Arkiv

Archive for the ‘BUN 2021’ Category

BUN: Det blev en reservation

21 april, 2021 Lämna en kommentar

Barn- och utbildningsnämndens sammanträde i måndags förlöpte lugnt och städat. De flesta ärenden klubbades mer eller mindre rutinmässigt. (Se min beskrivning av ärendena i bloggen “Viktigt BUN imorgon”.)

Det var en ovanligt lång verksamhetsuppföljning. Högstadieskolornas fem rektorer beskrev tillsammans med verksamhetschef Tomas Granat det aktuella läget. Det informerades om hur elevers resultat följdes upp, om skolvalet, fullföljda studier osv. Och självklart informerades det om hur pandemin hade påverkat undervisningen.

Rektor Åsa Dahlgren på Vänerparkskolan berättade om hur man arbetar med att skapa “tillgängliga lärmiljöer” för elever som kanske inte alltid är så intresserade av undervisningen. Rektor Bjarne Ström talade om Dalboskolans insatser kring engelska för att öka måluppfyllelsen. Även rektorerna Jeanette Olausson och Lars Loodh på Torpaskolan talade om att öka gymnasiebehörigheten, men då handlade det mer om insatser i matematik. 

Till sin hjälp hade de också ett antal elever, som i filmade inslag svarade på i förväg ställda frågor från politikerna. Det handlade om elevinflytande, trivselregler, stämningen på skolan, skollokaler, arbetsro och trygghet, rättvisa betyg, hur en bra lärare ska vara, hur en bra lektion ska vara utformad – ja, det var tämligen många aspekter som avhandlades. Det var ett “kul” inslag.

Som en tråd i framställningen återkom Silvertärnans rektor Pia Hellåker. Hellåker har arbetat som skolledare i 38 år i kommunen, även om hon började som föreståndare på ett “dagis” 1984. Då blev Hellåker uppringd av dåvarande socialchef Siv Andersson och fick uppdraget att starta ett lägenhetsdagis. Dagis, som det kallades på den tiden, räknades nämligen till socialnämndens område. Pia Hellåker hade mycket att berätta, hon tog ett decennium i taget.

Det är inte många skolledare som har den erfarenhet som rektor Hellåker har. Hon gör just nu sitt sista år innan det är dags för pensionering. Jag har själv haft den äran att ha Pia som rektor under en tid.  ;)

Det var en intressant, pedagogisk bra planerad och varierad presentation med mycket fakta. Men jag kan ändå inte låta bli att undra varför skolledare och andra från golvet, som presenterar verkligheten för oss politiker, ger en sådan väldigt positiv och nästan “glättig” bild av verksamheten. Positiva bilder är väl i och för sig inte fel, det positiva är ju en del av verkligheten. Men ska man göra “bra bättre” så måste ju även det negativa, det problematiska, lyftas fram. Det är ju det som inte fungerar så bra som måste förändras för att verksamheten ska utvecklas och bli bättre.

Eller också kanske det är så att “verklighetens människor” har insett det meningslösa i att förklara för politiker att det behövs större satsningar, mer resurser för att förskola och skola ska kunna ändras till det bättre. Det händer ju ändå inte…

Trots att ordförande Bo Carlsson (C) var extremt kaffesugen så lyckades jag ändå ställa en fråga. Den handlade om personalneddragningarna på skolorna. Verksamhetschef Granat svarade, kanske något sammanbitet, att så var förvaltningen tvungen att göra när de tilldelade medlen inte räckte till. Han berättade också att på flera skolor gjorde man klasserna större (29 elever) för att frigöra medel till elever i behov av särskilt stöd. Det riskerar dock att skapa fler elever i behov av stöd, eftersom flera elever mår mindre bra i större grupperingar. Och inte sällan behövs det då också mer än en vuxen i klassrummet.

Att nämnden skulle få information om barnomsorgsavgifter fick sin förklaring. Ordförande Carlsson var nämligen inte helt bekväm med reglementet/reglerna kring avgifterna. Carlsson ville att alla politiker skulle få information, eftersom han möjligen ämnade återkomma till frågan. Men först ville Carlsson ta ytterligare, som han sa, en “tankesväng”.

Som jag skrev i min blogg inför BUN:s sammanträde (se “Viktigt BUN imorgon”) så gjorde nämnden ett överskott under det första kvartalet med nästan 5,5 milj kr. Det beror på att de lägre personalkostnaderna, på grund av att 63 personer fick avsluta sin anställning på grundskolan förra året, ger resultat även i år. Dessutom får nämnden fortfarande statsbidrag för sjuklöner. (Det får kommunen till och med april, men det ligger ett förslag på riksdagens, regeringens(?), bord om att förlänga statsbidraget ytterligare 3 månader.)

Och så var det då ärendet “Budget 2022, Mål- och resursplan 2022-2024”.

Jag redovisade en hel del fakta i bloggen inför sammanträdet liksom mina och Vänsterpartiets åsikter i budgetfrågan. (Se “Viktigt BUN imorgon”.) Den information som gavs på sammanträdet var i stort sett bara en repetition av det som stod i underlagen. Det enda jag reagerade på var att på en av presentationsbilderna, jag vill minnas att det var om nu-läget, så fanns en bild av Sisyfos med…

Förvaltningen presenterade en del risker med “budgetberäkningarna” inför 2022. Det kan vara bra att ha dem i minnet om riskerna “slår in” och budgetplaneringen spräcks – och därför räknar jag upp dem här.

Följande “risker för den föreslagna budgeten” nämndes: barn- och elevantalet kan överstiga prognosen, ökat behov av särskilt stöd, andelen barn i förskolan ökar, gymnasiebehörigheten behöver stärkas, ökade kostnader för köpta måltider, minskade statsbidrag från Migrationsverket, osäkra och ryckiga statsbidrag samt att riktade statsbidrag kan bli generella (och att det då kan hända att pengarna stannar i kommunens centrala kassa och inte längre står till skolans förfogande).

Förvaltningen föreslog några mindre justeringar av de förväntade resultaten, som är en del av budget 2022, för nästa år – se det fetstilta på bilden nedan:

Det blev inte särskilt mycket diskussion kring varken de förväntade resultaten eller pengarna för nästa år. Jag föredrog Vänsterpartiets, och min, syn på budgetförslaget och meddelade också att Vänsterpartiet tänkte yrka avslag på det liggande budgetförslaget. Det skulle vi V-ledamöter göra även om vi inte hade något eget alternativt förslag.

Det kan tyckas underligt att inte ha ett eget förslag, men Vänsterpartiet har, liksom flera andra partier, inte hunnit formulera något eget budgetförslag än. Och för övrigt kommer sannolikt även de styrande partiernas anvisningar/budgetramar att ändras… Alla förutsättningar finns nämligen inte på bordet än.

Det blev ingen diskussion kring Vänsterpartiets agerande, varken om det “formella” eller innehållsliga. Jag berättade också att vi skulle reservera oss och att allt det jag redogjorde för fanns med i reservationstexten. (Du kan ladda ner reservationen genom att klicka här. Innehållet i den är en slags sammanfattning av bloggen “Viktigt BUN imorgon”.)

Ordförande Bo Carlsson (C) kommenterade bara vårt förslag med att det inte skulle bli aktuellt med några personalneddragningar. Vi avslutade nämligen reservationen med att citera fackens yttrande vid MBL-förhandlingen, och där uttryckte facken denna farhåga.

Att det inte skulle bli några personalneddragningar har vi dock hört förut och läst om i insändare i TTELA. Det sade nämndens förre ordförande Mats Andersson (C) vid ett flertal tillfällen. Ändå var det 63 färre anställda på grundskolan 2020 jämfört med 2019…

De styrande partierna (S+C+MP) kompletterade det liggande beslutsförslaget med följande:

“Barn och utbildningsnämnden vill uppmärksamma att förslaget innebär en nedskärning med 3.600 tkr.  Denna utökade kostnad beror på ökat antal grundsärskoleelever 2022. Nedskärningen kan medföra konsekvenser för barn, elever och personal.”

Vänsterpartiet röstade nej till förslaget och Magnus Lilja (V) och jag reserverade oss. Vilket även ersättare Eva Lindgren (V) gjorde, fast det enligt Bo Carlsson (C) inte var korrekt. Och där hade han nog rätt…

Det intressanta är att samtliga andra partier, M+L+KD+SD, avstod från att rösta. (MBP har ingen representant i nämnden.) SD och de borgerliga partierna hade inga synpunkter på varken beslutet, budgetförslaget eller Vänsterpartiets reservation. Synpunkter kommer dock med all sannolikhet senare när partierna har arbetat fram sina budgetförslag. Vänsterpartiet ville dock markera redan nu att vi inte heller i år kommer att vara intresserade av att försämra i förskola och skola. Den 16 juni beslutas budgeten för 2022 av kommunfullmäktige.

Efter ett sammanträde på 4 timmar slog ordförande Bo Carlsson (C) klubban i bordet och förklarade mötet avslutat.

Anm. Du kan ladda ner Vänsterpartiets reservation genom att klicka här.

Viktigt BUN imorgon

18 april, 2021 Lämna en kommentar

Det går i ett. Denna vecka kommunfullmäktige, och imorgon måndag sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN).

Dagordningen för barn- och utbildningsnämnden är relativt kort:

Övriga ärenden utom budget 2022

I verksamhetsuppföljningen presenteras denna gång ”Aktuellt grundsärskola och grundskola 7-9”. Det är kommunens 5 högstadierektorer på kommunens 4 olika högstadieskolor som står för presentationen och informationen. (Torpaskolan är uppdelad i Torpaskolan norr och Torpaskolan söder…)

Sedan ska nämndsledamöterna få en uppdatering om gällande barnomsorgsavgifter. Det är inga handlingar utskickade i detta ärende, men å andra sidan är det bara ett informationsärende. Det betyder att inget beslut ska fattas.

Ekmans Barnomsorg och Bävern Omsorg AB kom i december 2020 in med ansökningar om rätt till bidrag för enskild pedagogisk omsorg. Men eftersom ansökningarna inte innehöll fullständiga uppgifter begärdes kompletterande handlingar. Det kom inga. Därför ska nämnden imorgon besluta att avslå ansökningarna. De båda ansökningarna är för “tunna”, för ofullständiga, för att kunna handläggas eller beviljas.

Som vanligt presenteras en månadsuppföljning för nämnden. Den ger de styrande partierna anledning till glädje. Nämnden gör nämligen ett överskott till och med mars 2021 på 5,428 milj kr (2,35 milj kr på grundskolan och 2,941 i förskolan). Det ska bli intressant att höra hur det kommer sig. Det har väl med coronan att göra på något sätt antar jag…

Eller också fortsätter de mycket stora besparingarna med personalneddragningar under 2020 att ge “resultat”. Det var som bekant 63 färre anställda i grundskolan år 2020 än 2019. Och BUN minskade därmed sina personalkostnader med 29,2 milj kr. Det är betydligt färre anställda år 2021 än 2019, även om jag inte har sett några siffror på det.

Man ska också komma ihåg att det är svårt att göra en prognos för hela året enbart utifrån årets första kvartal. Det kan hända mycket på de tre som är kvar. Jag antar t ex att många fler inköp, av bland annat läromedel, sker inför höstterminen.

I månadsuppföljningen redovisas andelen elever med mer än 25% frånvaro i åk 7-9. Denna gång finns det emellertid bara statistik fram till och med november 2020.

Barnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun, som det heter sedan något år tillbaka, har budgeterats till 2.160 i år. I mars uppgick platserna till 2.188. De har ökat varje månad i år. Det innebär att förskolan kostar mer pengar än prognostiserat. Skolbarnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun, som uppgår till 1.795 i budget, kom bara upp till 1.719 i mars. De har minskat för varje månad under detta första kvartal. Till slut redovisas också förskoleklass, grundskola och särskola finansierade av Vänersborgs kommun. Det har budgeterats för 4.959 platser. I mars var de färre, 4.898. Platserna har varit ganska konstanta under de tre första månaderna. Jag undrar varför det är färre elever än beräknat, är det befolkningsprognoserna som har “slagit fel”?

Kommunfullmäktige har beslutat att det ska finnas 2,6 milj kr i “reserv” till barn- och utbildningsnämnden, som nämnden kan få:

“under förutsättning att framtida prisförändringar, kan finansieras i dialog mellan barn- och utbildningsförvaltningen och samhällsbyggnadsförvaltningen.”

Och nu har barn- och utbildningsförvaltningen pratat med samhällsbyggnadsförvaltningen, och blivit överens. Nämnden ska därför besluta om att ansöka om dessa pengar, som för tillfället finns hos kommunstyrelsen.

Så långt kommer det mesta att vara “rutin” på sammanträdet. Mycket information och egentligen inget som är kontroversiellt eller som skulle ge upphov till meningsskiljaktigheter. Men så kommer ärendet “Budget 2022, Mål- och resursplan 2022-2024”…

Det handlar så klart om pengar… Pengar för nästa år…

Budget 2022

Barn- och utbildningsförvaltningen (tjänstemän) vill att nämnden (politiker) ska:

“godkänna förvaltningens budgetförslag 2022 till Mål- och resursplan 2022-2024 med tillhörande bilaga om åtgärd och konsekvenser för att uppnå en budget i balans samt översända dessa till kommunstyrelsen.”

Förvaltningen och nämnden ska hålla sig inom de anvisningar (“budgetramar”) som kommunstyrelsen har antagit, dvs de tre styrande (S+C+MP) partierna. Och om budgetramarna är för “trånga” så ska också åtgärder och konsekvenser beskrivas.

Anvisningarna innehåller ingen ökning av de ekonomiska resurserna för nämnden förutom kompensation för inflation och hyresökningar. De föreslagna ekonomiska ramarna är enligt min mening alldeles för snäva.

Förvaltningen börjar med att konstatera att kostnaderna för förskolan och grundskolan i Vänersborg är lägre än i likvärdiga kommuner. Dessutom ligger betygsresultat och meritvärden i Vänersborg under riksgenomsnittet. Det påpekas också att den långa perioden med hög frånvaro under coronan kan:

“medföra att en större grupp elever får svårt att komma tillbaka till den vanliga verksamheten i skolan även efter coronapandemin.”

Utgångsläget är med andra ord inget vidare för Vänersborg…

Sedan följer en redovisning av nämndens förväntade resultat som ska bidra till att kommunens inriktningsmål ska uppnås. Målen och de förväntade resultaten lever, som läsare till mina bloggar säkert har förstått, till stor del ett eget liv, utan koppling till de ekonomiska resurser som ställs till nämndens förfogande. Det är många ord och många förskönande omskrivningar för verkligheten – om det nu är kopplat till verkligheten överhuvudtaget. Ibland kan man undra… 

Eller vad sägs om kommunens inriktningsmål:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”

Detta är alltså ett av kommunens inriktningsmål, inte barn- och utbildningsnämndens – även om det i stort sett är citerat från Skollagen.

Och visst är det fantastiskt att detta mål finns med i kommunens officiella dokument, precis som om man trodde på det och menade det. För jag har fortfarande inte hört någon förklara hur detta ska vara möjligt när det blev 63 färre anställda i grundskolan år 2020 än 2019, och personalkostnaderna minskades med 29,2 milj kr. Tänker de styrande partierna, S+C+MP, och den borgerliga “oppositionen”, M+L+KD, som har kommit överens om budgetarna de senaste åren, öka anslaget till BUN nästa år och möjliggöra att förskola och skola kan anställa fler…? Självklart inte. Snarare tvärtom.

Och med tanke på den stora personalminskningen förra året så är det precis detsamma med det föreslagna förväntade resultatet (utifrån kommunens inriktningsmål “I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”):

“Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar”

Det är så mycket prat, floskler och meningslösa skrivningar och löften i politiken så att “hälften kunde vara nog”…

Barn- och utbildningsförvaltningen gör som den är tillsagd, och sannolikt nämnden likaså. De förväntade resultaten för år 2022 utifrån kommunens inriktningsmål “Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier” föreslås bli:

  • “Andelen barn som deltar i en förskola med hög kvalité ökar”
  • “Andelen elever som når kunskapskravet i årskurs 1 ökar”
  • “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”
  • “Andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 75 % närvaro ökar”

Tidigare har nämnden i någon form av “protest” angett att resultaten ska “bibehållas”. Men nästa år ska alltså allt öka… Och jag undrar varför de förväntade resultaten har ändrats…

Och samtidigt som att allt ska öka, med otillräckliga resurser, så ska sjukfrånvaron bland medarbetarna minska och dessutom ska deras motivation öka…

BUN:s förslag till budget ligger, precis som anvisningarna säger, inom tilldelad ram. Förvaltningen anser dock att det kommer att saknas 3,6 milj kr för nämnden nästa år.

3,6 miljoner kronor…

Bara 3,6…?

Det kan se ut som om undertecknad vänsterpartist har större ambitioner för förskola och grundskola än förvaltningen själv. För inte räcker det väl med ett budgettillskott på endast 3,6 miljoner…? Nä det räcker inte. Men så är det ändå inte. Tjänstemännen är som jag ser det “fångna” i det politiska systemet. Och måste så vara. Det är ju politikerna som bestämmer och tjänstemännen som utför… Jag är helt övertygad om att det inte finns en tjänsteman i förvaltningen eller en rektor på en förskola eller grundskola som inte anser att det behövs mer personal, dvs mer pengar, i verksamheterna.

Förvaltningen pekar i förslaget på att antalet elever i grundsärskolan fortsätter att öka. Och en grundsärskoleelev kostar betydligt mer än en grundskoleelev, cirka 400.000 kr mer per år. Det kommer att saknas pengar till dessa elever.

Förvaltningen menar också att behovet av särskilt stöd hos barn och elever har ökat under senare år. 

Förvaltningen skriver:

“En utmaning är att elevernas behov är så stora att rektorerna har svårt att organisera detta särskilda stöd inom budget samtidigt som fler barn och unga förväntas uppnå bättre skolresultat och fullfölja sina studier.”

Varför skriva “utmaning”? Varför inte istället skriva att det är ett stort problem? Eller att det kanske till och med är omöjligt…

Naturligtvis tänker BUN söka eventuella pengar som avsätts i kommunstyrelsens förfogandeanslag till detta ändamål, om nu kommunfullmäktige beslutar så. (Vilket fullmäktige gjorde för i år.) Som jag ser det, räcker inte 2-3 miljoner, eller vad nu fullmäktige kan avsätta, på långa vägar. Och dessutom ska inte BUN behöva ansöka om pengar från kommunstyrelsen till elever i behov av särskilt stöd. Det står i Skollagen att dessa elever SKALL ha det stöd som de behöver. De här pengarna ska BUN självklart ha från början.

Det är viktigt att notera att statsbidragen från Migrationsverket fortsätter att minska under 2022 med ytterligare 2,9 milj kr. (Sedan 2018 till 2021 har bidragen från Migrationsverket minskat med 22 milj kr. Det motsvarar cirka 50 heltidstjänster…) Behovet av språkligt stöd för de elever det handlar om har inte minskat i samma omfattning som bidragen minskat…

Man behöver inte vara en oppositionell vänsterpartist eller pensionerad pedagog för att se vilka elever det är som drabbas hårdast av otillräckliga resurser… Och visst saknas det mer än 3,6 miljoner…

Till sist beskriver förvaltningen konsekvenserna av de anvisningar, “budgetramar”, som de styrande partierna beslutade i kommunstyrelsen.

“Verksamheterna har idag små marginaler och svårigheter att organisera sig utifrån den tilldelade ramen. En obalans om 3,6 mnkr är en mindre del av barn- och utbildningsnämndens totala budgetram, men kan medföra konsekvenser för barn, elever och personal. Grundskolan, men framförallt förskolan och fritidshemmen i Vänersborg ligger redan något under i nettokostnadsavvikelse enligt Kolada. Det kan innebära att verksamheterna inte har lika stor ekonomisk förmåga att hantera budgetnedskärningar och samtidigt behålla kvaliteten för barn och elever på grund av de små marginaler som verksamheterna idag arbetar utifrån.”

Med tanke på kommunens inriktningsmål för år 2022:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”

…är det här mycket “snälla” ord från barn- och utbildningsförvaltningen… En vänsterpartist som jag skulle uttrycka det lite tuffare, typ:

Barnkonventionen har blivit svensk lag. Som politiker i Vänersborg undrar jag – till vilken nytta?

Fackens syn

Till sist vill jag återge personalorganisationernas (“fackens”) syn. Det handlar om Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vårdförbundet. Det var nämligen MBL-förhandlingar kring förslaget den 30 mars.

De fyra fackförbunden var inte överens med arbetsgivaren, dvs barn- och utbildningsförvaltningen. Eller snarare, barn- och utbildningsnämnden… Inte i år heller… “Facken” förklarade sig oeniga till budgetförslaget för 2022 och lämnade ett gemensamt yrkande. (Du kan ladda ner hela yrkandet från “facken” här.)

Personalorganisationerna skriver i yrkandet:

“Om ett av kommunens inriktningsmål är att skolresultaten ska öka borde detta avspeglas med satsningar i budgeten, särskilt med tanke på förvaltningschefens påpekande redan förra året. Barn och ungdomar vill lyckas i skolan, men när de inte får förutsättningar att lyckas uttrycks det ofta i frustration, vilket vi tycker oss ana i mängden KIA-anmälningar.”

(KIA är det system för händelserapportering mm som kommunen använder.)

Det som förvaltningschefen påpekade “redan förra året” var, menar personalorganisationerna, att:

”antalet elever med behov som är svåra att möta i gruppsituation ökar. I verksamheten är det fler elever med behov av individuell undervisning eller undervisning i mindre grupp.”

Personalorganisationerna skriver vidare:

“Av kommunens alla lokaler är klassrummet den vanligaste platsen för anmälda händelser. Vidare utgör anmälningar om hot och våld i skolan en överväldigande majoritet av kommunens alla skadeorsaker/ risker. Det är i denna arbetsmiljö fler barn ska nå kunskapskraven, öka närvaron och fler bli behöriga till yrkesprogram. Barn och ungdomar vill gå i skolan men när de inte får förutsättningar att lyckas i skolan kan det leda psykisk ohälsa och lång och problematisk skolfrånvaro.”

Facken avslutar sitt yrkande (fetstilen är fackens egen):

“Eftersom den föreslagna budgetramen för 2022 inte är tillräcklig för de stora behov förvaltningen har och att konsekvenserna kan innebära uppsägningar av personal samt kraftigt försämrad arbetsmiljö yrkar Kommunal, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Vårdförbundet att Barn- och Utbildningsnämnden äskar de medel som krävs för att kunna uppnå inriktningsmålen.”

Jag tycker att facken verkligen sätter fingret på flera av problemen. Det är en bra och tydlig skrivelse.

Och nu kvällens fråga – ska jag skriva en protokollsanteckning eller en reservation…?

Kategorier:Budget 2022, BUN 2021

Dagens BUN (15/3)

Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att få igång en diskussion eller åtminstone få ta del av andras synpunkter. Jag misslyckas hela tiden. För inte är det väl någon som stänger av min mikrofon när jag börjar prata…?   ;)

Det blev ett kortare möte än förväntat. Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) slutade redan kl 12.35.

Igår beskrev jag de ärenden som skulle avhandlas idag. Så istället för att upprepa mig så hänvisar jag till den bloggen för mer fakta i de olika ärendena. (Se “BUN 15 mars 2021”.)

Nämnden fick en längre information om förbättringsarbetet kring “trygghet och studiero” på Frändeskolan. Det har varit en del problem på skolan tidigare under åren, men det verkar som om rektor tillsammans med personalen har lyckats vända på utvecklingen. Och det är mycket glädjande, även om det gäller att inte “slå sig till ro” utan fortsätta arbetet.

De två rektorerna på Norra skolan informerade om rastverksamheten. Det är väl ingen överraskning för någon att raster är, och kanske alltid har varit, en stor potentiell källa till oro. Det som händer på rasterna tar eleverna ofta med sig till lektionerna… Norra skolan, liksom de flesta (alla?) LM-skolor i kommunen, arbetar med rastverksamhet, ett inslag är att elever kan bli trivselledare för sina kamrater.

Jag frågade representanterna från de båda skolorna om de ansåg att de hade tillräckligt med personella resurser i arbetet. Det hade de inte. Det finns inga rektorer som anser att de har tillräckligt med resurser för skolornas behov, fick jag som svar. Svaret förvånade mig självklart inte, men jag tycker att det är viktigt att det hela tiden framförs till politikerna. Det är ju vi politiker som bestämmer hur mycket pengar skolorna ska få…

Projektledare Henrik från samhällsbyggnadsförvaltningen berättade om Holmängenskolan och att byggstarten är satt till årsskiftet 2021/2022. Han redogjorde också för avtalet med Serneke. (Det skrev jag om i gårdagens blogg, se “BUN 15 mars 2021”.) Avtalet möjliggör en ökad samverkan mellan kommunen och byggföretaget. Det gynnar en tät dialog under byggprocessen och också en större möjlighet till ekonomisk styrning och kontroll från kommunen.

Det blev en månadsuppföljning. Redan vid informationen så framgick det att de första två månadernas positiva ekonomiska siffror berodde på de neddragningar av personal som vidtogs under förra året. Det var bara att konstatera att så är det och att det är viktigt att det inte glöms bort. (Det var i grundskolan 63 färre anställda år 2020 än 2019. BUN minskade sina personalkostnader med 29,2 milj kr förra året.)

När nämnden behandlade internkontroll och “omfallsplaner” (se gårdagens blogg) så reagerade jag mot skrivningen:

“säkerställa att verksamheten kan utföra sitt uppdrag även vid minskad personalstyrka”

Om det verkligen vore sant, så skulle det ju vara ett utmärkt argument för ytterligare neddragningar av personal… Det var ingen annan som kommenterade, varken skrivningen eller mig. Å andra sidan var Henrik Josten (M) frånvarande idag, fast vi brukar å andra sidan tycka ganska lika.

Hela nämnden, tror jag, fast det var ju inte så många som yttrade sig, var tacksam för allt det arbete som rektorer, lärare och annan skolpersonal lägger ner, och har lagt ner, i dessa coronatider. Särskilt betungande har den “partiella fjärr- och distansundervisningen” varit, dvs en del klasser och elever har distansundervisning, medan andra är i skolan.

Jag kunde inte låta bli att framföra att tacksamhet eller applåder inte räcker. Vi som arbetsgivare måste, på något sätt, ta ansvar för personalens arbetsmiljö och arbetsbelastning. Vi kan inte bara se på när personalen får “ta smällen” och riskera ohälsa.

Ingen tog upp denna tråd…

BUN diskuterade också elevernas situation med distansundervisning etc. Och jag tog upp “skolmiljarden”, dvs den extra miljard som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Pengarna är ju till för att säkerställa att alla elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.

Min uppfattning var att pengarna ska gå till de elever som har haft distansundervisning, och i synnerhet de som ska gå ur åk 9 nu i vår.

Nämndens 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L) höll med mig. Det gjorde dock inte förvaltningen. Den tyckte att alla hade drabbats. Och visst är det så, men alla andra har ju betydligt längre tid på sig att reparera “skadorna”. Pengasumman är inte heller särskilt stor, så ska den smetas ut på samtliga grundskoleelever så lär det så att säga inte räcka till särskilt mycket.

Ordförande Bo Carlsson (C) menade att:

“Vi tar en sväng till när vi ska besluta.”

Nämnden hade även en dialog om förväntade resultat. Förvaltningschefen betonade inledningsvis att nämnden bara skulle lämna förslag idag. Det är i april som BUN ska fatta det formella beslutet.

Nämndens politiker fick fylla i en digital enkät under mötet. Och det var en bra idé. Huruvida alla fixade ifyllandet samtidigt som de hade Teams igång låter jag vara osagt. Jag fick dock intrycket av redovisningen att det inte hade kommit så många svar…

Det blev en del diskussion. Det var i mitt tycke en del strid om påvens skägg, men det kanske är orättvist. Alla förslag till förväntade resultat som förvaltningen hade arbetat fram handlade om att allt skulle öka, allt skulle bli bättre. Jag tyckte inte detta var ok – inte när resurserna minskar. Fast som Bo Carlsson mycket riktigt påpekade, de förväntade resultaten skulle gälla 2022, och det finns ingen budget tagen för nästa år. Jag tror emellertid, vis av många år i politikens Vänersborg, inte på några mirakel… Jag lade därför en protokollsanteckning om min uppfattning. Det var ingen annan som kommenterade, varken protokollsanteckningen eller mig.

Det var det mesta värt att rapportera från dagens sammanträde med Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd. Till sist återger jag min protokollsanteckning i ärende 6, “Dialog om förväntade resultat 2022”:

“Min uppfattning är att målstyrning innebär att vi politiker abdikerar från vårt ansvar. Vi ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Det råder helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser – och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar…

Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga:

“Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka kraven.”

Eller tilldela mer resurser…”

Kategorier:BUN 2021

BUN 15 mars 2021

14 mars, 2021 1 kommentar

Tillbaka i vardagen igen. Efter ett tämligen intensivt och koncentrerat arbete med bloggarna om David på Juta (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”) så är det dags att bläddra i underlaget till morgondagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN).

Inte för att jag lämnar skandalen på Juta för gott, det återkommer jag nog tämligen snart till. Det händer mycket och det finns också många diskussioner att ta upp och slutsatser att dra kring behandlingen av ärendet inom byggnadsförvaltningen. Och visst, även i miljödelen av densamma. De båda förvaltningarna är ju nu för tiden sammanslagna under en förvaltningschef till en miljö- och byggnadsförvaltning. Och som många känner till så har miljödelen av förvaltningen tagit som en prioriterad uppgift att försvåra livet för familjen Solvarm på Sikhall. (Se “Kommunen vill stoppa Solvarm”.) Men det återkommer jag till. Under tiden kan den intresserade läsa en artikel om familjen och naturhuset i dagens GP. Tyvärr är dock artikeln gömd bakom en betalvägg, men prenumererar du på TTELA kan du ju läsa GP på söndagar. (Se “De odlar i medelhavsklimat – i Vänersborg”.)

Sammanträdet med BUN under Bo Carlssons (C) ledning börjar med tre informationsärenden.

Under ärende 2, verksamhetsuppföljning, presenteras denna gång ”Aktuellt förskoleklass, fritidshem, grundsärskola och grundskola F-6”. Syftet är att vi politiker ska få en inblick i de olika verksamheterna. Sedan följer en lokalinformation. Jag kan tänka mig att det avtal om sex olika skolbyggnationer som Vänersborgs kommun har tecknat med byggföretaget Serneke tas upp. Det är enligt TTELA värt 475 miljoner kronor. (Se “Avtal som sex skolprojekt i Vänersborg”.)

En presentation om månadsuppföljningen kommer som ärende 4. Den skiljer sig från de två första punkterna, eftersom underlaget är utskickat. Det är ju tidigt på året, uppföljningen redovisar bara januari-februari, så det går inte att dra några direkta slutsatser av den. Samtidigt är det ju inte heller som vanligt under dessa coronatider.

Budgetdifferensen efter årets två första månader låg på +2,7 milj kr. Det betyder alltså ett överskott. Förskolans överskott är nästan +1,8 milj kr och grundskolans något blygsammare, +876.000 kr.

En slutsats kan man i varje fall dra av siffrorna – de visar att de mycket stora besparingarna med personalneddragningar under förra året har gett “resultat”. Det var i grundskolan 63 färre anställda år 2020 än 2019. BUN minskade sina personalkostnader med 29,2 milj kr förra året. Och det trots att lönerna ökade. (Så var det, även om kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) målar upp en annan bild i en insändare i TTELA den 5 mars – se “Det som nämns om överdödlighet är ett rent falsarium”.) Vi får se om besparingarna ger “resultat” också på kunskapsresultat och meritvärden till våren…

Antal elever med mer än 25% frånvaro i åk 7-9 ökade stort förra året. Och det var väl i och för sig inte så konstigt. Under andra halvan av vårterminen handlade det om ungefär drygt 160 elever. Vilket gör det svårt att tro att behörigheten till gymnasiet ökade, vilket den dock gjorde… Under höstens tre första månader var antalet elever med mer än 25% frånvaro i åk 7-9 uppe i ungefär 200 elever.

Antalet budgeterade barnomsorgsplatser “finansierade av kommunen” liksom dito skolbarnsomsorgsplatser minskade jämfört med förra året. Och prognosen har hittills varit riktig. Dock så ökade antalet barn i barnomsorgen under februari så att det var fler än budgeterat. Barnen i skolbarnsomsorgen har minskat betydligt mer än till och med budgeterat – över 50 färre barn (nästan 80 i februari) färre än budget.

Det budgeterades att elevantalet i förskoleklass, grundskola och särskola finansierade av Vänersborgs kommun skulle öka med ca 25 jämfört med förra året. Det har under årets första månader i stället minskat med ungefär 60 elever jämfört med budget.

Nämnden ska anta en internkontrollplan för året. Områdena “ökad frånvaro av personal” och “säkerhet i specialsalar” ska granskas. När det gäller det förstnämnda så har jag fått lära mig ett nytt ord, “omfallsplan”. Jag trodde att jag hade hört talas om alla planer redan, men uppenbarligen inte. En googling lärde mig att omfallsplanering är att:

“planera och ha beredskap för olika händelser som kan inträffa.”

Och tack vare denna fantastiska plan så lär man kunna:

“säkerställa att verksamheten kan utföra sitt uppdrag även vid minskad personalstyrka”

Är det inte otroligt vad en bra plan kan åstadkomma? Men för att omfallsplanerna ska fungera så måste de vara “aktuella och kompletta”.

Det kanske är omfallsplanerna som har gjort att det blev fler behöriga till gymnasiet i avgångsklasserna förra läsåret än tidigare, trots att:

“verksamheten sett en större sjukfrånvaro än vanligt.”

Det ska bli en dialog om förväntade resultat imorgon. Nämnden ska utgå från kommunfullmäktiges inriktningsmål och, efter dialog, komma fram till vilka förväntade resultat som ska gälla för 2022.

Det här med inriktningsmål, förväntade resultat mm är en del av den målstyrning som gäller i den offentliga världen. Det är ärligt talat inte “min grej”. Jag har inga höga tankar kring NPM och målstyrning. (Se t ex “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.) Målstyrningen innebär, anser jag, att politikerna abdikerar från sitt ansvar. De ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Det råder helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser – och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar… Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga:

“Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka krav.”

Eller tilldela mer resurser…

Den här dialogen lär ta tid…

BUN ska besluta att godkänna ett reviderat dokument, ”Riktlinjer och regler för plats i förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg”, som ska träda i kraft redan den 1 april. Det handlar enligt förvaltningen om i huvudsak redaktionella ändringar, uppdaterade begrepp mm. Det är dock svårt för oss politiker att se, eftersom ändringarna inte har markerats i dokumentet.

Inför nämndens verksamhetsuppföljning i april vill förvaltningen genomföra en enkät bland oss politiker. Vi ska svara på frågan:

”Vad skulle ni vilja fråga våra elever?”

Jag vet inte hur förvaltningen har tänkt, men det låter onekligen både spännande och intressant. Om du som bloggläsare kommer på några bra frågor så är det bara att skicka dom till mig.

Nämnden ska få information om distansundervisning på kommunens högstadier. Jag tror dock inte att den information som ledamöterna har fått i utskicket är helt aktuell. Imorgon återgår vad jag förstår högstadieskolorna till att (se kommunens hemsida):

“bedriva närundervisning i ordinarie undervisningsform på plats i skolorna”

Jag vet att det har mullrat, och fortfarande mullrar, i personalleden. (Se TTELA 9 mars, “Mer press med distansundervisning”.) Det har varit otroligt krävande för skolpersonalen, särskilt lärarna, att ha både distansundervisning och närundervisning samtidigt. (En del klasser och elever har distansundervisning, medan andra är i skolan.) Det har varit tämligen förödande för arbetsmiljö och arbetsbelastning. (Säger lärarna, själv är jag ju numera pensionär.) Det som många i skolpersonalen också kritiserar, vilket blir ännu aktuellare imorgon, är att arbetsgivaren, dvs kommunen, inte köper in covidskydd.

Som en högstadielärare skrev, mycket ironiskt:

“Covid är alltså ett virus som föredrar gymnasieskolor och ratar i större utsträckning högstadieskolor.”

Den kritiken riktade sig nog dock mer till Folkhälsomyndigheten och Smittskydd Västra Götaland. Men vi politiker som är arbetsgivare måste hela tiden ha Arbetsmiljölagens allra första paragraf i minnet:

“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”

Kort sagt, ingen ska bli sjuk på jobbet. 

Under denna information ska jag också passa på att ställa någon fråga om “skolmiljarden”, dvs den extra miljard som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Pengarna är ju till för att:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”

Min uppfattning är att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”. Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. I andra hand är det högstadieeleverna. Och särskilt hårt drabbade är självklart de som ska ta examen nu i vår, dvs de elever/studerande som får sina slutliga betyg nu i vår och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller jobb i arbetslivet.

Det jag ska fråga om är i vilket avseende låg- och mellanstadieleverna har drabbats av coronapandemin.

Nämnden avslutar sitt sammanträde med några mindre, men viktiga, revideringar av delegeringsordningen samt information från förvaltningschefen och nämndens ordförande.

Och på onsdag är det sammanträde med kommunfullmäktige.

Kategorier:BUN 2021, corona

KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?

25 februari, 2021 1 kommentar

På gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen behandlades en hel rad frågor. Jag tänker så småningom beskriva, om inte alla, så åtminstone de flesta och viktigaste av dem. Igår skrev jag om sammanträdets viktigaste fråga – om budgetanvisningarna, dvs de budgetramar som kommunens nämnder och styrelser ska utgå ifrån när de arbetar fram sina budgetar för år 2022. (Se “KS 1: Budgetramarna fastställda”.)  I denna blogg ska jag beskriva det extra ärende som togs upp, nämligen fördelningen av Vänersborgs andel av den så kallade “skolmiljarden” – ett “extra” statsbidrag. Och skyldig till att “skolmiljarden” togs upp som ett särskilt ärende var jag…

“Skolmiljarden” är den “folkliga” benämningen på det extra bidrag som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Statsbidraget gäller enbart för år 2021. Regeringen skriver på sin hemsida (se “Över en miljard extra till skolan nästa år”):

“För att möta den tuffa utmaning som covid-19-pandemin medför förstärks det statliga stödet till skolväsendet med 1 miljard kronor 2021.”

De statliga pengarna fördelas proportionellt mellan Sveriges kommuner utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år i varje kommun. Det innebär för Vänersborgs del ungefär 4 milj kr. De här pengarna får kommunen sedan själv bestämma om hur de ska fördelas ut i kommunen. Regeringen skriver att statsbidraget får användas inte bara inom grund- och gymnasieskolan, utan också inom förskolan och vuxenutbildningen.

Syftet med “skolmiljarden” är mycket tydligt. Pengarna ska:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Pengarna ska, så att säga, användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Klassrumsundervisning anses nästan undantagslöst ha högre kvalitet än den som kan ges på distans. Det är väl bara vissa friskolekoncerner som har en annorlunda uppfattning…

I tisdags var det sammanträde med Kunskapsförbundet Väst (KFV). (Jo, jag är med där också…) Direktionen (=förbundets “fullmäktige”) informerades om att ägarsamrådet, dvs presidierna i KFV, Trollhättans stad och Vänersborgs kommun, hade diskuterat fördelningen av statsbidraget, “skolmiljarden”.

Ägarsamrådet hade kommit överens om att pengarna skulle fördelas utifrån antalet barn och unga i åldern 6–19 år. Ägarsamrådet fattar i och för sig inga beslut, utan “beslutet” ska snarare ses som en överenskommelse om vad kommunalråden ska arbeta för i sina respektive kommuner. (Det är fullmäktige som bestämmer.) Jag vet inte huruvida det diskuterades på ägarsamrådet, men fördelningen innefattar i vanlig ordning också de barn och ungdomar som går på friskolor. Men det tror jag att alla har klart för sig.

Efter ägarsamrådet fick Kunskapsförbundet en tråkig överraskning. Det kom ett nytt muntligt besked från Trollhättan – fördelningen skulle ändras. Ägarkommunerna ville inkludera barnen i förskolan i fördelningen. Det skulle naturligtvis innebära att Trollhättan och Vänersborg skulle behålla en större andel av pengarna och att KFV därigenom fick mindre…

Det var oklart om det var ett beslut som redan hade fattats i kommunerna och i så fall av vem. Ingen i direktionen hade hört talas om att beslut hade fattats – eller ens diskuterats “hemmavid”. Och då ska vi komma ihåg att direktionen i KFV består av politiker från Trollhättan och Vänersborg som alla sitter i kommunfullmäktige – och oftast också i en eller flera nämnder i sin hemkommun, 

Det här var orsaken till att jag väckte ett ärende på gårdagens sammanträde om “skolmiljarden”.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) inledde diskussionen med att konstatera att det var “någon” från Trollhättan som efter ägarsamrådet hade framfört synpunkterna att pengarna borde fördelas utifrån antal barn och ungdomar mellan 0-19 år, dvs inklusive barnen i förskolan. Augustsson var också tydlig med att inga beslut om fördelningen av skolmiljardspengarna är fattade i Vänersborg.

Ordförande Augustsson var mycket bestämd med att ärendet ska upp i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) redan den 8 mars. Därefter ska det vidare till kommunstyrelsen för att slutligen avgöras av kommunfullmäktige.

Det blev en del diskussion. Bo Carlsson (C), som numer är ordförande i barn- och utbildningsnämnden och ersättare i KFV, tyckte att diskussion i KFV hade varit “bisarr”. Det reagerade Henrik Josten (M) kraftigt mot. (Josten är ledamot i BUN och också 2:e vice ordförande i KFV.)

Själv passade jag på att framföra mina åsikter i sakfrågan… Det var samtidigt ytterligare en slags motivering till att jag väckte ärendet.

Syftet med skolmiljarden är:

“att bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”

Då är min uppfattning att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”.

Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. I andra hand är det högstadieeleverna.

De elever som drabbas allra hårdast är självklart de som ska ta examen nu i vår. De elever som går i åk 1 och 2 på gymnasiet eller åk 7 och 8 på högstadiet har faktiskt 1 eller 2 år på sig att ta igen förlorad undervisning och förlorade möjligheter till kunskap. De möjligheterna har inte eleverna i avgångsklasserna eller “vuxeleverna”. De får sina slutliga betyg nu och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller jobb i arbetslivet.

Jag anser att det är helt självklart att statsbidraget ska gå till de som är i störst behov av stöd och hjälp, dvs åk 9 i grundskolan och åk 3 i gymnasiet, samt vuxenundervisningseleverna. Därför anser jag att en rimlig fördelning borde vara att 2/3 av Vänersborgs del av statsbidraget går till Kunskapsförbundet och 1/3 till barn- och utbildningsnämnden.

Trollhättans stad ger faktiskt ett lite “småaktigt” intryck av att försöka “roffa åt sig” så mycket som möjligt av statsbidraget, istället för att se till behoven och statsbidragets syfte. Det är som att de glömmer att de elever som går på gymnasiet är deras elever, ungdomar från Trollhättan (och Vänersborg). Det hoppas jag verkligen inte att Vänersborg gör, utan att politikerna i kommunen utgår från att gymnasieungdomarna och de i vuxenutbildningen är vänersborgare (och trollhättebor). För det är precis vad de är.

Det fattades inga beslut i ärendet igår, utan frågan remitterades till kommunstyrelseförvaltningen. Det betyder att den ärendegång som ordförande Benny Augustsson beskrev i inledningen av ärendet gäller.

Och det är helt ok. Det var bra. Diskussionen om fördelningen av “skolmiljarden” får föras på allvar när det är dags att fatta beslut. Även om jag redan igår kände mig tvungen att framföra min uppfattning med tanke på diskussionen i KFV dagen innan…

Om dagens BUN

15 februari, 2021 Lämna en kommentar

Dagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) var avklarat innan lunch. Det avslutades redan kl 11.46.

Som vanligt har jag tidigare redogjort för månadens ärenden i två bloggar innan mötet och tänker i denna blogg inte upprepa det.

Verksamhetsberättelsen

Efter att förvaltningschef Sofia Bråberg hade redogjort för den så kallade “långa” verksamhetsberättelsen blev det en del inlägg och frågor från olika ledamöter. (Jag redogjorde för innehållet i verksamhetsberättelsen här: “Inför BUN 15 feb”.)

Tyvärr ägnades den övervägande delen av tiden åt “tillbuden”. (Du kan läsa mer om “tillbuden” i protokollsanteckningen nedan.)

Det var, som jag ser det, lite som att inte se skogen för att något enstaka träd stod i vägen. Några tyckte att det var bra att de anmälda tillbuden hade fördubblats under de senaste två åren och att de egentligen borde vara fler. De tog sina exempel från industrin. Jag kan väl tycka att parallellerna mellan maskiner i industrin och elever i grundskolan haltade betänkligt…

Någon framförde åsikten att benägenheten från personalen att anmäla var högre än tidigare. Det tvivlar jag på. Jag tror tvärtom att det är väldigt många tillbud som inte anmäls. Det är dels en del skrivarbete att anmäla, vilket man kan dra sig för, och dels ger en anmälan rektorn merarbete, och det vill man också undvika. (Alla anmälningar ska gå via rektor.)

Jag hade åsikter om både tillbuden och resten av verksamhetsberättelsen. De framförde jag och lämnade samtidigt in en protokollsanteckning där jag sammanfattade mina åsikter. Det fanns många trådar i protokollsanteckningen, men det var tyvärr ingen som brydde sig om att diskutera någon av dom. Men så är det. Nämnden diskuterar ofta detaljer snarare än helhet.

Det stora problemet för förskola och grundskola, som jag ser det, är den omöjliga situation som personalen i förskola och skola ställs inför när kraven från lagar och förordningar är desamma trots att de ekonomiska och personella resurserna minskar.

Jag återger min protokollsanteckning i sin helhet. (Du kan också ladda ner den här.)

===

Protokollsanteckning verksamhetsberättelse

Verksamhetsberättelsen bör vara konkretare och tydligare. De svårigheter som förskolor och skolor hade att med de tilldelade resurserna kunna uppfylla kraven och intentionerna i Skollagen och Arbetsmiljölagen borde betonats.

I Arbetsmiljölagen 1 kap 1 § står det:

“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”

Sjukfrånvaron ökade förra året till 10,0 %. (2019 var den 7,3%.) Coronaepidemin förklarar naturligtvis en del av ökningen, men nämnden som arbetsgivare hade fortfarande kvar sina skyldigheter enligt lagen. Och att i det läget minska antalet anställda i grundskolan med 63 på grund av besparingskrav var egentligen inte försvarbart. Ett sätt att minska smittspridningen kunde ju t ex vara att dela klasserna. Det fanns också moment som krävde personal på plats i skolorna, som t ex praktiska moment som inte kunde skjutas upp, olika typer av prov som inte kunde skjutas upp eller genomföras på distans och för elever som i övrigt var sårbara för fjärr- eller distansundervisning.

Ju färre anställda det finns i förskolor och skolor desto mer arbete för de som arbetar kvar. Kraven var ju desamma trots att resurserna minskade.

I Skollagens 1 kap § 4 beskrivs syftet med skolväsendet:

“…att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. … I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Kunde barn- och utbildningsnämnden uppfylla uppdraget med knappa och minskade resurser? Det står i verksamhetsberättelsen om förskolan:

“Det finns dock variationer mellan förskolorna, där främst resurskostnader för barn i behov av särskilt stöd är svåra att täcka inom tilldelad budget.”

Nettokostnaden per elev i grundskolan ökade på grund av elevers behov av särskilt stöd, både psykosocialt och språkligt. Samtidigt hade statsbidragen för nyanlända minskat. Det är tveksamt om alla barn och elever som var i behov av särskilt stöd fick tillräckligt med stöd. 

Personalorganisationerna rapporterade om att den minskade personaltätheten ledde till minskad trygghet och ökad oro i skolorna. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det innebar en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och då ska vi notera att det står i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:

“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”

I Skollagen finns ett helt kapitel om trygghet och studiero. Under rubriken arbetsmiljö (5 kap 3 §) står det:

“Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”

Verksamheten under barn- och utbildningsnämnden hade uppenbarligen stora svårigheter att uppfylla Skollagen på detta område.

Barn- och utbildningsnämnden måste följa både Skollagen och Arbetsmiljölagen. De här lagarna står över kommunala beslut. I mål- och resursplanen (MRP) stod det emellertid något helt annat:

“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet…”

Kommunens ekonomi står inte över Skollag och Arbetsmiljölag.

Barn- och utbildningsnämndens personal gjorde ett fantastiskt jobb. Jag vill med denna protokollsanteckning påvisa den omöjliga situation som personalen ställdes inför när kraven från lagar och förordningar var desamma trots att de ekonomiska och personella resurserna minskade.

Det borde framgå tydligare i verksamhetsberättelsen.

===

Fastighetsinvesteringar

Det andra ärendet som undertecknad vänsterpartistisk bloggare hade åsikter om var “Budget 2022; Mål- och resursplan 2022-2024: Fastighetsinvesteringar”. Tyvärr hade emellertid ingen annan i nämnden några åsikter… (Jag skrev om detta ärende i bloggen “Inför BUN 15 feb (2)”.) Återigen lämnade jag in en protokollsanteckning. (Den kan laddas ner här.)

Mina två protokollsanteckningar följer förhoppningsvis med ärendena vidare i beslutskedjan så att andra politiker har möjlighet att läsa dem. Och någonstans kanske någon hakar på och tar en diskussion…

===

Protokollsanteckning Fastighet

Kommunens behov av investeringar har inventerats och sammanställts. De enskilda investeringarna har sedan prioriterats utifrån en modell som utgått från investeringsprojektens relevans och projektens brådska.

Relevansen tittar på antalet av kommunens inriktningsmål som projektet bidrar till och brådskan handlar om konsekvenser om projektet inte genomförs på utsatt tid.

Jag anser att fler kriterier bör användas och beaktas vid en sådan här prioritering. Framför allt borde lagar beaktas, för barn- och utbildningsnämndens del framför allt Skollagen, Barnkonventionen och Arbetsmiljölagen.

Kommunens inriktningsmål väger också lätt jämfört med vad lagarna stadgar. Även de tillfälliga “lösningarna” måste vägas mot lagkraven.

För att ta ett enda exempel, Mariedalskolans idrottshall. Förvaltningen beskriver konsekvenserna av en “försenad” investering:

“De negativa konsekvenserna går inte att hantera med alternativa lösningar”

Enligt prioriteringslistan ska inte spaden sättas i jorden vid Mariedalskolan förrän tidigast år 2025…

Jag tror att prioriteringen som framkommer i underlaget leder till att barn- och utbildningsnämnden får svårt att uppfylla lagarnas krav.

===

Kommentar om Mariedalskolans idrottshall

Jag ställde under informationen en fråga om nedprioriteringen av Mariedalskolans idrottshall. Idrottshallen fanns ju med som exempel i protokollsanteckningen. Beskedet var att den hade “nedprioriterats”, eftersom den uppfyllde så få av kommunens inriktningsmål…

Kommunens inriktningsmål? Men Skollag och läroplan då…?

I Skollagen står det, 2 kap 35 §:

För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.”

I Vänersborg står kommunens beslut över Svea Rikets lagar…

Övriga ärenden

Nämnden hade fler ärenden. Förvaltningschefen återberättade en del av en presentation som hon höll vid de “gemensamma presidieöverläggningarna”. Jag antar att det var inför budgetberedningen och dess arbete med budget 2022. Det var en imponerande bra presentation. Jag tänkte återkomma till den i en senare blogg när presentationen har skickats ut till ledamöterna.

I de övriga ärendena fick nämnden information, men både frågor och kommentarer lyste i stort sett med sin frånvaro. Ärendena klubbades igenom snabbt och effektivt av ordförande Carlsson.

BUN fick en dragning om hur konsekvenserna av pandemin hanteras på högstadieskolorna. Klasserna går på ett “rullande schema” – två dagar i skolan, en dag distansundervisning. Det är sannolikt den bästa lösningen med tanke på omständigheterna. Ledamoten Henrik Josten (M) framförde farhågor om att:

“eleverna tappar mycket hur man än gör, framför allt åk 9.”

Förvaltningen är medveten om problemet. De som riskerar att inte få betyg är på skolorna och lovskolan kommer att särskilt riktas mot 9:orna.

Förvaltningschef Bråberg redogjorde som vanligt för vad hon hade haft för sig sedan sist. Hon berättade bland annat att kommundirektören på ett möte, liksom hon själv, var positiv till “tillitsbaserad styrning”. Och det var glädjande att höra. (Läs vidare om tillitsbaserad styrning – klicka här.)

Jag kunde inte “hålla tillbaka” när jag hörde om alla budgetmöten med alla föreläsningar, diskussioner, grupparbeten mm – med en väldigt massa folk inblandade. Varför allt detta “arbete” när kommunledningen likt förbaskat lägger i stort sett en kopia på samma budget som förra året. Och förra årets budget var en kopia av budgeten från året innan. Som var en kopia på…. Osv.

Ordförande Bo Carlsson (C) avslutade i vanlig ordning dagens sammanträde. Han tyckte, precis som vi alla, att distansmötet återigen fungerade bra, men att:

“det finns inget som slår det fysiska mötet”

Och så är det.

Inför BUN 15 feb (2)

10 februari, 2021 Lämna en kommentar

I min förra blogg inför måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) skrev jag om den “långa” verksamhetsberättelsen. (Se “Inför BUN 15 feb”.) I denna blogg tänkte jag redovisa flera av de övriga ärendena.

Under ärende 3 är det tänkt att nämnden ska godkänna:

“upprättad investeringsbudget avseende fastighetsinvesteringar för perioden 2022-2024 med tillhörande beskrivning över behov och konsekvenser samt översända dessa till samhällsbyggnadsnämnden.”

Nämndens beslut kommer att vara en del av budget 2022 och kommer att ingå i Mål- och resursplanen (MRP).

Behovet av lokaler är stort inom barn- och utbildningsförvaltningen. Kommunen har sedan många år tillbaka reagerat allt för sent för de stora behoven av lokaler. BUN har därför tvingats hyra in många moduler för att kunna ta emot alla barn och elever. Nu strävar kommunen efter att ordna så att samtliga fastighetsinvesteringar håller sig inom det finansiella investeringsmålet och den organisatoriska kapaciteten, dvs om det är möjligt att genomföra projekten. Sedan har de enskilda investeringarna prioriterats utifrån en modell som utgått från investeringsprojektens relevans och projektens brådska. Relevansen tittar på antalet av kommunens inriktningsmål som projektet bidrar till och brådskan handlar om konsekvenser om projektet inte genomförs på utsatt tid. De här två aspekterna har sedan summerats ihop och då har man fått en slags angelägenhetsgrad för de olika investeringsprojekten. Resultatet har blivit att en prioriteringslista på fastighetsinvesteringarna har upprättats.

Jag skulle väl kunna tänka mig fler kriterier vid en sådan här prioritering, t ex att barnkonventionen måste beaktas (för BUN:s del handlar det ju om barn och ungdomar) eller att investeringar som lockar nya invånare till kommunen ges företräde. 

Nämnden ska inte besluta om hela kommunens prioriteringslista utan bara om prioriteringen av BUN:s önskemål och behov av fastighetsinvesteringar. Och jag kan inte hjälpa det. Det suger till lite i magen när jag ser tabellen där investeringarna har tidsbestämts.

Det förslag som BUN ska ta ställning till på måndag har följande utseende:

Anm. Noteringar till tabellen ovan:
Prioritering märkt med X avser redan påbörjad investering. Övriga investeringar är prioriterade med nr. 1-9. I det totala anslaget per projekt återfinns även investering för kök. Kolumn med ”Avgår hyra” avser möjliga, ej beslutade uppsägningar av lokaler och moduler, framtagna av barn- och utbildningsförvaltningen. När moduler avvecklas kommer även vissa av etableringskostnader att uppkomma, ca 5 mkr. Dessa engångskostnader finns inte medtagna ovan.

==

Flera fastighetsinvesteringar har flyttats fram i tiden. Två investeringsprojekt, förskoleplatser Frändefors och Onsjöskolan F-6, har skjutits fram så många år att de inte finns med överhuvudtaget i förslaget.

Det är inte avsatta några investeringsmedel för de fyra nya förskoleavdelningarna i Brålanda, som nämnden nyligen beslutade om, förrän år 2024. Jag trodde att ekonomiska medel redan fanns avsatta för fastighetsinvesteringar i både Frändefors och Brålanda, att det fanns med i den senaste mål- och resursplanen 2021-2023… Så var det också, men investeringarna har tydligen flyttats. Det innebär att förvaltningen måste använda Dalboskolan och Missionskyrkan (”G-klaven”) till förskoleavdelningar i fortsättningen också. I värsta fall så får väl nya moduler hyras in. (OBS! Jag har gjort redigeringar i slutet på detta stycke. 11/2 kl 09.20.)

Flera som jag ser det nödvändiga investeringar för att få nya förskoleplatser kommer inte att bli aktuella förrän tidigast år 2025. Det innebär bland annat att vårdnadshavare antagligen kommer att få köra runt barnen i stan och att grannbarn får gå på olika förskolor. Förhoppningsvis kommer det att finnas plats för alla barn, och om inte får nya moduler hyras in.

Elever kommer att få fortsätta bussas runt mellan skolor för att få undervisning i specialsalar, och schemaläggarna kommer att få slita sina hår för att få alla scheman att gå ihop – om det ens är möjligt. För både lärare och elever… Det är också en gåta hur fritidshemmen ska få tillräckligt med lokaler och var alla elever ska få sin skollunch. Och jag undrar hur Mariedalskolan ska kunna arbeta med läroplanens kunskapskrav i ämnet Idrott och hälsa. Idrottshallen har prioriterats bort tidigare, och det fortsätter – trots att antalet elever på skolan har ökat. Det är också många skolor som även fortsättningsvis i några år får klara sig utan utrymmen för t ex mindre undervisningsgrupper, grupprum och samtalsrum.

Och Norra skolan finns fortfarande inte med. Det verkar som om den ska läggas ner, trots att det inte finns något “riktigt” beslut.

Jag skrev i min förra blogg att de anmälda tillbuden i grundskolan har ökat. Det är nog inte helt osannolikt att de kommer att fortsätta öka. Och egentligen undrar jag om förskola och grundskola egentligen har de lokalmässiga förutsättningarna för den pedagogiska verksamhet som Skollagen förutsätter, och kräver…

Det är nog inte så mycket att orda om på måndag om fastighetsinvesteringarna. Jag tror att de flesta ledamöter är överens om att flera av investeringarna borde ligga närmare i tiden. Det “riktiga” prioriteringen, dvs av alla investeringsobjekten i hela kommunen, måste emellertid överlåtas till kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

Det har inkommit ett medborgarförslag om att utveckla Bergagården till ett innovationscentrum. BUN ska yttra sig i frågan men har egentligen inget att säga:

“Barn- och utbildningsnämnden har inget att erinra i ärendet då det inte berör barn- och utbildningsnämndens ansvarsområde.”

Patientsäkerhetsberättelsen för 2020 ska behandlas. Det är dock “bara” ett informationsärende. Det har varit en del avvikelser, men inga som har äventyrat elevernas hälsa. Och med tanke på hur många barn och ungdomar det finns i kommunen så är det ovanligt få avvikelser, tycker i varje fall jag. Däremot blir jag lite beklämd när jag läser att skolsköterskemottagningarna i skolorna i Frändefors och Skerrud saknar vatten… 

BUN är också remissinstans för Kulturdepartementets “Förslag till handlingsprogram för bevarande av nationella minoritetsspråk”. Förvaltningen skriver, fast det är ordförande Bo Carlsson (C) som har undertecknat yttrandet som nämnden ska godkänna:

“Barn- och utbildningsnämnden har ingen erfarenhet av att skapa förskoleavdelningar med inriktning mot ett minoritetsspråk i utbildningen och där undervisningen sker på två språk. I kommunen har vi få kommuninvånare som efterfrågar något av de tre minoritetsspråken i förskolan som omnämns i planen.”

Och om ett förslag om att Vänersborg ska bli förvaltningsområde för romska anser Carlsson att den möjligheten i så fall behöver ses över och samordnas med Trollhättans utbildningsförvaltning.

På tal om ordförande Carlsson så ska han också utses till att representera nämnden i kommunens lokala styrgrupp i skolmatsakademin. Det innebär nog att vi i framtiden kan räkna med att det kommer att serveras mer mjölk och, framför allt, kött från Gestad i våra skolor och förskolor…   ;)

Det blir också information och beslut om samverkan med Västra Götalandsregionen gällande barns och ungas hälsa och en förlängning av ”Handlingsplan för Psykisk hälsa 2018-2022” samt om distansundervisningen på högstadiet.

Min gissning är att trots det digra underlaget så blir det ett relativt kort sammanträde. Vi får se, det händer inte alltför sällan att gissningarna slår helt fel…

Inför BUN 15 feb

9 februari, 2021 1 kommentar

Så var det då dags igen, årets andra sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) – tillika det andra sammanträdet med det före detta mångåriga kommunalrådet Bo Carlsson (C) som ordförande.

Denna gång häpnade man lite när utskicket kom i måndags. Det var på inte mindre än 258 sidor… Det börjar närma sig samma klass som utskicken till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige…

Men först kan jag meddela att den 5 februari kom en dom från Förvaltningsrätten i Göteborg. Det var i målet om den nya skolan på Holmängen. Peab Sverige AB hade överklagat att Serneke Bygg AB hade vunnit upphandlingen om att få bygga den nya skolan.

Förvaltningsrätten avslog ansökan med motiveringen:

“Sammantaget har Peab inte förmått visa att kommunen har agerat i strid med bestämmelserna i LOU. Peab har därmed inte heller visat att bolaget har lidit eller riskerat att lida skada. Ansökan ska därför avslås.”

Det var bra. Nu kan processen med att uppföra den nya Holmängenskolan rulla vidare.

Nämndens dagordning på måndag har följande utseende:

Det är dags för nämnden att godkänna den “långa” verksamhetsberättelsen. Den är, kan man väl säga, den “riktiga” verksamhetsberättelsen, den som liksom gäller. (Förra nämndsmötet i januari behandlade och godkände den “korta” verksamhetsberättelsen, se “BUN: Året som gått”.)

Verksamhetsberättelsen börjar ganska högtidligt:

“Kommunfullmäktige är huvudman för utbildning inom skolväsendet och ansvarar för att i enlighet med nationella lagar och styrdokument bedriva en likvärdig utbildning för alla barn…”

Jag tror att nämnden borde vara lite konkretare här och skriva ut vilka nationella lagar som åsyftas, att det handlar om Skollagen men även Arbetsmiljölagen. Jag är nämligen inte säker på att kommunfullmäktige eller de som styr är riktigt klara över vad dessa lagar verkligen föreskriver.

I Arbetsmiljölagens direkta inledning (1 kap 1 §) står det:

“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”

Arbetstagare ska helt enkelt ha en bra arbetsmiljö och inte bli sjuka av sitt arbete.

Skollagen handlar naturligtvis om skolväsendet och lagen slår tidigt (1 kap 4 §) fast att utbildningens syfte är:

“…att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. … I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Skrivningarna i Skollagen innebär självklart att förskola och skola ska ha de ekonomiska och andra resurser som krävs för att kunna följa och uppfylla sitt uppdrag och lagens krav. För att ta ett enda konkret exempel, Skollagen kap 3 kap 7 §:

“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Det står “ska”, det är inte förhandlingsbart. Kommunen som huvudman måste tillhandahålla de medel och ge de förutsättningar som krävs för att genomföra lagens uppdrag.

Innebörden av Skollag och Arbetsmiljölag står i stark kontrast till de styrandes inställning. I mål- och resursplanen (MRP), dvs i “budgetbeslutet”, står det nämligen något helt annat:

“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet…”

Kommunfullmäktige sätter alltså sitt budgetbeslut över de svenska lagarna. Det är egentligen mycket anmärkningsvärt. Det betyder att om de begränsade ekonomiska resurserna inte räcker till för att uppfylla Skollagens och Arbetsmiljölagens krav så är kommunfullmäktiges budgetbeslut överordnat …

Och är någon tveksam vad som gäller så görs det ännu tydligare i MRP:

“Vid hantering av befarade eller konstaterade budgetavvikelser är nämnder och enheter skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att styra verksamheten, så att de ekonomiska ramarna hålls.”

Finns det inga pengar kvar till särskilt stöd, så får eleverna i behov av sådant stöd klara sig utan.

Den här “prioriteringen”, som kommunfullmäktige har antagit, kan naturligtvis inte barn- och utbildningsnämnden ändra på, men en liten konkretisering av vilka lagar det handlar om skulle nämnden kunna faktiskt kunna skriva ut. Det är ju nämndens eget dokument…

Verksamheterna beskrivs på ett mer omfattande och tydligare sätt i den “långa” verksamhetsberättelsen än i den “korta”. Nämndens ledamöter, och andra intresserade, kan läsa om kompetensutveckling, olika samarbeten, projekt och metoder för att öka måluppfyllelsen.

I den “långa” verksamhetsberättelsen hittar vi också, liksom i den “korta”, målavstämningar. Jag ska inte gå in något på dem, utan hänvisar till diskussionen och redogörelsen i den tidigare bloggen, “BUN: Året som gått”.

Verksamhetsberättelsen handlar självklart också om ekonomi, men det viktigaste har det redogjorts för redan i den “korta” berättelsen.

BUN redovisar som bekant ett överskott år 2020 på 1 milj kr. Det är självklart de extra statliga bidragen under pandemin som till stor del har räddat den ekonomiska situationen – inte bara för BUN utan för hela kommunen.

Jag tycker att det här avsnittet ur verksamhetsberättelsen redogör för statsbidragens funktion och konsekvenser på ett bra sätt. Statsbidragen är nämligen inte helt oproblematiska. (Jag har tidigare återgett åtminstone delar av dessa synpunkter.) Förvaltningen skriver:

“Den nationella styrningen med många och omfattande riktade bidrag leder till ryckighet i planering och ger bristande långsiktighet i kvalitetsarbetet. De riktade statsbidragen är självklart värdefulla finansiella tillskott men de riskerar samtidigt att motverka en önskvärd utveckling genom oförutsägbarheten och korta ledtider. Särskilt problematiska är de bidrag som riktas mot ökad bemanning och löner. De skapar oro i verksamheterna och kortsiktighet i insatserna eftersom man inte vet hur länge man kan räkna med bidragen eller om man får behålla dem utifrån eventuella förändringar i kommunens tilldelning. Statsbidragshanteringen ökar administrationen, och trots att de är värdefulla och omfattande intäkter så skapar det problem med planering, styrning och prioritering lokalt.”

Det är naturligtvis viktigt att ha koll på nämndens kostnader, här syns kostnaderna ”i stort”:

Det är stora summor som går till annat än själva undervisningen. Det är naturligtvis nödvändiga kringkostnader, men ibland får jag känslan av att de är högre än de borde vara. Som t ex lokalkostnaderna…

Det hör till saken att BUN höll nere kostnaderna år 2020:

“grundskolans verksamheter har arbetat intensivt för budget i balans”

Det glädjer naturligtvis de styrande politikerna liksom ekonomer och revisorer. Frågan är vad elever, vårdnadshavare och skolpersonal anser…

Personalneddragningarna har varit omfattande. I grundskolan var det 63 färre anställda år 2020 än 2019. Totalt sett minskade antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen förra året jämfört med 2019 med 40 personer… 40 personer… (Det har anställts personal inom förskola och grundsärskola på grund av fler barn och elever.)

Det innebar att BUN förra året minskade sina personalkostnader med 29,2 milj kr. Och det gjordes trots att lönerna ökade. Med all sannolikhet dessutom mer än “budgeterat”, eftersom det krävs ganska höga löner för att locka legitimerade pedagoger till kommunen (sk löneglidning).

En annan åtgärd som sparade pengar var återhållsamheten med vikarier. Det har också varit svårare att få tag i vikarier under pandemin. Det är inget positivt för de tillsvidareanställda att inte vikarier sätts in. Det blir ökad arbetsbörda och sämre arbetsmiljö för de som är ”kvar på arbetsplatsen”. Och det har varit väldigt många pedagoger sjuka och frånvarande under pandemin…

Samtidigt har nettokostnaden per elev i årskurs 1-9 ökat på grund av elevers behov av särskilt stöd, både psykosocialt och språkligt. Och också beroende på minskade statsbidrag för nyanlända. 

Grundsärskolan uppvisade ett underskott 2020 på nästan 3,5 milj kr. Och det trots ökade intäkter på grund av fler elever från andra kommuner och bidrag för sjuklöner på 624.000 kr. Men med fler elever har även kostnaderna ökat. Det har krävts mer personal och utökade lokalytor.

Även i förskolan har det strävats efter budgetar i balans på de olika enheterna. Och det berör mig särskilt när jag läser:

“Det finns dock variationer mellan förskolorna, där främst resurskostnader för barn i behov av särskilt stöd är svåra att täcka inom tilldelad budget.”

Det måste väl finnas fler partier än Vänsterpartiet som finner det oacceptabelt att rektorer överhuvudtaget kan ställas, och ställs, inför sådana här dilemman och överväganden?

Konsekvensen av besparingar och neddragningar brukar bli ökad sjukfrånvaro. Och sjukfrånvaron ökade förra året till 10,0 %. Men på grund av coronapandemin är det naturligtvis svårt att dra säkra slutsatser om orsakerna. År 2018 var sjukfrånvaron 7,5% och år 2019 var den 7,3%. Både korttidssjukfrånvaron och långtidssjukskrivningarna ökade.

Personalorganisationerna (lärarnas fackliga organisationer) menar att den minskade personaltätheten har lett till minskad trygghet och ökad oro i skolorna. Och rapporterna om tillbud har ökat. 2018 var de anmälda tillbuden i grundskolan 195 och 2019 var de 327. En kraftig ökning med andra ord. Tillbuden ökade också under 2020 och uppgick till 397. De anmälda tillbuden har alltså fördubblats på två år.

De flesta tillbuden:

“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”

När BUN behandlade den korta verksamhetsberättelsen i januari så var jag tämligen ensam om att vilja diskutera förra årets verksamhet, besparingar och nedskärningar. (Se “BUN 18 jan”.) Det blir nog ingen diskussion nu heller.

Jag återkommer med fler ärenden.

PS. Lutz Rininsland (V) förklarar i sin senaste blogg “Dags att tala högt och tydligt” budgetprocessen i Vänersborg på ett enkelt sätt. Budgetprocessen för 2022 är ju i full gång.

BUN 18 jan

19 januari, 2021 Lämna en kommentar

Gårdagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) blev relativt långt. Det började kl 08.30 och slutade kl 14.50. Men så var det också mycket information och dessutom en så kallad workshop.

Nämndens nytillträdde ordförande Bo Carlsson (C) ledde mötet. Det var inte första gången han var ordförande för ett politiskt sammanträde. Det syntes. Han skötte klubban lugnt och rutinerat. Det är för övrigt inte helt lätt i distanssammanträdenas tider.

Det började med en information om distansundervisningen i högstadieskolorna. Vänersborg liksom flera andra kommuner, t ex Trollhättan, införde distansundervisning förra veckan och det ska fortsätta denna vecka. Hur det blir nästa vecka fattar förvaltningschef Bråberg beslut om senare i veckan. Det handlar om totalt 1.200 elever. Dock är 200 elever av olika skäl på plats i skolorna. Det kan t ex vara att det inte är någon studiero i hemmet, att internet inte fungerar eller att eleverna är i behov av stöd.

Verksamhetsuppföljningen handlade om förskolan. Ett flertal rektorer och en specialpedagog berättade om verksamheten och det pedagogiska tänket. Det var en mycket proffsig presentation som nämnden fick avnjuta. Men det som slog åtminstone mig allra mest, det var den levande och professionella diskussionen och dito arbetet som pågår bland pedagogerna i förskolan. Det var nästan så att man blev sugen att delta i de pedagogiska samtal som förs ute i verksamheterna…

Jag blev emellertid något beklämd av att det bara fanns en specialpedagog anställd i förskolan. Det skulle i och för sig anställas en till inom kort, men det borde finnas betydligt fler specialpedagoger. Behoven är stora och jag tror också att det vore en bra strategi att förstärka det förebyggande arbetet, framför allt naturligtvis för barnens skull men också för kommunens. Pengarna för specialpedagogerna skulle “betalas tillbaka” mångfalt i ett senare skede.

Förvaltningschefen redogjorde för den korta verksamhetsberättelsen. Verksamhetsberättelsen är ju en slags sammanfattning av förra årets verksamhet. Det kommer så småningom en längre verksamhetsberättelse, men redan nu fanns det mycket att ta upp, problematisera och diskutera. Tyckte i varje fall jag. Jag lyfte flera av de saker som jag skrev om i bloggen ”BUN: Året som gått”.

Tyvärr verkade jag vara tämligen ensam om att vilja diskutera förra årets verksamhet, besparingar och nedskärningar. (Antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen minskade förra året jämfört med 2019 med 40 personer…) Jag förstår inte riktigt varför. Det borde ju vara centralt att analysera och dra slutsatser från det som har varit för att kunna göra verksamheten bättre kommande år, typ lära sig av sina misstag. Kanske är det så att de andra partierna inte riktigt vill ta ansvar för och försvara den budgettilldelning som de bestämde för kommunens förskolor och grundskolor.

Det framgick också av redovisningen att verksamheten i förskolor och grundskolor har stora “utmaningar” även under detta år. Och det är klart, påstår man som flera i de styrande partierna har gjort, att kommunens budget för 2021 innebär en satsning på skolan, så kan jag förstå att man helst låtsas som ingenting. Hur som helst var det undertecknad som frågade och påstod saker, och förvaltningschefen som svarade.

Det är mycket att hålla reda på. Samtidigt som nämnden ska styra verksamheten under 2021 så behandlar den (eller borde göra) förra året och dessutom börjar titta framåt mot nästa. BUN fick information om budgetförutsättningar och arbetet med nämndens förväntade resultat inför budget 2022. Kommunen ska snart börja budgetarbetet för nästa år genom att budgetberedningen bland annat träffar nämndens presidium i slutet av januari. Redan nu ser nämnden att kostnaderna kommer att öka nästa år. Kapitalkostnaderna för fastighetsinvesteringar blir allt större liksom kostnaderna för barn och elever med särskilda behov.

Och så var det då en workshop på 60 min angående varumärkesplattform. Och även om inte entusiasmen sprudlade så var ändå aktiviteten och engagemanget vida större än när verksamhetsberättelsen behandlades…

Kommunstyrelseförvaltningen har fortfarande inte svarat på de frågor jag ställde förra veckan om varumärkesarbetet… (Se ”BUN: Året som gått”.) Bo Carlsson (C) gav dock på sätt och vis svar. Carlsson sa något sådant här:

“Marie Dahlin gav uppdraget för några år sedan. Nu har nån letat fram det här dokumentet.”

Lite senare sa han att “nån” var kommundirektören och kommunstyrelsens ordförande. Carlsson verkade för övrigt inte särskilt entusiastisk över arbetet. Ändå var det han som kom med sammanträdets mest minnesvärda kommentar. Den gavs i samband med att nämnden diskuterade frågeställningen:

“Om Vänersborg var en känd person – vem skulle det vara?”

Det fanns några bilder på olika personer, bland annat Bert Karlsson. Då kom Carlsson, ironiskt och med glimten i ögat, på en bra slogan:

“Vi är en kommun som struntar i regler och lagar…”

Men jag undrar vem ledamöterna tänkte på i det sammanhanget?

Under lokalinformationen fick ledamöter och ersättare veta att kommunen väntar på besked från Förvaltningsrätten angående Holmängenskolan. Upphandlingen är nämligen överklagad. Två av huskropparna ska underhållas och “göras om” på Mariedalskolan. Det kräver evakuering, och då ska de två modulerna som står vid Tärnan användas. Hallebergs förskola ska renoveras under året och på Norra skolan har ett takbyte påbörjats. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.)

BUN fattade också beslutet att samhällsbyggnadsnämnden ska starta lokalplanering för utbyggnad av förskoleplatser i Dalsland – se “Årets första BUN 2021”. I denna blogg glömde jag faktiskt att redovisa att den planerade utbyggnaden innebär att netto 36 nya platser tillskapas i Brålanda och netto 9 nya platser i Frändefors. Det var en självklart en enig nämnd som stod bakom beslutet, även om ingen yttrade sig – mer än en viss vänsterpartist…

Sammanträdet avslutades med information från dels ordförande Bo Carlsson (C) och dels förvaltningschef Sofia Bråberg. Förvaltningschefen redogjorde för medarbetarenkäten och siffror på gymnasiebehörigheten utifrån höstens betyg. Det finns anledning att återkomma till dessa punkter.

Sofia Bråberg meddelade också den glädjande nyheten att det nu är kommunalt städ i alla för- och grundskolor i Vänersborg. 

Återigen fungerade tekniken om inte perfekt så i varje fall helt nöjaktigt. Ibland när det strular så tror jag att det faktiskt beror mer på användarna än på tekniken…

BUN: Året som gått

17 januari, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon är det dags för årets första sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). I min förra “BUN-blogg” skrev jag lite om nämndens nye ordförande och framför allt om nämndens vilja och planer på att bygga ut förskolorna i Frändefors och Brålanda. (Se “Årets första BUN 2021”.)

I fredags kom en kompletterande handling, den korta verksamhetsberättelsen. Verksamhetsberättelsen kommer att ingå i kommunens “externa bokslut och årsredovisning för år 2020”. Det är typ en sammanfattning av året som gått, dvs år 2020.

Som vanligt börjar verksamhetsberättelsen med en resultatavstämning. Här redovisas “nämndens förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås”. Det är mestadels gröna ploppar som redovisas. Det betyder att de förväntade resultaten har uppnåtts. 

Resultaten som har uppnåtts är:

  • “andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön bibehålles”
  • “andelen undervisande avdelningar inom förskolan ökar”
  • “andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 bibehålles”
  • “andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet bibehålles”
  • “andelen medarbetare som upplever att kompetens och idéer tillvaratas bibehålles”

Det kan noteras att nämnden inte hade som målsättning att resultaten skulle bli bättre, utan just “bibehållas”. Det bestämde ett enigt BUN i april 2019. Så är det i besparingstider…

De förväntade resultat som inte uppfylldes beror båda på pandemin. Det var “andelen svar på vårdnadshavarenkäten ska öka”, där det inte finns något resultat att redovisa, och “andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 25 % frånvaro ska minska”, som inte uppfylldes. Frånvarosiffrorna stack i höjden, som förvaltningen skriver, från och med mars. 

Jag kan väl tycka att det på sätt och vis är tämligen motsägelsefullt att ändå få så pass bra resultat under detta coronaår. Förvaltningen skriver:

“Coronapandemin som drabbade oss under våren har medfört hög frånvaro för både barn/elever och personal.”

Trots den höga frånvaron så håller verksamheterna tydligen ställningarna. Det som kanske är mest överraskande är att behörigheten till gymnasiet faktiskt ökade under dessa omständigheter. Förvaltningen förklarar:

“Under vårterminen 2020 har extra fokus lagts på de elever som saknat något/några ämnen för att nå gymnasiebehörighet. Tack vare ett intensivt arbete av rektorer, personal och elever lyckades vi öka andelen behöriga elever från 75,8% (vårterminen 2019) till 79,6% (vårterminen 2020).”

Men det var inte bara coronan som drabbade BUN förra året. Det var också besparingar och nedskärningar. I underlagen från BU-förvaltningen till kommunstyrelsens budgetförslag i april 2019 hade förvaltningen beskrivit några av konsekvenserna på följande sätt:

”Personalminskningar innebär stora konsekvenser i arbetsmiljön såsom organisationsförändringar, försämrad servicenivå, ökad arbetsbelastning samt bortprioritering av arbetsuppgifter. Barn och elever får försämrat stöd i sin utveckling mot målen. Personaltätheten i kommunen ligger fortsatt under rikssnitt och jämförbara kommuner, enligt Skolverkets kommunblad 2017. Kan ej garantera barn och elevers säkerhet. Kvaliteten i barn och elevers lärmiljöer försämras väsentligt och vuxennärvaron minskas, vilket medför ökade grupp- och klasstorlekar.”

Nämnden ansåg att mer pengar var ”nödvändiga” och att situationen var “allvarlig”. Och i beslutet den 23 april 2019 under ärendet ”Budget 2020; Mål- och resursplan 2020-2022” kom samtliga partier överens om formuleringen:

“Tilldelad budgetram innebär att lagstadgad förskole-/skolverksamhet ej kommer att kunna upprätthållas.”

Jag hade önskat att det i resultatavstämningen hade skett en tydligare utvärdering utifrån de mycket allvarliga farhågor som både politiker och tjänstemän hade inför 2020. Eller är det kanske så att de förväntade resultaten inte avspeglar tillståndet och utvecklingen i verksamheterna…?

I verksamhetsberättelsens resultatredovisning förekommer några uttryck och tankar i väldigt positiv anda som jag egentligen skulle vilja ha förklarade, och kanske också belagda. Det vore också intressant att höra hur dessa idéer relateras till styrdokumenten och den diskussion som förekommer allmänt idag om kunskap och inlärning. Några sådana formuleringar i verksamhetsberättelserna är:

  • “Vi ser ett perspektivskifte i lärarnas dialoger kring undervisningen, där fokus har flyttats från vad man undervisar om till hur man undervisar och varför man undervisar på ett visst sätt.”
  • “undervisningskvaliteten har ökat successivt på enheterna [i förskolorna; min anm]”
  • “Bedömarstödet och skolornas egna screeningmatriser [gäller åk 1; min anm], det vill säga matriser som synliggör elevernas kunskapsutveckling över tid i samtliga ämnen, har också bidragit till att skolorna utvecklat sitt arbete med att identifiera behov av insatser på både individ- och gruppnivå.”

Mitt intresse bottnar dock mer i min erfarenhet som gammal pedagog än som politiker. Och för att vara tydlig, jag påstår inte att formuleringarna i verksamhetsberättelserna är felaktiga, bara att de går att problematisera och diskutera. Vilket jag hoppas sker ute på enheterna.

Verksamhetsberättelsen visar vidare att antalet placerade barn 1-5 år i förskola och pedagogisk omsorg ökade förra året (2020) jämfört med året innan (2019) med 22 barn. På motsvarande sätt minskade antalet barn i fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år med 93 barn. Antalet elever i grundskolan minskade med 15.

Självklart handlar en stor del av den korta verksamhetsberättelsen om ekonomi.

Barn- och utbildningsnämnden gjorde år 2020 ett överskott med 1 milj kr. Det är ett mycket positivt resultat – för en ekonom. För en politiker och pensionerad pedagog som värnar om förskola och grundskola är det dock inte fallet.

“Barn- och utbildningsnämnden hade inför 2020 en organisation som var större än vad budgeten medgav, vilket medförde ett behov av effektiviseringar, främst minskning av personalkostnader, på 29,2 mnkr.”

Minskning av personalkostnader med nästan 30 milj kr… Antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen minskade förra året jämfört med 2019 med 40 personer… 40 personer…

Det var färre antal barn och elever förra året än vad nämnden hade budgeterat. Det minskade kostnaderna. Statsbidragen för sjuklöner bidrog självklart också till det positiva ekonomiska resultatet. Statsbidragen för sjuklöner uppgick nämligen till hela 10,7 milj kr.

En annan åtgärd som sparade pengar var återhållsamheten med vikarier. Det är inget positivt för de anställda att inte vikarier sätts in. Det blir ökad arbetsbörda och sämre arbetsmiljö för de som är ”kvar på arbetsplatsen”. Och det har varit väldigt många pedagoger sjuka och frånvarande under pandemin…

Trots att BUN i sin helhet uppvisade ett litet överskott så gick grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år med ett underskott förra året på 7,3 milj kr. Det här trots att det var färre elever i både grundskola och fritidshem. Å andra sidan var antalet elever i grundsärskolan högre än budgeterat. Underskottet kan förklaras med att:

“kostnaderna varit större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd och då framförallt avseende psykosociala och språkliga behov.”

Och det här är oerhört viktigt att ha i minnet.

Barn- och utbildningsnämnden gjorde alltså ett överskott år 2020 på 1 milj kr. Positivt? Nä, jag tycker inte det. Inte om man ser till vad som hände i verksamheterna. Det som förvånar mig är alltså att neddragningarna och besparingarna inte återspeglas på ett tydligare sätt i resultatavstämningen. Hur kan förskolor och skolor hålla ställningarna med minskade ekonomiska resurser och färre personal? Eller kan de det? Det riskerar i varje fall att skicka helt felaktiga signaler till kommunstyrelse, kommunfullmäktige och kanske också till vänersborgarna…

Nämnden ska också få information om “budgetförutsättningar och arbetet med nämndens förväntade resultat inför budget 2022”. Det blir intressant, men det finns inga underlag att läsa innan sammanträdet. Kanske kan det emellertid vara på sin plats att läsa om nämndens och verksamheternas ekonomiska förutsättningar innevarande år, 2021 – se “Dagens BUN-möte: Besparingar!” och “Budget 2021 (1/2): BUN”.

BUN ska även få en lokalinformation imorgon. Den ges ofta under denna mandatperiod. Och det är bra. Imorgon får vi antagligen som vanligt höra att det råder lokalbrist på flera enheter, att lokaler inte är ändamålsenliga, att ventilationen måste åtgärdas på många andra, att det fattas specialsalar som t ex till hem- och konsumentkunskap (främst på låg och mellan), att det saknas lokaler för fritidshemmen och att det finns tillfälliga moduler på i stort sett varenda skolgård i kommunen…

BUN ska också genomföra en digital workshop. Ämnet är kommunens varumärkesplattform.

“Just nu pågår ett arbete med att ta fram en varumärkesplattform bestående av ett plats- och organisationsvarumärke samt en ny grafisk profil. Varumärkesplattformen ska göra bilden av Vänersborgs kommun enhetlig och tydlig, och bidra till nå visionen…”

Det är väl inte så att man ser fram mot workshopen med någon större entusiasm, men det kanske blir bra. Vi får se. Jag undrar bara var initiativet till varumärkesarbetet kommer ifrån. (Det är inte från BU-förvaltningen…) Därför skickade jag i tisdags kväll några frågor till kommunstyrelseförvaltningen om detta:

“Jag undrar när det här beslutet fattades, av vem och varför arbetet dras igång nu?”

Det har fortfarande inte kommit några svar på mina, som jag uppfattade det, enkla frågor. Kanske någon i barn- och utbildningsnämnden vet?

Mitt tips är att det blir ett ganska långt sammanträde imorgon.

%d bloggare gillar detta: