Arkiv

Archive for the ‘BUN 2021’ Category

Inför BUN 18/10 (2/2)

17 oktober, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). I min förra blogg (se “Inför BUN 18/10 (1/2)”) beskrev jag alla nämndens ärenden utom ett, ärende 5 “Svar på motion om kläder till förskolepersonal”.

SD-motion om arbetskläder

Sverigedemokraterna har lagt en motion i kommunfullmäktige som barn- och utbildningsnämnden ska yttra sig om. Motionen har rubriken “Motion om kläder till förskolepersonal”. Den är kanske inte helt genomtänkt och stringent i alla sina formuleringar, men det tycker jag egentligen saknar betydelse. Det går inte att missförstå vad motionärerna syftar till och vad de yrkar:

“att Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”

BUN behandlade ett yttrande på motionen på sitt sammanträde i juni. Då beslutades att ärendet skulle återremitteras med motiveringen:

“med en fördjupad ekonomisk beräkning av kostnaderna med att utöka basutbudet.”

Sverigedemokraterna lade även ett tilläggsyrkande, men mitt minne säger mig att både ordförande och SD:arna glömde bort detta. Det fattades nämligen inget beslut om det. Å andra sidan är jag inte säker på att man kan ha ett tilläggsyrkande i en nämnd på en motion lagd i fullmäktige. I varje fall skrev de i yrkandet:

“Ansvaret ska inte ligga på enskilda rektorer utan på kommunen , alternativt på BUN. Detta för att få ett mer rättvist system.”

Bakgrund

Jag har vid tre tillfällen skrivit om den motion från Sverigedemokraterna som har gett upphov till ärendet:

Motionen tar alltså upp den aktuella frågan om fria arbetskläder för personalen inom förskola, fritidshem, dagbarnvårdare och förskoleklass. Fria arbetskläder är ett gammal krav från facket. Redan 2006 fick Lärarförbundet i Vänersborg igenom fria arbetskläder för personalen inom förskola och fritidshem. Det gällde dock inte kläder för inomhusbruk. Facket har fortsatt att driva frågan, men kom inte längre. Därför motionerade socialdemokraterna om detta 2012. Den motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013.

Lärarförbundet har inte släppt frågan om fria arbetskläder och den har fått förnyad aktualitet de senaste åren på nationell nivå. Det visar sig nämligen att det inte är någon större diskussion om att de anställda inom typiska mansdominerade yrken får fria arbetskläder, men att detsamma inte gäller kvinnodominerande yrken som t ex inom förskolan, fritidshemmen, förskoleklassen och dagbarnvårdare.

Det finns flera kommuner i Sverige som erbjuder de anställda inom förskola, fritidshem mm fria arbetskläder. I andra kommuner pågår diskussioner. I Stockholm drivs frågan främst av Feministiskt Initiativ.

Egentligen tror jag att alla stödjer förslaget. Det är nog bara bekymret med att finansiera det hela som kan tala emot kravet.

Och nu har alltså Sverigedemokraterna i Vänersborg skrivit en motion i frågan…

Yttrandet

Nämndens ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg har skrivit och lämnat ett yttrande om motionen. Det ska behandlas på morgondagens nämndsammanträde. Det är dock viktigt att påpeka att BUN bara ska lämna ett yttrande till kommunfullmäktige. Det är fullmäktige som slutligen beslutar om personalen ska erbjudas fria arbetskläder.

Yttrandet från ordförande Carlsson (C) och förvaltningschef Bråberg är i det närmaste identiskt med det yttrande som de skrev till nämndens sammanträde i juni. Det enda tillägget av ytterligare fakta är en tabell med exempel på årskostnader för arbetskläder. Och det var ju det som motiveringen till återremissen innebar.

Yttrandet börjar med att beskriva vilka arbetskläder som tillhandahålls av arbetsgivaren idag. All tillsvidareanställd personal i förskola, förskoleklass och fritidshem, som arbetar direkt med barnen, samt dagbarnvårdare har tillgång till en tre-i-ett-jacka, överdragsbyxa för utomhusbruk och ett regnställ. Visstidsanställd personal, anställda med arbetsmarknadsstöd och praktikanter kan låna begagnade arbetskläder i mån av tillgång. (Vill du veta mer om regler etc kring de fria arbetskläderna i Vänersborg kan du läsa mer i bloggen “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.)

I en tabell i yttrandet beräknas kostnaden för dessa kläder uppgå till 522.453 kr per år. Det är dock lite svårt att avgöra om detta är en exakt siffra och om all personal ingår. Det står t ex i förklaringen att tabellen bara gäller tillsvidareanställda inom förskola.

Sedan följer en tabell över hur mycket ytterligare kläder skulle kosta. Om varje anställd varje år skulle få 4 st t-shirt och 2 st innebyxor, termobyxa vart 5:e år, joggingskor vartannat år och kängor vart 3:e år så skulle det kosta 1.350.281 kr. Det kan tyckas vara mycket pengar, men det är väl det här det kostar för arbetskläder till alla mansdominerade yrken inom t ex samhällsbyggnadsnämnden varje år… Och har gjort i flera mansåldrar…

I yttrandet till nämnden i juni så skrev ordförande och förvaltningschefen:

“Kostnaden för arbetskläder hanteras genom den budget som rektor förfogar över. Arbetskläder bekostas således av varje enhet, detta innebär att tillgången på arbetskläder kan se olika ut från enhet till enhet beroende på budgetförutsättningar. Det betyder att de förskolor som har en budget som tillåter det kan erbjuda arbetskläder även efter behov till de anställda medan enheter med sämre budgetförutsättningar inte kan erbjuda arbetskläder i samma utsträckning.”

Det här avsnittet finns inte med i yttrandet nu, men jag antar, och är ganska säker på, att det gäller även efter sommaren. Det betyder då att varje enskild rektor hanterar de ”extra” fria arbetskläderna – och kostnaderna ställs mot respektive enhets övriga kostnader. Kostnaderna för arbetskläder ställs alltså mot kostnaden av att köpa in en ny iPad eller dator, nytt pedagogiskt material, ute- och inneleksaker, västar till barnen, barnböcker osv osv.

Så kan det, vad man än tycker i sakfrågan, inte vara. All personal måste behandlas lika.

Den enda nya informationen i yttrandet är följande tabell över de totala årskostnaderna – fördelade över en sexårscykel:

Bör kommunen ta de här kostnaderna? För min del är svaret ett självklart ja. Det är överhuvudtaget inget att diskutera anser jag. När arbetskläder till mansdominerade yrken köps in utan att ifrågasättas ska samma gälla de kvinnodominerande yrkena. Det är med andra ord ett viktigt jämställdhets- och rättvisekrav. Jag håller med socialdemokraten Joakim Sjöling när han på junisammanträdet sa att frågan om fria arbetskläder borde vara en “icke-fråga”, dvs det var självklart att personalen skulle ha fria arbetskläder.

Det finns alltså en tabell med ytterligare fakta i yttrandet samtidigt som fakta har tagits bort (se ovan). I båda yttrandena dras dock samma slutsats:

“Barn- och utbildningsförvaltningen anser därför att medel behöver tillföras barn- och utbildningsnämnden för att köpa in både nuvarande utbud samt en utökning i enlighet med intentionen i inlämnad motion.”

Eftersom ordförande Bo Carlsson (C) också har skrivit på yttrandet antar jag att han menar att också nämnden tycker eller i varje fall borde tycka detta. Eller?

Eller inte?

I förslaget till beslut för nämnden står det att BUN:

“…föreslår kommunfullmäktige anse motionen besvarad.”

Det står inte att nämnden anser att personalen ska få fria arbetskläder eller att nämnden yrkar på att kommunfullmäktige ska skjuta till pengar. Det står att motionen är besvarad, dvs den ska läggas till handlingarna utan åtgärd.

Så vad anser Bo Carlsson (C) egentligen…? Och BUN?

Och oavsett vad BUN anser – det står naturligtvis fritt för kommunfullmäktige att besluta som det vill.

Kategorier:BUN 2021, förskolan, SD

Inför BUN 18/10 (1/2)

15 oktober, 2021 5 kommentarer

På måndag är det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Dagordningen har följande utseende:

Mötet börjar med lokalinformation och den kommer huvudsakligen att handla om Holmängenskolan. Projektledare från samhällsbyggnadsförvaltningen är på plats för att informera nämndsledamöterna.

På verksamhetsuppföljningen ska senaste nytt om förskola och pedagogisk omsorg 1-5 avhandlas. Två områden behandlas särskilt:

  • “Projekt språkutveckling och ökat antal barn med annat modersmål”
  • “Barn- och utbildningsförvaltningens rutiner och arbete med handläggning av ansökan, tillsyn samt ägar- och ledningsprövning av enskild verksamhet”

Det bordlagda ärendet från sammanträdet i september, “Förstudie om tillskapande av förskoleplatser i centrala Vänersborg och på Onsjö”, återkommer. (Se “Några ord om BUN”.)

Det kan nog vara på sin plats att sammanfatta utredningen och ärendet:

“Förstudien bedömer att det är lämpligast att använda delar av Holmängenskolan för att tillskapa 85 förskoleplatser i centrala Vänersborg. 30 av platserna ersätter Björkholmsgatans förskola. Förstudien bedömer även att 30 förskoleplatser tillskapas på Onsjö genom att bygga ut Skördegatans förskola.”

Det kan väl tilläggas att även Norra skolans elever kommer att ingå i Holmängenskolan. Det ger mig fortfarande ångest att Norra skolan ska “tomställas”…  (Se “BUN! BUN! BUN!”.)

För att detta “pussel” ska gå ihop krävs det att det finns lokaler till förskolan på Holmängenskolan hösten 2024. Och det ska finnas “lediga” lokaler på Holmängenskolan menar utredarna:

“…prognoserna för elevantalet gällande årskurs F-6 i centrala Vänersborg har skrivits ned samt att Tärnanskolan har utökat sina lokaler i Gamla Silvertärnan sedan beslutet om Holmängenskolan togs…”

Behovet av en utbyggnad på Skördegatan har att göra med att det är dags att “skrota” modulen som har stått där sedan 2010.

Holmängenskolan ska ju byggas i vilket fall, oavsett om en förskola ska in i lokalerna eller inte. Så den “nya” kostnaden blir utbyggnaden av Skördegatans förskola. Denna investering ökar årshyran med ca 900.000 kronor, men samtidigt försvinner hyran för modulen. Årshyran kommer därför endast att öka med ca 494.000 kr.

Med risk för att upprepa mig. Det är framför allt prognoserna för befolkningsutvecklingen som utgör en osäkerhetsfaktor. Prognoserna för elevantalet fluktuerar år från år och det kommer de sannolikt att göra de kommande åren också. Och, tänk om förskoledelen på Holmängenskolan behövs till fler elever i grundskolan redan 2024? Vad händer då? Och även om inte lokalerna skulle behövas till grundskola just då, så är det ändå bara en tidsfråga tills det behövs en ny förskola på Holmängen – och fler elevplatser på Holmängens skola. Det kanske trots allt vore smartast att bygga en ny förskola redan nu? 

Det ska inte heller glömmas att boendet på Restad Gård är en del av osäkerheten. Hur många barn och elever kommer det att finnas på Restad Gård de närmaste åren?

Det finns också några andra, mer “praktiska frågor”, som jag funderar på:

  • Matsalar. Olika matsalar? Två stycken? Förskolan äter ju också frukost, mellanmål… Fritidshemmet, har också mellanmål etc..
  • Utemiljön. Finns ju inga raster på förskolan. Barnen kan vara ute jämt. Ska det vara olika lekplatser för förskola resp skola?  Fungerar en integrering?
  • Fritidshemmet. Var ska fritids vara? 
  • Blir det ekonomi med förskola i skolan? Fyra avdelningar (85 barn), är det verkligen möjligt?
  • Tärnan. Ska ta emot fler elever, är det bra? Hur blir det med tanke på integrering? Hur blir det med studieron och ordningen på skolan med fler elever?

Om jag får vettiga och bra svar och förklaringar, vilket jag troligtvis får, så kan jag nog lugnt rösta ja till förslaget… Tror jag.

BUN:s del av det extra tillskottet till det statliga bidraget “skolmiljarden” ska fördelas. Beslutsförslaget har följande utseende:

“Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 713 tkr avseende skolmiljarden, utökat statsbidrag enligt följande; verksamhet förskoleklass med 43 tkr, grundskola och grundsärskola årskurs 1-6 med 417 tkr samt grundskola och grundsärskola årskurs 7-9 med 253 tkr.”

Jag har haft synpunkter och “bråkat” om denna fördelning både i kommunstyrelse och kommunfullmäktige, och jag har haft ett alternativt yrkande i barn- och utbildningsnämnden på sammanträdet i maj. (Se “Måndagens BUN”.) Men nu är det som det är, inga från de andra partierna lyssnar… Däremot måste jag fråga på måndag vilken undervisning förskoleklassen har gått miste om under pandemin. Dessa elever började ju faktiskt inte skolan förrän i höstas… 

Ja, kanske ska jag också citera ur ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet som förtydligade vilka elever som departementet ansåg hade drabbats hårdast av pandemin. 

Ur pressmeddelandet:

“Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Eleverna i låg- och mellanstadierna i Vänersborg har inte haft distansundervisning en enda dag…

Fördelningen av det statliga bidraget i Vänersborg visar med all önskvärd tydlighet, anser jag, att statsbidraget används till en allmän förstärkning av skolan och inte till statens syfte att “säkerställa att alla barn och elever får en utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Det är ingen delårsrapport som ska behandlas på måndag, men däremot den sedvanliga budgetuppföljningen. Prognosen för året är ett resultat på plus/minus-noll. Och det gör naturligtvis alla ekonomiskt lagda och intresserade nöjda.

Ser man på de “olika delarna” så beräknas “nämnd och nämndsadminstration” göra att överskott på 0,5 milj kr och “förskola och pedagogisk omsorg 1-5 år” ett överskott på 3,6 milj kr. Det “svarta fåret” är “förskoleklass, grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år” som beräknas gå med ett underskott på inte mindre än 4,1 milj kr. Och det trots att det går färre antal elever i fritidshem och grundskola än beräknat.

Förklaringen till underskottet är skriver förvaltningen:

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola och fler elever med multifunktionsvariationer som har behov av stor personalinsats och hjälpmedel. Elever i behov av särskilt stöd fortsätter att öka och insatserna avser främst psykosociala och språkliga behov. Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän fortsätter att öka under 2021.”

Det här citatet tål att läsas flera gånger, och begrundas noggrant…

Förvaltningen redovisar också antalet barn och elever i verksamheten. När det gäller “barnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun” så var det 2.008 platser i september – och ökningen mellan augusti och september låg på 171 platser. Antalet “skolbarnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun” var i september 1.864 platser – en ökning från augusti med 233 platser. Jag undrar varifrån alla dessa barn kommer och även hur förvaltningen och framför allt rektorerna möter/”parerar” dessa fluktuationer med antalet anställda. Det blir till att fråga.

Nämnden ska också följa upp de tre privata utförare som utför arbetsuppgifter för nämnden. Det handlar om Brålandabadet, Vattenpalatset och Västtrafik. Och det som framkommit i uppföljningen är att:

“simundervisningen på både Vattenpalatset och Brålandabadet samt skolskjuts genom Västtrafik genomförs i enlighet med de krav som ställs i avtalen.”

Förvaltningen har genomfört en internkontroll angående IT-säkerhet, kunskapen kring hantering av personuppgifter, säkerheten i specialsalar och om det finns omfallsplaner överallt.

Ja, det var det mesta som ska avhandlas på måndag. Det finns dock ytterligare ett ärende. Och det är ärendet om svar på Sverigedemokraternas motion om kläder till förskolepersonal. Det återkommer jag till.

Det kan bli en lång dag på måndag…

Kategorier:BUN 2021

Några ord om BUN (20/9)

26 september, 2021 1 kommentar

Förra måndagen, den 20 september, kl 08.30 greppade Bo Carlsson (C) ordförandeklubban och förklarade sammanträdet öppnat. Det var som vanligt. Precis som om ingenting hade hänt.

Det var nog inte bara jag som hade känt en viss osäkerhet inför barn- och utbildningsnämndens (BUN) första sammanträde efter sommaruppehållet. Det hade onekligen blåst en del kring Carlsson sedan det senaste nämndmötet. Det kunde vi läsa om i TTELA den 25 augusti. (Se TTELA “Blåsut portas från Arenan”.)

Bo Carlsson har ju tillsammans med det förra kommunalrådet Marie Dahlin (S) suttit i styrelsen för bandyklubben Blåsut. Och den styrelsen skötte sig som bekant inget vidare:

“Vi har en ny styrelse nu, den gamla har inte skött sig. De har inte gjort de åtaganden de ska och inte betalat av sina skulder hos kommunen.”

Det sa Blåsuts nye ordförande Dan Kjellson till TTELA, och fortsatte:

“Det är en katastrof. Jag har suttit i många styrelser genom åren, men jag har aldrig varit med om något liknande.”

Bo Carlsson (C) klarade uppenbarligen inte av sina åtaganden i Blåsuts styrelse, men att fortsätta ordförandeskapet i barn- och utbildningsnämnden med en budget på nästan 900 miljoner kronor – det har han socialdemokraternas, miljöpartiets och centerpartiets förtroende för. Vi är nog många som anser att det är tveksamt om han fortfarande är värd det förtroendet och den ansvarsfulla posten. Men kommunledningen har som sagt tydligen motsatt uppfattning.

Det blev ett längre sammanträde än beräknat i måndags. Ordförande Bo Carlsson (C) slog inte klubban i bordet förrän nästan 4 timmar senare, strax före kl 12.30.

Jag skrev en blogg innan sammanträdet, där jag beskrev ärendena tämligen utförligt. (Se “BUN! BUN! BUN! (20/9)”.) Det “största” ärendet var “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2021-2029: Förstudie om tillskapande av förskoleplatser i centrala Vänersborg och på Onsjö”.

Det blev en hel del information och frågor i detta ärende. Det var faktiskt lite så att man fick känslan av att några ledamöter inte hade läst underlaget…

Det var nog ingen ledamot som egentligen var negativ till de planer som tjänstepersonerna hade lagt fram i förstudien/utredningen på politikernas bord. Men det var ett stort och omfattande ärende som skulle få konsekvenser för tämligen många år framåt. Och det fanns en del frågetecken.

Det är framför allt prognoserna för befolkningsutvecklingen som utgör en osäkerhetsfaktor. Prognoserna för elevantalet fluktuerar nämligen år från år och det kommer de sannolikt att göra de kommande åren också. Tänk om förskoledelen på Holmängenskolan behövs till fler elever i grundskolan redan 2024? Och även om det inte händer då, så är det bara en tidsfråga tills det behövs en ny förskola på Holmängen – och fler elevplatser på Holmängens skola. Det kanske är smartast att bygga en ny förskola redan nu?

Det ska inte heller glömmas att boendet på Restad Gård är en del av osäkerheten. Hur många barn och elever kommer det att finnas på Restad Gård de närmaste åren? Det vet naturligtvis inte ens Migrationsverket. Det är ingen som kan förutsäga utvecklingen i världen och vilka migrationsströmmar det kan leda till.

Eller som ordförande Carlsson uttryckte det:

“Det vi vet, vet vi. Det vi inte vet, vet vi inte.”

Carlsson menade att nämnden får sätta sin tilltro till de befolkningsprognoser som kommunstyrelsen ger oss.

Om det blir som utredningen har tänkt sig att det öppnas förskola med 85 platser i en del av Holmängens skola, så uppkommer en del frågor som det inte gick att utläsa några svar på i förstudien. De handlar t ex om utemiljön och matsalar. Ska det vara olika lekplatser för förskola resp skola? Fungerar en integrering? Olika matsalar? Förskolan äter ju också frukost, mellanmål… Precis som fritidshemmet. Var ska fritids hålla hus?

Det finns säkerligen många fler frågor, och de tål att diskuteras innan, och under, nästa sammanträde. För det blir nämligen mer tid. Ärendet bordlades.

Det var Kärvling (V) som yrkade bordläggning.

“Jag ser inte vinsten att skjuta på beslutet.”

Sa däremot liberalen Gunnar Henriksson. Henriksson hade tidigare fått information om ärendet i presidiet. Vilket inte “vanliga” ledamöter och ersättare i nämnden hade fått.

Henrik Josten (M) yrkade bifall till mitt förslag. Det blev votering. Nämnden beslutade om bordläggning mot de styrande partiernas och Gunnar Henrikssons vilja.

Jag hoppas att den extra tiden utnyttjas till att utredningen läses igenom och analyseras. Och att det diskuteras med vårdnadshavare, partikamrater, företrädare för andra partier och andra intresserade. Det är viktiga frågor och det handlar om en hel del pengar.

TTELA skrev om ärendet, se “Stort behov av förskoleplatser i centrala Vänersborg”. Det står att  Björkholmsgatan ska avvecklas. Och det stämmer, men å andra sidan är förskolan redan nedlagd av nämnden för flera år sedan. Björkholmsgatan öppnades vid årsskiftet av förvaltningen för att platserna i övriga förskolor inte räckte till. Och Norra skolan? Hanteringen av Norra ger mig en smärre ångest.

Bo Carlsson sa:

“Norra skolan är en pusselbit som vi alltid har med oss och som vi funderar över.”

Jag vet inte vad Carlsson menade. Han har varit med och styrt kommunen i 7 år på raken nu. Carlsson är en av de ansvariga för Norra skolans öde.

Ärende 3 hade titeln “Överenskommelse samnyttjande av lokaler mellan barn- och utbildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden”. Även detta ärende beskrev jag innan sammanträdet. (Se “BUN! BUN! BUN!”.)

Det blev några frågor om samhällsbyggnadsnämndens roll i överenskommelsen mellan BUN och kultur- och fritidsnämnden, men också om regelverk och ansvar för t ex underhåll, städning, investeringar, “rörlig utrustning”, undervisningsmaterial osv. Gunnar Bäckman (KD) passade på att flika in att den interna hyressättningen var helt uppåt väggarna…

Förvaltningens förslag till beslut antogs av en enig nämnd.

Det sista tyngre ärendet var delårsrapporten.

Förvaltningschef Bråberg och förvaltningsekonom Edkvist gick igenom rapporten. Och jag kunde som vanligt inte vara tyst. Fast det var ingen större överraskning, jag hade ju talat om i min blogg innan (se “BUN! BUN! BUN!”) vad jag skulle framföra.

Jag sa bland annat det var imponerande att trots stor frånvaro under pandemin bland både lärare och elever och trots de massiva nedskärningarna av personalen under höstterminen 2020 och trots att antalet elever i behov av särskilt och språkligt stöd av olika slag fortsätter att öka och trots att det är brist på pengar för att möta dessa elever, så uppfyllde nämnden alla förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås (utom ett)… Jag undrade om detta t ex betydde att nämnden skulle kunna avstå ekonomiska resurser till t ex socialnämnden i framtiden…

Det var nog ett rätt provocerande inlägg… Eller? Jag vet inte. Det blev nämligen totalt tyst på sammanträdet. Ingen sa något, ingen politiker, ingen tjänsteperson. Ingen. Bara en öronbedövande tystnad.

Bo Carlsson slog klubban i bordet och konstaterade att nämnden skulle ta en paus. Under denna paus ringde en i den borgerliga oppositionen och uttryckte sin förvåning över att ingen ville diskutera… Vi var två.

Innan sammanträdet avslutades fick nämnden information om läget på Restad Gård. Barn- och utbildningsförvaltningen har fram till och med 17 september placerat 49 elever på Restad Gård i förskoleklass till årskurs 9. Av de kända planerade förflyttningarna kvarstår nu Mellerud och där finns det ca 22 elever som ska flytta till Vänersborg. Det sker dock inte förrän efter jul. 23 barn har hittills tagits in i förskolan.

Sedan var sammanträdet slut och jag kunde inte låta bli att undra varför inte ledamöterna i nämnden vill diskutera viktiga förskole- och skolfrågor… Och det funderar jag på fortfarande.

BUN! BUN! BUN! (20/9)

18 september, 2021 Lämna en kommentar

På måndag är det dags för politikerna i barn- och utbildningsnämnden (BUN) att återigen ge sig in i elden. Höstens första sammanträde börjar kl 08.30. Och det sker fortfarande på distans.

Dagordningen är osedvanligt kort, men å andra sidan är de tre ärendena som ska behandlas tämligen “tunga”:

I ärende 2, “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2021-2029: Förstudie om tillskapande av förskoleplatser i centrala Vänersborg och på Onsjö”, förväntas nämnden besluta att föreslå samhällsbyggnadsnämnden att:

“starta lokalplanering för utbyggnad av förskoleplatser på Onsjö”

Det behövs nämligen fler förskoleplatser i centrala Vänersborg (centrum, Mariedal och Torpa/Tärnan) samt på Onsjö fram till år 2029. Men med tanke på den stora utredning som ligger till grund för ärendet verkar det vid första påseendet vara ett förvånansvärt “okomplicerat” beslut.

Förskolorna i centrala Vänersborg och Onsjö är idag placerade på dessa platser:

De röda prickarna på kartan ovan visar de enskilda alternativen, Förskolan Villa Korseberg och Frida förskola. 

Antalet platser i de olika kommunala förskolorna i centrum och på Onsjö ser ut på följande sätt:

Utredningen bollar med olika alternativ för att tillskapa fler förskoleplatser, bland annat så ägnas både Tärnanskolan och Silvertärnan stort utrymme. Även Björkholmsgatans förskola behandlas, även om inte så utförligt. Det finns vidare olika alternativ utifrån den beslutade Holmängenskolan och för Onsjös tre förskolor. Alternativen diskuteras från många olika utgångspunkter, t ex pedagogiska och ekonomiska, utifrån kommunens mål, personalförsörjning, styrdokument, barnkonvention, integration, befolkningsutveckling osv.

Det är en gedigen utredning. Den tar tid att läsa igenom och sätta sig in i, några avsnitt är också tämligen “svåra”. Och efter genomläsning, bearbetning och analys skulle man vilja ha tid för att diskutera utredningen och slutsatserna med vårdnadshavare, partikamrater, företrädare för andra partier och andra intresserade. Det är viktiga frågor och det handlar om en hel del pengar. Därför var min första tanke när jag först såg förstudien att jag skulle begära bordläggning – inte för att jag är kritisk till slutsatserna utan för att det behövs mer tid för just diskussion och analys. Men så läste jag i slutet av utredningen:

“Då beslut angående handlingsalternativ inte kommer att kunna fattas av barn- och utbildningsnämnden förrän tidigast 20 september är tidplanen för detta mycket pressad och risk finns för förseningar. Anledningen är att förstudien har dragit ut på tiden.”

Oops. Tidplanen är tydligen så pressad att den politiska diskussionen typ inte hinns med. Det verkar knappt så att nämnden ens hinner besluta i tid. Med andra ord, nämnden bör lita på förvaltningens slutsatser och förslag.

Hmm… Vem är det som styr kommunen – politiker eller tjänstemän?

Men samtidigt som det är så bråttom med beslutet så ska det senare utarbetas detaljplaner, som kan ta ett år, och sedan kan bygglov etc överklagas, vilket kan ta ytterligare ett år…

När barn- och utbildningsförvaltningen i samarbete med andra kommunala förvaltningar har sammanställt alla fakta och allt underlag, diskuterat, jämfört och analyserat, så blir förstudiens/utredningens slutsats, och beslutsförslag, kort och gott att BUN måste skapa fler förskoleplatser på Onsjö.

Förvaltningen själv sammanfattar utredningen och ärendet:

“Förstudien bedömer att det är lämpligast att använda delar av Holmängenskolan för att tillskapa 85 förskoleplatser i centrala Vänersborg. 30 av platserna ersätter Björkholmsgatans förskola. Förstudien bedömer även att 30 förskoleplatser tillskapas på Onsjö genom att bygga ut Skördegatans förskola.”

Det kan väl tilläggas att precis som Björkholmsgatans förskola kommer att uppgå i Holmängenskolans förskola så kommer Norra skolans elever att ingå i Holmängenskolan. Jag tror ibland att det medvetet pratas tyst om Norra skolans öde. I utredningen står det:

“I inventeringen har Norra skolan ingått som kommer att tomställas då Holmängenskolan står klar. … Norra skolan har dessutom en omfattande fuktproblematik vilken inte beräknas kunna åtgärdas på grund av att investeringsmedel för renovering inte beviljats.”

“Tomställas”…?

Det är brist på medel för att åtgärda fuktproblematiken som orsakar “tomställningen”. Liksom att skolan är för stor för att göras om till förskola eftersom det i dagsläget inte finns några:

“andra verksamheter som skulle kunna samnyttja lokalerna med en förskola.”

Norra skolans öde är tragiskt. Det finns inga politiska beslut om nedläggning, ändå ska den bli “tomställd”. Vilket hemskt ord förresten… Jag funderar på vem som egentligen har bestämt att Norra skolan ska “tomställas” – och därmed läggas ner…

För att “pusslet” ska gå ihop krävs det att det finns lokaler till förskolan på Holmängenskolan hösten 2024. Och det ska finnas “lediga” lokaler där menar utredarna:

“…prognoserna för elevantalet gällande årskurs F-6 i centrala Vänersborg har skrivits ned samt att Tärnanskolan har utökat sina lokaler i Gamla Silvertärnan sedan beslutet om Holmängenskolan togs…”

Behovet av en utbyggnad på Skördegatan har att göra med att det är dags att “skrota” modulen som har stått där sedan 2010.

Kostnaderna för att förverkliga förstudiens förslag är naturligtvis intressanta.

“Den preliminära investeringskostnaden för en utbyggnad av Skördegatans förskola beräknas uppgå till 14 miljoner kronor med en beräknad utökad årshyra på cirka 900.000 kronor. Genom att bygga ut Skördegatans förskola kan modulen på Skördegatans förskola avvecklas. … Hyran för modulen är 406.496 kronor/år. Den utökade årshyran efter utbyggnad och borttagande av modul blir cirka 494.000 kronor.”

Det räknas inte heller med några ökade verksamhetskostnader. Det blir det däremot på förskolan i Holmängenskolan. Den totala driftskostnaden för 55 fler barn beräknas bli nästan 6 milj kr per år.

Det ska noteras att utredningen “bara” sträcker sig till 2029. Vad som händer därefter vet man inte idag. Barnantalet skulle kunna öka ytterligare vilket då kanske kräver att hela Holmängenskolan behövs till grundskola. Då måste det finnas mark för att bygga en ny förskola. Fördelen med Holmängenskolan är att det relativt lätt och billigt går att omvandla förskoledelen till grundskola. Om kommunens planer på att bygga fler bostäder på Onsjö södra går i lås så kan det behövas en ny förskola där också.

Jag tycker att prognoserna för befolkningsutvecklingen är en osäkerhetsfaktor. Prognoserna för elevantalet fluktuerar nämligen år från år skriver förvaltningen, men vad säger att de inte fortsätter att göra det de kommande åren? Tänk om förskoledelen på Holmängenskolan behövs till fler elever redan 2024?

Till sist vill jag framhålla förskolans stora betydelse för barnens utveckling och lärande, särskilt för barn med “svag” socioekonomisk bakgrund. Förskolan bidrar till att barn får mer likvärdiga förutsättningar inför skolstarten och barnen får därför bättre förutsättningar att nå högre kunskapsresultat i grundskolan. Det viktigaste är kanske att förskolan betyder mycket för språkutvecklingen och det gynnar framför allt barnen som har ett annat modersmål än svenska. Förskolan spelar här en viktig roll för integrationen.

Ett annat stort ärende på måndag kommer från kommunfullmäktige.

När fullmäktige i november förra året fastställde budgeten för 2022, dvs mål- och resursplanen, så gavs ett uppdrag till kultur- och fritidsnämnden och barn- och utbildningsnämnden. Nämnderna skulle ta fram en överenskommelse kring de lokaler som nyttjas gemensamt.

Och det har de tillsammans med samhällsbyggnadsförvaltningen gjort:

“…fört en dialog och tagit fram en rapport, som kartlagt uppdraget samt tagit fram förslag till hantering/överenskommelse. För att denna överenskommelse ska kunna genomföras krävs erforderliga beslut från högre instans för båda nämnderna.”

Förvaltningarna är överens och de tänker, efter beslutet från “högre instans”, dvs kommunfullmäktige, gå vidare. Målet för förvaltningarna är att kultur- och fritidsförvaltningen ska hyra samtliga uthyrningsbara lokaler av samhällsbyggnadsnämnden, t ex skolornas idrottshallar, för att sedan hyra ut dessa i andra hand till både barn- och utbildningsnämnden och även till t ex föreningar.

Det betyder att kultur- och fritidsförvaltningen kommer att ha:

“huvudansvaret för de fritidsanläggningar som de har idag med tillägg för de uthyrningsbara idrottssalarna i skolorna. I ansvaret för lokalerna ingår även underhåll, skötsel, fast och lös inredning, vaktmästeri samt städning.”

Det verkar vara ett bra förslag.

Till sist ska delårsrapporten behandlas.

Och det är bara att gratulera. Man blir imponerad. Trots stor frånvaro under pandemin bland både lärare och elever och trots de massiva nedskärningarna av personalen under höstterminen 2020 och trots att antalet elever i behov av särskilt och språkligt stöd av olika slag fortsätter att öka och trots att det är brist på pengar för att möta dessa elever, så uppfylls alla nämndens förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås, alla utom ett…

Följande förväntade resultat får en grön plopp:

  • “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar”
  • “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön ökar”
  • “Andelen barn i förskolan som tar del av en undervisning av hög kvalité ökar”
  • “Andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 ökar”
  • “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”
  • “Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 25 % frånvaro minskar”
  • “Vårdnadshavare upplever att kommunikationsplattformen skapar förutsättningar för vårdnadshavare att vara delaktiga i sitt barns utbildning”
  • “Fler medarbetare upplever hållbart, kommunikativt och modigt ledarskap”

Anna Karlefjärd från Karlstads universitet inledde läsåret för lärarna. (Se “Uppstart och omstart – och ej ansvarsfrihet”.) Hon lyfte den stora motsägelsen under covid19-pandemin – frånvaron bland elever och lärare var hög samtidigt som betygsresultaten ökade. Karlefjärd berättade att ett nytt uttryck har myntats i forskarsverige, “pandemi-E”. Flera elever har fått ett godkänt betyg tack vara pandemin, ett godkänt betyg som de antagligen inte hade fått under normala omständigheter. Anna Karlefjärd menade att man i kommunerna måste “problematisera” detta förhållande. Jag kan inte se att det görs i delårsrapporten…

Eller är det kanske så att nämnden har fel förväntade resultat? Resultaten kanske inte har någon anknytning till verkligheten…?

Det enda förväntade resultatet som inte har fått en grön plopp är:

“Andelen barn och elever som upplever delaktighet i undervisningen och tar ansvar i miljö- och hållbarhetsfrågor ökar”

Resultatet har fått en gul plopp, dvs uppnås delvis.

Inte nog med alla pedagogiska framgångar, även ekonomiskt så går det utmärkt. BUN uppvisar den 31 augusti 2021 ett överskott på 10,3 milj kr.

Överskottet beror framför allt på den statliga sjuklönekompensationen under coronapandemin, för perioden januari-augusti. Förskolan har inte heller hunnit utnyttja statsbidraget för mindre barngrupper. Den tredje förklaringen till överskottet är att verksamheterna har haft färre barn och elever än budgeterat. Sedan ska vi inte glömma att förvaltningen minskade antalet anställda ganska drastiskt under höstterminen 2020. Den minskade personalstyrkan, som nämnden gick in i 2021 med, har naturligtvis bidragit till det positiva ekonomiska resultatet.

Förvaltningen beräknar emellertid att överskottet kommer att förbrukas under hösten. 

Orsaken är, menar förvaltningen, att antal barn och elever i behov av särskilt stöd fortsätter att öka i både kommunala och externa enheter. Och att det under hösten kommer upp mot 100 nya elever till Restad Gård som ska gå i Vänersborgs grundskolor. (Se “BUN (2): Arbetskläder och Restad Gård”.) Det betyder naturligtvis ökade kostnader. Här har dock kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) gett ett löfte om att hela kommunen ska stå för kostnaderna – det förväntade överskottet ska användas. (Se “KF (3): Delårsrapport och Fossilfritt Vbg”.)

BUN:s prognos för år 2021 visar med andra ord ett nollresultat.

Och med det avslutar jag denna långa blogg. Har du några synpunkter – skriv en kommentar eller skicka ett mail, ett DM (=direktmeddelande, dvs privat meddelande) på Messenger går också bra.

BUN (2): Arbetskläder och Restad Gård

Trots det relativt korta sammanträdet med barn- och utbildningsnämnden (BUN) måndagen den 14 juni så hann nämnden med flera viktiga frågor. Jag skrev om två av dem, de bristande resurserna till elever i behov av särskilt stöd och Norra skolans framtid, i min förra blogg. (Se “BUN (1): Särskilda behov och Norra skolan”.)

Sverigedemokraternas motion om fria arbetskläder till förskolepersonal har jag beskrivit i två tidigare bloggar. (Se Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder” och Morgondagens BUN (14/6)”.)

Beslutsförslaget till nämnden på SD-motionen var:

“Barn- och utbildningsnämnden … föreslår kommunfullmäktige anse motionen besvarad.”

Med andra ord, motionen skulle sättas in i en pärm utan vidare åtgärd.

All tillsvidareanställd personal i förskola, förskoleklass och fritidshem som arbetar direkt med barnen, samt dagbarnvårdare har tillgång till vissa arbetskläder. Det är en tre-i-ett-jacka, överdragsbyxa för utomhusbruk och ett regnställ. Lite senare i det yttrande som ordförande Bo Carlsson och förvaltningschef Sofia Bråberg undertecknade står det emellertid:

“Regnkläder däremot erhålls idag beroende på enhetens budget.”

Hur det än är med regnkläder/regnställ, så finns det andra arbetskläder som inte alla anställda erbjuds. De kläderna är upp till varje rektor att hantera utifrån den ekonomiska situationen på varje enhet. Om det finns “pengar över”, så kan personalen också få t-shirt, inomhusbyxor och skor. Om det behövs annat på enheten, typ en iPad, nytt pedagogiskt material, ute- och inneleksaker, västar till barnen, barnböcker osv, så får personalens behov och önskemål stå tillbaka.

Så får det inte vara. Kommunen kan inte behandla personalen olika beroende på vilken enhet de jobbar. Och att personal ska få fria arbetskläder är självklart, också i kvinnodominerade yrken… Som sagt, jag har utvecklat detta mer i mina båda tidigare bloggar i ärendet. (Se Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder” och Morgondagens BUN (14/6)”.)

Vänsterpartiet var inte nöjd med beslutsförslaget. Och jag hade faktiskt skrivit ett återremissyrkande i förväg. Det gick ut på att förvaltningen borde göra en mer noggrann undersökning av hur det ser ut med fria arbetskläder på de olika förskolorna, förskoleklasserna, dagbarnvårdarna och fritidshemmen samt att redovisa kostnaderna för fria arbetskläder till samtlig personal.

Joakim Sjöling (S) framförde tidigt att frågan borde ha varit en “icke-fråga”, dvs att det egentligen var självklart att personalen skulle ha fria arbetskläder. Sjöling lade liksom ribban för debatten, i varje fall för de styrande partierna. (Som naturligtvis hade diskuterat detta innan sammanträdet, precis som Vänsterpartiet.)

Ordförande Carlsson (C) kunde köpa argumenten från oss som hävdade rätten till fria arbetskläder, men han ville fundera mer på frågan. Det blev en ajournering (“paus”).

Efter ajourneringen hade den styrande minoriteten skrivit ett yrkande till återremiss. Det var BUN:s 2:e vice ordförande Christin Slättmyr (S) som stod för författandet. Det blev en återremiss:

“med en fördjupad ekonomisk beräkning av kostnaderna med att utöka basutbudet”

En enig nämnd ställde sig bakom återremissyrkandet, även de två sverigedemokraterna. Återremiss innebär alltså att ärendet kommer tillbaka till nämnden – efter ytterligare utredning av förvaltningen.

Nämndens ledamöter och ersättare fick en gedigen information om situationen på Restad Gårds asylboende. Det handlade om Migrationsverkets pågående flyttning av asylsökande från andra kommuner till Restad Gård.

Barn- och utbildningsförvaltningen har under maj-juni tagit emot 19 skolelever födda 2004-2015. Det var också klart med 52 nya elever som skulle komma mellan augusti och november. Sedan fanns det ytterligare 50 barn som ska fördelas mellan Vänersborg och Halmstad, kanske kommer hälften till Restad Gård. Det betyder i så fall totalt ca 100 nya elever i Vänersborgs grundskolor under året.

Det är en tragedi hur Sverige behandlar dessa familjer och dessa barn. Det är inte värdigt. Och jag tror att de flesta håller med, kanske till och med en och annan sverigedemokrat… Det är inte heller schysst av statsmakterna att behandla Vänersborgs kommun på detta sätt. Det innebär nämligen stora kostnader för kommunen, i synnerhet socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden.

Nettokostnaden för en elev i Vänersborgs grundskolor ligger på drygt 106.000 kr. Det betyder ca 10 milj kr extra för de “nya barnen”. Om varje elev av dessa nytillkomna får modersmålsundervisning 1 timme i veckan kostar det ca 3 milj. Och om varje elev får studiehandledning 3 timmar i veckan är det ytterligare ca 6 milj. Många av de berörda eleverna är dessutom i behov av särskilt stöd. Detta är dock svårt att beräkna. Enligt förvaltningen kan det ligga från allt mellan 2.500-80.000 kr per elev i månaden. Och till det kommer också skolskjutskostnader.

Kommunen har i nu-läget inte fått någon information från Migrationsverket om barn till förskolor.

Det uppkomna läget är allvarligt för kommunen. Kostnaderna är stora och staten tar inte sitt ansvar. Den vältrar istället över den största delen av kostnaderna på kommunen. Dessutom står det helt klart att barn- och utbildningsnämnden, och inte heller socialnämnden, klarar av att bära kostnaderna själva utifrån de anslag de har tilldelats.

Det blev en del diskussion, eller snarare samtal, kring den nya situationen för Vänersborg. Det blir ju inte bara en ekonomisk “utmaning” utan även en pedagogisk och organisatorisk sådan att ta emot omkring 100 nya elever i Vänersborgs skolor.

Bo Carlsson (C) öppnade för möjligheten att kalla in ett extra sammanträde i slutet av sommaren eller i början av hösten för att hantera situationen.

Innan alla önskade varandra en trevlig, glad och solig sommar meddelade förvaltningschef Bråberg att 82,5% av de elever som gick ur 9:an var behöriga till gymnasiet, dvs hade minst E i svenska, engelska och matematik samt minst E i ytterligare 5 ämnen. (Jag glömde nämna detta i min förra blogg.)

Sedan började några politiker sitt politiska sommarlov, medan andra var kvar på ytterligare ett ärende, ett sekretessärende som krävde fysisk närvaro i kommunhuset. Ytterligare andra började förbereda sig inför fullmäktigesammanträdet två dagar senare.

Glad sommar alla BUN-politiker!

BUN (1): Särskilda behov och Norra skolan

21 juni, 2021 3 kommentarer

Det kan ibland vara svårt att hinna med att referera de politiska möten som man deltar i. Särskilt när det är sammanträden med både barn- och utbildningsnämnden (BUN) och kommunfullmäktige samma vecka.

BUN sammanträdde förra måndagen. Jag skrev om ärendena i en blogg dagen innan. (Se “Morgondagens BUN (14/6)”.)

Efter att förvaltningens nya administrativa chef Susanne Berg hade presenterat sig började sammanträdet med en månadsuppföljning. Prognosen för året är ett “plusminusnoll”-resultat. Den prognosen gäller för nämnden som helhet. När det gäller ”förskoleklass, grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år” är prognosen dystrare – ett underskott på 3,5 milj kr. Det beror på, skriver förvaltningen:

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola samt elevers behov av särskilt stöd, främst avseende psykosociala och språkliga behov. Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd. Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän fortsätter att öka under 2021.”

Jag skrev en del om det här i bloggen innan mötet, och jag pratade också en hel del om bristande resurser till elever i behov av särskilt stöd i kommunfullmäktige i onsdags. (Se “KF igår: SD räddade S”.) Tilläggsbelopp handlar också om särskilt stöd till elever.

Jag ställde en del frågor i ämnet på nämnden. Det var inga uppmuntrande besked som gavs.

Det finns inga särskilda pengar avsatta där rektorerna kan söka för elever i behov av särskilt stöd. De pengar som finns är redan utdelade till varje enhet. (Det finns ett slags undantag, se nedan.) Därför måste rektorerna bekosta det särskilda stödet inom given ram. Problemet är att många enheter inte klarar det. Men rektorerna ska hålla budget. Och enligt Skollagen ska eleverna få sitt stöd…

Det här går naturligtvis inte ihop. Det finns för lite pengar till de behov som finns. Det förstår var och en – utom Vänersborgs styrande politiker… Och istället för att ta ansvar och tala om hur lösningen ser ut, eller ta ansvar för att det inte finns någon lösning, så läggs allt ansvar på rektorerna. Det är de som får ta ansvar för politikernas omöjliga ekvation…

Det finns dock en tillfällig “pott” pengar. I budgeten har kommunfullmäktige avsatt 3 milj kr till “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. Den 25 maj sökte barn- och utbildningsnämnden formellt pengarna av kommunstyrelsen genom ett delegeringsbeslut av ordförande Bo Carlsson (C).

I ansökan står det:

“Barn- och utbildningsförvaltningen lägger idag över 10 mnkr i genomsnitt per månad på insatser för att möta barn och elever i behov av särskilt stöd inom förskola och grundskola.”

10 miljoner i månaden är väldigt mycket pengar. Och så berättar Carlsson hur barn- och utbildningsförvaltningen tänker använda de 3 miljonerna:

“Barn- och utbildningsförvaltningen kommer att använda dessa medel för att möta elever som verksamheten har svårt att möta i klassrumssituation. Samtliga högstadieskolor organiserar inför hösten för att kunna möta fler elever i mindre sammanhang. Just nu planeras för att möta 38 elevers behov av undervisning i det lilla sammanhanget hela skolveckan.”

Det här är uppenbarligen elever som är i behov av “särskilt” särskilt stöd… Det är inga pengar som fördelas ut till enheterna.

Det som händer i förskolorna och skolorna i Vänersborg är, sammanfattningsvis, att barnen och eleverna inte får det stöd de är berättigade till enligt lag. Det hjälper föga att rektorer ibland tar pengar från andra verksamheter, som då försämras och drabbar andra barn och elever, eller att rektorerna inte håller budget.

Men så länge som andelen elever som blir behöriga till gymnasiet ökar och att meritvärdena ökar (det sägs att meritvärderna ökade för årets 9:or, men jag har inte sett några siffror än) så slår sig politikerna till ro. Till viss del kan jag förstå, det är något som inte tycks stämma på “skolfronten”. Jag kan dock se en naturlig delförklaring. Skolresultaten var betydligt lägre för några år sedan. Det var en följd av alla nyanlända. Nu har det gått några år och många, de flesta?, behärskar det svenska språket bättre. Och då blir det naturligtvis lättare att få godkända resultat och bättre betyg.

Men det är sannolikt inte hela förklaringen. Sambandet, eller snarare motsägelsen, mellan för lite resurser och ökade skolresultat bör undersökas och analyseras närmare. 

Nämnden fick en redovisning av läget med Norra skolan. Och det är egentligen ingen rolig historia. Den visar, faktiskt, hur styrande politiker med, som jag ser det, hjälp av tjänstemän kan styra utvecklingen vid sidan av de formella beslutsvägarna. Eller till och med i strid mot dom.

Nämnden fick i måndags höra att en utredning hade visat att det inte var möjligt att bygga ut Norra skolan till en tvåparallellig skola. Och så var det. Det fanns emellertid mycket att önska av den utredningen…

Utredningen om Norra skolans framtid lades fram någon gång i slutet av 2016. Den utgick från vissa bestämda förutsättningar, t ex att Norra skolan skulle innehålla ett grupprum, för 10 elever, till varje klass, och två NO/Teknik/Mattesalar, där också Hem- och Konsumentkunskap skulle kunna bedrivas. Utredningen räknade med 25 elever i varje klass, när den samtidigt räknade med 20-25 på Holmängen (som man då började “titta på”). Det skulle även finnas särskola på Norra skolan och flera fritidsavdelningar.

Man kunde undra hur Norra skolan överhuvudtaget kunde fungera då 2016 med sina två paralleller i varje årskurs och 295 elever… Och det fanns inte många andra LM-skolor i kommunen som uppfyllde de krav som förvaltningen ställde på just Norra skolan… Men det var nog inte tänkt att Norra skolan skulle finnas kvar…

Kraven som ställdes på skolan kunde helt enkelt inte uppfyllas. (Se vidare min gamla blogg från december 2016 – “BUN: Norra skolan”.)

Informationen fortsatte. I all planering av grundskolor och grundskoleplatser i centrala Vänersborg är inte Norra skolan medräknad. Den är liksom nedlagd i förvaltningskretsar.

Sedan fick BUN också reda på att det inte fanns något formellt politiskt beslut om en nedläggning av Norra skolan. Det visste nog ledamöterna. Men det är naturligtvis även en sanning att samhällsbyggnadsnämnden inte fick de 60 milj kr som krävdes till en renovering på grund av den omfattande fuktproblematiken. Den stora summan beror naturligtvis på att byggnaden har “körts i botten” under dessa år som har gått. Inget har åtgärdats, så förstörelsen har gått så långt att det blir alldeles för dyrt att renovera.

Har underhållet på Norra skolan eftersatts medvetet eller inte? Är det krafter som har “lagt ner” skolan utan att behöva ta en politisk diskussion? Det vet jag inte, men visst kan man spekulera. Och jag är inte den som avfärdar bra och logiska konspirationsteorier…

Så här i efterhand så tror jag att det var tjänstemannautredningen 2016 som innebar dödsstöten för Norra skolan. Den passade de styrande mycket bra. Det var nog egentligen bara jag och några moderater som opponerade oss mot dess förutsättningar och slutsatser.

Men det där med politiska beslut…

Den 20 juni 2012, i samband med den stora diskussionen om skolstrukturen i kommunen, beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige:

“Att behålla de skolor vi idag har verksamhet i”

Beslut i kommunfullmäktige gäller tills något annat beslut fattas. Och något annat beslut har inte fattats. Men det är väl återigen som Dan Åberg (M) sa i kommunfullmäktige i december 2020, och som Gunnar Lidell (M) till ordförande Annalena Levins (C) förtret upprepade i onsdags:

“Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”

Men Dan Åberg (M), och Gunnar Lidell (M), vet vad de talar om…

Den 29 mars 2017 behandlades ärendet “Reviderad investeringsbudget 2017-2021” i kommunfullmäktige. Ärendet hade föregåtts av en massa strul. Kommunstyrelsen hade nämligen gått mot de styrande partiernas förslag och istället röstat igenom Gunnar Lidells (M) alternativa förslag. Beslutet följdes av många turer och märkligheter framför allt från dåvarande kommunalrådet Marie Dahlins (S) sida, som till stor del spelade under täcket.

Problemet var att det behövdes stora investeringar till en utbyggnad av Idrottsgatan 7/Silvertärnan samtidigt som Norra skolan var i behov av renovering. Det var oppositionen med moderaterna och Vänsterpartiet som ville se en framtida tvåparallellig skola på Norra, de styrande S+C+MP ville inte det…

Det var en tämligen infekterad debatt i kommunfullmäktige som slutade på ett helt oväntat sätt. Efter en ajournering tvärvände Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) och yrkade bifall till Gunnar Lidells (M) förslag, som Vänsterpartiet tidigt hade deklarerat att partiet stod bakom. Jag har än idag inte riktigt fattat vad som hände den där kvällen.. (Se “Enigt och oenigt KF”.)

Ett enigt kommunfullmäktige beslutade att flytta investeringarna för Norra skolan, sammanlagt drygt 27 milj kr, bakåt i tiden – till 2019-2020. Fullmäktige beslutade samtidigt att Norra skolan i framtiden skulle vara en tvåparallellig skola.

Inte heller detta beslut kom att följas, det blev aldrig några investeringar på Norra skolan. Av någon anledning. Istället satsades lite senare stora pengar på renovering och tillbyggnad av Öxnereds skola – och snart börjar bygget av en ny skola på Holmängen.

Det som görs nu på Norra skolan är ingen renovering för att Norra skolan ska bli en skola för framtiden. Nä, kommunen försöker få skolan i ett sådant skick att det överhuvudtaget går att ha elever i lokalerna till Holmängenskolan står färdig. Och bara det lär bli ganska dyrt. Det är inte helt enkelt att få bukt med den omfattande fuktproblematiken… Dräneringen har inte heller fungerat meddelade Bo Carlsson på sammanträdet.

Det verkar inte vara någon just nu som vet vilket öde Norra skolan går mot. Planerna för de som styr, ivrigt påhejade av t ex liberalernas Gunnar Henriksson, är i varje fall att eleverna på Norra ska börja på Holmängenskolan, som dock inte har börjat byggas än. När det formella och korrekta beslutet för detta ska fattas vet ingen, och inte heller när eller hur beslutet ska tas om nedläggning av Norra skolan.

Inte heller framtiden för fastigheten Norra skolan är bestämd. Ordförande Bo Carlsson (C) var övertygad om att kommunfullmäktige förra onsdagen skulle ha avsatt 500.000 kr till en utredning om framtiden, men det blev inte så. Moderaternas förslag fick inget stöd av Sverigedemokraterna… (Se “KF igår: SD räddade S”.)

Trots att det var ett relativt kort sammanträde, det avslutades före lunch, så var det fler saker som diskuterades. I nästa blogg ska jag redovisa diskussionerna om den sverigedemokratiska motionen om arbetskläder och informationen om situation på Restad Gård.

Kategorier:BUN 2021, Skola

Morgondagens BUN (14/6)

Veckan som kommer blir mycket intensiv, rent politiskt alltså. På måndag, imorgon den 14 juni, har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sitt sista sammanträde för denna säsong och på onsdag är det kommunfullmäktiges tur. Då ska fullmäktige fatta beslut om budgeten för nästa år – årets viktigaste beslut.

Barn- och utbildningsnämnden ska inte fatta några sådana viktiga beslut, men alla beslut, stora som små, måste blir rätt och riktiga.

BUN:s dagordning har följande utseende:

Sammanträdet börjar som vanligt med en månadsuppföljning. I maj uppvisade nämnden ett överskott på ca 5,9 milj kr. Det ger dock inte en riktigt rättvisande bild för hela året, prognosen är nämligen ett plus/minus/noll-resultat. Och då räknar prognosen med att det blir färre barn i extern verksamhet, vilket sparar pengar till nämnden. Men förvaltningen räknar istället med att kostnaderna för förskoleklass, grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år ökar. Ökningen beror på fler placeringar i grundsärskola och att behovet av särskilt stöd ökar:

“Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd.”

Det särskilda stödet handlar framför allt om elever med psykosociala och språkliga behov. Och båda dessa verksamheter, fler elever i grundsär och fler barn i behov av stöd, innebär en utmaning, som det kallas på ett mer byråkratiskt präglat språk. Det är svårt för förvaltningen att finansiera dessa kostnader. Det finns typ inga “reservpengar” utan ska pengar läggas på t ex fler platser i grundsärskolan så riskerar det att försämra förutsättningarna för övriga verksamheter. (Grundsärskolan ska senare i år byta namn till “anpassad grundskola”.)

Dessutom ökar, skriver förvaltningen:

“Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän”

Alla skolor har enligt Skollagen en skyldighet att ge särskilt stöd åt barn och elever som är i behov av det. Så är det, även om flera politiker inte känner till det… Fristående förskolor och skolor kan söka ekonomiskt bidrag för barn och elever i omfattande behov av särskilt stöd och för extraordinära stödinsatser. Det är detta som kallas tilläggsbelopp.

Det intressanta med tilläggsbelopp är att det inte får bestämmas utifrån en förutbestämd budgetram. Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom 2020 (se “Dom i mål om tilläggsbelopp till fristående skola enligt skollagen”) bestämt att särskilt stöd ska vara individuellt bestämt utifrån elevens behov. Det går, som jag ser det, inte heller att tolka Skollagen på annat sätt.

Rektorer på friskolor begär i sådana här fall de belopp som krävs för elevens särskilda stöd. Men hur gör kommunens egna rektorer? Finns det särskilt avsatta pengar för det här? Går budgetföljsamheten före elevernas individuella behov? Det får bli några frågor till förvaltningen imorgon.

I månadsuppföljningen kan vi läsa att antalet barnomsorgsplatser “finansierade av Vänersborgs kommun” ökar för varje månad. Det är 24 fler i maj än i april. Skolbarnomsorgsplatserna fortsätter däremot att minska, med 16 platser sedan april.
Förskoleklass, grundskola och särskola “finansierade av Vänersborgs kommun” är dock tämligen stabilt. 

BUN ska avskriva några fordringar. Det handlar om totalt 180.007 kronor. Fordringarna består av ärenden som återredovisats från Kronofogdemyndigheten. Det är nämligen så att utmätningarna inte har gett några resultat, eller så har gäldenärerna helt enkelt inte kunnat delges. Sådana här ärenden är väldigt ovanliga.

Det blir information om hur det går med Holmängenskolan. Även kostnaderna för moduler ska tas upp. Det finns inget underlag om detta ärende i utskicket.

Ola Wesley (SD) och Jan Appelqvist Palmqvist (SD) har skrivit en motion om kläder till förskolepersonal. Den ska behandlas imorgon.

Jag har skrivit en ganska utförlig blogg i ärendet. (Se “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.) Det är ingen hemlighet att jag har fått tämligen blandade reaktioner på den, mestadels dock positiva…

Fria arbetskläder är ett gammal krav från facket. Redan 2006 fick Lärarförbundet i Vänersborg igenom fria arbetskläder för personalen inom förskola och fritidshem. Det gällde dock inte kläder för inomhusbruk. Därför motionerade socialdemokraterna om detta 2012. Den här motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013:

“Kommunfullmäktige avslår motionen med hänvisning till att rutiner redan finns för arbetskläder inom förskoleverksamheten.”

Fria arbetskläder har fått förnyad aktualitet de senaste två åren på nationell nivå. Det visar sig nämligen att det inte är någon större diskussion om att de anställda inom typiska mansdominerade yrken får fria arbetskläder, men att detsamma inte gäller kvinnodominerande yrken som t ex inom förskolan, fritidshemmen, förskoleklassen och dagbarnvårdare.

Sverigedemokraterna, som inte helt sällan känner hur vindarna blåser, har nu lämnat in en motion om fria arbetskläder. (Jag refererar inte motionen, det gjorde jag i bloggen “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.)

Förvaltningens förslag är att föreslå kommunfullmäktige att:

“anse motionen besvarad.”

Nämndens ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg har skrivit och lämnat ett yttrande om motionen.

Det räknas upp flera motiv. Det viktigaste är att Carlsson och Bråberg menar att det finns anvisningar som anger att tillsvidareanställd personal har tillgång till nya arbetskläder. Lite samma motivering som för avslaget i fullmäktige 2013. Man får uppfattningen att motionärerna är ute och cyklar. Läser man vidare i yttrandet så får man dock en annan bild. Ordförande och förvaltningschefen fortsätter:

“Kostnaden för arbetskläder hanteras genom den budget som rektor förfogar över. Arbetskläder bekostas således av varje enhet, detta innebär att tillgången på arbetskläder kan se olika ut från enhet till enhet beroende på budgetförutsättningar. Det betyder att de förskolor som har en budget som tillåter det kan erbjuda arbetskläder även efter behov till de anställda medan enheter med sämre budgetförutsättningar inte kan erbjuda arbetskläder i samma utsträckning.”

Det betyder med andra ord att varje enskild rektor hanterar de fria arbetskläderna – och kostnaderna ställs mot respektive enhets övriga kostnader. Kostnaderna för arbetskläder ställs därför mot kostnaden av att köpa in en ny iPad eller dator, nytt pedagogiskt material, ute- och inneleksaker, västar till barnen, barnböcker osv osv. Det förefaller åtminstone mig vara orimliga val.

Hur som helst innebär dagens system att personal på vissa förskolor har mer fria arbetskläder än andra. Och skulle alla få lika mycket arbetskläder:

“skulle ytterligare medel behöva tillföras barn- och utbildningsnämnden”

Avslutar ordförande Carlsson och förvaltningschef Bråberg. Men faktum är att SD har tänkt på det. I sitt förslag till budget 2022 vill SD tillföra BUN 1,1 milj kr för kläder till pedagogerna.

Lärarförbundet har samma syn som SD – eller rättare sagt, SD har samma syn som facket. Fackliga representanter i Lärarförbundet skriver till mig att de har lyft frågan med arbetsgivaren:

“Anledningen till att vi lyfter frågan är just att personal som arbetar på förskolor med sämre ekonomiska förutsättningar inte har samma tillgång till arbetskläder, trots att de naturligtvis har samma behov av dem.”

De passar också på att påpeka att utprovning, och ofta utlämning, av kläder sker hos Klädexpressen (som är en daglig verksamhet inom omsorg om funktionshindrade, socialförvaltningen):

“Klädexpressen ligger i Hagaparken och har mycket begränsade öppettider, vilket gör det svårt för arbetande personal att ta sig dit, särskilt från förskolor i ytterområden.”

SD har ett, som jag ser det, “felaktigt” yrkande i sin motion. De yrkar att:

“Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”

Och som yrkandet är formulerat så uppfylls det redan. På det sättet är det lätt att anse motionen besvarad, precis som ordförande och förvaltningschef argumenterar för. Men politikerna borde inte stanna där.

Frågan borde kanske återremitteras så att förvaltningen kan göra en mer noggrann undersökning av hur det ser ut på de olika förskolorna, förskoleklasserna, dagbarnvårdarna och fritidshemmen. Det är om inte annat viktigt för både BUN och kommunfullmäktige att få reda på kostnaderna innan beslut fattas.

För jag anser att det är självklart att alla anställda inom barn- och utbildningsnämnden ska behandlas lika och få sina arbetskläder. Och även att kommunen behandlar alla lika, oavsett om de arbetar inom kvinno- eller mansdominerade yrken.

Ett medborgarförslag ska behandlas som vill att:

“skolor ska få mer pengar till att kunna resa med sin elever, så alla barn får samma möjlghet till samma förståelse.”

Förslagsställaren anser att skolorna ska tilldelas pengar för att kunna resa till något museum, gammal krigsplats eller Auschwitz.

Förvaltningen skriver ett tämligen utförligt svar där olika aspekter av frågan tas upp. Jag tycker i och för sig att det skulle ha räckt med att konstatera att det helt enkelt skulle bli alldeles för dyrt. Förslaget är att medborgarförslaget avslås.

Miljö- och byggnadsförvaltningen har upprättat ett förslag till Detaljplan för Grävlingen 28. (Se “Detaljplan för Grävlingen 28”.) Barn- och utbildningsförvaltningen instämmer i den konsekvensanalys som görs i planbeskrivningen och har inget ytterligare att tillägga.

Nämnden avslutar med att fastställa ”Plan för systematiskt kvalitetsarbete Barn- och utbildningsnämnden läsår 2021/2022”. Och när den har gjort det är det dags för nämndens ledamöter att ta ett politiskt sommarlov, utom för dem som sitter i kommunfullmäktige. De har ytterligare ett (långt) möte framför sig.

Kategorier:BUN 2021, SD

Måndagens BUN (17/5)

I måndags sammanträdde barn- och utbildningsnämnden (BUN) återigen på distans. Det blev ett ganska kort möte. Ordförande Bo Carlsson (C) upplöste församlingen redan kl 11.15.

Det blev egentligen bara diskussioner på två av ärendena. Och då var det kanske inte helt oväntat en viss vänsterpartist som framförde några kritiska synpunkter. Det var en del av de tankar som jag redogjorde för i mina två bloggar inför sammanträdet. (Se “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)” och “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.)

Tyvärr är inte alla politiker i nämnden speciellt diskussionslystna. Det blir ofta en diskussion mellan undertecknad och tjänstemännen. Det är inte riktigt så det ska vara, eftersom förslagen framför allt borde försvaras av politikerna i presidiet, dvs nämndens tre ordförande Bo Carlsson (C), Gunnar Henriksson (L) och Christin Slättmyr (S). Presidiet tittar ju på tjänstemännens förslag på sina presidiemöten och så att säga godkänner dom. I och med det har ju beslutsförslagen blivit politikernas, och kanske framför allt ordförandes.

Tjänstemännen har självklart en viktig funktion på nämndens sammanträden. De sitter ju inne med “expertkunskapen” och kan leverera fakta och svara på frågor. Men besluten, det är politikernas område.

Förvaltningschefen och förvaltningsekonomen föredrog delårsrapporten. Det handlade självklart en hel del om de förväntade resultaten och de olikfärgade plopparna… Nämnden fick som vanligt till sig en fördjupning.

Jag framförde tvivel på mål- och resultatstyrningen. Särskilt uttryckte jag min förvåning, och mina tvivel, över att BUN med 63 personal färre i grundskolan jämfört med året innan och otillräckliga resurser till elever i behov av särskilt stöd ändå gör ett så bra resultat. Sex av de förväntade resultaten hade markerats med gröna ploppar, dvs resultaten var uppfyllda eller prognostiserades bli uppfyllda under året, och de andra tre plopparna var gula, dvs delvis uppfyllda.

“Nåt är fel” – tror jag att jag sa.

Henrik Josten (M) tyckte inte heller att “ploppsystemet” var något bra system, medan nämndens 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L) var mycket tillfreds med mål- och resultatstyrningen. Dock utan närmare förklaring. Han hoppades även att det snart skulle bli 9 gröna ploppar… Han utlovade emellertid inte mer resurser till verksamheten…

Prognosen för BUN år 2021 är ett plus/minus-noll-resultat. Förvaltningen informerade om att det hela tiden pågår:

“Ett intensivt budgetarbete på alla nivåer för att nå ett nollresultat.”

Det är ett uppdrag från kommunfullmäktige att hålla sig inom budgetramarna. Uppdraget kunde dock komma i konflikt med både Skollag och Arbetsmiljölag påpekade jag. Ingen politiker tog emellertid upp den tråden.

Tjänstemännen konstaterade unisont att det fanns stora utmaningar i verksamheten. Det nämndes språkliga utmaningar, utmaningar kopplade till trygghet, hot och våldssituationer och en ”utmaning” att få fler barn att börja i den kommunala förskolan. (Ordet “problem” används aldrig av några tjänstemän nu för tiden.)

“Vi ser ett jättestort behov t ex av tidiga insatser.”

Sa en tjänsteperson.

“Mer resurser skulle göra verkligheten så mycket bättre.”

Sa en annan. En tredje slog kort och gott fast att:

“Det behövs mer resurser.”

Som sagt, politikerna var tysta. Jag vet inte, kanske skämdes de…

Det andra ärendet som upptog en längre tid av sammanträdet var då den så kallade skolmiljarden skulle fördelas. Det skrev jag om i bloggen “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.

Förvaltningen ville fördela pengarna bland alla elever i hela grundskolan, inklusive förskoleklassen. (Eller var det politikerna i presidiet som ville det…?)

Vänsterpartiet hade synpunkter på fördelningen. Och det var egentligen helt i enlighet med den linje som Vänsterpartiet har drivit hela tiden, både i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Magnus Lilja och jag yrkade att pengarna skulle gå enbart till högstadiet. Det är bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning och det är dom som snart ska gå ur grundskolan och få sina avgångsbetyg – betyg som de ska söka till önskade program på gymnasiet med. Det är lite tid kvar för att säkra godkända betyg eller att höja dom, så att de har större chans att komma in.

Yrkandet är ganska utförligt och jag återger det i slutet av bloggen.

I diskussionen framförde jag att det vore bra om fler politiker yttrade sig, och det gav ett visst resultat.

En socialdemokrat frågade lite kritiskt om pengarna till förskoleklassen, drygt 177.000 kr, verkligen kunde komma till nytta. Henrik Josten (M) undrade om förvaltningen hade tagit reda på vilka brister det rörde sig om hos eleverna och var pengarna behövdes bäst. Gunnar Bäckman (KD) undrade hur pengarna skulle användas rent praktiskt, det var ju bara en månad kvar av läsåret.

På den sistnämnda frågan svarade förvaltningschefen att det ordnades sommarskola för högstadiet. Vilket jag tyckte var ett bra exempel på vad Vänsterpartiet menade att pengarna till högstadiet skulle användas till. Och då sa Henrik Josten (M):

“Jag håller med, ta bara bort vänsterpartiet.”

Ytterligare två socialdemokrater, inklusive 2:e vice ordförande Christin Slättmyr, begärde ordet och framförde stöd för förvaltningens (presidiets?) förslag om fördelning.

Det visade sig strax innan voteringen, som begärdes av Vänsterpartiet, att, efter fråga från ordförande Carlsson (C), det var ganska få som hade läst Vänsterpartiets yrkande. Ordförande gav då några minuter för genomläsning. Det hjälpte inte. Vid voteringen var det bara två vänsterpartister mot resten – 2-9…

De som inte hann läsa igenom hela yrkandet kan läsa igenom det här nedan. Och det har andra intresserade också möjlighet att göra. (Du kan även ladda ner yrkandet här.)

Barn- och utbildningsnämndens sista sammanträde innan sommaren är den 14 juni.

===

Vänsterpartiets yrkande

Ärende 6: Budget 2021 – Fördelning av tilläggsbudget för skolmiljarden

Förvaltningen föreslår att fördelningen av “skolmiljarden” ska beräknas utifrån antal elever i respektive verksamhet. Och det är som vi ser det inte så som staten har avsett att statsbidraget ska användas.

Syftet med “skolmiljarden” är mycket tydligt. Pengarna ska:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Statsbidraget ska användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Pengarna ska användas för att bekosta extra åtgärder, sådana åtgärder som kostar pengar som inte var avsatta i budgeten innan pandemin. Statsbidraget är inte tänkt för att täcka underskott och ”svarta hål”.

Och det är ju faktiskt bara högstadieeleverna som inte har fått “den utbildning de har rätt till”. Det är nämligen bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning. Det har inte några elever i 0-6 haft. Eleverna i förskoleklassen, låg- och mellanstadierna har varit i klassrummen under hela pandemin. Visst har en del elever stannat hemma, framför allt i början av pandemin, men det är alltid elever frånvarande. Och visst har fler pedagoger än vanligt varit sjuka, men det är alltid ett antal pedagoger som är sjukskrivna (precis som på andra arbetsplatser). Så det är ingen kvalitativ skillnad, “bara” en kvantitativ. Men. Det görs aldrig några särskilda ekonomiska insatser om någon lärare är sjuk. Tvärtom, det ska ju sparas in så mycket som möjligt på vikarier. Nämndens majoritet har beslutat:

“Restriktivitet vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Dessutom har alla elever i de yngre åldrarna ganska mycket tid kvar av sin skolgång för att ta igen förlorad undervisning. Det har inte eleverna i högstadiet och framför allt inte eleverna i åk 9. Det är många elever i de senare årskurserna som är i stort behov av extra resurser för att kompensera för distansundervisningens följder under coronan.

Utbildningsdepartementet skrev den 14 april:

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Vi yrkar att

Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 2.880 tkr avseende skolmiljarden till grundskola årskurs 7-9.

Stefan Kärvling     Magnus Lilja
Vänsterpartiet      Vänsterpartiet

Kategorier:BUN 2021, delårsrapport

Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på gårdagens blogg “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)”.

Delårsrapporten innehåller inte bara en resultatavstämning med en massa olikfärgade ploppar. Den innehåller också mycket fakta, jag tänker då framför allt på den ekonomiska “presentationen”.

Det ekonomiska resultatet för BUN var den 30 april ett överskott på 4,9 milj kr. Överskottet beror på, skriver förvaltningen:

“till viss del [på] erhållet och ännu inte förbrukat statsbidrag för skolmiljarden och mindre barngrupper i förskolan. En annan del av överskottet består av ännu inte utbetalt semesterdagstillägg som kommer att betalas ut till personalen under sommaren. Det finns även kvar budgetmedel för läromedel som kommer att tas i anspråk till höstterminens start.”

BUN har också fått ett statligt sjuklönebidrag för perioden januari-april.

Prognosen för hela året 2021 ligger på plus/minus noll. Prognosen förutsätter emellertid att nämnden beviljas 2,6 milj kr för “produktion av kost” och 3,0 milj kr för “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. Nämnden ska söka dessa pengar av kommunstyrelsen. (Se nedan.)

Alla verksamheter går inte plus/minus noll… Prognosen för “grundskola, fritidshem, pedagogisk omsorg 6-13 år och grundsärskola” är ett underskott på -3,5 milj kr.

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola samt elevers behov av särskilt stöd, främst avseende psykosociala och språkliga behov. Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd.”

Kommunfullmäktige avsatte 3 milj kr till kommunstyrelsen som barn- och utbildningsnämnden kunde ansöka om under året. Pengarna var avsedda för “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. (Jag anser att det här är i det närmaste ett skamligt upplägg – se “Budget 2021 (1/2): BUN”.)

Ett villkor för att få pengarna är att:

“resultatet av insatserna ska fortlöpande utvärderas och återrapportering ska ske till kommunstyrelsen i samband med delårsrapporter och bokslut.”

BUN tänker återrapportera i samband med delårsrapport augusti 2021 samt bokslut 2021.

Det sista ärendet av vikt på måndag är ett förslag på hur BUN ska fördela pengarna från det statliga corona-bidraget till landets elever.

Beslutsförslaget har följande lydelse:

“Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 2.880 tkr avseende skolmiljarden enligt följande; verksamhet förskoleklass med 178 tkr, grundskola och grundsärskola årskurs 1-6 med 1.693 tkr samt grundskola och grundsärskola årskurs 7-9 med 1.009 tkr.”

Motiveringen till denna fördelning av “skolmiljarden” är enligt underlaget:

“Barn- och utbildningsförvaltningen föreslår en fördelning av skolmiljarden som beräknas utifrån antal elever i respektive verksamhet förskoleklass samt årskurs 1-9 med viktning utifrån kommunal resursfördelningsmodell.”

Det finns alltså ingen analys av pandemins konsekvenser för utbildningen eller de uppkomna behoven. Fördelningen tycks helt enkelt vara en allmän ekonomiska förstärkning till de olika stadierna. Och det är som jag ser det inte så som staten hade avsett med statsbidraget.

Syftet med “skolmiljarden” är nämligen mycket tydligt. Pengarna ska:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Pengarna ska alltså användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. (Klassrumsundervisning anses nästan undantagslöst ha högre kvalitet än den som kan ges på distans.) Statens pengar ska alltså användas för att bekosta extra åtgärder, sådana åtgärder som kostar pengar som inte var avsatta i budgeten innan pandemin. Statsbidraget är inte tänkt för att täcka underskott och ”svarta hål”.

Och det är ju faktiskt bara högstadieeleverna som inte har fått “den utbildning de har rätt till”. Det är nämligen bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning. Det har inte några elever i 0-6 haft. Eleverna i förskoleklassen, låg- och mellanstadierna har varit i klassrummen under hela pandemin. Visst har en del elever stannat hemma, framför allt i början av pandemin, men det är alltid elever frånvarande. Och visst har fler pedagoger än vanligt varit sjuka, men det är alltid ett antal pedagoger som är sjukskrivna (precis som på andra arbetsplatser). Så det är ingen kvalitativ skillnad, “bara” en kvantitativ. Men. Det görs aldrig några särskilda ekonomiska insatser om någon lärare är sjuk. Tvärtom, det ska ju sparas in så mycket som möjligt på vikarier. Nämndens majoritet har beslutat:

“Restriktivitet vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Dessutom har alla elever i låg- och mellanstadiet, och även elever i åk 7, ganska mycket tid kvar av sin skolgång för att ta igen förlorad undervisning. Det har inte eleverna i högstadiet och framför allt inte eleverna i åk 9, i avgångsklasserna. Det är många elever i de senare årskurserna som är i stort behov av extra resurser för att kompensera för distansundervisningens följder under coronan.

Utbildningsdepartementet skrev den 14 april (se här):

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Jag skulle vilja använda statsbidraget uteslutande till högstadieskolorna.

Hur pengarna från “skolmiljarden” sedan ska användas konkret i verksamheten är dock ingen fråga för politikerna. Och det står inte heller något om detta i underlaget.

Ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg ska också hinna med att informera nämnden om vad de har gjort sedan det förra sammanträdet.

Kategorier:BUN 2021, corona

Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)

14 maj, 2021 1 kommentar

På den norska nationaldagen ska barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträda för näst sista gången innan sommaruppehållet.

Det är en ganska kort dagordning.

Mötet börjar med en lokalinformation. Det är alltid bra för nämndens ledamöter att känna till hur de olika byggprojekten, renoveringar etc fortlöper, och om det t ex har tillkommit några oväntade problem, och kostnader. Det är inga beslut som ska fattas och det följer inte heller med några underlag i kallelsen.

Premier delas fortfarande ut. I år ska utvalda elever i kommunens fem högstadieskolor (inkl Fridaskolan) dela på 14.200 kr. Det är faktiskt nästan dubbelt så mycket som förra året. Pengarna kommer från olika stiftelser, t ex A J Landströms donationsstiftelse och August Hedmans stiftelse. Enligt stadgarna ska viss procent av dessa fonders avkastning fördelas som premier för utdelning till elever i grundskolan vid vårterminens slut.

BUN ska besluta om hur pengarna ska fördelas, vilket inte är så svårt. Fördelningen mellan skolorna grundar sig nämligen på antalet elever. Vilka elever som till sist ska få ta del av pengarna beslutas på respektive skola.

Sedan är det dags för ytterligare en delårsrapport. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många jag har läst under mina år som politiker. Och jag har också tappat räkningen på alla röda, gula och gröna ploppar jag sett i den för delårsrapporten obligatoriska resultatavstämningen… 

Resultatavstämningen är en del av sättet att styra kommunen. Det som kallas mål- och resultatstyrning. Som jag ser det tar arbetet med avstämningen inte bara en oerhört massa tid för personal, i BUN för t ex rektorer – tid som istället borde ha lagts på verksamheten, i stället för att försöka beskriva den… Resultatavstämningen har också väldigt lite att göra med verkligheten. Den speglar inte den komplexa vardagen ute på förskolorna och skolorna. Den tvingar istället personalen att försöka se och kategorisera verkligheten och sina uppgifter så att de passar in i de uppsatta målen och förväntade resultaten. Det leder till att i stort sett samtliga pedagoger struntar i dessa kommunala mål och resultat. (För skolans personal gäller bara de statliga styrdokumenten som skollag och läroplaner.) Och i efterhand ska rektorer och tjänstemän ändå försöka passa in verksamheten i de förväntade resultaten…

Och då vill man också visa hur bra verksamheten är. Och det är ofta ytterligare ett problem. Den komplexa och problemfyllda verkligheten förenklas och alla resultat blir positiva. Och eventuella problem blir i stället utmaningar… (Jag utvecklar detta lite senare.)

Nämnden och förvaltningen är alltså tvingade att utvärdera verksamheten i förskola och skola utifrån de mål och förväntade resultat som politikerna har bestämt. Och då gör man det. Man gör som man blir tillsagd… Och då blir det som sagt inte särskilt många röda ploppar. Om förvaltningar, nämnder och kommunen får säga det själva så är det mesta nämligen väldigt, väldigt bra i Vänersborg. Det kan knappast bli bättre – och då kan det ju bara bli gröna ploppar…

BUN:s förväntade resultat ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås. Och det är förvaltningen själv som föreslår “betyg” på sin egen verksamhet… Förslaget redovisas för nämnden i det utskickade underlaget. 

Det finns 9 förväntade resultat och förvaltningen ger “betygen” 6 gröna ploppar (=uppnås) och 3 gula (=uppnås delvis). Och det är inte dåligt för en verksamhet som gjorde sig av med 63 tjänster under hösten förra året och där det även saknas resurser för att ge elever i behov av särskilt stöd det stöd som de enligt Skollagen har rätt till. Eller som det uttrycks senare i delårsrapporten:

“En annan utmaning är rektors uppdrag att inom budget möta barn och elever i behov av särskilt och språkligt stöd, både inom förskola och grundskola.”

De gröna plopparna, som alltså markerar att det förväntade resultatet uppnås, ges till följande förväntade resultat:

  • “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön ökar.”
  • “Andelen barn i förskolan som tar del av en undervisning av hög kvalité ökar.”
  • “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet ökar.”
  • “Andelen barn och elever som upplever delaktighet i undervisningen och tar ansvar i miljö- och hållbarhetsfrågor ökar.”
  • “Vårdnadshavare upplever att kommunikationsplattformen skapar förutsättningar för vårdnadshavare att vara delaktiga i sitt barns utbildning.”
  • “Fler medarbetare upplever hållbart, kommunikativt och modigt ledarskap.”

När det gäller tryggheten, den första punkten, så motiveras den på följande sätt för förskolan:

“Mindre barngrupper bidrar till större möjligheter för både barn och personals arbetsmiljö”

Några förskolor har statsbidrag för mindre barngrupper, medan andra enheter inte har det. De förskolor som inte får statsbidrag kan inte göra barngrupperna mindre med de resurser som kommunfullmäktige ställer till förfogande. Upplever barnen i dessa förskolor samma trygghet?

För grundskolan motiveras den gröna ploppen till stor del av insatser på raster och andra ställen än i klassrummen. Men personalorganisationerna har rapporterat om att den minskade personaltätheten har lett till minskad trygghet och ökad oro. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det har inneburit en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och det stod i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:

“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”

Jag får inte riktigt den gröna ploppen att gå ihop med verksamheten. Men tillbuden kanske har sjunkit under vårterminen. Det står dock inget om det i delårsrapporten.

 När kommunala mål och förväntade resultat inte passar in i verkligheten, och när man ändå måste utvärdera, så kan utvärderingen ta sig speciella uttryck. Jag har ärligt svårt att förstå motiveringen till varför undervisningen av hög kvalité i förskolan ökar:

“Förskolans systematiska kvalitetsarbete är utvecklingsorienterat, tydligt och det utgår från en helhet och en röd tråd. Formen för uppföljningen är kvalitativ och bidrar till att fler pedagoger kan följa sitt utvecklingsarbete på bra sätt. Arbetet är på god väg med att utveckla innehåll med fokus på hur pedagogerna använder dokumentationen för att utveckla verksamheten samt följa upp sitt arbete och se vad som behöver förändras. Analysarbetet kan fördjupas tillsammans med det situationsanpassade förhållningssättet.”

Visst är det fantastiskt fint uttryckt, men vad innebär detta i mötet mellan pedagog och barn – och hur vet pedagogen att barnet lär sig det pedagogen avser?

Behörigheten till gymnasiet har ökat. Det är svårt att förstå när så väldigt många elever har varit frånvarande från skolan längre perioder och många pedagoger dessutom har varit sjukskrivna. Vi vet samtidigt att kunskaperna hos svenska elever sjunker jämfört med andra länder i internationella undersökningar.

Det har jag skrivit om tidigare. Som motivering till den gröna ploppen står det bland annat:

“Vad gäller elevernas kunskapsutveckling arbetar man utifrån hypotesen att det gynnar elevernas kunskapsutveckling om de informeras om hur de ligger till och vad som krävs för att ta nästa steg.”

En pensionerad lärare av den gamla stammen kan inte låta bli att se vissa farhågor i ett sådant arbetssätt. Även om det ger bra resultat och läroplanen faktiskt tillåter detta. Min farhåga gäller vilken typ av kunskap eleverna får med sig in i framtiden, både till gymnasiet, arbetslivet och livet. För vad händer när kunskapskraven reduceras till konkreta mål av typen “detta ska du kunna”. Vart tar då kunskapsformerna (kvaliteterna) färdigheter, förståelse och förtrogenhet vägen, dvs den kunskap som krävs för att möta och bemästra nya problem och situationer?

Märk väl att detta är en farhåga från en fd lärare. Jag kan ha fel. 

Jag räknar upp de förväntade resultat som uppnås delvis, dvs har en gul plopp. Jag avstår från att kommentera.

  • “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar.”
  • “Andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 ökar.”
  • “Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 25 % frånvaro minskar.”

Jag vill avsluta denna del av delårsrapporten, och även denna blogg, med en kommentar.

I konkurrensen mellan skolor och friskolor, och inte sällan också mellan kommunala skolor både inom kommunen och utom, t ex Trollhättans kommun, är det viktigt att visa sina styrkor – hur bra skolan är. Varje elev har nämligen med sig en elevpeng och ju fler elever som väljer en skola, ju mer resurser får denna skola. Och ju fler som väljer bort en skola, ju mindre resurser får skolan. Så är det på en marknad – och på en marknad finns det som bekant alltid vinnare. Och förlorare… 

Det leder ofta till en tysthetskultur i verksamheterna, både bland rektorer och pedagoger, och en tendens att vilja marknadsföra skolan på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Det kan ju vara avgörande för att elever och föräldrar ska välja just din skola… Då gäller det att framhålla det positiva, även om det inte alltid stämmer – och vara tyst om det som är mindre bra, om problem… Det kan också vara orsaken till olika slags repressalier, typ omplacering, för de som ändå är ärliga…

Det skulle för övrigt vara intressant att få aktuell statistik på hur många elever i varje årskull som inte är inskrivna i någon av kommunens egna skolor, utan som har valt friskolor eller kommunala skolor i andra kommuner.

Ska nog fråga om det.

Anm. Fortsättning följer i ”Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.

PS. Läs gärna Lutz Rininslands blogg om onsdagens kommunfullmäktigesammanträde: ”Blogg och blogg – påverkas fullmäktige?”.

Kategorier:BUN 2021, delårsrapport
%d bloggare gillar detta: