Arkiv
Fastighetsinlösen i Brålanda väcker frågor (2)
Anm. Fortsättning på inlägget “Kommunen köper två fastigheter i Brålanda (1)”.
På dagordningen till samhällsbyggnadsnämndens (SBN) sammanträde den 29 oktober fanns återigen ärendet:
”Förslag till omfördelning av investeringsbudget från projekt Grunnebo Södra till inlösenprojekt av Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5.”
Denna gång var beslutsförslaget något annorlunda:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att omfördela 1.020.000 kronor av investeringsbudget 2026 från exploateringsprojekt Grunnebo Södra till en nytillkommen investering avseende inlösen av fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 i Brålanda.”
Det var beloppet som skulle omfördelas som var annorlunda. I september var summan 1.275.000 kronor. Då beräknades ersättningen till fastighetsägarna till 1.250.000 kronor plus lagfartskostnader. Marknadsvärdet på fastigheterna uppskattades nämligen av två oberoende värderare till 1 miljon kr. Och, skrev förvaltningen:
“Vid inlösen adderas 25% av marknadsvärdet på ersättningen enligt ExL. Ersättning uppgår då till 1.250.000 kr.”
“ExL” som det hänvisas till i underlaget är Expropriationslagen. Beräkningen byggde alltså på lagens bestämmelse om ett tillägg på 25 procent utöver marknadsvärdet. (Och så tillkom då även lagfartskostnader.)
Nu, en månad senare, föreslog samhällsbyggnadsörvaltningen en omfördelning som var 255.000 kr lägre. Det måste naturligtvis betyda att något hade hänt mellan sammanträdena – men vad? Hade lagen tolkats annorlunda denna gång? Eller hade köpare och säljare kommit överens om en annan summa?
Det framgår inte av handlingarna till sammanträdet. Det finns ingen förklaring överhuvudtaget till varför beloppet ändrades. Förvaltningen har enbart strukit ovanstående citat om Expropriationslagen…
Det är mycket anmärkningsvärt. Varför har förvaltningen strukit en viktig hänvisning till en lag som i högsta grad är tillämpbar i fallet?
Men det fanns alltså ingen förklaring. Om förvaltningen menade att man har kommit fram till att 25-procentstillägget inte ska betalas måste den rättsliga grunden för den bedömningen kunna redovisas. Det gjordes inte.
Beskrivningen av ärendet är identisk i de båda underlagen, bortsett från ovanstående strykning av två meningar. Det finns dock ytterligare en liten justering i beskrivningen av ärendet till sammanträdet i oktober.
I september stod det i förvaltningens underlag:
“Fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 bytte ägare i februari 2026.”
I oktober skrev tjänstepersonerna i stället:
“Fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 förvärvades i februari 2026 för en köpeskilling om 350.000 kronor.”
Förvaltningen har alltså lagt till vad de nuvarande fastighetsägarna betalade för fastigheten. Varför det? Varför lyfts denna uppgift plötsligt fram samtidigt som den tidigare förklaringen till ersättningsnivån tas bort?
Ja, det är kanske inte så svårt att förstå…
Men…
Vad en fastighetsägare tidigare har betalat i en enskild affär mellan privata parter är inte i sig avgörande för vilket marknadsvärde som ska ligga till grund för ersättningen vid en senare inlösen. 
Det är det marknadsvärde som ska bestämmas enligt lagens värderingsregler som styr. En tidigare köpeskilling kan möjligen vara en uppgift som behöver vägas in i en värdering, men den ersätter inte den lagstadgade värderingen och motiverar inte att 25-procentstillägget försvinner.
Att förvaltningen väljer att lägga till just denna sifferuppgift i underlaget, samtidigt som den tar bort uppgiften om det lagstadgade 25-procentstillägget, skapar onekligen ett starkt intryck av att uppgiften har lagts in för att påverka politikernas inställning till ersättningens rimlighet…
Och så gör man inte. Om uppgiften om de 350.000 kronorna har betydelse för värderingen måste förvaltningen förklara på vilket sätt.
Men vad är det då som har hänt mellan de båda sammanträdena?
Jag har varit i kontakt med båda fastighetsägarna. De berättade att de träffade tre tjänstepersoner på biblioteket i Brålanda den 23 oktober, alltså några dagar före samhällsbyggnadsnämndens sammanträde. Fastighetsägarna frågade då varför förvaltningen hade ändrat sitt förslag. Något egentligt svar fick de inte. Tjänstepersonerna hänvisade i stället till att förvaltningen nu hade gjort bedömningen att det handlade om ett frivilligt köp. Därför skulle inget tillägg på 25 procent betalas.
Det här är en viktig uppgift. Men vad innebär egentligen ett frivilligt köp i det här fallet?
Ett frivilligt köp är, enkelt uttryckt, en vanlig överenskommelse mellan köpare och säljare. Parterna bestämmer själva om de vill sälja och köpa och vilket pris de kan enas om. Då behöver ersättningen inte beräknas enligt Expropriationslagens regler om inlösen. Det finns alltså inget automatiskt tillägg på 25 procent vid ett frivilligt köp.
Men ett frivilligt köp förutsätter naturligtvis att det är just frivilligt – båda parter måste vara överens. Kommunen kan inte på egen hand bestämma att en lagreglerad inlösen ska betraktas som ett frivilligt köp och därmed bortse från de ersättningsregler som gäller.
Fastighetsägarna har inte sagt nej till varje möjlighet att nå en överenskommelse. Tvärtom kan de tänka sig en sådan. Men då ska den utgå från andra premisser, där Expropriationslagens ersättningsregler tillämpas. De accepterar alltså inte att kommunen ensidigt kallar förvärvet ett frivilligt köp och därmed räknar bort 25-procentstillägget.
Det är en avgörande skillnad. Fastighetsägarna har begärt inlösen med hänvisning till att fastigheterna enligt detaljplanen ligger på mark som ska användas som allmän plats. Om förutsättningarna i 14 kap. 14 § PBL är uppfyllda är kommunen skyldig att lösa in marken på fastighetsägarens begäran. Den skyldigheten försvinner inte bara för att kommunen hellre vill genomföra ett vanligt köp.
Det här bör naturligtvis tjänstepersonerna i förvaltningen känna till. Har de möjligtvis mött motstånd av politikerna i presidiet? Jag vet inte, men om det är så – vem tog i så fall initiativ till att ändra förvaltningens bedömning och på vilka grunder?
Enligt Förvaltningslagen ska myndigheter agera sakligt och opartiskt. Politikerna måste också få ett beslutsunderlag som gör det möjligt att förstå de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av ett beslut. Att i oktober föreslå en budgetram på 1.020.000 kr med hänvisning till ett frivilligt köp, utan att det finns en överenskommelse om vare sig köpet eller ersättningen, ger enligt min mening en missvisande bild av vad kommunen faktiskt kan genomföra.
En gång till.
Rätten till inlösen regleras i 14 kap. PBL och beräkningen av ersättningen styrs av Expropriationslagen. Om kommunen och fastighetsägarna inte kommer överens om ett frivilligt köp återstår alltså frågan om kommunens skyldighet att lösa in fastigheterna enligt PBL. En tvist om inlösen eller ersättning kan i det läget prövas av mark- och miljödomstolen. Huvudregeln i 4 kap. 1 § Expropriationslagen är då att ersättningen ska motsvara marknadsvärdet plus 25 procent, under förutsättning att inget undantag från regeln är tillämpligt. Det är alltså inte säkert att ersättningen blir exakt 1.250.000 kr, men det är svårt att förstå hur förvaltningen kan föreslå en budget på 1.020.000 kr utan att redovisa hur de lagstadgade ersättningsreglerna har bedömts.
Fastighetsägarna berättade också att tjänstepersonerna vid mötet den 23 oktober talade om att frågan annars skulle behöva hanteras via Lantmäteriet och att värderingen där skulle kunna bli lägre. Även detta väcker frågor. Enligt PBL ska mål om inlösen och ersättning enligt de aktuella bestämmelserna prövas av Mark- och miljödomstolen. Lantmäteriet kan däremot bli involverat i andra fastighetsrättsliga förfaranden, exempelvis fastighetsreglering. Vilket förfarande menade tjänstepersonerna egentligen? Och vilka kostnader skulle det i så fall medföra för kommunen och fastighetsägarna?
Kommunen gör många “fastighetsaffärer”. Den 17 september 2025 beslutade t ex kommunfullmäktige att godkänna ett köp av fastigheten Dyrehög 1:50 i Brålanda. Kommunen tänkte flytta dit räddningstjänstens verksamhet. Köpeskillingen var på 10 milj kr. I underlaget till beslutet skrev förvaltningen bland annat:
“Det marknadsvärde som fastställts i ett oberoende värdeutlåtande för fastigheten Dyrehög 1:50 uppgår till cirka 8 mnkr, 2 mnkr lägre än det pris som säljaren erbjudit för försäljning.”
Som av en händelse var marknadsvärdet på 8 milj kr plus 25% lika med 10 milj kr. Och då var detta ändå en frivillig överenskommelse.
När kommunen själv vill köpa en fastighet tycks det alltså inte vara något problem att betala 25 procent över marknadsvärdet. Men när kommunen ska lösa in fastigheter på en invånares begäran försvinner plötsligt samma tillägg ur beräkningen.
Är det så kommunen behandlar sina invånare lika?
Det blev en intressant avslutning av ärendet i samhällsbyggnadsnämnden. När det var dags för beslut utbröt nämligen ett visst kaos. Det berodde emellertid inte på några oklarheter eller felaktigheter i beslutsunderlaget. I stället var det flera ledamöter och ersättare som förklarade sig jäviga.
Bakgrunden var naturligtvis att de båda fastighetsägarna är politiker. De sitter båda i kommunfullmäktige, men inte i samhällsbyggnadsnämnden som behandlade ärendet. Ur protokollet:
“Reservationer, protokollsanteckningar, jäv
Tor Wendel (M), Margareta Olsson (M), Johan Abrahamsson (M), Daniel Peltola (L), Göran Nilsson (SD), Torbjörn Moqvist (SD) och Anders Strand (SD) deltar inte i ärendets handläggning eller beslut på grund av jäv.”
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) fick onekligen en delikat uppgift när så många ledamöter och ersättare förklarade sig jäviga. Men jag undrar om alla verkligen var jäviga…
Reglerna om jäv i kommunala nämnder finns i 6 kap. 28–32 §§ Kommunallagen (KL). Enligt KL är en förtroendevald jävig om det finns en personlig koppling eller något annat särskilt förhållande som gör att opartiskheten kan ifrågasättas. Att en fastighetsägare tillhör samma politiska parti som en ledamot är däremot knappast tillräckligt i sig. Och att fastighetsägarna är politiker i kommunfullmäktige innebär inte automatiskt att andra politiker blir jäviga.
Nämnden fattade inga formella beslut om jävsfrågorna. Ledamöterna och ersättarna anmälde själva jäv och deltog sedan inte i ärendets handläggning. Det blev alltså aldrig någon prövning av om det fanns rättsliga grunder för att betrakta dem som jäviga.
Vad jag känner till finns det inte några andra personliga relationer mellan fastighetsägarna och de ledamöter och ersättare som anmälde jäv. Det är därför svårt att förstå varför så många ansåg sig jäviga. Trodde de verkligen att de var jäviga eller tyckte de bara att beslutet var obekvämt?
När ärendet kommer till kommunstyrelsen gäller i huvudsak samma jävsregler som i samhällsbyggnadsnämnden. I kommunfullmäktige är självklart fastighetsägarna själva jäviga. Men vad tänker övriga ledamöter i M, L och SD göra då? Tänker de att anmäla jäv även där? Och i så fall på vilka grunder?
James Bucci (V) avstod från att delta i beslutet i samhällsbyggnadsnämnden och Eldbjörg Bryntesson (V) reserverade sig.
Övriga i samhällsbyggnadsnämnden beslutade enligt förvaltningens förslag:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att omfördela 1.020.000 kronor av investeringsbudget 2026 från exploateringsprojekt Grunnebo Södra till en nytillkommen investering avseende inlösen av fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 i Brålanda.”
Om detta också blir fullmäktiges beslut så innebär det en slags ekonomisk fälla. Fullmäktige riskerar då att besluta om en budgetram som inte räcker till den ersättning kommunen kan bli skyldig att betala. Ärendet är nämligen inte ur världen med en ersättning till fastighetsägarna på 1.020.000 kronor…
Kommunen köper två fastigheter i Brålanda (1)
Samhällsbyggnadsnämnden (SBN) har haft två sammanträden under höstterminen. Det första var den 17 september och det andra sammanträdet den 29 oktober. Ett av ärendena fanns med på dagordningen på båda mötena. Det var ärendet:
”Förslag till omfördelning av investeringsbudget från projekt Grunnebo Södra till inlösenprojekt av Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5.”
Det som är intressant i ärendet och som jag ska kommentera i två blogginlägg är nämndens köp av de två fastigheterna Sörbyn i Brålanda. Det handlar om en affärslokal med en bostad på våningen ovanför.
Den 17 september var förslaget till beslut följande:
”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att omfördela 1.275.000 kronor av investeringsbudget 2026 från exploateringsprojekt Grunnebo Södra till en nytillkommen investering avseende inlösen av fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 i Brålanda.”
Fastigheterna Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 bytte ägare i februari 2026. Det var två aktiva politiker i Vänersborgs kommun som köpte fastigheterna. De äger tillsammans ett fastighetsbolag. Det ska genast sägas att det egentligen saknar betydelse i sakfrågan att ägarna är politiker.
De nya ägarna ville bygga om affärslokalen till bostad. De fick beskedet att bygglov inte kunde beviljas. Anledningen var att fastigheterna ligger på mark som enligt en detaljplan från 1973 är utlagd som allmän plats.
Ägarna begärde därför i april att kommunen skulle lösa in fastigheterna.
Enligt 14 kap 14 § plan- och bygglagen (PBL) är kommunen skyldig att lösa in mark som enligt detaljplanen ska användas som allmän plats:
“Kommunen är skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för
1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för”
Det betyder att kommunen inte har någon möjlighet att välja om den vill genomföra inlösen eller inte. Om lagens förutsättningar är uppfyllda måste kommunen lösa in, dvs köpa, fastigheten.
I PBL 14 kap 23 § finns det också reglerat hur mycket kommunen ska betala för fastigheterna:
“Vid bestämmande av ersättning enligt detta kapitel ska 4 kap. expropriationslagen (1972:719) tillämpas.”
Ytterligare en lag alltså. Vad säger då Expropriationslagen? I 4 kap 1 § står det:
“För en fastighet som exproprieras i sin helhet ska, i den mån inte annat följer av vad som sägs nedan, löseskilling betalas med ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. … Därutöver ska ytterligare löseskilling respektive intrångsersättning betalas med 25 procent av marknadsvärdet respektive marknadsvärdeminskningen.”
Kommunen anlitade två oberoende värderare. De kom båda fram till att fastigheternas marknadsvärde uppgick till sammanlagt 1 miljon kronor. Därtill kom det lagstadgade ersättningspåslaget på 25 procent.
Ersättningen skulle därmed bli 1,25 miljoner kronor. Med beräknade lagfartskostnader på 20.400 kronor blev den sammanlagda kostnaden 1.270.400 kronor. För att ha tillräckligt med pengar i investeringsbudgeten föreslog förvaltningen att 1.275.000 kronor skulle omfördelas.
Det ska återigen noteras att kommunen inte har något val. Kommunen måste följa Plan- och bygglagen och Expropriationslagen. Det spelar ingen roll att kommunen tänker riva byggnaden. Det innebär naturligtvis ytterligare kostnader för kommunen. Sedan kan det behövas fler investeringar för att iordningställa marken som allmän plats. Och så tillkommer naturligtvis kostnader för bland annat kapital, drift och underhåll.
Men lag är lag.
Jag vet dock inte riktigt varför dagordningen ändrades innan sammanträdet. Ärendet utgick nämligen. I protokollet står det:
“Ärende SBN 2026/155 Förslag till omfördelning av investeringsbudget från projekt Grunnebo Södra till inlösenprojekt av Sörbyn 50:4 och Sörbyn 50:5 utgår från dagordningen.”
Ärendet behandlades istället på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 29 oktober. Då hade tjänstepersonerna i förvaltningen arbetat fram ett nytt underlag och ett annat beslutsförslag…
Fortsättning följer i blogginlägget ”Fastighetsinlösen i Brålanda väcker frågor (2)”.
Tomteparaden i Brålanda: Interpellation
Intresset för tomteparaden i Brålanda och hotet om nedläggning är stort. Mina två blogginlägg har lästs av betydligt fler än vanligt. (Se ”Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?” och ”Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?”.)
I måndags, den 12 oktober, lämnade Jenny Andersson (MBP) in en interpellation som är ställd till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S). Interpellationen handlar om tomteparaden och ska behandlas redan nästa onsdag, den 21 oktober.
Jenny Andersson är nyvald ledamot i kommunfullmäktige för Medborgarpartiet och gör alltså sin politiska debut med att ställa interpellationen till den betydligt mer politiskt rutinerade Ann-Marie Jonasson i Socialdemokraterna.
Här följer Anderssons interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande.
==
Kommer Vänersborgs kommun medverka till att tomtetåget i Brålanda kan räddas?
Sedan 1952 har tomtetåget i Brålanda varit en uppskattad tradition som samlar
generationer och engagerar hela bygden. Den 6 december 2025 genomfördes den 73:e i ordningen, med drygt 70 ekipage och enligt arrangörernas uppskattning omkring 10.000 besökare.
Bakom evenemanget står bland andra Lions Club Brålanda, Brålanda företagarförening och föreningen Jul i Brålanda. Genom ett omfattande ideellt arbete skapar de gemenskap, lockar besökare och bidrar till handel och en levande bygd. Kommunens evenemangs- och marknadskoordinator har också lyft fram evenemangets betydelse för kommunens värdeord: levande, attraktiva, hållbara och tillsammans.
Nu är denna tradition hotad.
När kommunen tog över fastigheten Dyrehög 1:50 förändrades förutsättningarna för föreningarnas förvaring av ekipage och evenemangsmaterial. Kommunen påtalade att hyra krävs och den beräknade hyran låg på en nivå som föreningarna uppgav att de inte hade möjlighet att betala. De har inga driftsbidrag, utan finansierar arrangemanget genom lotterier, lokala företag och gåvor. I sammanhanget kan nämnas att tomtetåget i Brålanda inte på något sätt är kommersiellt. Tvärtom, det är ett gratisevenemang som idag engagerar alla åldrar. Allt nedlagt arbete och kostnadstäckning sker ideellt. Kommunen hänvisade också till planerad verksamhet på fastigheten och till säkerhetskrav som försvårade möjligheten att upplåta lokalerna till andra.
Föreningarna har hittat en alternativ lokal för delar av materialet men den löser inte alla behov. Det saknas dessutom en lämplig gemensam startplats för omkring 70 ekipage. Förvaring och startplats är två skilda frågor, båda måste fungera för att tomtetåget ska kunna genomföras.
Föreningarna försökte hitta en lösning genom kontakter med kommunens fastighetschef, samhällsbyggnadsförvaltningens ledning och kommundirektören. I februari 2026 meddelade den tillförordnade förvaltningschefen att kommunen gärna förde en dialog om alternativa lokaler. Enligt föreningarnas gemensamma arbetsgrupp följdes denna dialog emellertid inte upp. I september skrev den tillförordnade förvaltningschefen i ett mejl till näringslivschefen att föreningarna skulle kunna vara kvar på fastigheten året ut och en bit in på nästa år. Enligt arbetsgruppen har detta besked inte kommunicerats till dem. Sedan december 2025 har alltså frågan diskuterats med kommunen och föreningarna har efterfrågat alternativa lösningar. Trots kontakter och dialog tycks det fortfarande saknas en samlad lösning som gör att de kan planera för framtiden. Dialogen tycks också ha tystnat.
Föreningarna har hänvisat till att evenemangsmaterial som används i Vänersborgs tätort förvaras i kommunens förråd på Nygatan. Detta är ett exempel på en befintlig modell för kommunal samordning som skulle kunna vara värd att undersöka även för Brålanda.
Det väcker frågor om hur kommunen bedömer och prioriterar olika evenemang.
Kommunen bidrar på olika sätt till evenemang, samtidigt som föreningarna uppger att de inte har fått ekonomiskt stöd för Jul i Brålanda. Det är rimligt att efterfråga vilka principer som styr kommunens stöd, hur likvärdighet bedöms och om även ideellt drivna evenemang utanför centralorten får möjlighet att prövas utifrån sina förutsättningar.
Jag vill med denna interpellation inte ifrågasätta kommunens behov av lokaler eller säkerhetskrav. Frågan är hur kommunen, inom ramen för dessa behov, kan agera mer samordnat och konstruktivt för att ta till vara det lokala engagemanget och att visa i praktiken att kommunen lever efter sina värderingar.
Mot denna bakgrund vill jag fråga samhällsbyggnadsnämndens ordförande:
- Hur ser du på att en tradition som tomtetåget i Brålanda riskerar att försvinna, samtidigt som kommunen framhåller evenemangets betydelse för kommunens attraktivitet och gemenskap?
- Vilka konkreta möjligheter har samhällsbyggnadsförvaltningen undersökt för att hitta en lösning för tomtetågets startplats och förvaring av evenemangsutrustning och vilka hinder återstår?
- Varför har den utlovade dialogen om alternativ förvaring, såvitt föreningarnas kontaktperson uppger, inte följts upp av samhällsbyggnadsförvaltningen?
- Är du beredd att ta initiativ till att samhällsbyggnadsförvaltningen skyndsamt för en dialog med föreningarna och undersöker möjliga lösningar, så att tomtetåget kan fortsätta även efter 2026?
- Hur säkerställer samhällsbyggnadsförvaltningen att principerna för stöd, samverkan och resursfördelning mellan olika evenemang är transparenta och tillämpas på ett likvärdigt sätt, oavsett om evenemangen arrangeras i centralorten eller i andra delar av kommunen?
Vänersborg den 12 oktober 2026
Jenny Andersson, Medborgarpartiet
Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?
Anm. Fortsättning på inlägget “Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?”.
Den 18 februari kom det slutliga beskedet
Efter mejlväxlingen i december och januari, som jag har fått från kommunens diarium, kom ytterligare en viktig kontakt.
Den 14 februari 2026 skrev Christer Waldemarson på uppdrag från arbetsgruppen Lokalbehov till tf förvaltningschef Daniel Jerling på samhällsbyggnadsförvaltningen. Waldemarson hänvisade till tidigare besked från fastighetschef Hans Larsson om att evenemangsattiraljerna fick vara kvar tillfälligt, men att fastigheten skulle vara tom efter 2026 års julmarknad. Han frågade om detta var förvaltningens besked eller om ytterligare dialog skulle ske.
Den 18 februari svarade Daniel Jerling. Jerling skrev att beskedet från Larsson hade diskuterats med honom själv och berörda i förvaltningens ledningsgrupp. Han angav att grundproblemet var säkerhetsnivån för delar av den verksamhet som skulle etableras på fastigheten.
Jerling skrev:
”Grundproblemet är att delar av den verksamhet som avses etableras på den inköpta tomten i Dyrehög behöver en säkerhetsnivå som försvårar möjligheten att upplåta till annan part.”
Daniel Jerling fortsatte med att kommunen såg problemet och gärna förde en dialog med föreningarna om möjligheterna att hitta en alternativ lokal. Han förklarade också att det var för att underlätta för föreningarna som fastighetschef Larsson hade skrivit att de kunde vara kvar under den kommande säsongen.
I februari hade alltså samhällsbyggnadsförvaltningen diskuterat frågan på ledningsnivå. Beskedet var att säkerhetskraven för den planerade verksamheten försvårade en fortsatt upplåtelse. Det är svårt för en utomstående att förstå vilka säkerhetskrav det handlade om. Kommunen erbjöd sig samtidigt att föra dialog om en annan lokal.
Men vad innebar egentligen säkerhetskraven? Varför försvårade de en lösning för föreningarna? Fanns det inga alternativ? Det vet jag inte.
Företrädare för räddningstjänsten i Brålanda har sagt att räddningstjänsten inte skulle sätta käppar i hjulen för julmarknaden och tomteparaden. Tvärtom, räddningstjänsten i Brålanda har alltid varit en del av evenemangen i Brålanda och framför allt i tomteparaden där brandmännen ideellt tar aktiv del i säkerhetsarbetet. Räddningstjänsten betraktar arrangemangen som en självklar del av civilsamhället.
Det är förstås inte samma sak som att räddningstjänsten har gjort en formell säkerhetsbedömning av fastigheten. Men uppgiften väcker ändå frågor om vilka säkerhetskrav som faktiskt gäller och om det finns lösningar som kommunen ännu inte har undersökt.
Sedan blev det tyst
Enligt arbetsgruppen Lokalbehov har ingen fortsatt dialog ägt rum efter mejlet den 18 februari. Ingen från kommunens fastighetsenhet har tagit kontakt med arbetsgruppen.
Föreningarna bakom tomteparaden har således inte fått något erbjudande om att vara kvar längre. Någon hyra eller något framtida upplägg har inte diskuterats. Föreningarna har därför utgått från att de får vara kvar till årets evenemang, men att de sedan måste lämna.
Det finns samtidigt ett mejl från den 16 september där Daniel Jerling svarade näringslivschef Jill Stor att föreningarna i Brålanda kommer att kunna vara kvar året ut och en bit in på nästa år. Det är svårt att få ihop de beskeden. Jag vet inte heller varför näringslivschefen plötsligt skrev till Jerling i frågan.
I september verkar det inom kommunen finnas en uppfattning om att föreningarna kan vara kvar längre. Men denna uppfattning har enligt uppgift aldrig kommunicerats till arbetsgruppen Lokalbehov.
Vad menade Jerling? Var det ett internt resonemang? Fanns det ett beslut? Eller handlade det om ett missförstånd?
Den nya lokalen löser inte problemen
Lions tillsammans med Jul i i Brålanda har nu hittat en annan lokal att hyra strax utanför Brålanda för förvaring av det mesta av evenemangsmaterialen och ekipagen.
Men den nya lokalen medför problem. Den är mindre än “Hangaren”. Det betyder att föreningarna redan har börjat rensa och skrota material för att anpassa sig till den mindre lokalen. Det är särskilt tråkigt eftersom många av ekipagen har byggts för hand och har stort värde för Lions medlemmar.
Men det är inte bara ekipagen som står på spel. Det saknas en stor yta där tomteparaden kan starta. Arbetsgruppen Lokalbehov konstaterar:
”Men vad värre är … från nästa år finns inte längre en stor yta att starta paraden på”
Konsekvensen blir:
”såvida inget händer i närtid, blir årets parad den sista.”
Tomteparadens framtid är hotad.
Finns det verkligen ingen lösning?
Det finns ytterligare en uppgift som väcker frågor. Det sägs att kommunens nya fastighet Dyrehög på Stenhammarsvägen stått tom sedan i våras, förutom att paradekipagen har förvarats där. Och att parkavdelningen på kommunen i stället förlängt sitt hyresavtal på Järnvägsgatan i Brålanda.
Jag kan inte bekräfta uppgifterna, men om fastigheten faktiskt står tom väcker det naturligtvis frågan varför den inte skulle kunna användas för tomteparadens utrustning eller som startplats för paraden…
Det borde också gå att få klarhet i vad som hänt med den formella skrivelse som föreningarna skickade och som finns bland kommunens handlingar, daterad den 25 juli 2026. Den upprepar önskemålet om en lokal och beskriver föreningarnas situation.
Vilken handläggning fick skrivelsen? Vilket svar gav kommunen? Och hur hänger den ihop med de interna mejlen från september?
Och varför skickade inte kommundirektören skrivelsen redan i januari även till kommunens evenemangsavdelning och kultur- och fritidsförvaltning för att inhämta deras synpunkter och förslag? Inte minst för att bereda förslag kring eventuella driftsbidrag för att täcka framtida hyreskrav och till evenemangsavdelningen för beredning av förslag på resursstöd för större evenemang.
Det är frågor som måste besvaras.
Det handlar om mer än en tomteparad
Det här handlar inte bara om tomtetåget. Det handlar även om hur kommunen ser på de ideella krafter som år efter år gör sådant som kommunen själv beskriver som viktigt för attraktivitet, liv och gemenskap. Och det handlar om skillnaden mellan att säga att något är viktigt och att faktiskt ge det förutsättningar. Det handlar om behovet av att varje kommundel, Vargön, Västra Tunhem, Vänersnäs, Väne-Ryr, Vänersborg, Frändefors och Brålanda, får möjlighet att tydliggöra och utveckla sina unika styrkor
Det handlar om Brålanda. Tomtetåget har funnits i över 70 år. Tusentals människor kommer varje år för att se tomteparaden. Tomtetåget har satt Brålanda på Sveriges karta.
Nu har Jul i Brålanda alltså hyrt en ny privat lokal för förvaring av ekipage mm, trots de brister som den mindre lokalen för med sig. Men den stora ytan att starta ifrån saknas inför nästa år…
Samtidigt är det fortfarande oklart vad kommunen egentligen har beslutat, vad som gäller för fastigheten och varför föreningarna inte verkar ha fått samma besked som kommunens egna mejl ger intryck av.
Det är lätt att skriva:
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans.”
Det svåra är att få orden att fungera i verkligheten.
Jag hoppas att kommunen kan hitta en lösning innan årets parad är över. Men tiden är knapp. Det måste gå att hitta en lösning för tomteparadens startplats och förvaringen av utrustningen. Det är mycket svårt att förstå vad det är som hindrar kommunen från att hitta en lösning för tomteparadens startplats och förvaringsplats. Och varför har dialogen med föreningarna i praktiken upphört?
Ska en över 70 år gammal tradition i Brålanda försvinna för att kommunen inte lyckas hitta en lösning? 
Det vore ett märkligt besked för en kommun som säger sig vilja vara levande, attraktiv och hållbar – tillsammans. Händer inget i kommunhuset de närmaste dagarna måste frågan lyftas politiskt.
PS. Jag ser nu att frågan har lyfts politiskt. Jenny Andersson, nyvald fullmäktigeledamot för Medborgarpartiet, har lämnat in en interpellation med titeln ”Kommer Vänersborgs kommun medverka till att tomtetåget i Brålanda kan räddas?”. Interpellation ställs till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och ska förhoppningsvis besvaras, och diskuteras, på sammanträdet den 21 oktober.
Är tomteparaden på väg att försvinna (1/2)?
Det är något märkligt med historien om Jul i Brålanda och Vänersborgs kommun.
Kommunen beskriver tomteparaden som ett viktigt arrangemang för kommunens attraktivitet och gemenskap. Samtidigt har föreningarna bakom evenemanget tvingats leta efter nya lokaler, rensa bort och skrota material och förbereda sig för att lämna den fastighet där ekipagen har förvarats under många år.
Och nu kommer det kanske allvarligaste beskedet: Om ingen lösning hittas inför nästa år kan årets parad bli den sista.
Jag har genom kommunens diarium tagit del av en rad mejl mellan företrädare för Jul i Brålanda, Lions Club Brålanda, Brålanda Företagarförening och Vänersborgs kommun. Jag har också varit i kontakt med med en medlem i Lions Club, Christer Waldemarson, som på uppdrag av en tillfälligt sammansatt grupp i Brålanda, arbetsgruppen “Lokalbehov”, har skött kontakterna med kommunen.
Det finns en hel del att fundera över.
En tradition med över 70 år på nacken
Evenemanget “Jul i Brålanda” är ingen liten tillställning. Det är en traditionell marknad med det välkända tomtetåget. Tomteparaden startade 1952 och förra året, den 6 december 2025, genomfördes den 73:e tomteparaden. Enligt uppgift deltog över 70 ekipage och fantastiskt många tomtar som gick i kortege. Gissningsvis kom omkring 10.000 människor för att titta. Tomteparaden har uppmärksammats nationellt och har varit med om att sätta både Brålanda och Vänersborgs kommun på kartan. Tomteparaden i Brålanda har också uppmärksammats internationellt genom att bli upptaget i Guinness rekordbok 2002 för flest antal tomtar i parad, 2.870 st.
Lions i Brålanda äger bland annat ett tiotal paradekipage, lotteribodar, en scenvagn (som inte är tänkt att bara användas för Brålanda) och annan utrustning. Under många år har materialet förvarats på fastigheten Dyrehög 1:50, som tidigare ägdes av ett privat entreprenadföretag.
Nyligen köpte Vänersborgs kommun fastigheten. I december 2025 skrev Lionsmedlemmen Christer Waldemarson till kommunens dåvarande fastighetschef Hans Larsson. Waldemarson förklarade att föreningarna hade fått besked att de, på grund av ägarskiftet, behövde lämna lokalerna senast i april 2026 och frågade om de kunde få vara kvar ytterligare ett eller kanske flera år. Han hänvisade till att centralortens evenemang kunde förvara olika typer av evenemangsmaterial, reklamställ, skyltmaterial och lotteristånd i kommunförrådet på Nygatan i Vänersborg. Föreningarna genom Waldemarson undrade även om kommunen kunde tänka sig någon form av samverkan kring evenemangen i Brålanda.
Föreningarna i Brålanda visade med andra ord förståelse för att kommunen hade rätt att bestämma över sin fastighet. De krävde inte att få bestämma själva över kommunens egendom. De ville hitta en lösning.
Kommunens hyresmodell blev för dyr
Den 22 december 2025 svarade fastighetschef Larsson från kommunen. Larsson förklarade att fastigheten hade köpts strategiskt eftersom kommunen planerade att etablera flera verksamheter där. Det behövdes bland annat utrymme för kommunal utrustning vid kriser.
Hela hallen, som i folkmun går under namnet “Hangaren”, är omkring 625 kvadratmeter. Det skulle enligt kommunens hyresmodell motsvara en hyra på ungefär 250.000 kr per år (exkl moms). Föreningarna i Brålanda hyrde dock inte hela hallen. De använde omkring 412 kvadratmeter.
Christer Waldemarson förklarade att den hyresnivå som kommunen räknade med var för hög för de ideella föreningarna i Brålanda. Deras verksamheter, som i grunden har helt andra syften än tomteparaden, finansierades bland annat genom lotterier, lokala företag och gåvor. Evenemanget har inte heller några regelbundna bidrag eller driftsbidrag. Kommunen har helt enkelt sagt nej under åren till ekonomiskt stöd för evenemanget Jul i Brålanda.
Fastighetschef Larsson skrev också:
”Vi har i nuläget inga övriga tillgängliga lokaler med den volym ni hyr idag.”
Kommunen kunde alltså inte erbjuda någon annan motsvarande lokal. Samtidigt hade kommunen svårt att se motivet till att låta Jul i Brålanda hyra delar av fastigheten långsiktigt. Det var ett besked som gjorde situationen besvärlig för föreningarna.
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans”
Dagen efter, den 23 december 2025, skrev kommunens marknadskoordinator Stefan Leijon ett mejl som jag tycker är särskilt intressant. Leijon beskrev Jul i Brålanda som ett av kommunens största evenemang. Tomteparaden bidrog enligt honom till kommunens attraktivitet, skapade liv och rörelse och gav människor en känsla av gemenskap.
Leijon hänvisade till kommunens värdeord:
”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans.”
Men han skrev också att kommunens visioner riskerade att stanna vid ”fina målbilder” när prioriteringar i den löpande verksamheten gör att de mjukare målen hamnar i skymundan. Det var en träffande reflektion, som jag delar helt och hållet.
Vad är egentligen en kommunal vision värd om den fungerar utmärkt i högtidstal och på kommunens webbplats, men får stå tillbaka när den möter en fastighetsfråga och en hyresmodell?
Det är lätt att säga att kommunen ska vara levande och attraktiv. Det svåra är att se till att det också blir verklighet.
En vädjan till kommundirektör Tegenfeldt
Den 25 januari 2026 skickade arbetsgruppen Lokalbehov en skrivelse till kommundirektör Lena Tegenfeldt med kopia till fastighetschef Hans Larsson 
och marknadskoordinator Stefan Leijon.
Arbetsgruppen Lokalbehov beskrev att Jul i Brålanda och föreningarna som stod bakom hade blivit uppsagda från “hangaren” på Dyrehög och att lokalbehovet nu var akut. De beskrev också att en hyra på drygt 160.000 kr exkl moms per år för deras ytbehov i hangaren var en alldeles för hög kostnad.
Gruppen Lokalbehov avslutade skrivelsen till kommundirektör Tegenfeldt:
“Vi ställer därför frågan hur du och kommunledningen ser på möjligheten att vi får vara kvar ett år till ?…eller kanske flera år ? …eller kan vi ha en framtida ”vi tillsammans samverkan” med Vänersborgs kommun om långsiktiga evenemang och lokaler för Brålanda och Frändefors ?”
Dagen efter, den 26 januari, hittar jag i diariet ett mejl från kommundirektören till tillförordnad förvaltningschef på samhällsbyggnadsförvaltningen Daniel Jerling. Kommundirektör Tegenfeldt hänvisade till mejlet från arbetsgruppen Lokalbehov och skrev:
“Jag ser ju att detta är ett ärende för er och förstår också att det diskuterat med Hans. Kan vi byta några ord om hanteringen?”
Det finns ingen fortsättning på denna korrespondens i de handlingar jag har fått ut. Jag vet därför inte vad som hände efter detta eller vilken betydelse Tegenfeldts kontakt fick för den fortsatta hanteringen.
Det är ändå en intressant detalj. Frågan hade alltså nått kommunens högsta tjänsteperson. Men vad hände sedan? Fick kommundirektören och förvaltningschefen någon lösning på bordet? Och följdes frågan upp?
Anm. Fortsättning följer i inlägget ”Är tomteparaden på väg att försvinna (2/2)?”.
SBN skickar Hallevibadet vidare
I onsdags sammanträdde kommunfullmäktige. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.) Det finns en del att skriva om vad som hände på mötet men jag väntar på att inspelningen från sammanträdet ska publiceras på kommunens webbsida. Jag vill höra en gång till varför Mats Andersson (C) var så sur på mig och vad han försökte lära mig om Arena Vänersborg…
Samhällsbyggnadsnämnden hade sammanträde den 16 april. Ärendet “Avslut av uppdrag uthyrning Hallevibadet” skulle återigen behandlas. Och äntligen skulle ärendet, efter en bordläggning den 26 februari och en återremiss den 26 mars, avgöras. Eller åtminstone ta ett steg framåt mot att verkställa fullmäktiges beslut från den 19 februari 2025, dvs att Hallevibadet skulle hyras ut. (Se “Avgörs Hallevibadets öde i veckan?”.)
Trodde man…
Men så blev det inte…
Och det kanske inte var så konstigt. Det fanns ju ingen som ville hyra Hallevibadet.
Beslutsförslaget var detsamma som vid de två tidigare sammanträdena:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget gällande uthyrning av Hallevibadet.”
Beslutsförslaget innebar att försöken att hyra ut Hallevibadet ska stoppas. Och orsaken var ju att det faktiskt inte fanns några intressenter som ville driva badet vidare.
Inför sammanträdet hade samhällsbyggnadsförvaltningen svarat på återremissen från sammanträdet i mars. Det var i praktiken ett intetsägande svar, men formellt var det korrekt. (Se “Avgörs Hallevibadets öde i veckan?”.)
Hur diskussionerna gick på sammanträdet har jag bara begränsad kännedom om. Det sägs att ”talande suckar” låg i luften. Det mest väsentliga framgår emellertid av protokollet så jag utgår från det. (Protokollet kan laddas ner här.)
På sammanträdet föreslog Tor Wendel (M) ett tilläggsyrkande:
”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunstyrelsen besluta att kommunstyrelsen ersätter samhällsbyggnadnämnden för dess kostnader för Hallevibadet i enlighet med gällande riktlinjer under den tid det står outhyrt, från och med 2026-01-01”.
Wendel tycktes med andra ord acceptera och bifalla beslutsförslaget ovan, som innebär stängning av Hallevibadet för gott, men han ville också att nämnden skulle få ersättning för att badet står tomt. Tilläggsförslaget hade alltså inget att göra med Hallevibadets vara eller inte vara.
Det kan tyckas vara lite svårt att förstå Wendels förslag. Men jag tror att det har att göra med att Tor Wendel (M) driver den rent principiella frågan, även i andra sammanhang, att det borde vara kommunstyrelsen som står för kostnaderna för tomma lokaler. (Det ligger mycket i det kan jag tycka…) I det här sammanhanget passade det säkerligen de styrande Socialdemokraterna, som är tre ledamöter i nämnden, och Centerpartiet (en ledamot) väldigt bra. Det innebar ju att oppositionen verkade splittrad och att de styrandes förslag om att få igenom ett avslut av uppdraget att hyra ut badet skulle kunna bli nämndens beslut.
Och så blev det. Det lämnades förvånansvärt nog inget annat yrkande. Därför kunde nämnden genom acklamation besluta att anta det liggande beslutsförslaget
från förvaltningen och Tor Wendels tilläggsförslag. (Wendel fick alltså med sig både S och C på sitt förslag, ett förslag som kommunstyrelsens ordförande inte är särskilt förtjust i…)
Men för Hallevibadets del blev beslutet ett – Västgötaklimax…
Hans-Peter Nielsen (KD) lämnade in en skriftlig reservation mot beslutet trots att han inte hade yrkat på något annat beslut. (Det är formellt helt ok.) Och Nielsen var inte ensam. Samtliga 6 ledamöter från oppositionspartierna (2 från M, 2 SD, 1 MBP och 1 V) anslöt sig till reservationen… De hade inte heller yrkat på något annat beslut. Det kan noteras att även Tor Wendel (M) reserverade sig. Fast reserverade de sig egentligen mot beslutet? Knappast, det var snarare processen de inte var nöjda med. Det framgår tydligt av Hans-Peter Nielsens (KD) sakliga och mycket välformulerade reservation:
“Jag reserverar mig mot hur uppdraget att hyra ut Hallevibadet har hanterats och anser att ett marknadsmässigt försök att hitta hyresgäst inte har gjorts.
Uppdraget från Kommunfullmäktige till SBN var att hyra ut Hallevibadet utan att kommunen skulle behöva lägga pengar på underhåll eller renoveringar. Ett årligt driftsbidrag till verksamhet uteslöts däremot inte i beslutet.
Efter tre års tomställning har det visat sig att det inte har gått att hitta någon hyresgäst på de premisser som erbjudits. Marknaden är ointresserad av att hyra badet utan driftsbidrag och med den korta hyrestid som erbjuds. Även begränsningen av antalet samtidigt badande har uppfattats som märklig.
Jag anser därför att ett verkligt marknadsmässigt försök inte har gjorts. En badhusstrategi borde ha tagits fram innan stängningen så att villkoren kunnat anpassas efter kommunens långsiktiga behov av simning, bad och simskola.
För att kunna genomföra ett seriöst uthyrningsförsök krävs realistiska villkor, inklusive ett årligt driftsbidrag och en hyrestid på minst 8-10 år. Detta bör beslutas innan uppdraget avslutas slutgiltigt.”
Reservationen förklarar tydligt orsakerna till att Hallevibadet inte blev uthyrt. Ingen entreprenör skulle kunna driva badet utifrån de upprättade avtalsvillkoren i upphandlingen. Nielsen, och de som ställde sig bakom reservationen, var med andra ord missnöjda med hur förvaltningen hade hanterat uppdraget och att förvaltningen egentligen inte hade gjort något seriöst försök att få badet uthyrt. Reservationen talade klartext. Förvaltningen ville inte att Hallevibadet skulle hyras ut – i strid mot kommunfullmäktiges beslut.
I praktiken betyder dock nämndens beslut inte särskilt mycket. Ärendet ska vidare till kommunstyrelsen för att därefter avgöras av kommunfullmäktige. Men antagligen kommer hela ärendet att ytterligare försenas. Samtidigt kan inte samhällsbyggnadsnämnden besluta om t ex driftsbidrag, vilket är ett måste för att kunna driva badet. En sådan fråga måste åtminstone till kommunstyrelsen.
Hans-Peter Nielsen (KD) hade rätt i sin reservation att ett:
“årligt driftsbidrag till verksamhet uteslöts däremot inte i beslutet”
Sett så här i backspegeln borde kommunfullmäktige ha varit tydligare i sitt beslut i denna fråga. Å andra sidan kunde samhällsbyggnadsnämnden, när den såg det bristande intresset i att hyra Hallevibadet med de föreslagna avtalsvillkoren, faktiskt beslutat om en ny upphandling. I en ny upphandling skulle frågan ha kunnat ställas om det fanns intresse av att hyra badet om driftsbidrag utbetalades.
Det fanns ju också en del andra “påhittade” villkor i det föreslagna avtalet som förvaltningen kunde ha strukit och förändrat i en ny upphandling.
Hans-Peter Nielsen menade bland annat att hyrestiden var för kort och att:
”begränsningen av antalet samtidigt badande har uppfattats som märklig”
Det fanns ytterligare några märkliga klausuler i avtalet t ex:
”Investeringar som Entreprenören gör på anläggningen avseende fast inredning tillhör Beställaren vid Avtalets upphörande och ersätts inte på något sätt.”
Det skulle alltså betyda att hyresgästens investeringar fryser inne och tillfaller kommunen när avtalstiden är slut… (Se vidare om villkoren “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)” och TTELA “Tuffa krav för den som vill driva Hallevibadet vidare”.)
De här sistnämnda villkoren och klausulerna kunde förvaltningen och nämnden själva ha tagit bort.
I praktiken betyder oppositionspartiernas agerande att de har hänskjutit frågan om Hallevibadets vara eller inte vara till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Och kanske är det på det sättet att det är där som frågan om Hallevibadets vara eller inte vara egentligen hör hemma. (Ärendet skulle möjligtvis från första början skulle ha stannat i kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen…) Men jag kan ändå tycka att KD skulle ha formulerat om sin protokollsanteckning till ett yrkande som gav förvaltningen i uppdrag att göra “ett verkligt 
marknadsmässigt försök” med “realistiska villkor” innan ärendet lämnades vidare.
Som förvaltningen gjorde vid upphandlingen av takbytet på Arena Vänersborg. Då kom det inte heller några anbud. Inget företag var intresserat av att utföra takbytet med de villkor som ställdes i avtalet. Då funderade kommunen på varför, tog kontakt med företag i branschen, rättade till avtalsvillkoren och gick ut med en ny upphandling. Nu ska NCC utföra arbetet. Det var aldrig tal om att riva arenan.
Det ska noteras att partierna som vill behålla och hyra ut Hallevibadet är i majoritet i både samhällsbyggnadsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Det inger vissa förhoppningar, samtidigt som det framgår hur odemokratiskt kommunen fungerar just nu. Majoritetsbeslut som går emot de styrandes vilja motverkas och hindras från att verkställas. (Se även “KF: Demokratin undergrävs…”.)
Under tiden står Hallevibadet tomt. Och det blir allt svårare att starta upp badet…
Avgörs Hallevibadets öde i veckan?
De flesta Vargöbor och ett inte ringa antal vänersborgare misströstar sedan länge över Hallevibadets öde. Kommunfullmäktige beslutade den 19 februari 2025 att Hallevibadet skulle hyras ut till någon hugad entreprenör. Det var partierna i opposition (V+M+L+SD+MBP) tillsammans med KD som drev igenom beslutet mot de styrande partiernas vilja (S+C+MP).
Men det händer inget, Hallevibadet står tomt sedan sommaren 2023 – och anläggningen förfaller…. Samhällsbyggnadsförvaltningens tjänstepersoner verkar nämligen inte heller vilja hyra ut badet. 
De anser uppenbarligen, liksom S+C+MP, att en rivning är att föredra. Och tjänstepersoner tillsammans med politikerna i framför allt Socialdemokraterna är en koalition som är svår eller omöjlig för oppositionspartierna att bryta igenom. Det spelar ingen roll att demokratiska beslut har fattats. Det finns oändliga möjligheter för kreativa motståndare med makt och inflytande att förhala, förvränga och manipulera beslut som de inte gillar.
Den 16 mars skrev jag senast om Hallevibadet. (Se “Aktuella politiska frågor i Vargön”.) Jag skrev att ingen hade visat intresse av att hyra och driva Hallevibadet – utifrån de villkor som hade upprättats i kommunens avtalsförslag vill säga. Inga anbud hade lämnats. Tjänstekoncessionen, dvs avtalsförslaget, skrevs på ett sådant sätt att en uthyrning i praktiken blev helt omöjlig. Det är inte bara jag som misstänker att de omöjliga villkoren upprättades helt i detta syfte… (Jag har redogjort för de omöjliga villkoren i blogginlägget “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.)
Den 26 februari var ärendet uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningens förslag till politikerna i nämnden var:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget gällande uthyrning av Hallevibadet.”
Motiveringen till det föreslagna beslutet var självklart:
“ingen aktör lämnade anbud på att bedriva verksamhet i Hallevibadet.”
Och eftersom ingen ville hyra Hallevibadet så avslutade kommunen alla försök…
Inte alla var nöjda med förvaltningens “ansträngningar”…
Vid sammanträdet yrkade Hans-Peter Nielsen (KD) på att ärendet skulle bordläggas till nästa nämndsammanträde. Det blev också en bordläggning med rösterna 7-4. KD+M+SD+MBP+V röstade för och S+C emot bordläggning.
Den 26 mars var ärendet återigen uppe i samhällsbyggnadsnämnden för behandling. Underlag och beslutsförslaget var desamma, inget får nämligen tillföras ett ärende när det bordläggs. Motiveringen till beslutsförlaget var också samma, och avslutades med:
“Samhällsbyggnadsförvaltningen har utfört givet uppdrag med upphandling av verksamhet och uthyrning av Hallevibadet och föreslår därmed Samhällsbyggnadsnämnden att föreslå Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget givet i Kommunfullmäktiges beslut 2025-02-19 §19.”
På sammanträdet yrkade Hans-Peter Nielsen (KD), som tycks föra oppositionspartiernas talan, att ärendet skulle återremitteras. Motiveringen till återremissen var:
”Samhällsbyggnadsnämnden återremitterar ärendet och uppdrar åt Samhällsbyggnadsförvaltningen att:
1. Förvaltningen ska i svaret till kommunfullmäktige dokumentera och redogöra för följande:
a) Beskriv strategin som lades upp för en lyckad uthyrning.
b) Varför man valde 2 års kontraktstid.
c) Vilka överväganden som låg bakom begränsningen av antal samtidigt badande åt gången enligt upphandlingen. Normalt följer badverksamhet de krav och anvisningar som lagar och tillsynsmyndigheter anger – motivera i så fall eventuella avvikelser.
d) Redogör för andra relevanta överväganden som gjorts under genomförandet av uppdraget.
e) Om Vattenpalatset AB informerats om möjligheten och/eller uppmanats att lämna anbud.
f) Redogör för marknadens reaktioner, dvs om förvaltningen har fått någon återkoppling från aktörer om varför man inte lagt ett bud.
Inkludera upphandlingsunderlaget som bilaga.”
Med 7 röster från KD, M, V, MBP och SD (L har ingen ordinarie ledamot) återremitterades förslaget. Det var bara 3 S och 1 C emot (MP har ingen ordinarie).
Senare denna vecka, på torsdag den 16 april, sammanträder samhällsbyggnadsnämnden igen. Och för 3:e gången ligger samma förslag på bordet:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget gällande uthyrning av Hallevibadet.”
Denna gång har ärendet kompletterats med ett svar på frågorna i återremissen. Jag återger svaret i sin helhet:
“Strategin för en lyckad uthyrning utgjordes dels av att identifiera och hitta lokala och rikstäckande aktörer som har badverksamhet i sin nuvarande verksamhet, den andra delen gick ut på att med hjälp av ramavtalsjurist sätta ihop ett hyresavtal som följde Kommunfullmäktiges beslut 2025-02-19 §19, som enligt kommunjurist var görligt men ännu ej prövat.
Ett utkast på hyresavtal togs fram med ramavtalsjurist Advokatfirman Carthiel AB och med detta till grund anlitade förvaltningen sedan upphandlingskonsult SOCAB för att gemensamt ta fram ett upphandlingsunderlag för tjänstekoncession.
Förvaltningen kom tillsammans med upphandlingskonsulten fram till att en avtalstid om 2+1+1 år, då det följer vår ordinarie princip gällande upphandling av tjänstekoncessioner, denna avtalstid gäller för de övriga tjänstekoncessioner som förvaltningen upphandlat sedan tidigare.
I upphandlingen specades begränsningen av antalet badande vilken är baserad på reningsverkets kapacitet enl rapport KS 2016/207 Nuläges- och behovsanalys- Kommunens badanläggningar s. 54.
Övriga överväganden som gjorts i upphandlingen grundar sig i det avtalsutkast som förvaltningen tillsammans med ramavtalsjurist satt ihop utifrån satta ramar i Kommunfullmäktiges beslut 2025-02-19 §19.
Vattenpalatset AB var den enda aktör som var på platsbesök i lokalen, de har även tagit ut anbudsunderlaget och var därmed informerade om möjligheten att lämna anbud på upphandlingen. Även stora marknadsaktörer som Actic och Medley fick information om att upphandling av tjänstekoncession för Hallevibadet var publicerad.”
Förvaltningen svarar på nämndens frågor, men ingen blir väl direkt klokare av det. Det var ju ganska självklart att förvaltningen inte skulle typ “krypa till korset” och be om ursäkt för att den hade gjort fel… Men hade förvaltningen verkligen velat hyra ut Hallevibadet hade förvaltningen naturligtvis minskat (eller helt tagit bort) hyran på 465.000 kronor per år och istället erbjudit driftsbidrag, samma villkor som badet i Brålanda har alltså.
Förvaltningen hade även kunnat erbjuda en längre avtalstid. Klausuler i avtalet som denna skulle också kunnat ha strukits:
“Investeringar som Entreprenören (hyresgästen; min anm) gör på anläggningen avseende fast inredning tillhör Beställaren (kommunen; min anm) vid Avtalets upphörande och ersätts inte på något sätt.”
I avtalsförslaget stod det:
“Den stora bassängen får maximalt användas av tjugosju badande per timme och den lilla bassängen av sju badande per timme.”
Den här begränsningen fanns tydligen med i en rapport från 2016. (Uppgiften finns inte med i några senare rapporter.) Alla som badade, simmade eller tränade på Hallevibadet mellan 2016 och 2023 kan vittna om att kommunen själv inte följde dessa begränsningar. Och det var säkerligen helt riktigt, ett reningsverk fungerar väl – eller inte? Och om det fungerar så borde det vara fritt fram att vistas i bassängerna. Och om inte, så kan ingen bada. Sedan är det nog så att det är samma reningsverk i både den stora och den lilla bassängen… (Se “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.)
Samtliga dessa förändringar i avtalet skulle ha varit helt inom de “satta ramar” som fanns i kommunfullmäktiges beslut den 19 februari 2025.
Samhällsbyggnadsförvaltningen med ledande socialdemokratiska politiker i ryggen vill inte att Hallevibadet ska leva vidare. Om de hade velat det, så hade de kunnat göra på samma sätt som de gjorde vid upphandlingen av takbytet på Arena Vänersborg. Då kom det inte heller några anbud. Inget företag var intresserat av att utföra takbytet med de villkor som ställdes i avtalet. Då funderade kommunen på varför, tog kontakt med företag i branschen, rättade till avtalsvillkoren och gick ut med en ny upphandling. Nu ska NCC utföra arbetet. Det var aldrig tal om att riva arenan.
Jag vet inte hur de partier, som vill att Hallevibadet ska finnas kvar (KD+V+M+SD+MBP), tänker agera nästa torsdag. Det är svårt/omöjligt för politiker, särskilt i opposition, att själva göra jobbet och utarbeta ett nytt avtal som skulle göra det möjligt för intresserade entreprenörer att hyra och driva badet. Det är självklart förvaltningens uppgift, men de vill uppenbarligen inte.
Eller kan majoriteten i nämnden tvinga dem? Om inte lär Hallevibadet jämnas med marken.
Och i höst är det val…
Ett ovanligt lugnt KS
Det blev som väntat ett långt sammanträde med kommunstyrelsen i onsdags. Sammanträdet började kl 08.30 och slutade strax efter halv 5. Vi som justerade de två ärenden som det var direktjustering på, ordförande Benny Augustsson (S) och undertecknad (V), fick stanna kvar i konferensrummet ytterligare 30 min.
Mötet öppnades med att ordförande Benny Augustsson (S) hälsade ledamöter och ersättare välkomna. Det gjorde Augustsson med ett stort leende på läpparna. Sverige hade ju genom 3-2-segern mot 
Polen kvällen före kvalificerat sig till fotbolls-VM i USA/Kanada/Mexico i sommar. Ordförande Augustsson är en känd fotbollsfantast liksom många av de närvarande… Hans leende varade under hela sammanträdet liksom den trevliga och gemytliga stämningen. De små och få “gliringarna” som förekom kunde inte lägga sordin på den.
Hela förmiddagen ägnades åt den så kallade bolagsdagen. Kommunens helägda aktiebolag är Halle och Hunneberg AB, Fastighets AB Vänersborg, AB Vänersborgsbostäder (ABVB) och Vattenpalatset Vänerparken AB. 
De två kommunalförbunden som presenterades var Kunskapsförbundet Väst (KFV) och Räddningstjänsten Fyrbodal. Det var bolagens verkställande direktörer (VD) respektive kommunalförbundens förbundschefer som informerade.
Föredragningarna var både intressanta och lärorika. Det är synd att inte fler kan få tillfälle att ta del av dem. Det görs ett bra jobb ute i bolagen och kommunalförbunden och de föredragande cheferna är utan undantag mycket kompetenta och professionella.
Det blev mer information efter lunchen. Det som de flesta antagligen kommer att minnas allra mest är Augustsson redogörelse för sin resa till Lviv i Ukraina. Han berättade engagerat om varningslarm (drönare), möten i skyddsrum och massgravar…
Jag har skrivit om flera ärenden i två blogginlägg innan sammanträdet. (Se “KS-maraton på onsdag” och “KS imorgon alltså (2/2)”.) Det blev inga andra beslut än de som var föreslagna, med ett undantag – som inte var något undantag eftersom det kom ett kompletterande utskick på morgonen som ställde allt “tillrätta”. Det blev alltså inte en enda votering på sammanträdet. Det var med andra ord ett bra möte för den som senare skulle justera protokollet. (Den som inte nöjer sig med informationen i mina blogginlägg kan ladda ner kallelsen till sammanträdet här. Protokollet kommer i mitten på nästa vecka.)
I ärendet om nämndernas verksamhetsberättelser påpekade jag att det inte fanns någon redovisning om kommunens sponsring, fast det står i kommunens “Policy för sponsring och donationer” under rubriken uppföljning:
“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”
Kommundirektören var ärlig och rakt på sak:
“Vi har missat detta.”
Kommundirektören lovade att det ska komma en särredovisning om sponsringen.
Vänsterpartiet meddelade att partiet skulle avstå i beslutet om ytterligare 14 milj kr till Arena Vänersborg för takbyte mm. (Se “KS-maraton på onsdag”.) Vänsterpartiet återkommer i kommunfullmäktige.
Jag nämnde att en orsak till att vi avstod var att samhällsbyggnadsnämnden på sitt sammanträde förra veckan (26/3) fick reda på att det är mycket fukt i väggarna på grund av kondensation. (Det kan också bero på takläckage.) Fukt kan som alla vet leda till t ex mögeltillväxt… Nämnden fick även reda på att asfalten sjunker vid båginfästningarna. Som kan tyda på sättningar…
Vänsterpartiet har tidigare yrkat på att en genomlysning av arenans skick och framtida användning ska utföras. Det förslaget avslog fullmäktige. Det hade varit bra i detta läge om en sådan hade gjorts…
Det blev många frågor och synpunkter på ärendet “Antagande av detaljplan för Sportcentrum och Torpagärdet”. (Se “KS-maraton på onsdag”.) De handlade framför allt om den breddade GC-vägen längs Tärnan och Silvertärnan. Vägen skulle breddas på grund av att räddningstjänstens fordon skulle kunna komma fram där om det behövdes. Eleverna är tvungna att korsa denna väg för att komma till skolgårdarna. Kanske inte en optimal lösning.
Inget parti var dock mot detaljplanen. Planen ska fastställas av kommunfullmäktige (KF) onsdagen den 22 april.
Samtliga partier var positiva till det nya särskilda boendet i kvarteret Kalkonen utom Medborgarpartiet. MBP avstod därför från att delta i beslutet, även om de i konsekvensens namn borde ha röstat nej. Även M avstod men det berodde på att partiet hade synpunkter på finansieringen. M lade en protokollsanteckning, som vi får läsa när protokollet anslås.
Handlingsprogram och handlingsplan för “förebyggande och främjande arbete barn och unga samt deras vårdnadshavare” skulle beslutas av kommunfullmäktige. Kenneth Borgmalm (S) som, liksom Lena Eckerbom Wendel (M), är grym på kommunens styr- och ledningsprinciper noterade att fullmäktige inte ska besluta om program och planer. Kommunstyrelsen fattade därför själv beslutet att anta dem.
I inlägget “KS imorgon alltså (2/2)” skrev jag om policy för digitalisering. Vänsterpartiet yrkade att följande mening skulle infogas i avsnittet “Vi utvecklar för våra invånare” i policyn:
“Digitala lösningar ska användas där de skapar nytta, men får inte ersätta mellanmänskliga möten där dessa är avgörande för kvalitet, trygghet och tillit i välfärden.”
Ordförande Augustsson (S) tyckte att andemeningen bakom meningen var viktig, men att den inte hörde hemma i denna policy. Det tyckte ingen annan heller. Vi får se om något parti har blivit påverkade av Vänsterpartiets yrkande och ändrar inställning när ärendet kommer till kommunfullmäktige.
Kommunstyrelsen beslutade enhälligt att ingå en överenskommelse med Röda Korset i Vänersborg om idéburet offentligt partnerskap (IOP) under perioden april 2026-mars 2029. Kommunen finansierar arbetet med 456.000 kr per år.
IOP är en samverkansform mellan offentliga aktörer och idéburna organisationer för att gemensamt lösa samhällsutmaningar. I det här fallet ska marginaliserade grupper identifieras och man ska tillsammans:
“få bättre kunskap om invånarnas behov [så att vi kan] möta dessa med mer träffsäkra insatser i syfte att tillhandahålla rätt typ av stöd.”
Även Vänsterpartiets motion om att införa 3-30-300 som princip för planering av grönstruktur i tätorterna avslogs. (Se “KS imorgon alltså (2/2)”.) Motionen fick under beredningen i förvaltningen ett mycket välformulerat svar där det bekräftades att vikten av grönska i tätorterna ska få ett högre värde liksom att grönska/träd ska öka.
Som Gunilla Cederbom (V) sa:
“Verktyget i sig är inte grejen utan målet.”
I ärendet om socialnämndens åtgärdsplan så kom alltså ett kompletterande utskick på morgonen som ställde allt “tillrätta”. Det blev inte Dan Nybergs (S) ordförandebeslut som kommunstyrelsen skickade vidare till kommunfullmäktige som svar på en återremiss. (Dan Nyberg var för övrigt inte närvarande på sammanträdet.) I stället skickades det svar som socialnämndens majoritet (M+V+MBP+SD) antog i förra veckan (26/3). (Se “Nybergs beslut accepterades inte.”)
Det var ingen som yttrade sig, ingen diskussion och ingen votering. Svaret från socialnämnden skickades bara vidare med ett enkelt klubbslag. Jag vet inte om det var upprymdheten från Sveriges fotbollsseger eller Nybergs frånvaro som bidrog till enigheten. Antagligen accepterade de styrande partierna helt enkelt att Nybergs ordförandebeslut med all säkerhet var olagligt. Och att oppositionspartierna svar i socialnämnden faktiskt var nämndens svar. Det kunde ju inte ens kommunstyrelsen ändra på…
När det gällde “åtgärder för klimatväxlingspott 2026” avstod M och SD från att delta i beslutet. De andra partierna biföll förslaget.
Det sista ärendet var Fastigheten Krickan 1. (Ärendet beskrevs i “KS imorgon alltså (2/2)”.) Efter en kortare diskussion bifölls förslaget. Moderaterna yrkade som enda parti avslag. Ärendet ska till kommunfullmäktige.
Kl 16.35 fick politikerna gå eller åka hem, utom de två justerarna som fick prata fotboll en stund innan direktjusteringen kunde ske.
KS imorgon alltså (2/2)
Igår skrev jag om flera ärenden som ska avhandlas på morgondagens sammanträde med kommunstyrelsen (KS). (Se “KS-maraton på onsdag”.) Studerar man dagordningen så ser man emellertid att det finns betydligt fler ärenden.
Nytt äldreboende på Kalkonen
Tre ärenden har med socialnämnden att göra. I det första, ärende 12, ska KS besluta att föreslå kommunfullmäktige (KF) att godkänna att AB Vänersborgsbostäder (ABVB):
“genomför byggnation av ett nytt särskilt boende i kvarteret Kalkonen”
Det är alltså ett nytt, stort och modernt äldreboende som ska uppföras på fd Östra skolans tomt. Investeringen har blivit dyrare än beräknat. Det nya boendet beräknas kosta 206 milj kr inklusive moms. Det är mer pengar än vad som beräknades från början. Kostnadsökningen beror på allmänna prisökningar och att antalet boendeplatser har utökats från 40 till 48. Den ökade investeringsnivån innebär även att årshyran för socialnämnden ökar. Hyran kommer att hamna på 13,3 milj kr per år.
Det krävs ju en hel del annat för att socialnämnden ska kunna använda det nya boendet, t ex personal. Det beräknas att den årliga nettodriftkostnaden för äldreboendet kommer att uppgå till ca 35 miljoner per år. De pengarna har inte socialnämnden så KF ska i sitt beslut också konstatera att:
“driftkostnadskonsekvenser avseende det nya särskilda boendet får hanteras i kommande budgetarbete inför att det nya boendet tas i drift.”
Nytt boende på Holmängen
KS ska föreslå samhällsbyggnadsnämnden att starta projektering och byggnation av ett nytt boende inom socialpsykiatrin. Boendet planeras uppföras på kommunens fastighet Högaffeln 2 på Holmängen. Boendet ska omfatta 8 lägenheter och ersätta ett befintligt boende på Edsvägen.
Det finns 25 milj kr avsatta i mål- och resursplanen för projektet och preliminär årshyra för det nya boendet är 1,79 milj kr. Driftsbudget ska förhoppningsvis finnas inom socialnämndens ram.
Socialnämndens åtgärdsplan
Nästa ärende som rör socialnämnden blev jag först inte riktigt klok på. Det är ärende 27 “Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”.
KS skulle föreslå KF att notera att socialnämnden hade svarat på återremissen och på vilket sätt. (Se “Vem bestämmer – nämnden eller ordförande?”.) Problemet var “bara” att svaren från socialnämnden var de svar som ordförande Dan Nyberg (S) fattade beslut om på delegation. På nämndens senaste sammanträde, 26 mars, konstaterades att ordförandebeslutet antagligen inte var förenligt med Kommunallagen och att beslutet därför behövdes tas om. Och det gjorde socialnämnden. Det blev ett beslut med ett annorlunda svar än Nybergs. I nämnden har ju oppositionspartierna som bekant majoritet… (Se “Nybergs beslut accepterades inte”.)
Och så här får det naturligtvis inte gå till när KS ska fatta beslut. KS måste självklart ha alla aktuella handlingar.
Men så, precis innan jag skulle publicera detta blogginlägg, så kom fler handlingar till sammanträdet imorgon, bland annat i detta ärende. Oppositionspartiernas beslut från förra veckan kom (se “Nybergs beslut accepterades inte”) och ytterligare två underlag, underlag som dock var kända om man hade studerat ärendets gång i socialnämnden.
Ordningen är alltså återställd och jag kan radera avslutningen på detta avsnitt…
Handlingsprogram barn och unga
Det har utarbetats ett “handlingsprogram för förebyggande och främjande arbete barn och unga samt deras vårdnadshavare”.
“Handlingsprogrammet syftar till att långsiktigt kraftsamla satsningar kring barn och unga genom en tätare samverkan mellan kommunens förvaltningar och externa aktörer så som civilsamhället och kommunala bolag.”
Det används många och fina ord i programmet, men det kanske inte kan vara på något annat sätt. Det viktigaste, som jag ser det, är att det också har tagits fram en handlingsplan. Den är betydligt konkretare – och faktiskt blir man lite imponerad av de insatser som tagits fram för det förebyggande och främjande arbetet. För att genomföra insatserna är 9,8 milj kr avsatta varje år under perioden 2026–2028.
Det man kan reagera på är att flera insatser inom grundskolan och Kunskapsförbundet Väst inte finansieras, utan det förutsätts att lärarna utför arbetet inom sina ordinarie tjänster… Det gäller också personalen inom kultur- och fritidsförvaltningen. Det är feltänkt tror jag. Tjänster behöver finansieras även på dessa områden.
Policy för digitalisering
Policyn för digitalisering ska revideras. Digitaliseringen erbjuder, står det i underlaget:
“en möjlighet att effektivisera processer, höja kvalitet och spara resurser.”
Jag ska inte beskriva policyn, utan nöjer mig med ett påpekande. Det är många i samhället tex pensionärer och människor med funktionsvariationer som är oroliga för den digitala utvecklingen. De befarar att det mellanmänskliga mötet hotas t ex med digital övervakning. Det borde kanske nämnas något om detta i policyn…
3-30-300
Vänsterpartiet har lagt en motion om att införa 3-30-300 som princip för planering av grönstruktur i tätorterna. Principen innebär att alla ska kunna se minst 3 träd från sin bostad, skola och arbetsplats, att varje stadskvarter ska ha minst 30 procents krontäckningsgrad (måttet krontäckningsgrad talar om hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor) och att alla invånare ska ha max 300 meter till ett grönområde.
Motionen får ett långt och intressant svar. Det vi reagerade på i Vänsterpartiet var konstaterandet att ambitionen krockade med bl a bebyggelsetäthet:
”Krontäckning på minst 30% är också en ambitionsnivå som riskerar stå i motsättning till flera andra mål, så som efterfrågan på ljus och utsikt eller bebyggelsetäthet.”
Visst är det så, principen 3-30-300 krockar med förtätning, men det var just syftet med motionen – att ge grönskan ett högre värde och att grönskan/träd ska öka. Men kommunen har bra ambitioner och det viktiga är att det blir åtgärder mot en grönare tätort.
Årsrapport 2025 – personal, arbetsmiljö & kompetens
Den gamla PEK:en (Personalekonomisk redovisning) har bytt namn och kallas Årsrapport – personal, arbetsmiljö & kompetens. Rapporten redovisar fakta och information om kommunens anställda; om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer. Det är en omfattande, genomarbetad och intressant rapport. Kommunens medarbetare har också fått svara på enkäter om vad de anser om kommunen som arbetsgivare, om de trivs på sina arbeten osv. Årsrapporten är värd en helt egen blogg. Men, en fundering.
TTELA har nyligen skrivit om tystnadskulturen i utbildningsförvaltningen i Trollhättan och det har varit insändare. (Se t ex här och här.) Det får mig att fundera på hur tillförlitliga enkäter till personalen är. Jag har talat med flera av kommunens anställda t ex på Sörbygården, som inte vågar säga vad de tycker till sina chefer. De befarar att det ska få negativa följder eller att de ska uppfattas som icke-lojala mot arbetsgivaren. Och vad gör de anställda om det är chefen som är arbetsmiljöproblemet?
Som sagt, det var några personliga reflektioner. De ska dock inte förta arbetet med Årsrapporten och vikten av all intressant och användbar information som finns i den.
Fastigheten Krickan 1
Det finns flera ärenden som jag inte hinner ta upp inför KS-sammanträdet. Men jag måste avsluta med några ord om fastigheten Krickan 1.
Det helägda kommunala aktiebolaget FABV (Fastighets AB Vänersborg) köpte i början av 2023 Krickan med hänvisning till brottsförebyggande orsaker. I slutet av 2023 ingick kommunstyrelsen ett hyresavtal för Krickan. Så småningom visade det sig att intresset var svagt från kommunens förvaltningar för att hyra och använda Krickan. Det var bara kultur- och fritidsnämnden som såg en möjlighet att använda av Krickan. Nämnden ville att föreningar skulle få lokaler i en del av byggnaden. (B-huset ska ju snart, i maj, stängas för renovering.)
Sedan upptäckte kommunstyrelseförvaltningen att det normalt inte ingår i Fastighets AB:s uppdrag att hyra ut verksamhetslokaler till kommunen – även om bolaget hade hyrt ut till KS… 
FABV bildade dotterbolag där fastigheten Krickan 3 lyftes in i bolaget för att sedan säljas. Och nu ska FABV sälja till samhällsbyggnadsnämnden som sedan ska hyra ut till kultur- och fritidsnämnden. Och inget har följt den ordinarie processen…
Är alla med? Det är rörigt, det är det många som tycker, t ex i samhällsbyggnadsnämnden… Samtliga ledamöter i oppositionspartierna avstod i samhällsbyggnadsnämnden från att delta i det beslut som nu KS ska ta ställning till. De ansåg att underlaget var för dåligt och de beslutade att hela processen kring ärendet skulle utredas…
Ärendet ska vidare till kommunfullmäktige.
==
Anm. Se även blogginlägget efter sammanträdet – ”Ett ovanligt lugnt KS”.
Aktuella politiska frågor i Vargön
I lördags delade Vänsterpartiet ut flygblad vid gågatekrysset. En kvinna kom fram och undrade varför Kärvlings blogginlägg så sällan tog upp Vargön. Hmm… Var det så? Min uppfattning är att det har blivit en hel del blogginlägg under mandatperioden. De har bland annat handlat om Vargön Alloys, Hallevibadet och det svarta taket. Men ok, jag tar lite motvilligt åt mig av kritiken, det får bli bättring. Och faktiskt, det passar ganska bra just nu. Det råkar nämligen finnas en del politiska frågor i och om Vargön i de kommunala handlingarna.
Hallevibadet
De styrande partierna i Vänersborgs kommun har förhalat och försvårat, ja till och med i praktiken omöjliggjort, en uthyrning av Hallevibadet. Det tycks inte som om S+C+MP har lyssnat eller brytt sig om sin “regeringspartner” KD:s förtvivlade böner om att låta Hallevibadet vara kvar. Och oppositionspartierna lyssnar de aldrig på… Men det måste vara 
tufft för KD att ingå i det styrande blocket och i stort sett aldrig få igenom några av sina egna krav. (Jag känner faktiskt inte till något enda exempel på vad KD har fått igenom av sin politik denna mandatperiod.) Hur länge kan ett sådant samarbete fortsätta?
Men det var en utvikning.
Kommunfullmäktige beslutade som bekant att Hallevibadet inte skulle rivas utan att badet skulle hyras ut till någon hugad entreprenör. Det fanns, som alla vargöbor antagligen vet vid det här laget, två intressenter som ville hyra och driva Hallevibadet. Kommunen uppdrog därför åt konsultföretaget SOCAB att ta fram ett upphandlingsunderlag för tjänstekoncession av Hallevibadet, dvs ett avtal med villkor för att få badet uthyrt.
Problemet var ju bara att de styrande partierna, S+C+MP, inte ville hyra ut… Min obekräftade teori är att konsulten därför fick i uppdrag att upprätta sådana villkor att en uthyrning inte blev möjlig. (Jag har redogjort för de omöjliga villkoren i blogginlägget “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.)
Upphandlingskonsulten gjorde ett bra jobb, sett med de styrande partiernas ögon. SOCAB lyckades över all förväntan, ingen visade intresse av att hyra Hallevibadet. För detta väl utförda arbete skickade SOCAB en faktura på 67.320,99 kr till kommunen. Det tror jag att de styrande politikerna tyckte var väl använda pengar…
Den 26 februari var ärendet uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningens förslag till politikerna i nämnden var:
“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget gällande uthyrning av Hallevibadet.”
Motiveringen till det föreslagna beslutet var självklart:
“ingen aktör lämnade anbud på att bedriva verksamhet i Hallevibadet.”
Tjänstekoncessionen, dvs avtalsförslaget, skrevs så att en uthyrning i praktiken blev helt omöjlig och sedan när ingen ville hyra Hallevibadet så avslutas alla försök. Det fanns uppenbarligen inget intresse hos förvaltningen att förändra avtalsvillkoren så att de blev rimliga för en intressent. Men så klart, de styrande politikerna i S+C+MP vill ju inte att Hallevibadet ska få leva vidare. Ett sådant beslut, “att avsluta uppdraget gällande uthyrning”, innebär att Hallevibadet rivs, jämnas med marken – till en kostnad på uppåt kanske 10 milj kr.
Upphandlingen av uthyrning av Hallevibadet kan jämföras med upphandlingen av takbytet på Arena Vänersborg. Där kom det inte heller några anbud. Inget företag var intresserat av att utföra takbytet med de villkor som ställdes i avtalet. Då funderade kommunen på varför, tog vad jag förstår kontakt med företag i branschen för att få reda på orsakerna, rättade till avtalsvillkoren och gick ut med en ny upphandling. Nu ska NCC utföra arbetet. Det var aldrig tal om att riva arenan.
Vid samhällsbyggnadsnämndens sammanträde yrkade Hans-Peter Nielsen (KD) på att ärendet skulle bordläggas till nästa nämndsammanträde. Det ville inte Tomas Öberg (C). Och det betydde votering.
Det blev bordläggning med rösterna 7-4. KD+M+SD+MBP+V röstade för bordläggning och S+C emot. Ärendet kommer alltså att tas upp i samhällsbyggnadsnämnden för behandling den 26 mars.
Det betyder att det fortfarande finns förhoppningar om en framtid för Hallevibadet.
Holmen och Vargporten
Byggnadsförvaltningen har arbetat fram en ändring av “del av detaljplanen för Hamnen och Ronnums herrgård”. Det huvudsakliga syftet med ändringen är att:
“pröva om det är möjligt att ta bort bestämmelsen om rivningsförbud som gäller för den före detta kontorsbyggnaden (Wargöns AB) som ligger centralt inom industriområdet”
Det har varit klart ganska länge att kommunen vill riva den gamla kontorsbyggnaden, trots att byggnaden har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns ingen spekulant som vill förvärva den förfallna och eldhärjade byggnaden och kommunen anser sig inte ha råd att renovera den för framtiden. Det är inte ens säkert att kommunen har råd att riva den, detaljplaneändringen innebär bara att den får rivas – om det nu blir byggnadsnämndens beslut alltså.
Vargporten, den så kallade “portalen”, ska emellertid behållas. Den är en betydelsefull och viktig del av Vargöns historia.
I detaljplanen står det:
“För att bevara kulturhistorien i den mån det går föreslås portalen invid kontorsbyggnaden flyttas till Vargöns centrum. Val av specifik plats och utformningen av platsen runt portalen kan med fördel genomföras med hjälp av medborgardialog och konstnärlig gestaltning. Det finns goda förutsättningar att skapa både en vacker och pedagogisk plats som lyfter fram Vargöns historia och dess starka koppling till Wargöns bruk.”
I Vänsterpartiets budgetförslag avsattes 200.000 kr som tillfälligt anslag för att flytta Vargporten. Budgetförslaget avslogs i sin helhet, men jag är tämligen övertygad om att det finns en majoritet i kommunfullmäktige för att följa de intentioner som finns i detaljplanen.
Det svarta taket
Den 7 april sammanträder byggnadsnämnden. Då ska äntligen beslutet om det svarta taket på Snickaregårdsvägen göras om.
Paret Thorenius har som bekant sökt bygglov i efterhand för att det svarta taket på bostadshuset ska få förbli svart. Det var en sista desperat åtgärd för att slippa ett meningslöst och dyrbart takbyte. (Se “Tredje gången gillt för det svarta taket?”.)
Det gick inget vidare. Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden Thorenius ansökan:
“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”
Vid beslutet var det emellertid en ledamot som avstod från att rösta. Och det är inte tillåtet när ett ärende gäller myndighetsutövning mot någon enskild. Beslutet överklagades och efter att ha legat i en trave med papper någonstans på Länsstyrelsen i ett år kom beskedet i februari att beslutet ska göras om.
Byggnadsnämnden ska alltså fatta ett nytt beslut på nästa sammanträde. Förhoppningen är att det ska bli ett annat beslut. Det vore väl “upp-och-nedvända” kommunen om byggnadsnämnden säger ja till att göra det möjligt att riva Holmens gamla anrika och kulturhistoriskt värdefulla kontorsbyggnad – och säga nej till ett svart tak med svarta solpaneler…
Tipset är att det kommer att gå bättre för Thorenius bygglovsansökan denna gång. Det återstår dock att se. (Läs mer om Thorenius kamp mot byggnadsnämnden – ”Det svarta taket i Vargön (1)”.)
Ingen rondell
Torbjörn Moqvist (SD) har motionerat om att kommunen ska undersöka möjligheterna att bygga en cirkulationsplats vid korsningen mellan Östra vägen och Nordkroksvägen. Motionen ska avgöras på onsdagens kommunfullmäktige. Förslaget är att motionen ska anses besvarad. Motiveringen är:
“Samhällsbyggnadsförvaltningen har utrett frågan och konstaterar att köbildning uppkommer i begränsad omfattning. Förvaltningens samlade bedömning är att en cirkulationsplats inte är befogad av framkomlighetsskäl och att det finns åtgärder på andra platser i kommunen som bör ha högre prioritet.”
Det betyder med andra ord att kommunen inte tänker bygga någon rondell. Jag är säker på att det också blir kommunfullmäktiges mening.
Det var allt om Vargön för denna gång. På återseende.
Senaste kommentarer