Arkiv
GOTT NYTT 2022
Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2021 är slut.
Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, vad som än händer. Covid eller inte. Kanske är det en åldersfråga…
Jag är inne på mitt 12:e bloggår. Det betyder att jag har bloggat 16% av mitt liv. Det låter mycket. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och för drygt ett år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i bloggen ”En miljon!”.
Det finns uppenbarligen ett behov av åtminstone en politisk blogg i Vänersborg.
För många är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg. Och ska man vara uppriktig, så finns det inte mycket information att få i TTELA. Läser man bara TTELA och/eller lyssnar på P4 Väst så kan man undra om det överhuvudtaget finns några politiker eller politisk diskussion i kommunen.
Det är många som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. Många vänersborgare känner en vanmakt när de på olika sätt konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals är både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr.
Andra hör av sig med lovord och berättar vad mina inlägg betyder för dem. Det har varit ovanligt många som har läst mina “bloggserier” om enskilda personers kamp mot kommunens nitiska tjänstepersoner. Det har till viss del varit en nymodighet för året. Och det blev en populär sådan. Tusentals personer har läst om Magnus Larsson respektive Anders Solvarm i Sikhall, Bengt Davidsson på Juta och “blåbärsodlaren” vid Hästefjorden. Även Bo Carlssons kamp tilldrog sig stort intresse. Det handlade dock inte om en kamp mot kommunala tjänstepersoner utan mot fornminnena på hans åkermark.
Det är reaktionerna från människor som jag möter som gör det roligt och stimulerande att fortsätta skriva. Folk är faktiskt i stort sett alltid positiva. Och det oavsett vilket parti de representerar eller röstar på. Fast det är klart, alla kan ju knappast vara positiva. Men det visar de inte, inte för mig i varje fall. Såvida inte tystnad är ett sätt att markera missnöje. Och visst har jag hört tystnaden tala.
Det har på sina håll diskuterats om mitt bloggande påverkar valresultatet i kommunvalet. Det är svårt att säga, hur ska man kunna veta det? Faktum är dock att Vänsterpartiet fick 501 fler röster i kommunvalet 2018 jämfört med antalet vänersborgsröster på Vänsterpartiet i riksdagsvalet. Samtidigt har bloggaren själv blivit invald i kommunfullmäktige med personröster tre val i rad. Och det kan ju i varje fall inte bero på att folk läser i TTELA om allt bra som Vänsterpartiet eller undertecknad eventuellt gör i kommunen…
Hur som helst så får jag överraskande nog, vilket är väldigt glädjande, ”glada tillrop” från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar.
Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) 
Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland skriver numera, återigen, på partiföreningens hemsida. Se “Vänsterpartiet Vänersborg”) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.
Även politiken i sig tar ganska mycket tid. Det finns att göra hela tiden. Är det inte skrivande så är det möten och inläsning till möten. Jag är fortfarande ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska studeras och analyseras. Det är anföranden som ska förberedas. Det är viktigt att leva upp till det förtroende som väljarna har visat och vara väl förberedd på alla sammanträden, även om det ”bara” har varit digitala distansmöten under året. Och när jag inte har kunnat framföra mina åsikter på fysiska möten så har bloggandet på sätt och vis blivit ännu viktigare…
Under de år som jag har bloggat har det alltså blivit mer än 1 miljon visningar, närmare bestämt 1.168.712. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 2.430 blogginlägg. I år var det 162.592 visningar på bloggen. Det är faktiskt nytt rekord. Det betyder att det i genomsnitt klickades 445 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.
Det är 124 personer som prenumererar på min blogg, vilket är 23 fler än förra året. 80 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver inte gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå rekord alltså. Trots att jag t ex fortfarande är ”blockerad” på vissa stora Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information i en blogg om nästa års kommunala budget eller nedskärningar i skolan kan vara viktigare än ytterligare 
foton på solnedgångar över Vänern…
Det har blivit 260 blogginlägg under året. Det är ungefär lika många som förra året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:
- “Historien om Magnus Larsson (11)” (1.953 visningar)
- “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan” (1.842)
- “Historien om Magnus Larsson (2)” (1.591)
- ”Historien om Magnus Larsson (1)” (1.273)
- “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” (1.237)
- “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet” (1.128)
- “Kommunen vill stoppa Solvarm” (1.114)
- “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)” (1.006)
- “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)” (960)
- “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” (919)
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 25 visningar från Indien, en ökning med 11 visningar jämfört med förra året. Samtidigt minskade besöken från Kina. Det var bara 101 jämfört med 160 visningar förra året. Det var också 119 klick från Hongkong.
Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från bland annat Kamerun, Armenien, Belarus, Nordmarianerna och Ecuador. Det är spännande. Annars är det
från USA, Norge och Irland som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Irland har seglat upp från ingenstans, och bland annat petat ner Tyskland till en fjärde plats. Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om förköpsskandalen i Sikhall…? (Se ”Historien om Magnus Larsson”.) Eller om Länsstyrelsen kommer att polisanmäla Bo Carlsson för fornminnesbrott en tredje gång. (Se “Bo Carlsson och polisanmälan nr 3”.) Eller hur det gick med den ”gamle” ordförande i BUN och nya kommunalrådet Mats Anderssons (C) 
överklagande av lagligheten i Kunskapsförbundets distanssammanträde? (Se “Förvaltningsrätten avslår Mats Anderssons överklagande”.) Eller varför allemansrätten gäller på Bengt Davidssons altan? (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.) Eller är det den stundtals infekterade debatten om tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet som intresserar? (Se “Aktuella VA-domar”.) Eller NCC:s deponi i Näverdraget? (Se “NCC:s deponi i Näverdraget”.)
Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras.
Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.
Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Vänersnäs: Aktuella VA-domar
Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.
Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.
Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…
Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:
“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”
Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…
Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.
Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:
“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.
Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.
Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:
”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)
Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.
Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:
“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.
Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:
“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”
En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):
“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”
Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.
Till sist.
Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:
“V och MP är emot tvångsanslutning”
Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, 
så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).
Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:
“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”
Och:
“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”
Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?
Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…
Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.
Om BUN 20 dec
Dagen före vintersolståndet (se “Vintersolståndet”) och fyra dagar innan julafton (se “GOD JUL!”) sammanträdde Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd (BUN) för sista gången år 2021.
Det blev ett längre möte än vad någon kunde förutse. Det var ju inte särskilt många ärenden (se “Årets sista BUN”), men en del information drog ut på tiden. Och det var helt ok, 
det var viktig information som egentligen tålde ännu längre diskussioner. Sammanträdet slutade kl 11.30.
Den “traditionella” lokalinformationen var ett sådant ärende. Den handlade om Holmängenskolan. Skolan ska stå klar höstterminen 2024 och inrymma 525 elever. En del av skolan ska emellertid under de första åren inrymma en förskola med 4 avdelningar och då kommer “bara” 400 elever att gå i F-6.
Så här ska Holmängenskolans huvudentré se ut (se bild nedan):
Projektledare Thomas Johnsson från samhällsbyggnadsförvaltningen var en av de som informerade. Han beskrev den blivande skolbyggnaden. Det skulle bland annat bli en fullstor idrottshall, som skulle kunna ta in ungefär 165 åskådare. Det pratades om multiverkstad, som skulle bli uthyrningsbar, ett mediatek, kallat “grottan”, som skulle bli själva hjärtat i byggnaden osv. Skolan skulle också bli möjlig att bygga ut i framtiden, och det var ju intressant.
Nedanstående ritningar visades på ett bildspel. De var omöjliga att se, men vi fick dom senare. De är lite annorlunda än de jag publicerade i en tidigare blogg. (Se “Holmängenskolan – ritningar”.)
Så här ska Holmängenskolan och skolgården se ut. (Du kan ladda ner kartan här.)
Skolans plan 1. (Du kan ladda ner ritningen här.)
Skolans plan 2. (Du kan ladda ner ritningen här.)
Det blev en hel del frågor från nämndens ledamöter, kanske mest ur pedagogiskt perspektiv. Ordförande Bo Carlsson (C) undrade varför man skulle ha så moderna och konstiga namn på salar och utrymmen. Och det var vi flera som tyckte. Det var ju en skola och i läroplanen står det om skolämnen som bild och NO – varför ska man då kalla salarna för mediatek, ateljé, multiverkstad etc?
Det stod klart att det bara skulle bli en enda NO-sal. Där skulle inte bara all undervisning i fysik, kemi, biologi och teknik förläggas, utan också bild. Hur det ska gå ihop schemamässigt förstår inte jag, men det påstod förvaltningen att det skulle gå alldeles utmärkt. Vi får se… Det hade inte heller gått att ordna med grupprum till varje klass, skolytan räckte inte till. Det var anmärkningsvärt. Det trodde jag var ett av kraven för hela bygget.
Det är nämligen så att när en utredning för något år sedan dömde ut möjligheterna för Norra skolan att bli en två-parallellig skola så var skälen bland annat att det krävdes två NO-salar på skolan och grupprum till varje klass. Och det gick inte att ordna… Men det gällde tydligen bara Norra, inte den nya Holmängenskolan.
Det var även svårt med arbetsrum till varje lärare på Norra. Nu visar det sig att varje lärare på Holmängenskolan inte kommer att få en egen arbetsplats… Det är lite förvånande kan man tycka, eftersom arbetsgivaren har utökat, och strävar efter att ytterligare utöka, lärarnas skyldighet att befinna sig i skollokalerna, på sina arbetsplatser, på dagarna. (Till skillnad från de flesta andra yrkesgrupper i samhället…)
Henrik Josten (M) och jag var som vanligt frågvisa och lite kritiska, andra var kanske bara frågvisa, till skillnad från nämndens 1:e vice ordförande. Gunnar Henriksson (L) litade nämligen fullständigt på professionen och ansåg att de frågor vi tog upp inte var politiska. Vi skulle typ inte bry oss. Jag ansåg att han hade fel. Det är huvudmannens uppgift, dvs politikernas, att ge rektorer och 
pedagoger de förutsättningar som krävs för att verksamheten ska kunna fullgöra det uppdrag de har fått av staten. I dessa förutsättningar är naturligtvis själva skolbyggnaden, den fysiska miljön, oerhört väsentlig. Jag märker att jag allt oftare inte riktigt förstår mig på Henriksson…
Jag hoppas hur som helst att jag tänker fel och att Holmängenskolan blir den kanonskola som förvaltningen och projektledaren säger att den ska bli, och som de också säger att personal och lärarfacken tror.
Under lokalinformationen fick nämnden även information om att Hallebergs förskola ska börja renoveras i maj nästa år. Barnen ska då evakueras till Vänerparken. På Skördegatans förskola är det en vattenläcka i ett tak. Barnen på avdelningen finns under reparationen på Vänerparken. Det finns få eller inga andra evakueringslokaler.
Lokalinformationen drog alltså ut på tiden, mest beroende på politikernas alla frågor och synpunkter. Det gällde även nästa ärende: “Systematiskt kvalitetsarbete och verksamhetsuppföljning 2021”.
Rektorerna på högstadieskolorna informerade om verksamheten, framför allt fokuserade de kring elever i behov av särskilt stöd. Det var en information som skakade om nämnden. Själv blev jag alldeles matt. Informationen borde också ges till kommunalråden, eller varför inte till hela kommunfullmäktige.
Verksamhetschef Granat inledde med en mer allmän presentation. Han berättade att 83,8% av de avgående 9:orna i våras hade gymnasiebehörighet. Orsaken var att det fanns:
“tydliga planer på individnivå”
Det var särskilt viktigt att planerna upprättades för, vad jag förstod, de elever som bedöms vara “närmast” betyg. För nyanlända elever upprättas individuella studieplaner. Elever som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet får ofta läsa extra i de ämnen som de är närmast betyg i. De får en anpassad studiegång som innebär (Skollagen):
“avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen”
Utbildningen utformas så att eleven så långt som möjligt får förutsättningar att nå behörighet till gymnasieskolans nationella program. Det innebär inte helt sällan att dessa elever enbart studerar engelska, svenska, matematik och 5 så kallade “praktisk-pedagogiska ämnen”.
Det här är helt i enlighet med Skollagen. Som gammal pedagog kan jag dock tycka att staten har en inställning till skola, utbildning och bildning som ibland handlar mer om att eleverna ska “komma igenom” och bli behöriga till gymnasiet än att de ska lära sig för livet. Som Håkan Boström skrev i en ledare i gårdagens GP (se ”Borgerligheten kan bättre än att försvara marknadsskolan”):
”Både samhället i stort och näringslivet tjänar på att befolkningen har en gedigen och varierad grundutbildning som kan ligga till grund för bildning och kritiskt tänkande.”
Det framgick av verksamhetschefens föredragning att utmaningarna för skolan var betydligt större detta läsår än tidigare. Det är många elever som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet, många fler än föregående läsår. Det här förhållandet innebär stora utmaningar för skolan och regleras i Skollagens 3 kap – “Barns och elevers utveckling mot målen”.
Den första åtgärden som ska sättas in för de elever som riskerar att inte:
“nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller ska … skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”
Dessa extra anpassningar ska alltså ske inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det åligger den ordinarie läraren, och innebär ofta en utökad arbetsbörda som inte på något sätt kompenseras t ex lönemässigt. Och eftersom många vårdnadshavare utnyttjar sin rätt att klaga krävs det också att lärare dokumenterar sina åtgärder.
Om de extra anpassningarna inte är tillräckliga så är det rektorns skyldighet att se till att elevens behov av särskilt stöd utreds. Och det ska också ske skyndsamt. Och:
“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd. … Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd.”
Rektorerna beskrev situationen. Antalet åtgärdsprogram ökar och det nämndes att upp mot 1/3 av eleverna har åtgärdsprogram.
Det finns numer särskilda undervisningsgrupper på alla högstadieskolor. Det är för elever som har behov av ett “mindre sammanhang”.
Som en av rektorerna sa:
“Eleverna hade inte fått betyg om de hade varit i den vanliga klassen.”
Flera elever är i behov av enskild undervisning, dvs en elev – en lärare.
Åtgärderna kostar pengar. Samtidigt har alla elever samma skolpeng, det är ett dilemma ansåg rektorerna. På högstadierna har man börjat med att inrätta större klasser, 29 elever per klass. Det är av ekonomiska skäl. De resurser som skolan sparar med större klasser går till elever i behov av särskilt stöd. 
Man skulle kunna säga, att de andra eleverna avstår resurser till de elever som är i behov av stöd. Och så ska det naturligtvis inte behöva vara. Självklart ska kommunfullmäktige se till att det finns pengar till alla elevers behov och utveckling.
De flesta högstadieskolorna, jag tror till och med att det var alla, använder mer pengar än budgeterat, dvs de går med underskott. Orsaken är att det behövs mer resurser för att möta elever i behov av stöd. Ändå är det en balansgång mellan att hålla budget och att uppfylla Skollagen.
Några av de åtgärder som är aktuella är “halvklasser” i t ex NO, slöjd, musik och hem- och konsumentkunskap, tvålärarsystem, mindre grupper med fler lärare och resurspedagoger, resurspedagoger i helklass, resurspedagoger som stöttar enskilda elever, studiehandledning osv.
Ja, det var en omtumlande föredragning som politikerna fick uppleva. Henrik Josten (M) föreslog att nämnden skulle ha en “temadag” om detta ämne under våren. Det var ett förslag som många av oss ledamöter instämde i.
De övriga ärendena gick snabbare. Det var knappt några fler diskussioner.
Trots att grundskolans högstadier går med underskott beräknas hela nämnden att göra ett överskott på 10,9 milj kr. Det har enligt uppgift köpts in en del läromedel under hösten, men överskottet är ändå stort. Ekonomer ser naturligtvis sådana här siffror med en viss tillfredsställelse, även om en riktigt beräknad budget borde göra ett plus-minus-noll-resultat. Ser man till verksamheten i förskola och grundskola är överskott en “styggelse”…
Som jag har beskrivit tidigare så har Migrationsverket gjort en omorganisation kring boenden för att spara pengar. Boenden läggs ner och de asylsökande flyktingarna flyttas till Restad Gård. Det har under hösten inneburit 33 fler barn till förskolan, 39 fler elever till låg- och mellanstadierna och 14 fler till högstadiet. Under jullovet flyttar ytterligare 12 grundskoleelever in på Restad Gård.
I slutet av sammanträdet, vid förvaltningschefens information, fick Henrik Josten (M) in en liten spontan poäng. Han gillar inte “pluppsystemet” (vem gör det?), 
utan menade att nämnden borde:
“titta på hur vi utvärderar och vilka signaler vi skickar uppåt.”
Den kommentaren tillsammans med de traditionella tillönskningarna av “God Jul och Gott Nytt År” avslutade nämndssammanträdet.
God Fortsättning!
Så lackar julen 2021 mot sitt slut. Den har varit speciell, i år igen. I skuggan av covid-19 har flera stora och små sammankomster, för andra julen i rad, lyst med sin frånvaro. Många fler än vanligt har också firat i ensamhet…
Det är emellertid många som har försökt att fira julen som vanligt, som den var innan pandemin. Flera av oss äldre har t ex fått den tredje sprutan och de yngre har fått två. Det borde rimligtvis vara så, tänker nog de flesta, att riskerna att sprida eller få smittan då är betydligt mindre. Så i Nordstan, där julfirandet var lika traditionellt som vanligt. Till skillnad från förra året.
Den riktiga känslan har ändå inte infunnit sig. Pandemin är i vägen för den. Jag har t ex fortfarande inte kunnat utnyttja julklapparna från 2019. Biljetterna till Rammstein och Iron Maiden ligger fortfarande kvar i byrålådan. Det är bara att hoppas att vaccinet ska utrota coronan så att konserterna blir av kommande sommar. Under tiden får vi hoppas att folk respekterar sjukdomen och den personal inom sjukvården och socialtjänsten som tvingas arbeta oavsett högtider och sjukdomar. Men med tanke på hur få som använder munskydd i affärerna så har jag mina tvivel.
Det kanske är tur att julen 2021 snart är slut…
Så här på Annandagen när pizzorna ersätter julmaten på matborden så kanske det är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi Jesus födelse under dagarna kring vintersolståndet. Julen är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människorna. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och 
ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. Nästan 20% av Sveriges medborgare sympatiserar med ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar två av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…
Kärleksbudskapet har hörts över världen i över 2000 år, och 2 miljarder människor bekänner sig fortfarande till det. Ändå är det bortglömt. Världens ledare, oavsett om de är politiker eller företagare, bryr sig inte. De fina orden har inte någon som helst praktiskt betydelse för den historiska utvecklingen eller för hur samhället ser ut. Och då inställer sig den kanske avgörande frågan – hur ska information och vackra ord kunna göra skillnad i framtiden när inte ens Jesu ord har gjort det?
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och på fredag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Vintersolståndet
Idag måste jag bryta min politiska rapportering. Det är ju nämligen denna dag som en av årets viktigaste och märkligaste händelser inträffar. Det är vintersolståndet, midvinter, på engelska winter solstice. Det händer, rent astronomiskt, kl 16.59 i eftermiddag.
Årets kortaste dag infaller alltså just denna dag, den 21 december. Dagen följer på årets längsta natt, midvinternatten, även om kölden inte har varit särskild hård. Och dessutom ligger molnen så tunga, så att vi inte kan se stjärnorna gnistra eller glimma..
Vintersolståndet är en astronomisk händelse som en gång i tiden var präglad av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om åkrarna aldrig mer skulle ge några skördar, tänk om Ragnarök var nära… Midvinter var en tid av åkallan av och blot till gudarna. Naturligtvis var det fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Som Shiva och Kali borta i Indien.
Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat för drygt en vecka sedan, på Lucia. Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var ju Lusse.
Det var då asadyrkarnas långa fruktbarhetskult runt midvinter började. På julen har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud.
Och i Vänersborg känns det som om gator och vägar ligger lika mörka som på hednatiden. Kommunens belysning skingrar inte heller i år de mörka slöjorna i centrum eller kommunens ytterområden… Gatubelysningen är förvisso energisnål, och därigenom både miljövänligare och billigare, men den lyser inte upp omgivningen för invånarna. Jag tror att kommunen behöver tänka om. Jag tror att kommunen behöver tänka sig in i den otrygghet som många upplever utanför hemmets väggar. Och det är inte Frej, Freja, Tor eller Oden som människorna är rädda för.
Nu väntar astronomiskt och religiöst ljusare tider. Vi får se om mörkret så småningom skingras i Vänersborg också. Det finns hopp, det är ett val innan nästa vintersolstånd…
SN: Reservation om färdtjänsten
Det är några läsare som har hört av sig och undrat hur det gick på socialnämndens sammanträde förra veckan. Vänsterpartiet hade ju en hel del synpunkter och yrkanden i ärendet ”Revidering av riktlinje för färdtjänst och riksfärdtjänst”. (Se ”Socialnämnden: Förbättring av färdtjänsten?”.) Det är ett ärende som angår många människor i vår kommun och röner därför ett stort intresse.
Och det undrar på sätt och vis jag också. Hur det gick alltså. Man betraktar sig ju som en tämligen rutinerad politiker vid det här laget, i varje fall med Vänersborgsmått mätt. Men när det sitter en ordförande i socialnämnden vid namn Dan Nyberg (S) så inser man att det fortfarande finns mycket kvar att lära…
Nyberg innehar en särdeles förmåga att skapa nya ordningar, möjligheter och propositioner vid sammanträden. Många gånger genom åren har det varit konstruktiva och rationella lösningar. Jag vill minnas att jag mestadels tyckte att det var så när Nyberg ledde kommunfullmäktiges sammanträden under 8 år. …trots att han vid ett tillfälle skällde ut mig och hotade att jag skulle få sitta ensam i en skrubb. Men Nyberg hade rätt i sak, även om jag tyckte att han tog i lite väl mycket…
På socialnämndens sammanträde fanns det ett förslag på bordet. Det var utarbetat av socialförvaltningen och förankrat hos Dan Nyberg och de styrande partierna. Även den borgerliga oppositionen var införstådd med och stödde beslutsförslaget. Vänsterpartiet genom Ida Hildingsson och ersättare Lutz Rininsland hade dock flera förslag till förbättringar av huvudförslaget.
Nyberg lyckades undvika att ställa proposition på huvudförslaget och ändringsförslagen, dvs ja eller nej till ordförandens förslag, ja eller nej till Hildingssons yrkande. Istället blev alla Vänsterpartiets yrkanden återremitterade… Nyberg delade alltså på något sätt upp ärendet så att det blev två ärenden – och återremitterade motförslaget. Samtidigt som det fortfarande var ett enda ärende, huvudförslaget… Som socialnämnden antog. Fast en del av ärendet var återremitterat… De återremitterade yrkandena från 
Vänsterpartiet ska behandlas och tas upp inför nästa revidering 2023 av riktlinje för färdtjänst och riksfärdtjänst.
Och som grädde på moset. Det första av Vänsterpartiets yrkanden fick faktiskt bifall av nämnden. Men det hade ordförande Nyberg på något närmast magiskt sätt gjort till sitt eget…
Dan Nyberg (S) var alltså mycket nyskapande på mötet men det är frågan om han följde regelboken. Det kan väl i och för sig ha kommit ut en ny upplaga som jag inte har läst…
Men efter förra veckans sammanträde kan Dan Nyberg sitta på två stolar, eller som de gamla vänersborgska visdomsorden lyder:
”Att äta mackan och ändå ha den kvar.”
Det som hände på sammanträdet var ju att Hildingssons och Vänsterpartiets yrkanden inte fick gehör av nämnden. Det var huvudförslaget som röstades igenom. Men samtidigt kan de andra partierna i allmänhet och Nyberg och socialdemokraterna i synnerhet säga att de var för de utmärkta vänsterpartistiska förslagen. De återremitterades ju och ska utredas och tas upp senare… Fast det är klart, i valtider säger man ju inte varifrån förslagen kommer…
Det är en fantastisk sits som socialdemokraterna m fl har skaffat sig inför valrörelsen – de är både för och emot samtidigt. Frågan är dock hur konstruktivt det är på sikt. Vad sänder det för signaler om samarbete och att tillsammans hitta bra lösningar?
Otydligt? Det klarnar sannolikt vid en genomläsning av reservationen. Du kan läsa den här nedan, men det går också att ladda ner den här. Reservationen består av två delar. Den ena handlar om behandlingen i nämnden, den andra om sakfrågan.
=====
Reservation i ärende 8 – Socialnämndens sammanträde 2021-12-16 – ”Riktlinjer för färdtjänst och riksfärdtjänst”
Min reservation gäller dels beslutsprocessen vid ärendets behandling i nämnden, dels att jag reserverar mig till förmån för mina egna yrkanden.
Socialnämnden informerades vid sammanträdet i november om bakgrunden till lagstiftningen om färdtjänst och riksfärdtjänst, hur tillämpningen har utvecklats under tiden och vad som är aktuella frågor vid revideringen av kommunens riktlinjer.
Med stöd av egna anteckningar och presentationer från föredragningar i november har jag sökt samtal med partikamrater, med personer som är i behov av färdtjänst och med representanter för organisationer som tidigare deltagit i förvaltningens remissarbete.
På sex punkter lämnade jag avvikande yrkanden till dokumentet ”Riktlinjer för Färdtjänst och riksfärdtjänst 2022-01-01” som fanns i utskicket inför decembermötet. Jag motiverade samtliga yrkanden, punkt för punkt och sände ut dessa i förväg till samtliga ledamöter att ta ställning till.
Nämndens ordförande välkomnade punkt 1 av mina yrkanden och formulerade ett eget yrkande under sammanträdet med följande inledning: ”Socialnämnden beslutar tillföra kommunens inriktningsmål I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv i handlingens inledning.”
Således noteras nu i protokollet att nämnden biföll ordförandens förslag. En korrekt beskrivning hade varit att ordföranden yrkade bifall till mitt yrkande som sedan fick bifall av nämnden. Men det stannade inte vid denna något märkliga behandling.
Den andra delen av ordförandens yrkande fortsatte: ”Socialnämnden beslutar att återremittera övriga förslag till förvaltningen för beredning och kostnadsbedömning samt avstämt med jämförbara närliggande kommuner. Ärendet återupptas inför nästa revidering av riktlinjerna år 2023.”
Ordförande påtalade också att det “vore anständigt” om jag inkom med en kostnadsberäkning för mina yrkanden, trots att detta inte fanns med i beslutsunderlaget att ta ställning till. Att vara ledamot i socialnämnden är mitt första kommunala uppdrag som förtroendevald i Vänersborgs kommun. Jag lär mig mycket nytt och gör det gärna.
Men nu förstår jag inte riktig. Mina yrkanden ställde jag som alternativa yrkanden. De avvek från de som fastlades i riktlinjerna och som ska träda i kraft 2022-01-01.
Det fanns alltså två yrkanden för nämnden att besluta kring:
● Förvaltningens och presidiets, huvudförslaget: Socialnämnden antar det reviderade dokumentet Riktlinjer för färdtjänst och riksfärdtjänst, att gälla from 2022-01-01.
● Mina yrkanden, punkt 2-6.
Jag lärde mig att jag som ledamot kan bifalla ett förslag, att avslå ett förslag, att framställa egna avvikande yrkanden eller att begära att ärendet inte avgörs vid sammanträdet utan att det återremitteras.
Jag framställde egna yrkanden. Utöver huvudförslaget fanns mina yrkanden, inget annat från någon annan. Och då kom ordförandens förslag ”att återremittera övriga förslag till förvaltningen”.
Vilka övriga förslag? Det hade varit i sin ordning att nämnden hade avslagit mina yrkanden, det hade jag förstått. Men när nu nämndens majoritet godkänner och beslutar i enlighet med huvudförslaget att de föreslagna riktlinjerna skall träda i kraft efter årsskiftet, vad betyder då ”övriga förslag återremitteras”? Är det bara mina yrkanden, eller är det också alla punkter i huvudförslaget där jag yrkade att nämndens ledamöter skulle fatta beslut om?
Är den en klapp på axeln för en ledamot som försöker hålla sig till regelverket, som yrkar först och inväntar sedan att bli bifallen eller få avslag? Är det ett sätt för majoriteten att säga ”vi känner oss kluvna, skulle vilja säga ja till dina yrkanden, men, förstår du, vi kan inte – så vi klämmer till med återremittering av dina förslag”. Men kan verkligen dom nya riktlinjerna träda i kraft samtidigt som flera delar är återremitterade? Ett ärende blev i så fall till två. När jag söker råd hos mina mer erfarna partikamrater får jag höra att de aldrig har varit med om en sådan hantering av ett ärende. De är tveksamma till om ordförande har handlagt ärendet på ett korrekt sätt.
När det gäller mina yrkande framfördes också en tydlig önskan att varje yrkande skulle behandlas för sig. De berörde olika delar i beslutsunderlaget och syftet var att hitta så bra lösningar som möjligt för den målgrupp som beslutet påverkar. 
Eftersom vi även, utöver den miniminivå som en kommun är skyldig att erbjuda enligt lagen om färdtjänst och riksfärdtjänst – har en diskrimineringslag att förhålla oss till.
1.1 Vänersborgs kommuns vision
1. Yrkar att kommunens inriktningsmål nr 1 läggs till under detta avsnitt: “I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”
Motivering: Detta är i linje med remissinstansernas synpunkter om att kopplingen kring kommunens mål borde vara tydligare och synliggöras i riktlinjerna. I nuläget står bara visionen med – som inte säger så mycket alls.
2.6 Färdtjänst till annan kommun, i andra kommuner eller mellan andra kommuner.
2. Yrkar att RIAK biljetter ska vara fortsatt obegränsade.
Motivering: Antal biljetter per person under 2020 är i snitt 5,4 – ett spann från 2-10st. Begränsas det till 6st exkluderas flera som tidigare varit i behov av fler än 6st biljetter. Samt så talar snitten 5.4 för att det kostnadsmässigt inte skulle skena iväg – men ger fortsatt utrymme för individuella behov. Detta är i linje med remissinstansernas synpunkter.
2.10 Taxor och avgifter: (egenavgift)
3. Yrkar att egenavgifter bör anpassas och vara i nivå med kollektivtrafiken varför beslutet för taxor och avgifter ska revideras och ett nytt beslutsförslag beredas gällande denna del – där också pensionärs- och funktionsrättsorganisationer ska få vara fortsatta remissinstanser.
Motivering: Höga och ojämlika kostnader för färdtjänst sedan höjningen på taxorna gjordes i förhållande till kollektivtrafikresenärer. I underlaget uppges som argument till den högre kostnaden att “ Egenavgifter för färdtjänst är generellt dyrare än ordinär kollektivtrafik med anledning av att dessa resor är mkt mer kostsamma och innefattar en högre servicenivå än kollektivtrafiken”. Men den som är i behov av färdtjänst har inte valt att vara beroende av denna “service”. Det är en insats för att möjliggöra delaktighet i samhällslivet. Att ekonomiskt få betala ett betydligt högre pris för detta är inte rimligt – om vi vill att alla ska få vara med på så lika villkor som möjligt.
2.11 Information kring färdtjänstens utförande:
4. Yrkar att färdtjänstresan ska beställas senast en timma innan önskad avresa.
Motivering: Bokning senast två timmar innan avresa – som föreslås i nya riktlinjerna påstås ge bättre samordningsmöjlighet i förhållande till en timma som remissinstanserna önskar. Självklart är framförhållning att föredra och förslaget innebär inte att majoriteten kommer vänta till en timma innan avresa – men det ger ett mer jämlikt utrymme för enskilda behov och situationer. Det går inte alltid på förhand veta när en hemresa är aktuell. Det kan också uppstå att en mår dåligt och behöver ta sig hem så fort som möjligt, eller en önskan att kunna följa med sina vänner på en spontan aktivitet. Argumentet att två timmar ger bättre samordningsmöjlighet i förhållande till en timma är svagt i förhållande till nytta. I dagsläget när bokning senast 22 kvällen innan gäller – genomförs trots flertalet resor av ensamresenärer. Vilket väger tyngst – en möjliga ekonomisk vinst om några enstaka resor lyckas samordnas på grund av två istället för en timma? Eller individens möjlighet till mer jämlika förutsättningar att delta i samhället.
2.11 Information kring färdtjänstens utförande
5. Yrkar att det ska vara möjligt att under samma resa lämna av eller hämta barn på förskola.
Motivering: Att boka flera resor för detta är både en belastning kostnadsmässigt och administrativt. Det är svårt att på förhand veta exakt om resan dit kommer fram i tid och resenären riskerar då att missa sin hem- eller fortsatta resa (nästa bil). Riktlinjerna föreskriver att “inga ärenden på vägen” är tillåtet – men att hämta/lämna barn på förskola borde vara undantaget detta. Att få vardagen och familjeliv att gå ihop där lämna/hämta barn på förskola är en central del – bör inte ses som vilket “ärende” som helst. Orimligt att boka 4 stycken olika resor (bilar) för att hämta och lämna.
2.12 Övriga bestämmelser
6. Yrkar att det fortsatt ska ges samma möjligheter att ta med sitt sällskapsdjur vid färdtjänstresa som personer utan behov har i kollektivtrafiken.
Motivering: Att meddela innan om ett sällskapsdjur behöver följa med på resan möjliggör att samordna dessa enskilda och sällan förekommande situationer för att undvika allergier. Detta är i linje med remissinstansernas synpunkter och är tillåtet enligt befintliga riktlinjer. Att ta bort möjlighet att göra längre utflykter på grund av att den färdtjänstberättigade inte får ta med sin hund som inte kan lämnas ensam hemma, riskerar att skapa en isolering för den enskilde.
Mot denna bakgrund reserverar jag mig till förmån för mina egna yrkanden och mot beslutsprocessen vid ärendets hantering i nämnden.
Ida Hildingsson
Vänsterpartiet 2021-12-19
Länsstyrelsen besökte Magnus Larsson
Den 2 december skulle Länsstyrelsen göra syn på plats i Sikhall. Den blev inställd på grund av sjukdom. Nu har äntligen Länsstyrelsen varit i Sikhall och träffat Magnus Larsson.
Besöket satt hårt åt även denna gång, och det berodde inte på väglaget. Det hade snöat på natten och Gestadvägen är 
tillräckligt trafikfarlig som den är utan halka… Nä, representanterna från Länsstyrelsen hade vissa svårigheter att hitta till Sikhall. De körde helt enkelt fel, och när de väl kom fram så körde de förbi…
Till slut kom dock Länsstyrelsen, som tur var, fram till de andra väntande. Men det var liksom ingen bra eller förtroendefull början… De andra väntande på Sikhall var inte bara Magnus Larsson utan också tjänstepersoner från Vänersborgs byggnadsförvaltning.
Det var bra och viktigt att representanter för enheten för vattenärenden på Länsstyrelsen kom och fick se hur det såg ut i Sikhall. Länsstyrelsen är en synnerligen viktig part i målet. Den har mycket att säga till om, t ex när det gäller strandskydd, och den kan också ställa krav på utredningar etc.
Det handlar alltså om detaljplanen för Sikhall. Fastighetsägarna beställde ju en sådan för några år sedan för att kunna förverkliga sina planer och visioner för en utveckling av området. Den 19 maj 2015 beslutade byggnadsnämnden att det skulle utarbetas en detaljplan. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)
Det har nu gått snart 7 år och det finns fortfarande ingen detaljplan. Kostnaderna för fastighetsägarna närmar sig 1,5 milj kr och det börjar väl närma sig en smärtgräns kan jag gissa.
En av frågorna som byggnadsnämnd och -förvaltning har “bråkat” med fastighetsägarna om är de mindre och misskötta skogspartierna på den västra sidan av badstranden, vid landsvägen till. Markägarna vill rensa upp, 
snygga till och göra ett mer parkliknande område. Och vid stranden av detta skogsparti vill de röja upp, muddra och så att säga ta fram badstranden och förlänga den – precis som det var förr. En gång i tiden var badstranden i Sikhall väldigt lång och inbjudande, nu har stora delar vuxit igen.
Länsstyrelsen ansåg tydligen att det krävdes tillstånd för vattenverksamhet för att göra något vid stranden, i vattnet. Och så är det sannolikt. Magnus Larsson hade då sagt att han kunde väl få se hur kommunens ansökan och tillstånd såg ut. Så kunde han typ använda samma formuleringar. Kommunen hade ju muddrat sin del av stranden förra året, fram till handikapprampen…
Det visade sig att kommunen antagligen inte hade något sådant tillstånd… I varje fall har kommunen fortfarande inte kunnat hitta något i sina pärmar och hyllor.
Det torde inte vara särdeles svårt att gissa vad som hade hänt om Magnus Larsson hade muddrat utan tillstånd… Det återstår att se vad Länsstyrelsen gör med kommunen…
Magnus Larsson och fastighetsägarna har fått en kortare, sammanfattande avrapportering från byggnadsförvaltningen om hur Länsstyrelsen såg på planerna för Sikhall:
- “Länsstyrelsen uttalar sig inte om i vilka fall det kan krävas anmälan eller tillstånd för vattenverksamhet, förrän det blir ett formellt ärende.”
- ”Strandskydd är en tyngre (generellt sett mer begränsande) lagstiftning så strandskyddsprövning bör komma före vattenverksamhet.”
- ”Det kan finnas andra skydd, till exempel biotopskydd eller artskydd.”
- ”[Länsstyrelsen] menar att såväl kulverteringen som ”strandupprensningen” förutom strandskyddsdispens bör kräva minst anmälan av vattenverksamhet.”
- ”När anmälan skickats in avgör länsstyrelsen om det behövs en tillståndsprövning. Om det saknas underlag kommer kompletteringar att krävas in. Bland annat behövs underlag för att kunna bedöma påverkan på miljökvalitetsnormer, skyddade arter och hydrologiska effekter upp- och nedströms.”
- ”Anmälan i sig kostar 1660 kr, men ofta är utredningarna det som kostar mer. Arbetet ska påbörjas inom två år och avslutas inom fem år efter beslut. Om prövning genomförts tidigare är det i regel enkelt att få ett nytt beslut.”
- ”[Länsstyrelsens] råd är alltså att redan i detta skede söka strandskyddsdispens och anmäla vattenverksamhet för att få föreslagna åtgärder prövade.”
Länsstyrelsen ställer ganska höga krav. Fastighetsägarna ser att Länsstyrelsen uppenbarligen anser att det behövs fler utredningar, mer tid och, inte minst, mer pengar. Jag tror att det leder till att förhoppningarna, optimismen och framtidstron hos exploatörerna börjar avta ganska betydligt. Det reses fler hinder än lösningar för varje träff och varje samtal.
Det ställer också till en viss förtret för fastighetsägarna att fastigheterna har styckats av under åren så att ägarförhållandena och gränserna många gånger är i vägen för utveckling. Det skulle enlig Magnus Larsson behövas en fastighetsrättslig reglering, som skulle göra det enklare att komma vidare. Det krävs rådighet över marken för att utföra vissa åtgärder och på den mark som kommunen äger händer sällan någonting.
Nä, hoppet om en utveckling av Sikhall börjar försvinna. De tankar som Magnus Larsson närde redan när han förvärvade mark i Sikhall 2005 liknar alltmer bara förhoppningar och önskedrömmar. Kommunen, och nu kanske även 
Länsstyrelsen, har motarbetat honom i snart 20 år (se “Historien om Magnus Larsson”) och det ser alltmer ut som om kommunen ska få sin vilja fram – ett stagnerande, misskött och igenväxt Sikhall utan fler bostäder och invånare.
Vänersborgs kommun måste nog formulera en ny vision.
Årets sista BUN
Efter den gångna veckan kan alla kommunens politiker slänga sina gamla kalendrar och istället börja skriva in nästa års möten i de nya. Alla utom ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden. De måste behålla sina gamla kalendrar så att de inte missar sammanträdet nu på måndag – samma vecka som det är julafton. Och dagen efter 4:e advent…
Måndagen den 20 december har nämligen ordförande Bo Carlsson (C) kallat till sammanträde. Och det sker som vanligt på distans, tyvärr men nödvändigt.
Dagordningen för sammanträdet ser ut så här:
Det är inte speciellt många ärenden för barn- och utbildningsnämnden (BUN) att avhandla så här på årets sista skälvande dagar.
Mötet börjar med att ledamöterna får en uppdatering om läget för BUN:s hyrda lokaler. Antagligen kommer nämnden att få information om renoveringen av Öxnereds skola och att idrottshallen där blev klar tidigare än beräknat. (Se TTELA ”Idrottshallen vid Öxnered skola är nu färdigbyggd”.)
Nämnden kan också förvänta sig en hel del information om den blivande Holmängenskolan.
Det är, vad jag förstår, tänkt att bli en tämligen grundlig genomgång av både ritningar och tankar bakom det kommande skolbygget. Politikerna kommer också att få information om processen vid utarbetandet av dessa, t ex hur skol- och annan personal har varit involverad och även hur samverkan med bland annat personalorganisationerna har sett ut. Det är bra för det är naturligtvis viktigt att vi politiker får veta hur kommunens skolor ska se ut och varför… (Se “Holmängenskolan – ritningar”.) För övrigt är ärendet bara en informationspunkt så det är inga beslut som ska fattas.
Det blir som vanligt en verksamhetsuppföljning. Denna gång presenteras ”Aktuellt grundskola och grundsärskola 7-9”. Det är rektorerna på högstadierna som med stöd av verksamhetschefen ska presentera läget. Det skulle vara välgörande om rektorerna var riktigt ärliga och talade klartext om de problem som finns ute i verksamheterna (om det finns några förstås…)
och vad som krävs för att lösa dom. Snart börjar ju faktiskt budgetarbetet för 2023… Och så är det ju valår, och då vet vi att politiker i betongblocken känner ett behov av att lova saker… (Även om de efter valet har en tendens att glömma sina löften…)
Rektorerna, liksom lärarna, har fått sina uppdrag av staten. Det kan vara bra att påminna om det. Den uppgift som vi politiker i kommunen har är egentligen “bara” att ge rektorerna, och lärarna, de förutsättningar som krävs för att de ska kunna genomföra det statliga uppdraget…
Det diskuteras mycket om den svenska skolan just nu. Dessutom publiceras flera undersökningar kring olika aspekter av skolan och undervisningen. Flera undersökningar talar t ex om “glädjebetyg”, särskilt nu under pandemin. Betygen i landet, liksom i Vänersborg, blir allt bättre trots distansundervisning, nedskärningar av personal i skolan och ökad frånvaro både bland lärare och elever. Det vore intressant om rektorerna kunde kommentera hur detta är möjligt och vad det kan innebära för kommande resurstilldelning…
En annan stor undersökning, som publicerades av ett av lärarförbunden i veckan, visade skrämmande siffror på hur vårdnadshavare, men även rektorer(!), försöker påverka lärare att sätta högre betyg. Är det så i Vänersborg också eller utgör Vänersborg ett undantag?
Budgetarbetet för år 2023 ska, som jag skrev tidigare, snart starta. Kommunstyrelseförvaltningen har utarbetat en tidplan för budgetarbetet och nu har barn- och utbildningsförvaltningen tagit fram en egen tidplan som synkar med resten av kommunen. Det ska nämnden informeras om.
Kommunfullmäktige har gett barn- och utbildningsnämnden tillsammans med kultur- och fritidsnämnden uppdraget att ta fram en:
“uppdaterad överenskommelse kring de lokaler som nyttjas gemensamt.”
Det har arbetats med detta uppdrag. Nu har presidierna (=ordförandena inklusive vice ordförandena) i BUN och kultur- och fritidsnämnden föreslagit att:
“även kommunstyrelsen ska ingå tillsammans med kultur- och fritidsnämnden, barn- och utbildningsnämnden samt samhällsbyggnadsnämnden”
Det blir nog bra…
Årets sista månadsuppföljning ska presenteras. Den är för november, men det är väl så nära ett bokslut man kan komma?
Prognosen är att BUN kommer att göra ett överskott på 10,9 miljoner kronor. Det är tyvärr inga pengar som nämnden kan ta med till och använda nästa år – pengarna hamnar i kommunens överskott, och går väl antar jag till att betala tillbaka banklån, till fastighetsinvesteringar etc… Jag föreslog på förra nämndsmötet att pengarna skulle användas till inköp av läromedel, men den tanken var kanske för originell, eller orealistisk…
Förskola och pedagogisk omsorg 1-5 år förväntas göra ett överskott på 3,6 milj kr:
“Prognos för 2021 om 3,6 mnkr består av färre antal barn samt sjuklönekompensation under coronapandemin.”
Förskoleklass och grundskola årskurs 1-9, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år samt grundsärskola uppvisar i november ett överskott på 6,6 milj kr.
“Överskottet beror främst på färre antal elever än budgeterat, samt tillfälliga statsbidrag som inte nyttjats fullt ut. Verksamheternas prognos för 2021 uppgår till 6,7 mnkr. Ökade tillfälliga statsbidrag, färre elever än prognos samt ökade interkommunala intäkter ger ett överskott.”
Det är dock viktigt att notera att överskottet minskas på grund av:
“stora kostnader som avser fler placeringar i grundsärskola och fler elever med multifunktionsvariationer som har behov av stor personalinsats och hjälpmedel. Elever i behov av särskilt stöd fortsätter att öka och insatserna avser främst psykosociala och språkliga behov. Tilläggsbeloppen för särskilt stöd hos externa huvudmän fortsätter att öka under 2021.”
Alla dessa sistnämnda grupper ökar för varje år och det måste politikerna i Vänersborg inse – och tilldela pengar därefter.
I november finansierade Vänersborgs kommun 2.061 barnomsorgsplatser, 1.813 skolbarnomsorgsplatser och 4.903 platser i förskoleklass, grundskola och särskola. Det är många barn och ungdomar…
BUN ska skriva av fordringar på nästan 100.000 kr (99.689,64 kr). Det är ärenden som har varit hos Kronofogdemyndigheten, men där utmätning inte har gett något resultat eller där gäldenären inte har kunnat delges.
På sammanträdena ingår det också att förvaltningschef Sofia Bråberg och ordförande Bo Carlsson (C) informerar om vad som har hänt sedan förra 
månadens sammanträde. Ibland har de varit med om lärorika och spännande saker, men ofta blir det en uppräkning av möten som de har deltagit i.
Och sedan vet jag precis hur årets sista sammanträde slutar – alla önskar varandra en God Jul och ett Gott Nytt År.
KF (15/12): Tyst i huset
Det var ett alldeles för lugnt och fridfullt sammanträde igår. Dagordningen inbjöd kanske inte direkt till några större diskussioner, men när ledamöter frågar så kan man väl tycka att folk ska svara.
Ordförande för gårdagens sammanträde var Gunnar Lidell (M). Han debuterade i rollen när han ersatte Annalena Levin (C) som hade förhinder. Det var dock inga större svårigheter för Lidell att lotsa ledamöterna rätt, 
han har ju varit ordförande förr i många andra sammanhang.
Med Levins frånvaro försvann en kvinnlig röst i fullmäktige. Den ersattes knappast. För inte kan man väl påstå att man yttrar sig för att man ropar ja på uppropet, meddelar att det är fel på ipaden eller att man har anlänt till mötet… Det var nämligen så att inte en enda kvinna yttrade sig på sammanträdet igår. (Med ett mindre “opolitiskt” undantag, 
se nedan.) Det är anmärkningsvärt. Om det beror på “strukturer” eller “könsmaktsordningen”, eller något annat, därom tvistar de lärde. Men tråkigt är det. Fast det var inte särskilt många gubbar som sa något heller.
En lång rad ärenden på dagordningen klubbades igenom utan att någon begärde ordet. På några få ärenden kommenterade någon ledamot mycket kort ärendet ifråga.
Fullmäktige beslutade att dela ut partistöd för nästa år. Undertecknad vänsterpartist passade på att nämna att Vänsterpartiet anser att partistödet är för stort. Vi har motionerat om att det ska sänkas, men motionerna har avslagits. Vänsterpartiet tänker dock göra ett nytt försök och återkommer nästa år med en motion om att sänka partistöden till nästa mandatperiod.
När det gällde revideringen av “reglementet för kommunstyrelsen i samband med 
överflyttning av evenemang och evenemangsutveckling”, så bordlades ärendet. Även om Sverigedemokraternas ledamot Lena Mjörnell hade vissa synpunkter på detta. (Detta var “undantaget” – se ovan.) Henrik Harlitz (M) framförde att ett nytt reglemente för kultur- och fritidsnämnden borde fattas samtidigt, vilket var ungefär det jag skrev i bloggen “Fullmäktige 15/12”. Fullmäktige ansåg att ärendet skulle behandlas vid ett senare tillfälle.
Jag försökte få igång en diskussion på ärendet “Ändring av allmänna lokala ordningsföreskrifter”, men misslyckades. Ingen ville ens kommentera eller svara på mina funderingar. Jag skrev om förslaget i ovanstående blogg (se “Fullmäktige 15/12”). Det gällde t ex de kommunala badplatserna och särskilt den nyinrättade vid hamnkanalen. Det var dock ingen annan som hade någon synpunkt om detta.
Jag kommenterade också det utvidgade området i centrum och på Holmängen för alkoholförbudet, dvs att alkohol inte får “förtäras på offentlig plats”. Tidigare var det “alkoholförbud” i centrum fram till Norra Järnvägsgatan, nu blir det ända fram till Gropbrovägen. Och gränsen för förbudet flyttades också från Reningsverket till slutet av Holmängen, dvs gränsen går nu ända bortom koloniområdena, på vägen mot Vargön. Sanden och Kasen ingår också i området, se karta nedan.
Alkoholförbud
Ändringar har skett utan diskussion, eller ens information, i underlaget. Det var emellertid ingen i fullmäktige som verkade bry sig. Det var alldeles tyst, inte ens en manlig stämma hördes…
Men jag började faktiskt med att ta upp en annan aspekt av ordningsföreskrifterna. När kommunfullmäktige antog nya lokala ordningsföreskrifter i juni så upphävde Länsstyrelsen en månad senare fullmäktiges beslut. Fullmäktige hade fattat ett beslut som inte var lagligt. Orsaken var att föreskrifterna innehöll bestämmelser som redan fanns upptagna i brottsbalken. Och döm då av min förvåning när jag läste de nya föreskrifterna:
“Vid vistelse på särskilt utmärkta badplatser, efter klockan 22:00 fram till klockan 07:00, är det inte tillåtet med aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande…”
Men…? Var det inte just detta som Länsstyrelsen ansåg vara olagligt? Det var ju precis det här som reglerades i brottsbalken. Jag sa att det vore bra om någon förklarade, eftersom jag inte förstod…
Det var knäpptyst igen. Benny Augustsson (S) sa inget, Henrik Harlitz (M) som yrkade bifall till ordningsföreskrifterna i kommunstyrelsen, sa inget. Dan Nyberg (S) sa inget… Och sedan röstade kommunfullmäktige unisont igenom de nya “allmänna lokala ordningsföreskrifterna”…
Kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) kommer att bli ny ordförande för Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB. Hon efterträder Kent Javette (S).
Undertecknad vänsterpartist presenterade under 2 minuter sin motion om Norra skolans föreslagna nedläggning eller som ärendet hade döpts till “Motion om att inventera behov av förskolor och grundskolor i centrala Vänersborg.” (Du kan ladda ner motionen här. Se också “Norra skolan ska stängas”.)
Sverigedemokraterna lämnade in två motioner. Anders Strands motion handlade om “friskvårdsbidrag för anställda i Vänersborgs kommun”. Den presenterade han för fullmäktige och Ola Wesley presenterade sin motion “Policy för erbjudande av modersmålsundervisning”. Jag återkommer, åtminstone till Wesleys motion, vid ett senare tillfälle.
Pontus Gläntegård (V) valdes till ny ersättare i styrelsen för Fastighets AB Vänersborg (FABV). Gläntegård sitter sedan tidigare i byggnadsnämnden. Gläntegård fick snabbt bekänna färg, redan idag hade FABV styrelsemöte.
Benny Augustsson (S) hade inte hunnit förbereda något svar på interpellationen från Gunnar Lidell (M). (Se “Lidell: Vilket ansvar har du Augustsson?”). Denna gång fanns det dock skäl för att inte svara, interpellationen kom Augustsson tillhanda väldigt sent. Augustsson svarar nästkommande kommunfullmäktige.
I slutet av sammanträdet var det så äntligen dags för en diskussion. Eller?
Lutz Rininsland (V) ställde en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Interpellationen handlade om det beslut i riksdagen, som får konsekvenserna att:
“att stödet för energieffektivisering av flerbostadshus och investeringsstödet för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande ska avvecklas.”
Rininsland frågade Augustsson (S):
“Vad kan riksdagens beslut betyda för byggprojekt och bostadsmarknaden i Vänersborgs kommun?”
Du kan läsa mer om Lutz Rininslands interpellation här, “Riksdagens beslut är dåligt för Vänersborg”, och svaret från Benny Augustssons här, “Begär någon från M, SD eller KD ordet?”.
I sakfrågan var Rininsland (V) och Augustsson (S) helt överens – riksdagen har fattat ett dåligt beslut som får stora konsekvenser för bostadsbyggandet, även i Vänersborg. Eftersom det var bland annat Moderaterna och Sverigedemokraterna som drev igenom riksdagsbeslutet var förväntningarna stora på vad partiernas lokala representanter skulle svara…
Det var tyst.
Dan Nyberg (S) begärde ordet. Nyberg ställde några raka frågor till Henrik Harlitz (M) och Anders Strand (SD), ungefär:
“Har ni gjort nåt för att bromsa det här? Eller tycker ni att detta är ett bra förslag?”
Harlitz och Strand var tysta. Det var rena julstämningen:
“det är tyst i husen, tyst i husen, alla sova… Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp…”
Och sedan passade ordförande Lidell på att önska alla en God Jul.
Sammanträdet slutade kl 20.08. Du kan se sammanträdet i efterhand på kommunens webb-TV.
PS. Ibland kan man till och med bli glad för ett protokoll. Det är sällsynt, men idag skickades protokollet ut från Kunskapsförbundets sammanträde den 7 december. Det sista ärendet var “Ordföranden tackar för det gångna året”. Under ärendet stod det:
“Ordföranden riktade också en särskild förhoppning till Stefan Kärvling, att han fortsätter att skriva sin blogg.”
PPS. Hur det gick på dagens sammanträde med Socialnämnden? Det kan du läsa här: ”Socialnämnden broderade en brasklapp”.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer