Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

Riksbyggen om GC-väg på Korseberg

31 juli, 2022 1 kommentar

I samband med ett “studiebesök” ute på Korseberg, som resulterade i bloggen “Har KF:s beslut följts på Korseberg?”, så restes ytterligare undringar och frågor. Därför begärde jag ut några handlingar.

Från samhällsbyggnadsförvaltningen kom handlingen “Bilaga till överklagan beslut Strandskyddsdispens”. Bakgrunden var att byggnadsnämnden hade sagt nej till att bevilja strandskyddsdispens för GC-vägen genom den lilla kvarvarande skogsremsan på Korseberg. Samhällsbyggnadsförvaltningen, jag tror inte att det var politikerna i nämnden, överklagade då byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen. Samhällsbyggnads lämnade i samband med detta in ett yttrande från Riksbyggen. Det är detta yttrande som jag har fått i min hand. Länsstyrelsen höll dock med byggnadsnämnden och sade också nej.

Det ska tilläggas att samhällsbyggnadsförvaltningen senare lämnade in en ny ansökan om strandskyddsdispens. Förvaltningen tog hjälp av några miljökonsulter, som formulerade ett underlag som blev väldigt positivt för “naturstigen” (=GC-vägen), fladdermöss osv. Och denna gång beviljade byggnadsnämnden strandskyddsdispens. (Kanske skulle samma miljökonsulter kunna titta på ”skogen” uppe i Sikhall…)

Att Riksbyggen fick lämna ett yttrande till överklagandet den 25 juni 2020 berodde sannolikt på (citerat från Riksbyggen):

“Riksbyggen är byggherre för pågående bostadsbyggande på Korseberg i Vänersborg och var också delaktiga i framtagandet av gällande detaljplan för området (nr 365 DP för Korseberg) lagakraftvunnen 92-01-20.”

En intressant iakttagelse i dokumentet är att argumenten framförda i debatten i kommunfullmäktige av socialdemokraterna, och kanske framför allt kommunalrådet Benny Augustsson, återfinns i Riksbyggens skrivelse. (Skrivelsen kan laddas ner här.)

Riksbyggen skrev:

“Strandområdet och de nya bryggor som Riksbyggen byggt i området är populära bland allmänheten där det dagligen promeneras i och badas i området. När området nu exploateras och byggs ut så bildas det bostadsrättsföreningar som köper fastigheterna på området av Riksbyggen, när dessa är färdigutbyggda så innebär det att de enda vägarna som finns för att ta sig ned till strandområdet är via bostadsrättsföreningarnas fastigheter.”

Riksbyggen ska naturligtvis ha en eloge för att de har byggt två badbryggor i området. De kommer inte bara medlemmarna i bostadsrättsföreningarna till nytta utan även allmänheten. Och visst har Riksbyggen delvis rätt när den konstaterar att de enda vägarna, i varje fall de genaste och snabbaste, ner till bryggorna från den gamla riksvägen går via bostadsrättsföreningarnas fastigheter. Och det är just det här som Riksbyggen protesterade mot:

“Den inflyttade föreningen Brf Korseberg Park har tydligt aviserat att man inte vill att de som ska till stranden eller bryggorna ska åka genom eller parkera bilar och cyklar på deras fastighet.”

Det finns möjligheter för en bostadsrättsförening att anlägga farthinder som gupp och vägbommar på sin enskilda väg. Men får vägen statsbidrag från Trafikverket kan bostadsrättsföreningen bli av med detta bidrag om man vidtar sådana mått och steg. För vissa åtgärder, som hastighetsbegränsning och parkeringsförbud, är det dock fortfarande kommunen som bestämmer.

Det var alltså dessa argument som Riksbyggen anförde för att kommunen skulle anlägga GC-vägen genom skogsremsan, enligt detaljplanen från 1992.

Riksbyggen nöjde sig dock inte med argument utan fortsatte sin skrivelse med ett mer eller mindre uttalat hot:

“Så vår uppfattning är att om inte GC-vägen byggs kommer allmänheten att stängas ute från strandområdet genom att möjligheten att ta sig dit skärs av via de privata fastigheterna.”

Riksbyggen och bostadsrättsföreningarna tänkte (tänker?) alltså stänga ute allmänheten, ett slags ”gated community”. Även de som går eller cyklar mellan husen ner till bryggorna ska bli utestängda.

Får en bostadsrättsföreningen stänga ute allmänheten som Riksbyggen hotade med? Ja, sa byggnadsnämndens ordförande, socialdemokraten Bo Dahlberg, i fullmäktigedebatten. Ja, sa också byggnadsnämndens tidigare ordförande Dan Nyberg, även han socialdemokrat. (Se “KF (13/4): GC-väg Korseberg (2/2)”.)

De båda hade fel. Svaret är nej.

Bostadsrätterna är en rikstäckande organisation för Sveriges bostadsrättsföreningar. På organisationens hemsida står det (se “Bostadsrätterna”):

“Ni vet väl att allemansrätten ger oss möjlighet att cykla, rida och gå även på enskilda vägar. Det är därför ytterst sällan som kommuner beviljar ansökan om förbud mot cykling, ridning eller gångtrafik.”

Det finns nämligen något unikt i Sverige – allemansrätten.

Naturvårdsverket skriver (se “Cykling”):

“Att cykla i naturen är härligt och enligt allemansrätten får du cykla både i naturen och på enskilda vägar.”

Kommuner kan dock, även om det inte är särskilt vanligt, ge lov att sätta upp skyltar som förbjuder cykling utan tillstånd.

Och det är klart, om socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister i Vänersborg får bestämma, kanske bostadsrättsföreningen på Korseberg får ett sådant…

Men ingen kan förbjuda dig att gå på den enskilda vägen ner till badbryggorna på Korseberg, inte ens kommunen. Därför är det bra att kommunfullmäktige har tvingat samhällsbyggnadsförvaltningen att avbryta anläggandet av en GC-väg genom den sista kvarvarande skogsremsan på Korseberg. Det finns ju redan GC-vägar ner till bryggorna…

Har KF:s beslut följts på Korseberg?

28 juli, 2022 1 kommentar

Det 13 januari 2021 inkom ett medborgarförslag till kommunfullmäktige. Medborgarna ville inte att det skulle angöras någon “naturstig” (läs GC-väg) genom skogsdungen mellan kvarteren Strandberidaren och Stapelorten vid Korseberg. En GC-väg genom den sista skogsremsan på Korseberg fanns nämligen med i en detaljplan från 1991.

Medborgarförslaget hamnade så småningom, efter en del turer med återremiss, i fullmäktige den 17 november 2021. Då hade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson, som senare misstänktes för jäv i ärendet (se “Augustsson (S) var inte jävig”), dessutom ändrat uppfattning. Efter en lång debatt i fullmäktige avslogs nämligen medborgarförslaget. Det skulle anläggas en GC-väg, som några fortfarande kallade “naturstig”, genom skogsremsan. (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.) Det var bara V, SD och MBP (och en ledamot från KD) som ville bifalla medborgarförslaget. Några moderater avstod från att delta i beslutet.

Allt var klart för att sätta igång och avverka träd – GC-vägen skulle anläggas enligt den gamla detaljplanen. Det var bara en liten “detalj” kvar. Anläggandet av GC-vägen kostade pengar och dessa pengar hade inte samhällsbyggnadsnämnden…

Men det skulle de få, alltså pengar till att verkställa fullmäktiges beslut. Så var i varje fall tanken. Men när fullmäktige fick upp ärendet på sitt bord den 13 april i år så hände, efter en lång och stundtals intensiv debatt, något oväntat. Kommunfullmäktige avslog samhällsbyggnadsnämndens begäran om pengar till investeringen. (se “KF (13/4): GC-väg Korseberg (1/2)” och “KF (13/4): GC-väg Korseberg (2/2)”.)

28 ledamöter röstade för Vänsterpartiets yrkande om avslag till pengar, medan de styrande partierna (S+C+MP) med sina 20 mandat, röstade för pengar till en GC-väg. Två moderata ledamöter och en kristdemokrat avstod från att rösta. Kommunfullmäktiges beslut betydde att det inte skulle kunna bli någon GC-väg genom den sista skogsdungen på Korseberg.

Trodde alla…

Samhällsbyggnadsnämnden tycks dock inte vara en nämnd med en förvaltning som inväntar kommunfullmäktiges beslut. Det händer ibland nu för tiden att beslut börjar verkställas innan kommunfullmäktige fattar alla relevanta beslut. Eller att “beslut” verkställs fast kommunfullmäktige har sagt nej… (Se “KF (11/5) 2: Det går inte så bra  för samhällsbyggnads…”.) Eller att beslut inte verkställs fast kommunfullmäktige har sagt ja… (Se ”Inför KF 1 (17 feb)”.)

Det visade sig att samhällsbyggnadsförvaltningen hade startat arbetet med GC-vägen – utan pengar… Förberedelserna med att anlägga GC-vägen började alltså innan fullmäktige hade fattat beslut om att bevilja pengarna…

Det är naturligtvis anmärkningsvärt och ger återigen en känsla av att samhällsbyggnadsförvaltningen gör lite som den vill – och att det finns en egen agenda i nämnden och förvaltningen…

Så får det naturligtvis inte gå till. De demokratiska processerna måste få ha sin gång. Det är självklart. Eller borde vara… Och det är inte utan att man undrar hur cheferna på förvaltningen tänker… Eller kommundirektören…

Hur som helst, arbetet med GC-vägen genom Korsebergs sista skogsremsa har avbrutis. Men stor skada har redan hunnit göras.

Före – Efter

Träd har fällts och den naturstig som fanns i skogen sedan tidigare, en riktig(!) stig, har blivit betydligt bredare. Det betyder att skogens fauna har fått lite mindre skog att vistas i. Småkrypen ska dock ha sitt tänkte sannolikt de ansvariga i förvaltningen och därför ligger en hel del nedhuggna träd kvar på marken. Eller om de ligger kvar som ett talande bevis på kommunens politiska och demokratiska oförmåga…

För övrigt rekommenderar jag byggnadsnämnden en promenad längs strandkanten från Korseberg bort mot Brätte. Det finns mycket intressant att studera.

Men det är en annan historia.

===

Anm. Läs gärna fortsättningen – ”Riksbyggen om GC-väg på Korseberg”.

VA-utbyggnaden avbryts: Båberg

Samhällsbyggnadsnämndens mål med VA-utbyggnaden är att 90 % av Vänersborgs invånare ska anslutas, frivilligt eller ändå…, till kommunalt vatten och avlopp inom 15 år. Eller som samhällsbyggnadsförvaltningen uttrycker det:

få tillgång till kommunalt vatten och avlopp

Den officiella motiveringen till VA-planerna är att det ska gynna miljön och skyddet för människors hälsa...

Kommunens mål innebär att det måste inrättas nya verksamhetsområden i en rasande fart de närmaste åren. Det finns nämligen många enskilda avloppsanläggningar i Vänersborg, se prickarna på bild till vänster.

Den 17 februari i år (2022) hade turen kommit till Båberg:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att utöka verksamhetsområdet för vatten, dagvatten och spillvatten i Båberg till att inkludera ytterligare 29 fastigheter…”

Det finns ett verksamhetsområde i Båberg, det består av 12 fastigheter. Se det mörkare markerade området på kartan till höger (den röda pilen pekar på rondellen i Båberg). Det området skulle nu utökas.

Miljö- och hälsoskyddsenheten yttrade sig naturligtvis om det utvidgade verksamhetsområdet. Och sin vana trogen hade enheten utfört en skrivbordstillsyn. Den debatt som hade varit kring verksamhetsområdena i Vänersnäs i olika politiska instanser hade inte påverkat miljö och hälsa. (Detta var dock före det slutliga återremissbeslutet i kommunfullmäktige den 16 mars – se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)

Miljö- och hälsoskyddsenheten menade att:

“en markbaserad avloppsanläggning tappar i regel reningsgraden ju äldre den blir. … rättspraxis säger att en kommunal anslutning till spillvatten i regel är bättre än en enskild avloppslösning.”

Det finns en hel del argument att anföra kring dessa påståenden, men för miljö- och hälsoskyddsenheten ledde resonemanget till att det räckte med att titta i pärmarna efter tillstånd och hur gamla de enskilda avloppen var. Det är också intressant, och anmärkningsvärt, att åtminstone en av fastigheterna hade alla papper i ordning och därmed ett godkänt enskilt avlopp, men skulle ändå ingå i verksamhetsområdet…

Det fanns även några “blivande avstyckningar” som hade ett positivt förhandsbesked från byggnadsnämnden:

“under förutsättningen att byggnationen ansluts till kommunalt VA.”

Vad jag förstår så handlade det om fyra nya villatomter. (Jag har dock inte hittat detta beslut.)

Jag skrev ett mail till samhällsbyggnadsnämnden den 1 mars och frågade vilken information som, efter nämndens beslut, hade skickats ut till berörda fastighetsägare i Båberg och de reaktioner som inkommit. Det hade inte skickats ut någon information:

“Samhällsbyggnadsförvaltningen inväntar kommunstyrelsens svar när ärendet kommer tas upp. Därefter kommer information till berörda fastighetsägare att skickas ut.”

Jag förmodar att det skickades ut information senare, men jag kan inte låta bli att fundera över att det diskuteras och fattas beslut över huvudet på kommuninvånarna i Vänersborgs kommun. Jag menar, ett beslut om att en fastighet ska ingå i ett verksamhetsområde handlar ju om hundratusentals kronor för den enskilde. Och när ett ärende slutligen hamnar i kommunstyrelsen är det i regel för sent att ändra…

Den 11 februari 2022 fattade samhällsbyggnadsnämnden alltså beslutet att utöka verksamhetsområdet. Tre partier var emot beslutet. Det var Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet. De borgerliga partierna röstade för verksamhetsområdet…

James Bucci (V) yrkade först på återremiss, med följande motivering:

  1. ”Redovisas hur avståndsförhållanden är mellan fastigheterna för att klarlägga om det rör sig om ett tillräckligt samlat bebyggt område där godtagbara enskilda lösningar inte är möjliga att åstadkomma.
  2. Förklaras hur en enskild anläggning, som saknar tillstånd, per automatik, utan besiktning på plats och i strid mot lagpraxis kan likställas med en anläggning med underkänd funktionalitet.
  3. Redovisas hur berörda fastighetsägare ställer sig i ett val mellan att ha en godkänd enskild anläggning kontra att ha kommunalt VA.
  4. Redovisas om avtalsanslutning till det befintliga VA-nätet skulle kunna erbjudas som ett alternativ till att det befintliga verksamhetsområdet utökas. Samt om befintligt verksamhetsområde kan utökas punktvis för att omfatta fastigheterna som vill ansluta sig.
  5. Redovisas varför fastighet Båberg 3:xx (min maskning; min anm) med tillhörande avstyckningar inte skall kunna lösa sina vatten- och avloppsbehov med en gemensamhetslösning i linje med vad fastighetsägaren önskade göra vid ansökan om förhandsbesked hos byggnadsnämnden Bygg.2018.181. Samt varför dessa fastigheter inte hade kunnat lyftas in i det befintligt verksamhetsområde.”

Buccis motivering innehöll bland annat alla de aspekter som Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) tar upp, men som Vänersborgs kommun har en tendens att bortse från…

Majoriteten av nämndsledamöterna avslog yrkandet om återremiss. Då yrkade Bucci på avslag. Även det yrkandet avslogs alltså. Verksamhetsområdet skulle utökas.

MEN!!

Sedan fattade kommunfullmäktige sitt beslut att för andra gången återremittera ärendet om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Det var den 16 mars. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)

Kommunfullmäktiges beslut innebar i praktiken ett stopp för fortsatt tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet i Vänersborgs kommun. Kommunfullmäktige ville avvakta de nya lagändringarna i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) innan den gick vidare.

Det var inte särskilt svårt att räkna ut att kommunfullmäktige skulle besluta på samma sätt när utökningen av verksamhetsområdet i Båberg skulle avgöras.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) fattade därför, den 4 april 2022, det oundvikliga, men inte desto mindre unika, delegeringsbeslutet, ett så kallat ordförandebeslut, att upphäva nämndens beslut om Båberg:

“Ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden beslutar upphäva tidigare beslut som är fattat i samhällsbyggnadsnämnden 2022-02-17, §19 ärendet gäller verksamhetsområde för vatten, dagvatten och spillvatten i Båberg, med hänvisning till kommunfullmäktiges beslut 2022-03-16, §36 och § 37 överlämnas ordförandebeslutet till kommunstyrelsen.”

Ordförande Wiklunds beslut fattades efter samråd med tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen.

Det är helt klart att höstens kommunalval till stor del kommer att avgöra den viktiga frågan om tvångsanslutning till kommunens VA-nät.

Visar kommunen vilja i Sikhall?

10 april, 2022 Lämna en kommentar

I fredags upptäcktes några intressanta handlingar i diariet. De handlade om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall.

Fastighetsrättsliga lösningar är både ett krav och ett måste för att detaljplanearbetet i Sikhall ska kunna gå vidare och slutföras. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Och en detaljplan är i sin tur ett måste för att fastighetsägarna i allmänhet och Magnus Larsson i synnerhet ska kunna utveckla Sikhall enligt de planer och visioner de har. Problemen med fastighetsgränserna uppstod för övrigt i samma stund som kommunen förköpte (läs: exproprierade) delar av Magnus Larssons fastighet år 2007. Det kan vara bra att veta det. I samband med förköpet/expropriationen styckade nämligen kommunen sönder Larssons fastighet på ett sätt som gjorde det omöjligt för Larsson att utveckla Sikhall som han hade tänkt vid förvärvet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Men kanske är en lösning äntligen på gång. Det är emellertid fortfarande svårt att uttala sig säkert om. Magnus Larsson har vad jag förstår inte varit med i någon dialog med kommunen under en ganska lång tid nu. Jag tror inte heller att Larsson ännu har fått se kommunens underlag – det som finns i diariet och som jag tänker presentera i denna blogg. Kommunen verkar just nu arbeta med att komma fram till vilken inställning den ska ha i framtida samtal och förhandlingar med fastighetsägarna och Magnus Larsson. Så uppfattar jag läget.

Tjänstepersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen har tillsammans med plan- och byggnadsförvaltningen tittat på olika förslag, alternativ och möjligheter, eller scenarion som de kallar det. De har gemensamt utarbetat flera scenarion som presenterades för Fastighetsutskottet den 31 mars.  Fastighetsutskottet är ett utskott i samhällsbyggnadsnämnden och består följaktligen av politiker. Fastighetsutskottet beslutade (du kan ladda ner sammanträdesprotokollet här):

“Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott noterar informationen om inriktning för fastighetsrättsligt tillvägagångssätt för åtgärder inom planarbetet för Sikhallsviken.”

I sammanfattningen av ärendet skriver förvaltningen till utskottet, och jag återger hela avsnittet:

“Förvaltningen kommer att fortsätta dialogen med fastighetsägaren med huvudinriktning av alternativen C samt ägandeform/upplåtelse för piren/vågbrytaren enligt huvudinriktningen. En möjlig upplåtelse med pir/vågbrytare i kommunal ägo utreds som ett led i detta arbete samt vilken typ av pir/vågbrytare som vore lämplig för respektive lösning. Målet är att hitta en fastighetsrättslig lösning som samtliga parter står bakom och kan ligga till grund för fortsatt planläggning samt genomförande av detaljplanen.”

Det låter på sätt och vis förhoppningsfullt, men det har hänt att kommunen har gett liknande positiva signaler förut. Utan att egentligen mena det… Förhoppningarna är trots allt att det ska bli annorlunda denna gång. Ingen tjänar på att inget händer i Sikhall. Det innebär nämligen i praktiken att utvecklingen faktiskt går bakåt – Sikhall växer igen och förfulas. Och det kan inte ens kommunen tycka är önskvärt. Det finns dock en del ganska komplicerade frågor att lösa, det framgår väl om inte annat av citatet ovan – och då tar den sammanfattningen egentligen bara med en aspekt…

I underlaget/utredningen, med titeln “Alternativ för fastighetslösningar i samband med detaljplanering i Sikhallsviken” (kan laddas ner här), börjar förvaltningen med att presentera tre scenarior för området väster om badplatsen.

Förvaltningen visar möjliga fastighetsförhållanden på tre kartor och för var och en anger man för- och nackdelar. Ett alternativ är det som Magnus Larsson själv förespråkar, alternativ A, och ett är det som kommunen föredrar, alternativ C. Och så finns det ett alternativ till, B. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen.)

Jag ska inte återge texten till alternativen utan hänvisar den intresserade att ladda ner underlaget och läsa.

Kommunen tycker uppenbarligen att det är viktigt att:

“kommunen har full rådighet över strandområdet”

I ett annat dokument finns en så kallad “fördjupad beskrivning av ärendet” (kan laddas ner här). Där utvecklar förvaltningen sin syn:

“Strandområdet är av stort allmänt intresse och bör vara i kommunalt ägo för att långsiktigt trygga allmänhetens möjlighet till vattennära rekreation och bad. Strandområdet bör ses från kommunens sida som en viktig investering ur rekreationsperspektiv. Erfarenheter kring delat ägande och samfällda lösningar med skötselavtal finns både i kommunen men också i kranskommunerna. För en långsiktig lösning badstränder finns det stora värden att dessa ligger i kommunalt ägo till sin helhet. Ett helägt strandområde medför också en flexibilitet för kommunen att utveckla strandområdet till ett attraktivt besöksmål i kommunen.
För att bibehålla Sikhalls stranden som ett besöksmål kommer det krävas investeringar och utökat underhåll från kommunens sida.”

Jag kan väl inte låta bli att tänka – tycker eventuella badgäster det? Åker man till Sikhall och tittar så ser man snabbt hur igenväxt och nedgånget det är på badstranden. Kommunen har inte skött Sikhall som den borde de senaste åren. Så varför skulle allmänheten tycka att det är viktigt att strandområdet är i kommunal ägo? Och varför skulle kommunen börja investera och utöka underhållet just nu? Stora delar av Nordkrokens och Gardesannas badstränder är för övrigt i privat ägo. Jag vet inte om t ex Gardesanna är sämre underhållet än Sikhall… Och sedan kan man nog fråga sig om det är kommunens förtjänst att Ursand är så fint som det är…

Något säger mig att det inte blir helt lätt för parterna att mötas på denna punkt.

Sedan gör förvaltningen samma sak för området kring hamnen i Sikhall, tre alternativ presenteras. Alternativ B är det som Magnus Larsson tidigare har framfört att han helst ser som lösning. Kommunen förespråkar återigen alternativ C. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen, VSS=Vänersborgs Segelsällskap, SM=Sikhalls magasin.)

Det är samma här, jag rekommenderar den nyfikne att ladda ner underlaget och läsa vad förvaltningen skriver (kan laddas ner här).

Det kan vara viktigt att notera att det är en stiftelse som äger Sikhalls magasin, trots att huset ligger på kommunens mark. Underhållet på magasinet är kraftigt eftersatt och är anmält till miljö- och byggnadsförvaltningen.

I den fördjupade beskrivningen av ärendet (kan laddas ner här) skriver kommunen:

“Den lösning som förvaltningen funnits bäst är lösning C … då denna säkerställer allmänhetens tillträde till området, medför en ägandeform som tryggar investeringar för samtliga parter och skapar ett fastställt ägande samt formellt ansvar parterna emellan.”

Det är lite mer komplicerat i Sikhalls hamn, jämför den citerade sammanfattningen ovan. Men kommunen visar onekligen en viss misstro mot Magnus Larsson vilket inger farhågor om att en överenskommelse ska vara möjlig. Det är ju strandskydd i området och det finns något som heter allemansrätt. Magnus Larsson skulle aldrig kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill.

Underlaget diskuterar också anläggandet av en cykelväg mellan i första hand badet och hamnen och i andra hand från busshållplatsen i Åstebo till badet. Det verkar dock lite komplicerat, så jag lämnar den frågan tills vidare. Jag noterar dock att förvaltningen skriver:

“Kommunen har efter många turer fått godkännande från Trafikverket att kunna anlägga vägen på egen hand i anslutning till bilvägen.”

Det var åtminstone ett positivt besked…

Det finns anledning att återkomma i frågan. Men jag vill återigen understryka att det trots allt är mycket positivt att det ser ut att hända något i Sikhallsfrågan och att det finns flera personer i kommunhuset som verkligen har tagit sig an ärendet. Och det finns tydligen, enligt underlaget, öppningar för både förhandlingar och  kompromisser.

“Dum spiro spero”

Som de gamla romarna sa….

PS. Det latinska citatet betyder: ”Så länge jag lever, hoppas jag”.

Protester i Frändefors

Bara några stenkast från mitt “andra hem” under 35 år ligger Frändefors församlingshem. Där samlades de boende från husen mellan Frändeforsån, 45:an och Dalboskolan i torsdags förra veckan. Och så jag då…

Mötet hade sammankallats av kyrkoherde Daniel Westin och det var också han som höll i mötet. Det var 23 av 38 fastighetsägare från området närvarande. Men då hade inte alla fastighetsägare och boende hört något från kommunen (än). De flesta på mötet tillhörde den äldre generationen.

De närvarande, inklusive Svenska Kyrkan, hade fått ett utskick från kommunen. Varje fastighet var kartlagd. Det gällde dagvatten och spillvatten. Det handlade bland annat om att dagvattenstammar från husen gick ut i avloppet och att det kunde finnas sprickor och läckage i fastigheternas avloppsledningar. Kommunen hade även andra anmärkningar på fastigheterna, t ex på stuprör och brunnar.

Det var inte helt lätt att förstå utskicken och det fanns de som hade blivit mer eller mindre chockade när de öppnade sina kuvert.

Så här såg ett av utskicken ut (fastighetsbeteckningar och gatunamn är raderade av mig):

Flera av de boende hade inte en aning vad det handlade om. Men de visste ju med sig att de inte hade gjort några konstigheter med husen. Och så var det. Flera hus hade enligt uppgift också byggts av kommunen själv (Frändefors kommun) enligt den tidens regelverk, t ex att dagvattnet kopplades till spillvattnet. Och allt var godkänt. Flera såg stora kostnader framför sig och det fanns de som befarade att de skulle tvingas flytta från sina bostäder. Andra hade för bara några år sedan grävt upp stora delar av sina trädgårdar och lagt ny dränering runt sina villor. Och nu krävde tydligen kommunen att det skulle grävas igen.

Många var också frågande om hur det skulle gå till, rent praktiskt. Vem skulle utföra arbetet, vem skulle beställa, vad skulle göras, när skulle det ske, osv? Jag tyckte mig se desperation i någras ögon. De stod frågande inför framtiden. Informationen från kommunen var inte till någon hjälp, tvärtom. Den ökade snarast förvirringen.

Kyrkoherde Westin var lugn och bestämd. Han berättade bakgrunden till utskicket och mötet. Han beskrev hur han i januari hade pratat med VA-chefen och att VA-chefen hade lovat att prata med någon lämplig i personalen. Men när Westin ringde någon vecka innan mötet var det ingen på Kretslopp och Vatten som kände till mötet. Och följaktligen fanns det inte heller någon kommunal representant på plats i församlingshemmet.

Kyrkoherden var besviken och fick uppfattningen att kommunen inte var särskilt intresserad av dialog. Det är också en inställning som inte är alltför ovanlig bland invånarna i Vänersborgs kommun… Men kanske har den i juni 2021 av kommunfullmäktige antagna kommunikationspolicyn inte slagit igenom i kommunhuset än…

Kommunikationspolicyn, som du kan ladda ner här, börjar på detta sätt:

“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.
Kommunikationsarbetet ska bidra till att Vänersborgs kommun når visionen och uppsatta inriktningsmål, samt präglas av öppenhet och tillit. Strategisk och god kommunikation bidrar till bättre förutsättningar för att nå förväntat resultat. Kommunikation är en avgörande framgångsfaktor i det kommunala arbetet.”

Hmm…

Daniel Westin var noga med att framhålla för åhörarna att kommunen har laglig rätt, enligt LAV 21 §, att kräva av fastighetsägare att de sköter användningen av den allmänna VA-anläggningen. Men å andra sidan måste, menade Westin vidare, kommunen ge ordentliga hänvisningar på vad som måste göras. Den ska redovisa grundförutsättningarna, berätta vad som ska grävas, ge höjdanvisningar osv. Vad ska fastighetsägarna t ex göra om kommunens anslutning ligger högre än dagvattnet från husgrunden?

Det var både information och diskussion på mötet. Kyrkoherden hade också bjudit in två företag som var experter på den här typen av frågor, Fagers Skog & Byggtjänst och Proline Group i Lidköping. De fick många frågor av mötesdeltagarna och jag tror också att några av mötesdeltagarna lugnades något.

Deltagarna på mötet beslutade att skicka in en gemensam protestskrivelse till kommunen, där fastighetsägarna krävde mer och bättre information. Den skrivelsen återger jag nedan.

Det är ofta som jag slås av hur dålig kommunens kommunikation med invånarna är. Det blir så många onödiga missuppfattningar och upprörda känslor. Frändefors är bara ett av alltför många exempel. Och det mesta hade kunnat undvikas om kommunen istället sökte kommunikation och dialog med de invånare som berördes av besluten – och det naturligtvis innan besluten fattas. Vänersborgs kommun måste lära sig att politiker och tjänstepersoner är till för kommuninvånarna – och inte tvärtom…

Här nedan följer protestskrivelsen i sin helhet.

=====

Frändefors 220303

Till den det vederbör

GRUPPROTEST

Efter samråd med ägarna av 23 av de 38 fastigheter som berörs av åtgärdskraven från Vänersborgs kommun, så har vi ställt oss ett antal frågor som vi kräver svar om.

För det första: Med vilken lagparagraf stöder ni ert beslut på? Därför önskar vi också information om överklagande.

För det andra: Det har inte skickats ut några hänvisningar till påkoppling av dagvatten. Det skall ligga en påkoppling en meter innanför tomtgräns.

För det tredje: Vi vill ha bättre redovisning för grundförutsättningarna för arbetet, ex v de som har källare och dagvattnet ligger för djupt för påkoppling. Hur fungerar likabehandlingsprincipen då?

För det fjärde: Om ni nu skall asfaltera om stora delar av det berörda gatunätet i mars, måste dagvattenpåkopplingarna finnas. Annars gör ni ju våld på allmänna medel.

För det femte: Vi önskar att sluttiden för åtgärderna får ett rimligt datum. Det går bara att gräva sommartid och med tanke på antalet berörda fastighetsägare, måste sista datum för åtgärd skjutas framåt. Förslagsvis 31/12 2024.

Därför önskar vi berörd information till varje fastighetsägare, samt ett informationsmöte med er. Hänvisar till berörd kommunikationspolicy som jag hänvisat till tidigare.

Detta brev går för kännedom till kommunalråd Benny Augustsson, Henrik Harlitz, Mats Andersson samt Anders Wiklund

Vid pennan
Daniel Westin, kh Frändefors

Tuff kritik från revisorerna…

Det finns revisorsrapporter och det finns revisorsrapporter.

Många revisorsrapporter kan vara tämligen rutinmässiga och tråkiga. De ger inte upphov till några större avtryck och sorteras snabbt in i någon pärm eller sparas i någon mapp på någon av kommunens många servrar. Kanske har tjänstepersonerna i kommunens olika förvaltningar “nytta” av dem, medan politikerna glömmer rapporterna snabbt – om de ens läser dem.

Sedan finns det andra revisorsrapporter som får till och med den tröttaste politiker (om det nu finns några sådana) att både vakna och hoppa till. Idag upptäckte jag en sådan rapport.

Det är kommunens nya revisorer från KPMG som på uppdrag av Vänersborgs kommuns revisorer har granskat samhällsbyggnadsnämndens rutiner kring fastighetsunderhåll. Och jag vet inte om jag inbillar mig eller inte, men jag får känslan av att KPMG:s revisorer inte lägger några fingrar emellan om de upptäcker några tveksamheter, fel eller brister. Det kan dock bero på att mitt minne sviker eller att företaget har granskat speciella områden.

Det må vara hur som helst med den saken, denna rapport riktar bland den tuffaste kritik jag någonsin läst mot en av kommunens nämnder, och därmed naturligtvis också mot nämndens chefstjänstemän. Mina mest kritiska bloggar framstår som “fisar i vinden” i jämförelse. Rapporten ska presenteras på kommunfullmäktiges sammanträde nästa onsdag.

Jag återger revisorsrapportens sammanfattning här nedan. Det går att ladda ner hela rapporten här.

==

“Granskningen har syftat till att följa upp och bedöma om tillräckliga åtgärder vidtagits utifrån identifierade förbättringsområden och lämnade rekommendationer i tidigare granskning. Vår sammanfattande bedömning är att tillräckliga åtgärder inte vidtagits. Granskningen har också syftat till att på en översiktlig nivå bedöma om samhällsbyggnadsnämnden säkerställt att fastighetsunderhållet hanteras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt, som ger förutsättningar att uppnå en god ekonomisk hushållning avseende fastigheter. Vår bedömning är att samhällsbyggnadsnämnden inte har säkerställt att fastighetsunderhållet hanteras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt eller att nämnden verkat för att uppnå en god ekonomisk hushållning avseende fastigheter.

Granskningen har visat att nämndens styrning, uppföljning och kontroll avseende fastighetsunderhåll inte är tillräcklig. Riktlinjerna för god ekonomisk hushållning ger en tydlig målsättning avseende underhållet av kommunens fastigheter och anläggningar, det vill säga att de ska ha ett planerat och fullgott underhåll. Nämnden har dock inte tagit fram några egna mål eller styrdokument som tydliggör hur detta ska kunna uppnås. Det saknas också en tydlig prioriteringsordning som ligger till grund för de prioriteringar och beslut om åtgärder som tas. Vidare saknas en sammanhållen underhållsplan som omfattar alla objekt. Det systemstöd som finns används inte på ett ändamålsenligt vis i dagsläget, det vill säga informationen som ligger där är inte aktuell och kvalitetssäkrad och bedöms därmed inte kunna utgöra ett tillförlitligt stöd i arbetet. Det saknas en samlad bild av fastigheternas skick och det samlade underhållsbehovet, och informationen i systemet ger inte ett tillräckligt underlag för en långsiktig planering. Detta bedöms också kunna påverka kvaliteten i de underlag som tas fram för planering, genomförande och uppföljning av underhållsåtgärder. Det finns idag ingen uppfattning om omfattningen av det eftersatta underhållet, och därmed inte heller vad som skulle krävas för att komma tillrätta med det. Av intervjuer har dock framkommit att nuvarande nivå på underhåll inte motsvarar det faktiska behovet för att hålla fastigheterna i ett gott skick.

Den information och uppföljning som nämnden erhåller avseende fastighetsunderhåll är på en övergripande nivå, vilket medför att nämnden inte har en inblick i vilka åtgärder som planerats eller prioriterats under innevarande eller kommande år. Uppföljningen har utvecklats under 2021, men bedöms kunna utvecklas ytterligare.

Slutligen bedömer vi att nämnden inte i tillräcklig utsträckning verkat för att fastställda mål, enligt riktlinjerna, uppfylls.”

Korseberg: Bereden väg för cyklarna

1 februari, 2022 2 kommentarer

GC-vägen genom den lilla orörda skogsdungen på Korseberg dök utan förvarning upp som ett ämne på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan.

Det handlar om att kommunen tänker anlägga en gång- och cykelväg genom en av de sista skogsremsorna som är kvar på Korseberg. Det inkom dock ett medborgarförslag till kommunen som motsatte sig detta. Det visade sig att medborgarförslaget ogillades av politikerna, det skulle visst bli en GC-väg i skogen. Ärendets beredning kantades emellertid av återremisser, egendomligheter och osanningar. Och kanske jäv. (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.) 

Kommunfullmäktige beslutade i varje fall till slut att anlägga en GC-väg. (17 ledamöter röstade för bifall till medborgarförslaget, dvs att cykelvägen inte skulle byggas, och 4 ledamöter avstod från att rösta.) En stor majoritet av betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) röstade för GC-vägen, kommunen skulle ju vara så försiktig när den avverkade träden…

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa:

“gjort en sträckning som minimerar liksom ingrepp i naturen. … gjord för att det ska göra så lite inverkan som det bara går på natur vad gäller djurliv och växtlighet.”

Miljöpartisten och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund kompletterade:

“Det ska byggas varsamt.”

Skogar och träd är inte så viktiga när kommunen ska utvecklas. (Se “Dilemma: Hus eller träd?”.) Och en GC-väg genom skogsremsan är enligt de styrande partierna, inklusive Miljöpartiet, utveckling. Det spelar ingen roll att det redan finns en GC-väg parallellt med den tänkta sträckningen genom skogen bara drygt hundra meter därifrån.

Bostadsrättsföreningen ska nämligen inte behöva se cyklister i sitt område ansåg kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson:

”Det är bostadsrättsföreningen som äger den (den asfalterade och belysta vägen mellan husen; min anm.)”

Det mumlades lite hos de ledamöter som inte hade stängt av sina mikrofoner, och en talare bad den som “kände sig träffad” att klargöra om det förekom jäv i ärendet eller inte.

Jag förstod inte då, men senare fick jag tillgång till ett dokument. Det visade sig att ingen mindre än ordförande Benny Augustsson (S) hade koppling till den aktuella bostadsrättsföreningen. Han hade suttit i styrelsen. Augustsson kommenterade inget om jäv, han ansåg sannolikt att han inte var jävig. Och det kan inte jag avgöra heller. (Du kan ladda ner dokumentet här, sidan 5, och avgöra själv.) 

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde den 28 januari. På dagordningen fanns det ett ärende som för utomstående hade en tämligen intetsägande rubrik – “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”. Beslutet blev också intetsägande:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att samhällsbyggnads-nämnden beviljas tilläggsbudget avseende investeringar under år 2022 till ett belopp av 133 602 tkr, i beloppen ingår omfördelningar av medel mellan investeringsprojekt år 2022 i enlighet med förvaltningens upprättade förslag, daterat 2022-01-20.”

Hela ärendet hade sannolikt gått de flesta läsare förbi om det inte hade varit så att ledamoten James Bucci från Vänsterpartiet lämnade en skriftlig reservation. Det fick mig att läsa kallelsen en gång till.

I en tabell under rubriken “Gatuenheten” stod det:

Förklaringen till tabellen löd:

“GC-väg Korseberg har också försenats då svar på ansökan om dispens för strandskydd inväntas. Omfördelning till projektet år 2022 föreslås med 1.860 tkr.”

Nu har naturligtvis strandskyddsdispensen beviljats. Det gjorde byggnadsnämnden den 7 december. Det ordnar sig alltid när kommunen anser att naturen står i vägen för civilisationens framryckning. (Utom i Sikhall.) Bara kommunen ser till att inte GC-vägen (som är tänkt att gå ända från naturskyddsområdet längs stranden till skogsremsan):

“förses med belysning, alternativt ska eventuell belysning vara släckt under perioden 1 april – 31 oktober med hänsyn till fladdermöss.”

Eller att inget anläggningsarbete sker:

“i skogsmiljöer eller i beteshagen under perioden 15 mars – 15 juli med hänsyn till häckande fåglar.”

Eller:

  • “Anläggningsområdet ska hållas minimalt och miljön utanför själva gc-vägen ska skyddas mot långtgående skador på mark (träd, rötter och berghällar).”
  • “Slänter ska så långt det är tekniskt möjligt undvikas.”
  • “Nedtagning av grövre träd ska så långt det är möjligt undvikas.”

På det här sättet, det fanns några fler villkor (du kan ladda ner protokollet med beslutet här, sidan 17-19), bevaras:

“goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Det var bara två ledamöter som röstade mot strandskyddsdispensen i byggnadsnämnden, Torbjörn Moqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V).

Gläntegård (V) lämnade följande reservation:

“Det vore jättetrevligt för de boende att gå och titta ut över vassbotten från GC-vägen. Men sträckningen gör stor inverkan på naturen samt att GC-vägen inte har någon direkt funktion mer än att för att de promenerande ska uppleva naturen. Ur ett miljöbalksperspektiv så är det inte så bra.
Sträckningen följer inte översiktsplanens intention vad det gäller leden runt vassbotten. Där föreslås att GC-vägen ansluter längre söderut samt ansluter till naturreservatet i norr, den skulle få en genare sträckning. Då skulle leden väljas även av personer som inte är boende i området och som inte bara är ute och promenerar för nöjes skull. Vid en prövning av GC-väg kring vassbotten ur ett helhetsperspektiv så skulle frågan ställas i ett annat läge, med mer nytta för fler.
Så ur avvägningen mellan allmänhetens tillgång/nytta kontra inverkan i naturområdet så innebär det att jag yrkar för avslag på liggande förslag.
Vad gäller frågan vem som ska betala för GC-vägen eller om det finns viktigare ställen att bygga GC-väg på inom kommunen så är det samhällsbyggnadsnämnden som avgör den frågan.”

Pontus Gläntegård (V) reserverade sig alltså i byggnadsnämnden mot strandskyddsdispensen. James Bucci (V) fortsatte Vänsterpartiets motstånd mot att naturen alltid ska nedprioriteras i Vänersborgs kommun.

James Bucci yrkade att omfördelningsposten ”GC-väg Korseberg bostadsområde” skulle tas bort. Det tyckte inte betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD. Bucci reserverade sig.

Här följer Buccis reservation i ärendet “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”:

“Inom detta ärende finns det en post som heter Gc-väg Korseberg bostadsområde, med en begärd omfördelning av 1860 tkr för att finansiera projektet under 2022. Egentligen är det synd att det i klartext inte talar om att denna finansiella post rör sig om att exploatera den orörda skogskorridoren mellan Strandberidaren och Stapelorten på Korseberg.  En exploatering som också är känd för att den skall heta naturstig.
Gc- väg eller naturstig? Jag känner väl till uttrycket att kärt barn har många namn. Oavsett vad vi skall kalla det så representerar exploateringen ett onödigt ingrepp i en orörd grön lunga. Onödig? Jo tack, då det ca 150m därifrån finns en parallell Gc -väg som är både belyst och asfalterat.
Naturen kan tyvärr inte uttrycka sig i skrift och inte heller tala i ord men talar gör den dock på annat vis. Tänker vi lyssna?  Tänker vi omvärdera? Kan vi omprioritera så att naturen får leva vidare?
För mig, i detta fall, var det inte svårare än att yrka att posten Gc-väg Korseberg, bostadsområde skulle utgå.
Jag reserverar mig till förmån för naturen och mitt eget yrkande.”

Det finns många planer och dokument i Vänersborgs kommun om hur viktigt det är med skogar och natur och hur de ska vårdas och bevaras. Det är bra dokument, men de är inte särskilt viktiga när politikerna i betongpartierna prioriterar…

Vänersnäs: Aktuella VA-domar

28 december, 2021 Lämna en kommentar

Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.

Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.

Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…

 Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:

“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”

Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…

Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.

Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:

“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.

Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.

Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:

”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”

Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)

Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.

Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:

“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:

“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.

Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):

“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”

Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.

Till sist.

Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:

“V och MP är emot tvångsanslutning”

Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).

Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:

“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”

Och:

“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”

Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?

Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…

Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.

Övergångsstället vid Rånnum skola

13 december, 2021 2 kommentarer

Den 2 juni behandlade kommunstyrelsen ett medborgarförslag från Vargön. Det handlade om övergångsstället på Nordkroksvägen vid Rånnum skola i Vargön. (Jag har skrivit en utförligt blogg i ärendet – se “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”.)

Skolan på platsen är omedelbart i blickfånget från övergångsstället och närheten till skolgården är högst påtaglig. När man passerar övergångsstället når man direkt skolgårdens avgränsande staket. Författaren till medborgarförslaget menade att:

“nuvarande övergångsställe som knyter an på Trastvägen saknar effektiva trafiksäkerhetsåtgärder.”

De yngsta barnen som passerar övergångsstället på väg till och från skolan är 6 år. Föräldrarna anser inte att sikt och belysning är tillräckligt bra (framför allt inte under den mörka årstiden).

Förslagsställaren föreslog i medborgarförslaget att kommunen skulle vidta följande åtgärder vid övergångsstället:

  • “flytta vägbulan till platsen för övergångsstället och bygga ett så kallat upphöjt övergångsställe.”
  • “montera upp närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar riktade mot trafiken likt dem vid övergångsställena: Öxnered skola, Vänersborgs brandstation och Residensbron.”
  • “förstärka belysningen med nya lyktstolpar alldeles intill övergångsstället på gångbanan där de väntande skolbarnen står.”

Det var väl ingen som helst tvekan att barnen skulle ha en så säker skolväg som möjligt. Tänkte jag. Trodde jag…

Förvaltningen och kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) föreslog avslag på medborgarförslaget. De ansåg att trafiksäkerheten var helt godtagbar. Det var mycket förvånande att kommunen kunde göra trafiksäkerheten till en bedömning på det sättet. Tänk om kommunens bedömning visade sig vara felaktig och, hemska tanke, det hände något…

Den 16 juni var medborgarförslaget uppe till behandling i kommunfullmäktige. (Du kan läsa betydligt mer om vad som hände då, se “KF: Trafiksäkerheten vid Rånnum. Och en kovändning.”.)

Det hände något ovanligt. De styrande partierna, S+C+MP, gjorde en kovändning. Vargöbon Joakim Sjöling (S) tyckte att medborgarförslaget beskrev trafiksituationen på ett bra sätt. Han var tveksam till om kommunens åtgärder räckte:

“Jag upplever … att dom här bristerna kvarstår.”

Och så yrkade Sjöling på återremiss:

“Jag yrkar på att medborgarförslaget remitteras till samhällsbyggnadsnämnden i dialog med barn- och utbildningsnämnden för vidare utredning av trafiksäkerhetsåtgärder.”

Från att ha varit 11 som var mot medborgarförslaget i kommunstyrelsen (alla utom V+MBP+SD) var det nu alla 51 ledamöter i kommunfullmäktige som ställde sig bakom en återremiss… Och Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP), som också hade gjort en kovändning, välkomnade att medborgarförslaget skulle remitteras till “hans” nämnd:

“Jag kommer att ta med mig alla synpunkter.”

Hmmm…

I förra veckan var ärendet återigen uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningen föreslog inte längre avslag på förslaget:

“Samhällsbyggnadsnämnden är positiv till medborgarförslaget och överlämnar denna tjänsteskrivelse till kommunstyrelsen för ett gemensamt svar till förslagsställaren.”

Men när man läser motiveringen så inser man att förvaltningen bara var positiv till en tredjedel… I medborgarförslaget hade tre förslag på åtgärder framförts – se ovan. Förvaltningen var bara positiv till ett av dem – de “närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar”. Förvaltningen skrev:

“Däremot skulle det fungera med ett system som varnar bilister genom blinkande lampor ovanpå vägmärket för övergångsställe om att gående är på väg ut på övergångsstället.”

De andra två förslagen avfärdades:

“Att flytta farthindret till själva övergångsstället är komplicerat i och med att det ligger i lutning och kostsamt då det skulle behöva anläggas nya rännstensbrunnar och när det också ligger ledningar i vägen som gör det ännu svårare är inte det ett bra alternativ.”

Det här är inte lätt att kontrollera för en amatör. Det är bara att acceptera. Men, det känns liksom inte bra i kroppen när man anför att en åtgärd är för dyr – när det gäller barns säkerhet… Det kanske är dags för barn- och utbildningsförvaltningen och framför allt skolledningen på Rånnum skola att agera?

Och till sist avfärdandet av det tredje argumentet:

“Belysningen står bra placerad alldeles bredvid övergångsstället och armaturen har redan bytts till led så den anses tillräcklig.”

Det är ett påstående som utgår från en subjektiv bedömning…

I eftermiddag, kl 16.15, var denne bloggare på plats i Vargön utanför Rånnum skola.

Det var lätt att konstatera att det inte råder några tvivel om att LED-belysningen var riktad mot fartguppet (“bulan”) – och inte övergångsstället. Jag kollade detta extra noga eftersom, när jag kom med bilen och körde norrut (mot Nordkroken), så skulle ett par med barnvagn gå över övergångsstället. De hade inga reflexer, och jag såg dom knappt. Faktiskt.

Jag tänker så här. Om kommunen ändå gräver fram el för “gulblink”, så kan den väl peta ner två låga lyktstolpar på varje sida om övergångsstället. Då kan de som väntar på att gå över vägen bli belysta. (För övrigt är det alldeles för mörkt på båda sidor av Nordkroksvägen.)

Jag märkte även att de flesta bilar och lastbilar som var på väg norrut började bromsa, och det ganska tvärt, först på övergångsstället. De bromsade för att få ner farten över fartguppet – och inte för övergångsstället.

Förvaltningen skriver att det är kostsamt att flytta “bulan”. Det kanske är billigare att helt enkelt bygga ett fartgupp till. Vid arenan finns det två fartgrupp varav det ena är “dubbelt” (se bild).

Ibland får man vara glad för “det lilla”. Det kanske även gäller denna gång. Förra gången var det ju avslag på alla tre delar i förslaget från kommuninvånaren i Vargön. Nu blev det i varje fall bifall till ett… Och “blinkande lampor ovanpå vägmärket för övergångsställe om att gående är på väg ut på övergångsstället” är en utmärkt åtgärd. Men räcker det verkligen?

Samhällsbyggnadsnämnden var enig – den följde förvaltningens förslag.

Ärendet kommer med all sannolikhet upp i kommunstyrelsen i januari och kommunfullmäktige i februari. Jag hoppas att så många politiker som möjligt, och kanske också tjänstepersoner, har besökt övergångsstället innan dess…

PS. Till sist vill jag tipsa om James Buccis (V) mycket läsvärda blogg – ”Taggad för att ta i skiten”. Han skriver om vad som hände på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan när VA Vänersnäs diskuterades.

SHB: Buccis reservation

11 december, 2021 2 kommentarer

I torsdags sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Det var många kommuninvånare som med spänning, och viss vånda, såg fram mot nämndens beslut i VA-frågan. Självklart var spänningen störst på just Vänersnäs, men flera invånare i andra delar av kommunen var också intresserade. De kommer ju att hamna i samma situation under kommande år.

Som jag beskrev i gårdagens blogg (se ”Gårdagens VA-beslut i SHB”) så beslutade samhällsbyggnadsnämnden att föreslå:

“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”

7 ledamöter röstade för att införa verksamhetsområden och 4 ledamöter röstade mot. Det var betongpartierna på ena sidan, dvs S+C+MP+M+KD+L, och oppositionen på den andra, dvs V+MBP+SD. (Tillägg 13/12. Du kan också läsa Buccis egen blogg om sammanträdet – ”Taggad för att ta i skiten”.)

James Bucci (V) reserverade sig mot nämndens beslut. Här följer hans skarpa skriftliga reservation.

==

Reservation i Ärenden 8 & 9 – Svar på återremiss avseende att införa verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden områden 1 & 2 VA Vänersnäs

En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga då det finns både laglighetsskydd och överklagningsmöjlighet inskrivna i kommunallagen.

Det innebär således att det faktum att besluten är fattade av en demokratisk vald församling inte gör besluten per automatik demokratiska. Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.

Dessa två ärenden om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs har varit återremitterade från kommunfullmäktige med syfte att fullmäktiges krav i återremissen skall uppfyllas. I stort sett har det arbetet gjorts men inte på en punkt, som för mig är den mest grundläggande för att man skall kunna hävda demokrati och inte diktatur. Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Chefen för kretslopp och vatten menar att detta inte behövs göras samt att det blir alltför resurskrävande att göra. 

Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet? 

Lagen om vattentjänster (LAV) § 6 styr skapandet av ett verksamhetsområde. I § 6 finns det tre rekvisiter att ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse. Miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna kan uppfyllas var för sig eller så kan det finnas en kombination av båda. Sedan måste rekvisiten att det rör sig om en samlad bebyggelse uppfyllas för att det skall vara tal om att skapa ett verksamhetsområde. 

I dessa två ärenden finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Dock är det inget som är redovisat på den enskilda fastighetsnivån. Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.

I dessa två ärenden finns det inget som talar för att rekvisiten om samlad bebyggelse är uppfylld. I och för sig är det förståelig att det saknas då båda ärenden omfattar landsbygd som inte uppfyller rättspraxisens definition av samlad bebyggelse.

Om jag för ett ögonblick skulle bortse från underlaget som saknas och istället lyssna på majoritetens företrädares fina ord om att det vi gör nu är av hänsyn till miljön. Visst, det låter bra men är det verkligen det bästa för miljön som är drivkraften?

De fina orden håller inte då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna. Det utslaget ihop med kunnigt vänsterinflytande i miljö- och hälsoskyddsnämnden verkar ha fått kommunen att lugna ned sig i det enskilda fallet.

Men det var en utsvävning som jag inte ber om ursäkt för. 

Här kretsar inte ärendena om bästa lösningar. Här kretsar ärendena om att det utanför samlad bebyggelse räcker med VA-lösningar som är godtagbara för människors hälsa och miljön. Jag menar då att det ligger på kommunen att bevisa dels att befintliga anläggningar inte är godtagbara och att sedan få ihop bebyggelsen till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.

James Bucci
2021-12-10

%d bloggare gillar detta: