Stefan Kärvlings blogg

Veckan som kommer blir mycket intensiv, rent politiskt alltså. På måndag, imorgon den 14 juni, har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sitt sista sammanträde för denna säsong och på onsdag är det kommunfullmäktiges tur. Då ska fullmäktige fatta beslut om budgeten för nästa år – årets viktigaste beslut.

Barn- och utbildningsnämnden ska inte fatta några sådana viktiga beslut, men alla beslut, stora som små, måste blir rätt och riktiga.

BUN:s dagordning har följande utseende:

Sammanträdet börjar som vanligt med en månadsuppföljning. I maj uppvisade nämnden ett överskott på ca 5,9 milj kr. Det ger dock inte en riktigt rättvisande bild för hela året, prognosen är nämligen ett plus/minus/noll-resultat. Och då räknar prognosen med att det blir färre barn i extern verksamhet, vilket sparar pengar till nämnden. Men förvaltningen räknar istället med att kostnaderna för förskoleklass, grundskola, grundsärskola, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-13 år ökar. Ökningen beror på fler placeringar i grundsärskola och att behovet av särskilt stöd ökar:

“Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd.”

Det särskilda stödet handlar framför allt om elever med psykosociala och språkliga behov. Och båda dessa verksamheter, fler elever i grundsär och fler barn i behov av stöd, innebär en utmaning, som det kallas på ett mer byråkratiskt präglat språk. Det är svårt för förvaltningen att finansiera dessa kostnader. Det finns typ inga “reservpengar” utan ska pengar läggas på t ex fler platser i grundsärskolan så riskerar det att försämra förutsättningarna för övriga verksamheter. (Grundsärskolan ska senare i år byta namn till “anpassad grundskola”.)

Dessutom ökar, skriver förvaltningen:

“Kostnader för tilläggsbelopp till externa huvudmän”

Alla skolor har enligt Skollagen en skyldighet att ge särskilt stöd åt barn och elever som är i behov av det. Så är det, även om flera politiker inte känner till det… Fristående förskolor och skolor kan söka ekonomiskt bidrag för barn och elever i omfattande behov av särskilt stöd och för extraordinära stödinsatser. Det är detta som kallas tilläggsbelopp.

Det intressanta med tilläggsbelopp är att det inte får bestämmas utifrån en förutbestämd budgetram. Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom 2020 (se “Dom i mål om tilläggsbelopp till fristående skola enligt skollagen”) bestämt att särskilt stöd ska vara individuellt bestämt utifrån elevens behov. Det går, som jag ser det, inte heller att tolka Skollagen på annat sätt.

Rektorer på friskolor begär i sådana här fall de belopp som krävs för elevens särskilda stöd. Men hur gör kommunens egna rektorer? Finns det särskilt avsatta pengar för det här? Går budgetföljsamheten före elevernas individuella behov? Det får bli några frågor till förvaltningen imorgon.

I månadsuppföljningen kan vi läsa att antalet barnomsorgsplatser “finansierade av Vänersborgs kommun” ökar för varje månad. Det är 24 fler i maj än i april. Skolbarnomsorgsplatserna fortsätter däremot att minska, med 16 platser sedan april.
Förskoleklass, grundskola och särskola “finansierade av Vänersborgs kommun” är dock tämligen stabilt. 

BUN ska avskriva några fordringar. Det handlar om totalt 180.007 kronor. Fordringarna består av ärenden som återredovisats från Kronofogdemyndigheten. Det är nämligen så att utmätningarna inte har gett några resultat, eller så har gäldenärerna helt enkelt inte kunnat delges. Sådana här ärenden är väldigt ovanliga.

Det blir information om hur det går med Holmängenskolan. Även kostnaderna för moduler ska tas upp. Det finns inget underlag om detta ärende i utskicket.

Ola Wesley (SD) och Jan Appelqvist Palmqvist (SD) har skrivit en motion om kläder till förskolepersonal. Den ska behandlas imorgon.

Jag har skrivit en ganska utförlig blogg i ärendet. (Se “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.) Det är ingen hemlighet att jag har fått tämligen blandade reaktioner på den, mestadels dock positiva…

Fria arbetskläder är ett gammal krav från facket. Redan 2006 fick Lärarförbundet i Vänersborg igenom fria arbetskläder för personalen inom förskola och fritidshem. Det gällde dock inte kläder för inomhusbruk. Därför motionerade socialdemokraterna om detta 2012. Den här motionen avslogs emellertid av kommunfullmäktige den 12 juni 2013:

“Kommunfullmäktige avslår motionen med hänvisning till att rutiner redan finns för arbetskläder inom förskoleverksamheten.”

Fria arbetskläder har fått förnyad aktualitet de senaste två åren på nationell nivå. Det visar sig nämligen att det inte är någon större diskussion om att de anställda inom typiska mansdominerade yrken får fria arbetskläder, men att detsamma inte gäller kvinnodominerande yrken som t ex inom förskolan, fritidshemmen, förskoleklassen och dagbarnvårdare.

Sverigedemokraterna, som inte helt sällan känner hur vindarna blåser, har nu lämnat in en motion om fria arbetskläder. (Jag refererar inte motionen, det gjorde jag i bloggen “Funderingar kring SD:s motion om fria arbetskläder”.)

Förvaltningens förslag är att föreslå kommunfullmäktige att:

“anse motionen besvarad.”

Nämndens ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg har skrivit och lämnat ett yttrande om motionen.

Det räknas upp flera motiv. Det viktigaste är att Carlsson och Bråberg menar att det finns anvisningar som anger att tillsvidareanställd personal har tillgång till nya arbetskläder. Lite samma motivering som för avslaget i fullmäktige 2013. Man får uppfattningen att motionärerna är ute och cyklar. Läser man vidare i yttrandet så får man dock en annan bild. Ordförande och förvaltningschefen fortsätter:

“Kostnaden för arbetskläder hanteras genom den budget som rektor förfogar över. Arbetskläder bekostas således av varje enhet, detta innebär att tillgången på arbetskläder kan se olika ut från enhet till enhet beroende på budgetförutsättningar. Det betyder att de förskolor som har en budget som tillåter det kan erbjuda arbetskläder även efter behov till de anställda medan enheter med sämre budgetförutsättningar inte kan erbjuda arbetskläder i samma utsträckning.”

Det betyder med andra ord att varje enskild rektor hanterar de fria arbetskläderna – och kostnaderna ställs mot respektive enhets övriga kostnader. Kostnaderna för arbetskläder ställs därför mot kostnaden av att köpa in en ny iPad eller dator, nytt pedagogiskt material, ute- och inneleksaker, västar till barnen, barnböcker osv osv. Det förefaller åtminstone mig vara orimliga val.

Hur som helst innebär dagens system att personal på vissa förskolor har mer fria arbetskläder än andra. Och skulle alla få lika mycket arbetskläder:

“skulle ytterligare medel behöva tillföras barn- och utbildningsnämnden”

Avslutar ordförande Carlsson och förvaltningschef Bråberg. Men faktum är att SD har tänkt på det. I sitt förslag till budget 2022 vill SD tillföra BUN 1,1 milj kr för kläder till pedagogerna.

Lärarförbundet har samma syn som SD – eller rättare sagt, SD har samma syn som facket. Fackliga representanter i Lärarförbundet skriver till mig att de har lyft frågan med arbetsgivaren:

“Anledningen till att vi lyfter frågan är just att personal som arbetar på förskolor med sämre ekonomiska förutsättningar inte har samma tillgång till arbetskläder, trots att de naturligtvis har samma behov av dem.”

De passar också på att påpeka att utprovning, och ofta utlämning, av kläder sker hos Klädexpressen (som är en daglig verksamhet inom omsorg om funktionshindrade, socialförvaltningen):

“Klädexpressen ligger i Hagaparken och har mycket begränsade öppettider, vilket gör det svårt för arbetande personal att ta sig dit, särskilt från förskolor i ytterområden.”

SD har ett, som jag ser det, “felaktigt” yrkande i sin motion. De yrkar att:

“Vänersborgs kommun erbjuder arbetskläder till all förskolepersonal.”

Och som yrkandet är formulerat så uppfylls det redan. På det sättet är det lätt att anse motionen besvarad, precis som ordförande och förvaltningschef argumenterar för. Men politikerna borde inte stanna där.

Frågan borde kanske återremitteras så att förvaltningen kan göra en mer noggrann undersökning av hur det ser ut på de olika förskolorna, förskoleklasserna, dagbarnvårdarna och fritidshemmen. Det är om inte annat viktigt för både BUN och kommunfullmäktige att få reda på kostnaderna innan beslut fattas.

För jag anser att det är självklart att alla anställda inom barn- och utbildningsnämnden ska behandlas lika och få sina arbetskläder. Och även att kommunen behandlar alla lika, oavsett om de arbetar inom kvinno- eller mansdominerade yrken.

Ett medborgarförslag ska behandlas som vill att:

“skolor ska få mer pengar till att kunna resa med sin elever, så alla barn får samma möjlghet till samma förståelse.”

Förslagsställaren anser att skolorna ska tilldelas pengar för att kunna resa till något museum, gammal krigsplats eller Auschwitz.

Förvaltningen skriver ett tämligen utförligt svar där olika aspekter av frågan tas upp. Jag tycker i och för sig att det skulle ha räckt med att konstatera att det helt enkelt skulle bli alldeles för dyrt. Förslaget är att medborgarförslaget avslås.

Miljö- och byggnadsförvaltningen har upprättat ett förslag till Detaljplan för Grävlingen 28. (Se “Detaljplan för Grävlingen 28”.) Barn- och utbildningsförvaltningen instämmer i den konsekvensanalys som görs i planbeskrivningen och har inget ytterligare att tillägga.

Nämnden avslutar med att fastställa ”Plan för systematiskt kvalitetsarbete Barn- och utbildningsnämnden läsår 2021/2022”. Och när den har gjort det är det dags för nämndens ledamöter att ta ett politiskt sommarlov, utom för dem som sitter i kommunfullmäktige. De har ytterligare ett (långt) möte framför sig.