Arkiv

Archive for the ‘BUN 2021’ Category

KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?

25 februari, 2021 1 kommentar

På gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen behandlades en hel rad frågor. Jag tänker så småningom beskriva, om inte alla, så åtminstone de flesta och viktigaste av dem. Igår skrev jag om sammanträdets viktigaste fråga – om budgetanvisningarna, dvs de budgetramar som kommunens nämnder och styrelser ska utgå ifrån när de arbetar fram sina budgetar för år 2022. (Se “KS 1: Budgetramarna fastställda”.)  I denna blogg ska jag beskriva det extra ärende som togs upp, nämligen fördelningen av Vänersborgs andel av den så kallade “skolmiljarden” – ett “extra” statsbidrag. Och skyldig till att “skolmiljarden” togs upp som ett särskilt ärende var jag…

“Skolmiljarden” är den “folkliga” benämningen på det extra bidrag som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Statsbidraget gäller enbart för år 2021. Regeringen skriver på sin hemsida (se “Över en miljard extra till skolan nästa år”):

“För att möta den tuffa utmaning som covid-19-pandemin medför förstärks det statliga stödet till skolväsendet med 1 miljard kronor 2021.”

De statliga pengarna fördelas proportionellt mellan Sveriges kommuner utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år i varje kommun. Det innebär för Vänersborgs del ungefär 4 milj kr. De här pengarna får kommunen sedan själv bestämma om hur de ska fördelas ut i kommunen. Regeringen skriver att statsbidraget får användas inte bara inom grund- och gymnasieskolan, utan också inom förskolan och vuxenutbildningen.

Syftet med “skolmiljarden” är mycket tydligt. Pengarna ska:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Pengarna ska, så att säga, användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Klassrumsundervisning anses nästan undantagslöst ha högre kvalitet än den som kan ges på distans. Det är väl bara vissa friskolekoncerner som har en annorlunda uppfattning…

I tisdags var det sammanträde med Kunskapsförbundet Väst (KFV). (Jo, jag är med där också…) Direktionen (=förbundets “fullmäktige”) informerades om att ägarsamrådet, dvs presidierna i KFV, Trollhättans stad och Vänersborgs kommun, hade diskuterat fördelningen av statsbidraget, “skolmiljarden”.

Ägarsamrådet hade kommit överens om att pengarna skulle fördelas utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år. Ägarsamrådet fattar i och för sig inga beslut, utan “beslutet” ska snarare ses som en överenskommelse om vad kommunalråden ska arbeta för i sina respektive kommuner. (Det är fullmäktige som bestämmer.) Jag vet inte huruvida det diskuterades på ägarsamrådet, men fördelningen innefattar i vanlig ordning också de barn och ungdomar som går på friskolor. Men det tror jag att alla har klart för sig.

Efter ägarsamrådet fick Kunskapsförbundet en tråkig överraskning. Det kom ett nytt muntligt besked från Trollhättan – fördelningen skulle ändras. Ägarkommunerna ville inkludera barnen i förskolan i fördelningen. Det skulle naturligtvis innebära att Trollhättan och Vänersborg skulle behålla en större andel av pengarna och att KFV därigenom fick mindre…

Det var oklart om det var ett beslut som redan hade fattats i kommunerna och i så fall av vem. Ingen i direktionen hade hört talas om att beslut hade fattats – eller ens diskuterats “hemmavid”. Och då ska vi komma ihåg att direktionen i KFV består av politiker från Trollhättan och Vänersborg som alla sitter i kommunfullmäktige – och oftast också i en eller flera nämnder i sin hemkommun, 

Det här var orsaken till att jag väckte ett ärende på gårdagens sammanträde om “skolmiljarden”.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) inledde diskussionen med att konstatera att det var “någon” från Trollhättan som efter ägarsamrådet hade framfört synpunkterna att pengarna borde fördelas utifrån antal barn och ungdomar mellan 0-19 år, dvs inklusive barnen i förskolan. Augustsson var också tydlig med att inga beslut om fördelningen av skolmiljardspengarna är fattade i Vänersborg.

Ordförande Augustsson var mycket bestämd med att ärendet ska upp i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) redan den 8 mars. Därefter ska det vidare till kommunstyrelsen för att slutligen avgöras av kommunfullmäktige.

Det blev en del diskussion. Bo Carlsson (C), som numer är ordförande i barn- och utbildningsnämnden och ersättare i KFV, tyckte att diskussion i KFV hade varit “bisarr”. Det reagerade Henrik Josten (M) kraftigt mot. (Josten är ledamot i BUN och också 2:e vice ordförande i KFV.)

Själv passade jag på att framföra mina åsikter i sakfrågan… Det var samtidigt ytterligare en slags motivering till att jag väckte ärendet.

Syftet med skolmiljarden är:

“att bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”

Då är min uppfattning att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”.

Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. I andra hand är det högstadieeleverna.

De elever som drabbas allra hårdast är självklart de som ska ta examen nu i vår. De elever som går i åk 1 och 2 på gymnasiet eller åk 7 och 8 på högstadiet har faktiskt 1 eller 2 år på sig att ta igen förlorad undervisning och förlorade möjligheter till kunskap. De möjligheterna har inte eleverna i avgångsklasserna eller “vuxeleverna”. De får sina slutliga betyg nu och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller jobb i arbetslivet.

Jag anser att det är helt självklart att statsbidraget ska gå till de som är i störst behov av stöd och hjälp, dvs åk 9 i grundskolan och åk 3 i gymnasiet, samt vuxenundervisningseleverna. Därför anser jag att en rimlig fördelning borde vara att 2/3 av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet och 1/3 till barn- och utbildningsnämnden.

Trollhättans stad ger faktiskt ett lite “småaktigt” intryck av att försöka “roffa åt sig” så mycket som möjligt av statsbidraget, istället för att se till behoven och statsbidragets syfte. Det är som att de glömmer att de elever som går på gymnasiet är deras elever, ungdomar från Trollhättan (och Vänersborg). Det hoppas jag verkligen inte att Vänersborg gör, utan att politikerna i kommunen utgår från att gymnasieungdomarna och de i vuxenutbildningen är vänersborgare (och trollhättebor). För det är precis vad de är.

Det fattades inga beslut i ärendet igår, utan frågan remitterades till kommunstyrelseförvaltningen. Det betyder att den ärendegång som ordförande Benny Augustsson beskrev i inledningen av ärendet gäller.

Och det är helt ok. Det var bra. Diskussionen om fördelningen av “skolmiljarden” får föras på allvar när det är dags att fatta beslut. Även om jag redan igår kände mig tvungen att framföra min uppfattning med tanke på diskussionen i KFV dagen innan…

Om dagens BUN

15 februari, 2021 Lämna en kommentar

Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) var avklarat innan lunch. Det avslutades redan kl 11.46.

Som vanligt har jag tidigare redogjort för månadens ärenden i två bloggar innan mötet och tänker i denna blogg inte upprepa det.

Verksamhetsberättelsen

Efter att förvaltningschef Sofia Bråberg hade redogjort för den så kallade “långa” verksamhetsberättelsen blev det en del inlägg och frågor från olika ledamöter. (Jag redogjorde för innehållet i verksamhetsberättelsen här: “Inför BUN 15 feb”.)

Tyvärr ägnades den övervägande delen av tiden åt “tillbuden”. (Du kan läsa mer om “tillbuden” i protokollsanteckningen nedan.)

Det var, som jag ser det, lite som att inte se skogen för att något enstaka träd stod i vägen. Några tyckte att det var bra att de anmälda tillbuden hade fördubblats under de senaste två åren och att de egentligen borde vara fler. De tog sina exempel från industrin. Jag kan väl tycka att parallellerna mellan maskiner i industrin och elever i grundskolan haltade betänkligt…

Någon framförde åsikten att benägenheten från personalen att anmäla var högre än tidigare. Det tvivlar jag på. Jag tror tvärtom att det är väldigt många tillbud som inte anmäls. Det är dels en del skrivarbete att anmäla, vilket man kan dra sig för, och dels ger en anmälan rektorn merarbete, och det vill man också undvika. (Alla anmälningar ska gå via rektor.)

Jag hade åsikter om både tillbuden och resten av verksamhetsberättelsen. De framförde jag och lämnade samtidigt in en protokollsanteckning där jag sammanfattade mina åsikter. Det fanns många trådar i protokollsanteckningen, men det var tyvärr ingen som brydde sig om att diskutera någon av dom. Men så är det. Nämnden diskuterar ofta detaljer snarare än helhet.

Det stora problemet för förskola och grundskola, som jag ser det, är den omöjliga situation som personalen i förskola och skola ställs inför när kraven från lagar och förordningar är desamma trots att de ekonomiska och personella resurserna minskar.

Jag återger min protokollsanteckning i sin helhet. (Du kan också ladda ner den här.)

===

Protokollsanteckning verksamhetsberättelse

Verksamhetsberättelsen bör vara konkretare och tydligare. De svårigheter som förskolor och skolor hade att med de tilldelade resurserna kunna uppfylla kraven och intentionerna i Skollagen och Arbetsmiljölagen borde betonats.

I Arbetsmiljölagen 1 kap 1 § står det:

“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”

Sjukfrånvaron ökade förra året till 10,0 %. (2019 var den 7,3%.) Coronaepidemin förklarar naturligtvis en del av ökningen, men nämnden som arbetsgivare hade fortfarande kvar sina skyldigheter enligt lagen. Och att i det läget minska antalet anställda i grundskolan med 63 på grund av besparingskrav var egentligen inte försvarbart. Ett sätt att minska smittspridningen kunde ju t ex vara att dela klasserna. Det fanns också moment som krävde personal på plats i skolorna, som t ex praktiska moment som inte kunde skjutas upp, olika typer av prov som inte kunde skjutas upp eller genomföras på distans och för elever som i övrigt var sårbara för fjärr- eller distansundervisning.

Ju färre anställda det finns i förskolor och skolor desto mer arbete för de som arbetar kvar. Kraven var ju desamma trots att resurserna minskade.

I Skollagens 1 kap § 4 beskrivs syftet med skolväsendet:

“…att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. … I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Kunde barn- och utbildningsnämnden uppfylla uppdraget med knappa och minskade resurser? Det står i verksamhetsberättelsen om förskolan:

“Det finns dock variationer mellan förskolorna, där främst resurskostnader för barn i behov av särskilt stöd är svåra att täcka inom tilldelad budget.”

Nettokostnaden per elev i grundskolan ökade på grund av elevers behov av särskilt stöd, både psykosocialt och språkligt. Samtidigt hade statsbidragen för nyanlända minskat. Det är tveksamt om alla barn och elever som var i behov av särskilt stöd fick tillräckligt med stöd. 

Personalorganisationerna rapporterade om att den minskade personaltätheten ledde till minskad trygghet och ökad oro i skolorna. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det innebar en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och då ska vi notera att det står i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:

“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”

I Skollagen finns ett helt kapitel om trygghet och studiero. Under rubriken arbetsmiljö (5 kap 3 §) står det:

“Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”

Verksamheten under barn- och utbildningsnämnden hade uppenbarligen stora svårigheter att uppfylla Skollagen på detta område.

Barn- och utbildningsnämnden måste följa både Skollagen och Arbetsmiljölagen. De här lagarna står över kommunala beslut. I mål- och resursplanen (MRP) stod det emellertid något helt annat:

“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet…”

Kommunens ekonomi står inte över Skollag och Arbetsmiljölag.

Barn- och utbildningsnämndens personal gjorde ett fantastiskt jobb. Jag vill med denna protokollsanteckning påvisa den omöjliga situation som personalen ställdes inför när kraven från lagar och förordningar var desamma trots att de ekonomiska och personella resurserna minskade.

Det borde framgå tydligare i verksamhetsberättelsen.

===

Fastighetsinvesteringar

Det andra ärendet som undertecknad vänsterpartistisk bloggare hade åsikter om var “Budget 2022; Mål- och resursplan 2022-2024: Fastighetsinvesteringar”. Tyvärr hade emellertid ingen annan i nämnden några åsikter… (Jag skrev om detta ärende i bloggen “Inför BUN 15 feb (2)”.) Återigen lämnade jag in en protokollsanteckning. (Den kan laddas ner här.)

Mina två protokollsanteckningar följer förhoppningsvis med ärendena vidare i beslutskedjan så att andra politiker har möjlighet att läsa dem. Och någonstans kanske någon hakar på och tar en diskussion…

===

Protokollsanteckning Fastighet

Kommunens behov av investeringar har inventerats och sammanställts. De enskilda investeringarna har sedan prioriterats utifrån en modell som utgått från investeringsprojektens relevans och projektens brådska.

Relevansen tittar på antalet av kommunens inriktningsmål som projektet bidrar till och brådskan handlar om konsekvenser om projektet inte genomförs på utsatt tid.

Jag anser att fler kriterier bör användas och beaktas vid en sådan här prioritering. Framför allt borde lagar beaktas, för barn- och utbildningsnämndens del framför allt Skollagen, Barnkonventionen och Arbetsmiljölagen.

Kommunens inriktningsmål väger också lätt jämfört med vad lagarna stadgar. Även de tillfälliga “lösningarna” måste vägas mot lagkraven.

För att ta ett enda exempel, Mariedalskolans idrottshall. Förvaltningen beskriver konsekvenserna av en “försenad” investering:

“De negativa konsekvenserna går inte att hantera med alternativa lösningar”

Enligt prioriteringslistan ska inte spaden sättas i jorden vid Mariedalskolan förrän tidigast år 2025…

Jag tror att prioriteringen som framkommer i underlaget leder till att barn- och utbildningsnämnden får svårt att uppfylla lagarnas krav.

===

Kommentar om Mariedalskolans idrottshall

Jag ställde under informationen en fråga om nedprioriteringen av Mariedalskolans idrottshall. Idrottshallen fanns ju med som exempel i protokollsanteckningen. Beskedet var att den hade “nedprioriterats”, eftersom den uppfyllde så få av kommunens inriktningsmål…

Kommunens inriktningsmål? Men Skollag och läroplan då…?

I Skollagen står det, 2 kap 35 §:

För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.”

I Vänersborg står kommunens beslut över Svea Rikets lagar…

Övriga ärenden

Nämnden hade fler ärenden. Förvaltningschefen återberättade en del av en presentation som hon höll vid de “gemensamma presidieöverläggningarna”. Jag antar att det var inför budgetberedningen och dess arbete med budget 2022. Det var en imponerande bra presentation. Jag tänkte återkomma till den i en senare blogg när presentationen har skickats ut till ledamöterna.

I de övriga ärendena fick nämnden information, men både frågor och kommentarer lyste i stort sett med sin frånvaro. Ärendena klubbades igenom snabbt och effektivt av ordförande Carlsson.

BUN fick en dragning om hur konsekvenserna av pandemin hanteras på högstadieskolorna. Klasserna går på ett “rullande schema” – två dagar i skolan, en dag distansundervisning. Det är sannolikt den bästa lösningen med tanke på omständigheterna. Ledamoten Henrik Josten (M) framförde farhågor om att:

“eleverna tappar mycket hur man än gör, framför allt åk 9.”

Förvaltningen är medveten om problemet. De som riskerar att inte få betyg är på skolorna och lovskolan kommer att särskilt riktas mot 9:orna.

Förvaltningschef Bråberg redogjorde som vanligt för vad hon hade haft för sig sedan sist. Hon berättade bland annat att kommundirektören på ett möte, liksom hon själv, var positiv till “tillitsbaserad styrning”. Och det var glädjande att höra. (Läs vidare om tillitsbaserad styrning – klicka här.)

Jag kunde inte “hålla tillbaka” när jag hörde om alla budgetmöten med alla föreläsningar, diskussioner, grupparbeten mm – med en väldigt massa folk inblandade. Varför allt detta “arbete” när kommunledningen likt förbaskat lägger i stort sett en kopia på samma budget som förra året. Och förra årets budget var en kopia av budgeten från året innan. Som var en kopia på…. Osv.

Ordförande Bo Carlsson (C) avslutade i vanlig ordning dagens sammanträde. Han tyckte, precis som vi alla, att distansmötet återigen fungerade bra, men att:

“det finns inget som slår det fysiska mötet”

Och så är det.

Inför BUN 15 feb (2)

10 februari, 2021 Lämna en kommentar

I min förra blogg inför måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) skrev jag om den “långa” verksamhetsberättelsen. (Se “Inför BUN 15 feb”.) I denna blogg tänkte jag redovisa flera av de övriga ärendena.

Under ärende 3 är det tänkt att nämnden ska godkänna:

“upprättad investeringsbudget avseende fastighetsinvesteringar för perioden 2022-2024 med tillhörande beskrivning över behov och konsekvenser samt översända dessa till samhällsbyggnadsnämnden.”

Nämndens beslut kommer att vara en del av budget 2022 och kommer att ingå i Mål- och resursplanen (MRP).

Behovet av lokaler är stort inom barn- och utbildningsförvaltningen. Kommunen har sedan många år tillbaka reagerat allt för sent för de stora behoven av lokaler. BUN har därför tvingats hyra in många moduler för att kunna ta emot alla barn och elever. Nu strävar kommunen efter att ordna så att samtliga fastighetsinvesteringar håller sig inom det finansiella investeringsmålet och den organisatoriska kapaciteten, dvs om det är möjligt att genomföra projekten. Sedan har de enskilda investeringarna prioriterats utifrån en modell som utgått från investeringsprojektens relevans och projektens brådska. Relevansen tittar på antalet av kommunens inriktningsmål som projektet bidrar till och brådskan handlar om konsekvenser om projektet inte genomförs på utsatt tid. De här två aspekterna har sedan summerats ihop och då har man fått en slags angelägenhetsgrad för de olika investeringsprojekten. Resultatet har blivit att en prioriteringslista på fastighetsinvesteringarna har upprättats.

Jag skulle väl kunna tänka mig fler kriterier vid en sådan här prioritering, t ex att barnkonventionen måste beaktas (för BUN:s del handlar det ju om barn och ungdomar) eller att investeringar som lockar nya invånare till kommunen ges företräde. 

Nämnden ska inte besluta om hela kommunens prioriteringslista utan bara om prioriteringen av BUN:s önskemål och behov av fastighetsinvesteringar. Och jag kan inte hjälpa det. Det suger till lite i magen när jag ser tabellen där investeringarna har tidsbestämts.

Det förslag som BUN ska ta ställning till på måndag har följande utseende:

Anm. Noteringar till tabellen ovan:
Prioritering märkt med X avser redan påbörjad investering. Övriga investeringar är prioriterade med nr. 1-9. I det totala anslaget per projekt återfinns även investering för kök. Kolumn med ”Avgår hyra” avser möjliga, ej beslutade uppsägningar av lokaler och moduler, framtagna av barn- och utbildningsförvaltningen. När moduler avvecklas kommer även vissa av etableringskostnader att uppkomma, ca 5 mkr. Dessa engångskostnader finns inte medtagna ovan.

==

Flera fastighetsinvesteringar har flyttats fram i tiden. Två investeringsprojekt, förskoleplatser Frändefors och Onsjöskolan F-6, har skjutits fram så många år att de inte finns med överhuvudtaget i förslaget.

Det är inte avsatta några investeringsmedel för de fyra nya förskoleavdelningarna i Brålanda, som nämnden nyligen beslutade om, förrän år 2024. Jag trodde att ekonomiska medel redan fanns avsatta för fastighetsinvesteringar i både Frändefors och Brålanda, att det fanns med i den senaste mål- och resursplanen 2021-2023… Så var det också, men investeringarna har tydligen flyttats. Det innebär att förvaltningen måste använda Dalboskolan och Missionskyrkan (”G-klaven”) till förskoleavdelningar i fortsättningen också. I värsta fall så får väl nya moduler hyras in. (OBS! Jag har gjort redigeringar i slutet på detta stycke. 11/2 kl 09.20.)

Flera som jag ser det nödvändiga investeringar för att få nya förskoleplatser kommer inte att bli aktuella förrän tidigast år 2025. Det innebär bland annat att vårdnadshavare antagligen kommer att få köra runt barnen i stan och att grannbarn får gå på olika förskolor. Förhoppningsvis kommer det att finnas plats för alla barn, och om inte får nya moduler hyras in.

Elever kommer att få fortsätta bussas runt mellan skolor för att få undervisning i specialsalar, och schemaläggarna kommer att få slita sina hår för att få alla scheman att gå ihop – om det ens är möjligt. För både lärare och elever… Det är också en gåta hur fritidshemmen ska få tillräckligt med lokaler och var alla elever ska få sin skollunch. Och jag undrar hur Mariedalskolan ska kunna arbeta med läroplanens kunskapskrav i ämnet Idrott och hälsa. Idrottshallen har prioriterats bort tidigare, och det fortsätter – trots att antalet elever på skolan har ökat. Det är också många skolor som även fortsättningsvis i några år får klara sig utan utrymmen för t ex mindre undervisningsgrupper, grupprum och samtalsrum.

Och Norra skolan finns fortfarande inte med. Det verkar som om den ska läggas ner, trots att det inte finns något “riktigt” beslut.

Jag skrev i min förra blogg att de anmälda tillbuden i grundskolan har ökat. Det är nog inte helt osannolikt att de kommer att fortsätta öka. Och egentligen undrar jag om förskola och grundskola egentligen har de lokalmässiga förutsättningarna för den pedagogiska verksamhet som Skollagen förutsätter, och kräver…

Det är nog inte så mycket att orda om på måndag om fastighetsinvesteringarna. Jag tror att de flesta ledamöter är överens om att flera av investeringarna borde ligga närmare i tiden. Det “riktiga” prioriteringen, dvs av alla investeringsobjekten i hela kommunen, måste emellertid överlåtas till kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

Det har inkommit ett medborgarförslag om att utveckla Bergagården till ett innovationscentrum. BUN ska yttra sig i frågan men har egentligen inget att säga:

“Barn- och utbildningsnämnden har inget att erinra i ärendet då det inte berör barn- och utbildningsnämndens ansvarsområde.”

Patientsäkerhetsberättelsen för 2020 ska behandlas. Det är dock “bara” ett informationsärende. Det har varit en del avvikelser, men inga som har äventyrat elevernas hälsa. Och med tanke på hur många barn och ungdomar det finns i kommunen så är det ovanligt få avvikelser, tycker i varje fall jag. Däremot blir jag lite beklämd när jag läser att skolsköterskemottagningarna i skolorna i Frändefors och Skerrud saknar vatten… 

BUN är också remissinstans för Kulturdepartementets “Förslag till handlingsprogram för bevarande av nationella minoritetsspråk”. Förvaltningen skriver, fast det är ordförande Bo Carlsson (C) som har undertecknat yttrandet som nämnden ska godkänna:

“Barn- och utbildningsnämnden har ingen erfarenhet av att skapa förskoleavdelningar med inriktning mot ett minoritetsspråk i utbildningen och där undervisningen sker på två språk. I kommunen har vi få kommuninvånare som efterfrågar något av de tre minoritetsspråken i förskolan som omnämns i planen.”

Och om ett förslag om att Vänersborg ska bli förvaltningsområde för romska anser Carlsson att den möjligheten i så fall behöver ses över och samordnas med Trollhättans utbildningsförvaltning.

På tal om ordförande Carlsson så ska han också utses till att representera nämnden i kommunens lokala styrgrupp i skolmatsakademin. Det innebär nog att vi i framtiden kan räkna med att det kommer att serveras mer mjölk och, framför allt, kött från Gestad i våra skolor och förskolor…   ;)

Det blir också information och beslut om samverkan med Västra Götalandsregionen gällande barns och ungas hälsa och en förlängning av ”Handlingsplan för Psykisk hälsa 2018-2022” samt om distansundervisningen på högstadiet.

Min gissning är att trots det digra underlaget så blir det ett relativt kort sammanträde. Vi får se, det händer inte alltför sällan att gissningarna slår helt fel…

Inför BUN 15 feb

9 februari, 2021 1 kommentar

Så var det då dags igen, årets andra sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) – tillika det andra sammanträdet med det före detta mångåriga kommunalrådet Bo Carlsson (C) som ordförande.

Denna gång häpnade man lite när utskicket kom i måndags. Det var på inte mindre än 258 sidor… Det börjar närma sig samma klass som utskicken till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige…

Men först kan jag meddela att den 5 februari kom en dom från Förvaltningsrätten i Göteborg. Det var i målet om den nya skolan på Holmängen. Peab Sverige AB hade överklagat att Serneke Bygg AB hade vunnit upphandlingen om att få bygga den nya skolan.

Förvaltningsrätten avslog ansökan med motiveringen:

“Sammantaget har Peab inte förmått visa att kommunen har agerat i strid med bestämmelserna i LOU. Peab har därmed inte heller visat att bolaget har lidit eller riskerat att lida skada. Ansökan ska därför avslås.”

Det var bra. Nu kan processen med att uppföra den nya Holmängenskolan rulla vidare.

Nämndens dagordning på måndag har följande utseende:

Det är dags för nämnden att godkänna den “långa” verksamhetsberättelsen. Den är, kan man väl säga, den “riktiga” verksamhetsberättelsen, den som liksom gäller. (Förra nämndsmötet i januari behandlade och godkände den “korta” verksamhetsberättelsen, se “BUN: Året som gått”.)

Verksamhetsberättelsen börjar ganska högtidligt:

“Kommunfullmäktige är huvudman för utbildning inom skolväsendet och ansvarar för att i enlighet med nationella lagar och styrdokument bedriva en likvärdig utbildning för alla barn…”

Jag tror att nämnden borde vara lite konkretare här och skriva ut vilka nationella lagar som åsyftas, att det handlar om Skollagen men även Arbetsmiljölagen. Jag är nämligen inte säker på att kommunfullmäktige eller de som styr är riktigt klara över vad dessa lagar verkligen föreskriver.

I Arbetsmiljölagens direkta inledning (1 kap 1 §) står det:

“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”

Arbetstagare ska helt enkelt ha en bra arbetsmiljö och inte bli sjuka av sitt arbete.

Skollagen handlar naturligtvis om skolväsendet och lagen slår tidigt (1 kap 4 §) fast att utbildningens syfte är:

“…att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. … I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Skrivningarna i Skollagen innebär självklart att förskola och skola ska ha de ekonomiska och andra resurser som krävs för att kunna följa och uppfylla sitt uppdrag och lagens krav. För att ta ett enda konkret exempel, Skollagen kap 3 kap 7 §:

“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Det står “ska”, det är inte förhandlingsbart. Kommunen som huvudman måste tillhandahålla de medel och ge de förutsättningar som krävs för att genomföra lagens uppdrag.

Innebörden av Skollag och Arbetsmiljölag står i stark kontrast till de styrandes inställning. I mål- och resursplanen (MRP), dvs i “budgetbeslutet”, står det nämligen något helt annat:

“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet…”

Kommunfullmäktige sätter alltså sitt budgetbeslut över de svenska lagarna. Det är egentligen mycket anmärkningsvärt. Det betyder att om de begränsade ekonomiska resurserna inte räcker till för att uppfylla Skollagens och Arbetsmiljölagens krav så är kommunfullmäktiges budgetbeslut överordnat …

Och är någon tveksam vad som gäller så görs det ännu tydligare i MRP:

“Vid hantering av befarade eller konstaterade budgetavvikelser är nämnder och enheter skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att styra verksamheten, så att de ekonomiska ramarna hålls.”

Finns det inga pengar kvar till särskilt stöd, så får eleverna i behov av sådant stöd klara sig utan.

Den här “prioriteringen”, som kommunfullmäktige har antagit, kan naturligtvis inte barn- och utbildningsnämnden ändra på, men en liten konkretisering av vilka lagar det handlar om skulle nämnden kunna faktiskt kunna skriva ut. Det är ju nämndens eget dokument…

Verksamheterna beskrivs på ett mer omfattande och tydligare sätt i den “långa” verksamhetsberättelsen än i den “korta”. Nämndens ledamöter, och andra intresserade, kan läsa om kompetensutveckling, olika samarbeten, projekt och metoder för att öka måluppfyllelsen.

I den “långa” verksamhetsberättelsen hittar vi också, liksom i den “korta”, målavstämningar. Jag ska inte gå in något på dem, utan hänvisar till diskussionen och redogörelsen i den tidigare bloggen, “BUN: Året som gått”.

Verksamhetsberättelsen handlar självklart också om ekonomi, men det viktigaste har det redogjorts för redan i den “korta” berättelsen.

BUN redovisar som bekant ett överskott år 2020 på 1 milj kr. Det är självklart de extra statliga bidragen under pandemin som till stor del har räddat den ekonomiska situationen – inte bara för BUN utan för hela kommunen.

Jag tycker att det här avsnittet ur verksamhetsberättelsen redogör för statsbidragens funktion och konsekvenser på ett bra sätt. Statsbidragen är nämligen inte helt oproblematiska. (Jag har tidigare återgett åtminstone delar av dessa synpunkter.) Förvaltningen skriver:

“Den nationella styrningen med många och omfattande riktade bidrag leder till ryckighet i planering och ger bristande långsiktighet i kvalitetsarbetet. De riktade statsbidragen är självklart värdefulla finansiella tillskott men de riskerar samtidigt att motverka en önskvärd utveckling genom oförutsägbarheten och korta ledtider. Särskilt problematiska är de bidrag som riktas mot ökad bemanning och löner. De skapar oro i verksamheterna och kortsiktighet i insatserna eftersom man inte vet hur länge man kan räkna med bidragen eller om man får behålla dem utifrån eventuella förändringar i kommunens tilldelning. Statsbidragshanteringen ökar administrationen, och trots att de är värdefulla och omfattande intäkter så skapar det problem med planering, styrning och prioritering lokalt.”

Det är naturligtvis viktigt att ha koll på nämndens kostnader, här syns kostnaderna ”i stort”:

Det är stora summor som går till annat än själva undervisningen. Det är naturligtvis nödvändiga kringkostnader, men ibland får jag känslan av att de är högre än de borde vara. Som t ex lokalkostnaderna…

Det hör till saken att BUN höll nere kostnaderna år 2020:

“grundskolans verksamheter har arbetat intensivt för budget i balans”

Det glädjer naturligtvis de styrande politikerna liksom ekonomer och revisorer. Frågan är vad elever, vårdnadshavare och skolpersonal anser…

Personalneddragningarna har varit omfattande. I grundskolan var det 63 färre anställda år 2020 än 2019. Totalt sett minskade antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen förra året jämfört med 2019 med 40 personer… 40 personer… (Det har anställts personal inom förskola och grundsärskola på grund av fler barn och elever.)

Det innebar att BUN förra året minskade sina personalkostnader med 29,2 milj kr. Och det gjordes trots att lönerna ökade. Med all sannolikhet dessutom mer än “budgeterat”, eftersom det krävs ganska höga löner för att locka legitimerade pedagoger till kommunen (sk löneglidning).

En annan åtgärd som sparade pengar var återhållsamheten med vikarier. Det har också varit svårare att få tag i vikarier under pandemin. Det är inget positivt för de tillsvidareanställda att inte vikarier sätts in. Det blir ökad arbetsbörda och sämre arbetsmiljö för de som är ”kvar på arbetsplatsen”. Och det har varit väldigt många pedagoger sjuka och frånvarande under pandemin…

Samtidigt har nettokostnaden per elev i årskurs 1-9 ökat på grund av elevers behov av särskilt stöd, både psykosocialt och språkligt. Och också beroende på minskade statsbidrag för nyanlända. 

Grundsärskolan uppvisade ett underskott 2020 på nästan 3,5 milj kr. Och det trots ökade intäkter på grund av fler elever från andra kommuner och bidrag för sjuklöner på 624.000 kr. Men med fler elever har även kostnaderna ökat. Det har krävts mer personal och utökade lokalytor.

Även i förskolan har det strävats efter budgetar i balans på de olika enheterna. Och det berör mig särskilt när jag läser:

“Det finns dock variationer mellan förskolorna, där främst resurskostnader för barn i behov av särskilt stöd är svåra att täcka inom tilldelad budget.”

Det måste väl finnas fler partier än Vänsterpartiet som finner det oacceptabelt att rektorer överhuvudtaget kan ställas, och ställs, inför sådana här dilemman och överväganden?

Konsekvensen av besparingar och neddragningar brukar bli ökad sjukfrånvaro. Och sjukfrånvaron ökade förra året till 10,0 %. Men på grund av coronapandemin är det naturligtvis svårt att dra säkra slutsatser om orsakerna. År 2018 var sjukfrånvaron 7,5% och år 2019 var den 7,3%. Både korttidssjukfrånvaron och långtidssjukskrivningarna ökade.

Personalorganisationerna (lärarnas fackliga organisationer) menar att den minskade personaltätheten har lett till minskad trygghet och ökad oro i skolorna. Och rapporterna om tillbud har ökat. 2018 var de anmälda tillbuden i grundskolan 195 och 2019 var de 327. En kraftig ökning med andra ord. Tillbuden ökade också under 2020 och uppgick till 397. De anmälda tillbuden har alltså fördubblats på två år.

De flesta tillbuden:

“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”

När BUN behandlade den korta verksamhetsberättelsen i januari så var jag tämligen ensam om att vilja diskutera förra årets verksamhet, besparingar och nedskärningar. (Se “BUN 18 jan”.) Det blir nog ingen diskussion nu heller.

Jag återkommer med fler ärenden.

PS. Lutz Rininsland (V) förklarar i sin senaste blogg “Dags att tala högt och tydligt” budgetprocessen i Vänersborg på ett enkelt sätt. Budgetprocessen för 2022 är ju i full gång.

BUN 18 jan

19 januari, 2021 Lämna en kommentar

Gårdagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) blev relativt långt. Det började kl 08.30 och slutade kl 14.50. Men så var det också mycket information och dessutom en så kallad workshop.

Nämndens nytillträdde ordförande Bo Carlsson (C) ledde mötet. Det var inte första gången han var ordförande för ett politiskt sammanträde. Det syntes. Han skötte klubban lugnt och rutinerat. Det är för övrigt inte helt lätt i distanssammanträdenas tider.

Det började med en information om distansundervisningen i högstadieskolorna. Vänersborg liksom flera andra kommuner, t ex Trollhättan, införde distansundervisning förra veckan och det ska fortsätta denna vecka. Hur det blir nästa vecka fattar förvaltningschef Bråberg beslut om senare i veckan. Det handlar om totalt 1.200 elever. Dock är 200 elever av olika skäl på plats i skolorna. Det kan t ex vara att det inte är någon studiero i hemmet, att internet inte fungerar eller att eleverna är i behov av stöd.

Verksamhetsuppföljningen handlade om förskolan. Ett flertal rektorer och en specialpedagog berättade om verksamheten och det pedagogiska tänket. Det var en mycket proffsig presentation som nämnden fick avnjuta. Men det som slog åtminstone mig allra mest, det var den levande och professionella diskussionen och dito arbetet som pågår bland pedagogerna i förskolan. Det var nästan så att man blev sugen att delta i de pedagogiska samtal som förs ute i verksamheterna…

Jag blev emellertid något beklämd av att det bara fanns en specialpedagog anställd i förskolan. Det skulle i och för sig anställas en till inom kort, men det borde finnas betydligt fler specialpedagoger. Behoven är stora och jag tror också att det vore en bra strategi att förstärka det förebyggande arbetet, framför allt naturligtvis för barnens skull men också för kommunens. Pengarna för specialpedagogerna skulle “betalas tillbaka” mångfalt i ett senare skede.

Förvaltningschefen redogjorde för den korta verksamhetsberättelsen. Verksamhetsberättelsen är ju en slags sammanfattning av förra årets verksamhet. Det kommer så småningom en längre verksamhetsberättelse, men redan nu fanns det mycket att ta upp, problematisera och diskutera. Tyckte i varje fall jag. Jag lyfte flera av de saker som jag skrev om i bloggen ”BUN: Året som gått”.

Tyvärr verkade jag vara tämligen ensam om att vilja diskutera förra årets verksamhet, besparingar och nedskärningar. (Antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen minskade förra året jämfört med 2019 med 40 personer…) Jag förstår inte riktigt varför. Det borde ju vara centralt att analysera och dra slutsatser från det som har varit för att kunna göra verksamheten bättre kommande år, typ lära sig av sina misstag. Kanske är det så att de andra partierna inte riktigt vill ta ansvar för och försvara den budgettilldelning som de bestämde för kommunens förskolor och grundskolor.

Det framgick också av redovisningen att verksamheten i förskolor och grundskolor har stora “utmaningar” även under detta år. Och det är klart, påstår man som flera i de styrande partierna har gjort, att kommunens budget för 2021 innebär en satsning på skolan, så kan jag förstå att man helst låtsas som ingenting. Hur som helst var det undertecknad som frågade och påstod saker, och förvaltningschefen som svarade.

Det är mycket att hålla reda på. Samtidigt som nämnden ska styra verksamheten under 2021 så behandlar den (eller borde göra) förra året och dessutom börjar titta framåt mot nästa. BUN fick information om budgetförutsättningar och arbetet med nämndens förväntade resultat inför budget 2022. Kommunen ska snart börja budgetarbetet för nästa år genom att budgetberedningen bland annat träffar nämndens presidium i slutet av januari. Redan nu ser nämnden att kostnaderna kommer att öka nästa år. Kapitalkostnaderna för fastighetsinvesteringar blir allt större liksom kostnaderna för barn och elever med särskilda behov.

Och så var det då en workshop på 60 min angående varumärkesplattform. Och även om inte entusiasmen sprudlade så var ändå aktiviteten och engagemanget vida större än när verksamhetsberättelsen behandlades…

Kommunstyrelseförvaltningen har fortfarande inte svarat på de frågor jag ställde förra veckan om varumärkesarbetet… (Se ”BUN: Året som gått”.) Bo Carlsson (C) gav dock på sätt och vis svar. Carlsson sa något sådant här:

“Marie Dahlin gav uppdraget för några år sedan. Nu har nån letat fram det här dokumentet.”

Lite senare sa han att “nån” var kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande. Carlsson verkade för övrigt inte särskilt entusiastisk över arbetet. Ändå var det han som kom med sammanträdets mest minnesvärda kommentar. Den gavs i samband med att nämnden diskuterade frågeställningen:

“Om Vänersborg var en känd person – vem skulle det vara?”

Det fanns några bilder på olika personer, bland annat Bert Karlsson. Då kom Carlsson, ironiskt och med glimten i ögat, på en bra slogan:

“Vi är en kommun som struntar i regler och lagar…”

Men jag undrar vem ledamöterna tänkte på i det sammanhanget?

Under lokalinformationen fick ledamöter och ersättare veta att kommunen väntar på besked från Förvaltningsrätten angående Holmängenskolan. Upphandlingen är nämligen överklagad. Två av huskropparna ska underhållas och “göras om” på Mariedalskolan. Det kräver evakuering, och då ska de två modulerna som står vid Tärnan användas. Hallebergs förskola ska renoveras under året och på Norra skolan har ett takbyte påbörjats. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.)

BUN fattade också beslutet att samhällsbyggnadsnämnden ska starta lokalplanering för utbyggnad av förskoleplatser i Dalsland – se “Årets första BUN 2021”. I denna blogg glömde jag faktiskt att redovisa att den planerade utbyggnaden innebär att netto 36 nya platser tillskapas i Brålanda och netto 9 nya platser i Frändefors. Det var en självklart en enig nämnd som stod bakom beslutet, även om ingen yttrade sig – mer än en viss vänsterpartist…

Sammanträdet avslutades med information från dels ordförande Bo Carlsson (C) och dels förvaltningschef Sofia Bråberg. Förvaltningschefen redogjorde för medarbetarenkäten och siffror på gymnasiebehörigheten utifrån höstens betyg. Det finns anledning att återkomma till dessa punkter.

Sofia Bråberg meddelade också den glädjande nyheten att det nu är kommunalt städ i alla för- och grundskolor i Vänersborg. 

Återigen fungerade tekniken om inte perfekt så i varje fall helt nöjaktigt. Ibland när det strular så tror jag att det faktiskt beror mer på användarna än på tekniken…

BUN: Året som gått

17 januari, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon är det dags för årets första sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). I min förra “BUN-blogg” skrev jag lite om nämndens nye ordförande och framför allt om nämndens vilja och planer på att bygga ut förskolorna i Frändefors och Brålanda. (Se “Årets första BUN 2021”.)

I fredags kom en kompletterande handling, den korta verksamhetsberättelsen. Verksamhetsberättelsen kommer att ingå i kommunens “externa bokslut och årsredovisning för år 2020”. Det är typ en sammanfattning av året som gått, dvs år 2020.

Som vanligt börjar verksamhetsberättelsen med en resultatavstämning. Här redovisas “nämndens förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås”. Det är mestadels gröna ploppar som redovisas. Det betyder att de förväntade resultaten har uppnåtts. 

Resultaten som har uppnåtts är:

  • “andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön bibehålles”
  • “andelen undervisande avdelningar inom förskolan ökar”
  • “andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 bibehålles”
  • “andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet bibehålles”
  • “andelen medarbetare som upplever att kompetens och idéer tillvaratas bibehålles”

Det kan noteras att nämnden inte hade som målsättning att resultaten skulle bli bättre, utan just “bibehållas”. Det bestämde ett enigt BUN i april 2019. Så är det i besparingstider…

De förväntade resultat som inte uppfylldes beror båda på pandemin. Det var “andelen svar på vårdnadshavarenkäten ska öka”, där det inte finns något resultat att redovisa, och “andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 25 % frånvaro ska minska”, som inte uppfylldes. Frånvarosiffrorna stack i höjden, som förvaltningen skriver, från och med mars. 

Jag kan väl tycka att det på sätt och vis är tämligen motsägelsefullt att ändå få så pass bra resultat under detta coronaår. Förvaltningen skriver:

“Coronapandemin som drabbade oss under våren har medfört hög frånvaro för både barn/elever och personal.”

Trots den höga frånvaron så håller verksamheterna tydligen ställningarna. Det som kanske är mest överraskande är att behörigheten till gymnasiet faktiskt ökade under dessa omständigheter. Förvaltningen förklarar:

“Under vårterminen 2020 har extra fokus lagts på de elever som saknat något/några ämnen för att nå gymnasiebehörighet. Tack vare ett intensivt arbete av rektorer, personal och elever lyckades vi öka andelen behöriga elever från 75,8% (vårterminen 2019) till 79,6% (vårterminen 2020).”

Men det var inte bara coronan som drabbade BUN förra året. Det var också besparingar och nedskärningar. I underlagen från BU-förvaltningen till kommunstyrelsens budgetförslag i april 2019 hade förvaltningen beskrivit några av konsekvenserna på följande sätt:

”Personalminskningar innebär stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter. Barn och elever får försämrat stöd i sin utveckling mot målen. Personaltätheten i kommunen ligger fortsatt under rikssnitt och jämförbara kommuner, enligt Skolverkets kommunblad 2017. Kan ej garantera barn och elevers säkerhet. Kvaliteten i barn och elevers lärmiljöer försämras väsentligt och vuxennärvaron minskas, vilket medför ökade grupp- och klasstorlekar.”

Nämnden ansåg att mer pengar var ”nödvändiga” och att situationen var “allvarlig”. Och i beslutet den 23 april 2019 under ärendet ”Budget 2020; Mål- och resursplan 2020-2022” kom samtliga partier överens om formuleringen:

“Tilldelad budgetram innebär att lagstadgad förskole-/skolverksamhet ej kommer att kunna upprätthållas.”

Jag hade önskat att det i resultatavstämningen hade skett en tydligare utvärdering utifrån de mycket allvarliga farhågor som både politiker och tjänstemän hade inför 2020. Eller är det kanske så att de förväntade resultaten inte avspeglar tillståndet och utvecklingen i verksamheterna…?

I verksamhetsberättelsens resultatredovisning förekommer några uttryck och tankar i väldigt positiv anda som jag egentligen skulle vilja ha förklarade, och kanske också belagda. Det vore också intressant att höra hur dessa idéer relateras till styrdokumenten och den diskussion som förekommer allmänt idag om kunskap och inlärning. Några sådana formuleringar i verksamhetsberättelserna är:

  • “Vi ser ett perspektivskifte i lärarnas dialoger kring undervisningen, där fokus har flyttats från vad man undervisar om till hur man undervisar och varför man undervisar på ett visst sätt.”
  • “undervisningskvaliteten har ökat successivt på enheterna [i förskolorna; min anm]”
  • “Bedömarstödet och skolornas egna screeningmatriser [gäller åk 1; min anm], det vill säga matriser som synliggör elevernas kunskapsutveckling över tid i samtliga ämnen, har också bidragit till att skolorna utvecklat sitt arbete med att identifiera behov av insatser på både individ- och gruppnivå.”

Mitt intresse bottnar dock mer i min erfarenhet som gammal pedagog än som politiker. Och för att vara tydlig, jag påstår inte att formuleringarna i verksamhetsberättelserna är felaktiga, bara att de går att problematisera och diskutera. Vilket jag hoppas sker ute på enheterna.

Verksamhetsberättelsen visar vidare att antalet placerade barn 1-5 år i förskola och pedagogisk omsorg ökade förra året (2020) jämfört med året innan (2019) med 22 barn. På motsvarande sätt minskade antalet barn i fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år med 93 barn. Antalet elever i grundskolan minskade med 15.

Självklart handlar en stor del av den korta verksamhetsberättelsen om ekonomi.

Barn- och utbildningsnämnden gjorde år 2020 ett överskott med 1 milj kr. Det är ett mycket positivt resultat – för en ekonom. För en politiker och pensionerad pedagog som värnar om förskola och grundskola är det dock inte fallet.

“Barn- och utbildningsnämnden hade inför 2020 en organisation som var större än vad budgeten medgav, vilket medförde ett behov av effektiviseringar, främst minskning av personalkostnader, på 29,2 mnkr.”

Minskning av personalkostnader med nästan 30 milj kr… Antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen minskade förra året jämfört med 2019 med 40 personer… 40 personer…

Det var färre antal barn och elever förra året än vad nämnden hade budgeterat. Det minskade kostnaderna. Statsbidragen för sjuklöner bidrog självklart också till det positiva ekonomiska resultatet. Statsbidragen för sjuklöner uppgick nämligen till hela 10,7 milj kr.

En annan åtgärd som sparade pengar var återhållsamheten med vikarier. Det är inget positivt för de anställda att inte vikarier sätts in. Det blir ökad arbetsbörda och sämre arbetsmiljö för de som är ”kvar på arbetsplatsen”. Och det har varit väldigt många pedagoger sjuka och frånvarande under pandemin…

Trots att BUN i sin helhet uppvisade ett litet överskott så gick grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år med ett underskott förra året på 7,3 milj kr. Det här trots att det var färre elever i både grundskola och fritidshem. Å andra sidan var antalet elever i grundsärskolan högre än budgeterat. Underskottet kan förklaras med att:

“kostnaderna varit större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd och då framförallt avseende psykosociala och språkliga behov.”

Och det här är oerhört viktigt att ha i minnet.

Barn- och utbildningsnämnden gjorde alltså ett överskott år 2020 på 1 milj kr. Positivt? Nä, jag tycker inte det. Inte om man ser till vad som hände i verksamheterna. Det som förvånar mig är alltså att neddragningarna och besparingarna inte återspeglas på ett tydligare sätt i resultatavstämningen. Hur kan förskolor och skolor hålla ställningarna med minskade ekonomiska resurser och färre personal? Eller kan de det? Det riskerar i varje fall att skicka helt felaktiga signaler till kommunstyrelse, kommunfullmäktige och kanske också till vänersborgarna…

Nämnden ska också få information om “budgetförutsättningar och arbetet med nämndens förväntade resultat inför budget 2022”. Det blir intressant, men det finns inga underlag att läsa innan sammanträdet. Kanske kan det emellertid vara på sin plats att läsa om nämndens och verksamheternas ekonomiska förutsättningar innevarande år, 2021 – se “Dagens BUN-möte: Besparingar!” och “Budget 2021 (1/2): BUN”.

BUN ska även få en lokalinformation imorgon. Den ges ofta under denna mandatperiod. Och det är bra. Imorgon får vi antagligen som vanligt höra att det råder lokalbrist på flera enheter, att lokaler inte är ändamålsenliga, att ventilationen måste åtgärdas på många andra, att det fattas specialsalar som t ex till hem- och konsumentkunskap (främst på låg och mellan), att det saknas lokaler för fritidshemmen och att det finns tillfälliga moduler på i stort sett varenda skolgård i kommunen…

BUN ska också genomföra en digital workshop. Ämnet är kommunens varumärkesplattform.

“Just nu pågår ett arbete med att ta fram en varumärkesplattform bestående av ett plats- och organisationsvarumärke samt en ny grafisk profil. Varumärkesplattformen ska göra bilden av Vänersborgs kommun enhetlig och tydlig, och bidra till nå visionen…”

Det är väl inte så att man ser fram mot workshopen med någon större entusiasm, men det kanske blir bra. Vi får se. Jag undrar bara var initiativet till varumärkesarbetet kommer ifrån. (Det är inte från BU-förvaltningen…) Därför skickade jag i tisdags kväll några frågor till kommunstyrelseförvaltningen om detta:

“Jag undrar när det här beslutet fattades, av vem och varför arbetet dras igång nu?”

Det har fortfarande inte kommit några svar på mina, som jag uppfattade det, enkla frågor. Kanske någon i barn- och utbildningsnämnden vet?

Mitt tips är att det blir ett ganska långt sammanträde imorgon.

Årets första BUN 2021

14 januari, 2021 1 kommentar

Historien upprepar sig, politiken måste gå vidare, i år också. Och det oavsett vad som händer i samhället, corona eller inte corona.

Med andra ord, det är dags igen – årets första sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Nämnden är först ut, i varje fall när det gäller mina politiska uppdrag. Måndagen den 18 januari kl 08.30 börjar förhandlingarna.

År 2021 blir återigen ett väldigt annorlunda år för nämnden. Precis som förra året med coronan. Detta år är det inte coronan jag tänker på i första hand, trots att nämndens ledamöter och ersättare får fortsätta sammanträda på distans. Numera på riktig distans, alla politiker uppmanas nämligen att stanna hemma och delta därifrån. Vi förväntas alltså inte bege oss till något rum i kommunhuset.

Tänk vad bestämda åsikter och synpunkter kan förändras… Denna gång emellertid till det bättre.

 Nä, det som blir annorlunda i år är att barn- och utbildningsnämnden får en ny ordförande. Det är den inte helt obekante Bo Carlsson (C) som ska axla manteln efter sin partikamrat Mats Andersson (C). Och leda kommunens förskolor och grundskolor mot nya djärva mål, och framför allt bättre resultat.

Bo Carlsson behöver väl ingen närmare presentation. Han är numera en av de mest rutinerade politikerna i kommunen med många år bakom sig som kommunalråd. Det har han också varit de två senaste åren, men vid årsskiftet bytte han position med Mats Andersson. Som nu alltså efter halva mandatperioden har lämnat BUN och istället blivit kommunalråd.

Tiden kommer att visa om det var ett bra byte.

Dagordningen har följande utseende:

Handlingarna till BUN:s sammanträde skickades ut i måndags, men de är fortfarande ofullständiga. Det droppar väl in fler efterhand. I ärende 8, “Tillskapande av förskoleplatser i Dalsland”, följde dock alla handlingar med när utskicket sändes ut.

Och det handlar om en mycket viktig och strategisk fråga. Ärendet har faktiskt en hel del likheter med socialnämndens nya planerade boende i Elgärde. Socialnämnden beslutade ju i december att föreslå:

“…samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering…”

Det är precis vad barn- och utbildningsnämnden ska göra:

“Barn- och utbildningsnämnden föreslår samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering…”

Ja, BUN planerar ju naturligtvis inte att bygga ett särskilt boende, utan det handlar om att skapa nya förskoleavdelningar i Brålanda och Frändefors. Och precis som socialnämnden gjorde en förstudie innan ärendet skickades till samhällsbyggnadsnämnden, så har BU-förvaltningen gjort detsamma. (Vad som sedan “väntar” ärendet – med behandling i kommunstyrelsen etc enligt processen för lokalanskaffning – beskrev jag i bloggen “Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet”.)

BU-förvaltningens förstudie hade som syfte att ge förslag på hur många platser det behövdes i förskolan i Dalsland fram till år 2029 och var dessa platser skulle placeras.

Förvaltningen tar i utredningen sin utgångspunkt i dokumentet “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2021–2029” som BUN fattade beslut om i november förra året. Förvaltningen skriver:

“genom att analysera befolkningsprognoserna på djupet och kartlägga vårdnadshavares val av förskoleplats idag har behovet av förskoleplatser i Dalsland kunnat kartläggas.”

Det har utförts ett gediget och, vad jag kan bedöma, också ett tämligen fullständigt arbete. Jag ska inte gå in på själva utredningen, utan helt enkelt konstatera att förstudiens slutsats blir att det behövs fyra nya avdelningar i Brålanda och en ny avdelning i Frändefors. (Vill du läsa mer om själva utredningen, t ex siffror på antal elever etc, så kan du läsa TTELA:s artikel ”Planer på nya förskoleplatser i Dalsland”.) Dessa nya avdelningar är tänkta att skapas i anslutning till de befintliga förskolorna, Brålanda förskola respektive Frändefors förskola. I Skerrud behövs det inte tillskapas några nya platser. Det kommer att finnas plats för de föräldrar som efterfrågar det.

Det kan väl nämnas att det är väldigt många föräldrar i Frändefors, Rösebo och Skerrud som väljer andra placeringar för sina barn än förskolan som ligger i området. En väldigt stor andel av föräldrarna väljer faktiskt förskolor i Öxnered/Blåsut. I Brålanda väljer de flesta föräldrar emellertid att placera sina barn på just förskolan i Brålanda.

Utredningen räknar med att det inte ska vara några problem att bygga ytterligare en avdelning i Frändefors. I Brålanda blir det däremot svårare att få till en bra utbyggnad med gällande detaljplan. Utredningen föreslår därför att en planändring ska göras för att ta bort viss prickmark, dvs mark som inte får bebyggas.

Utbyggnaden i Brålanda innebär att två moduler kommer att försvinna och i Frändefors slutar förvaltningen att nyttja lokalen i Missionskyrkan (G-klaven).

Utredningen beräknar att utbyggnaden av Frändefors förskola med 1 avdelning kommer att minska nämndens totala driftskostnad med ungefär 60.000 kr per år. Det tack vare att hyran för G-klaven försvinner och att personalorganisationen kan göras effektivare.

Utbyggnaden av Brålanda förskola med 4 avdelningar kommer enligt beräkningarna att innebära en total ökad hyreskostnad med lite drygt 1,7 milj kr per år.

Barn- och utbildningsnämnden är ute i god tid med de planerade nybyggena och utökningen av antalet barnomsorgsplatser. Det är även “hela” kommunen – ekonomiska medel finns avsatta för fastighetsinvesteringar i både Frändefors och Brålanda. Investeringspengar avsattes så sent som den 18 november 2020 av kommunfullmäktige i den senaste mål- och resursplanen 2021-2023.

BUN kommer på måndag med all sannolikhet att ställa sig bakom förvaltningens förslag att:

“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering för utbyggnad av förskoleplatser i Dalsland.”

Det ska emellertid noteras att det slutliga beslutet att bygga nya avdelningar i Brålanda och Frändefors kommer att fattas av kommunstyrelsen. (Se ”Elgärde (4): Den fortsatta hanteringen av boendet”.)

Det händer alltså återigen saker i Dalsland. Det ska byggas en ny GC-väg vid Stenhammarsvägen i Brålanda och inom några år ska Brålanda också få en tåghållplats och 45:an göras om till en 2+1-väg. Men inte nog med det, nu vill BUN också bygga ut förskolan. Det ser positivt ut för Brålanda. Även Frändefors får del av kakan med en ny avdelning på förskolan. Dessutom går ju den nya 45:an förbi Frändefors och vem vet, kanske blir det också en tåghållplats. Vi får se vad regionen kommer fram till. Tyvärr lägger socialnämndens ställningstagande sordin på en del av den glada stämningen. Vi får se hur stor den framtida utbyggnaden av bostäder blir i Elgärde…

Det finns fler ärenden på BUN:s dagordning. Om jag hinner, så återkommer jag.

Till sist, du kan ladda ner utredningen/förstudien om förskoleplatser i Dalsland här, och också bilagan om Brålanda respektive Frändefors.

%d bloggare gillar detta: