Arkiv

Archive for juli, 2021

Deponin i Näverdraget överklagas

30 juli, 2021 Lämna en kommentar

För ungefär en månad sedan skrev jag ett antal bloggar om NCC:s planerade deponi i Näverdraget. (Se “NCC:s deponi i Näverdraget”.) NCC ville deponera så kallat inert avfall i den bergtäkt där företaget har bedrivit verksamhet i ungefär 20 år. Och den 29 juni 2021 fattade Miljödelegationen på Länsstyrelsen beslut om NCC:s ansökan (se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”):

”Miljöprövningsdelegationen ger NCC Industry AB (556302-3307) tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till anläggande och drift av en deponi för inert avfall på fastigheterna Björred 2:1 och 2:8 samt Ramneberg 2:1 och S:1 i Vänersborgs kommun. Verksamheten får bedrivas inom det verksamhetsområde som framgår av bilagan.
Tillståndet medger deponering av totalt 1.600.000 ton inert avfall.
Deponering får ske av högst 100.000 ton inert avfall per kalenderår.”

NCC fick alltså tillstånd att deponera avfall i Näverdraget, trots grannarnas och andra personers protester. 

Miljödelegationens beslut kan som så många andra myndighetsbeslut överklagas. I det här fallet till Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt. Och det har nu gjorts av en enskild granne. Möjligtvis kan det komma fler överklaganden, tiden går inte ut förrän den 3 augusti 2021.

Den aktuella överklagan inriktar sig på den tämligen intensiva lastbilstrafiken till och från deponin/täkten. Det är flera personer som bor längs väg 2060 mellan deponin och E45:an och som utsätt för ett konstant buller varenda arbetsdag.

Jag återger överklagan i sin helhet, den är mycket välskriven. (Du kan ladda ner den här.)

===

Till Mark- och miljödomstolen. 2021-07-29.

Överklagar härmed Miljöprövningsdelegationens Beslut 29/6-21 Diarienr: 551-19527-2020. Dossienr: 1487-1178.

I villkor 11 anger MPD gränsvärden för buller inom verksamhetsområdet. Gällande buller från lastbilstrafiken till och från deponin/täkten så godkänner Miljöprövningsdelegationen den felaktiga och ofullständiga beskrivning av bullersituationen utmed väg 2060 mellan deponin och RV45 som NCC (Efterklang) redovisar.
NCC har nämligen inte inkommit med bullerkartor i sin beskrivning av bullersituationen, något som Miljö- och hälsa efterlyst för att kunna bedöma bullersituationen vid fastigheter längs den aktuella vägsträckan.
Miljö- och hälsa hänvisar i sitt remissvar till MMD:s dom (21/9 2016 Målnr M691-16) (som är prejudicerande) där villkoren för dagens trafik finns att tillgå. (Se inklippt nedan)

“Den reglering som miljöprövningsdelegationen beslutat begränsar uttransporter från verksamheten till tiden mellan 06.30-15.30 vardagar. Av underlaget till tillståndsansökan framgår att bolaget utan större marginal klarar att hålla max 55 dB(A) mätt som ekvivalentvärde över ett helt dygn.
Mark- och miljödomstolen delar länsstyrelsens uppfattning att det inte är meningsfullt att reglera dygnsekvivalenta värden, eftersom de störande transporterna endast kommer att äga rum under de tider som anges i villkor 5. Det innebär att ett stort antal transporter kommer att passera på en begränsad tid, varför också det talar emot att ange villkor för dygnsekvivalent buller. Störningen orsakas således av att ett stort antal transporter med förhållandevis hög frekvens passerar under den tillåtna tiden.
Åtgärder för att tillförsäkra boende utmed vägen en rimlig utomhusmiljö på uteplatser i skyddat läge kan, på samma sätt som för maxbullernivåer, vara motiverade av höga ekvivalentnivåer som uppstår under en avgränsad tid av dygnet, dagtid. Av de mätningar som bifogats ansökan med miljökonsekvensbeskrivning framgår att Leq 55 dB(A) för tiden 06.30-15.30 troligen inte kan nås vid exponerad fasad utan skyddsåtgärder. För uteplats i skyddat läge torde 55 dB(A)-nivån kunna nås även om transporterna ökar något till följd av den utökade verksamheten; i vart fall om bullerskyddsåtgärder vidtas. Villkor 7 ska mot denna bakgrund ges den utformning som framgår av domslutet. Vad som i övrigt anförts i målet föranleder inte domstolen att ändra det överklagade beslutet.”

Villkor 7:
“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna Kristinelund 1:7, Kristinelund 1:5 samt Näverdraget 1:17 inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Även NCC:s del av trafiken skall rimligen bedömas enligt MMD:s dom (21/9 2016 Målnr M691-16), d.v.s under den period transporter får ske (12h), och bullerberäknas tillsammans med Swerocks täkttrafik samt övrig trafik, vilket också Miljö- och hälsa påpekar i sitt remissvar.
Trafikökningen som deponitillståndet tillför, försämrar en redan ansträngd boendemiljö för samtliga boende utmed väg 2060 mellan deponin och RV45.
Deponitillståndet medför att Swerock minskar årsuttaget med 75000 ton och NCC ges tillstånd att transportera in 100 000 ton/år. Totalt en ökning med 25000 ton/år.
Detta förhållande kräver tydliga villkor för hur ansvaret för den totala gemensamma ekvivalenta bullerbelastningen utmed väg 2060 skall fördelas. Det momentana maximala värdet (70 dBA) överskrids idag på vår altan/uteplats och kommer även fortsättningsvis att överskridas av båda företagens transporter eftersom fordonen som används är av samma slag.
Detta framgår av bullerkartor framtagna av ÅF (numera Efterklang) som visar över 70 dBA på vår uteplats och över 60 dBA ekvivalentnivå vid fasad mot väg. [Bilaga 1.]

Avslutningsvis en återblick på hur bullerproblemet vid vår fastighet Näverdraget 1:17 har hanterats under åren 2011-2021:

Kort sammanfattning:

  • Våren 2011 avsåg Swerock öka årsuttaget från 150 000 ton till 300 000 ton. Konsultföretaget WSP beräknade den ekvivalenta bullernivån vid 150 000 ton/år till 58.3 dBA och vid 300 000 ton/år till 60.0 dBA.
    VSP ersattes i maj 2011 av konsultföretaget ÅF som vid 150 000 ton/år istället kommer fram till 55 dBA.
  • 2012 ansöktes om 225 000 ton/år vilket beviljades av MPD. Angiven ekvivalent bullernivå – 55 dBA.
  • 2016 ansöktes om 300 000 ton/år. MPD beviljade. Angiven ekvivalent bullernivå – 55 dBA.
  • 2021: Deponiansökan om intransport av 100 000 ton/år, som totalt inkl. Swerocks uttag (225 000 ton/år) uppgår till 325 000 ton/år. Beviljas av MPD. Även här anges ekvivalent bullernivå till 55 dBA (ÅF/Efterklang)

Med detta kan konstateras att transporter av 325 000 ton/år, år 2021, genererar lägre ekvivalenta bullernivåer (55 dBA ) än vad transporter av 150 000 ton/år gjorde 2011 (58.3 dBA)! Detta utan att några bullerdämpande åtgärder vidtagits.
Uppenbarligen godkänns sökandens uppgifter utan någon närmare analys.

Tillsynsmyndigheten har fortfarande efter 5 år ännu inte lyckats förverkliga de krav som ställts i MMD:s dom (21/9 2016 Målnr M691-16).

===

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

Kategorier:Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Näverdraget

DP Sikhall (4): Oenigheter

29 juli, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag”.

Den 12 dec 2017 var ett förslag till detaljplan för Sikhallsviken klart. Förslaget innehöll många bra idéer, men de fastighetsägare som hade beställt planen var inte riktigt nöjda.

Kommunen ville t ex placera grönområden där fastighetsägarna ville exploatera. Den värnade och ville bevara exempelvis vissa skogsområden vid sjön. Det är några markområden som kommunen inte hade skött som den skulle, och fortfarande inte sköter. Kommunen stämplade också på egen hand områden som “natur” under planprocessens gång, vilken enligt fastighetsägarna riskerade att från början lägga en kall hand över utvecklingen.

Kommunens representanter kunde å sin sida inte förstå varför fastighetsägarna inte kunde acceptera kommunens synpunkter på dessa markområden. Förvaltningen menade det fanns naturvärden där som kommunen hade ansvar för att bevaka och förstod inte heller varför det lilla skogspartiet inte kunde (citat från mail med byggnadsförvaltningen):

“fungera som en kvalitet som kan bidra till platsens attraktionskraft.”

Fastighetsägarna ville att skogsområdet skulle bli mer som en park. De ville bland annat anlägga promenadvägar i skogen och bygga gångbroar över den bäck, Svarte bäck, som rinner genom dungen. De menade också att det ändå måste rensas i både skog och bäck. Kommunen hade ju inte skött området, och nu var det mer busk och sly än skog. Flera Sikhallsbor liknar området vid ett träsk. Fastighetsägarna menar vidare att deras förslag på flera sätt skulle vara positivare för naturen än kommunens. Sedan får man inte glömma att det finns tämligen mycket skog i områdena kring Sikhall och Gestad.

Om fastighetsägarna fick sin vilja fram med skogsområdet så skulle det innebära att bostäder som skulle byggas och campingen som skulle utökas kunde få sjöutsikt, utsikt över badplatsen. Det skulle också gå att göra stranden vid Sikhalls badplats större.

Det här skogsområdet som ägs av både kommunen och en av fastighetsägarna, ungefär hälften var, är fortfarande en av de stora “stridsfrågorna”.

Det förslag till detaljplan som fastighetsägarna lämnade i början av 2015, och som startade hela processen, såg ut så här:

Kommunens förslag för området såg ut så här (kan laddas ner här):

Det mörkgröna området är camping, det gula är bostäder och det ljusgröna området vid stranden med texten “Natur” är skogsområdet i fråga. (Det ljusgröna området “Park” är själva badplatsen.)

Det fanns en del andra saker som “parterna” var oeniga om, t ex att det i kommunens detaljplaneförslag fanns inritat ett område för småbåtshamn. Det var i och för sig helt i linje med fastighetsägarnas önskemål, men de ville också se servicehus och betydligt fler sjöbodar och båtplatser i området.

Det har också varit en del diskussioner kring vägen till/från och vid Sikhall. Den diskussionen har för övrigt pågått länge. Redan i februari 2011 föreslogs det i en utredning från WSP att det skulle anläggas en GC-väg längs vägen. Vägen är smal och krokig, och det finns alltså ingen GC-väg.

I kommunens detaljplaneförslag stod det:

“Vägen är en ca 5 meter bred väg … Trafiksäkerheten på vägen är låg, främst för oskyddade trafikanter, med tanke på vägbredd, siktförhållanden och tillåten hastighet.”

Om de planer som fastighetsägarna hade med betydligt fler bostäder i området så skulle trafiken på vägen öka ganska avsevärt. I förslaget till detaljplan föreslogs därför åtgärder, som t ex en GC-väg, siktförbättringar och att det skapades säkra hållplatslägen för skolskjuts. Det var och är emellertid Trafikverket som är väghållare och det innebar att bollen inte låg hos kommunen. Det behövdes tas fram ett avtal mellan kommunen och Trafikverket för att kommunen skulle kunna anlägga en gång- och cykelväg. Det arbetades på detta, men Trafikverket ändrade uppfattning under processens gång. Det slöts dock så småningom ett avtal med Trafikverket. Men fortfarande har ingen GC-väg anlagts… Det borde naturligtvis ha gjorts i samband med att kommunen grävde ner VA-ledningar längs vägen… (Se “KF: GC-vägen i Sikhall”.).

Fastighetsägarna anser att kommunen inte har legat på Trafikverket i tillräcklig utsträckning. Som det verkar i nu-läget finns det de som anser att det är exploatörerna som ska betala för en förbättring av vägen. Vilket i så fall skulle vara detsamma som att det inte ska hända något. Exploatörerna, dvs fastighetsägarna, kan rimligen inte betala tiotals miljoner för att förbättra en väg…

Byggnadsförvaltningen bedömde vidare att:

“genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

I förslaget påpekades däremot att en miljökonsekvensbeskrivning skulle tas fram för anläggandet av bryggorna i hamnen. Det handlade då om att det krävdes tillstånd för vattenverksamhet.

Det står för övrigt ganska mycket mer i förslaget till detaljplan, men jag tror att jag har återgett det mest väsentliga. En liten anekdotisk iakttagelse kan i och för sig kanske vara på plats.

I förslaget står det:

“Kostnader för att ta fram detaljplanen beräknas översiktligt bli knappt 300.000 kr exklusive eventuella utredningar.”

Arbetet med detaljplanen har nu 2021 passerat miljongränsen och ligger dessutom närmare 1,5 än en miljon…

Trots att fastighetsägare och kommunen inte var överens om allting i förslaget till detaljplan, så fattade byggnadsnämnden beslut om samråd den 12 december 2017. Och det var inget konstig med samråd i sig, det ingår i detaljplaneprocessen.

Fortsättning följer här ”DP Sikhall (5): Yttranden från samrådet”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag

28 juli, 2021 2 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas”.

Den 19 maj 2015 beslutade en enig byggnadsnämnd att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken, området som detaljplanen skulle omfatta justerades den 22 september 2015 och den 12 december 2017 var ett förslag till detaljplan klart. Detta förslag skulle ut på samråd. Från beslut till samråd hade det tagit drygt 2,5 år. Det var en lång tid.

I inledningen av detaljplaneförslaget stod det under rubriken “Planens syfte och huvuddrag” (du kan ladda ner förslaget till detaljplan genom att klicka här):

“Detaljplanen syftar till att skapa sjö- och naturnära bostadstomter och utöka attraktiviteten för boende och besökande genom utveckling av småbåtshamn och de båda campingplatserna…”

Kommunens förslag till detaljplan hade följande utseende:

Det är kanske inte helt lätt att tyda kartan, men det går att ladda ner den här (”Plankarta”) – då får man bättre koll.

Det finns väldigt mycket positivt i detaljplaneförslaget, framför allt när det gäller en av de viktigaste förutsättningarna för utveckling – strandskyddet. Förvaltningen ville upphäva strandskyddet på flera ställen.

Det räknas i 7 kap 18 c § Miljöbalken upp ett antal skäl som kan upphäva eller ge dispens från strandskyddet:

  1. “redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften,
  2. genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen,
  3. behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
  4. behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
  5. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
  6. behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”

Byggnadsförvaltningen gick igenom område för område i förslaget och förklarade vilka skäl som var tillämpliga på varje plats. Förvaltningen konstaterade också att de flesta områdena även ingick i ett LIS-område.

Naturvårdsverket skriver (se Naturvårdsverket) om LIS-områden:

“Kommunerna kan i sina översiktsplaner peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. Inom dessa områden kan det särskilda skälet för landsbygdsutveckling användas när man prövar dispenser och upphäver strandskyddet.”

Strandskyddsdispenserna skulle möjliggöra t ex utvidgning av campingen, utveckling av småbåtshamnen, nya bryggor, förrådsbyggnader och parkeringsplatser samt ny bostadsbebyggelse. 

Processen vid arbetet med förslaget till detaljplan hade kantats av olika åsikter. Fastighetsägarna/exploatörerna hade framfört flera önskemål som kommunen inte hade velat gå med på. Fastighetsägarna, som ju beställde och därmed också skulle bekosta planen (förutom 20% som kommunen stod för), hade en ganska klar bild över hur de ville utveckla Sikhallsområdet. De hade en vision, en bild av hur de ville att området skulle gestaltas. De enskilda detaljerna i området var som pusselbitar i denna helhetsbild, men naturligtvis var alla bitar nödvändiga för att pusslet skulle sitta ihop och bilda en helhet.

Fastighetsägarna menade att det fattades några pusselbitar i förvaltningens förslag. Det var viktiga bitar för att helheten skulle fungera. Kommunen hade inte samma bild/vision framför ögonen, den såg inte riktigt samma utveckling av Sikhall framför sig som fastighetsägarna.

Det är naturligtvis viktigt att ha i minnet att fastighetsägarna/exploatörerna ville få möjligheter att tjäna pengar på utvecklingen av Sikhall. Inte för att de, eller jag, tror att de skulle bli rika på att utveckla Sikhall, men de hoppades självklart att de pengar de investerade och lade ner i området åtminstone skulle betalas tillbaka.

Det intresset har inte kommunen. Å andra sidan har kommunen intresse av att det går bra för företagen i kommunen. Det ingår i kommunens mål. Ett fungerande näringsliv ger kommuninvånarna sysselsättning och inkomster. Och kommunen får ökade skatteintäkter osv. Kommunen vill underlätta för näringslivet. Det utvecklas i ett av inriktningsmålen i den senaste Mål- och resursplanen:

“Företag i Vänersborgs kommun får ett gott bemötande där entreprenöriellt företagande välkomnas. … Näringslivet möts av en lyhörd förvaltning och effektiva beslutsvägar.”

Det förväntade resultatet för detta inriktningsmål är att:

“Kommunens service och bemötande till näringslivet ska öka”

Det är naturligtvis viktigt att detta gäller “i alla delar” av kommunen.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (4): Oenigheter”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas

26 juli, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.

Beslutet om att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken, som den kommande detaljplanen kallades, antogs av en enhällig byggnadsnämnd den 19 maj 2015.

Det sökta planområdet beskrevs på följande sätt av byggnadsförvaltningen:

“[Området] sträcker sig från hamnen och badplatsen i Sikhall in ungefär en kilometer mot land (se karta). Terrängen är måttligt kuperad och landskapet varierande med mindre fält och skogspartier. I området finns bland annat ett gammalt hamnmagasin med stort kulturhistoriskt värde, fornlämningar, en mindre småbåtshamn, en badplats och ett experimentellt bostadshus inbyggt i ett växthus.”

Det experimentella bostadshuset inbyggt i ett växthus är för övrigt det hus som har blivit miljö- och byggnadsförvaltningens “röda skynke”, nämligen Solvarms naturhus…

Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen var mycket positiva till fastighetsägarnas planer. Nya bostadsområden kunde skapas som var både sjönära och grönnära. Bostäderna kunde få utsikt över vattnet och över grönområden, och det skulle bli lätt att ta sig till stranden och till gröna omgivningar. Allt det som beslutsfattarna till kommunens översiktsplan för området såg framför sig.

Men inte nog med det. Den fördjupade översiktsplanen lyfte fram Sikhall som ett av de områden som kunde utvecklas genom bland annat ny bostadsbebyggelse, större byggrätter, gästhamn och utökning av camping (se karta nedan).

Allt talade för att det bara var att köra igång. Och arbetet påbörjades. Andan i byggnadsförvaltningen var, förmodar jag, positiv och god. Och jag antar också att även fastighetsägarna var nöjda.

Några månader senare, den 14 september (2015), kom ett tjänsteutlåtande som medförde vissa justeringar i planerna:

“Inför upprättande av planavtal med sökande fastighetsägare har det visat sig att det finns intresse hos ytterligare en fastighetsägare att medverka, vilket innebär en utvidgning av området österut. … en av de ursprungligen sökande valt att tills vidare avvakta … delar av det ursprungligen tänkta planområdet bör undantas från detaljplanen då det utgörs av samlade ytor avsedda för lantbruk.”

Detaljplaneområdet kom att få följande utseende:

Den 22 september (2015) beslutade byggnadsnämnden enligt förvaltningens nya och något justerade förslag.

I nämndens beslut sammanfattades ärendet på följande sätt:

“Detaljplanen syftar till att skapa sjö- och naturnära bostadstomter och utöka attraktiviteten för boende och besökande genom utvecklingsmöjligheter för småbåtshamnar och de båda campingplatserna inom det utpekade LIS-området (landsbygdsutveckling i strandnära lägen) i Sikhall. Detaljplanen vill också ge möjlighet att bygga upp en bystruktur där man kan driva mindre verksamheter av olika slag, gärna med inriktning på besöksnäring, blandat med bostäder. Detaljplanen innehåller förslag till bostadstomter, områden för småbåtshamnar, utökning av campingområden och trafiksäkerhetshöjande åtgärder utmed väg 2154 i form av gång- och cykelväg samt busshållplatser.”

Alla de inblandade, både tjänstemännen på byggnadsförvaltningen och fastighetsägarna, var fortfarande mycket nöjda och tyckte att detta lät bra.

Och nu kunde arbetet med detaljplanen för Sikhallsviken sätta igång på allvar. Fast det kom att ta lite längre tid än vad nämnden och förvaltningen hade trott. Detaljplanen kunde inte antas hösten 2016 som beräknat.

Först drygt 2 år senare, den 12 december 2017, beslutade byggnadsnämnden att:

“samråda om detaljplan för Sikhallsviken.”

Det skulle inte bli den sista förseningen.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (3): Kommunens DP-förslag”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (1): Ny detaljplan

25 juli, 2021 4 kommentarer

Sikhall, vid Vänern, i Dalsland – en pärla.

Här är badvattnet kanske varmast i hela Vänern. De långgrunda stränderna och de sydliga vindarna skapar en vattencirkulation som trycker in ytvattnet mot stranden. Sanden i Sikhall är mjuk och fin. Det finns knappt en enda sten på den sandiga bottnen, som sträcker sig hundratals meter ut i vattnet.

Det finns stugor på Sikhall. Det finns en camping. Det finns en kiosk. Det finns en restaurang. Det finns parkeringar.

Sikhall är på många sätt jämförbart med Ursand. Kanske till och med strået vassare. Men det spelar inte så stor roll. Kommunen har satsat, och satsar, på Ursand. Sikhall ligger längre från kommunhuset.

Så började jag en blogg för 8 år sedan. (Se “Sikhall – en pärla vid Vänern”.) Texten har fortfarande stor giltighet. Kommunen har i och för sig byggt en del offentliga toaletter och det har dragits VA till området. Det har även byggts en del bostadshus och det finns fastighetsägare som försöker göra det fint, snyggt och trivsamt för allmänheten.

I onsdags arrangerades t ex “Sikhall Rock 1.0” med musik av bandet ”Just nu”. Sikhallsborna samlades vid den så kallade “Politikerhyllan” där Magnus Larsson hade sett till att en scen hade uppförts. Människorna njöt av det fina vädret, uppträdandet och den gratis korven – med bröd. Jag hade själv nöjet att närvara tillsammans med ett hundratal andra människor. De jag samtalade med var extremt nöjda med arrangemanget. 

Men kring badplatsen, själva hjärtat i Sikhall, har tiden till stor del stått stilla. Ja, det är faktiskt så att utvecklingen delvis har gått bakåt. Kommunen har misskött en del av sin mark och låtit den växa igen.

Om man jämför dagens Ursand och Sikhall så ser man skillnaden…

Bert Karlsson har utvecklat Ursand som idag har 5 stjärnor och blivit en av Sveriges mest besökta campingar. Bert har under åren ofta agerat först och frågat efter lov efteråt. Visst har kommunen stundtals satt “hårt mot hårt”, men oftast har kommunen accepterat Berts åtgärder. (Ibland efter vite eller hot om…) Och när Bert har “glömt” av att det fanns en detaljplan för området, så ändrade och anpassade kommunen oftast den.

I Sikhall försöker fastighetsägare och entreprenörer med Magnus Larsson i spetsen utveckla Sikhall. De följer regler och lagar och begär bara en positiv attityd från kommunen och tillstånd för det som de vill göra. Men kommunen är trög och hittar oftast problem. Vilket alltför ofta leder till att kommunen säger nej, eller glöm det, eller vänta, eller vi måste utreda… Och tiden går och inget händer. Ibland önskar man att kommunen behandlade alla sina invånare och alla sina kommundelar på samma sätt. Lite som kommunens vision antyder:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Och då menar jag inte att kommunen ska sätta stopp för Bert Karlsson på Ursand. Nä, kommunen behöver sina entreprenörer. Kommunen bör istället hjälpa och underlätta för andra på samma sätt som för Bert, t ex för fastighetsägarna och entreprenörerna i Sikhall.

Entreprenörer och fastighetsägare i Sikhall, varav Magnus Larsson är en, vill att kommunen upprättar en detaljplan på Sikhall. Det är en förutsättning för byggnation och utveckling. Eller de ville i varje fall upprätta en detaljplan… Och det vill de egentligen nog fortfarande, men tiden går – och kostnaderna blir allt större.

Det är nämligen så att fastighetsägarna i Sikhall redan den 4 mars 2015 ansökte om planbesked för att få lov att stycka av tomter för småhusbebyggelse. Fastighetsägarna ägde nämligen tillsammans det mesta av marken inom det tänkta planområdet. De föreslog också:

”en utbyggd båthamn med rastplats och sjöbodar, ny gång- och cykelväg och utökning av badstranden.”

För att kunna förverkliga sina önskemål och planer var kommunen alltså tvungen att upprätta en ny detaljplan. Och byggnadsnämnden var positiv. Den beslutade den 19 maj 2015 att:

  • “meddela positivt planbesked för att upprätta en ny detaljplan för ett område kring Sikhallsviken som bland annat omfattar fastigheterna Sikhall 1:6, Sörbo 1:9-10, Häljerud 1:14 och Gestad Berg 1:42. Beslutet fattas med stöd av 5 kap 2 § plan- och bygglagen, PBL (2010:900).
  • Byggnadsnämnden beslutar att huvudsyften med detaljplanen är att skapa möjlighet för bostadsbebyggelse samt utveckling av Sikhalls hamn och strandområden.
  • Byggnadsnämnden beslutar att ge byggnadsförvaltningen i uppdrag att ta fram ett förslag till detaljplan för det aktuella området.
  • Byggnadsnämnden bedömer att detaljplanen kan antas hösten 2016.
  • Byggnadsnämnden beslutar att kommunen ska teckna ett planavtal med fastighetsägarna innan planarbetet påbörjas.”

Detaljplanen skulle tas fram för nedanstående område (se röd markering på kartan), bli klar drygt ett år senare (hösten 2016) och betalas av de fastighetsägare/”exploatörer” som ansökte om planbesked. 

Detaljplanen är 6 år senare fortfarande inte klar…

Anm. DP i rubriken står för ”detaljplan”.

Fortsättning följer här: ”DP Sikhall (2): Ett förslag upprättas”

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

Måsarnas återkomst

24 juli, 2021 1 kommentar

Jag trodde ärligt talat att jag redan hade skrivit min sista fiskmåsblogg för denna sommar. Förra veckan berättade jag ju (se “Lugnet lägrar sig”) att måsarna hade tagit sitt pick och pack och flyttat tillbaka ut till kobbarna och skären i Vänern. Men det visade sig vara fel, fiskmåsarna ville annorlunda. I varje fall några av dom. Det handlar närmare bestämt om en familj på far och mor och deras två äckliga, högljutt pipande ungar.

Måsarnas flytt från Lovisebergsgatan berodde tydligen enbart på de renoveringsarbeten som utfördes på två av hyreshusen – med medföljande byggnadsställningar och ”spring” av arbetare. Vilket alltså visade sig vara tillfälligt. Några dagar efter att byggnadsställningarna monterades ner i veckan som gått var ett av fiskmåsparen tillbaka.

Och det visade sig vara fullt tillräckligt för att även terrorn skulle vara tillbaka. För trots att ungarna kan flyga, och växla mellan de olika taken på de höga hyreshusen, så har föräldrarna fått för sig att jag utgör ett hot mot de två ungarna. Jag hade hoppats att jag hade varit det, ett hot, men med min svindel så är de tyvärr säkra där uppe. Och inget gevär har jag heller, vilket i och för sig hade varit ganska lönlöst. Med den ytterst begränsade erfarenhet av skjutträning, som jag fick som malaj på S2 i Karlsborg för ett antal decennier sedan, hade jag sannolikt bommat.

Det som är unikt med detta fiskmåspar är nämligen aggressiviteten. När jag öppnar ytterdörren på morgonen och tittar ut så blir jag omedelbart attackerad av måsföräldrarna. Jag lydde rådet i GP häromsistens – att stirra fiskmåsarna i ögonen. Det hjälpte inte… Tvärtom, det verkade nästan som om måsen på bilden blev ännu mer aggressiv. Kolla bara på ögonen… De stirrar på mig…

Det har aldrig hänt förut att jag har tvingats ner i försvarsställning vid min egen ytterdörr, inte ens när fiskmåsungar har irrat runt i trädgården. De här föräldrarna har inget som helst begrepp om de verkliga hotbilderna. Även om pennor, och tangentbord, kan vara vassa utgör inte mina skriverier något reellt hot. Och förresten tror jag inte att fiskmåsar läser bloggar.

Kanske känner de av mina “vibbar”…

Vi får se hur länge fiskmåsfamiljen behagar stanna på Lovisebergsgatan. Ungarna är ju tämligen stora, och kan flyga som sagt, så det finns ett visst hopp om att de inte ska bli alltför långvariga. Förhoppningsvis drar de till sjöss inom de närmaste dagarna. Så länge de behagar vara kvar så har jag dock försett mig med ett paraply som jag har i beredskap om jag, via omvägar, behöver lämna huset.

Eller som igår, en snabb hukande rusch till garaget – och bilen härifrån…

Men så här ska det tydligen vara när man har flyttat till Nordstan – till fiskmåsarnas naturliga habitat…

Kategorier:Nordstan, sommarläsning

Underhållning i Vänersborg

20 juli, 2021 Lämna en kommentar

Vi är många i Vänersborg som saknar Aqua Blå. Nu har festivalen blivit inställd två år i rad, men vi när väl alla stora förhoppningar om att den återkommer nästa år. Och då är det förresten valår, vilket kanske kan innebära att de politiska partierna återfinns bland utställarna… Och det om något är väl värt att se fram emot…

Det har överlag varit lite stiltje på underhållningsfronten under dessa coronatider. Så har t ex konserterna på Ullevi med Iron Maiden och Rammstein blivit inställda två år i rad…

Fast det har naturligtvis inte varit helt tomt på musik- eller kulturinslag, inte ens i Vänersborg. Men nu börjar det komma igång lite mer ”på allvar” – både här och där i kommunen. Det händer på t ex Skräcklestugan, Gula Huset i Brålanda och Ursand – för att bara nämna några ställen. På Ursand spelar t ex Scotts på torsdag. Och i dagens TTELA kan vi också läsa om det glädjande beskedet att caféverksamheten på Villa Björkås ska starta igen. Det är väl också en slags underhållning. Precis som bad.

På Facebook finns det flera som har efterlyst besked om när Vattenpalatset ska öppna. Jag skrev därför till bolagets VD och fick följande besked:

“Vi siktar på att öppna i slutet av augusti. Sen beror ju mycket på att allt skall fungera med det maskinella. Vilka regler som kommer att gälla är svårt att säga då vi inte vet hur Corona läget ser ut i höst.”

Det pågår för övrigt en stor utredning om kommunens bad och simhallar, inklusive Vattenpalatset då förstås. Utredningen ska diskuteras på kommunstyrelsens första sammanträde i höst. Det lär bli anledning att återkomma till denna utredning vad det lider.

Imorgon onsdag kl 18.00 händer det saker i Sikhall. Då blir det underhållning i form av “Sikhall Rock 1.0”. Det har enligt uppgift byggts upp en scen i närheten av Sikhalls magasin, inte långt från ”politikerhyllan”. Politikerhyllan är stället där den inte helt obekante Magnus Larsson bor. Magnus Larsson är enligt säkra källor även ett bekant namn i Vänersborgs kommunhus…

På Sikhall Rock blir det musik av bandet ”Just nu”. Och vad jag förstår av affischen så kommer uppträdandet att gå i Tomas Ledins tecken.

Det politiska inslaget under kvällen står Magnus Larsson för. Han svarar nämligen villigt på alla frågor om varför detaljplanen för Sikhall aldrig blir klar, inte ens efter 5 års arbete i kommunhuset…

Arrangörerna följer självklart de regler som Folkhälsomyndigheten rekommenderar och det kommer att bjudas(!) på korv och bröd. 

Det kanske blir en uppstart till ytterligare en festival i kommunen. Det vore trevligt. Det finns för övrigt anledning att återkomma till Sikhall. Förutom Magnus Larsson bor även familjen Solvarm i området…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Sikhall, sommarläsning, Vattenpalatset

Lugnet lägrar sig

19 juli, 2021 Lämna en kommentar

Lugnet lägrar sig över Nordstan. Äntligen.

Igår flyttade alla skränande, störande, aggressiva och skitande fiskmåsar tillbaka till sina kobbar och skär ute i Vänern. Det är en befrielse av stora mått.

Även förra veckan var relativt förskonad från måsarna. På ett av hyreshusen, där hundratals fiskmåsar hade slagit ner sina bopålar, restes nämligen byggnadsställningar. Bygget skrämde bort odjuren. Men innan de flydde cirklade hundratals av dom runt i luften, i flera timmar. Det var nästan något magiskt. Jag vet inte vad de sysslade med eller varför, men jag misstänker att de försökte lägga någon slags rituell förbannelse över byggnadsarbetarna…

Det har skrivits mer i media än någonsin om fiskmåsar denna sommar. Jag vet inte om det beror på att antimås-opinonen har växt eller att måsarna helt enkelt har blivit fler och aggressivare. GP har t ex haft flera artiklar om fiskmåsarna på västkusten. Några har handlat om måsar som stjäl mat. Så långt har det dock inte gått i Nordstan, inte vad jag vet i varje fall. Det är ännu ingen fiskmås som dykt ner från de blå skyarna på Lovisebergsgatan för att stjäla de grillade korvarna.

I dagens måsartikel i GP fick läsarna reda på hur dessa fiskmåsar skulle bekämpas – man skulle stirra på dom… Hur det nu ska gå till när de kommer störtande från tomma intet. Det känns väl lite som om rådet kommer från någon akademiker som inte har varit ute i verkligheten.

Lugnet har också lägrat sig på Lovisebergsgatan av ett annat skäl. Barnbarnet Olle åkte hem till Småland i förmiddags. Efter 10 dagars semester hos farfar och farmor och ytterligare nästan en vecka tillsammans med far, mor och lillebror (6 månader). Det har varit intensiva och mycket roliga och givande dagar. Det är en stor ynnest att barnbarnet, som snart blir 6 år, vill vara hos sina farföräldrar. Och det blev inte sämre av att Olles faster, och hennes pojkvän, kom från Holland och tillbringade några dagar i barndomshemmet.

Olle har badat och tränat simning. Barnbadet på Skräcklan går ju inte att vara på, men det finns andra ställen där man kan glida ner i det varma vattnet. Mellan baden har det talats om Olles andra intressen. Samtalen och diskussionerna har då företrädesvis handlat om stora tal (vet du hur många nollor det är i en triljard? eller en googol?), svarta hål och asagudarna. Åtminstone det sista ämnet delas av den fd religionsläraren till farfar. Det har också spelats fotboll och Olle har tränat armgång.

Lugnet har lägrat sig över Nordstan. Nu finns det tid att ägna sig åt politik – att sitta inne framför datorn, läsa politiska handlingar och skriva bloggar… Om det inte vore för värmen. Den är härlig men den gör det svårt att koncentrera sig. Man vill helst sitta utomhus med en god deckare och ta sig några dopp i det varma vänervattnet.

Det både händer en del, och inte, uppe i Sikhall. Jag får se om jag hinner skriva en blogg om det imorgon. Nu blir det ett kvällsdopp.

Kategorier:Nordstan, sommarläsning

Nyhet: Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa

17 juli, 2021 2 kommentarer

Den 16 juni beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att ändra i de lokala ordningsföreskrifterna. Syftet var att stoppa busliv och störande musik och oväsen på kommunens badplatser. Fullmäktige gjorde ett tillägg i paragrafen om bad, 16 §:

“På särskilt utmärkta badplatser, se kartbilaga 2, ska det mellan klockan 22:00 till 07:00 vara en tyst strand. Aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet.”

Det var ett mycket hastigt, och till och med brådstörtat, beslut som egentligen inte var varken särskilt genomarbetat eller genomtänkt, även om syftet var gott. Det är viktigt att hålla i minnet. Jag framförde en del kritik av beslutet i en blogg, “KF (4): Förbud mot högljudda aktiviteter”. Det fanns nämligen många aspekter av beslutet som var ganska tveksamma.

En kommuns beslut att på något sätt ändra i sina ordningsföreskrifter ska enligt Ordningslagen 3 kap 13 § snarast anmälas till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska sedan, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva föreskriften.

Och det är vad som har skett i det här fallet. Länsstyrelsen har så att säga prövat kommunfullmäktiges beslut och funnit att det inte var riktigt korrekt. Länsstyrelsens bedömning och beslut kan vi läsa i ett dokument som har rubriken “Anmälan om ändring av lokala ordningsföreskrifter i Vänersborgs kommun”. (Du kan ladda ner Länsstyrelsens beslut här.)

Länsstyrelsen har tagit fasta på en och endast en aspekt av beslutet. Länsstyrelsen skriver:

”Kommunen har beslutat att aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet på utpekade badplatser inom vissa klockslag. Länsstyrelsen konstaterar att badplatser är allmän plats. I brottsbalken anges att den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende.”

Länsstyrelsen bedömer alltså att det som kommunen beslutat om redan regleras i brottsbalken. Och så får inte kommunen göra, det strider mot Ordningslagen:

“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”

Och det kan bara betyda en sak, Länsstyrelsen skriver:

“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”

Kommunfullmäktiges beslut var med andra ord inte förenligt med Ordningslagen. Beslutet var alltså, förutom att det var felaktigt, helt onödigt. Det ska gå att stävja “buslivet” vid stränderna med de lagar som redan finns. Kommunen, eller snarare polisen, behöver inte fler verktyg.

Kommunfullmäktiges beslut om tillägg i paragraf 16 om bad i de lokala ordningsföreskrifterna gäller inte längre.

Kategorier:Juridik, Kommunfullmäktige 2021, Länsstyrelsen, Nyheter och politik

Upp till kamp (mot måsarna)

14 juli, 2021 Lämna en kommentar

Det är helt uppenbart att ornitologi intresserar många politiskt medvetna vänersborgare. Det var flera som klickade på min förra blogg. (Se “Ornitologisk betraktelse”.)

Mitt eget ornitologiska intresse har blivit större på senare år, speciellt efter flytten till Nordstan för drygt 30 år sedan. I ungdomsåren var fåglar dock något som intresserade mig föga. På “fågelprovet” i åk 9 för min gamle biologilärare på Torpaskolan, Bertil Holmer, kunde jag endast pricka in två av 15-20 fåglar. En av dom var, om jag inte minns fel, en svan. Det hör till saken att magister Holmer hade visat de uppstoppade fåglarna och mycket engagerat berättat om dem på ett antal lektioner innan provet. Det var för min del alltså helt bortkastat. Det var mitt sämsta provresultat någonsin på högstadiet.

Nu upptar fiskmåsarna en stor del av min vakna tid på somrarna…

En av mina ornitologiskt intresserade och bevandrade bloggläsare delade med sig av några riktlinjer kring fiskmåsproblemet. Riktlinjerna var sammanställda av Länsstyrelsen i Västra Götaland och riktade sig till regionens miljöförvaltningar. Miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg kan ladda ner dom här – “Klagomål på måsar – vad kan miljöförvaltningen göra?”.

Länsstyrelsen skriver att när klagomål på fiskmåsarna kommer in till kommunen, det kan vara på grund av oväsendet eller “nedskitningen” av t ex trädgårdsmöbler, bilar och barn, så ska i första hand de berörda fastighetsägarna kontaktas. Kommunen ska upplysa om deras ansvar enligt 9 kap 9 § i Miljöbalken samt 34 § i Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

I Miljöbalken 9 kap 9 § står det:

“Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.
Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.”

Länsstyrelsen menar att enligt praxis anses bland annat vissa sorters duvor, kråk- och måsfåglar vara “skadedjur”. Det fattas bara tänker jag.

I Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd står det:

“Utöver vad som anges i 9 kap. 9 § miljöbalken skall byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar hållas fria från ohyra.
Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet, skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.”

Samtidigt som jag glädjande noterar det flitiga användandet av ordet “skall” i sammanhanget, så lägger jag märke till kommunens ansvar. Det råder ingen större tvivel om att åtgärder skall vidtas mot fiskmåsarna och gör inte fastighetsägarna det, vilket de sällan gör, så övergår ansvaret till kommunen.

Jag är inte säker på att Vänersborgs kommun har sett denna förordning heller. Miljö – och byggnadsförvaltningen kan därför klicka här: “Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.

Det förutsätts alltså att fastighetsägarna tar sitt ansvar. Och det vet ju som sagt alla i Nordstan, och kanske i andra delar av kommunen som t ex gågatan, att de sällan gör. Då menar Länsstyrelsen att miljöinspektörerna ska utreda och bedöma om det föreligger olägenhet.

Och här ligger enligt min erfarenhet en tämligen stor stötesten. Vi som har fiskmåsarna inpå oss dag och natt har självklart vår uppfattning klar. De drabbades uppfattning delas dock inte alltid av kommunens tjänstemän. Det kan vara argument som att de vid ett studiebesök inte såg(!) eller hörde(!!) en enda mås… Eller, om de såg någon fiskmås på typ ett hustak, att det är måsarnas naturligt habitat…

Denna motsättning i uppfattning har sannolikt andra orsaker än olika syn på verkligheten. Det är min övertygelse att det snarare beror på att kommunen inte vill ta tag i problemen… Om det är någon som ifrågasätter de drabbade invånarnas objektivitet så är det bara att tillbringa några minuter, när som helst under dygnet, i Nordstan. 

Enligt Länsstyrelsen kan kommunen genom att konstatera att fiskmåsarna är en olägenhet förelägga fastighetsägarna att vidta skäliga åtgärder. Med andra ord behöver inte kommunen själv göra något, i varje fall inte i “första vändan”.

Länsstyrelsen har en del förslag till fastighetsägarna för att minska risken för störande häckningar av måsfåglar på fastigheten. Det handlar om att försvåra för fåglarna att bygga bon på fastigheten. Här är ett exempel på hur den enkla och geniala principen kan te sig i verkligheten, en skorstenshuv någonstans på Lovisebergsgatan.

Eller en annan lika enkel och kreativ princip, en attrapp av en uggla någon annanstans på samma gata…

Självklart försvårar det kampen mot fiskmåsarna om det finns “femtekolonnare” bland de boende. Jag tänker på personer som matar kräken…

Länsstyrelsen anser inte att det är någon långsiktig lösning att skjuta fåglarna. Men samtidigt kan inte metoden avskjutning prövas på ett effektivt, konsekvent och validerat sätt eftersom myndigheterna lägger stora hinder i vägen för verifiering av teorin att avskjutning faktiskt fungerar:

“Fiskmåsen är dessutom fredad i hela landet under häckningssäsong mellan den 1 april – den 31 juli. Det är under denna period inte heller tillåtet att förstöra fåglarnas bon eller ta och förstöra deras ägg.”

Turkmenistan har en helt annan syn på måsarna och har vad jag förstår inte heller några hämningar kring jakten på dessa fåglar. Därför har de enligt uppgifter också lyckats utrota fiskmåsarna, dvs bevisat teorins hållbarhet i verkligheten.

Det finns dock möjlighet att testa teorin även i Sverige. Det finns nämligen vissa möjligheter att göra undantag i jaktreglerna…

Fastighetsägarna skulle faktiskt kunna bedriva skyddsjakt året runt – även på somrarna alltså. Det kan de om fåglarna orsakar extremt stora störningar. Och även kommunen skulle kunna skjuta av fiskmåsarna t ex om en stadsdel invaderas av dom. Det är ingen större tvekan att båda dessa förutsättningar faktiskt är uppfyllda – varje år…

Det finns med andra ord stora lagliga möjligheter att bekämpa fiskmåsarna och bli kvitt fiskmåsplågan. Om tillräckligt många boende i Nordstan klagar till miljö- och byggnadsförvaltningen så kan inte kommunen ignorera problemet.

Annars får väl de boende ta tag i fiskmåsproblemet själva på något sätt.

Kategorier:Nordstan, sommarläsning
%d bloggare gillar detta: