Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

VA-utbyggnaden avbryts: Båberg

Samhällsbyggnadsnämndens mål med VA-utbyggnaden är att 90 % av Vänersborgs invånare ska anslutas, frivilligt eller ändå…, till kommunalt vatten och avlopp inom 15 år. Eller som samhällsbyggnadsförvaltningen uttrycker det:

få tillgång till kommunalt vatten och avlopp

Den officiella motiveringen till VA-planerna är att det ska gynna miljön och skyddet för människors hälsa...

Kommunens mål innebär att det måste inrättas nya verksamhetsområden i en rasande fart de närmaste åren. Det finns nämligen många enskilda avloppsanläggningar i Vänersborg, se prickarna på bild till vänster.

Den 17 februari i år (2022) hade turen kommit till Båberg:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att utöka verksamhetsområdet för vatten, dagvatten och spillvatten i Båberg till att inkludera ytterligare 29 fastigheter…”

Det finns ett verksamhetsområde i Båberg, det består av 12 fastigheter. Se det mörkare markerade området på kartan till höger (den röda pilen pekar på rondellen i Båberg). Det området skulle nu utökas.

Miljö- och hälsoskyddsenheten yttrade sig naturligtvis om det utvidgade verksamhetsområdet. Och sin vana trogen hade enheten utfört en skrivbordstillsyn. Den debatt som hade varit kring verksamhetsområdena i Vänersnäs i olika politiska instanser hade inte påverkat miljö och hälsa. (Detta var dock före det slutliga återremissbeslutet i kommunfullmäktige den 16 mars – se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)

Miljö- och hälsoskyddsenheten menade att:

“en markbaserad avloppsanläggning tappar i regel reningsgraden ju äldre den blir. … rättspraxis säger att en kommunal anslutning till spillvatten i regel är bättre än en enskild avloppslösning.”

Det finns en hel del argument att anföra kring dessa påståenden, men för miljö- och hälsoskyddsenheten ledde resonemanget till att det räckte med att titta i pärmarna efter tillstånd och hur gamla de enskilda avloppen var. Det är också intressant, och anmärkningsvärt, att åtminstone en av fastigheterna hade alla papper i ordning och därmed ett godkänt enskilt avlopp, men skulle ändå ingå i verksamhetsområdet…

Det fanns även några “blivande avstyckningar” som hade ett positivt förhandsbesked från byggnadsnämnden:

“under förutsättningen att byggnationen ansluts till kommunalt VA.”

Vad jag förstår så handlade det om fyra nya villatomter. (Jag har dock inte hittat detta beslut.)

Jag skrev ett mail till samhällsbyggnadsnämnden den 1 mars och frågade vilken information som, efter nämndens beslut, hade skickats ut till berörda fastighetsägare i Båberg och de reaktioner som inkommit. Det hade inte skickats ut någon information:

“Samhällsbyggnadsförvaltningen inväntar kommunstyrelsens svar när ärendet kommer tas upp. Därefter kommer information till berörda fastighetsägare att skickas ut.”

Jag förmodar att det skickades ut information senare, men jag kan inte låta bli att fundera över att det diskuteras och fattas beslut över huvudet på kommuninvånarna i Vänersborgs kommun. Jag menar, ett beslut om att en fastighet ska ingå i ett verksamhetsområde handlar ju om hundratusentals kronor för den enskilde. Och när ett ärende slutligen hamnar i kommunstyrelsen är det i regel för sent att ändra…

Den 11 februari 2022 fattade samhällsbyggnadsnämnden alltså beslutet att utöka verksamhetsområdet. Tre partier var emot beslutet. Det var Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet. De borgerliga partierna röstade för verksamhetsområdet…

James Bucci (V) yrkade först på återremiss, med följande motivering:

  1. ”Redovisas hur avståndsförhållanden är mellan fastigheterna för att klarlägga om det rör sig om ett tillräckligt samlat bebyggt område där godtagbara enskilda lösningar inte är möjliga att åstadkomma.
  2. Förklaras hur en enskild anläggning, som saknar tillstånd, per automatik, utan besiktning på plats och i strid mot lagpraxis kan likställas med en anläggning med underkänd funktionalitet.
  3. Redovisas hur berörda fastighetsägare ställer sig i ett val mellan att ha en godkänd enskild anläggning kontra att ha kommunalt VA.
  4. Redovisas om avtalsanslutning till det befintliga VA-nätet skulle kunna erbjudas som ett alternativ till att det befintliga verksamhetsområdet utökas. Samt om befintligt verksamhetsområde kan utökas punktvis för att omfatta fastigheterna som vill ansluta sig.
  5. Redovisas varför fastighet Båberg 3:xx (min maskning; min anm) med tillhörande avstyckningar inte skall kunna lösa sina vatten- och avloppsbehov med en gemensamhetslösning i linje med vad fastighetsägaren önskade göra vid ansökan om förhandsbesked hos byggnadsnämnden Bygg.2018.181. Samt varför dessa fastigheter inte hade kunnat lyftas in i det befintligt verksamhetsområde.”

Buccis motivering innehöll bland annat alla de aspekter som Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) tar upp, men som Vänersborgs kommun har en tendens att bortse från…

Majoriteten av nämndsledamöterna avslog yrkandet om återremiss. Då yrkade Bucci på avslag. Även det yrkandet avslogs alltså. Verksamhetsområdet skulle utökas.

MEN!!

Sedan fattade kommunfullmäktige sitt beslut att för andra gången återremittera ärendet om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Det var den 16 mars. (Se “KF: Återremiss i VA-frågan”.)

Kommunfullmäktiges beslut innebar i praktiken ett stopp för fortsatt tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet i Vänersborgs kommun. Kommunfullmäktige ville avvakta de nya lagändringarna i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) innan den gick vidare.

Det var inte särskilt svårt att räkna ut att kommunfullmäktige skulle besluta på samma sätt när utökningen av verksamhetsområdet i Båberg skulle avgöras.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) fattade därför, den 4 april 2022, det oundvikliga, men inte desto mindre unika, delegeringsbeslutet, ett så kallat ordförandebeslut, att upphäva nämndens beslut om Båberg:

“Ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden beslutar upphäva tidigare beslut som är fattat i samhällsbyggnadsnämnden 2022-02-17, §19 ärendet gäller verksamhetsområde för vatten, dagvatten och spillvatten i Båberg, med hänvisning till kommunfullmäktiges beslut 2022-03-16, §36 och § 37 överlämnas ordförandebeslutet till kommunstyrelsen.”

Ordförande Wiklunds beslut fattades efter samråd med tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen.

Det är helt klart att höstens kommunalval till stor del kommer att avgöra den viktiga frågan om tvångsanslutning till kommunens VA-nät.

Visar kommunen vilja i Sikhall?

10 april, 2022 Lämna en kommentar

I fredags upptäcktes några intressanta handlingar i diariet. De handlade om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall.

Fastighetsrättsliga lösningar är både ett krav och ett måste för att detaljplanearbetet i Sikhall ska kunna gå vidare och slutföras. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Och en detaljplan är i sin tur ett måste för att fastighetsägarna i allmänhet och Magnus Larsson i synnerhet ska kunna utveckla Sikhall enligt de planer och visioner de har. Problemen med fastighetsgränserna uppstod för övrigt i samma stund som kommunen förköpte (läs: exproprierade) delar av Magnus Larssons fastighet år 2007. Det kan vara bra att veta det. I samband med förköpet/expropriationen styckade nämligen kommunen sönder Larssons fastighet på ett sätt som gjorde det omöjligt för Larsson att utveckla Sikhall som han hade tänkt vid förvärvet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Men kanske är en lösning äntligen på gång. Det är emellertid fortfarande svårt att uttala sig säkert om. Magnus Larsson har vad jag förstår inte varit med i någon dialog med kommunen under en ganska lång tid nu. Jag tror inte heller att Larsson ännu har fått se kommunens underlag – det som finns i diariet och som jag tänker presentera i denna blogg. Kommunen verkar just nu arbeta med att komma fram till vilken inställning den ska ha i framtida samtal och förhandlingar med fastighetsägarna och Magnus Larsson. Så uppfattar jag läget.

Tjänstepersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen har tillsammans med plan- och byggnadsförvaltningen tittat på olika förslag, alternativ och möjligheter, eller scenarion som de kallar det. De har gemensamt utarbetat flera scenarion som presenterades för Fastighetsutskottet den 31 mars.  Fastighetsutskottet är ett utskott i samhällsbyggnadsnämnden och består följaktligen av politiker. Fastighetsutskottet beslutade (du kan ladda ner sammanträdesprotokollet här):

“Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott noterar informationen om inriktning för fastighetsrättsligt tillvägagångssätt för åtgärder inom planarbetet för Sikhallsviken.”

I sammanfattningen av ärendet skriver förvaltningen till utskottet, och jag återger hela avsnittet:

“Förvaltningen kommer att fortsätta dialogen med fastighetsägaren med huvudinriktning av alternativen C samt ägandeform/upplåtelse för piren/vågbrytaren enligt huvudinriktningen. En möjlig upplåtelse med pir/vågbrytare i kommunal ägo utreds som ett led i detta arbete samt vilken typ av pir/vågbrytare som vore lämplig för respektive lösning. Målet är att hitta en fastighetsrättslig lösning som samtliga parter står bakom och kan ligga till grund för fortsatt planläggning samt genomförande av detaljplanen.”

Det låter på sätt och vis förhoppningsfullt, men det har hänt att kommunen har gett liknande positiva signaler förut. Utan att egentligen mena det… Förhoppningarna är trots allt att det ska bli annorlunda denna gång. Ingen tjänar på att inget händer i Sikhall. Det innebär nämligen i praktiken att utvecklingen faktiskt går bakåt – Sikhall växer igen och förfulas. Och det kan inte ens kommunen tycka är önskvärt. Det finns dock en del ganska komplicerade frågor att lösa, det framgår väl om inte annat av citatet ovan – och då tar den sammanfattningen egentligen bara med en aspekt…

I underlaget/utredningen, med titeln “Alternativ för fastighetslösningar i samband med detaljplanering i Sikhallsviken” (kan laddas ner här), börjar förvaltningen med att presentera tre scenarior för området väster om badplatsen.

Förvaltningen visar möjliga fastighetsförhållanden på tre kartor och för var och en anger man för- och nackdelar. Ett alternativ är det som Magnus Larsson själv förespråkar, alternativ A, och ett är det som kommunen föredrar, alternativ C. Och så finns det ett alternativ till, B. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen.)

Jag ska inte återge texten till alternativen utan hänvisar den intresserade att ladda ner underlaget och läsa.

Kommunen tycker uppenbarligen att det är viktigt att:

“kommunen har full rådighet över strandområdet”

I ett annat dokument finns en så kallad “fördjupad beskrivning av ärendet” (kan laddas ner här). Där utvecklar förvaltningen sin syn:

“Strandområdet är av stort allmänt intresse och bör vara i kommunalt ägo för att långsiktigt trygga allmänhetens möjlighet till vattennära rekreation och bad. Strandområdet bör ses från kommunens sida som en viktig investering ur rekreationsperspektiv. Erfarenheter kring delat ägande och samfällda lösningar med skötselavtal finns både i kommunen men också i kranskommunerna. För en långsiktig lösning badstränder finns det stora värden att dessa ligger i kommunalt ägo till sin helhet. Ett helägt strandområde medför också en flexibilitet för kommunen att utveckla strandområdet till ett attraktivt besöksmål i kommunen.
För att bibehålla Sikhalls stranden som ett besöksmål kommer det krävas investeringar och utökat underhåll från kommunens sida.”

Jag kan väl inte låta bli att tänka – tycker eventuella badgäster det? Åker man till Sikhall och tittar så ser man snabbt hur igenväxt och nedgånget det är på badstranden. Kommunen har inte skött Sikhall som den borde de senaste åren. Så varför skulle allmänheten tycka att det är viktigt att strandområdet är i kommunal ägo? Och varför skulle kommunen börja investera och utöka underhållet just nu? Stora delar av Nordkrokens och Gardesannas badstränder är för övrigt i privat ägo. Jag vet inte om t ex Gardesanna är sämre underhållet än Sikhall… Och sedan kan man nog fråga sig om det är kommunens förtjänst att Ursand är så fint som det är…

Något säger mig att det inte blir helt lätt för parterna att mötas på denna punkt.

Sedan gör förvaltningen samma sak för området kring hamnen i Sikhall, tre alternativ presenteras. Alternativ B är det som Magnus Larsson tidigare har framfört att han helst ser som lösning. Kommunen förespråkar återigen alternativ C. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen, VSS=Vänersborgs Segelsällskap, SM=Sikhalls magasin.)

Det är samma här, jag rekommenderar den nyfikne att ladda ner underlaget och läsa vad förvaltningen skriver (kan laddas ner här).

Det kan vara viktigt att notera att det är en stiftelse som äger Sikhalls magasin, trots att huset ligger på kommunens mark. Underhållet på magasinet är kraftigt eftersatt och är anmält till miljö- och byggnadsförvaltningen.

I den fördjupade beskrivningen av ärendet (kan laddas ner här) skriver kommunen:

“Den lösning som förvaltningen funnits bäst är lösning C … då denna säkerställer allmänhetens tillträde till området, medför en ägandeform som tryggar investeringar för samtliga parter och skapar ett fastställt ägande samt formellt ansvar parterna emellan.”

Det är lite mer komplicerat i Sikhalls hamn, jämför den citerade sammanfattningen ovan. Men kommunen visar onekligen en viss misstro mot Magnus Larsson vilket inger farhågor om att en överenskommelse ska vara möjlig. Det är ju strandskydd i området och det finns något som heter allemansrätt. Magnus Larsson skulle aldrig kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill.

Underlaget diskuterar också anläggandet av en cykelväg mellan i första hand badet och hamnen och i andra hand från busshållplatsen i Åstebo till badet. Det verkar dock lite komplicerat, så jag lämnar den frågan tills vidare. Jag noterar dock att förvaltningen skriver:

“Kommunen har efter många turer fått godkännande från Trafikverket att kunna anlägga vägen på egen hand i anslutning till bilvägen.”

Det var åtminstone ett positivt besked…

Det finns anledning att återkomma i frågan. Men jag vill återigen understryka att det trots allt är mycket positivt att det ser ut att hända något i Sikhallsfrågan och att det finns flera personer i kommunhuset som verkligen har tagit sig an ärendet. Och det finns tydligen, enligt underlaget, öppningar för både förhandlingar och  kompromisser.

“Dum spiro spero”

Som de gamla romarna sa….

PS. Det latinska citatet betyder: ”Så länge jag lever, hoppas jag”.

Protester i Frändefors

Bara några stenkast från mitt “andra hem” under 35 år ligger Frändefors församlingshem. Där samlades de boende från husen mellan Frändeforsån, 45:an och Dalboskolan i torsdags förra veckan. Och så jag då…

Mötet hade sammankallats av kyrkoherde Daniel Westin och det var också han som höll i mötet. Det var 23 av 38 fastighetsägare från området närvarande. Men då hade inte alla fastighetsägare och boende hört något från kommunen (än). De flesta på mötet tillhörde den äldre generationen.

De närvarande, inklusive Svenska Kyrkan, hade fått ett utskick från kommunen. Varje fastighet var kartlagd. Det gällde dagvatten och spillvatten. Det handlade bland annat om att dagvattenstammar från husen gick ut i avloppet och att det kunde finnas sprickor och läckage i fastigheternas avloppsledningar. Kommunen hade även andra anmärkningar på fastigheterna, t ex på stuprör och brunnar.

Det var inte helt lätt att förstå utskicken och det fanns de som hade blivit mer eller mindre chockade när de öppnade sina kuvert.

Så här såg ett av utskicken ut (fastighetsbeteckningar och gatunamn är raderade av mig):

Flera av de boende hade inte en aning vad det handlade om. Men de visste ju med sig att de inte hade gjort några konstigheter med husen. Och så var det. Flera hus hade enligt uppgift också byggts av kommunen själv (Frändefors kommun) enligt den tidens regelverk, t ex att dagvattnet kopplades till spillvattnet. Och allt var godkänt. Flera såg stora kostnader framför sig och det fanns de som befarade att de skulle tvingas flytta från sina bostäder. Andra hade för bara några år sedan grävt upp stora delar av sina trädgårdar och lagt ny dränering runt sina villor. Och nu krävde tydligen kommunen att det skulle grävas igen.

Många var också frågande om hur det skulle gå till, rent praktiskt. Vem skulle utföra arbetet, vem skulle beställa, vad skulle göras, när skulle det ske, osv? Jag tyckte mig se desperation i någras ögon. De stod frågande inför framtiden. Informationen från kommunen var inte till någon hjälp, tvärtom. Den ökade snarast förvirringen.

Kyrkoherde Westin var lugn och bestämd. Han berättade bakgrunden till utskicket och mötet. Han beskrev hur han i januari hade pratat med VA-chefen och att VA-chefen hade lovat att prata med någon lämplig i personalen. Men när Westin ringde någon vecka innan mötet var det ingen på Kretslopp och Vatten som kände till mötet. Och följaktligen fanns det inte heller någon kommunal representant på plats i församlingshemmet.

Kyrkoherden var besviken och fick uppfattningen att kommunen inte var särskilt intresserad av dialog. Det är också en inställning som inte är alltför ovanlig bland invånarna i Vänersborgs kommun… Men kanske har den i juni 2021 av kommunfullmäktige antagna kommunikationspolicyn inte slagit igenom i kommunhuset än…

Kommunikationspolicyn, som du kan ladda ner här, börjar på detta sätt:

“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.
Kommunikationsarbetet ska bidra till att Vänersborgs kommun når visionen och uppsatta inriktningsmål, samt präglas av öppenhet och tillit. Strategisk och god kommunikation bidrar till bättre förutsättningar för att nå förväntat resultat. Kommunikation är en avgörande framgångsfaktor i det kommunala arbetet.”

Hmm…

Daniel Westin var noga med att framhålla för åhörarna att kommunen har laglig rätt, enligt LAV 21 §, att kräva av fastighetsägare att de sköter användningen av den allmänna VA-anläggningen. Men å andra sidan måste, menade Westin vidare, kommunen ge ordentliga hänvisningar på vad som måste göras. Den ska redovisa grundförutsättningarna, berätta vad som ska grävas, ge höjdanvisningar osv. Vad ska fastighetsägarna t ex göra om kommunens anslutning ligger högre än dagvattnet från husgrunden?

Det var både information och diskussion på mötet. Kyrkoherden hade också bjudit in två företag som var experter på den här typen av frågor, Fagers Skog & Byggtjänst och Proline Group i Lidköping. De fick många frågor av mötesdeltagarna och jag tror också att några av mötesdeltagarna lugnades något.

Deltagarna på mötet beslutade att skicka in en gemensam protestskrivelse till kommunen, där fastighetsägarna krävde mer och bättre information. Den skrivelsen återger jag nedan.

Det är ofta som jag slås av hur dålig kommunens kommunikation med invånarna är. Det blir så många onödiga missuppfattningar och upprörda känslor. Frändefors är bara ett av alltför många exempel. Och det mesta hade kunnat undvikas om kommunen istället sökte kommunikation och dialog med de invånare som berördes av besluten – och det naturligtvis innan besluten fattas. Vänersborgs kommun måste lära sig att politiker och tjänstepersoner är till för kommuninvånarna – och inte tvärtom…

Här nedan följer protestskrivelsen i sin helhet.

=====

Frändefors 220303

Till den det vederbör

GRUPPROTEST

Efter samråd med ägarna av 23 av de 38 fastigheter som berörs av åtgärdskraven från Vänersborgs kommun, så har vi ställt oss ett antal frågor som vi kräver svar om.

För det första: Med vilken lagparagraf stöder ni ert beslut på? Därför önskar vi också information om överklagande.

För det andra: Det har inte skickats ut några hänvisningar till påkoppling av dagvatten. Det skall ligga en påkoppling en meter innanför tomtgräns.

För det tredje: Vi vill ha bättre redovisning för grundförutsättningarna för arbetet, ex v de som har källare och dagvattnet ligger för djupt för påkoppling. Hur fungerar likabehandlingsprincipen då?

För det fjärde: Om ni nu skall asfaltera om stora delar av det berörda gatunätet i mars, måste dagvattenpåkopplingarna finnas. Annars gör ni ju våld på allmänna medel.

För det femte: Vi önskar att sluttiden för åtgärderna får ett rimligt datum. Det går bara att gräva sommartid och med tanke på antalet berörda fastighetsägare, måste sista datum för åtgärd skjutas framåt. Förslagsvis 31/12 2024.

Därför önskar vi berörd information till varje fastighetsägare, samt ett informationsmöte med er. Hänvisar till berörd kommunikationspolicy som jag hänvisat till tidigare.

Detta brev går för kännedom till kommunalråd Benny Augustsson, Henrik Harlitz, Mats Andersson samt Anders Wiklund

Vid pennan
Daniel Westin, kh Frändefors

Tuff kritik från revisorerna…

Det finns revisorsrapporter och det finns revisorsrapporter.

Många revisorsrapporter kan vara tämligen rutinmässiga och tråkiga. De ger inte upphov till några större avtryck och sorteras snabbt in i någon pärm eller sparas i någon mapp på någon av kommunens många servrar. Kanske har tjänstepersonerna i kommunens olika förvaltningar “nytta” av dem, medan politikerna glömmer rapporterna snabbt – om de ens läser dem.

Sedan finns det andra revisorsrapporter som får till och med den tröttaste politiker (om det nu finns några sådana) att både vakna och hoppa till. Idag upptäckte jag en sådan rapport.

Det är kommunens nya revisorer från KPMG som på uppdrag av Vänersborgs kommuns revisorer har granskat samhällsbyggnadsnämndens rutiner kring fastighetsunderhåll. Och jag vet inte om jag inbillar mig eller inte, men jag får känslan av att KPMG:s revisorer inte lägger några fingrar emellan om de upptäcker några tveksamheter, fel eller brister. Det kan dock bero på att mitt minne sviker eller att företaget har granskat speciella områden.

Det må vara hur som helst med den saken, denna rapport riktar bland den tuffaste kritik jag någonsin läst mot en av kommunens nämnder, och därmed naturligtvis också mot nämndens chefstjänstemän. Mina mest kritiska bloggar framstår som “fisar i vinden” i jämförelse. Rapporten ska presenteras på kommunfullmäktiges sammanträde nästa onsdag.

Jag återger revisorsrapportens sammanfattning här nedan. Det går att ladda ner hela rapporten här.

==

“Granskningen har syftat till att följa upp och bedöma om tillräckliga åtgärder vidtagits utifrån identifierade förbättringsområden och lämnade rekommendationer i tidigare granskning. Vår sammanfattande bedömning är att tillräckliga åtgärder inte vidtagits. Granskningen har också syftat till att på en översiktlig nivå bedöma om samhällsbyggnadsnämnden säkerställt att fastighetsunderhållet hanteras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt, som ger förutsättningar att uppnå en god ekonomisk hushållning avseende fastigheter. Vår bedömning är att samhällsbyggnadsnämnden inte har säkerställt att fastighetsunderhållet hanteras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt eller att nämnden verkat för att uppnå en god ekonomisk hushållning avseende fastigheter.

Granskningen har visat att nämndens styrning, uppföljning och kontroll avseende fastighetsunderhåll inte är tillräcklig. Riktlinjerna för god ekonomisk hushållning ger en tydlig målsättning avseende underhållet av kommunens fastigheter och anläggningar, det vill säga att de ska ha ett planerat och fullgott underhåll. Nämnden har dock inte tagit fram några egna mål eller styrdokument som tydliggör hur detta ska kunna uppnås. Det saknas också en tydlig prioriteringsordning som ligger till grund för de prioriteringar och beslut om åtgärder som tas. Vidare saknas en sammanhållen underhållsplan som omfattar alla objekt. Det systemstöd som finns används inte på ett ändamålsenligt vis i dagsläget, det vill säga informationen som ligger där är inte aktuell och kvalitetssäkrad och bedöms därmed inte kunna utgöra ett tillförlitligt stöd i arbetet. Det saknas en samlad bild av fastigheternas skick och det samlade underhållsbehovet, och informationen i systemet ger inte ett tillräckligt underlag för en långsiktig planering. Detta bedöms också kunna påverka kvaliteten i de underlag som tas fram för planering, genomförande och uppföljning av underhållsåtgärder. Det finns idag ingen uppfattning om omfattningen av det eftersatta underhållet, och därmed inte heller vad som skulle krävas för att komma tillrätta med det. Av intervjuer har dock framkommit att nuvarande nivå på underhåll inte motsvarar det faktiska behovet för att hålla fastigheterna i ett gott skick.

Den information och uppföljning som nämnden erhåller avseende fastighetsunderhåll är på en övergripande nivå, vilket medför att nämnden inte har en inblick i vilka åtgärder som planerats eller prioriterats under innevarande eller kommande år. Uppföljningen har utvecklats under 2021, men bedöms kunna utvecklas ytterligare.

Slutligen bedömer vi att nämnden inte i tillräcklig utsträckning verkat för att fastställda mål, enligt riktlinjerna, uppfylls.”

Korseberg: Bereden väg för cyklarna

1 februari, 2022 2 kommentarer

GC-vägen genom den lilla orörda skogsdungen på Korseberg dök utan förvarning upp som ett ämne på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan.

Det handlar om att kommunen tänker anlägga en gång- och cykelväg genom en av de sista skogsremsorna som är kvar på Korseberg. Det inkom dock ett medborgarförslag till kommunen som motsatte sig detta. Det visade sig att medborgarförslaget ogillades av politikerna, det skulle visst bli en GC-väg i skogen. Ärendets beredning kantades emellertid av återremisser, egendomligheter och osanningar. Och kanske jäv. (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.) 

Kommunfullmäktige beslutade i varje fall till slut att anlägga en GC-väg. (17 ledamöter röstade för bifall till medborgarförslaget, dvs att cykelvägen inte skulle byggas, och 4 ledamöter avstod från att rösta.) En stor majoritet av betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) röstade för GC-vägen, kommunen skulle ju vara så försiktig när den avverkade träden…

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa:

“gjort en sträckning som minimerar liksom ingrepp i naturen. … gjord för att det ska göra så lite inverkan som det bara går på natur vad gäller djurliv och växtlighet.”

Miljöpartisten och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund kompletterade:

“Det ska byggas varsamt.”

Skogar och träd är inte så viktiga när kommunen ska utvecklas. (Se “Dilemma: Hus eller träd?”.) Och en GC-väg genom skogsremsan är enligt de styrande partierna, inklusive Miljöpartiet, utveckling. Det spelar ingen roll att det redan finns en GC-väg parallellt med den tänkta sträckningen genom skogen bara drygt hundra meter därifrån.

Bostadsrättsföreningen ska nämligen inte behöva se cyklister i sitt område ansåg kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson:

”Det är bostadsrättsföreningen som äger den (den asfalterade och belysta vägen mellan husen; min anm.)”

Det mumlades lite hos de ledamöter som inte hade stängt av sina mikrofoner, och en talare bad den som “kände sig träffad” att klargöra om det förekom jäv i ärendet eller inte.

Jag förstod inte då, men senare fick jag tillgång till ett dokument. Det visade sig att ingen mindre än ordförande Benny Augustsson (S) hade koppling till den aktuella bostadsrättsföreningen. Han hade suttit i styrelsen. Augustsson kommenterade inget om jäv, han ansåg sannolikt att han inte var jävig. Och det kan inte jag avgöra heller. (Du kan ladda ner dokumentet här, sidan 5, och avgöra själv.) 

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde den 28 januari. På dagordningen fanns det ett ärende som för utomstående hade en tämligen intetsägande rubrik – “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”. Beslutet blev också intetsägande:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att samhällsbyggnads-nämnden beviljas tilläggsbudget avseende investeringar under år 2022 till ett belopp av 133 602 tkr, i beloppen ingår omfördelningar av medel mellan investeringsprojekt år 2022 i enlighet med förvaltningens upprättade förslag, daterat 2022-01-20.”

Hela ärendet hade sannolikt gått de flesta läsare förbi om det inte hade varit så att ledamoten James Bucci från Vänsterpartiet lämnade en skriftlig reservation. Det fick mig att läsa kallelsen en gång till.

I en tabell under rubriken “Gatuenheten” stod det:

Förklaringen till tabellen löd:

“GC-väg Korseberg har också försenats då svar på ansökan om dispens för strandskydd inväntas. Omfördelning till projektet år 2022 föreslås med 1.860 tkr.”

Nu har naturligtvis strandskyddsdispensen beviljats. Det gjorde byggnadsnämnden den 7 december. Det ordnar sig alltid när kommunen anser att naturen står i vägen för civilisationens framryckning. (Utom i Sikhall.) Bara kommunen ser till att inte GC-vägen (som är tänkt att gå ända från naturskyddsområdet längs stranden till skogsremsan):

“förses med belysning, alternativt ska eventuell belysning vara släckt under perioden 1 april – 31 oktober med hänsyn till fladdermöss.”

Eller att inget anläggningsarbete sker:

“i skogsmiljöer eller i beteshagen under perioden 15 mars – 15 juli med hänsyn till häckande fåglar.”

Eller:

  • “Anläggningsområdet ska hållas minimalt och miljön utanför själva gc-vägen ska skyddas mot långtgående skador på mark (träd, rötter och berghällar).”
  • “Slänter ska så långt det är tekniskt möjligt undvikas.”
  • “Nedtagning av grövre träd ska så långt det är möjligt undvikas.”

På det här sättet, det fanns några fler villkor (du kan ladda ner protokollet med beslutet här, sidan 17-19), bevaras:

“goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Det var bara två ledamöter som röstade mot strandskyddsdispensen i byggnadsnämnden, Torbjörn Moqvist (SD) och Pontus Gläntegård (V).

Gläntegård (V) lämnade följande reservation:

“Det vore jättetrevligt för de boende att gå och titta ut över vassbotten från GC-vägen. Men sträckningen gör stor inverkan på naturen samt att GC-vägen inte har någon direkt funktion mer än att för att de promenerande ska uppleva naturen. Ur ett miljöbalksperspektiv så är det inte så bra.
Sträckningen följer inte översiktsplanens intention vad det gäller leden runt vassbotten. Där föreslås att GC-vägen ansluter längre söderut samt ansluter till naturreservatet i norr, den skulle få en genare sträckning. Då skulle leden väljas även av personer som inte är boende i området och som inte bara är ute och promenerar för nöjes skull. Vid en prövning av GC-väg kring vassbotten ur ett helhetsperspektiv så skulle frågan ställas i ett annat läge, med mer nytta för fler.
Så ur avvägningen mellan allmänhetens tillgång/nytta kontra inverkan i naturområdet så innebär det att jag yrkar för avslag på liggande förslag.
Vad gäller frågan vem som ska betala för GC-vägen eller om det finns viktigare ställen att bygga GC-väg på inom kommunen så är det samhällsbyggnadsnämnden som avgör den frågan.”

Pontus Gläntegård (V) reserverade sig alltså i byggnadsnämnden mot strandskyddsdispensen. James Bucci (V) fortsatte Vänsterpartiets motstånd mot att naturen alltid ska nedprioriteras i Vänersborgs kommun.

James Bucci yrkade att omfördelningsposten ”GC-väg Korseberg bostadsområde” skulle tas bort. Det tyckte inte betongpartierna, dvs S+C+MP+M+L+KD. Bucci reserverade sig.

Här följer Buccis reservation i ärendet “Begäran om tilläggsbudget samt omfördelning av budget avseende investeringar år 2022”:

“Inom detta ärende finns det en post som heter Gc-väg Korseberg bostadsområde, med en begärd omfördelning av 1860 tkr för att finansiera projektet under 2022. Egentligen är det synd att det i klartext inte talar om att denna finansiella post rör sig om att exploatera den orörda skogskorridoren mellan Strandberidaren och Stapelorten på Korseberg.  En exploatering som också är känd för att den skall heta naturstig.
Gc- väg eller naturstig? Jag känner väl till uttrycket att kärt barn har många namn. Oavsett vad vi skall kalla det så representerar exploateringen ett onödigt ingrepp i en orörd grön lunga. Onödig? Jo tack, då det ca 150m därifrån finns en parallell Gc -väg som är både belyst och asfalterat.
Naturen kan tyvärr inte uttrycka sig i skrift och inte heller tala i ord men talar gör den dock på annat vis. Tänker vi lyssna?  Tänker vi omvärdera? Kan vi omprioritera så att naturen får leva vidare?
För mig, i detta fall, var det inte svårare än att yrka att posten Gc-väg Korseberg, bostadsområde skulle utgå.
Jag reserverar mig till förmån för naturen och mitt eget yrkande.”

Det finns många planer och dokument i Vänersborgs kommun om hur viktigt det är med skogar och natur och hur de ska vårdas och bevaras. Det är bra dokument, men de är inte särskilt viktiga när politikerna i betongpartierna prioriterar…

Vänersnäs: Aktuella VA-domar

28 december, 2021 Lämna en kommentar

Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.

Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.

Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…

 Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:

“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”

Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…

Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.

Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:

“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.

Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.

Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:

”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”

Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)

Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.

Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:

“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:

“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.

Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):

“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”

Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.

Till sist.

Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:

“V och MP är emot tvångsanslutning”

Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).

Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:

“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”

Och:

“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”

Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?

Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…

Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.

Övergångsstället vid Rånnum skola

13 december, 2021 2 kommentarer

Den 2 juni behandlade kommunstyrelsen ett medborgarförslag från Vargön. Det handlade om övergångsstället på Nordkroksvägen vid Rånnum skola i Vargön. (Jag har skrivit en utförligt blogg i ärendet – se “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”.)

Skolan på platsen är omedelbart i blickfånget från övergångsstället och närheten till skolgården är högst påtaglig. När man passerar övergångsstället når man direkt skolgårdens avgränsande staket. Författaren till medborgarförslaget menade att:

“nuvarande övergångsställe som knyter an på Trastvägen saknar effektiva trafiksäkerhetsåtgärder.”

De yngsta barnen som passerar övergångsstället på väg till och från skolan är 6 år. Föräldrarna anser inte att sikt och belysning är tillräckligt bra (framför allt inte under den mörka årstiden).

Förslagsställaren föreslog i medborgarförslaget att kommunen skulle vidta följande åtgärder vid övergångsstället:

  • “flytta vägbulan till platsen för övergångsstället och bygga ett så kallat upphöjt övergångsställe.”
  • “montera upp närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar riktade mot trafiken likt dem vid övergångsställena: Öxnered skola, Vänersborgs brandstation och Residensbron.”
  • “förstärka belysningen med nya lyktstolpar alldeles intill övergångsstället på gångbanan där de väntande skolbarnen står.”

Det var väl ingen som helst tvekan att barnen skulle ha en så säker skolväg som möjligt. Tänkte jag. Trodde jag…

Förvaltningen och kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) föreslog avslag på medborgarförslaget. De ansåg att trafiksäkerheten var helt godtagbar. Det var mycket förvånande att kommunen kunde göra trafiksäkerheten till en bedömning på det sättet. Tänk om kommunens bedömning visade sig vara felaktig och, hemska tanke, det hände något…

Den 16 juni var medborgarförslaget uppe till behandling i kommunfullmäktige. (Du kan läsa betydligt mer om vad som hände då, se “KF: Trafiksäkerheten vid Rånnum. Och en kovändning.”.)

Det hände något ovanligt. De styrande partierna, S+C+MP, gjorde en kovändning. Vargöbon Joakim Sjöling (S) tyckte att medborgarförslaget beskrev trafiksituationen på ett bra sätt. Han var tveksam till om kommunens åtgärder räckte:

“Jag upplever … att dom här bristerna kvarstår.”

Och så yrkade Sjöling på återremiss:

“Jag yrkar på att medborgarförslaget remitteras till samhällsbyggnadsnämnden i dialog med barn- och utbildningsnämnden för vidare utredning av trafiksäkerhetsåtgärder.”

Från att ha varit 11 som var mot medborgarförslaget i kommunstyrelsen (alla utom V+MBP+SD) var det nu alla 51 ledamöter i kommunfullmäktige som ställde sig bakom en återremiss… Och Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP), som också hade gjort en kovändning, välkomnade att medborgarförslaget skulle remitteras till “hans” nämnd:

“Jag kommer att ta med mig alla synpunkter.”

Hmmm…

I förra veckan var ärendet återigen uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningen föreslog inte längre avslag på förslaget:

“Samhällsbyggnadsnämnden är positiv till medborgarförslaget och överlämnar denna tjänsteskrivelse till kommunstyrelsen för ett gemensamt svar till förslagsställaren.”

Men när man läser motiveringen så inser man att förvaltningen bara var positiv till en tredjedel… I medborgarförslaget hade tre förslag på åtgärder framförts – se ovan. Förvaltningen var bara positiv till ett av dem – de “närvaro-övervakande gulblinkande ”Här går man”-skyltar”. Förvaltningen skrev:

“Däremot skulle det fungera med ett system som varnar bilister genom blinkande lampor ovanpå vägmärket för övergångsställe om att gående är på väg ut på övergångsstället.”

De andra två förslagen avfärdades:

“Att flytta farthindret till själva övergångsstället är komplicerat i och med att det ligger i lutning och kostsamt då det skulle behöva anläggas nya rännstensbrunnar och när det också ligger ledningar i vägen som gör det ännu svårare är inte det ett bra alternativ.”

Det här är inte lätt att kontrollera för en amatör. Det är bara att acceptera. Men, det känns liksom inte bra i kroppen när man anför att en åtgärd är för dyr – när det gäller barns säkerhet… Det kanske är dags för barn- och utbildningsförvaltningen och framför allt skolledningen på Rånnum skola att agera?

Och till sist avfärdandet av det tredje argumentet:

“Belysningen står bra placerad alldeles bredvid övergångsstället och armaturen har redan bytts till led så den anses tillräcklig.”

Det är ett påstående som utgår från en subjektiv bedömning…

I eftermiddag, kl 16.15, var denne bloggare på plats i Vargön utanför Rånnum skola.

Det var lätt att konstatera att det inte råder några tvivel om att LED-belysningen var riktad mot fartguppet (“bulan”) – och inte övergångsstället. Jag kollade detta extra noga eftersom, när jag kom med bilen och körde norrut (mot Nordkroken), så skulle ett par med barnvagn gå över övergångsstället. De hade inga reflexer, och jag såg dom knappt. Faktiskt.

Jag tänker så här. Om kommunen ändå gräver fram el för “gulblink”, så kan den väl peta ner två låga lyktstolpar på varje sida om övergångsstället. Då kan de som väntar på att gå över vägen bli belysta. (För övrigt är det alldeles för mörkt på båda sidor av Nordkroksvägen.)

Jag märkte även att de flesta bilar och lastbilar som var på väg norrut började bromsa, och det ganska tvärt, först på övergångsstället. De bromsade för att få ner farten över fartguppet – och inte för övergångsstället.

Förvaltningen skriver att det är kostsamt att flytta “bulan”. Det kanske är billigare att helt enkelt bygga ett fartgupp till. Vid arenan finns det två fartgrupp varav det ena är “dubbelt” (se bild).

Ibland får man vara glad för “det lilla”. Det kanske även gäller denna gång. Förra gången var det ju avslag på alla tre delar i förslaget från kommuninvånaren i Vargön. Nu blev det i varje fall bifall till ett… Och “blinkande lampor ovanpå vägmärket för övergångsställe om att gående är på väg ut på övergångsstället” är en utmärkt åtgärd. Men räcker det verkligen?

Samhällsbyggnadsnämnden var enig – den följde förvaltningens förslag.

Ärendet kommer med all sannolikhet upp i kommunstyrelsen i januari och kommunfullmäktige i februari. Jag hoppas att så många politiker som möjligt, och kanske också tjänstepersoner, har besökt övergångsstället innan dess…

PS. Till sist vill jag tipsa om James Buccis (V) mycket läsvärda blogg – ”Taggad för att ta i skiten”. Han skriver om vad som hände på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde förra veckan när VA Vänersnäs diskuterades.

SHB: Buccis reservation

11 december, 2021 2 kommentarer

I torsdags sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Det var många kommuninvånare som med spänning, och viss vånda, såg fram mot nämndens beslut i VA-frågan. Självklart var spänningen störst på just Vänersnäs, men flera invånare i andra delar av kommunen var också intresserade. De kommer ju att hamna i samma situation under kommande år.

Som jag beskrev i gårdagens blogg (se ”Gårdagens VA-beslut i SHB”) så beslutade samhällsbyggnadsnämnden att föreslå:

“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”

7 ledamöter röstade för att införa verksamhetsområden och 4 ledamöter röstade mot. Det var betongpartierna på ena sidan, dvs S+C+MP+M+KD+L, och oppositionen på den andra, dvs V+MBP+SD. (Tillägg 13/12. Du kan också läsa Buccis egen blogg om sammanträdet – ”Taggad för att ta i skiten”.)

James Bucci (V) reserverade sig mot nämndens beslut. Här följer hans skarpa skriftliga reservation.

==

Reservation i Ärenden 8 & 9 – Svar på återremiss avseende att införa verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden områden 1 & 2 VA Vänersnäs

En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga då det finns både laglighetsskydd och överklagningsmöjlighet inskrivna i kommunallagen.

Det innebär således att det faktum att besluten är fattade av en demokratisk vald församling inte gör besluten per automatik demokratiska. Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.

Dessa två ärenden om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs har varit återremitterade från kommunfullmäktige med syfte att fullmäktiges krav i återremissen skall uppfyllas. I stort sett har det arbetet gjorts men inte på en punkt, som för mig är den mest grundläggande för att man skall kunna hävda demokrati och inte diktatur. Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Chefen för kretslopp och vatten menar att detta inte behövs göras samt att det blir alltför resurskrävande att göra. 

Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet? 

Lagen om vattentjänster (LAV) § 6 styr skapandet av ett verksamhetsområde. I § 6 finns det tre rekvisiter att ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse. Miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna kan uppfyllas var för sig eller så kan det finnas en kombination av båda. Sedan måste rekvisiten att det rör sig om en samlad bebyggelse uppfyllas för att det skall vara tal om att skapa ett verksamhetsområde. 

I dessa två ärenden finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Dock är det inget som är redovisat på den enskilda fastighetsnivån. Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.

I dessa två ärenden finns det inget som talar för att rekvisiten om samlad bebyggelse är uppfylld. I och för sig är det förståelig att det saknas då båda ärenden omfattar landsbygd som inte uppfyller rättspraxisens definition av samlad bebyggelse.

Om jag för ett ögonblick skulle bortse från underlaget som saknas och istället lyssna på majoritetens företrädares fina ord om att det vi gör nu är av hänsyn till miljön. Visst, det låter bra men är det verkligen det bästa för miljön som är drivkraften?

De fina orden håller inte då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna. Det utslaget ihop med kunnigt vänsterinflytande i miljö- och hälsoskyddsnämnden verkar ha fått kommunen att lugna ned sig i det enskilda fallet.

Men det var en utsvävning som jag inte ber om ursäkt för. 

Här kretsar inte ärendena om bästa lösningar. Här kretsar ärendena om att det utanför samlad bebyggelse räcker med VA-lösningar som är godtagbara för människors hälsa och miljön. Jag menar då att det ligger på kommunen att bevisa dels att befintliga anläggningar inte är godtagbara och att sedan få ihop bebyggelsen till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.

James Bucci
2021-12-10

Gårdagens VA-beslut i SHB

10 december, 2021 1 kommentar

Igår torsdag hade samhällsbyggnadsnämnden sitt sista sammanträde för året. Ärendet kring inrättandet av verksamhetsområden på Vänersnäs stod på dagordningen.

Det blev en längre diskussion innan beslut slutligen fattades. Och inte helt oväntat så slöt majoriteten upp bakom sin förvaltning.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att föreslå:

“kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden…”

Det var bara Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet som inte ville ställa sig bakom förvaltningens förslag. De partier, som utgjorde majoriteten och som fattade beslutet, var de styrande partierna, S+C+MP, och den borgerliga oppositionen, M+KD+L.

De styrande partierna gör i stort sett alltid som tjänstepersonerna föreslår, och så alltså även nu. Det är ett både märkligt och till synes slentrianmässigt och oreflekterande beteende. Ordförande Anders Wiklund (MP) anmälde dock jäv och det gjorde även ersättaren Håkan Skött (S). Leif Höglund (S) gick in som ordförande under ärendet.

Det lite överraskande var kanske att de borgerliga partierna, M+KD+L, har ändrat uppfattning sedan kommunfullmäktiges beslut. De röstade alltså för förslaget. Det händer ibland att betongpartierna (S+C+MP+M+KD+L) “bråkar med varandra” men då är det ofta i småfrågor. I de större frågorna har de en förmåga att sluta sig samman. Men ett undantag egentligen, demokratifrågor. När S och M blir oense så är det just i demokratifrågor. Och VA-frågan med tvångsanslutning är i stor utsträckning en demokratifråga.

I det bildspel som förvaltningen presenterade för nämnden som information innan diskussionen började, så kan man konstatera att det inte var någon ny information. Det var en ganska allmän information som de flesta i nämnden antagligen hade hört redan tidigare. Och självklart var det som vanligt bara information som talade för förvaltningens syn att inrätta verksamhetsområden – och tvångsansluta de som ägde fastigheter.

En bild från PowerPoint-presentationen kan vara värd att kommentera. Det är nämligen så att det är fler områden som i framtiden kommer att beröras av frågorna kring verksamhetsområden och VA-anslutningar:

“90 % av kommunens invånare ska få tillgång till kommunalt vatten och avlopp inom 15 år”

Och det finns ganska många enskilda avloppsanläggningar i Vänersborg, se bild till höger.

Det är många strider kvar att utkämpa i kommunen. De andra striderna kan dock bli avblåsta innan de hinner börja. Det är nämligen mycket som talar för att riksdagen ska ändra lagen och göra anslutning till kommunernas VA-nät frivillig.

Majoriteten av samhällsbyggnadsnämndens ledamöter ansåg att förvaltningens utredning var helt tillfyllest. Ja, det fanns ledamöter som också framförde det. Det fanns ingenting att anmärka på. Och då kan jag inte låta bli att bli lite betänksam. Och det tror jag att flera läsare av denna blogg också blir. Frågor som “har politikerna i samhällsbyggnadsnämnden verkligen läst igenom underlaget?” och “har politikerna förstått vad de har läst?” infinner sig. För det är ju faktiskt helt uppenbart att förvaltningen inte har gjort sitt jobb. Den har ju t ex inte svarat på de frågor som kommunfullmäktige ville ha svar på. Det är helt tydligt. Varför såg inte ledamöterna från betongpartierna det? (Se “SHB: VA Vänersnäs 2”.)

Och, såg inte politikerna i nämnden att underlaget var oerhört vinklat – att det bara var sådant som kunde tala för att tvinga in fastigheter i verksamhetsområdena som presenterades? Allt som talade mot en tvångsanslutning sållades bort. Det anfördes till och med gamla domar, medan förvaltningen ignorerade nyare domar som visar på att rättsväsendet har förändrat sin syn på problematiken kring verksamhetsområden, enskilda VA-anläggningar och tvångsanslutning. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det verkar också som om det saknas intresse kring och kunskap om de vetenskapliga diskussioner som förs och de rön som görs kring avloppsfrågor. (Se t ex “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?”, “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…” och “Naturhus i Vadstena och Sikhall”.)

Vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden James Bucci argumenterade enligt uppgift både engagerat och ihärdigt mot det liggande beslutsförslaget.

Bucci (V) pratade bland annat om att beslut i en demokratisk församling inte automatiskt innebar att beslutet var demokratiskt. Det är orsaken till att Kommunallagen ger invånarna olika slags skydd, det viktigaste är att de kan överklaga beslut. Men om invånare ska kunna gå till domstol måste de veta vad de ska överklaga. Och här kommer Buccis obevekliga kritik.

Samhällsbyggnadsförvaltningen har inte redovisat på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Det har kommunfullmäktige krävt i sin återremiss och det kräver också de nyare domarna i Mark- och miljödomstolar. (Domar som förvaltningen alltså inte låtsas om.)

Bucci frågade sig (ungefär):

“Hur skall den enskilde veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?”

Chefen för Kretslopp & vatten menade uppenbarligen att detta inte behövde göras och också att det skulle blir alltför resurskrävande. (Som om en domstol skulle acceptera att pengar får stå i vägen för att följa lagen…) Det var det skäl som Miljö och Hälsa anförde för att göra sin “skrivbordstillsyn”… Tjänstepersonernas “skrivbordstillsyn” ledde som bekant till att förvaltningen har nöjt sig med att endast redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner detta förfarande. Det räcker inte att enbart peka på en VA-anläggnings ålder för att hävda att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till den. (Se “SHB: VA Vänersnäs 1”.)

Det finns i lagen ett krav på verksamhetsområden bara får inrättas för en “samlad bebyggelse”. Bucci (V) kritiserar att detta juridiska krav inte uppfylls på Vänersnäs. (Se “SHB: VA Vänersnäs 2”.)

Jag har pratat med James Bucci. Han är inte glad över beslutet. Han berättade att politikens och förvaltningens fina ord om att de värnar om miljön inte håller.

“I Vänersborg har vi ju ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”

Jag förstod att Bucci pratade om Solvarm. Det kan vara värt att nämna att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) också är ledamot i samhällsbyggnadsnämnden. Hennes tilltro till den kommunala VA-lösningens överlägsenhet tycks sakna gränser…

Bucci menar sammanfattningsvis att det är kommunens skyldighet att bevisa dels att de befintliga anläggningarna inte är godtagbara och dels att få ihop bebyggelsen i de båda verksamhetsområdena till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Bucci avslutar (ungefär):

“Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.”

Bucci håller på att skriva en reservation mot beslutet. Den ska bli mycket intressant att läsa. Jag är övertygad om att flera av hans formuleringar, som jag har återgett här, kommer att återfinnas i reservationen.

Jag vet inte vad samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna sysslar med i denna kommun. Och jag vet egentligen inte heller hur M+L+KD+C motiverar att de har en annan syn i dessa frågor än deras ledamöter i riksdagen. Man blir hur som helst både förvånad och upprörd över hur politiker och tjänstepersoner är beredda att köra över enskilda personer utan att ta några som helst hänsyn till deras integritet, vilja och önskemål.

För att travestera Bertolt Brecht:

”Om folket förlorar betongpartiernas förtroende så får de väl upplösa folket och välja ett nytt.”

Tillägg 11/12 kl 10.05.
I torsdags och fredags (igår) så hade jag kontakt med James Bucci. Vi mailade, pratade och jag fick läsa hans reservation. När jag skrev bloggen blandade jag ihop lite vad han sa på sammanträdet och vad han skrev i reservationen. Jag ber om ursäkt för detta. Det var helt och hållet mitt fel. Jag låter dock texten i bloggen vara kvar oförändrad, eftersom James Bucci står för allt det jag skriver.

PS. Du kan läsa James Buccis (V) reservation här: ”SHB: Buccis reservation”.

SHB: VA Vänersnäs 2

8 december, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon ska samhällsbyggnadsnämnden fatta två viktiga beslut. Nämnden ska bestämma sig för vad den anser att kommunfullmäktige någon gång i början på nästa år ska fatta för beslut när det gäller inrättandet av två verksamhetsområden på Vänersnäs.

Det är så att säga det andra försöket. Förra gången var inte kommunfullmäktige (KF) nöjd med samhällsbyggnadsnämndens arbete, utan ärendet återremitterades. Fullmäktige ville så att säga ha mer kött på benen, mer fakta innan beslut kunde fattas.

KF skrev i återremissyrkandet:

“Pandemin har försvårat dialogen och det har till exempel inte gått att genomföra fysiska möten på ordinarie sätt.
Beslutsunderlaget behöver därför kompletteras så att det framgår:
* grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6 § i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive tex vad som är ett ”större sammanhang” och vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder,
* tidplan för genomförandet,
* de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet inklusive en bedömning av som minimum:

  1. hur många av verksamhetsområdets ingående fastigheter som inte uppfyller 24 § första stycket pkt 2 (LAV) och därmed inte behöver kommunala vattentjänster, och
  2. vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV)

Ihop med det upprättas en dokumentation om vad det finns för enskilda VA-anläggningar i området och om de uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven.
* att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området
* sammanställda synpunkter som inhämtats i en dialog med berörda fastighetsägare i syfte att förklara innebörden av att ingå i ett verksamhetsområde.”

Det var ett tämligen långt återremissyrkande och det var många saker som KF ville att samhällsbyggnadsnämnden och dess förvaltning skulle ta reda på och utföra innan KF var redo att fatta beslut i ärendena. Det är viktigt att ha fullmäktiges ord med sig när man läser utredningen. KF:s beslut är nämligen “lag i kommunen”, besluten ska följas – allt måste utredas.

Det är ingen tvekan om att i varje fall det mesta har gjorts, dock inte allt, och det ganska snabbt också. Samhällsbyggnads har dessutom “tagit hjälp” av byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Deras yttranden och beslut i ärendena har jag beskrivit i bloggen “VA Vänersnäs: Det rör på sig”. Den är viktig i sammanhanget, särskilt naturligtvis för de som berörs av kommunens planer på tvångsanslutning. Det är också viktigt att läsa gårdagens blogg – se ”SHB: VA Vänersnäs 1”. Jag tror att de domar som jag refererade till i den bloggen kan räcka som skäl till ett avslag i kommunfullmäktige eller som grund för ett överklagande, om nu fullmäktige går på den linje som samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår.

Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslår nämligen att samhällsbyggnadsnämnden ska besluta följande imorgon torsdag:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1 enligt vad som framgår av bilaga 1 och 2.”

Det innebär att förvaltningen anser att samtliga fastigheter i de två verksamhetsområdena, med några enstaka undantag, ska tvångsanslutas till kommunens VA-nät.

I sammanfattningen av ärendet, som följer direkt efter beslutsförslaget, så motiveras beslutet tämligen kortfattat:

“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt. Verksamhetsområde för avlopp (spillvatten)/vattenförsörjning ska därmed inrättas.”

LAV är “Lagen om allmänna vattentjänster”. Det är en lag som reglerar kommunens ansvar för att inrätta ett verksamhetsområde för vatten och avlopp. Kommunen använder denna lag så att säga tvärtom, som ett sätt att tvinga in fastighetsägare i det kommunala VA-nätet.

 I sammanfattningen så motiveras tvångsanslutningen alltså endast av hälsoskydds- och miljöskäl. Det är anmärkningsvärt. I sammanfattningen borde ju alla skäl finnas med, för att sedan utvecklas och förklaras i den följande utredningen. Om det nu fanns några. Jag noterar särskilt att det inte finns något “sammanhangsskäl” (jag återkommer till det).

Men först, vad säger 6 § LAV – denna nyckelparagraf?

Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen

  1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
  2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.”

LAV är som synes mycket vag vad gäller hälsoskydds- och miljökravet:

hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”

Det är knappast någon övertygande motivering för ett tvingande, och mycket kostsamt, beslut för den enskilde att bara hänvisa till denna paragraf. Jag vill dock slå fast att det naturligtvis inte ska tolereras några enskilda avloppslösningar som är en fara för “människors hälsa eller miljön”. Självklart inte. Men det gäller, som jag skrev om igår (se ”SHB: VA Vänersnäs 1”), att kommunen faktisk tar reda på och bevisar vilka anläggningar som är en fara för människor eller miljön. Det går inte att göra det genom att t ex sitta vid ett skrivbord och gissa…

Och det är faktiskt så att utredningen inte har tagit reda på eller bevisat vilka anläggningar som är en fara för människor eller miljön. Det står tydligt i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Den skriver (se VA Vänersnäs: Det rör på sig”) att förvaltningen inte har varit ute på fältet utan arbetet har gjorts:

“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”

“Skrivbordstillsyn”?

Skrivbordstillsynen innebär, skriver tjänstepersonerna, att:

“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”

Förvaltningarna jobbar alltså vid “skrivbordet” och läser dokument i stället för att besöka verkligheten. Det skulle inte duga i ett mål i Mark- och miljödomstolen…

Skrivbordstillsynen hittar många enskilda anläggningar som är 10 år eller äldre. Då antar miljö- och hälsoskyddsnämnden att de inte fungerar. Det är det första premissen i det följande resonemanget.

Den andra förutsättningen är att Dättern (se karta) bedöms ha en:

“måttlig ekologisk status beroende på främst övergödning till följd av belastning av näringsämnen.”

Och det har den uppenbarligen.

Alltså, det finns flera äldre anläggningar i de tänkta verksamhetsområdena och Dättern är övergödd. Då dras slutsatsen:

“Enskilda avlopp bedöms ha en betydande påverkan.”

Alltså, vilket skulle bevisas, det är de enskilda avloppen på Vänersnäs som orsakar övergödningen. Förvaltningens slutsats är tämligen osäker, det vet förvaltningen, och använder begreppet “bedöms”. Och vem som har bedömt och hur framgår inte. Det är inte heller, som jag har nämnt tidigare, på något sätt påvisat att det är så här, att det är de enskilda avloppen på Vänersnäs som är orsaken till övergödningen av Dättern. (Det handlar för övrigt om fosfor.)

Det är följaktligen lite svårt att förstå hur förvaltningen på fullt allvar kan dra denna slutsats. Eller, ja… Det vet vi förresten, kommunen gissar. Det har ju inte gjorts någon kontroll på VA-anläggningarna under de senaste 10 åren. Och hur vet då förvaltningen att det beror på de enskilda anläggningarna?

Det finns istället betydligt mer närliggande förklaringar till Dätterns övergödning. Det ligger t ex betydande jordbruksmarker runt Dättern, särskilt på Grästorpssidan. Det är sannolikt att jordbruket belastar Dättern betydligt mer än de aktuella fastigheterna. Vid Dätterns sydspets går dessutom 60-70 kossor och betar 6-7 månader om året. Och det betydligt närmare Dätterns vatten än många av fastigheterna.

Vilken slutsats hade en miljöinspektör dragit om hen varit vid Dättern dagen efter och tagit prover? Att det är enskilda avloppens fel?

Vattendraget som rinner genom Grästorp heter Nossan. Den rinner ut i Dättern. Vid Nossan ligger två avloppsreningsverk, ett i Grästorp och ett i Nossebro. Avloppsreningsverk bräddar med jämna mellanrum, dvs avloppsvatten rinner rakt ut i vattnet. Dessutom “läcker” det kontinuerligt ut mer eller mindre stora mängder fosfor och kväve ur reningsverken. Det gör avlopps- och reningsverket i Vänersborg också – se “VA och utsläppen 2020”. (Fler länkar: “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar” och “Avloppskaos fortsatt problem för skärgården”.)

Det blir en lång blogg, jag vet det. Men jag måste ändå citera ett avsnitt i en debattartikel som SVD publicerade i lördags. Den skrevs av Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering, och tar upp just denna fråga. (Se ”Grundlösa avlopps­krav från kommunerna”.)

“Men varför ställs kravet på ombyggnad? Vi har ett nationellt mål att minska utsläppen av fosfor i sjöar och vattendrag för att förhindra övergödning. Då spelar fosfor en betydelsefull roll eftersom det är ett gödningsämne. Utsläppet av fosfor från en anläggning brukar röra sig om ett par hundra gram under ett helt år. Som jämförelse kan man se lantbrukaren som sprider 15–20 kilo per hektar som gödning. Kommunerna tror att den fosfor som finns i avloppsvattnet och som infiltreras i marken kan påverka omgivningen som ligger kilometervis bort från utsläppspunkten. Bristen på kunskap om vad fosfor har för betydelse när det gäller övergödning är skrämmande. Fosfor i avloppsvatten består av joner som är negativt laddade och när de kommer ut i marken så möter de joner av järn, aluminium och kalk som är positivt laddade vilket medför att man får en kemisk reaktion som innebär att fosfor binds inom några tiotal meter från utsläppspunkten och denna bundna fosfor kan inte bidra till övergödning. Järn, aluminium och kalk används som fällningskemikalier i våra reningsverk där man försöker att efterlikna det som sker i naturen.”

Hur kan man dra slutsatsen att övergödningen i Dättern beror på de enskilda anläggningarna på Vänersnäs?

Det hänvisas till ett flertal rättsfall och domar i underlaget, alltså det underlag som samhällsbyggnadsförvaltningen har arbetat fram. Jag får dock hela tiden känslan, ja det är mer än en känsla, att förvaltningen hela tiden plockar ut det som kan tänkas ge stöd för uppfattningen om tvångsanslutning och så struntar man i det som talar mot. Och i samma anda tolkas, som jag ser det, domslut på ett sätt som talar till ens egen fördel.

Det är flera hänvisningar till diverse domar i materialet, när förvaltningen tar upp det jag tidigare i bloggen kallade “sammanhangsskälet”. Det ska emellertid noteras att detta skäl inte åberopas som skäl till själva beslutet som det framställs i sammanfattningen.

“Sammanhangsskälet” kommer från 6 § LAV:

Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen…”

Det är begreppet “större sammanhang” det handlar om. Begreppet finns inte definierat i lagtexten, men enligt förarbeten kan man möjligen säga att 20 till 30 fastigheter kan ses som en gräns. Gränsen kan dock minskas om det finns särskilda skäl för det. Då är det oftast miljöaspekten eller närheten till ett befintligt verksamhetsområde.

Daniel Larsson, chef på Kretslopp & Vatten, blev intervjuad av två studenter vid Högskolan Väst. De höll på med ett examensarbete vid institutionen för ingenjörsvetenskap (du kan ladda ner uppsatsen här). I uppsatsen skrev studenterna efter intervjun:

“De kunde ha valt 20 till 30 fastigheter som Länsstyrelsen har valt att lägga sig på, men kommunen har rätt att göra en egen bedömning av hur många fastigheter man är skyldiga att ordna vattentjänster för. Med hjälp av några rättsfall, som vid intervjutillfället inte kunde nämnas mer specifikt, kom kommunen alltså fram till att åtta fastigheter är den rätta bedömningen för dem.”

Jag vet inte varför Vänersborg ska skilja sig så mycket från förarbetena till LAV.

Avstånden mellan husen är också viktigt för begreppet “större sammanhang”. Här säger Daniel Larsson:

“…gjordes en GIS-analys där områden lystes upp på en karta. Analysen användes som en utgångspunkt och de områden som fanns med var fastigheter som hade anknytning till varandra inom 100 meter. Det fanns dock en viss osäkerhet kring avståndet 100 meter vid intervjun.”

Jag tror att många kommuner använder denna definition på större sammanhang.

I Plan- och bygglagen (PBL) definieras begreppet “sammanhållen bebyggelse”:

bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark”

Definitionen skiljer sig från kommunens, det är svårt att se att PBL anser att hus som ligger 100 m från varandra ska kallas “sammanhållen bebyggelse”. Byggnadsnämnden tar inte alls upp definitionen av begreppet (PBL är en mycket viktig lag för byggnadsnämnden) i sitt svar till samhällsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige. Det är förvånande.

Byggnadsförvaltningen går snarare ifrån både den gängse definitionen och kommunens egen. Det gör att yttrandet istället för att klargöra begreppen “större sammanhang” och “samlad bebyggelse”, och därmed bestämmandet av verksamhetsområden, istället ökar förvirringen. I sitt svar påpekade byggnadsnämnden t ex att åtminstone 4 fastigheter inte ingår i “sammanhållen bebyggelse”. Men byggnadsförvaltningen skrev samtidigt att dessa fastigheter gott kunde ansluta sig till kommunens VA ändå. Tre av fastigheterna låg ju i närheten av Dättern och en låg nära ledningarna…. Det verkar således som om byggnadsnämnden anser att kommunen kan bestämma verksamhetsområden lite som den vill, lite som det passar…

Samhällsbyggnadsförvaltningen hänvisar alltså till diverse rättsfall i sin utredning. Förvaltningen skriver:

“I Blåplanen har Vänersborgs kommun använt sig av en GIS-analys där avståndet varit 150 meter … Avståndet är valt utefter rättsfall från Statens VA-nämnd BVa 13, mål nr VA 16/08.”

I uppsatsen sa VA-chefen 100 meter. Jag vet inte riktigt vilket avstånd som är det riktiga.

Det rättsfall som texten hänvisar till är från 2010. (Du kan ladda ner rättsfallet här.) Det handlade om en fastighetsägare i Kungsbacka som ville ingå i kommunens verksamhetsområde och därmed bli ansluten till det kommunala VA-nätet. Kommunen hade alltså inte tagit med fastigheten i verksamhetsområdet:

“avståndet mellan gränsen för verksamhetsområdet och sökandenas fastighet torde vara 150-160 m. En ledningsdragning till avsedd anslutningspunkt till kommunens huvudledning blir dock något längre, drygt 200 m beroende på hur ledningen dras.”

I VA-nämndens (VA-nämnden var en domstol) dom framgick att kommunen skulle ändra verksamhetsområdet, så att den berörda fastigheten ingick. Det som inte förvaltningen skriver är att ett av skälen till domen var, så vitt jag kan bedöma, en avgörande bevekelsegrund för domstolen:

“uppenbarligen behöver såväl vatten- som avloppstjänst av sanitära skäl och av miljöskäl och måste ansluta till kommunens nät för att tillgodose behoven”

Det var alltså inte själva avståndet som var det viktiga i domen…

Det är belysande att samhällsbyggnadsförvaltningen har valt att bortse från ett annat rättsfall som också tar upp avståndet mellan fastigheter. James Bucci (V) uppmärksammade mig på ett betydligt senare rättsfall från 2015. Det utspelade sig i Västervik. (Du kan ladda ner rättsfallet här.) Det har stora likheter med det andra fallet. En fastighetsägare ville bli ansluten till det kommunala VA-nätet och därför ingå i verksamhetsområdet.

“Mellan gränsen för verksamhetsområdet och gränsen för den närmast belägna av sökandenas fastigheter är avståndet ca 160-170 m. En ledningsdragning till avsedd anslutningspunkt till kommunens huvudledning blir dock enligt kommunen längre; ca 240-250 m.”

Här dömde VA-nämnden helt annorlunda. Fastighetsägaren fick fel. Fastigheten utanför det av kommunen beslutade verksamhetsområdet skulle inte ingå i verksamhetsområdet och därmed inte anslutas till det kommunala VA-nätet. Det avgörande skälet var, som jag ser det, att det inte fanns några sanitära eller miljöskäl.

Jag avslutar genomgången av begreppet “större sammanhang” med att citera ett av James Buccis anförande i kommunfullmäktige (se “VA Vänersnäs: Debatten i KF”):

“För det inringade området är det som menades med större sammanhang som LAV refererar till. Det som är utanför det inringade området är inte längre större sammanhang, för annars hade ju ringen dragits större för att omfatta fastigheter då. Gränsen drogs ca 100 m i Vänersborgs kommuns bedömningar och man har med hjälp av GIS då ritat in ring runt fastigheter som faller in under större sammanhang. Det som faller utanför större sammanhang skall inte tagas med i ett verksamhetsområde. Så enkelt är det.”

Det kan vara på sin plats att åter studera vad kommunfullmäktige sa till samhällsbyggnadsnämnden att utreda. Det har som sagts utretts en hel del, inte särskilt tillfredsställande, men några saker har helt enkelt hoppats över. Jag ser t ex inte att samhällsbyggnadsnämnden har tittat på de enskilda fastigheterna och de enskilda VA-anläggningarna på det sätt som fullmäktige avsåg. Nämnden har inte heller utrett om anläggningarna uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det finns inte något svar på frågan om vilka enskilda anläggningar som kommunen kan behöva lösa in enligt 40 § (LAV) och det finns inget om det är lämpligt med en detaljplan för området.

Utredningen är av dessa anledningar inte komplett. De fakta och underlag som kommunfullmäktige efterlyser finns inte i utredningen. Det kan dock tänkas att kommunstyrelseförvaltningen ämnar komplettera utredningen, även om det verkar osannolikt.

Tjänstepersoner har varit ute på Vänersnäs och pratat med människor. De har också tagit emot och svarat på många mail och telefonsamtal. Det framgår av underlaget att det finns några invånare på Vänersnäs som välkomnar en anslutning till det kommunala VA-nätet, de flesta vill emellertid inte ansluta sig. Det är många som anser att deras anläggningar uppfyller alla krav och andra som vill åtgärda sina anläggningar med enskilda lösningar. De lösningarna blir i de allra flesta fall betydligt billigare.

Politiska uppfattningar har ofta med värderingar att göra. Det kan innebära att det som är tillåtet i t ex lagen inte måste genomföras om det finns etiska och mänskliga skäl som talar mot. Det här är antagligen inte tjänstepersonernas sak att föra fram i en utredning, men inte desto mindre är det viktigt för ett beslut. Som politiker måste vi väga olika typer av argument mot varandra. 

Ett exempel. Det finns på Vänersnäs många äldre som äger fastigheter. Det finns några som är 80+. De kan äga en fastighet som har ägts av släkten i flera generationer. För dessa äldre är det svårt eller omöjligt att få ihop 200.000 kr till en kommunal VA-anslutning. Det finns knappast några banker som skulle låna ut den summan till en 86-åring.

Är denna moraliska och mänskliga aspekt ointressant? Nä, självklart inte.

Jag tror att det som driver kommunen i den här frågan enbart är att den vill ha så många människor som möjligt in i VA-kollektivet. Ju fler som ansluter sig till det kommunala VA-nätet, desto mer intäkter får kommunen. Och desto lägre blir taxorna (än de annars skulle ha blivit). Om kommunen skulle resonera så här på andra områden skulle alla fastighetsägare vara med och betala fiberdragning och fjärrvärme fast de hade egna lösningar. Det får inte gå till så.

Jag avslutar med att återigen citera Roland Ekstrand:

“Tusentals fastighetsägare med enskilda avlopps­anläggningar drabbas av kommunernas utpressning. Hur är det möjligt att så många människor känner sig helt rättslösa? … Om fastighetsägaren anser att anläggningen fungerar utan problem och inte vill bygga om den, säger kommunen ”är du inte nöjd med vårt beslut att underkänna din anläggning så får du överklaga beslutet till länsstyrelsen”. Har man inga kunskaper i ämnet så vet man inte vad man ska anföra till sitt försvar utan man känner sig tvingad att göra som kommunen kräver.”

Det får inte vara så i Vänersborg.

PS. Här kan du läsa om samhällsbyggnadsnämndens beslut: ”Gårdagens VA-beslut i SHB”.

%d bloggare gillar detta: