Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder
Sent omsider lämnades en motion in till onsdagens kommunfullmäktige. Den behandlades dock inte, utan remitterades bara till kommunstyrelsen och barn- och utbildningsnämnden.
Motionen kom från Sverigedemokraterna (SD). SD-motionärerna yrkade att:
“Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”
Det är ett bra yrkande. Och aktuellt. Det pratas en del om fria arbetskläder på riksplanet och det kanske också är orsaken till att SD:s motion kommer just nu.
I ett pressmeddelande i december 2019 skrev socialminister Lena Hallengren (S) (se Kommunalarbetaren, “Utredning: Får alla fria arbetskläder?”):
“Det är en rättvisefråga i grund och botten. I mansdominerade yrken är detta (fria arbetskläder; min anm) sällan ett problem. Men i kvinnodominerade yrken måste de anställda ofta kämpa hårt för rätten till arbetskläder. Därför skärpte vi under förra mandatperioden Socialstyrelsens och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Nu ska vi också följa upp att dessa förändringar får önskvärt resultat.”
I februari i år (2021) var Socialstyrelsen klar med sin kartläggning. (Kartläggningen kan laddas ner här.) Kartläggningen omfattade dock bara:
“hur arbetskläder tillhandahålls, hanteras och finansieras i de verksamheter inom omsorgen som omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter.”
Det är nog inte någon som ifrågasätter att arbetskläder ska tillhandahållas av arbetsgivarna. Det skulle i så fall vara av rena kommunalekonomiska skäl. Och det är, eller borde vara, lika självklart att även förskolepersonal ska ha fria arbetskläder, precis som anställda inom socialtjänsten. Eller anställda inom mansdominerade yrken.
Sverigedemokraterna skriver i sin motion:
“Behovet av exempelvis badkläder, vinterkläder eller kläder anpassade för frilufts-verksamhet förekommer frekvent. Inom verksamheten förekommer att personalen kan behöva klättra, krypa eller på annat vis slita på kläderna. Inom arbetsuppgifterna förekommer även att på daglig basis ta hand om blöjor eller kläder och barn som inte hunnit fram till toaletten i tid.”
Elisabet Mossberg, utredare på Lärarförbundet, säger (se “Experten svarar: Arbetskläder i förskolan”, 6 feb 2019):
“Det är uppenbart att det här blir en jämställdhetsfråga.”
Det torde finnas en stor opinion som ser kravet på fria arbetskläder även i kvinnodominerade yrken som ett viktigt jämställdhets- och rättvisekrav. Det finns sannolikt även en majoritet av politiker och partier som ställer sig bakom kravet.
Så var det då det här med att motionen i Vänersborg kommer från Sverigedemokraterna…
Det finns olika åsikter bland icke-SD-politiker om andra partier ska stödja motioner och förslag från SD. Främst är det väl socialdemokrater och vänsterpartister som är mest skeptiska eller negativa. De menar att man inte ska legitimera SD inför väljarna. SD ska, menar de, inte behandlas som ett ”normalt parti som alla andra”, utan behandlas som det främlingsfientliga, eller rasistiska parti, som de menar att det är. Andra ska inte ha något som helst med SD att göra.
Frågan är om det är eller har varit en speciellt “taktisk” eller “strategisk” korrekt inställning. Under tiden som många partier har haft den här inställningen till SD, inte bara S och V, så har SD växt kraftigt. I riksdagsvalet 1998 fick SD 19.624 röster vilket var 0,37% av väljarna. Endast 20 år senare, i valet 2018 så fick SD 1.135.627 röster eller 17,53 %.
Någonting har uppenbarligen inte fungerat med strategin. Det är bara att konstatera. Även om det inte finns något facit på hur utvecklingen skulle ha varit med en annan “taktik”. Det kanske hade varit ännu värre, det kan knappast någon svara på. Men det verkar osannolikt. Jag tror tvärtom att många väljare har röstat på SD just för att andra partier inte vill “ta i” SD och därigenom inte heller lyssna på vad partiet, och kanske framför allt dess väljare, har haft att säga.
Och det kan bli absurt. I fredagens pappersupplaga av TTELA läser jag (finns som låst artikel på TTELA:s hemsida, men något annorlunda redigerad – “Sjukhusen i Västra Götaland slipper betala tillbaka 689 miljoner”):
“När regionstyrelsen under tisdagen behandlade regionens årsredovisning för 2020 yrkade SD på nytt att sjukhusens gamla skulder skulle strykas. Den här gången fick de med sig såväl S som V och tillsammans kunde oppositionen köra över minoritetsstyret i regionen.”
Vore det inte absurt om S och V hade röstat mot ett förslag som de instämmer i till hundra procent, eller avstått från att rösta – bara för att det är SD som blev först med att lägga förslaget? Jag tror att en majoritet av väljarna skulle svara ja på den frågan.
Vad jag förstår (inget protokoll finns ute än) så “löste” Vänsterpartiet situationen genom att lägga ett förslag som yrkade på precis samma sak som SD… De flesta uppfattar nog detta som, om inte absurt, så i varje fall som synnerligen tramsigt. Det praktiska resultatet blev ju detsamma… Precis som TTELA rapporterade.
Nu tror jag att ett sådant här “beteende” från andra politiker och partier knappast är resultatet av en “taktisk” eller “strategisk” syn eller genomtänkt analys. Det är nog bara så, kan man kanske misstänka, att det istället finns en baktanke. Sådana här attityder och handlingar ger nog mest en personlig känsla av moralisk tillfredsställelse, och kanske överlägsenhet(?), för de inblandade.
Handen på hjärtat, ska förskolepersonal få ”lida”, och inte få fria arbetskläder, för att vissa andra ska känna en moralisk tillfredsställelse?
I riksdagen stötte jag alldeles nyligen på en speciell reservation. Det var i Socialutskottets betänkande “Covid-19-pandemin och därmed sammanhängande frågor”. (Vi är i riksdagen nu.) Den bör få åtminstone vänsterpartister att börja fundera…
Jag trodde först inte att det var sant, men texten i betänkandet ljuger inte – en gemensam reservation från 3 sverigedemokrater och en vänsterpartist… (Det handlade om vaccintillverkning i statlig regi.)
Frågan tål onekligen att diskuteras. Verkligen. Och det handlar inte om att bjuda in SD i värmen. Tvärtom. En annan inställning, taktik och strategi skulle bara visa kommuninvånarna, och SD:s väljare, att andra partier också lyssnar på dem. Och att dessa partier bara har ett mål för ögonen, det bästa för invånarna. Då skulle det också finnas en ännu mindre anledning att rösta på SD…
Nu visar det sig att det finns tid att diskutera frågan om förhållningssättet till SD. Sverigedemokraternas motion slår nämligen in öppna dörrar…
Den 1 september 2006(!) skrev TTELA (se “Fria arbetskläder till förskolepersonal”):
“Personalen inom förskolan i Vänersborg ska få fria arbetskläder. Det beslöt barn- och ungdomsnämnden vid senaste mötet. … Beslutet om fria arbetskläder gäller dagbarnvårdare, barnskötare och förskollärare inom förskolan. Det rör sig om ungefär 400 anställda som nu slipper att slita på sina egna kläder i ur och skur.”
Det var ett bra beslut, och jag satt faktiskt med i nämnden redan på den tiden…
Den 24 oktober 2012 lämnade Theresia Nordlund (S) och Bengt Larson (S) in en motion, “Arbetskläder”. (Kan laddas ner här.) De skrev:
“Personal inom social och — samhällsbyggnadsförvaltningen innehar arbetskläder och skyddskläder. Dessa självklarheter finns inte inom barn och ungdomsförvaltningen. Vaktmästarna inom denna förvaltning innehar dock arbetskläder. Personal inom förskoleverksamheterna har förvisso arbetskläder för utemiljö, men inte för arbete inomhus, varför?”
Det var tydligen så att nämndens beslut från 2006 hade brister.
Nordlund och Larson yrkade i motionen:
“att personal inom förskoleverksamheterna erhålls minst 2 uppsättningar av arbetskläder, arbetskläder för inomhusmiljö.”
Det var en nödvändig komplettering av det gamla beslutet.
Den här motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013:
“Kommunfullmäktige avslår motionen med hänvisning till att rutiner redan finns för arbetskläder inom förskoleverksamheten. Därmed är motionen besvarad och avslutad för Kommunfullmäktiges del. “
26 ledamöter röstade för avslag av motionen, medan 23 röstade för bifall. En ledamot avstod. Vänsterpartiet röstade för motionen (med ett undantag, och det var inte jag). Det intressanta är att Kurt Karlsson från Sverigedemokraterna röstade avslag på motionen. (En SD-plats var tom.)
Jag kunde inte låta bli denna historiska utvikning… (Sån är jag.) Vill man veta vad som gäller idag kan man gå in på kommunens intranät och läsa under rubriken “Arbetskläder Barn- och Utbildningsförvaltningen”. För att komma in på sidan måste man ha en inloggning i kommunen, och det har man som politiker – också Sverigedemokrater. Även kommunanställda, t ex förskolelärare, kan självklart logga in och läsa.
Det står bland annat:
“Vem ska få tillgång till nya arbetskläder?
Tillsvidareanställd personal inom förskolan 1-5 år, förskoleklass och fritidshem som arbetar direkt med barnen, samt dagbarnvårdare omfattas.
Vilka kläder får jag låna?
Arbetskläderna består av en tre i ett jacka, överdragsbyxa för utomhusbruk samt ett regnställ. Övriga kläder utifrån behov.
Vems är kläderna?
Arbetskläderna tillhör arbetsgivaren det vill säga Vänersborgs kommun, barn- och utbildningsförvaltningen.
Hur länge får jag låna dem?
När du slutar din anställning ska kläderna lämnas tillbaka till arbetsplatsen, för dagbarnvårdare till närmaste chef. Närmaste chef meddelar sedan den som är ansvarig för hanteringen av kläderna som plockar bort rekvisitionen.
Hur sker märkning och tvätt?
Var och en som kvitterar ut arbetskläder ansvarar själv för eventuell märkning och tvätt av kläderna.
Utslitna arbetskläder
Utslitna arbetskläder kan bytas genom att du kontaktar närmaste chef som fattar beslut om att du kan erhålla nya kläder.”
Det har hänt en del under åren. Jämställdheten i kommunen har tagit några steg framåt. Personalen på förskolan har enligt dessa anvisningar fria arbetskläder – och jag hoppas verkligen att rektorerna har en generös inställning till “övriga kläder utifrån behov”.
Det verkar inte som om Sverigedemokraterna har läst på hur det förhåller sig i verklighetens Vänersborg. De borde göra det innan de motionerar. Det har vi sett många exempel på de senaste åren – inte bara med denna motion.
Dock är anvisningen för arbetskläder inte en bild av hur verkligheten ser ut för förskolans personal då det är den egna enheten som skall bekosta dessa. Det finns således ingen likvärdighet vad gäller hur det ser ut i den här frågan. Den som vill använda arbetskläder varje dag i sitt arbete har mycket begränsade möjligheter till detta då den ofta tillhandahållits i ett exemplar och då slitaget är stort finns inte heller någon garanti för att få en ny uppsättning när den gamla slitits sönder. I en verksamhet med begränsad ekonomisk tillgång måste alla förstå att det inte är att köpa arbetskläder som prioriteras av rektor.