Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”.

Den 16 juni 2020 sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Ett av besluten gällde så klart försäljningen av Holmen. Nämndens beslut blev:

  1. “Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att ansöka om fastighetsbildning i syfte att stycka av ca 20.000 kvm av Rånnum 6:38 enligt bilaga.”
  2. ”Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att starta arbetet med att försälja styckningslotten och därefter återkomma till samhällsbyggnadsnämnden för slutlig beslut om försäljning.”

Det är uppseendeväckande. De punkter som finns i motiveringarna till kommunfullmäktiges återremisser den 18 mars (2020) börjar verkställas. Men motiveringarna i återremisserna är ju inga beslut, det är motiveringar, eller borde vara, till ytterligare beslutsunderlag. Särskilt den ena motiveringen verkställdes, inte helt oväntat den från Benny Augustsson (S) och de styrande, en motivering som egentligen inte ens borde ha tillåtits. En återremiss betyder, oavsett innehållet i motiveringarna, att ärendet ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut.

Det står inget specifikt om denna hantering i Kommunallagen, jag tror att lagstiftaren har tagit för givet att ett återremitterat ärende ska tillbaka till kommunfullmäktige. Men i förarbetena till den nya Kommunallagen är det desto tydligare, se t ex regeringens remiss (se här) till Lagrådet inför riksdagens beslut om ny Kommunallag:

“Återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen. Det beredande organet ska därefter bereda ärendet på nytt och lämna ett förslag till beslut i ärendet.“

Jag är därför osäker på om samhällsbyggnadsnämndens beslut är lagligt. Återremissen ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut. Jag kan inte se annat.

I protokollet till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 16 juni står det:

“Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar 2020-05-18 § 68 att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten (…) och sedan gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten (styckningslotten, handläggares edit.)”

Det är alltså kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som har gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att gå ut med en ny försäljning…

Men kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) kan aldrig ersätta kommunfullmäktige… Tror ledamöterna i KSAU det? Vilket fel i ordningen kan detta vara? Jag börjar tappa räkningen…

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ – om fullmäktige beslutar om återremiss kan inte KSAU upphäva det genom att fatta något annat beslut. Överhuvudtaget är KSAU:s befogenheter att fatta några som helst beslut, om vad som helst, ytterst begränsade.

Självklart har jag tittat i protokollet från den 18 maj när kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde. (Samhällsbyggnadsnämnden hänvisade ju dit.) Även om det “satt hårt inne”. Kommunen ville nämligen inte lämna ut denna del av KSAU:s protokoll…

Jag kan inte se annat än att KSAU:s befogenheter överskreds när det enhälligt beslutade att:

  1. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges uppdrag 2019-05-22 (§ 58) och beslut om återremittering 2020-03-18 (§ 25).”
  2. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  3. “Kommunstyrelsens arbetsutskott uppmärksammar samhällsbyggnadsnämnden på att ärendet ska återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista när försäljningen är genomförd.”

Fullmäktiges återremittering från den 18 mars nämns i och för sig, men det är allt. Att en återremiss betyder att ärendet ska tillbaka till fullmäktige låtsas man inte om – mer än att en anteckning ska göras på meddelandelistan. Men “redovisning” i form av en anteckning i meddelandelistan måste väl ha beslutats av fullmäktige? Det är makalöst och, som jag ser det, mycket tveksamt om det överhuvudtaget är ett lagligt förfarande. Hur kan KSAU tro att det står över kommunfullmäktige?

Det ska noteras att tre partier röstade för Lidells och moderaternas förslag på återremiss i fullmäktige. Dessa tre oppositionspartier, V-MBP-SD, med tillsammans 16 ledamöter i kommunfullmäktige är inte representerade i KSAU. Det är bara betongpartierna – som nu körde över nästan en tredjedel av det ordinarie fullmäktiges ledamöter. På tal om demokrati och minoritetsskydd alltså…

Jag saknar ord.

I samhällsbyggnadsnämndens underlag till beslut den 16 juni utvecklas också det som hänt sedan fullmäktige återremitterade ärendet:

“Utredning av återremisserna har fallit ut i att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges ursprungliga uppdrag (2019-05-22 § 58) och beslut om återremittering samt att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”

Det är alltså som om inget har hänt i ärendet sedan i maj 2019. Men det har det ju… Det finns inte heller någon utredning av återremisserna i handlingarna och har det gjorts en sådan, vilken det uppenbarligen har, så ska den väl rimligtvis skickas till kommunfullmäktige? Det är ju det som en återremiss handlar om, att:

“ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas.”

Utredningen har inte skickats till fullmäktige och överhuvudtaget har KSAU, och samhällsbyggnadsnämnden, bara tänkt att fullmäktige ska få ett meddelande om att försäljningen är klappad och klar…

Ja ja…

Men visst, trots att utredningen om återremisserna inte finns med i några underlag och protokoll, åtminstone inte i de som är utlagda på kommunens hemsida, så har jag efter stor möda till slut fått ut utredningen från kommunen, och läst den. (De juridiskt kunniga på kommunen tyckte först inte att utredningen, och delar av KSAU:s protokoll, var offentliga handlingar.)

Utredningen är daterad den 7 maj och underskriven av den dåvarande biträdande kommundirektören, som tillika är jurist.

Det framgår i utredningen att kommunstyrelseförvaltningen omedelbart har börjat verkställa de punkter som räknades upp i återremisserna… Snabbt kommer utredaren till slutsatsen att:

“Det kan därvid konstateras att återremissernas krav om ny försäljning inryms inom fullmäktiges ursprungliga beslut den 2019-05-22 (§ 58) och därmed ska samhällsbyggnadsnämnden vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen.”

Med den innebörd att man kan ignorera fullmäktiges beslut från mars 2020 – och att en återremiss ska tillbaka till fullmäktige. Juristen ger sig inte in i någon diskussion om lagligheten i detta förfarande, inte heller om lagligheten i att det finns två återremisser.

Sedan utvecklar utredningen hur avstyckningen av fastigheten på Holmen ska gå till, dvs det handlar om hur motiveringarna ska verkställas. Slutligen diskuteras frågan om vem i kommunen som egentligen ska besluta, och borde ha beslutat om försäljningen:

“I samband med både samhällsbyggnadsnämndens och kommunstyrelsens behandling av ärendet, har frågans strategiska natur diskuterats utifrån ett beslutsnivåperspektiv. Enligt kommunallagen 5 kap. 1 § ska fullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. Förvaltningen kan konstatera att föreslagen markyta är detaljplanelagd som industrimark. Detaljplanelagd mark för hamn lämnas därför utanför avstyckning, då det kan anses vara av strategisk karaktär beroende på eventuell framtida hamnetablering.”

Med andra ord, Samhällsbyggnadsnämnden borde ha fattat beslutet om försäljning i december 2019 på egen hand. Men varför gjorde den inte det? 

Och därmed är vi tillbaka på ruta 1…

Nästan.

Den 10 juli, mitt under semestertiderna, hade Fastighetsutskottet ett extra sammanträde. Det handlade om försäljningen av Holmens fastighet. Så klart.

Fastighetsutskottet är ett utskott under samhällsbyggnadsnämnden. Jag är inte riktigt säker på utskottets roll i det här sammanhanget och varför det har fått ärendet i sin hand. Det kan ha berott på punkt 2 i utskottets beslut som blev:

  1. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att starta en ny försäljningsprocess i egen regi avseende Holmens före detta huvudkontor och portportalen.”
  2. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att informera kommunstyrelsens arbetsutskott om att inga mäklaranbud har inkommit och att hantering av ärendet följer i övrigt enligt kommunfullmäktiges beslut att genomföra försäljningen av Holmen Bruk AB:s gamla huvudkontor”

Samhällsbyggnadsförvaltningen gick nämligen ut med en direktupphandling av mäklare – både offentligt och till tre lokala mäklare. Det kom emellertid inte in några anbud. Tydligen ville ingen mäklare åta sig att sälja fastigheten/avstyckningen, som alltså har namnet Bruket 8. Erfarenheterna av allt strul i Vänersborgs kommun när det gäller fastigheter och fastighetsaffärer förskräckte väl… Och när ingen mäklare var intresserad bestämde samhällsbyggnadsförvaltningen att sälja fastigheten på egen hand.

Och om nu kommunfullmäktiges motiveringar till återremissen av politiker och förvaltning uppfattas som beslut som ska verkställas kan jag konstatera att det är tveksamt om försäljningsprocessen borde fortsätta utan mäklare… Eller hur ska man tolka Augustssons motivering:

  • “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”

Det blev en lång blogg, i tre delar. Jag har gått igenom hela processen från 2010 då Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper – till idag. Jag har försökt att hitta varje beslut som har fattats i ärendet för att få en total och komplett bild av vad som har försiggått. Jag tror inte att jag har missat något protokoll eller någon utredning, men man ska aldrig säga aldrig.

Och nu är Holmens gamla kontorsbyggnad, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm, fastigheten Bruket 8, alltså ute till försäljning. Igen. Jag har genom alla protokoll och utredningar försökt att beskriva vägen dit, en väg som har kantats med märkliga beslutsvägar och informella beslut – och icke-beslut. Och eventuellt innehållande en mängd formella felaktigheter, och kanske till och med olagligheter. Det finns det väl i och för sig olika åsikter om, men jag har försökt att belägga mina åsikter.

Det är med andra ord som vanligt i Vänersborgs kommun. Det tycks gå bra att töja på “formaliteter” när det passar. Och effekterna och resultaten av sådana attityder och handlingar har vi sett många gånger i kommunen. Det har definitivt inte gynnat Vänersborg och dess skattebetalare. Och det tycks inte som om de som styr och har det politiska ansvaret i kommunen lär sig av alla de misstag som har gjorts i det förgångna.

Den här gången tycker jag att de styrande har krånglat till det i onödan. Om man nu kan och får uttrycka det så. Försäljningsprocessen borde inte ha varit något större problem. Jag tror faktiskt att samtliga partier är överens om att sälja mark, och Holmens gamla kontorsbyggnad. Men i Vänersborg tycks allt som har med fastigheter att göra bli fel… Det är nästan så att man misstänker att de styrande helt saknar nödvändig kompetens.

Och hela tiden står oppositionen utanför de avgörande besluten…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)

29 juli, 2020 4 kommentarer

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”.

Den 18 mars 2020 var ärendet om en försäljning av Holmens gamla huvudkontor återigen uppe i kommunfullmäktige, om än i ett decimerat “coronafullmäktige”. Det blev inte helt oväntat en del diskussion i ärendet (se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”), och det stod tidigt klart att ärendet skulle återremitteras. Det krävs nämligen bara 1/3 av de närvarandes röster för att ett ärende ska återremitteras.

Det blev dock en del “kalabalik” vid avgörandet. Det märks även i protokollet, som inte kan ha varit lätt att skriva för sekreteraren. (Du kan ladda ner protokollet här.)

Gunnar Lidell (M) yrkade tidigt under ärendets behandling på en återremiss. Yrkandet fick stöd av flera ledamöter från M, V och SD – tillsammans fler än en tredjedel. Det var inget konstigt. Så går det till i politiken. Men när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) begärde ordet så tog ärendet en annorlunda och mycket underlig vändning. Augustsson yrkade, enligt protokollet:

“i första hand bifall till kommunstyrelsens förslag och i andra hand yrkade han enligt följande återremissyrkande”

Ett yrkande om återremiss ställs alltid mot alternativet att ärendet ska avgöras direkt. Och det görs alltid först. Därför blev Augustssons yrkande mycket förvirrande.

Eller vad sägs om denna hantering av ärendet i kommunfullmäktige?

Ordförande Annalena Levin (C) börjar med att först pröva om ärendet ska avgöras under dagens sammanträde eller återremitteras. Helt enligt regelboken.

Då blev det inte helt oväntat votering i frågan. Gunnar Lidell (M) och samtliga ledamöter från M, V, SD och MBP röstade för en återremiss. Resten av fullmäktige, dvs Benny Augustsson (S), resten av S, C, MP, L och KD röstade för att ärendet skulle avgöras under sammanträdet. (Här kan du ladda ner hur ledamöterna röstade, ”Voteringslista”. De som röstade för återremiss röstade “nej”!)

Det blev återremiss, det räckte ju med en tredjedel av ledamöterna. Men det kan inte nog understrykas – Augustsson och de styrande begärde alltså ingen återremittering av ärendet. De röstade klart och tydligt mot en återremiss! De röstade otvetydigt för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet!

Som jag ser det så är Augustssons yrkande om återremiss helt meningslöst och till intet förpliktigande. Man kan inte yrka på återremiss i “i andra hand” när frågan om återremiss alltid avgörs “i första hand”. Det finns inte en chans att Augustsson kan sägas ha begärt en återremiss. Aldrig! Ordförande Levin och kommunens jurister har gjort en logisk och juridisk kullerbytta anser jag.

Och det är viktigt. Både Gunnar Lidell (M) och Benny Augustsson (S) lämnade nämligen in en skriftlig motivering till varför de begärde en återremiss. Vilket Augustsson alltså inte begärde, eftersom han röstade mot en återremiss. Och båda motiveringarna godkändes av ordförande. Det var ytterligare ett misstag och ett fel, som en följd av det första.

En återremittering av ett ärende betyder alltså att inget beslut fattas, utan ärendet utreds ytterligare och kommer tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”

Det är alltså bara de ledamöter som begär återremiss som får lämna in en motivering. Det är följaktligen bara Lidells motivering som är giltig och som borde ha följt med fullmäktiges “beslut”. Benny Augustssons motivering skulle aldrig ha godkänts.

Som jag ser det så har Benny Augustsson (S) också missbrukat “instrumentet” återremiss. Han har använt ”instrumentet” på ett sätt som lagstiftarna inte har tänkt, och faktiskt också har avsett att förhindra. Regeringskansliet skriver i “Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting” (2007, se här) om återremiss i den gamla Kommunallagen från 1991. (Det var mycket diskussion om och ändringar i Kommunallagen från 1991 innan vi fick en helt “ny” 2017.)

“I ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2005/06:KU26 och rskr. 2005/06:283) anförs att bestämmelsen om återremiss i kommunallagen är utformad på så sätt att den återremiss som minoriteten får till stånd kan göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut om enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett. Enligt riksdagen bör motiveringen som åtföljer en återremiss formuleras av den som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när det är fråga om en minoritetsåterremiss. Regeringen gavs därför i tillkännagivandet i uppdrag att utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.”

En gång till:

“…driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett…”

Det var ju precis det som skedde i Vänersborg kommunfullmäktige, genom att ordförande godkände ytterligare en motivering, trots att den nya Kommunallagen från 2017 uttryckligen ville förhindra sådana här manövrar.

För fullständighetens skull – Lidells (M) motivering till återremissen löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:”

  • “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.
  • ”om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
  • “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Och Augustssons (S) motivering till återremissen löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:

  • “Avbryta försäljningen av del av fastighet Rånnum 6:38”
  • “Göra en avstyckning av fastigheten.”
  • “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
  • “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
  • “När försäljningen är genomförs ska detta återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista”

Det är två rätt speciella motiveringar. Det handlar som jag ser det egentligen inte alls om att ärendet ska kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Det handlar om att en mängd beslut ska fattas, dock oklart vem som ska fatta dessa. Jag är inte säker på att någon av de här motiveringarna skulle ha godkänts rent innehållsmässigt. Det kan vara det tredje felet.

Men det är inte slut på eländet än…

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)

28 juli, 2020 1 kommentar

Det var lätt att tro att Holmens gamla huvudkontor var totalförstört efter branden i maj (se “Branden på Holmen”). Det visade sig att så inte riktigt var fallet. Kommunen skriver på hemsidan (se här):

“Den tekniska undersökningen visar att byggnaden går att bygga upp igen…”

Försäljningen av Holmen annonseras på bland annat kommunens hemsida. (Se “Säljes – Kontorsbyggnad med anor från sent 1800-tal”. Se bild nedan.)

Kontorsbyggnaden, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm har styckats av och bildar nu fastigheten Bruket 8. Vänersborgs kommun vill sälja denna fastighet, dock inte till högstbjudande. Men det återkommer jag till en annan gång.

Vänersborgs kommun har alltså bestämt sig att göra ett sista försök att sälja Holmens gamla kontor. Men “problemen” har som bekant egentligen inte berott på brist på köpare – utan på oenigheter inom kommunen… Politikerna har helt enkelt inte varit överens.

Nu tycks någon eller några strunta i oenigheterna i kommunen, och också de formella beslutsvägarna. Det är i varje fall mitt intryck. Som vanligt tycks emellertid de gamla vanliga betongpartierna hitta varandra i slutändan. 

Historien började år 2010. Då köpte Vänersborgs kommun det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 5,2 milj kr.) Och ändå tror jag inte att det här är kommunens alla kostnader…

Delar av Holmens gamla kontorsbyggnad hyrdes ut under en kortare period. Sedan stod den tom. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.

Den 15 november 2018 reagerade Samhällsbyggnadsnämnden. Det var tvunget att hända något med byggnaden innan det var för sent. Och eftersom kommunen inte hade någon användning av byggnaden så beslutade nämnden att föreslå en försäljning:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige besluta att sälja Holmens gamla huvudkontor i Vargön via mäklare.”

Den 22 maj 2019 hamnade ärendet i kommunfullmäktige. Fullmäktige beslutade:

  • “att Holmens Bruk AB:s gamla huvudkontor, inom fastigheten Rånnum 6:38 i Vargön, tillsammans med ett markområde runt byggnaden ska säljas via mäklare,”
  • “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
  • “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör”

Så långt var det inga problem. Processen som skulle leda till en försäljning fortlöpte precis enligt regelboken.

Den 12 december 2019 behandlade Samhällsbyggnadsnämnden ärendet. Då ”beslöts” att Hillforth Development AB och Pro Tune AB skulle få köpa fastigheten till ett pris av 800.000 kr. Det ”beslöts” också att köpeavtalet skulle godkännas, att mark- och exploateringsingenjören skulle få uppdraget att underteckna föreslaget nyttjanderättsavtal och att samme person undertecknade föreslagen avsiktsförklaring. (Se Buccis blogg, “En vanlig fastighetsaffär”.)

Det intressanta var att Samhällsbyggnadsnämnden faktiskt inte beslutade detta, utan föreslog att kommunstyrelsen skulle fatta dessa beslut. Liksom att kommunstyrelsen skulle:

“ta ställning till av köparen önskat markförvärv med hänsyn till prissättning och framtida markanvändning.”

Nämnden “avsade” sig alltså ärendet och överlämnade beslutanderätten till kommunstyrelsen. Samhällsbyggnadsnämnden ansåg att markförsäljningen kring byggnaden var en strategisk fråga.

Och det var den helt klart, om inte annat för att förutsättningarna hade ändrats jämfört med fullmäktiges beslut. Markområdet runt byggnaden hade ökat från 3.500 kvm till 35.000 kvm… Till samma pris… Och dessutom skulle köparna få ett nyttjanderättsavtal för ett markområde om ytterligare ca 6.100 kvm…

Den 26 februari 2020 behandlades försäljningen i kommunstyrelsen. Då blev det en ordentlig diskussion. Gunnar Lidell (M) ansåg att fastigheten såldes för billigt och James Bucci (V) ansåg att samhällsbyggnadsnämnden inte följde kommunfullmäktiges beslut (Bucci hade reserverat sig redan i SHB) och att beslutet även skulle strida mot EU:s regler.

Kommunstyrelsen röstade emellertid för en försäljning med röstsiffrorna 8-7. Det var i stort sett samhällsbyggnadsnämndens förslag som också blev kommunstyrelsens beslut. Dock skulle kommunstyrelsens ordförande underteckna köpehandlingar och nyttjanderättsavtal, och ingen annan.

Men. Det var inte riktigt så enkelt. Kommunstyrelsen skickade detta beslut som ett förslag till kommunfullmäktige… Det var fullmäktige som skulle fatta det avgörande beslutet. Kommunstyrelsen förklarade inte varför den skickade frågan vidare till kommunfullmäktige, men jag antar att det var på grund av att beslutet hade en strategisk och principiell karaktär. Kommunstyrelsen skulle som jag ser det ha kunnat skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden för beslut.

Sedan började det bli riktigt “krångligt”. Och kanske till och med olagligt.

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)

Punkt för Kindblom. Och Buccis reservation

27 juni, 2020 1 kommentar

Historien om det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen har bjudit på många turer genom åren. Nu är den största delen av skogsområdet borta – skövlat av Brunbergs Bygg. Men historien är inte riktigt slut. Det återstår att sätta punkt – på en oväntad epilog.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 19 maj skulle, lika plötsligt som oväntat, ett förlikningsavtal godkännas mellan Vänersborg kommun, en av de nuvarande fastighetsägarna och Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs Bygg). (Se “Kindblom och kommunala avtal”.) Lika oväntat lyfte ordförande Anders Wiklund (MP) i sista stund bort hela ärendet från dagordningen…

I handlingarna inför sammanträdet stod det:

“När markarbetena på den tomt som numera heter Fiolen 9 påbörjats uppdagades en fylld branddamm. … Det var inte något som köparna kunnat upptäcka genom den undersökningsplikt enligt jordabalken som föreligger vid ett fastighetsköp.”

Det var bara det att branddammen var känd sedan många, många år tillbaka – både av kommunen, de boende i området – och några politiker… Det påpekade vissa vänsterpartister i några bloggar innan sammanträdet. Kanske hade det en viss betydelse i sammanhanget. (Se “Ingenting förvånar längre” (av Lutz Rininsland), “Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor” och “Veckans möten: BUN+SHB+BN+MH. Och fiskmåsar.”.)

Fast det stod faktiskt i handlingarna:

“Enligt uppgifter från tidigare anställda på kommunen och boende i området har där vart en så kallad branddamm.”

Precis. Branddammen var välkänd för alla inblandade.

Den 16 juni var förlikningsavtalet uppe på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde, igen. Exakt samma ordalydelse stod kvar i handlingarna inför sammanträdet som tidigare:

“Det var inte något som köparna kunnat upptäcka genom den undersökningsplikt enligt jordabalken som föreligger vid ett fastighetsköp.”

Denna gång valde emellertid ordförande Anders Wiklund (MP) att låta ärendet “ha sin gång”. Och en överväldigande majoritet beslutade:

“Samhällsbyggnadsnämnden godkänner förlikningsavtalet om ersättning för grävarbete med anledning av branddamm inom fastigheten Vänersborg Fiolen 9.”

Beslutet innebär att Vänersborgs kommun ersätter den nye markägaren för merkostnaden som branddammen medfört med 189.800 kr.

Hela nämnden, dvs ledamöterna från S+MP+C+M+L+KD+SD+MBP, stod bakom beslutet, alla utom en – James Bucci (V). Bucci lämnade in en skriftlig reservation.

Reservationen är mycket välformulerad och talar för sig själv (du kan ladda ner reservationen i pdf här):

===

Reservation – Förlikningsavtal fastigheten Fiolen 9 (som är det som tidigare hette Fiolen 3)

I detta ärende har majoriteten fattat ett beslut som innebär att 189.800 skattekronor rinner ur kommunens kassa. Min reservation går ut på att förklara varför jag yrkade avslag på denna utbetalning. Jag väljer att börja min reservationsresa med Kommunfullmäktiges beslut den 2015-11-18.

Den viktiga biten mark som omfattades 2015-11-18 och som är relevant för detta förlikningsärende är Fiolen 3. Fiolen 3 syns på kartan som den triangelformade markbit på 896 kvm som är nederst av den markerade del. (Se pil på kartan nedan; min anm Kärvling.) Denna triangelformade Fiolen 3 var känd redan vid tiden för fullmäktiges beslut att ha tidigare haft en branddamm på denna markbit. Att några större vattensalamandrar hade sin hemtvist i området dokumenterades redan i september 2011. Mig veterligen gillar vattensalamandrar vatten och fukt, kan också ligga något i namnet. Branddamm – större vattensalamandrar, koppling?

I detta förlikningsärende vet vi att ifyllda branddammar ibland kan innehålla miljöfarliga överraskningar. Hade kanske därför varit klokt att inte tillåta husbyggnation på kända ifyllda vattendammar. Och det var precis det som någon klok tjänsteman förmodligen tänkte när man i ett förste köpeavtal med Brunberg Vänersborg AB 2016-03-11 skrev ”Köparen skall bygga och bekosta en vändplan för personbilar på kvartersmark på Fiolen 3” Alltså vändplan för bilar på Fiolen 3 och inte hus för människor. Brunberg Vänersborg AB hann inte uppfylla viktiga villkor i förste köpeavtalet så avtalet löpte ut och de bytte skepnad till Salamandern ekonomisk förening och ingick ett nytt köpeavtal med Vänersborgs kommun. De skulle fortfarande ”bygga och bekosta en vändplan för personbilar på kvartersmark på Fiolen 3”. Hus – no! Vändplan – yes!

Och med så enkla avtalsinstruktioner vad gör nu då Salamandern ekonomisk förening? Ansöker om bygglov som omfattar Fiolen 3.

Bara det att ansökan hade ingenting med en vändplan att göra utan de ansökte om att få bygga ett hus. Byggloven beviljades och tomten sedan såldes vidare till köpare som sedan upptäckte en ifylld branddamm innehållande miljöfarlig avfall. SURPRISE!

Och nu skall majoriteten i Vänersborgs samhällbyggnadsnämnd betala ut 189.800 kronor baserat på uppgifter i en aktuell tjänsteskrivelse som menar att den ifyllda branddammen på Fiolen 3 inte har varit känd vid fullmäktiges beslut i november 2015, inte ha varit känd vid köpeavtalen 1 och 2 och inte ha varit känd vid efterföljande tomtförsäljningen till köparna som sedan byggde på Fiolen 3.

Min uppfattning är klar. Kännedom om en branddamm har funnits när kommunen ingick köpeavtalet med Salamandern ekonomisk förening. Salamandern ekonomisk förening hade åtagit sig att anlägga en vändplan på Fiolen 3 och inte ett hus. Att Salamandern ekonomisk förening struntade i att anlägga en vändplan på Fiolen 3 borde förstås angå Vänersborgs kommun. Att Salamandern ekonomisk förening uppenbarligen inte informerade efterföljande köparen av Fiolen 3s mark att det fanns en ifylld branddamm på deras tomt är inte Vänersborgs kommuns problem.

Hursomhelst nu vet undrande skattebetalarna berättelsen om varför 189.800 av deras skattekronor försvinner ur den kommunala kassan.

James Bucci 2020-06-17

===

(Tillägg 30/6.)

Och som om inte allt detta vore nog… I köpeavtalet från den 25 januari 2017 mellan Vänersborgs kommun och Salamandern ekonomisk förening (Brunbergs) står det klart och tydligt i punkt 3:

”Fastigheten och området överlåtes i det skick de har på tillträdesdagen.”

Kan det bli tydligare? Och så beslutar samhällsbyggnadsnämnden att i efterhand betala ut 189.800 kr i ersättning för grävarbete. Det är beklämmande.

(Slut tillägg 30/6.)

Det är ibland svårt att se en logik och/eller konsekvens på kommunens agerande. Ibland rider kommunen på varenda möjlig och omöjlig paragraf den kan hitta för att få sin vilja igenom och upprätthålla “sin ordning”. Vid andra tillfällen, mot vissa personer och företag, så är kommunen hur medgörlig och tillmötesgående som helst. Det tycks dock sällan vara mot ”vanliga” vänersborgare….

Det har faktiskt även satts en annan punkt i ärendet Kindblom. Och den har satts av Brunbergs Bygg. På en hemsida (se “Brunbergs Bygg AB (Globonus AB) i konkurs”) kan man läsa:

“Brunbergs bygg AB drevs av Michael Brunberg och hans bröder. Det hade en omsättning på cirka 250 miljoner kronor de sista tre boksluten innan konkursen.
När konkursen genomfördes så byttes namn till Glubonos AB och efter konkursen fanns bara lösöre för 1’500 kronor i boet: en sliten släpvagn och fyra mobiltelefoner värda 125 kronor styck. Kvar stod stora skulder till staten och några större skulder till börsnoterade bolag, som knappast kommer att vara kunder hos Michael Brunbergs nya bolag: Brunbergs.”

På hemsidan kan man även ladda ner konkursansökan och konkursbouppteckning.

Och med denna information så tror jag att även jag sätter punkt i mitt bloggande om Kindblomsvägen – och Brunbergs…

Veckans möten: BUN+SHB+BN+MH. Och fiskmåsar.

20 maj, 2020 3 kommentarer

Även om fiskmåsarna har startat häckningssäsongen något lugnare än vanligt, så markerar de sin närvaro med jämna mellanrum – på mycket distinkta sätt. Inte ska människorna i Nordstan för ett ögonblick tillåtas glömma att de bor på fiskmåsarnas naturliga habitat. I varje fall enligt miljö- och hälsa i Vänersborg…

Så hade idag en medlem i fiskmåskolonin, som en hund, markerat sitt revir på undertecknad bloggares brevlåda. En annan i kolonin markerade på en av grannarnas bilar.

Det var betydligt färre av de flygande “sjöråttorna” (mycket träffande amerikansk benämning på fiskmåsar, “sea rats”) i centrala Vänersborg. Vid den nya beachen på Hamngatan syntes inga bevingade sjöråttor till bland palmerna. För övrigt är beachen en mycket kreativ och trevlig nymodighet i Vänersborg. Jag önskar bara att några skyltar sätts upp med “rökning förbjuden”…

Under veckan som har gått har fyra nämnder haft sammanträden. BUN (=barn- och utbildningsnämnden), SHB (=samhällsbyggnadsnämnden), BN (=byggnadsnämnden) och MH (=miljö- och hälsoskyddsnämnden).

Barn- och utbildningsnämnden (BUN) var först ut med sitt möte i måndags. Jag skrev om ärendena i lördags, se “BUN (18/5): Money, money”.

Det var 11 ledamöter närvarande, bara två av de ordinarie ledamöterna var frånvarande. Det var “åldermännen” Gunnar Bäckman (KD) och undertecknad vänsterpartist. Sammanträdet var relativt kort och slutade redan kl 11.25. Om det berodde på vissas frånvaro låter jag vara osagt…

Det tycks ha varit ett lugnt och stilla möte där samtliga ledamöter var överens. Det var dock en del diskussioner om delårsrapporten. Enligt protokollet diskuterade nämnden:

“vissa smärre redaktionella ändringar i text.”

Nämnden enades, vilket den också gjorde kring ordförande Mats Anderssons (C) tillägg till huvudförslaget:

“Barn- och utbildningsnämnden beslutar för egen del att vara restriktiv med nämndens förfogandeanslag år 2020.”

Någon ledamot hade också undrat om det var rimligt att nämnden ska spara 14,4 miljoner på i huvudsak personal i höst. I min blogg skrev jag innan mötet att denna besparing torde vara en önskedröm och att det:

“i praktiken [blir] mycket svårt, eller omöjligt, att genomföra. I varje fall om Skollagen ska följas…”

Det tror jag fortfarande…

Det har fortfarande inte kommit ut något material kring den budgetinformation som gavs till BUN-ledamöterna, men den kommer väl. Men tydligen kostar det BUN 8,6 milj kr att leasa datorer till alla elever. Det kan vara bra att ha exakta siffror på de olika kostnaderna.

Nämnden fick också information om att de elever som inte har gymnasiebehörighet efter åk 9 ska erbjudas ”lovskola” i 50 timmar under juni månad. Ja, kanske det. Men det vore konstigt om dessa elever skulle få godkända betyg under 1-2 sommarveckor när de inte har fått det under 9 år. Det är i den “ordinarie” och “vanliga” skolundervisningen som det måste sättas in åtgärder! Och sedan måste jag som gammal pedagog påpeka, det är inte några bokstäver på ett papper som är det viktiga – det är själva kunnandet (som består av kunskapsformerna fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet).

Ordförande Andersson (C) hade tydligen visat intresse för att införa tre terminer i grundskolan i stället för två. Jag tror att det finns viktigare saker att förändra i skolans värld…

Samhällsbyggnadsnämnden (SHB) hade sammanträde går tisdag, och jag skrev om ett antal ärenden i måndags – se “SHB (19/5): Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor”.

Det kanske mest intressanta, det var att ärendet “Förlikningsavtal fastigheten Fiolen 9” helt plötsligt utgick ur dagordningen. Ordförande Wiklund (MP) lyfte helt sonika bort det. Det var efter en ajournering med, enligt uppgift, lite “tisslande och tasslande”.

Ärendet skulle ha inneburit att SHB godkände ett förlikningsavtal mellan kommunen, Salamandern ekonomiska förening (=Brunbergs Bygg) och nuvarande fastighetsägare – där kommunen förband sig att betala 189.800 kronor för markarbeten för en fylld branddamm.

Så här stod det i handlingarna:

“När markarbetena på den tomt som numera heter Fiolen 9 påbörjats uppdagades en fylld branddamm. … Det var inte något som köparna kunnat upptäcka genom den undersökningsplikt enligt jordabalken som föreligger vid ett fastighetsköp.”

Det var bara det att branddammen var känd sedan många, många år tillbaka – både av kommunen, de boende i området – och några politiker…

I en motion som lämnades in i mars 2011 av vänsterpartiet, miljöpartiet, centerpartiet (kanske kan vara värt att påpeka i dessa tider att både Bo Carlsson och Annalena Levin undertecknade motionen) och välfärdspartiet stod det:

“Mitt i det lilla grönområdet fanns en gång en branddamm för området. Det var just branddammen som var skälet till att sällsynta djurarter hade sitt boende och sin tillflykt där. Självfallet finns nu förhoppningar att återställa branddammen, inte bara som ett historiskt minne utan mest för att bidra till att växter och djur åter kan få en plats för sitt fortbestånd. Önskemålet går hand i hand med tanken att ”sköta” området och att förbättra närliggande ”utflyktsplatser” för skolundervisningen.”

Kanske hade min blogg och framför allt Lutz Rininslands (V) (se “Ingenting förvånar längre”) dagen innan SHB:s möte en viss betydelse för det som hände på mötet igår…

Egentligen var hela förlikningsavtalet tveksamt kan jag tycka. Dels hade ju faktiskt Brunbergs/Salamandern tjänat 1,8 milj kr på att köpa marken av kommunen och sedan sälja den till privata fastighetsägare. Enligt avtalet med kommunen skulle ju också Brunberg ha bekostat en vändplan i området… Det var väl även tänkt, om jag minns Länsstyrelsens beslut rätt, att så mycket grönt som möjligt skulle bevaras vid exploateringen. Brunbergs kalhögg hela området… Fast nu har ju Brunbergs gått i konkurs. Trots att det har rått tidernas kanske längsta högkonjunktur i byggbranschen…

SHB fick också information om hamnarna i både Wargön och Vänersborg. Det blir säkerligen några egna bloggar om hamnfrågan så småningom. Nämndens ledamöter, och även vi andra, kan dock konstatera att det kommer att bli extremt dyrt för kommunen – i synnerhet om det ska bli en flytt av hamnen till Wargön.

En förstärkning och stabilisering av kajen i Wargön skulle enligt det dyraste alternativet, det finns flera alternativ, kosta 86 miljoner. Och då lägger ändå staten in ytterligare 40 milj kr… Det billigaste alternativet kostar “bara” kommunen 45 miljoner…

För att göra samma sak med kajen i Vänersborgs hamn blir kostnaden upp mot 19 miljoner. Renoveringar för nästan 5 milj måste göras nu, ytterligare 13 milj inom 3 år. (Och ytterligare renovering för 1,6 milj inom 10 år.) Det verkar som om förstärkningarna och renoveringarna av kajen måste göras även om hamnen flyttar till Wargön.

Ska Vänersborg verkligen lägga en massa pengar på att flytta en hamn från Vänersborg till Wargön när det finns en betydligt större hamn i Uddevalla? Och det är ungefär 1 mil från hamnen i Wargön till hamnen i Trollhättan? (Jag har genom åren skrivit mycket om hamnfrågan, se t ex “Hamnen i Vargön aktuell igen”. Här finns också länkar till ytterligare bloggar.)

Byggnadsnämnden (BN) hade sammanträde igår. Varken ordförande eller vice ordförande var på plats. Då blev Elisabeth Bohlin (S) ordförande. Det är så att om de båda ordförande inte är närvarande ska den som har tjänstgjort längst tid i nämnden utses till mötets ordförande. Problemet var väl bara att det fanns en ledamot som hade tjänstgjort längre i nämnden än Bohlin…

Nämnden beslutade att ge samhällsbyggnadsnämnden en sanktionsavgift på 200.000 kr för att den nya kretsloppsparken öppnade innan den hade fått slutbesked av byggnadsförvaltningen… Det är pinsamt att inte ens kommunen själv kan följa de regler som finns. Hur kan kommunen då begära att privatpersoner ska kunna göra det? Det var väl för övrigt tämligen starkt av byggnadsnämnden att stå fast vid sanktionen trots att det drabbade en annan nämnd i kommunen…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade sammanträde i eftermiddag. Jag har dock inte hunnit få någon rapport än om vad som beslutades.

Och med de orden så är det strax helg – Kristi Himmelfärdsdag.

SHB (19/5): Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor

18 maj, 2020 2 kommentarer

Samhällsbyggnadsnämnden (SHB) har sammanträde i morgon tisdag. Det är en diger dagordning som ska avhandlas. I en del ärenden beslutar nämnden direkt, i andra föreslår nämnden hur kommunfullmäktige ska besluta.

Skog huggs ner och berg sprängs på Mariedal Östra. Det kan de boende i området intyga. De undrar ibland både om husgrunder och -väggar ska stå emot skakningarna i marken och om träd som fälls i området verkligen ska fällas enligt “kartorna”. Inget av detta ska emellertid upp på sammanträdet. Då ska istället SHB besluta att föreslå fullmäktige att priset för fastigheterna på Östra Mariedal ska fastställas till:

“590 kr/kvm för mark avsedd för småhus/villatomter”

Förvaltningen har varit noggrann med värderingen och anlitat oberoende värderare. Förvaltningen skriver, och det är inte utan att man reagerar över de ord som används – och undrar varför de används:

“Värderingen är till synes en fullgod värdering med relevanta jämförelseobjekt och motiveringen till bedömning av marknadsvärdet inger förtroende för att ovan föreslagna beslut är ett marknadsvärde för en byggrätt/fastighet i området Östra Mariedal.”

Eftersom tomternas storlek varierar kommer priserna för tomterna att ligga mellan drygt 500.000 och 950.000 kr. Till denna kostnad tillkommer naturligtvis anslutningsavgift för VA.

På Mariedal har nyligen “en del träd” avverkats och så har det också varit i skogsdungen vid Kindblomsvägen. Och SHB ska faktiskt också behandla ett ärende om detta område.

Det har ju vad jag förstår varit en del strul med företaget bakom köpet av skogsområdet, dvs Brunbergs Bygg. Företaget har ombildats och delats upp, det har varit konkurser etc. (Se TTELA “Lokalt byggföretag i konkurs”.) En del av företagets problem har kanske med Kindblomsvägen att göra, eftersom de boende överklagade detaljplanen vid två tillfällen – och fick rätt båda gångerna.

Brunbergs, via Salamandern ekonomiska förening, struntade därför i byggnadsplanerna, skövlade skogen (och i farten några träd på några grannars mark) och bildade istället fyra villatomter. Vilket inbringade en nätt liten förtjänst. Brunbergs köpte marken för 1,6 miljoner kr av kommunen och annonserade ut varje tomt för 850.000 kr eller till högstbjudande. Hur det gick med försäljningen vet jag inte, men jag antar att det inte har varit några större problem med att hitta köpare. Det kanske till och med har blivit budgivning.

Om Brunbergs fick sålt sina tomter (vilket jag förutsätter) så har försäljningen gett en inkomst på 3,4 milj kr. Det ska jämföras med de 1,6 milj som Brunbergs köpte marken för – en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner med andra ord. Jag antar också att även virket från skogen inbringade en del pengar. (Se “Kindblom – sista kapitlet?”.)

Men så blev det problem på en av tomterna. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:

“När markarbetena på den tomt som numera heter Fiolen 9 påbörjats uppdagades en fylld branddamm. Merkostnaden för markarbetena av branddammen har uppgått till 189.800 kronor.”

Nu har ett förlikningsavtal ingåtts mellan parterna – kommunen, Salamandern ekonomiska förening och nuvarande fastighetsägare. Avtalet stadgar att kommunen ska stå för denna merkostnad på 189.800 kr. Eftersom ingen kände till branddammen. Och detta avtal ska SHB godkänna imorgon. Vilket kan tyckas märkligt av flera skäl. Dels hade ju faktiskt Brunbergs/Salamandern tjänat 1,8 milj kr på ”köp och sälj” av marken och dels var den ifyllda branddammen faktiskt känd sedan tidigare… Det sägs att den har funnits där sedan 1940-talet, och att den var väldigt populär hos salamandrar… (Se gärna ”Ingenting förvånar längre”, där Lutz Rininsland, V, bland annat citerar en motion från år 2011 där branddammen nämns.)

Vi får se vad som händer på sammanträdet imorgon.

Nämnden ska få information om underhåll på fastigheter. Det är inget beslutsärende alltså.

Även SHB har problem med ekonomin. Förvaltningen skriver:

“Underhållsplanen är det verktyg vi har för att försöka planera långsiktigt underhåll på våra fastigheter det förebyggande underhållet. Dock har vi ett fastighetsbestånd med en stor underhållsskuld som gör att vi till stor del får jobba med akut underhåll och det påverkar det planerade underhållet då budget ej räcker till båda.”

Det är mycket som behöver åtgärdas och det handlar om stora pengar. Under “Planerat Underhåll Komponentavskrivning 2020” står det t ex att “Dränering mm. Läckage membran innergård” på Kommunhuset kostar 500.000 kr, renovering av förskoledelen på Skerruds skola 7 milj, byte av mattor på grund av fukt mm på Marierovägens förskola 4 milj och “E huset ytskiktsrenovering omklädningsrum” på Idrottshuset 2 milj.

“Totalt planerat Komponentavskrivning 18.700.000”

Det finns en tabell till i underlaget och den har rubriken “Planerat Underhåll 2020”. Jag förstår inte skillnaden mellan denna och den förra tabellen men även i denna tabell hittar man omfattande åtgärder och utgifter: Brygga Sikhall 220.000 kr, avloppsstammar Folkets Hus 200.000 kr, “dränering avlopp källare innergårdar” på Birger Sjöberggymnasiet 300.000, vindskivor takfot Mariedalskolan 300.000, rivning av lågdelen på Gymmixhallen 500.000 och byte av belysningsarmaturer i ishallen 700.000 kr osv.

“Totalt planerat underhåll 2020: 13.912.745 kr”

Det är ingen diskussion om att det krävs omfattande underhåll av kommunens fastigheter. Vad som är skillnaden mellan de två tabellerna hoppas jag att jag får förklarat efter sammanträdet.

Det kan noteras att de 22 milj kr som ett nytt tak på arenan skulle kosta inte är med i ovanstående siffror. Och inte kostnaderna för en ny sessionssal…

Inte heller kostnader för hamnen i Wargön är inräknade i summorna. I dagarna har nämligen SGI (=Statens geotekniska institut) gjort en fördjupad undersökning av de geotekniska förhållandena i hamnområdet. Det lär bli fråga om skredsäkring tror jag… Och då pratar vi ytterligare några tiotals miljoner… 

För drygt ett år sedan, 21 mars 2019, beslutade samhällsbyggnadsnämnden att föreslå kommunfullmäktige att besluta att tilldela 60 miljoner kronor till renovering av Norra Skolan under 2019-2020. Det beviljades inga pengar. 

Det är ju bara ett problem – verksamheten på Norra skolan fortsätter och i lokalerna vistas och arbetar både skolpersonal och elever. Och de måste ju ha en så god arbetsmiljö som möjligt. Det är orsaken till att åtgärder måste vidtas på Norra skolan.

Nämnden ska därför besluta att:

“godkänna att 3.0 mkr tas av årets medel avsatta för underhållsinvestering på totalt 19,0 mkr och att 5,0 mkr tas från år 2021 på motsvarande sätt.”

Pengarna ska användas till att genomföra ett takbyte på de båda byggnaderna.

Jag ska inte redogöra för ärendet “Upphandling av samverkanspartner för skolprojekt” som för övrigt är en ren informationspunkt, men barn- och utbildningsnämndens förslag till mål- och resursplanen för åren fram till och med 2024 räknas upp:

Det är inte bara pengar till underhåll som behövs, det behövs pengar till nya investeringar också.

Jag reagerade på ordvalet i ett ärende ovan (Mariedal Östra). Det är lite av samma sak på ärendet “Information om hantering av jävsituationer vid upphandlingar som genomförs av enheten fastighet och service”.

I sammanfattningen av ärendet skriver förvaltningen:

“Som upphandlande myndighet är det av största vikt att genomföra upphandlingar på ett korrekt sätt som inger förtroende för de som berörs av myndighetens upphandlingar. Invånarna i Vänersborgs kommun ska känna tilltro till att de upphandlingar som genomförs av vår kommun är väl underbyggda, professionellt genomförda och att de är fria från jäv och annan typ av korruption.”

Varför skriver man så här? Hur ska detta tolkas?

Jag kan inte värja mig från tanken att något har hänt i kommunen – något som inte ska få hända. Men jag vet inte, jag bara funderar utifrån skrivningen. Men jag påminner mig också att PwC skrev i sin granskning av turerna kring renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset, där samhällsbyggnads stod i fokus (se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”):

”Det finns ingen särskild rutin för mutor och jäv.”

PwC påpekade att de inte misstänkte att något sådant verkligen hade förekommit, men rutinerna saknades. Det kanske helt enkelt är detta som SHB vill åtgärda.

Det är ett viktigt och intressant sammanträde imorgon. Det är mycket som vänersborgarna i allmänhet borde få kännedom om.

Genomlysning 4: Andra nämnder

9 januari, 2020 1 kommentar

Public Partner har i höstens genomlysning beskrivit och analyserat kommunens olika nämnder. I min förra blogg redogjorde jag utförligt om resultaten från barn- och utbildningsnämnden. (Se “BUN”.) Konsultföretaget har också tittat på socialnämnden, samhällsbyggnadsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Socialnämnden tänker jag emellertid inte skriva något om, eftersom Lutz Rininsland (V) redan har gjort det. (Se “Public Partner synar socialnämnden”.)

Public Partner konstaterar att Vänersborgs invånare är nöjda med samhällsbyggnadsnämndens verksamheter:

“Det gäller till exempel gator/vägar, gång- och cykelvägar och tillgång till parker, grönområden och natur.”

Det kan antagligen konsulterna ha läst i den nyligen publicerade medborgarundersökningen. Om inte så beläggs deras slutsatser av denna. (Se “Medborgarundersökning 2019”.)

Jag tror dock inte att Public Partner har fångat alla de synpunkter som kommuninvånare kan ha på samhällsbyggnadsnämndens verksamheter. Och hur skulle konsulterna kunna få reda på det om de bara intervjuar styrande politiker och högre tjänstemän? Jag tänker t ex på missnöjet kring VA-anslutningar, skogsskövlingar som på Mariedal Östra och Kindblomsvägen etc.

Public Partner kan inte hitta några “onödiga utgifter” och förslag till effektiviseringar och nerdragningar i nämndens verksamheter, som företaget gör hos andra nämnder, eftersom:

“Kostnadsnivåerna för dessa verksamheter låter sig inte jämföras med andra kommuner eller egna referenskostnader på samma sätt som för exempelvis utbildning och äldreomsorg.”

De verksamheter som nämnden bedriver köps ju ofta av andra nämnder och då får samhällsbyggnadsnämnden betalt av t ex barn- och utbildningsnämnden, socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Det kan gälla t ex städning, vaktmästeri och kost. Blir kostnaderna för dessa verksamheter dyrare, t ex på grund av att de sköts ineffektivt, märks inte det eftersom nämnden då helt enkelt kan höja priserna. Konsulterna skriver därför helt riktigt:

“Det är därför av vikt att säkerställa modeller för att följa kostnadsutvecklingen ur ett helhetsperspektiv.”

Det är nog en uppgift, och viktig sådan, för kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen att ta tag i.

Public Partner beskriver också hur “köp-och-sälj-systemet” ger upphov till “friktioner”, vilket sannolikt är ett något förskönande uttryck, med de nämnder som köper tjänsterna. Och så är det. Samhällsbyggnadsnämndens tjänster och service upplevs ofta vara alltför dyr av t ex barn- och utbildningsnämnden. Fast är inte det lite av tanken bakom ”köp-sälj”, tänker jag – att det ska förhandlas om priserna, att ”marknaden” ska styra…? Det kanske är hela “köp-och-sälj-systemet” som det är fel på… 

Public Partner ser dessutom:

“en relativt stor politisering inom dessa verkställighetsfrågor.”

Så kan det nog vara även om jag inte har någon erfarenhet av diskussionerna på den “styrande politiska nivån”.

Konsulterna rekommenderar större samarbete och bättre kommunikation mellan nämnderna och att nämnderna blir överens om definitioner, t ex:

“interndebiteringssystem behöver förankras, förklaras och accepteras.”

Konsulterna påpekar också att det saknas en samsyn kring hur projekt påverkas av befolkningsutveckling och hur:

“kapacitetsbehovet inom samtliga mjuka och hårda nämnders verksamheter kommer att se ut vid en ökad belastning.”

Det behövs helt enkelt mer samsyn och samordning.

Till sist menar Public Partner att det förebyggande underhållsarbetet har blivit eftersatt på grund av det har blivit ett alltför stort fokus “på att åtgärda problem”. Även det är nog en riktig iakttagelse.

Genomlysningen av kultur- och fritidsnämnden börjar med att konsulterna konstaterar att:

“Nettokostnaden för nämndens verksamhet är högre än jämförbara kommun med undantag för biblioteks- och fritidsgårdsverksamhet.”

Det är lite intressant eftersom det bara är biblioteksverksamheten av nämndens verksamheter som är lagstadgad. Men det hoppas vi ändras när Vänersborg får ett nytt bibliotek… (Se “Så har det då varit kommunstyrelse”.)

Jag tycker att Public Partner har gjort många riktiga och värdefulla iakttagelser av kultur- och fritidsnämndens verksamhet och roll i kommunen. Men så verkar inte konsulterna, för en gångs skull, ha haft besparings- och nerdragningsglasögonen på sig. De har överhuvudtaget inga förslag på “effektiviseringar” i meningen besparingar och det verkar inte heller som om de har letat efter detta. Således står det t ex inte ett ord om alla miljoner som satsas på Arena Vänersborg. Men konsulterna har kanske inte hört talas om bandy?

“Det finns idag inget sammanhållet kultur- och fritidspolitiskt program i Vänersborgs kommun.”

Skriver Public Partner och menar att det är en stor brist. Detta medför risk för:

“verksamhet som saknar tydlig politisk förankring, svårigheter för personal att prioritera och risker för uppstart av ”ostyrda” kostnadsgenererande projekt.”

Det bör naturligtvis finnas ett kultur- och fritidspolitiskt program i kommunen. Jag har ingen aning varför det inte finns, kanske för att flera har satt likhetstecken mellan kultur- och fritid och bandy och musik…?

Personalen menar, skriver konsulterna, att intresset från “uppdragsgivarna”, jag förmodar att det är kommunstyrelse och kommunfullmäktige som åsyftas, är svalt. Det gör att verksamheten ibland blir ineffektiv. Andra kommunala aktörer kan nämligen också syssla med aktiviteter som egentligen hör till nämndens område.

Public Partner anser att kultur- och fritidsnämnden har en stor potential för att bidra i “de stora utvecklingsfrågorna”. Det handlar om minskad segregation i kommunen, hållbar utveckling, likvärdiga förutsättningar till en meningsfull fritid och att utveckla lust att lära och förebygga utanförskap.

Politiken måste med andra ord visa ett större intresse för kultur- och fritidsnämnden och dessutom snabbt utarbeta ett sammanhållet kultur- och fritidspolitiskt program.

Det sista kapitlet i Public Partners genomlysningsrapport handlar om förändringsförslag. Det betyder att det kommer åtminstone en blogg till…

PS. Du kan ladda ner Public Partners slutrapport här.

==

Den här bloggen ingår i en serie om genomlysningen av kommunen som gjordes hösten 2019:

1. ”Genomlysning av kommunen 1: Allmänt” – 5 jan 2020
2. ”Genomlysning av kommunen 2: Beskrivningar” – 6 jan 2020
3. ”Genomlysning av kommunen 3: BUN” – 8 jan 2020
4. ”Genomlysning 4: Andra nämnder” – 9 jan 2020
5. ”Genomlysning 5: Åtgärdsförslag” – 12 jan 2020
6. ”Genomlysning 6: Åtgärder och slutsatser” – 13 jan 2020

VA och utsläppen 2018

9 december, 2019 Lämna en kommentar

Va? VA? Japp, det ska handla om vatten och avlopp. Och utsläpp.

I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt och “kors och tvärs” under våra gator och vägar osv. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna. Och att det inte är bajsvattnet som kommer ut i kranarna. Ledningarna för vatten respektive avlopp är som tur är separerade.

Det finns två vattenverk i Vänersborg – ett vid Skräcklan och ett vid Rörvik på dalslandskusten norr om Sikhall. Avloppsreningsverken ligger på Holmängen och i Brålanda. För det mesta fungerar allt som det är tänkt. Då renas avloppsvattnet på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. Bajset och andra föroreningar tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.

Ibland blir det emellertid lite fel. Ibland släpps orenat avloppsvatten ut. Det kallas bräddning. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastade och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn. Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kbm. Avloppsvattnet flöt ut i Vänern och Göta älv… Vid ett annat tillfälle bräddades det också i Ryrsjön 2016, 339 kbm.

Även 2018 bräddades det i de kommunala ledningarna och avloppsverken. Det står beskrivet i miljörapporterna som publiceras varje år för de två avloppsreningsverken.

Sammanlagt beräknas ca 163 kbm (på ett ställe står det 203 kbm) ha bräddat till Vänerns utlopp i Göta älv från Holmängens avloppsreningsverk år 2018. Bräddningarna inträffade i samband med regn. Även från Brålandas avloppsreningsverk bräddades det förra året. Totalt beräknas 2.730 kbm ha bräddat till Frändeforsån via Dahlbergs å ut i Vänern.

Det kan konstateras att det var ganska få bräddningar förra året, men tittar man på volymerna som släpps ut i Vänern och andra vatten i kommunen så överstiger mängden många gånger om den mängd som riskerar att släppas ut från ett enskilt avlopp. Som dessutom kanske ligger mitt i skogen långt från sjöar och vattendrag.

Men det är ju också så, och det kanske är ännu viktigare att ha i minnet, att när avloppsreningsverken fungerar som de ska så släpps det ändå ut ämnen i Vänern och Frändeforsån. Och det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också mikroplaster, medicinrester, tungmetaller och kemikalier.

Enligt Miljörapporterna 2018 för Holmängens och Brålandas avloppsreningsverk var det totala utsläppet, inklusive bräddning, 1,07 ton fosfor och 61,1 ton kväve. 

Det släpptes också ut följande från reningsverken (i kg/år):

Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Och det är nog faktiskt så att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden, fungerar alldeles utmärkt. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark.

Så återigen påminns man om bibelcitatet grandet i din broders öga och bjälken i ditt eget när man tittar på miljö och hälsas och samhällsbyggnads jakt på enskilda avloppsanläggningar… En jakt som fortfarande pågår i Vänersborgs kommun…

Peter Ridderstolpe (tekn lic. i tillämpad ekologi, seniorkonsult på Water Revival Systems och expert på små avlopp) skrev så här i Svenska Dagbladet tidigare i höstas (se SVD 2019-09-07, “Överkrav på avlopp drabbar husägare”):

“Mitt råd till dig som arbetar på kommunerna är: Följ miljöbalken! Ställ bara krav som du själv kan motivera ur miljö- och kostnadssynpunkt. Ditt fokus ska ligga på att fastighetens avlopp erhåller ett sammantaget fullgott och robust skydd för människors hälsa, miljön och för en god hushållning med naturresurser. I normalfallet är markbaserad rening den bästa tekniken för att uppnå dessa grundläggande krav.”

För övrigt måste framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, bygga på, och jag citerar Ulf Svensson (GP 15 maj, ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):

”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”

Det är precis detta som Solvarm utvecklar i sina naturhus på Sikhall.

Det händer saker på Mariedal!!

23 november, 2019 Lämna en kommentar

I tisdags höll journalisten och författaren Roger Olsson ett föredrag i Vänersborgs museum. Föredraget arrangerades av Naturskyddsföreningen och det handlade om skogens påverkan på klimatet. (Se “Skogen, skogsbruket och klimatet”. Om du missade föredraget så finns det en äldre version på YouTube – se “Boreala skogar och klimatförändringar”.) 

Det är ett välkänt faktum att skogar minskar mängden koldioxid i luften, sk kolsänkor. Det beror på att kolet (koldioxiden) från atmosfären används vid uppbyggnaden av biomassan. Skogar lagrar dessutom stora mängder kol i marken. Barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna.

Omvänt frigörs koldioxid när skogar avverkas. Samtidigt som det inte sker någon fortsatt upptagning av koldioxid från luften, eftersom träden inte finns kvar. Kalhyggen är helt enkelt klimatbovar. Det är naturligtvis dessa fakta som har gett upphov till de starka reaktionerna när regnskogen skövlas i allt snabbare takt i t ex Bolsonaros Brasilien.

Allt det här är som sagt välkänt. I varje fall utanför kommunhusets väggar i Vänersborg. Kanske finns det kunskap om skogar och deras betydelse för klimatförändringar i kommunhuset också, men det är lite osäkert eftersom tecken på vetskapen lyser med sin frånvaro i de styrande partiernas praktiska politik. (Vilket märkligt nog inkluderar miljöpartiet i Vänersborg.) För i Vänersborg huggs som bekant skogar ner både i Blåsut (Kindblomsvägen) och på Mariedal (Mariedal Östra) – och fler skogar (Påfågelskogen) och skogsdungar (vid Mariedalskolan) står på tur.

Och det är knappt några politiker som bekymrar sig om skogarnas betydelse för klimatet. Det hörs inga protester, det framförs inga betänkligheter. Tvärtom. Betongpartierna (asfaltpartierna är kanske mer passande?) kör bara på – skogarna ska bort och villor ska byggas. Det är nästan så att man kan tro att klimatförändringar är någon annans problem, inte vårt, inte Vänersborgs…

Och skogsarbetarna, som avverkar skogen i Mariedal Östra, är effektiva. När jag tog några fotografier förra fredagen (se “Snart är skogen på Mariedal borta…”) fick jag gå åtminstone 5 minuter på skogsstigarna innan jag kom till platsen för avverkningen.

Igår, en vecka senare, behövde jag inte gå på några stigar alls. Det fanns nämligen inga kvar – skogen och därmed stigarna var borta…

Det var ärligt talat deprimerande.

Det finns grupper, samverkansorgan, institutioner, kommittéer i kommunen, ja till och med en egen nämnd, som sysslar med miljöfrågor. De producerar varje år en försvarlig mängd dokument, planer, policies, principer och program. Men man kan undra om någon av dom någonsin har tittat på och funderat på det här med avverkningen av Mariedalskogen, och de andra skogarna i kommunen. Har någon av dom t ex räknat på hur mycket koldioxid som frisätts genom att skogen i Mariedal huggs ner? Eller på hur mycket koldioxid som kommer att produceras när husen byggs, eller när de nya villaägarna tar sig till jobbet?

Och har Vänersborg egentligen något reellt klimatarbete? Eller något seriöst klimatmål? Jag tror inte det.

Träden runt Mariedalskolan står däremot fortfarande kvar. Inget har hänt under veckan. Men det är väl i och för sig bara en tidsfråga… Enligt rykten så kommer i varje fall inte några sprängningar att utföras i år. Det skulle förresten se ut om Förvaltningsrätten förklarade att fullmäktiges beslut var olagligt – och samhällsbyggnadsförvaltningen redan hade verkställt det… (Se “Överklagan till Förvaltningsrätten”.)

Däremot har ett antal arbetare intagit skolgården på Mariedalskolan. Till allas överraskning. I varje fall för personal och elever på Mariedalskolan… De hade enligt uppgift inte en aning om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade något på gång på skolan…

Det är arbetare som är utskickade av samhällsbyggnadsförvaltningen för att göra om de tre lekplatserna (aktivitetsområdena) på skolan. Och det är självklart en vällovlig gärning. Barnen och eleverna på våra förskolor och skolor ska naturligtvis ha bra utemiljöer. Och jag tror mig veta att det fanns en del att göra med lekplatserna.

Men…

Borde inte samhällsbyggnadsförvaltningen ha lärt sig av sina nyligen begångna misstag…? Borde inte personalen ha informerats om att det skulle ske ett arbete med och på lekplatserna? Borde inte utformningen av lekplatserna ha skett i dialog och samverkan med skolans personal…? Och inte bara det, Mariedalskolan har ett väl utvecklat elevrådsarbete. Och en del i elevrådets verksamhet har bland annat varit att skissa på hur eleverna vill att lekplatserna ska utformas… Har samhällsbyggnadsförvaltningen lyssnat på eleverna?

Sedan kan det ju hända saker på en skolenhet som kan vara bra för utomstående, t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, att veta. Som att särskolan (2 av 3 avdelningar) har flyttat till nya lokaler utanför Mariedalskolan, till gamla habiliteringen. (Den 3:e avdelningen ska också flytta.) Och att det då vore bra att veta det när lekplatserna på skolan utformas…

Det kan väl också nämnas att Mariedalskolan har blivit av med ett träd på sin skolgård… Och varför inte, det är ju ett populärt drag från kommunen i dessa tider… Det var en björk som togs ner, en uppskattad björk som gav skugga vid soliga dagar och som var centrum för “kurragömma-lekar”. Den togs bort utan förvarning, och naturligtvis utan information eller dialog. Var den gammal och rutten? Ingen vet… I varje fall inte på Mariedalskolan…

Sedan skulle man väl rent allmänt kunna konstatera att kommunen, i stället för att bedriva en aktiv betong- och asfaltpolitik, borde plantera träd där det går, även på skolgårdar. Varje träd är en kolsänka och varje träd hjälper till att förbättra lokalklimatet.

Sedan kan man ju undra om det denna gång har gjorts någon risk- och konsekvensanalys innan arbetet på skolgården, under skoltid, med massor av elever i rörelse på skolgården, har satt igång… För är det barn i närheten av större maskiner så torde det vara självklart med en riskanalys. Eller…?

För övrigt tycks fortfarande inte risk- och konsekvensanalysen, eller vad man ska kalla den (se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”), med titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” vara diarieförd. Trots att den var stämplad den 4 november. Jag har inte sett den i kommunens postlistor som skickas ut i stort sett dagligen. (Självklart finns det en risk att jag har missat den.)

Repetition sägs vara kunskapens moder. Men det är väl inte misstagen som ska upprepas – och repeteras…?

Mariedal: Konsekvensanalysen är här!

9 november, 2019 2 kommentarer

“Sent ska syndaren vakna…”

I onsdags morse, innan jag ens hunnit dricka dagens första kopp kaffe, damp det ner ett mail från samhällsbyggnadsförvaltningen i min digitala brevlåda. Det var en konsekvens- och riskanalys av arbetena och åtgärderna kring Mariedalskolan. (Se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”.)

Det var sent, alldeles för sent. Riskanalysen borde ha legat med i de handlingar som utgjorde underlag för kommunfullmäktiges beslut den 22 maj i år… (Se “Vad sa politikerna om Mariedal?”.)

Sent i tisdags eftermiddag i förra veckan (29 oktober) efterfrågade jag i ett mail den skriftliga konsekvens- och riskanalysen från samhällsbyggnadsförvaltningen. Enligt nämndens ordförande skulle den ju göras efter fullmäktiges beslut men innan arbetet vid Mariedalskolan satte igång. (Se “Vad händer vid Mariedalskolan?”.)

Det fanns ingen konsekvens- och riskanalys i förra veckan. Men i onsdags (6 november), drygt en vecka senare, kom den alltså… Det har uppenbarligen varit ett högt tempo på förvaltningen den senaste veckan. Konsekvens- och riskanalysen har arbetats fram i rask takt, det märks. Rapporten är daterad i måndags, den 4 november. Den är så färsk att den inte ens hann diarieföras i måndags eller tisdags. Och vad jag kan se var den inte ens diarieförd när den skickades till mig. Kanske blev den det senare i veckan…

Rapporten har titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen”. Det är en detalj kanske, men jag har aldrig hört talas om en “effekt- och konsekvensanalys”. Jag fick inte heller någon träff på google med denna ordsammansättning. Effektanalys är för övrigt något helt annat än vad det ska handla om här. (Se “Vad är effektanalys?”.)

Det var ingen bra start på rapporten, klar alldeles för sent och en felaktig rubrik… Det är nog så att förvaltningen inte är så van att skriva konsekvens- och riskanalyser. Det framgår tyvärr av hela rapporten.

Så här säger Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete:

”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas”.

En riskbedömning ska göras när det planeras ändringar och utgå från ändringarna och de eventuella risker för ohälsa och olycksfall som dessa kan medföra.

Riskbedömningen ska enligt Arbetsmiljöverket göras i tre steg (se broschyren “Riskbedömning inför ändringar i verksamheten”):

    • “Precisera den planerade ändringen (Vad består ändringarna av? Var ska ändringarna genomföras? Vilka arbetstagare eller grupper av arbetstagare berörs?)”
    • “Gör riskbedömningen (Vilka risker innebär ändringarna? Är riskerna allvarliga eller inte?)”
    • “Åtgärda (Vilka åtgärder ska genomföras? När ska åtgärderna vara genomförda? Vem ser till att åtgärderna genomförs?)”

    Samhällsbyggnadsförvaltningens perspektiv är inte det perspektiv som en riskbedömning ska ha enligt Arbetsmiljöverket. Det är ett annat. Samhällsbyggnadsförvaltningens perspektiv utgår inte från arbetstagarna, dvs elever, pedagoger och skolpersonal. Det handlar framförallt om varför det är viktigt att tillskapa tre villatomter.

    Så är en av rapportens två syften att:

    “kartlägga eventuella effekter och konsekvenser av att … utnyttja befintlig byggrätt och tillskapa tre villatomter att erbjuda villatomtkön”

    Det är onekligen så att man höjer lite på ögonbrynen – risker med att erbjuda tre villatomter i villatomtkön? Vad har det med den framtida trafiksituationen för nästan 500 barn och elever att göra? Och vad har det att göra med de kommande sprängningarna alldeles vid Mariedalskolan? Det har blivit fel redan i syftet.

    Det andra syftet med rapporten är att:

    “kartlägga eventuella effekter och konsekvenser av att vidta åtgärder för att räta ut Furuvägen enligt styckningsplanen”

    Detta syfte är ganska ok. Men redan här vill jag påpeka en sak om Furuvägen som förvaltningen tycks ha missat helt i rapporten. Som det ser ut nu är Furuvägen förvisso krokig, men den går bara upp till Mariedalskolans personalparkering. Sedan är det stopp, det är bara en GC-väg som går vidare från parkeringen. I det liggande förslaget ska Furuvägen bli en genomfartsgata, med ökad trafik som följd. Detta missar rapporten, och då torde faktiskt förutsättningen för en stor del av riskbedömningen vara felaktig.

    Det saknas också flera syften, det är bara att jämföra med Arbetsmiljöverkets föreskrifter ovan. Det är nog så, tyvärr, att samhällsbyggnadsförvaltningen har missat hela tanken och syftet med konsekvensanalyser och riskbedömningar…

    Framställningen från samhällsbyggnadsförvaltningen delas in i långsiktiga och kortsiktiga effekter och konsekvenser.

    I de långsiktiga effekterna och konsekvenserna börjar förvaltningen med att beskriva villatomtkön. Det hör som sagt inte hit. Sedan kommer ett avsnitt om grannarna i villorna. Förvaltningen skriver:

    “De som idag bor i kvarteret Skäppan får nya grannar vilket såklart kanske inte mottas positivt”

    Men enligt samhällsbyggnads har kommunen rätten på sin sida… Förvaltningen visar dock återigen tydligt att den har missuppfattat syftet. Det ska inte göras några värderingar i en riskbedömning om vem som har moralisk eller juridisk rätt eller fel. Riskbedömningen ska ställa de två frågor som Arbetsmiljöverket redovisar ovan:

    “Vilka risker innebär ändringarna? Är riskerna allvarliga eller inte?”

    Och det missar förvaltningen.

    Förvaltningen tar upp den intressanta frågan om skövlingen (mitt uttryck) av träd. Det spelar ingen roll enligt rapporten för:

    “brist på grönt i närområdet kan inte påstås då ett drygt 15000 kvm stort område finns knappa två minuters gångväg längre in på Furuvägen”

    Förvaltningen argumenterar igen. De som tycker att träden ska vara kvar har fel, “vi har rätt”. Den uppenbara risken med att elever, som använder skogsdungen som skolgård idag, beger sig längre från skolan med de risker det innebär nämns inte i rapporten.

    Trafiksäkerheten analyseras också. Rapporten koncentrerar sig då till största delen på föräldrars beteende. Det står nämligen om detta i ett skyddsrondsprotokoll som samhällsbyggnadsförvaltningen har läst:

    “vårdnadshavare parkerar på olovligen och blir hotfulla när personal (skolans?) påtalar fel i deras parkerings- och körbeteende”

    Varför läser samhällsbyggnads skyddsrondsprotokoll istället för att samtala med Mariedalskolan? Och visst, det kan säkert vara ett problem med vissa parkerande föräldrar, men vad har det med saken att göra? Det är ju förändringarnas konsekvenser som ska behandlas och analyseras. Det är riskerna med de planerade förändringarna som samhällsbyggnads ska riskbedöma.

    Men utifrån dessa föräldrar argumenterar förvaltningen:

    “En uträtning av Furuvägen och tre nya villatomter kan omöjligen ge ytterligare negativa konsekvenser i att bilister anser sig ha rätten att felparkera vid lastbryggan och handikapp-/taxiparkeringen.”

    Vi har rätt, alla andra har fel… Och så behöver inte förvaltningen göra någon riskbedömning…  Och då behöver inte heller några åtgärder vidtas…

    Fast visst kan man undra var t ex förvaltningen anser att av- och påstigning till skolan ska ske. På parkeringsplatsen? Men vad skulle det i så fall innebära för risker?

    Det finns tydligen inga risker med förvaltningens gatuplaner:

    “Den nya dragningen av Furuvägen är tänkt att gynna cyklister och gångtrafikanter då körbanan skulle få minsta möjliga mått, dels för att hålla ner hastigheten då gatan upplevs smal för bilisten, dels för att låta cyklande och gående få mer plats.”

    Jag har lite svårt att se att en smal gata med automatik ger mer plats till cyklande och gående och även att bilar kör långsammare. Men förvaltningen har bestämt sig, vår lösning är bäst. Det finns inga risker. Allt blir bra. Förvaltningen kanske har rätt, men det skulle ha varit intressant att veta hur har den kom fram till slutsatsen.

    Förvaltningen avslutar trafikavsnittet:

    “Tre hushåll kan på sikt inte heller anses bidra till en väsentlig ökad trafikmängd på berörd gata.”

    Här missar rapporten att en stor förändring av exploateringen blir att Furuvägen blir en genomfartsgata, och inte en återvändsgata som tidigare. 

    Och så avslutar samhällsbyggnadsförvaltningen sin rapport med de kortsiktiga konsekvenserna. Och som vanligt hittas inga risker och det argumenteras mot dom som eventuellt kan hitta sådana…

    Det kommer säkert att bli en ökad ljudnivå och tunga maskiner under projekteringstiden, skriver förvaltningen. Och då kan området:

    “säkerligen upplevas lite stökigt visuellt under tiden. Detta är endast för en kort tid och bör inte föranleda långsiktiga konsekvenser för varken boende, skolbarn eller personal vid skolan.”

    Området som ska “projekteras” ligger alldeles vid Mariedalskolan. Det rör sig hundratals barn och elever till och från skolan, på skolområdet vid raster osv – skulle det inte innebära några risker? Jag blir nästan matt. Och så reduceras riskerna till att det blir “stökigt visuellt” och “endast för en kort tid”…

    Det är ju, återigen, själva syftet med en riskbedömning att lyfta fram riskerna. Och åtgärda dem…

    Förvaltningen “överträffar sig själv” när det analyserar konsekvenserna av sprängningarna. Här visas en nedlåtande syn på “de andra” – de okunniga, dvs föräldrar, elever, skolpersonal, vänersborgare, bloggare osv.

    “Sprängning för att dra fram nya VA-ledningar och den nya dragningen av vägen kan skapa många frågetecken hos den okunnige.”

    Det är nämligen så att samhällsbyggnadsförvaltningens tekniska enhet har rätt, och alla andra okunniga fel. Samhällsbyggnadsförvaltningen anlitar nämligen:

    “extern kompetens som genomför denna typ av arbeten frekvent. Utifrån deras utlåtande så ska detta vara ett enkelt utfört arbete och ska inte bidra till några längre konsekvenser för varken samhället eller den enskilde.”

    Och blir det några problem så är det, ja vad då?:

    “Uteslutningsvis så är det endast en kortsiktig konsekvens genom det själsliga besvär och oro det kan skapa under själva sprängningstiden.”

    “Själsliga besvär”? Vad är det för uttryck? Vi pratar om flera hundra barn och elever som vistas bara några tiotal meter, och knappt det, från exploateringsområdet – där det bland annat ska sprängas. Och om nu elever och andra får “själsliga besvär och oro” så är riskbedömningens uppgift att eliminera dessa risker. Det är frågan som en sådan här konsekvens- och riskanalys ska svara på.

    Och till sist:

    “När sprängningsarbetet är över anses det inte föreligga någon anledning för fortsatt oro.”

    Är det bara jag som känner mig “dumförklarad”?

    Arbetsmiljöverket menar att en riskbedömning ska göras i tre steg.

    Samhällsbyggnadsförvaltningen har delvis gjort steg 1, dvs preciserat den planerade ändringen. Men den har i den konkreta analysen missat att det handlar om ett hundratal barn och elever, som alla är under 12 år. Den har också missat att Furuvägen blir en genomfartsgata.

    I det andra steget ska en riskbedömning göras. Enligt rapporten finns det knappast några risker och finns det några så negligeras eller förminskas dom. Ja, egentligen analyserar ju dokumentet inte alls om det finns några risker. Det är liksom inte förvaltningens syfte…

    Det tredje steget i Arbetsmiljöverkets “trappa” var att se till att åtgärder vidtas för att eliminera riskerna. Eftersom det inte finns några risker så behöver inte heller några åtgärder vidtas.

    Och det är väl detta som är pudelns kärna. Det finns inte tid till att vidta några åtgärder – fällningen av träd och sprängningarna måste komma igång. Inga risker – inga åtgärder – arbetet kan börja…

    Den här konsekvens- och riskanalysen från samhällsbyggnadsförvaltningen duger inte. Kommunen kan inte behandla sina invånare på det här sättet. Och här pratar vi också om de “allra minsta”. Det går inte att producera ett dokument lätt och snabbt – för syns skull. Riskanalyser är viktiga – de handlar om att eliminera riskerna för arbetstagarna, för människorna.

    Gör om! Respektera vänersborgarna! Respektera barn, elever, föräldrar och personal på Mariedalskolan.

    PS. Här kan du ladda ner “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” .

    %d bloggare gillar detta: