Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion

23 september, 2019 1 kommentar

(Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)

James Bucci sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden. Han var inte nöjd med kommunens hantering av ärendet om Solvarm. Bucci väckte därför, med en motion, helt enkelt det ärende som Solvarm som enskild fastighetsägare inte fick väcka…

Buccis motion behandlades den 12 september, efter en del strul. (Se Buccis blogg: “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.)

Bucci formulerade sitt yrkande på detta sätt:

“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Motionen handlade på sätt och vis om två saker. Det handlade dels om det konkreta fallet – ska kommunens verksamhetsområde för VA inskränkas så att naturhuset i Sikhall inte omfattades? Och dels, om det blev ja/ok från nämnden, skulle beslutet även gälla alla andra fastigheter med samma ”problematik”. Det skulle bli en princip.

Tjänstemännen som beredde ärendet var VA-chefen och en av kommunens jurister. Och som alltid skriver förvaltningschefen under tjänsteskrivelsen. Skrivelsen kom inte helt oväntat fram till slutsatsen, vilket också blev förslaget till nämnden:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslås avslå förslagsställarens yrkan.”

I skrivelsen motiverades avslagsyrkandet. Och då är det brukligt att fakta redovisas, att hänvisningar sker till lagparagrafer och att det resoneras och dras slutsatser. Så var också fallet i denna skrivelse. Även om det var mycket kortfattat.

Det jag däremot ofta saknar i kommunala tjänsteskrivelser och underlag är något som jag som lärare har velat få mina elever till att göra, och tänka (se läroplanen för grundskolan) – att redovisa argument som talar för ett påstående och att redovisa argument som talar mot. Sedan ska varje argument analyseras och vägas mot argument för och emot. Viktigt i det analytiska och resonerande arbetet är att se saken från olika vinklar, att anlägga olika perspektiv. Först när denna process är klar så kan slutsatser dras. Och då är det viktigt att redovisa vilka argument som väger tyngst och varför.

Min åsikt är att tjänsteskrivelsen bara anlade kommunens perspektiv, dvs kommunen i den meningen av de politiker och tjänstemän som bestämmer – inte kommuninvånarna. Det fördes bara fram argument och resonemang som talade för kommunens intressen.

Så här stod det i tjänsteskrivelsen:

“En enskild fastighetsägare är inte behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning.”

Det redovisades faktiskt inga argument för eller mot detta påstående. Såvida det inte ska betraktas som ett argument att kommunfullmäktige har beslutat om det verksamhetsområde där Solvarms naturhus ingår. Det redovisades sedan bara när kommunen, utifrån sitt perspektiv, skulle kunna tänka sig att inskränka ett verksamhetsområde. Det handlade då om kostnader och tekniska problem. För kommunen alltså.

Men så skrev tjänstemännen lite överraskande:

“frågan om inskränkning enligt § 9 har ännu inte prövats av domstol.”

Oops.

Har inte lagparagrafen prövats av domstol? Då borde det väl, kan man tycka, vara ännu viktigare att anföra argument för och emot, motivera, förklara och analysera… Men det gjorde inte tjänstemännen.

Jag återger lagparagrafen ytterligare en gång, så kan läsaren själv göra sin tolkning (Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 §):

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Tjänsteskrivelsen fortsatte med att redovisa domen i Mark- och miljödomstolen (MMD) som gav Solvarm rätt att slippa betala anslutningsavgift till kommunens VA-nät. En stor del av hela tjänsteskrivelsen handlade om detta, och jag är inte säker på varför. Det handlade ju faktiskt inte om det aktuella ärendet, Buccis motion. Och jag blir inte heller klok på slutsatsens relevans:

“Domens effekt bedöms som mycket begränsad på Vänersborg och andra kommuner då uppfattningen är att MMD ansett att det är en mycket speciell anläggning.”

Jaha, och? Om det betydde något i sammanhanget så torde väl det faktum att det handlade om “en mycket speciell anläggning” innebära att naturhuset borde kunna undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Fast “en mycket speciell anläggning”… Tycker verkligen samhällsbyggnadsnämnden det? Vad bråkar nämnden i så fall om?

Att domens effekt bedömdes vara mycket begränsad är inget annat än att förringa frågans betydelse. Hela VA-Sverige jublar. Det är första gången som en domstol har förkunnat en dom som låter en fastighet slippa att ansluta sig och betala avgift till det kommunala VA-nätet. Det kan öppna dörrarna till fler fastigheter, vilket i sin tur kan vidga och fördjupa hela diskussionen om hur vi ska ta hand om vårt avloppsvatten. En synnerligen viktig miljöfråga.

Tjänsteskrivelsen avslutades med en redovisning av kommunens ståndpunkt:

“Domen (i MMD; min anm) ska inte påverka kommunens ställningstagande vad gäller verksamhetsområdets omfattning då det relateras till det större sammanhanget. Fastigheten kan ingå i ett verksamhetsområde utan att vara avgiftsskyldig. § 9 bedöms inte tillämpbar i detta fall.“

Det är nog så att Solvarms fastighet kan ingå i verksamhetsområdet utan att vara avgiftsskyldigt och utan att vara anslutet till VA-nätet. Det är ju antagligen så det kommer att fungera i praktiken i fortsättningen.

Det sista påståendet, att § 9 inte är tillämpbar, förstår jag mig inte riktigt på. Inte det heller… Det var ju den paragrafen som hela ärendet handlade om och den paragraf som faktisk ger fastigheter rätt att undantas från ett verksamhetsområde.

Det har skrivits en hel del om detta ärende i TTELA den senaste tiden. Vi läste bland annat om hur samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) försvarade nämndens beslut. (Se TTELA “Oklart om kommunen överklagar domen om Solvarms avlopp”.) Det blev nämligen 9-2 för att avslå motionen. (Endast medborgarpartiet stödde James Bucci, V.)

I artikeln säger Wiklund också om § 9 i LAV:

“Den paragrafen syftar inte till enskilda fastigheter.”

Vilket naturligtvis är helt fel. Det är ju precis det den gör. Men kanske har TTELA citerat ordförande Wiklund felaktigt.

Det är svårt att förstå betongpolitiker och hur de tänker. I det här ärendet är det extra svårt. Och särskilt svårt har jag att förstå ordförande Anders Wiklund som är miljöpartist.

Hur kan kommunen under alla dessa år, och nu under Wiklunds ledning, bråka och ta kamp mot Solvarm när alla vet att naturhuset är överlägset kommunens VA-system? När Solvarm ser och använder avloppsvattnet som en resurs, där näringsämnen återförs till jorden – ett kretslopp för en hållbar miljö och en hållbar framtid. Samtidigt som kommunens eget system årligen släpper ut orenat avloppsvatten i både Vänern och Frändeforsån, när kväve och fosfor inte återvinns till jordbruksmarken, när mikroorganismer, läkemedelsrester och mikroplaster släpps ut i åar och sjöar…

Mark- och miljödomstolen har i sin dom kommit fram till att Solvarms naturhus är bättre än kommunens VA-system och att Solvarm inte behöver ansluta sig eller betala anslutningsavgift. Domen kan överklagas. Vänersborgs kommun har fram till och med idag måndag att göra det. Den som beslutar om kommunen ska överklaga eller inte är förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen, inte politikerna i nämnden.

Det betyder att senast ikväll kl 23.59,59 får vi se vilket beslut förvaltningschefen har fattat.

==

Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.

Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick

22 september, 2019 1 kommentar

Det är inte bra att bli frustrerad skrev Lutz Rininsland (V) i en blogg häromsistens. Men det var precis vad han upplevde – frustration. Trots alla år av politiskt engagemang. (Se “Besviken på mig själv”.) Det var sammanträdet med Kunskapsförbundet Väst som gav upphov till hans känsla. Och jag förstår Lutz, jag kände till viss del den också. Både av samma skäl som Lutz, men framför allt på grund av kommunalrådens ageranden. (Se min blogg “Dagens sammanträde med KFV”.)

James Bucci, en annan vänsterpartistisk profil, kände sig “flushed” efter mötet med samhällsbyggnadsnämnden den 12 september. Det skriver James om i sin blogg efter sammanträdet. (Se “Flushed”.) Och jag förstår honom också. När jag läser James blogg så blir jag också både frustrerad och – flushed.

Det tycks vara vänsterpartisters lott i den här kommunen. Och då är det inte utan att man undrar vad vi vänsterpartister egentligen håller på med. Håller vi på att tappa fotfästet, verklighetsförankringen? Inser vi inte hur fel vi har? Inser vi inte hur smarta, logiska och ansvarstagande alla andra politiker är? Inser vi inte vilken tur det är att vänersborgarna har röstat fram alla betongpolitiker som kan lotsa Vänersborg på ett bra sätt in i framtiden?

Jag vet inte. Det händer ofta att jag försöker jag anamma betongpolitikernas syn och se problemen och lösningarna i Vänersborg ur deras perspektiv. Men det fungerar sällan. Jag kan helt enkelt inte förstå hur de tänker.

Samhällsbyggnadsnämnden hanterade torsdagen den 12 september en motion från James Buccis tangentbord. Den handlade om att undanta Solvarms naturhus från att ingå i kommunens verksamhetsområde för VA-tjänster. Bucci uttryckte det så här i sin motion:

“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Samhällsbyggnadsnämnden hade nämligen den 22 mars 2018 avvisat en ansökan från Solvarm om att kommunen skulle inskränka verksamhetsområdet, dvs att Solvarms naturhus inte skulle behöva ansluta sig till det kommunala VA-nätet. I beslutet skrev samhällsbyggnadsnämnden:

“Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”

Det är intressant att notera att nämnden alltså inte behandlade Solvarms begäran i sak, dvs att undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Nämnden avslog Solvarms möjlighet att ens få saken prövad. Som privatperson och enskild fastighetsägare hade han inte den rättigheten. Enligt samhällsbyggnadsnämnden…

Det låter i mina öron precis som när en enväldig härskare dikterar vad undersåtarna får och inte får göra. De får inte ens ifrågasätta, än mindre “klaga” på besluten…

Solvarm överklagade kommunens beslut till Förvaltningsrätten. Solvarm menade att fastighetens/naturhusets VA-system var överlägset kommunens eget. Dessutom hade ju också kommunens egen miljö- och hälsoskyddsnämnd i ett tidigare beslut konstaterat att Solvarms system skulle få tillstånd att användas. (Se ”Nyhet: Solvarm får tillstånd!”.) Solvarm ville därför att verksamhetsområdet skulle inskränkas, dvs naturhuset skulle få ett undantag – det skulle inte tvingas in i det kommunala VA-nätet.

Förvaltningsrätten prövade inte sakfrågan, inte den heller. Rätten skrev i domen:

”Enligt förvaltningsrättens bedömning är lagstiftarens avsikt med prövningen och överprövningen av va-frågor därmed klar såtillvida att kommunens beslut om va-anläggningars verksamhetsområden inte ska bli föremål för prövning eller överprövning i sak och att enskilda fastighetsägare som vill undgå avgiftsskyldighet därför istället är hänvisade till att i särskild ordning visa att deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt.”

Kommunens beslut att inte pröva sakfrågan hade inte föregåtts av några fel enligt Kommunallagen och inte varit olaglig. Solvarm förlorade. (Se “Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten”.) Solvarm överklagade Förvaltningsrättens beslut, men Kammarrätten beviljade i veckan som gick inte ens prövningstillstånd. Även om Förvaltningsrätten undvek sakfrågan, så måste man ändå tolka domen som att en inskränkning av ett verksamhetsområde för en enskild fastighetsägare måste väckas av kommunen själv, och inte den enskilde.

Moment 22 på sin spets. Makten, dvs kommunen, vill inte pröva en invånares sakskäl. Den förnekar till och med invånaren möjligheten att ens bli lyssnad på. Och domstolen lyssnar inte heller. Den bara konstaterar att makten/kommunen inte behöver lyssna…

Det är lagtexten som gäller. Det är den som kommunen ska gå efter, det är den som de juridiska instanser ska döma efter. Och så här lyder lagtexten.

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 § :

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Säger denna lagtext att en enskild inte får initiera ett ärende om att inskränka ett verksamhetsområde?

Tolkningar är en sak, lagtexten en annan. Vad säger du? Men innan du tycker något och oavsett vad du anser kanske vi kan vara överens om att det faktiskt går att tolka ovanstående lagtext på olika sätt. Och när kommunen då tolkar lagen på ett av sätten och inte på ett annat – då handlar det enligt min mening om politik…

James Bucci gick ett steg vidare. Han sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden och tänkte inte låta saken bero. Bucci väckte som politiker helt enkelt det ärende som inte Solvarm som enskild fastighetsägare fick väcka…

James Bucci skrev sin motion innan förvaltningsrätten hade kommit med sitt beslut och också innan domen från Mark- och miljödomstolen. För som läsare av denna blogg vet ansåg ju Mark- och miljödomstolen i en dom nyligen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Men naturhuset ska, enligt samhällsbyggnadsnämnden och förvaltningsrätten, ändå ingå i verksamhetsområdet för VA-tjänster…

Det måste väl tilläggas att samhällsbyggnadsnämnden var Solvarms motpart i rättegången i Mark- och miljödomstolen. Kommunen ville att Solvarm skulle betala nästan 200.000 kr för VA-tjänster som inte behövdes.

Mark- och miljödomstolens dom var oväntad, men inte desto mindre tämligen fantastisk. Den gav Solvarm rätt. Solvarm fick rätt att fortsätta använda sitt egenbyggda system och det viktigaste, det som domen egentligen handlade om, rätt att slippa betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. Domstolen ansåg att Solvarms naturhus var bättre än kommunens VA-lösning. Domen torde vara den första i sitt slag i Sverige.

Anm. Andra delen av den här bloggen hittar du här, ”Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion”.

Påfågelsskogen – svar på skrivelse

10 september, 2019 Lämna en kommentar

Igår fanns samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskotts svar på skrivelsen från de boende runt det lilla bergiga skogsområdet i kvarteret Påfågelsögat i Mariedal i kommunens diarium. (Se “Påfågelsskogen i Mariedal”.) (Påfågelsskogen ligger bara ett stenkast från det större och mer omdiskuterade skogsområdet på Mariedal Östra.)

De boende ställde en del frågor utifrån fullmäktiges beslut i juni. Då fastställde fullmäktige priset för de två tomterna, som kommunen ville sälja i skogsområdet, till 400 kr/kvm. Det fattades alltså inget beslut om exploatering eftersom samhällsbyggnadsnämnden följde en styckningsplan från 1931. I fullmäktiges handlingar stod det:

”Området i kvarteret Påfågelögat är outnyttjat och planen medger att avstyckning sker. Två skafttomter skulle kunna försäljas.”

I sin skrivelse lyfte mariedalsborna att kommunen redan på 80-talet gav besked om att det skulle bli en lekplats i området. De menade även att det inte heller fanns något hus inritat på tomten på fastighetskartan från 1969. Istället använder kommunen “en gammal fastighetskarta från 1931” – och de boende undrade varför.

I sitt svar (daterat 20 aug) skriver mark- och exploateringsingenjören:

“Det finns ingen juridiskt bindande plan som säger att området planerats som lekplats.”

Och så är det säkert. På den tiden, det vet jag från andra nämnder, var det inte helt ovanligt med muntliga överenskommelser och besked. Det räckte med några ord och en handskakning.

Den fastighetskarta från 1969, som skrivelsen hänvisar till, är okänd för mark- och exploateringsingenjören. Det är intressant, för jag antar att de boende inte har “hittat på” detta. Kanske får fastighetsutskottet snart en ny karta i sitt arkiv… Hur en sådan i så fall kommer att påverka och eventuellt förändra bedömningen återstår att se.

Fastighetsutskottet anser att styckningsplanen från 1931 är den plan som gäller för området.

“Det är den planen som medger vad som får och inte får göras i området.”

Den “gamla fastighetskartan” är inte upphävd och den medger byggnation i Påfågelsskogen – trots att:

“ett hus inte är inritat på kartan”

Vilket jag trodde att det var… Men det spelar ingen roll om inte något hus är inritat anser fastighetsutskottet:

“[det] kan inte likställas med att det aldrig skulle byggas något i Påfågelskogen.”

Det verkar som om de boende och kommunen måste komma överens om sakförhållandena. Vad gäller – finns det en karta från 1969 eller inte? Och har styckningsplanen från 1931 samma status som en detaljplan? Och varför finns det ingen detaljplan? Dessutom stämmer inte styckningsplanen från 1931 med hur området ser ut idag – och vad gäller då…?

Självklart är detta frågor som berör även oss politiker – i högsta grad…

Jag vet inte hur bråttom det är i praktiken att få svar på dessa frågor, fastighetsutskottet skriver nämligen:

“… är inte två tomter på Påfågelögat högsta prioritet i dagsläget…”

Solvarm fick rätt mot kommunen!! 

3 september, 2019 8 kommentarer

Det hände massor den första dagen som pensionär. (Se “Nytt skede i livet”.) Först blev Vänersborgs kommundirektör avskedad (se “Nyhet: Kommundirektören uppsagd”), sedan invigdes den nya förskolan på Belfragegatan och under invigningen fick jag ett mail med en bifogad dom från Mark- och miljödomstolen!

Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!

Det tål att upprepas:

Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!

Det är en mycket välkommen och välförtjänt seger för familjen, men också för alla i Sverige som är i en liknande situation. Rättegången har uppmärksammats i hela landet och faktiskt också utanför våra gränser.

Striden gällde om familjen Solvarm var tvungen att betala anslutningsavgiften på 194.935 kr till Vänersborgs kommuns VA-nät. Det ansåg kommunen – och det trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tyckte att det behövdes (beslut den 11 juni 2018). (Jag har beskrivit omständigheterna tämligen noggrant i ett antal bloggar, se framför allt “Solvarm i Mark- och miljödomstolen” från den 30 juni.)

Mark- och miljödomstolen avkunnade följande dom:

“Mark- och miljödomstolen fastställer att Anders och Rosemary Solvarm för deras fastighet Vänersborg Sikhall 1:20 inte ska vara avgiftsskyldiga för vatten och avlopp.”

Otroligt! Fantastiskt!

Domstolen redogör i sin dom på sedvanligt sätt vad tvisten handlar. Den återger både Solvarms och kommunens synpunkter. Domstolen beskriver också Solvarms återvinningssystem på ett utförligt och tämligen lättförståeligt sätt. I den beskrivningen finns en formulering som jag tycker är slående för hur Solvarm tänker och hur systemet fungerar:

“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ”att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig”.”

Även kommunens synpunkter beskrivs utförligt. Jag bifogar en länk till domen nedan, så kan var och en själva bedöma relevansen och styrkan i kommunens argument.

Jag tycker att man slås av kommunens oerhört negativa inställning både till naturhuset i Sikhall och allt nytt… Kommunen ser inte “det nya” och visar brist på “utvecklingstänk”… Det är nästan så att man även får uppfattningen att kommunen försöker misstänkliggöra Solvarms intentioner och familjens vilja till en miljömässigt hållbar utveckling av VA-systemet. Jag tror att domstolens beskrivning av kommunens synpunkter kan bli ett intressant dokument för framtidens människor som exempel på en konservativ och utvecklingsfientlig inställning.

Det skulle för övrigt vara intressant att höra kommunens två förvaltningar, dvs samhällsbyggnadsförvaltningen och miljö- och byggnadsförvaltningen, diskutera Solvarms VA-system. De skulle knappast bli överens…

Mark- och miljödomstolen redogör och motiverar utförligt sin dom. Den menar inledningsvis att:

“Behovet av anslutning till den allmänna va-anläggningen ska vara grundat på skyddet för människors hälsa och miljön och prövas från objektiva utgångspunkter.”

Och fortsätter lite senare:

“I förarbetena anges att ett enskilt alternativ till va-lösning som är överlägset i fråga om återföring av viktiga näringsämnen till det naturliga kretsloppet samtidigt som det enskilda alternativet från övriga relevanta synpunkter håller någorlunda jämna steg med det allmänna alternativet är ett exempel på ”god hushållning med naturresurser” som innebär att avgifter för va-anläggningen inte ska utgå (prop. 2005/06:78 s. 81).”

Mark- och miljödomstolen tar sedan upp punkt för punkt vad parterna var oense om och hur domstolen resonerar. Som tur är så avslutar domstolen med en sammanfattning:

“Domstolen har funnit att de enskilda avloppsanläggningarna (Solvarm har två olika system; min anm) är likvärdiga med det allmänna systemet vad avser hälso- och miljöskydd. När det gäller god hushållning med naturresurser har domstolen konstaterat att den enskilda avloppsanläggningen är bättre än det kommunala alternativet. Beträffande den hänsyn som ska tas till möjliga framtida förändringar i fråga om fastighetens användning och ägarförhållanden har makarna Solvarm visat att den enskilda avloppsanläggningen håller måttet i jämförelse med det allmänna alternativet samt att det ekonomiskt utfallet är positivt i detta fall. Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen. Detta förutsätter dock att den enskilda avloppsanläggningen System Two är i drift samt att riktlinjerna för avloppsanläggningens hygien, skötsel och underhåll upprätthålls. Makarna Solvarms talan ska därför bifallas.”

Med andra ord, naturhusets VA-system är minst lika bra eller bättre än kommunens.

Tvisten gällde också “V:et” i VA – dricksvattentjänsterna.

Domstolen skriver i domen:

“Fastighetens behov av dricksvattentjänster kan tillgodoses minst lika bra genom den egna vattentäkten.”

Jag tror att familjen Solvarm känner en stor lättnad idag. De vill syssla med att utveckla sitt system, inte delta i tidsödande tvister med kommunen.

Anders Solvarm skriver till mig:

“Det finns rättssäkerhet som bygger på lyhördhet för vetenskap och teknisk utveckling för vår naturs skull.”

Tyvärr tror jag inte att sista ordet är sagt. Kommunens tjänstemän har säkert andra planer… De vill med all sannolikhet överklaga domen. Vi får se vad politikerna vill – ärendet lär komma upp på samhällsbyggnadsnämndens bord den 12 september… Det nämndsmötet är öppet för allmänheten, men tyvärr krockar det för min del med ett annat sammanträde.

Det är läge att avsluta denna blogg med denna mening från Mark- och miljödomstolens dom, den säger nämligen allt:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Grattis alla i naturhuset i Sikhall!

Anm. Du kan ladda ner domen från Mark- och miljödomstolen här.

PS. Du kan läsa mina bloggar om Solvarm och naturhuset i Sikhall genom att klicka här.

PPS. TTELA skriver tyvärr inte särskilt ofta om familjen Solvarm och naturhuset i Sikhall, men i dagens tidningen återfinner vi en mycket bra artikel – se ”Tvisten om Solvarms avlopp avgjord” (tyvärr betalvägg).

Renovering av Norra skolan?

21 augusti, 2019 Lämna en kommentar

Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har haft åtminstone ett sammanträde nu efter sommaren, kanske fler. Arbetsutskottet sammanträdde i varje fall i måndags (19/8). Jag har dock inte sett något protokoll, det kanske inte ens är justerat än, men jag antar att både pengar till Kunskapsförbundet Väst och köp av Bergagården på Hunneberg diskuterades. (Se TTELA ”Vänersborg har visat intresse för Bergagården”.)

Det finns anledning att återkomma till dessa frågor, eftersom de med all sannolikhet kommer upp i kommunstyrelsen så småningom och kanske också till kommunfullmäktige.

I diariet idag återfanns däremot en tjänsteskrivelse från kommunens ekonomichef daterad den 20 augusti. Skrivelsen ska tydligen behandlas på nästa sammanträde med KSAU, eftersom den är adresserad dit. Och nästa sammanträde med KSAU är enligt kommunens kalendarium den 30 september.

Tjänsteskrivelsen handlar om Norra skolans renovering.

Det finns stora renoveringsbehov på Norra skolan. Det har jag skrivit om tidigare. Underhållet har under åren varit mycket bristfälligt och nu behöver det till en omfattande renovering. Den beräknas uppgå till 60 miljoner kr, kanske ända upp till 90 miljoner. Och då ingår inte omkostnader för tillfälliga undervisningslokaler.

På barn- och utbildningsnämndens sammanträde i juni talades det emellertid om att det fanns vissa möjligheter att göra punktinsatser på Norra skolan för 6 miljoner. Då skulle eventuellt undervisning kunna fortgå i 2-3 år. Det här skulle dock förutsätta att det verkligen blir en ny skola på Holmängen, för åtminstone 500 elever. Då flyttas med all sannolikhet eleverna på Norra skolan dit… (En skola på Holmängen beräknas kosta 215 milj kr.)

I tjänsteskrivelsen står det dock inget om dessa omständigheter. Det står:

”Samhällsbyggnadsnämnden (SBN 2019/39) föreslår kommunfullmäktige besluta att tilldela 60 miljoner kronor till renovering av Norra Skolan under 2019-2020.”

Det är all bakgrundsbeskrivning som ges. Och det låter ju hoppfullt för alla som arbetar på Norra skolan, inklusive elever, och vårdnadshavare.

Men.

Sedan fortsätter skrivelsen:

”frågan kommer att hanteras i anslutning till arbetet med Mål- och resursplan 2020-2022.”

Och så föreslås KSAU att avskriva ärendet. Det ska istället tas upp inför budgetbeslutet för 2021…

Med andra ord, om förslaget går igenom KSAU och kommunstyrelsen (och kommunfullmäktige?) så kommer ingen renovering att påbörjas på Norra skolan förrän tidigast år 2021. Och inte som samhällsbyggnadsnämnden vill – redan i år…

Om det är möjligt att göra punktinsatser på Norra skolan vet jag inte. Jag hoppas verkligen det. Annars är det vad jag förstår tämligen omöjligt att bedriva undervisning på den gamla anrika skolan. Och då har jag ingen aning om hur skolsituationen för eleverna ska lösas. Men vi hoppas och tror att det föreligger en bra lösning.

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur annorlunda det var när det visade sig att Kommunhuset var i behov av renovering. Då bröt kommunen till och med mot lagen för att komma igång med en omfattande renovering så snabbt som möjligt.

Ibland inbillar man sig att kommunen gör skillnad på folk och folk. Men så är det naturligtvis inte…

Lite av varje (2): Bad, Topp och fisk

11 augusti, 2019 Lämna en kommentar

I gårdagens TTELA kunde vi läsa om att Vänersborgs kommun gick ut med informationen att vattnet vid Nordkrokens badplats är otjänligt. (Se ”Avrådan från bad kvarstår över helgen”.) Prover har visat på förhöjda halter av bakterier i vattnet.

”Bakterierna som hittats är intestinala enterokocker. Det är fekala bakterier som alltså kommer från avföring från människor eller djur.”

Orsaken är nog inte heller denna gång någon bräddning från Holmängens avloppsreningsverk. Det är med all sannolikhet kanadagässen som är skyldiga.

Kanske skulle kommunen jaga dessa fåglar med samma frenesi som de jagar enskilda avlopp i kommunen…

Och på tal om avlopp så är med all säkerhet orsaken till fiskdöden i Frändeforsån ärtvatten från Toppfrys. Det meddelade TTELA i veckan. (Se ”Toppfrys har hittat läckan ut i Frändeforsån”.)

”Läckan kommer sannolikt från vår bevattningsanläggning.”

Sa enligt TTELA Toppfrys VD Robert Stenstavold. Toppfrys arbetar med att hitta en lösning på problemet.

Som sagt, enskilda avloppslösningar (ej fabriker) är inte heller denna gång orsaken till de problem som finns med vattnen i kommunen.

Och om fiskarna dör i Frändeforsån, så tar de av andra orsaker snart slut på Halle- och Hunneberg. I juni fattade betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD, beslutet (i budgeten för 2020) att:

”Kultur och fritidsnämndens anslag minskas med 0,5 miljoner kronor. Finansieringen av fiske på Halleberg och Hunneberg upphör, detta gäller både utsättning, underhåll samt personal.”

Naturligtvis reagerar personer som brukar fiska på bergen. Enligt uppgift säljs det ca 3.000 fiskekort om året. Det sägs att dessa fiskekort betalar fisken. Det kan jag dock inte uttala mig om.

Helt klart är dock att sjöarna lockar folk. Det ordnas fisketävlingar och många av fiskarna (de på land) har dessutom med sig vänner och anhöriga som grillar och umgås vid sjöarna. Jag kan även tänka mig att en del av besökarna också är turister från andra delar av Sverige och Europa.

Var besparingsbeslutet förhastat?

Semestrarna är snart slut för de flesta. Kommunens pedagoger börjar t ex läsårets arbete imorgon måndag. Eleverna har dock en vecka kvar på sommarlovet. Politikerna har också fortsatt sommarlov. Det första nämndsmötet är inte förrän den 20 augusti. Då sammanträder byggnadsnämnden. Möjligtvis har de fem politikerna i kommunstyrelsens arbetsutskott något extra möte nästa vecka. Annars ses de dagen före byggnadsnämnden.

Lite av varje (1): Fotboll, bandy, sopor och måsar

10 augusti, 2019 2 kommentarer

Det händer ju lite smått och gott under veckorna. Allt kan man inte blogga om även om vissa saker hade varit värda åtminstone ett omnämnande i en blogg. Det blir ju om inte annat så att en del nyheter ger upphov till en och annan kommentar vid köksbordet. Här tänkte jag råda bot på detta.

Som nyheten att det inte bara är Lilla Paris som är drabbat av fiskmåsplågan. Det har även det ”stora” Paris. Tidningarna rapporterar hur fiskmåsarna har intagit staden. De finns på Notre-Dame, bland falafelbarerna i Maraiskvarteren och på hustaken i Belleville… Det är ”ett helvete” säger ordningsvakten Rodolphe Ghelfi. (Se ”Måsar invaderar Paris: Ett helvete”.)

I England har fiskmåsarna gått ett steg längre. De har påverkats av den engelska pubkulturen. Måsarna härjar på uteserveringarna och dricker öl och vin som blir kvarlämnat i glasen. Brandmannen Virgil Turner säger (se ”Fulla fiskmåsar chockar invånare”):

”När vi kom fram hade den [fiskmåsen; min anm] redan trillat ned från taket och satt och skakade på huvudet och försökte flyga. Den stank av öl och spydde på mig när jag fångat den.”

Och hittar måsarna inga varma korvar, hot dogs, till ölen så tar de ”dogs” som finns tillgängliga – t ex chihuahuor… (Se ”Chihuahuan Gizmo bortrövad av fiskmås”.)

Vi får se hur fiskmåsarna kommer att utvecklas i Nordstan… Vänersborgs miljö och hälsa får säga vad de vill. Fiskmåsar hör inte hemma i tätbebyggda områden. En av grannarna har förresten försökt att skrämma bort måsarna med en fejkad uggla på taket. Om det är ugglans förtjänst vet jag inte, men det har faktiskt varit färre fiskmåsar på Lovisebergsgatan i sommar än tidigare år.

Signaturen Rune är mycket insatt i politiken i Vänersborg. Enligt Rune gick kommunen före sommaren ut med en upphandling av ytterligare en ny sopbil med två fack – för dryga 2 miljoner. (Se här.) Och stämmer den uppgiften, vilket jag inte betvivlar, så vill nog tjänstemännen i Vänersborgs kommun köra vidare med tvåfacks sophantering i ytterligare 7-10 år… Och halka efter ännu mer i utvecklingen. (Se ”Dags att byta sophantering?”.)

Rune uppmärksammar också andra brister i Vänersborgs sophantering.

”Vänersborgs alla turister på stan, gästhamn och campingar (ex.vis Ursands 100.000 gästnätter per år) slänger alla sitt avfall i en enda soppåse som då inkluderar rötbart, brännbart, plast, metaller och farligt avfall.”

Och är det på detta sätt, så finns det mycket för samhällsbyggnadsförvaltningen att arbeta med… Rune efterlyser också ett agerande från de politiska partierna, t ex i form av motioner i dessa frågor. Ska vi låta miljöpartiet få chansen att bekänna sin miljöfärg, eller ska en röd motion bli nödvändig?

I slutet av juli inkom en skrivelse till Kunskapsförbundet Väst (KFV) från ett antal bandyintressenter. IFK Vänersborgs nye ordförande Bill-Arne Andersson var en av undertecknarna. Skrivelsen avslutades med:

”Vi bandyföreningars högsta önskan, är att Kunskapsförbundet Väst ska ändra sitt beslut och att fortsätta med intagning till Nationella idrottsutbildning för bandy (NIU) även i framtiden.

Utan att lägga någon värdering på bandyutbildningen så kan man väl tycka att det är lite märkligt att IFK som nyligen kostade Vänersborgs kommun ett antal miljoner för bandy-VM och den följande ackordsuppgörelsen (för att förhindra IFK:s konkurs) kommer med en sådan här önskan. Onda tungor påpekar att utan bandy-VM så hade pengar till en bandyutbildning funnits. Och då är alla kostnader för arenan borträknade.

Jag talade igår med några personer på Vänersvallen som är engagerade i fotboll. (Vänersborgs IF vann för övrigt derbyt mot Vänersborgs FK med 3-1.) De var helt på det klara med kommunens särbehandling av IFK. De menade att hade fotbollen fått lika mycket pengar av kommunen som IFK, så hade fotbollsföreningarna i kommunen spelat i helt andra divisioner. Som det är nu tvingas fotbollsföreningar säga nej till ungdomar, därför att det inte ens finns fotbollsplaner för alla.

Det är andra förutsättningar för fotbollen än på den tiden då hela Torpafältet låg öppet för fotbollsspel…

%d bloggare gillar detta: