Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten

10 juni, 2019 6 kommentarer

”Anders och Rosemary Solvarm äger fastigheten Sikhall 1:20. De har i en skrivelse till Vänersborgs kommun, under åberopande av 9 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, begärt att befintligt verksamhetsområde ska inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte ska omfattas. Skrivelsen innefattade även en begäran om att befrias från anläggningsavgift enligt 24 § samma lag.”

Så inleds domen från Förvaltningsrätten i Göteborg.

Det gäller familjen Solvarm och naturhuset i Sikhall. Det är samma naturhus som tas upp i serien ”Amazing Interiors” på Netflix, avsnitt 12, några minuter in i programmet.

Solvarm har och har haft tre ”strider” med Vänersborgs kommun. En håller just nu på (i Mark- och miljödomstolen) och två är ”avklarade”. Den första som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två ”enskilda” VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater, som hade majoritet, i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 11 juni förra året (se ”Solvarms tre strider med kommunen”).

Domen i den andra striden avkunnades den 29 maj av Förvaltningsrätten. Solvarm förlorade…

Solvarms överklagande till Förvaltningsrätten handlade om att fastighetens/naturhusets VA-system är överlägset kommunens eget, vilket också Miljö- och hälsoskyddsnämnden på sätt och vis konstaterade i sitt beslut. Solvarm ville därför att verksamhetsområdet skulle inskränkas, dvs naturhuset skulle få ett undantag – det skulle inte tvingas in i det kommunala VA-nätet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.)

Solvarm stödde sig på 9 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV):

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Det är värt att notera att det i denna lagparagraf inte står att den enskilda VA-anläggningen ska vara bättre eller överlägsen kommunens VA-lösning, som kommunen ibland har hävdat… Det räcker med att anläggningen ”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.

För övrigt tycker jag att paragrafen är hur tydlig som helst när det gäller åtminstone en sak – det går att göra inskränkningar i ett verksamhetsområde, det går att göra undantag. Det tyckte emellertid inte majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden, den tyckte inte att lagen gav stöd till Solvarm. Denna majoritet ansåg inte ens att Solvarm hade rätt att begära ett undantag och få ärendet prövat i sak!

Samhällsbyggnadsnämnden skrev:

”en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV.”

Egentligen kan man tycka att politikerna borde lyssna på sina invånare och visa dem respekt oavsett vad lagen säger eller inte. Och kanske skulle nämnden kunna förväntas vara lite mer ödmjuk när den faktiskt själv skrev:

”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”

Precis. Lagen är inte solklar. Är det då inte anmärkningsvärt att betongpartierna i samhällsbyggnadsnämnden, dvs alla partier utom Vänsterpartiet, likt förbaskat förvägrade Solvarm rätten att få en prövning i sak – och tvingade familjen att överklaga, med allt den kraft och tid som detta tar?

När det gällde den ”riktiga” sakfrågan, om naturhusets VA-system, så ansåg majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden att det saknade betydelse:

”Beskaffenheten av den kretsloppsanpassade lösning som används inom Sikhall 1:20 är utan betydelse.”

Jag ska inte repetera hur VA-systemet är uppbyggt utan hänvisar till de bloggar jag skrivit tidigare. (Klicka här så får du fram åtskilliga bloggar om Solvarm och familjens naturhus.)

Förvaltningsrätten resonerar i sin dom om den har rätt att laglighetspröva Solvarms överklagande, och efter en del spetsfundiga resonemang kommer den fram till att den har det… Bra så. Men så kommer den ”klassiska” kommentaren:

”Vid en sådan laglighetsprövning är förvaltningsrätten enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § kommunallagen begränsad till en prövning av om det överklagade beslutet är olagligt eller inte har tillkommit i laga ordning. Förvaltningsrätten får alltså inte pröva det överklagade beslutets lämplighet och kan inte heller sätta något annat beslut i dess ställe.”

Den har man hört förut… Förvaltningsrätten prövar bara om beslutet rent formellt har kommit till i laga ordning. Prövningen innebär att rätten överhuvudtaget inte prövar själva innehållet i Solvarms överklagan.

Förvaltningsrätten skriver i domen:

”Enligt förvaltningsrättens bedömning är lagstiftarens avsikt med prövningen och överprövningen av va-frågor därmed klar såtillvida att kommunens beslut om va-anläggningars verksamhetsområden inte ska bli föremål för prövning eller överprövning i sak och att enskilda fastighetsägare som vill undgå avgiftsskyldighet därför istället är hänvisade till att i särskild ordning visa att deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt. Förvaltningsrätten bedömer därmed att Anders Solvarm inte har visat att kommunens avvisningsbeslut har varit olagligt. Förvaltningsrätten anser inte heller i övrigt att Anders Solvarm har visat att det överklagade beslutet har föregåtts av sådana fel att beslutet bör upphävas enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.”

Det är tydligen inte Förvaltningsrättens sak att bedöma om ”deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt”. (Notera att Förvaltningsrätten missuppfattar lagen när den skriver ”på ett bättre sätt”. I lagen står det ju, som jag konstaterade tidigare, att det räcker med att VA-lösningen ”kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”!) Men särskilt tydlig är inte Förvaltningsrättens skrivning ovan (citatet). Förvaltningsrätten tycks som sagt vara mer förtjust i juridiskt spetsfundiga resonemang och formuleringar än att bli förstådd…

Och då kan domen bara bli en…

”Vad Anders Solvarm har anfört visar därmed inte att beslutet strider mot någon av prövningsgrunderna i 13 kap. 8 § kommunallagen. Överklagandet ska därför avslås.”

Men det var lätt att förstå. Det betyder att Förvaltningsrätten inte anser att samhällsbyggnadsnämndens beslut har tillkommit på olagligt sätt.

Familjen Solvarm förlorade alltså.

Det är egentligen en absurd dom. Det ger en kommun en enväldig (diktatorisk) rätt att tolka lagen precis som den vill. Tolkningen innebär att den enskilde inte kan begära prövning även om kommunen helt struntar i att följa tankarna bakom lagen.

James Bucci (V) var en av de två vänsterpartister i samhällsbyggnadsnämnden som ansåg att Solvarm skulle få ett undantag, och slippa att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Bucci skrev en motion till nämnden den 12 april.

Bucci yrkade att (se vad Bucci själv skriver – ”Vårbruk i Lilleskogsdalen”):

”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Motionen ska behandlas på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde nu på torsdag (13/6). Dock finns det inget som helst underlag i handlingarna (du kan ladda ner handlingarna här). Det betyder att förvaltningen/tjänstemännen inte har utrett frågan. Och det får mig att undra om nämnden kan fatta något beslut. Vi får se hur nämnden tänker gå till väga med motionen.

Under tiden utkämpar Solvarm sin tredje kamp mot kommunen. Den kampen sker i Mark- och miljödomstolen just nu. Om kommunen vinner, så finns det med all sannolikhet ingen i hela detta land som får ha ett enskilt avlopp – om kommunen drar fram kommunalt VA. 

Hemliga pumpstationer i Sikhall?

Kommunledningen i Vänersborgs kommun tar mycket seriöst på uppgiften att göra kommunen mer transparent och öppen. Den är angelägen om och arbetar väldigt aktivt för att förbättra öppenheten och informationen gentemot kommunens invånare.

Men det är inte alltid som öppenheten fungerar så bra…

Eller sekretessen…

I en blogg den 29 mars (se ”Offentlighet och sekretess i Vänersborg”) beskrev jag hur jag den 6 mars begärde ut kartor där man kunde se ledningsdragningen och pumpstationernas placering för VA-nätet, för Sikhallsområdet, och även en översiktsbild för hela Vänerkustprojektet.

Bakgrunden var att jag helt enkelt ville kolla hur mycket det låg i de påståenden som hade framförts av boende i området, att rören låg för nära Vänern. De menade att om det hände något med ledningarna, t ex sprickor, så fanns det en stor risk att det skulle kunna läcka ut avloppsvatten i bland annat Sikhallsviken.

Det var alltså egentligen två kartor jag begärde ut, en på ledningsdragningen och en på pumpstationerna. Eller en karta om de fanns på samma.

Min begäran till kommunen avslogs med hänvisning till Offentlighets- och sekretesslagen. Motiveringen var:

”dels eftersom det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs, dels att ett röjande kan antas skada landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet.”

Det kändes väl lite som att jag misstänktes för att vara spion. Eller typ någon slags utsänd agent…

Motiveringen utvecklades men den handlade vad jag förstod bara om ledningsdragningen:

”Ritningarna innehåller bland annat uppgifter om ledningsstorlek, ledningarnas exakta position, lutning, plats för ventilkammare för dricksvatten, plats för avstängningsventil, geoteknik samt schaktdjup och konstruktionsmaterial. Ett röjande av uppgifterna skulle medföra att syftet med låsanordningar och larm motverkas samt att uppgifterna i handlingarna kan komma att användas i brottsligt syfte om de blir kända för allmänheten.”

Men så funderade jag en sväng till, finns det ”låsanordningar och larm” i ledningarna? Bör inte sådana finnas i pumpstationerna? De jag talade med sa, att så var det. Och då blir ju också svaret från samhällsbyggnadsförvaltningen logiskt och förståeligt. Jag får inte ut kartor över varken ledningar eller pumpstationer. Sådana kan också användas av andra än Sveriges fiender, de kan även användas i ”brottsligt syfte”.

Jag nöjde mig med detta svar och överklagade inte sekretessbeslutet.

Och här kunde historien ha tagit slut. Om det inte hade varit för att jag häromdagen fick för mig att jag skulle titta lite i ”Miljörapport 2018” om avloppsreningsverket i Brålanda. (Kan hålla med, ibland tycks mina intressen vara lite udda…) Jag efterfrågade rapporten från Kretslopp & Vatten och fick den nästan omgående. Ganska snabbt stötte jag på ett litet stycke där det stod:

”Av bilaga 9 framgår omfattningen av de verksamhetsområden som är anslutna till avloppsreningsverket. ritningarna har även avloppspumpstationernas läge redovisats.

Öhh? ”avloppspumpstationernas läge…”

Snabbt bläddrade jag fram till bilagorna. Och det jag lugnt säga, jag blev tämligen överraskad. Miljörapporten innehöll sekretesstämplat material! Bilaga 10 bestod av en karta över – pumpstationerna…

Men herregud, tänkte jag – hur kan sekretesstämplat material ingå i en offentlig broschyr? Uppgifterna kan ju ”komma att användas i brottsligt syfte om de blir kända för allmänheten”… Eller antas ”skada landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet”…

Det har ju samhällsbyggnadsförvaltningen varit oerhört tydlig med. Det var ju därför som jag inte fick ta del av just denna karta.

Jag fattar inte…

Och en sak till som jag inte fattar. För även om jag är lekman så är det ju inte speciellt svårt att utifrån pumpstationskartan ovan räkna ut var ledningarna är dragna… I varje fall på ett ungefär.

Och för att gå tillbaka till den ursprungliga frågeställningen, ledningarna verkar inte vara dragna alltför långt från Vänern…

Det visar sig också, om man tycker att det är svårt att gissa var ledningarna går, att man kan ta en liten sväng i området med bilen. Då behöver varken du, jag eller någon annan kommuninvånare gissa – inte heller främmande makt eller kriminella gäng… Det visar sig dels att pumpstationerna är väl synliga i terrängen… Och dels att det på flera ställen finns relativt stora blå skyltar med ett stort ”V” utplacerade. Ja, ”V-et” torde stå för vattenledning. Skyltarna är inte lätta att missa… De står alldeles vid vägarna…

Och ser du ingen ”V”-skylt så kanske du istället träffar på denna… Det står ”AV” på skylten. Den torde också vara lätt att gissa betydelsen av…

Trodde jag.

Jag ställde frågan till samhällsbyggnadsförvaltningen – vad betydde skyltarna och varför stod de just där? Svaret var att skyltarna idag inte fyller någon funktion. De sattes upp i mitten av 1970-talet och visade sträckningen för den ursprungliga vattenledningen mellan Rörvik och Brålanda. Och ”A”-et i ”AV” betydde inte ”avlopp”. Vad ”A”-et istället betydde fick jag inget svar på. Fast jag frågade flera gånger. Maildialogen avslutades istället med följande besked från samhällsbyggnadsförvaltningen:

”Kretslopp & Vatten anser att vi har gett er svar på era frågor och vi kan inte vara mer detaljerade.”

Enligt de boende i området är dock skyltarna med bokstäverna ”AV” nyuppsatta. De sitter dessutom där nya VA-ledningar är dragna… Ja, det verkar till och med så att ”V”-skyltar har tagits bort och ersatts med ”AV-skyltar” efter att den nya VA-dragningen var gjord. Men visst, ”V-skyltarna” hade tydligen stått där ett tag. Där hade samhällsbyggnadsförvaltningen rätt.

Det finns alltså lite olika bud i skyltfrågan. Jag kan inte vara hundra procent säker på vem som har rätt, samhällsbyggnadsförvaltningen eller de boende i området. De boende har emellertid visat sig ha rätt tidigare, så jag har stor tilltro till dem. Väldigt stor tilltro…

Min slutsats av offentlighet, utlämnande av handlingar, sekretess, kartor och skyltar kan emellertid bara bli en – Vänersborgs kommun tycks göra det lätt för eventuella sabotörer, främmande makter och kriminella gäng att hitta ledningar och pumpstationer, men svårare för kommunens egna invånare…

PS. I bloggen citerar och hänvisar jag till min mailväxling med samhällsbyggnadsförvaltningen. Eftersom någon kan misstänka att jag citerar fel eller gör felaktiga urval, och därigenom förvanskar innebörden, återger jag hela mailväxlingen.

Stefan (Jag): ”Det finns blå skyltar uppsatta i södra Dalsland med bokstäverna AV. Vad betyder de?”
Samhällsbyggnadsförvaltningen (SBF): ”Är det vägskyltar vid vägrenen du menar eller vad är det för typ av skyltar?”
Jag: ”Det är de här jag undrar om, vad de betyder och varför de står där. Vad är det de visar? Det står både AV och V.” (skickade några bilder)
SBF: ”Det är skyltar för att visa sträckning av den ursprungliga vattenledningen mellan Rörvik och Brålanda. Skyltarna sattes upp när den byggdes i mitten av 1970-talet. Skyltarna användes, innan GPS:ens tid, av driftspersonalen för att enkelt lokalisera ledningen ute i fält. Idag fyller de ingen funktion.”
Jag: ”Men visst är AV-skyltarna nyuppsatta?”
SBF: ”Nej, AV står inte för avlopp, utan är kopplat till vattenledningen.”
Jag: ”Men visst är AV-skyltarna nyuppsatta? Och de står ju (i varje fall i de fall jag känner till) vid de nya VA-ledningarna…. Vad betyder då ”AV”? A-et?”
SBF: ”Kretslopp & Vatten anser att vi har gett er svar på era frågor och vi kan inte vara mer detaljerade.”

PPS. Pumpstationer är bygglovspliktiga. Man kan undra om det finns bygglov och om besluten i så fall är belagda med sekretess… (13/5)

Solvarm och kommunen – en parodi

19 april, 2019 3 kommentarer

Samtidigt som samhällsbyggnadsnämnden kritiseras av revisorerna för en mängd underlåtenheter och oegentligheter när det gäller renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”), så driver samma nämnd en process mot familjen Solvarm i Sikhall. Och då tvekar inte nämnden att engagera och anlita dyr juristexpertis från Advokatfirman Glimstedt för att föra politikernas sak. Inga kostnader tycks då vara för stora för att visa kommuninvånarna att det är nämndens tolkning som gäller. Det är lite så att man får känslan att kommunen använder olika måttstockar när det gäller ansvar beroende på om det gäller politiker eller kommuninvånare.

Solvarm har tre ”strider” med Vänersborgs kommun. Två håller på och en är avklarad. Den som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater, som hade majoritet, i miljö- och hälsoskyddsnämnden den 11 juni förra året (se ”Solvarms tre strider med kommunen”).

Den andra striden handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta Solvarms naturhus från verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 22 mars 2018 att inte Solvarm skulle få något undantag – verksamhetsområdet skulle inte inskränkas. Solvarm ska alltså tvingas in i det kommunala VA-nätet. Nämnden förvägrade till och med Solvarm rätten att ens få begära undantag. Den menade att Solvarm inte har rätt att få ärendet prövat i sak! De två vänsterpartisterna i samhällsbyggnadsnämnden var de enda som röstade mot besluten.

Solvarm har överklagat samhällsbyggnadsnämndens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Det senaste budet från Förvaltningsrätten är att ärendet är färdigbehandlat men att beslut inte har meddelats… Det dröjer nog inte länge förrän domen kommer.

I onsdags (17 april) lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden. Bucci yrkade att:

”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Ska motionen få samhällsbyggnadsnämnden att ändra inställning? Den som lever får se, men vi är väl några som tvivlar… Det går att läsa mer om motionen på Buccis egen blogg (se ”Vårbruk i Lilleskogsdalen”).

Den tredje striden som familjen Solvarm utkämpar mot kommunen är frågan om anslutningsavgiften för kommunens VA. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte tycker att det behövs (om kontrollprogrammet visar bra resultat, vilket det gör), så vill samhällsbyggnadsnämnden ändå att Solvarm ska betala 194.935 kr för anslutningspunkten. Den blev klar den 18 april förra året, och några veckor senare damp fakturan ner i familjens brevlåda. Nästan 200.000 kr för något som Solvarm varken behöver eller vill ha…

Solvarm bestred fakturan och ärendet skulle upp till Mark- och miljödomstolen nästa vecka. Det har förresten inte hindrat kommunen från att skicka ytterligare påminnelser, den senaste i måndags denna vecka. Förhandlingarna i Mark- och miljödomstolen var satta till den 23-24 april. De blev emellertid inställda, vilket Solvarm fick reda på strax innan påskhelgen. Det visade sig att domstolen har ”schabblat”. Den hade inte skickat ut Solvarms yttrande från i december till kommunen – varför kommunen har begärt mer tid. Och advokatfirman Glimstedt får lägga ytterligare tid i ärendet. (Taxan är för övrigt 1.446 kr per timme. Det är exklusive moms, men inte exklusive kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader.)

Ibland får jag en sådan där ironisk känsla, jag kan inte hjälpa det – är inte Vänersborgs kommun underbar? Är den inte ”attraktiv och hållbar, i alla delar hela livet”?

==

Du kan läsa mer om Solvarms kamp mot kommunen, det senaste året, på nedanstående länkar:

Ansvarsfrihet för SHB?

16 april, 2019 Lämna en kommentar

Jag har fått både frågor och synpunkter på gårdagens bloggfråga – ”ansvarsfrihet?”. (Se ”KF 24/4: Ansvarsfrihet?”.) Bland annat fick jag kommentaren:

”Frågan är vad revisorn förordar?”

Det var en berättigad kommentar/fråga. Den fick mig att dyka lite djupare i det här med revisorer och ansvarsfrihet.

Det handlar alltså om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden för hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset.

Kommunens revisorer skrev till kommunfullmäktige den 2 april, och denna ”skrivelse” utgör underlag till fullmäktiges ställningstagande nästa onsdag i ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”:

”Vi bedömer att kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt samt att den interna kontrollen är tillräcklig. Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”

Och så tillstyrker de 6 revisorerna att ansvarsfrihet beviljas samtliga nämnder och ledamöter. Även samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande.

Ibland blir jag inte riktigt klok på revisorerna. Den 28 mars, alltså bara några dagar före den ovanstående rekommendationen om ansvarsfrihet, skrev nämligen revisorerna följande om samhällsbyggnadsnämndens hantering av renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (även denna text finns med i revisorernas skrivelse till fullmäktige):

  • ”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
  • ”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
  • ”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
  • ”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”

Det här är en del av den sammanfattning och de slutsatser som revisorerna drar efter granskningen av kommunhuset. I själva rapporten, från PwC, kan vi faktiskt se ännu fler brister…

Jag måste säga att jag inte får denna massiva och närmast förödande kritik att gå ihop med revisorernas utlåtande att ”nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt”. Vilket alltså gällde även samhällsbyggnadsnämnden.

Hur tänker revisorerna? De två ”utlåtandena” går helt enkelt inte ihop.

Har samhällsbyggnadsnämnden styrt ”ändamålsenligt” eller inte? Finns det inte skäl till anmärkning när ”varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats”? Är det inte lag på att t ex upphandling ska ske? Sköttes en av upphandlingarna på ett ”från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt” när den utgjorde ”en stor risk för kommunen”? Var det ”ekonomiskt tillfredsställande” att ändrings- och tilläggsarbeten var ”vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits”? Har den interna kontrollen varit tillräcklig, som revisorerna skriver i sin rekommendation till fullmäktige, när de i sin rapport om kommunhuset skriver att det förekom ”bristande kontroll”?

Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är en mycket stor investering. Som fortfarande pågår. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr…

Jag kan inte förstå annat än att revisorernas egen slutsats av sitt arbete och sitt granskande är att det nu för tiden aldrig finns någon som är ansvarig för de fel, brister och lagbrott (jfr upphandlingen) som görs i en kommun. Det spelar liksom ingen roll att samma misstag upprepas (jfr arenabyggen och kommunhuset) eller att kostnaderna för kommunen ökar med ett antal miljoner. Och då kan man undra vilken uppgift som revisorerna egentligen har.

Eller resonerar revisorerna så här:

”Vi vet att ni politiker inte kan eller vill, men om ni får några råd av oss revisorer så gör ni nog rätt nästa gång. Då blir allt bättre. Och blir det inte det, så får ni en chans till. Det viktiga är att ni gör ert bästa.”

Det känns lite grann som om revisorerna undergräver sin egen auktoritet. Och det är synd. För det är väl ändå inte så, som t ex Inga-Britt Ahlenius säger, att det är fel att det kommunala revisionsuppdraget är ett politiskt uppdrag, dvs att det är politiker som är revisorer. Ahlenius anser att revisorerna istället borde vara oberoende och professionella…

Vänersborgs revisorer gör bra granskningar. Det är konsekvenserna som jag inte tycker är rimliga. Det måste helt enkelt vara någon i kommunen som är ansvarig för vad som händer.

Inför onsdagens behandling av ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” tillstyrker alltså revisorerna att ansvarsfrihet beviljas. Det hindrar emellertid inte att kommunfullmäktige fattar ett annat beslut. Det gäller bara att någon yrkar detta från talarstolen. Så att en votering får fälla avgörandet.

SHB: Skolinvesteringar och ordningsstadga

12 april, 2019 1 kommentar

Vi närmar oss påsk. Nästa vecka har skolorna i området ett efterlängtat påsklov. Och några politiker också. Det är vad jag kan se bara samhällsbyggnadsnämnden som har sammanträde under lovet.

Samhällsbyggnadsnämnden ska bland annat diskutera budget 2020 (det gör alla nämnder vid den här tidpunkten av året), taxehöjningar och den lokala ordningsstadgan.

Jag ska inte föregripa nämndens ekonomiska diskussioner, men jag noterar några poster i investeringsbudgeten. Det handlar om förskolor och skolor.

Om- och tillbyggnaden av Öxnereds skola, inklusive idrottshall och kök, ska komma igång i år och 200 milj kr äskas av nämnden för 2020-2022 för att skolan ska bli klar. Renoveringen av Idrottsgatan 7 (Silvertärnan) fortsätter och ska vara klar nästa år. Nämnden begär enligt förslaget 260 milj kr till en ny skola på Holmängen. Själva bygget ligger under åren 2021-2022. Norra skolan behöver totalrenoveras och nämnden beräknar kostnaden till 60 milj kr (varav 50 milj för år 2020). Det kommer att bli diskussion om detta tror jag. Det är mycket pengar… En tillbyggnad planeras för Brålanda skola år 2021 till en kostnad av 25 milj. Dalboskolan ska anpassas till förskola 2021 för 24 milj kr och en ny förskola ska byggas i Dalsland 2021-2022 för 57 milj. Var denna förskola ska ligga vet jag inte i nuläget, men jag antar att det blir i Brålanda någonstans. År 2022 börjar projekteringar av nya förskolor på Skaven och Onsjö, tillbyggnad i Granås (förskola) och en ny skola på Onsjö.

Behoven för barn- och utbildningsnämnden när det gäller lokaler för förskolor och skolor är extremt stora… Kanske kommunen skulle se sig om efter privata aktörer som skulle kunna stå för kostnaderna – och att kommunen sedan hyr lokalerna? Det är möjligt att detta skulle bli billigare för kommunen på sikt.

Samhällsbyggnadsnämnden ska alltså diskutera dessa frågor och fatta beslut om hur deras förslag ska se ut. Det är sedan fullmäktige som fattar det slutgiltiga beslutet.

Även ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun” ska diskuteras av samhällsbyggnadsnämnden nästa vecka.

Det är inga revolutionerande ändringar som föreslås. Jag noterar att det inte längre är tillåtet att ”förtära” alkohol på Jakoben (eller Jakobs holme, som den lilla ön kallas officiellt). Det har nog varit förbjudet sedan några år tillbaka, även om jag inte minns när förbudet infördes. Förr hade kommunen ”missat” Jakoben, vilket fick till följd att ungdomar ofta höll till med sina öl på Jakoben…

För hundägare föreslås att ”föroreningar efter hundar [skall] plockas upp” även på hundrastgårdar. Tidigare har hundägarna inte behövt det, men ”föroreningarna” har visat sig vara ett problem för kommunens personal vid gräsklippning.

Badförbudet ”inom hamnområdet, gamla och nya trafikkanalen” föreslås också vara kvar. Det kan vara bra att veta för alla som tänker ligga och sola på Sanden i sommar.

För egen del noterar jag att:

”Fastighetsägare ska tillse att brevlådor, grindar eller växtlighet inte hindrar trafiken eller sikten för denna eller på annat sätt utgör hinder för en maskinell renhållning av gata, gångbana eller annan offentlig plats utanför.”

Det gäller att hålla smultronen i schack i fortsättningen (se ”Smultronställe?”). Å andra sidan har kommunen aldrig någonsin gjort rent på trottoarerna, varken ”maskinellt” eller manuellt, på Lovisebergsgatan…

Till sist noterar jag att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) har lämnat ett fylligt och uttömmande svar på en interpellation från Lutz Rininsland (V) om vattenverket. Rininsland frågade:

”Vad är sanningen bakom ryktena om behovet av en stor investering i en ny anläggning i Vänersborg och om det förhåller sig så, hur hanteras möjligheten att samverka med Trollhättan?”

Rininsland skriver om interpellationssvaret, och lite annat, i sin blogg för dagen – ”Vatten, vatten…”.

Rivningen i Vargöns hamn

19 mars, 2019 1 kommentar

För två veckor sedan bloggade jag om lagerhallarna på Vargöns hamnområde. (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.)

Det var två stora hallar som stod där alldeles tomma och oanvända. En driftig entreprenör från södra Dalsland ville köpa hallarna och marken för 2,6 milj kr. Köparen var villig att själv säkra kajen för skred och dessutom erbjöd han sig att låta kommunen få ”friskriva sig” från allt ansvar om något oförutsett skulle inträffa. Entreprenören tänkte använda lagerhallarna för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Han hade kontakter med andra båtföretag som också var intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Strandskyddet var ju dessutom borttaget i området vilket hade underlättat både byggnation och småbåtshamn.

Entreprenören hade visioner för hamnområdet.

Kommunen var positiv. Köparen fick ett muntligt besked om att han skulle få köpa marken och hallarna. Det var hösten 2017. Sedan hörde inte entreprenören något förrän en vargöbo meddelade honom att kommunen hade satt igång med att riva lagerhallarna… Det var i år, för en månad sedan.

Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen och frågade om varför. Och fick ett kort svar:

”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”

Det visade sig att denna ”mindre brand” var känd av den presumtive köparen, och var inget som hindrade ett köp. Branden inträffade innan hans kontakter med kommunen. När det gäller skred- och rasrisken var ju köparen villig att bekosta förstärkningar själv. Det var ju en förutsättning i samtalen mellan köparen och kommunen. Dessutom har kommunen tagit bort den avspärrning vid kajen som fanns där tidigare. (Det såg jag vid ett besök efter min blogg.) Varför vet jag inte, men jag antar att risken för skred och ras kanske inte var så akut som man först trodde.

Jag skrev ytterligare ett mail till samhällsbyggnadsnämnden. Jag frågade återigen varför hallarna revs och fick svaret:

”Magasinet rivs för att de bedöms vara i väldigt dåligt skick ( trasiga väggar, trasiga portar ). Ungdomar har haft det som tillhåll och förstört byggnaden ytterligare och bland annat eldat ( stor risk att de skadar sig själva också ). Magasinet ligger delvis på kvicklera  och det finns en rasrisk. Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsfövaltningen har tagit beslut om att riva hallen.
Projektledaren fick uppdraget från tidigare fastighetschef.”

Det är samma argument som upprepas. Och återigen, entreprenören var ju villig att själv vidta alla nödvändiga åtgärder kring hallarna och marken. Om ungdomar hade ”förstört byggnaderna ytterligare”, så kunde väl köparen själv, på plats, fått avgöra om hans anbud kvarstod. Det var ju ett mycket bra anbud för kommunen. Och varför förseglades inte hallarna om det var ett tillhåll för ungdomar? Det kan man väl också fråga sig.

Det verkar inte heller som om det finns några omedelbara planer för området vid ”magasinen”. På en fråga svarar förvaltningen:

”Samhällsbyggnadsnämnden väntar fortfarande på svar från Kommunfullmäktige. Samhällsbyggnadsnämnden har inte har fått svar ifrån KS/KF  om fortsatt arbete i ärendet.”

Det var den 18 juni 2014 som kommunfullmäktige i Vänersborg fattade ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Det var ett principbeslut, inte ett ”riktigt” beslut. Sedan dess har det helt riktigt inte hänt något. Men det var snart 5 år sedan – hur länge ska Samhällsbyggnadsnämnden vänta? Och behövs just detta område till hamnen? Det ligger en bit söderut i området.

Det har inte heller fattats något riktigt beslut om rivningen vad jag förstår. När jag frågade om beslutet så fick jag svaret:

”Detta rör fastighetsförvaltning och betraktas som en ren verkställighet och därför behövs det inte något beslut.”

”Verkställighet” av vad? Undrar jag. Och naturligtvis kan man undra varför inte den tilltänkte köparen kontaktades innan rivningen… Jo, säger förvaltningen:

”I telefonsamtalet hösten 2017 uppfattades inte att det var hallarna den presumtive köparen var intresserade av utan hamnområdet i övrigt. 
Den presumtive köparen skulle kontaktas om hamnområdet blev aktuellt för försäljning. OBS! Fortfarande väntar samhällsbyggnadsnämnden på svar ifrån KF gällande ärendet och därför har inte presumtive köparen kontaktats. se bifogat beslut från samhällsbyggnadsnämnden.”

Det här säger köparen att det inte stämmer. Han var hur tydlig som helst med att det var hallarna som han var intresserad av. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Han hade inte tänkt flytta någon hamn från Vänersborg till Vargön. Han tänkte bara förvara och reparera båtar.

Och igen, varför rivs magasinen om inget svar har kommit från kommunfullmäktige? Om kommunfullmäktige någon gång kommer till skott och röstar nej till en hamn, då har ju kommunen genom rivningen gått miste om några miljoner. Och vargöborna om en utveckling i hamnområdet…

Men ord står mot ord. Och vad som har sagts i samtalen kan ingen bevisa. Däremot står det helt klart att kommunen inte bara går miste om köpepengar utan också förlorar pengar. Det kostar nämligen, enligt det vinnande rivningsanbudet, 670.600 kr att riva hallarna. Och då är inte konsultkostnaderna inräknade. För en konsult har varit inblandad. Han har bland annat konstaterat att det finns asbestskivor i väggar och tak. Det ser jag dock inte i några handlingar som rör upphandlingen. Men jag förutsätter att kostnaderna för sanering, transporter och deponi av asbesten ingår i de 670.600 kronorna. Konstigt vore det väl annars…

Jag ställer mig dock fortfarande frågorna, varför rivs hallarna och varför kommunicerade inte kommunen med den tilltänkte entreprenören och köparen?

Vad händer egentligen i Vargön?

8 mars, 2019 1 kommentar

Den 18 juni 2014 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Kommunen hade nämligen redan 2010 köpt markområdet i Vargöns gamla hamn- och industriområde för 16 miljoner kronor. Tanken från de styrande var säkerligen redan då att anlägga en ny hamn i området.

Efter fullmäktiges beslut avsattes drygt 22 miljoner kronor för att bygga vägar, ordna vatten och spillvatten mm. En hel del blev ordnat, men det verkade bli stopp när det kom till kajförstärkningarna. För detta var det för övrigt avsatt ytterligare 20 miljoner kronor.

Vad jag vet så blev några kajförstärkningar aldrig utförda utan kajområdet vid vattnet spärrades istället av för allmänheten. Sedan verkar det som om hamnplanerna i Vargön lades i malpåse. Det verkar överhuvudtaget inte som en hamnflytt har diskuterats särskilt mycket sedan 2016 då frågan ventilerades i några debattartiklar i TTELA.

Och fortfarande finns det, väl att märka, inget beslut om att anlägga en hamn i Vargön – ett principbeslut är inget ”riktigt” beslut.

Och det har tydligen också uppmärksammats av allmänheten – att det inte händer något i hamnområdet alltså. En driftig entreprenör från södra Dalsland hade lagt märke till de stora lagerhallarna som fanns i den södra delen av hamnområdet.

De stod tomma och oanvända i flera år. Han tyckte att det var synd att det var så, för här skulle han kunna förvara större båtar över vintern och också utföra en del reparationer.

Entreprenören tog kontakt med kommunen redan hösten 2017. Han var helt enkelt spekulant på lagerhallarna och marken de stod på och marken runt omkring, i första hand mot söder.

Kommunen var positiv och entreprenören fick reda på att kommunen ville ha 130 kr/kvm, och i det priset ingick hallarna. Det tyckte entreprenören var helt ok. Kommunen var villig att sälja 20.000 kvm. Entreprenören accepterade och var villig att betala de 2,6 miljoner kronor som marken och hallarna skulle kosta. Entreprenören tog detta som ett muntligt avtal. Ja, egentligen kunde han tänka sig att köpa ytterligare 10.000 kvm. Skulle en hamnflytt bli aktuell så skulle det ändå finnas plats.

Det hör också till saken att köparen var villig att själv säkra kajen för skred etc. Kommunen skulle helt enkelt så att säga få ”friskriva sig” från allt ansvar. Och sett ur kommunens synpunkt kunde en sådan friskrivning från ansvar vara mycket viktig.

Köparen var nöjd. Han började studera kartorna över området och allt som hade med området och marken att göra. Han började planera och ta kontakter. Området kunde utvecklas. Det var inte bara hallarna som kunde användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra båtföretag var också intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Entreprenören hade visioner för hamnområdet.

Det var ett bra erbjudande för kommunen. Ett par miljoner till kommunkassan för några byggnader och ett markområde som ändå inte användes, och som det inte fanns några planer för. Plus att det skulle bli lite aktivitet i området, som möjligtvis också skulle kunna locka till sig ytterligare företag och verksamheter. Entreprenören fick som han tyckte ett välvilligt och positivt bemötande av kommunen.

Det här var på hösten 2017. Under år 2018 hände det inte mycket mellan den tilltänkte köparen och kommunen. Det var ganska tyst. Köparen, som är ganska van vid att det kan ta tid i kommunen, politiker som ska säga sitt etc, avvaktade, men var vid gott mod. Hans kontakter på kommunen hade ju sagt att de skulle återkomma när det ”hände något”. Och han var ju ”först i kön”, eller till och med den ende.

För några veckor sedan började det helt plötsligt hända saker i hamnområdet…

Kommunen satte igång med att riva lagerhallarna…

Entreprenören blev tagen på sängen. Varför revs hallarna? Vad hände med hans anbud? Vad skulle kommunen göra på området istället? Och varför hörde ingen på kommunen av sig? Han tog kontakt med kommunen men fick inga svar. Istället var tonen, enligt hans egen utsago, negativ och avvisande.

Och rivningen fortsätter…

Och frågetecknen hopar sig…

Som kommunpolitiker undrar jag vem som har fattat beslutet om rivning. Och varför. Är rivningen upphandlad? Hur mycket kostar rivningen? Hur är det med säkerheten för de som river (om kajen inte är skredsäkrad)? Behövs det inte bygglov för rivning?

Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen, som har ”hand om” området och ev försäljning, och byggnadsförvaltningen.

Byggnadsförvaltningen svarade först.

Det finns rivningslov för byggnaderna. En ansökan lämnades in av samhällsbyggnadsförvaltningen redan i februari 2018. Miljö- och hälsa tillstyrkte lovet redan samma månad och den 4 maj 2018 beslutade byggnadsnämnden att ge rivningslov. Byggnadsnämnden gav också startbesked att påbörja åtgärden.

Samhällsbyggnadsförvaltningens svar kom i eftermiddags (jag ställde frågorna i tisdags). Svaret var kort:

”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”

Det var inte svar på alla de frågor jag hade ställt och inte heller medföljde någon dokumentation som jag också hade begärt.

Jag ringde den presumtive köparen. Jo då, han visste om den ”mindre branden”. Den hade inträffat redan före hans diskussion med kommunen. Branden var liten och hade inte medfört några nämnvärda spår, ”inte ens innertaket var sotigt”. Det påverkade inte ett eventuellt köp.

Att det föreligger ”skred- och rasrisk” är inte heller något nytt, varken för kommunen, entreprenören eller allmänheten. Det är en av de stora frågorna om nu kommunen beslutar att anlägga en hamn i området. ”Grejen” är att den tilltänkte köparen åtog sig att åtgärda dessa risker i det område som han ville köpa. Utan att det skulle kosta kommunen en enda krona. Kommunen skulle ju till och med få friskriva sig från ansvar om några tidigare okända problem skulle upptäckas.

Kommunens handlande är en gåta. Istället för att få en del av kajen skredsäkrad, intäkter från en försäljning och verksamhet i hamnområdet, så lägger kommunen ut åtskilliga miljoner (antar jag, jag har inte fått svar på frågan om kostnaderna) på en rivning – och hamnområdet blir ännu ödsligare än tidigare…

Beslutet att riva lagerhallarna fattades alltså efter att den dalsländske entreprenören gavs löfte om att få köpa marken och byggnaderna. Och det kan man ju undra hur det var möjligt. Kommunen har onekligen gett den tilltänkte köparen löften som inte gällde och som också har tagit en massa onödig tid för honom. Och varför meddelades han inte?

Varför kommunen har beslutat att riva lagerhallarna och vad planerna är för området är fortfarande obesvarade. Likaså en del andra frågor kring de kommunala kostnaderna för t ex konsulter och rivning. Och så naturligtvis frågan hur kommunen kan förhandla och lova något som den inte håller…

Det kanske blir läge att återkomma i frågan.

%d bloggare gillar detta: