Stefan Kärvlings blogg

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning på bloggen “Revisorerna granskar skolans måluppfyllelse (1/2)”.

Sedan den 1 juli 2015 måste lärare vara legitimerade för att få undervisa och sätta betyg. Den andra frågeställningen som revisorerna beskriver och analyserar är därför:

“Undervisas eleverna av legitimerade och behöriga lärare?”

I Skollagens 2 kap 13 § står det:

“Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen.”

Det måste sägas direkt, om det inte finns sådana legitimerade och behöriga lärare, så får någon annan bedriva undervisning.

I Vänersborg är siffrorna ungefär som i hela landet. På 70,5% av antalet heltidstjänster i Vänersborg har lärarna legitimation och är behöriga i ämnet. Andelen av samtliga tjänstgörande lärare, dvs om man ser till antalet personer (två individer som jobbar halvtid blir en heltidstjänst), är siffran 81,3%.

KPMG nöjer sig dock inte med att presentera dessa siffror, konsulterna redovisar också statistik för varje skolenhet.

Jag har för åskådlighetens skull delat in skolorna i låg-, mellan- och högstadium. Det stämmer dock inte riktigt eftersom några LM-skolor inte delar upp skolan i L och M. Det framgår dock av kolumnen längst till vänster vilka skolor det är och exakt vilka stadier och årskurser som redovisas.

Den första tabellen visar läget på kommunens lågstadieskolor:

Det framgår av tabellen att det är stor skillnad mellan skolenheterna vad gäller andelen heltidstjänster som besätts med legitimerade och behöriga lärare. På Tärnan F-3 är siffran 53,5% och på Granås F-3 89,4%. Allmänt är andelen tämligen hög på de flesta skolorna.

I mellanstadieskolorna ser motsvarande siffror ut så här:

Det är även på mellanstadierna stor skillnad mellan skolorna. På Tärnan är andelen legitimerade och behöriga lärare 49,2%, medan det på Norra skolan är 83,2%. Andelen lärare med lärarlegitimation och behörighet är generellt mindre än på lågstadiet.

Och till sist kommunens högstadieskolor:

Det är naturligtvis från dessa skolor som all statistik om kunskapsresultat kommer. Det är ju avgångsklassernas, dvs åk 9:s, slutbetyg som utgör grund för de flesta jämförelser, analyser och diskussioner osv. Och då ser vi väldigt snabbt i tabellen att andelen lärare utan legitimation och behörighet är hög, väldigt hög. På Vänerparkens skola, som ändå har högst andel behöriga, är 25% obehöriga att undervisa och sätta betyg. På Torpa söder är andelen med legitimation endast 54%, dvs nästan hälften av lärarna är obehöriga. (Torpaskolan har sedan några år tillbaka delats upp i två enheter, norra och södra, med var sin rektor.) Det är alarmerande siffror.

Det är svårt att föreställa sig att kunskapsresultaten har ökat, och kan öka, med dessa förutsättningar. Men den diskussionen förs tyvärr inte i revisorsrapporten, vilket jag tycker är en stor brist. Det kan få till följd att t ex kommunens politiker, och andra, kommer att blunda för hela problematiken kring vikten av legitimerade och behöriga lärare.

I rapporten anges att de intervjuade rektorerna inte riktigt känner igen sig i uppgifterna. De menar att behörighetsnivån är högre än vad statistiken ovan visar. Det kan jag självklart inte uttala mig om tvärsäkert, men jag förutsätter att KPMG har på fötterna och använder officiell statistik.

Revisorerna gör en bra reflektion. De skriver att den skola:

“med lägst andel legitimerade och behöriga är också den skola med högst andel elever med lågutbildade föräldrar. Även vid de högstadieskolor som har en lägre andel legitimerade och behöriga lärare har elevernas föräldrar en lägre utbildningsnivå.”

Det är inte bra. Det borde egentligen vara tvärtom, när det nu saknas legitimerade lärare. Det är emellertid inte helt lätt att rekrytera nya legitimerade lärare, särskilt i t ex praktiska-estetiska ämnen och NO. Det är dels brist på lärare i landet och dels kan konkurrensen mellan kommuner vara stor. Ofta används löner som lockmedel, men det kan skapa en spiral som kan vara svår att hejda. Och dessutom blir det inga bra förutsättningar till samarbete på skolorna om nya lärare har 5-6.000 kr mer i månadslön än de erfarna med många år i yrket bakom sig. Dessutom har det ofta visat sig att arbetsmiljö/arbetsförhållande har värderats högre än lönen. Vänersborg ska kanske satsa på tvålärarsystem? Eller kanske renodla lärarrollen och anställa t ex socialpedagoger för att ta hand om föräldrakontakter, mentorsuppgifter, livet i korridorerna etc? Det skulle nog vara bra sätt att locka till sig nya lärare – och behålla de redan anställda… Jag skulle kunna tillägga att det, sett till landet i helhet, behövs betydligt fler kompetenta och utbildade personer till läraryrket.

Svaret på den fråga revisorerna ställde avslutar avsnittet:

“Vi konstaterar att andelen behöriga och legitimerade lärare vid skolenheterna skiljer sig kraftig åt och bedömer att detta är en risk för likvärdig utbildning och hög måluppfyllelse. I granskningen har framkommit att åtgärder har vidtagits för att elevunderlaget vid kommunens grundskolor ska vara mer likvärdigt. Det bedömer vi kan stärka förutsättningarna för likvärdig rekrytering. Vi bedömer dock att huvudmannen behöver fördjupa frågan ytterligare och vidta åtgärder.”

Vi får se om de styrande partierna kommer att “vidta åtgärder”…

Den tredje frågan som revisorerna behandlar är:

“Får elever i behov av särskilt stöd, det stöd som de behöver?”

Det är en oerhört viktig fråga.

Rapporten slår i inledningen fast (Skollagen 3 kap 2 §) att:

“Alla barn och elever i samtliga skolformer och i fritidshemmet ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”

Det här förhållandet glöms ofta bort i diskussionerna, och ibland också i det pedagogiska arbetet på skolorna (egen erfarenhet). Skollagen är tydlig – alla elever har rätt att utvecklas så långt som möjligt. Men efter det här citatet, glöms det även bort i den fortsatta revisorsrapporten… Även om det återfinns ett tämligen lösryckt citat i rapportens sista avsnitt:

“Elever som inte når målen är den grupp som prioriteras, men rektorer och lärare bedömer att även elever som snabbare når målen får del av insatser som stödjer deras kunskapsutveckling.”

Det skulle vara intressant om det här förhållandet, mellan de elever som snabbt når målen och de som är i behov av stöd, hade utvecklats och analyserats.

Skollagen är dock inte särskilt tydlig på vad det konkret innebär att utvecklas “så långt som möjligt”. Det är däremot Skollagen när det gäller elever som riskerar att inte nå målen. Eller som det uttrycks i Skollagen (3 kap 5 §):

“[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller”

Då blir Skollagen oerhört detaljerad. Skolan ska ge stöd i form av extra anpassningar, det ska anmälas till rektor, behovet av särskilt stöd ska utredas, samråd ska ske med elevhälsan, sådant stöd ska vid behov ges, ett åtgärdsprogram ska utarbetas, åtgärderna ska följas upp och utvärderas, särskilt stöd ska om det finns särskilda skäl ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp och rektor kan besluta om anpassad studiegång.

Revisorerna konstaterar helt riktigt att:

“Huvudmannen ska ge rektorerna förutsättningar att kunna leva upp till lagens krav.”

Huvudmannen är barn- och utbildningsnämnden, eller egentligen kommunfullmäktige. Och då hamnar vi återigen i frågan, finns det överhuvudtaget tillräckligt med resurser i Vänersborgs budget till skolorna för att alla elever i behov av särskilt stöd ska få det stöd som de behöver?

Det utvecklar jag vidare i del 3 av denna blogg – ”Revisorerna granskar grundskolan (3/3)”.