Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

Solvarm och kommunen – en parodi

19 april, 2019 2 kommentarer

Samtidigt som samhällsbyggnadsnämnden kritiseras av revisorerna för en mängd underlåtenheter och oegentligheter när det gäller renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”), så driver samma nämnd en process mot familjen Solvarm i Sikhall. Och då tvekar inte nämnden att engagera och anlita dyr juristexpertis från Advokatfirman Glimstedt för att föra politikernas sak. Inga kostnader tycks då vara för stora för att visa kommuninvånarna att det är nämndens tolkning som gäller. Det är lite så att man får känslan att kommunen använder olika måttstockar när det gäller ansvar beroende på om det gäller politiker eller kommuninvånare.

Solvarm har tre ”strider” med Vänersborgs kommun. Två håller på och en är avklarad. Den som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater, som hade majoritet, i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 11 juni förra året (se ”Solvarms tre strider med kommunen”).

Den andra striden handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta Solvarms naturhus från verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 22 mars 2018 att inte Solvarm skulle få något undantag – verksamhetsområdet skulle inte inskränkas. Solvarm ska alltså tvingas in i det kommunala VA-nätet. Nämnden förvägrade till och med Solvarm rätten att ens få begära undantag. Den menade att Solvarm inte har rätt att få ärendet prövat i sak! De två vänsterpartisterna i samhällsbyggnadsnämnden var de enda som röstade mot besluten.

Solvarm har överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det senaste budet från Förvaltningsrätten är att ärendet är färdigbehandlat men att beslut inte har meddelats… Det dröjer nog inte länge förrän domen kommer.

I onsdags (17 april) lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden. Bucci yrkade att:

”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Ska motionen få samhällsbyggnadsnämnden att ändra inställning? Den som lever får se, men vi är väl några som tvivlar… Det går att läsa mer om motionen på Buccis egen blogg (se ”Vårbruk i Lilleskogsdalen”).

Den tredje striden som familjen Solvarm utkämpar mot kommunen är frågan om anslutningsavgiften för kommunens VA. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte tycker att det behövs (om kontrollprogrammet visar bra resultat, vilket det gör), så vill samhällsbyggnadsnämnden ändå att Solvarm ska betala 194.935 kr för anslutningspunkten. Den blev klar den 18 april förra året, och några veckor senare damp fakturan ner i familjens brevlåda. Nästan 200.000 kr för något som Solvarm varken behöver eller vill ha…

Solvarm bestred fakturan och ärendet skulle upp till Mark- och miljödomstolen nästa vecka. Det har förresten inte hindrat kommunen från att skicka ytterligare påminnelser, den senaste i måndags denna vecka. Förhandlingarna i Mark- och miljödomstolen var satta till den 23-24 april. De blev emellertid inställda, vilket Solvarm fick reda på strax innan påskhelgen. Det visade sig att domstolen har ”schabblat”. Den hade inte skickat ut Solvarms yttrande från i december till kommunen – varför kommunen har begärt mer tid. Och advokatfirman Glimstedt får lägga ytterligare tid i ärendet. (Taxan är för övrigt 1.446 kr per timme. Det är exklusive moms, men inte exklusive kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader.)

Ibland får jag en sådan där ironisk känsla, jag kan inte hjälpa det – är inte Vänersborgs kommun underbar? Är den inte ”attraktiv och hållbar, i alla delar hela livet”?

==

Du kan läsa mer om Solvarms kamp mot kommunen, det senaste året, på nedanstående länkar:

Ansvarsfrihet för SHB?

16 april, 2019 Lämna en kommentar

Jag har fått både frågor och synpunkter på gårdagens bloggfråga – ”ansvarsfrihet?”. (Se ”KF 24/4: Ansvarsfrihet?”.) Bland annat fick jag kommentaren:

”Frågan är vad revisorn förordar?”

Det var en berättigad kommentar/fråga. Den fick mig att dyka lite djupare i det här med revisorer och ansvarsfrihet.

Det handlar alltså om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden för hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset.

Kommunens revisorer skrev till kommunfullmäktige den 2 april, och denna ”skrivelse” utgör underlag till fullmäktiges ställningstagande nästa onsdag i ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”:

”Vi bedömer att kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt samt att den interna kontrollen är tillräcklig. Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”

Och så tillstyrker de 6 revisorerna att ansvarsfrihet beviljas samtliga nämnder och ledamöter. Även samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande.

Ibland blir jag inte riktigt klok på revisorerna. Den 28 mars, alltså bara några dagar före den ovanstående rekommendationen om ansvarsfrihet, skrev nämligen revisorerna följande om samhällsbyggnadsnämndens hantering av renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (även denna text finns med i revisorernas skrivelse till fullmäktige):

  • ”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
  • ”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
  • ”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
  • ”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”

Det här är en del av den sammanfattning och de slutsatser som revisorerna drar efter granskningen av kommunhuset. I själva rapporten, från PwC, kan vi faktiskt se ännu fler brister…

Jag måste säga att jag inte får denna massiva och närmast förödande kritik att gå ihop med revisorernas utlåtande att ”nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt”. Vilket alltså gällde även samhällsbyggnadsnämnden.

Hur tänker revisorerna? De två ”utlåtandena” går helt enkelt inte ihop.

Har samhällsbyggnadsnämnden styrt ”ändamålsenligt” eller inte? Finns det inte skäl till anmärkning när ”varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats”? Är det inte lag på att t ex upphandling ska ske? Sköttes en av upphandlingarna på ett ”från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt” när den utgjorde ”en stor risk för kommunen”? Var det ”ekonomiskt tillfredsställande” att ändrings- och tilläggsarbeten var ”vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits”? Har den interna kontrollen varit tillräcklig, som revisorerna skriver i sin rekommendation till fullmäktige, när de i sin rapport om kommunhuset skriver att det förekom ”bristande kontroll”?

Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är en mycket stor investering. Som fortfarande pågår. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr…

Jag kan inte förstå annat än att revisorernas egen slutsats av sitt arbete och sitt granskande är att det nu för tiden aldrig finns någon som är ansvarig för de fel, brister och lagbrott (jfr upphandlingen) som görs i en kommun. Det spelar liksom ingen roll att samma misstag upprepas (jfr arenabyggen och kommunhuset) eller att kostnaderna för kommunen ökar med ett antal miljoner. Och då kan man undra vilken uppgift som revisorerna egentligen har.

Eller resonerar revisorerna så här:

”Vi vet att ni politiker inte kan eller vill, men om ni får några råd av oss revisorer så gör ni nog rätt nästa gång. Då blir allt bättre. Och blir det inte det, så får ni en chans till. Det viktiga är att ni gör ert bästa.”

Det känns lite grann som om revisorerna undergräver sin egen auktoritet. Och det är synd. För det är väl ändå inte så, som t ex Inga-Britt Ahlenius säger, att det är fel att det kommunala revisionsuppdraget är ett politiskt uppdrag, dvs att det är politiker som är revisorer. Ahlenius anser att revisorerna istället borde vara oberoende och professionella…

Vänersborgs revisorer gör bra granskningar. Det är konsekvenserna som jag inte tycker är rimliga. Det måste helt enkelt vara någon i kommunen som är ansvarig för vad som händer.

Inför onsdagens behandling av ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” tillstyrker alltså revisorerna att ansvarsfrihet beviljas. Det hindrar emellertid inte att kommunfullmäktige fattar ett annat beslut. Det gäller bara att någon yrkar detta från talarstolen. Så att en votering får fälla avgörandet.

SHB: Skolinvesteringar och ordningsstadga

12 april, 2019 1 kommentar

Vi närmar oss påsk. Nästa vecka har skolorna i området ett efterlängtat påsklov. Och några politiker också. Det är vad jag kan se bara samhällsbyggnadsnämnden som har sammanträde under lovet.

Samhällsbyggnadsnämnden ska bland annat diskutera budget 2020 (det gör alla nämnder vid den här tidpunkten av året), taxehöjningar och den lokala ordningsstadgan.

Jag ska inte föregripa nämndens ekonomiska diskussioner, men jag noterar några poster i investeringsbudgeten. Det handlar om förskolor och skolor.

Om- och tillbyggnaden av Öxnereds skola, inklusive idrottshall och kök, ska komma igång i år och 200 milj kr äskas av nämnden för 2020-2022 för att skolan ska bli klar. Renoveringen av Idrottsgatan 7 (Silvertärnan) fortsätter och ska vara klar nästa år. Nämnden begär enligt förslaget 260 milj kr till en ny skola på Holmängen. Själva bygget ligger under åren 2021-2022. Norra skolan behöver totalrenoveras och nämnden beräknar kostnaden till 60 milj kr (varav 50 milj för år 2020). Det kommer att bli diskussion om detta tror jag. Det är mycket pengar… En tillbyggnad planeras för Brålanda skola år 2021 till en kostnad av 25 milj. Dalboskolan ska anpassas till förskola 2021 för 24 milj kr och en ny förskola ska byggas i Dalsland 2021-2022 för 57 milj. Var denna förskola ska ligga vet jag inte i nuläget, men jag antar att det blir i Brålanda någonstans. År 2022 börjar projekteringar av nya förskolor på Skaven och Onsjö, tillbyggnad i Granås (förskola) och en ny skola på Onsjö.

Behoven för barn- och utbildningsnämnden när det gäller lokaler för förskolor och skolor är extremt stora… Kanske kommunen skulle se sig om efter privata aktörer som skulle kunna stå för kostnaderna – och att kommunen sedan hyr lokalerna? Det är möjligt att detta skulle bli billigare för kommunen på sikt.

Samhällsbyggnadsnämnden ska alltså diskutera dessa frågor och fatta beslut om hur deras förslag ska se ut. Det är sedan fullmäktige som fattar det slutgiltiga beslutet.

Även ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun” ska diskuteras av samhällsbyggnadsnämnden nästa vecka.

Det är inga revolutionerande ändringar som föreslås. Jag noterar att det inte längre är tillåtet att ”förtära” alkohol på Jakoben (eller Jakobs holme, som den lilla ön kallas officiellt). Det har nog varit förbjudet sedan några år tillbaka, även om jag inte minns när förbudet infördes. Förr hade kommunen ”missat” Jakoben, vilket fick till följd att ungdomar ofta höll till med sina öl på Jakoben…

För hundägare föreslås att ”föroreningar efter hundar [skall] plockas upp” även på hundrastgårdar. Tidigare har hundägarna inte behövt det, men ”föroreningarna” har visat sig vara ett problem för kommunens personal vid gräsklippning.

Badförbudet ”inom hamnområdet, gamla och nya trafikkanalen” föreslås också vara kvar. Det kan vara bra att veta för alla som tänker ligga och sola på Sanden i sommar.

För egen del noterar jag att:

”Fastighetsägare ska tillse att brevlådor, grindar eller växtlighet inte hindrar trafiken eller sikten för denna eller på annat sätt utgör hinder för en maskinell renhållning av gata, gångbana eller annan offentlig plats utanför.”

Det gäller att hålla smultronen i schack i fortsättningen (se ”Smultronställe?”). Å andra sidan har kommunen aldrig någonsin gjort rent på trottoarerna, varken ”maskinellt” eller manuellt, på Lovisebergsgatan…

Till sist noterar jag att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) har lämnat ett fylligt och uttömmande svar på en interpellation från Lutz Rininsland (V) om vattenverket. Rininsland frågade:

”Vad är sanningen bakom ryktena om behovet av en stor investering i en ny anläggning i Vänersborg och om det förhåller sig så, hur hanteras möjligheten att samverka med Trollhättan?”

Rininsland skriver om interpellationssvaret, och lite annat, i sin blogg för dagen – ”Vatten, vatten…”.

Rivningen i Vargöns hamn

19 mars, 2019 1 kommentar

För två veckor sedan bloggade jag om lagerhallarna på Vargöns hamnområde. (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.)

Det var två stora hallar som stod där alldeles tomma och oanvända. En driftig entreprenör från södra Dalsland ville köpa hallarna och marken för 2,6 milj kr. Köparen var villig att själv säkra kajen för skred och dessutom erbjöd han sig att låta kommunen få ”friskriva sig” från allt ansvar om något oförutsett skulle inträffa. Entreprenören tänkte använda lagerhallarna för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Han hade kontakter med andra båtföretag som också var intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Strandskyddet var ju dessutom borttaget i området vilket hade underlättat både byggnation och småbåtshamn.

Entreprenören hade visioner för hamnområdet.

Kommunen var positiv. Köparen fick ett muntligt besked om att han skulle få köpa marken och hallarna. Det var hösten 2017. Sedan hörde inte entreprenören något förrän en vargöbo meddelade honom att kommunen hade satt igång med att riva lagerhallarna… Det var i år, för en månad sedan.

Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen och frågade om varför. Och fick ett kort svar:

”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”

Det visade sig att denna ”mindre brand” var känd av den presumtive köparen, och var inget som hindrade ett köp. Branden inträffade innan hans kontakter med kommunen. När det gäller skred- och rasrisken var ju köparen villig att bekosta förstärkningar själv. Det var ju en förutsättning i samtalen mellan köparen och kommunen. Dessutom har kommunen tagit bort den avspärrning vid kajen som fanns där tidigare. (Det såg jag vid ett besök efter min blogg.) Varför vet jag inte, men jag antar att risken för skred och ras kanske inte var så akut som man först trodde.

Jag skrev ytterligare ett mail till samhällsbyggnadsnämnden. Jag frågade återigen varför hallarna revs och fick svaret:

”Magasinet rivs för att de bedöms vara i väldigt dåligt skick ( trasiga väggar, trasiga portar ). Ungdomar har haft det som tillhåll och förstört byggnaden ytterligare och bland annat eldat ( stor risk att de skadar sig själva också ). Magasinet ligger delvis på kvicklera  och det finns en rasrisk. Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsfövaltningen har tagit beslut om att riva hallen.
Projektledaren fick uppdraget från tidigare fastighetschef.”

Det är samma argument som upprepas. Och återigen, entreprenören var ju villig att själv vidta alla nödvändiga åtgärder kring hallarna och marken. Om ungdomar hade ”förstört byggnaderna ytterligare”, så kunde väl köparen själv, på plats, fått avgöra om hans anbud kvarstod. Det var ju ett mycket bra anbud för kommunen. Och varför förseglades inte hallarna om det var ett tillhåll för ungdomar? Det kan man väl också fråga sig.

Det verkar inte heller som om det finns några omedelbara planer för området vid ”magasinen”. På en fråga svarar förvaltningen:

”Samhällsbyggnadsnämnden väntar fortfarande på svar från Kommunfullmäktige. Samhällsbyggnadsnämnden har inte har fått svar ifrån KS/KF  om fortsatt arbete i ärendet.”

Det var den 18 juni 2014 som kommunfullmäktige i Vänersborg fattade ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Det var ett principbeslut, inte ett ”riktigt” beslut. Sedan dess har det helt riktigt inte hänt något. Men det var snart 5 år sedan – hur länge ska Samhällsbyggnadsnämnden vänta? Och behövs just detta område till hamnen? Det ligger en bit söderut i området.

Det har inte heller fattats något riktigt beslut om rivningen vad jag förstår. När jag frågade om beslutet så fick jag svaret:

”Detta rör fastighetsförvaltning och betraktas som en ren verkställighet och därför behövs det inte något beslut.”

”Verkställighet” av vad? Undrar jag. Och naturligtvis kan man undra varför inte den tilltänkte köparen kontaktades innan rivningen… Jo, säger förvaltningen:

”I telefonsamtalet hösten 2017 uppfattades inte att det var hallarna den presumtive köparen var intresserade av utan hamnområdet i övrigt. 
Den presumtive köparen skulle kontaktas om hamnområdet blev aktuellt för försäljning. OBS! Fortfarande väntar samhällsbyggnadsnämnden på svar ifrån KF gällande ärendet och därför har inte presumtive köparen kontaktats. se bifogat beslut från samhällsbyggnadsnämnden.”

Det här säger köparen att det inte stämmer. Han var hur tydlig som helst med att det var hallarna som han var intresserad av. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Han hade inte tänkt flytta någon hamn från Vänersborg till Vargön. Han tänkte bara förvara och reparera båtar.

Och igen, varför rivs magasinen om inget svar har kommit från kommunfullmäktige? Om kommunfullmäktige någon gång kommer till skott och röstar nej till en hamn, då har ju kommunen genom rivningen gått miste om några miljoner. Och vargöborna om en utveckling i hamnområdet…

Men ord står mot ord. Och vad som har sagts i samtalen kan ingen bevisa. Däremot står det helt klart att kommunen inte bara går miste om köpepengar utan också förlorar pengar. Det kostar nämligen, enligt det vinnande rivningsanbudet, 670.600 kr att riva hallarna. Och då är inte konsultkostnaderna inräknade. För en konsult har varit inblandad. Han har bland annat konstaterat att det finns asbestskivor i väggar och tak. Det ser jag dock inte i några handlingar som rör upphandlingen. Men jag förutsätter att kostnaderna för sanering, transporter och deponi av asbesten ingår i de 670.600 kronorna. Konstigt vore det väl annars…

Jag ställer mig dock fortfarande frågorna, varför rivs hallarna och varför kommunicerade inte kommunen med den tilltänkte entreprenören och köparen?

Vad händer egentligen i Vargön?

8 mars, 2019 1 kommentar

Den 18 juni 2014 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Kommunen hade nämligen redan 2010 köpt markområdet i Vargöns gamla hamn- och industriområde för 16 miljoner kronor. Tanken från de styrande var säkerligen redan då att anlägga en ny hamn i området.

Efter fullmäktiges beslut avsattes drygt 22 miljoner kronor för att bygga vägar, ordna vatten och spillvatten mm. En hel del blev ordnat, men det verkade bli stopp när det kom till kajförstärkningarna. För detta var det för övrigt avsatt ytterligare 20 miljoner kronor.

Vad jag vet så blev några kajförstärkningar aldrig utförda utan kajområdet vid vattnet spärrades istället av för allmänheten. Sedan verkar det som om hamnplanerna i Vargön lades i malpåse. Det verkar överhuvudtaget inte som en hamnflytt har diskuterats särskilt mycket sedan 2016 då frågan ventilerades i några debattartiklar i TTELA.

Och fortfarande finns det, väl att märka, inget beslut om att anlägga en hamn i Vargön – ett principbeslut är inget ”riktigt” beslut.

Och det har tydligen också uppmärksammats av allmänheten – att det inte händer något i hamnområdet alltså. En driftig entreprenör från södra Dalsland hade lagt märke till de stora lagerhallarna som fanns i den södra delen av hamnområdet.

De stod tomma och oanvända i flera år. Han tyckte att det var synd att det var så, för här skulle han kunna förvara större båtar över vintern och också utföra en del reparationer.

Entreprenören tog kontakt med kommunen redan hösten 2017. Han var helt enkelt spekulant på lagerhallarna och marken de stod på och marken runt omkring, i första hand mot söder.

Kommunen var positiv och entreprenören fick reda på att kommunen ville ha 130 kr/kvm, och i det priset ingick hallarna. Det tyckte entreprenören var helt ok. Kommunen var villig att sälja 20.000 kvm. Entreprenören accepterade och var villig att betala de 2,6 miljoner kronor som marken och hallarna skulle kosta. Entreprenören tog detta som ett muntligt avtal. Ja, egentligen kunde han tänka sig att köpa ytterligare 10.000 kvm. Skulle en hamnflytt bli aktuell så skulle det ändå finnas plats.

Det hör också till saken att köparen var villig att själv säkra kajen för skred etc. Kommunen skulle helt enkelt så att säga få ”friskriva sig” från allt ansvar. Och sett ur kommunens synpunkt kunde en sådan friskrivning från ansvar vara mycket viktig.

Köparen var nöjd. Han började studera kartorna över området och allt som hade med området och marken att göra. Han började planera och ta kontakter. Området kunde utvecklas. Det var inte bara hallarna som kunde användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra båtföretag var också intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Entreprenören hade visioner för hamnområdet.

Det var ett bra erbjudande för kommunen. Ett par miljoner till kommunkassan för några byggnader och ett markområde som ändå inte användes, och som det inte fanns några planer för. Plus att det skulle bli lite aktivitet i området, som möjligtvis också skulle kunna locka till sig ytterligare företag och verksamheter. Entreprenören fick som han tyckte ett välvilligt och positivt bemötande av kommunen.

Det här var på hösten 2017. Under år 2018 hände det inte mycket mellan den tilltänkte köparen och kommunen. Det var ganska tyst. Köparen, som är ganska van vid att det kan ta tid i kommunen, politiker som ska säga sitt etc, avvaktade, men var vid gott mod. Hans kontakter på kommunen hade ju sagt att de skulle återkomma när det ”hände något”. Och han var ju ”först i kön”, eller till och med den ende.

För några veckor sedan började det helt plötsligt hända saker i hamnområdet…

Kommunen satte igång med att riva lagerhallarna…

Entreprenören blev tagen på sängen. Varför revs hallarna? Vad hände med hans anbud? Vad skulle kommunen göra på området istället? Och varför hörde ingen på kommunen av sig? Han tog kontakt med kommunen men fick inga svar. Istället var tonen, enligt hans egen utsago, negativ och avvisande.

Och rivningen fortsätter…

Och frågetecknen hopar sig…

Som kommunpolitiker undrar jag vem som har fattat beslutet om rivning. Och varför. Är rivningen upphandlad? Hur mycket kostar rivningen? Hur är det med säkerheten för de som river (om kajen inte är skredsäkrad)? Behövs det inte bygglov för rivning?

Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen, som har ”hand om” området och ev försäljning, och byggnadsförvaltningen.

Byggnadsförvaltningen svarade först.

Det finns rivningslov för byggnaderna. En ansökan lämnades in av samhällsbyggnadsförvaltningen redan i februari 2018. Miljö- och hälsa tillstyrkte lovet redan samma månad och den 4 maj 2018 beslutade byggnadsnämnden att ge rivningslov. Byggnadsnämnden gav också startbesked att påbörja åtgärden.

Samhällsbyggnadsförvaltningens svar kom i eftermiddags (jag ställde frågorna i tisdags). Svaret var kort:

”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”

Det var inte svar på alla de frågor jag hade ställt och inte heller medföljde någon dokumentation som jag också hade begärt.

Jag ringde den presumtive köparen. Jo då, han visste om den ”mindre branden”. Den hade inträffat redan före hans diskussion med kommunen. Branden var liten och hade inte medfört några nämnvärda spår, ”inte ens innertaket var sotigt”. Det påverkade inte ett eventuellt köp.

Att det föreligger ”skred- och rasrisk” är inte heller något nytt, varken för kommunen, entreprenören eller allmänheten. Det är en av de stora frågorna om nu kommunen beslutar att anlägga en hamn i området. ”Grejen” är att den tilltänkte köparen åtog sig att åtgärda dessa risker i det område som han ville köpa. Utan att det skulle kosta kommunen en enda krona. Kommunen skulle ju till och med få friskriva sig från ansvar om några tidigare okända problem skulle upptäckas.

Kommunens handlande är en gåta. Istället för att få en del av kajen skredsäkrad, intäkter från en försäljning och verksamhet i hamnområdet, så lägger kommunen ut åtskilliga miljoner (antar jag, jag har inte fått svar på frågan om kostnaderna) på en rivning – och hamnområdet blir ännu ödsligare än tidigare…

Beslutet att riva lagerhallarna fattades alltså efter att den dalsländske entreprenören gavs löfte om att få köpa marken och byggnaderna. Och det kan man ju undra hur det var möjligt. Kommunen har onekligen gett den tilltänkte köparen löften som inte gällde och som också har tagit en massa onödig tid för honom. Och varför meddelades han inte?

Varför kommunen har beslutat att riva lagerhallarna och vad planerna är för området är fortfarande obesvarade. Likaså en del andra frågor kring de kommunala kostnaderna för t ex konsulter och rivning. Och så naturligtvis frågan hur kommunen kan förhandla och lova något som den inte håller…

Det kanske blir läge att återkomma i frågan.

Motion från SD

6 mars, 2019 1 kommentar

Det är inte bara minialliansen/Vänersborgsalliansen som har motionerat (se ”M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar”). Även sverigedemokraterna har gjort det. Lena Mjörnell (SD) heter motionären.

Motionen har rubriken:

”Motion om att reglera hyreskostnader vid intern uthyrning av lokaler och fastigheter”

Det finns många som anser att alla förslag, inklusive motioner, från SD ska nonchaleras. Eller helt enkelt avslås. För att det är SD. Det är flera partier som resonerar så. Även Vänsterpartiet. Om man ser till sverigedemokraternas utveckling de senaste 20 åren har det inte varit en särskilt fruktbar inställning. Förutom för sverigedemokraterna själva då. Tittar man på valresultaten så hade SD 0,37% av rösterna i riksdagsvalet 1998. De fick 19.624 röster. I förra valet, september 2018, hade antalet röster ökat till 1.135.627. Det var 17,53% av rösterna i Sverige.

Det tål att diskuteras hur man bäst ska bemöta sverigedemokraterna. Särskilt när de lägger en motion i Vänersborg som handlar om ett ”problem” som har diskuterats flera gånger genom åren bland de andra partierna, inte minst i barn- och utbildningsnämnden (BUN). Jag har skrivit om frågan i flera bloggar och själv lyft frågan i nämnden.

BUN, precis som andra nämnder t ex kultur- och fritidsnämnden, hyr lokaler av samhällsbyggnadsnämnden (SHB). Det är SHB som ”äger” lokalerna och fastigheterna i kommunen. BUN hyr förskolor och skolor.

I hyran ingår underhåll. Det betyder att hyrorna är högre än vad som betingas av kostnaderna för fastigheterna, därför att en del av hyran avsätts till underhåll. Det är inget konstigt med det. Så är det även utanför kommunens domäner.

Lena Mjörnell (SD) skriver i motionen:

”Det vi ser idag är att detta underhåll inte utförs. Resultatet är att fastigheterna blir så eftersatta att man måste göra en större kostsamma renoveringar. När dessa renoveringar görs så är den så omfattande att den räknas som en ombyggnation och man har då rätt att höja hyran till nämnden.”

Min känsla säger att det kan vara på det här sättet, i varje fall ibland. Jag vet inte säkert, men jag och säkert andra skulle bra gärna vilja veta. Och är det som Mjörnell skriver så är det naturligtvis något som är fel. Då betalar BUN och andra nämnder helt enkelt för höga hyror till SHB.

Mjörnells motion mynnar ut i två att-satser:

* ”Vid interna hyresavtal med en nämnd skall det framgå klart och tydlig vilket ansvar uthyraren har gentemot hyrestagaren.”

* ”Samt att en hyreshöjning endast får ske då standarden av fastigheten höjs utöver ordinärt underhåll.”

Det vore bra, oavsett SD-motion eller ej, om förhållandena belyses och att allt på fastighets- och hyresfronten blir rätt. Om det nu inte är det redan.

Men så var det detta med hur andra partier ska förhålla sig till sverigedemokratiska förslag och motioner…

Daniel Bernmar, ett tungt vänsterpartistiskt namn i Göteborg, säger t ex i dagens GP (se ”SD fick rätt – borde ha fått lägga yrkande”):

”Vänsterpartiet kommer aldrig rösta för ett av deras yrkande, oavsett vad de skriver.”

Kretsloppsparken blir dyrare

28 februari, 2019 3 kommentarer

I en blogg för en vecka sedan så skrev jag att samhällsbyggnadsnämndens upphandlingsutskott hade avbrutit upphandlingsprocessen för uppförande av byggnader på Kretsloppsparken. (Se ”Investeringar, Samhall, budget och spöken”.) Då visste jag inte orsakerna, även om ”ryktena” sa att pengarna inte räckte… Nu vet jag att det är så.

Idag hade samhällsbyggnadsnämnden sammanträde och ett av ärendena, ett informationsärende, handlade just om kretsloppsparken. I handlingarna inför mötet står det:

”Under vintern 2018 gjordes en upphandling på de fastigheter som ska finnas på platsen, resultatet av den blev att kostnaderna överstiger de medel som är beviljade för att bygga kretsloppsparken i sin helhet, därför har samhällsbyggnadsnämndens upphandlingsutskott avbrutit upphandlingen.”

Investeringsbudgeten för den nya kretsloppsparken ute vid Tenggrenstorp är på totalt 24,5 milj kr. Men det räcker alltså inte, kostnaderna blir högre. Det visade sig efter att prover hade tagits i området att det fanns markföroreningar som låg över riktvärdena. Det hade tagits prover tidigare, som inte hade visat på några föroreningar (över riktvärdena), men:

År 2018 ville Miljö och hälsoskyddsförvaltningen att ytterligare prover skulle tas på området som visade att det fanns markföroreningar vilka låg över riktvärdena.”

Det låter nästan lite ”surt”… Det innebar i varje fall, naturligtvis, att kostnaderna ökade – jorden fick omhändertas och den skulle transporteras och tippas.

Men inte nog med det. Förvaltningen insåg också att infarten till kretsloppsparken behövde göras mer trafiksäker. Och även det skulle naturligtvis kosta…

Vän av ordning undrar kanske om inte dessa ”oväntade komplikationer” kunde, och borde, ha förutsetts, och därmed beräkningen av kostnader – innan fullmäktiges investeringsbeslut. Och det kan nog ”vän av ordning” ha rätt i. Hur som helst räcker inte de avsatta miljonerna till de byggnader som enligt planerna skulle ha byggts i området – och upphandlingen av dessa byggnader på kretsloppsparken har därför avbrutits.

Vad som händer med kretsloppsparken är just nu oklart. Antagligen återkommer frågan så småningom till kommunfullmäktige med begäran om ytterligare några miljoner. Fast i kommunstyrelsen i onsdags röstades tilläggsförslaget från M+L+KD om budgetramarna igenom och där står det:

”föreslår därför att det redan nu förbereds nya beslut gällande Kretsloppsparken och att man i väntan på beslut om slutlig finansiering, stoppar byggnationen i de delar där upphandlingen och avtal medger detta.”

Arbetet med kretsloppsparken har börjat, men det verkar osäkert hur en majoritet ställer sig till ännu mer pengar. De pengar som är anslagna räcker till att typ göra i ordning allt det andra ”innanför stängslet”. Så någon form av verksamhet kommer att bedrivas i vilket fall. Men det centrum för återbruk i samarbete med återvinningscentral och hjälporganisationer, som var planerat, kommer inte att kunna uppföras.

Vi får se vad det blir av med kretsloppsparken. Jag kan väl tycka att fullmäktige borde ha haft en bättre bild av kostnaderna innan beslutet fattades, samtidigt som det naturligtvis är ett stort slöseri om arbetet avbryts när ett antal miljoner redan har ”plöjts ner” i marken… (Om uttrycket tillåts…) Eller det kanske duger med en ”enklare” återvinningscentral?

Sedan är det också frågan om inte kommunen borde göra andra prioriteringar i det här ekonomiska läget. En ny skola på Holmängen är akut…

Nu ska jag strax gå på bandy. I arenan…

%d bloggare gillar detta: