Arkiv
Vad kan kommunen lära av Ursand?
Ursand
Så har då barnbarnen, 5 respektive 10 år gamla, åkt hem efter två omgångar hos farmor och farfar. Tillsammans blev det nästan två och en halv vecka fylld av aktiviteter. Intensivt, men framför allt väldigt roligt.
Sommarens absoluta favorit blev utan tvekan Ursand. Där har de badat både i sjö och bassänger. De har spelat fotboll på 7-mannaplanen och fotbollsrinken. I fredags var det förresten landskamp mellan Norge och Sverige. Barnbarnen har också hoppat på den “uppblåsbara hoppkudden” och det har spelats fotbollstennis och körts minibilar. Och naturligtvis har det ätits glass… Som avslutning har det blivit tradition med lite spel och aktiviteter i spelhallen.
När man ser hur mycket glädje och aktivitet som ryms på Ursand är det svårt att inte fundera. Skulle inte kommunen kunna inspireras av Bert Karlssons idéer? Varför inte stjäla några idéer som skulle kunna utveckla kommunens egna bad- och fritidsområden?
Badbrygga Fredriksberg?
En sådan satsning skulle kunna vara fler badbryggor. De skulle bli populära. Det tror också flera kommuninvånare. På Korseberg har, vad jag förstår, en bostadsrättsförening (flera?) byggt en brygga som har blivit omtyckt. Kanske borde det också vara en badbrygga på Fredriksberg?
För nästan 2 år sedan inkom nämligen ett medborgarförslag om att bygga en badbrygga på Fredriksberg. Den 10 april 2025 beslutade politikerna i samhällsbyggnadsnämnden att utreda möjligheten att anlägga en badbrygga. Nu är utredningen klar.
På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 8 april i år presenterades utredningen. Samhällsbyggnadsförvaltningen hade genomfört flera undersökningar t ex av sediment och vattenkvalitet. Utifrån utredningarna kom samhällsbyggnadsförvaltningen fram till att:
“platsen är lämplig för en badbrygga och att eventuella risker för människors hälsa och miljö ligger inom acceptabla nivåer.”
Detta innebär inte att det blir någon badbrygga på Fredriksberg, bara att det går att bygga en brygga just här. Ska det bli verklighet av medborgarförslaget så måste något parti lägga fram ett förslag om att en brygga ska byggas på Fredriksberg och hur bryggan ska finansieras. Sedan ska förslaget behandlas i vanlig ordning.
I utredningen framgick det att:
“en enklare flytbrygga med ett fundament på land och nödvändiga åtgärder bedöms kosta ca 1 mkr (exl.moms) i investering.”
Kommunen skulle nog kunna ha råd med några bryggor i kommunen. Om en enklare badbrygga kostar omkring en miljon kronor skulle kostnaden för den planerade GC-bron över gamla hamnkanalen räcka till minst sex badbryggor runt om i kommunen.
Det händer i staden
Sommaren har kommit till staden Vänersborg. Temperaturen har stigit både i luft och i vatten. Vänerns vatten orkade sig sällan över 17 grader i de norra delarna av staden under 
juni och första veckan i juli. De senaste dagarna har dock flera av de nuvarande, och tidigare, invånarna i Nordstan kunnat flyta, dyka och simma i vattnet nedanför Fridastatyn i dryga 20 grader. (De senaste dagarna har det varit 22 grader.)
Jag har under de senaste dagarna träffat på flera utflyttade vänersborgare som passar på att njuta av Vänerns friska vatten vid besök i barn- och ungdomens stad. 
Den enda 
utmaningen med att bada på Skräcklan är att undvika alla fekalier från kanadagässen, och det kräver sin kvinna och man. Räven i all ära, den är fin, men en ensam räv tycks inte rå på alla kanadagäss. Det kanske beror på att den har stått på samma plats en hel vecka nu. Men där den står, strax norr om “barnbadet”, har jag faktiskt inte sett några gäss vid de tillfällen jag har cyklat förbi. Gässen har istället flyttat en bit norrut där de verkar ha tagit över både land och vatten. (Kanske skulle kommunen montera fast räven på en robotgräsklippare…)
Valrörelsen närmar sig. Det nya partiet Sunt Förnuft var ensamt parti i Plantaget i lördags. Det uppmärksammade TTELA som gjorde ett stort reportage. Partier som betalar för kommande 
valannonser tycks dock inte få någon gratis reklam i tidningen. Inga andra partier heller för den delen. Men vem vet, kanske kommer TTELA att så småningom skriva artiklar om samtliga partier som ställer upp i valet.
Almarna i Plantaget håller på att dö. Det har varit känt i ett par år, och har inget att göra med varken Sunt Förnuft eller TTELA. Träden, som planterades på 1830-talet och således har uppnått en imponerande hög ålder, har drabbats av almsjukan. Några av almarna har dött och flera är smittade. Det bedöms att resterande almar kommer att dö inom de närmaste åren. Almarna har höga naturvärden och därför har Länsstyrelsen blivit inkopplad.
Den 5 juni fattade Länsstyrelsen sitt beslut:
“Länsstyrelsen beslutar att ge dispens från biotopskyddsbestämmelserna för att avverka upp till fjorton alléträd”
Dispensen var förenad med några villkor, bland annat ska de nedtagna träden kompenseras successivt genom:
“återplantering med totalt fjorton lövträd i överenstämmelse med de förslag som framgår av trädplanen”
Träden som ska återplanteras ska också ha:
“ett stamomfång i brösthöjd på minst 20 centimeter och vara omplanterade minst tre gånger.”
Vi får se om kommunen har råd med detta. Kommunens målsättning rent allmänt har varit att två nya träd ska ersätta ett borttaget träd. På grund av “finansiella problem” blev det sedan ett-till-ett, och de senaste åren har borttagna träd inte ersatts överhuvudtaget. Det finns för övrigt sjuka träd på Skräcklan också.
Den 7 juli inkom ett medborgarförslag, som nu kallas e-förslag, till kommunen:
“Utveckla området kring sjövallen och pulkabacken i stan. Exempel på aktiviteter/anläggningar stor tema lekplats, bättre utegym, multiarena med sarg som kan spolas på vintern, asfalterad pumptrack, skateramp, utomhospool, badbrygga ut i värnen, beach volley/handboll/fotboll/rugby.Samt möjlighet för foodtrucks gärna som föreninglivet driver”
Badbrygga, lekplats… Det är bara att hålla med. Det föreslog jag för övrigt i två blogginlägg strax före e-förslaget. (Se “Det händer (inte) på Skräcklan” och “Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar”.) Området kring Sjövallen är dock, som jag ser det, inte den optimala platsen.
Pool och skateramp ligger antagligen utanför kommunens nuvarande ekonomiska ramar. När det gäller lekplatser tittar man som vänersborgare avundsjukt på Trollhättan… 
Det är antagligen inte bara jag som gör det. Man träffar många vänersborgare på t ex Skrotnisses lekplats, vattenkraftens- och mackenlekplatserna. I Vänersborg hittar vi knappast ens några vänersborgare på de bedrövligt dåliga lekplatserna vid t ex “barnbadet” på Skräcklan eller vid Vattenpalatset. Det är brist på pengar i Vänersborgs kommun, kanske beror det på de tiotals miljoner kronor som läggs på Vattenpalatset och arenan varje år. (Det ska dock sägas att det finns några okej lekplatser i kommunen t ex vid Skräcklestugan. Det finns även utegym och multiarenor. Rätt ska vara rätt.)
Bristen på pengar kan också bero på GC-bron över gamla hamnkanalen. Det är den bro som ska anläggas mellan Sundsgatan och Sanden södra för att, enligt Dan Nyberg (S), möjliggöra framväxten av ett vänersborgskt Manhattan. Den GC-bron kommer att kosta kommunen minst 10 milj kr, antagligen mer. Den är inte ens färdigritad än och designen skall tas fram av förvaltningen tillsammans med företaget T3 och någon brokonsult.
GC-bron var uppe som ett ärende på samhällsbyggnadsnämndens senaste sammanträde den 16 juni. Det var vänsterpartisten James Bucci som väckte ett så kallat initiativärende. Bucci (V) ville upphäva det ordförandebeslut som innebar att ordförande Jonasson (S) skrev på det avtal med T3 som innebar att företaget tilldelades uppdraget.
Bucci ville att:
“nämnden bereds möjlighet att besluta i frågan.”
T3 hade vid tiden för sammanträdet inte skrivit under avtalet.
Det blev efter några voteringar också nämndens beslut i frågan. Oppositionspartierna röstade alla (V+M+MBP+SD) på Buccis yrkande och fick därmed majoritet med sina 6 röster. De styrande partierna (S+C+KD) fick 5 röster för avslag.
Jag ser framför mig att ärendet möjligtvis återigen kommer upp i kommunfullmäktige. Och efter valet kan majoritetsförhållandena i fullmäktige vara annorlunda…
Vi får se hur kommuninvånarna röstar i september. Kanske använder de sitt sunda förnuft för att rösta på – Vänsterpartiet…
Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar
Det förra blogginlägget om fiskmåsarna i Nordstan väckte en hel del kommentarer på Facebook. Det är bra med åsikter, men jag kan inte låta bli att undra om de, som uttryckte mer sympati och solidaritet med måsarna än med människorna, var personer som lever och bor med fiskmåsar runt omkring sig. Som upplever vrålen dag som natt. Som får börja sommarmorgnarna med att tvätta av trädgårdsmöblerna, sopkärl, fönster, bilar… Och som ständigt får ta skydd från attackerande fiskmåsar. Men visst, vem skulle inte vilja leva i harmoni med fiskmåsarna? Det skulle alla i Nordstan vilja göra, problemet är bara att fiskmåsarna inte vill leva i harmoni med oss.
Igår eftermiddag såg jag för övrigt två stora, mindre attraktiva fiskmåsungar spatsera runt bland takpannorna på hyreshuset mittemot. På det hustaket har invånarna på Lovisebergsgatan varit förskonade från måsbon i några år. Men nu har måsarna återtagit herraväldet. Fiskmåsungarna, och deras vårdnadshavare, hade en lätt aggressiv och utmanande blick när de stirrade ner från taket… 
Fastighetsägarna i Nordstan tar sällan ansvar för invånarna, i varje fall inte för de som betalar hyrorna. Själva bor de i regel någon annanstans.
Det blev en promenad runt Skräcklan igår med barnbarnen. “Bryggan i Bojortkajens förlängning” är onekligen en styggelse för hamnområdet, som förslagsställaren skrev i sitt medborgarförslag. (Se “Det händer (inte) på Skräcklan”.). Bryggan är inte bara en “styggelse”, den tycks rentav vara farlig.
Bryggor och badbryggor… Medborgarpartiet (MBP) har föreslagit att det ska byggas ett kallbadhus på Skräcklan.
I den bästa av världar skulle ett badhus vara en bra idé. Det har ju faktiskt funnits ett på Skräcklan tidigare. Det revs dock redan 1938. Det ansågs enligt museichef Peter Johansson (se “Kallbadhuset vid Skräcklan”):
”vara i ett allt för dåligt skick.”
Ett kallbadhus vore trevligt, men med dagens ekonomiska läge i kommunen framstår nya badbryggor och upprustade badplatser som betydligt mer angelägna, och realistiska. Den stora investeringen i det nya moderna och “uppdaterade” vattenverket på Skräcklan är det dock VA-kollektivet som betalar, dvs alla som är anslutna till kommunens VA-nät. Det är en investering på 272 milj kr, i klass med arenainvesteringen alltså. Det har även investerats 90 milj kr i det andra vattenverket i Rörvik. Det är arbetet på Skräcklans vattenverk som är förklaringen till att skolgården runt fd Norra skolan är ett upplag med maskiner och material.
Kommunen borde trots stora investeringar ha råd med några badbryggor på Skräcklan kan man tycka. Kanske skulle pengarna för en ny GC-bro över gamla hamnkanalen ha gjort större nytta här. Pengarna hade säkerligen räckt till bryggor även på andra badplatser i kommunen. Det är också klart att trollhätteföretaget “T3 Anläggning 1 AB”, i konkurrens med NCC, ska bygga GC-bron till “Manhattan”, dvs den vision som några i det nuvarande styret i kommunen har för Sanden södra. Och nästan som ett tecken från ovan får jag se en annons för ett spel om stadsbyggande som skulle passa de styrande partierna i Vänersborg…
Vid den fortsatta promenaden längs Skräcklans stränder fick mitt 5-åriga barnbarn syn på den fejkade räven. Han tyckte att räven var fin. Jag vet inte om kanadagässen tycker detsamma, det var faktiskt inga gäss i närheten. De fanns däremot 100 meter därifrån.
En stor flock gäss satt på berghällarna i vattnet vid en av vikarna. Tyvärr alltför nära badstegen ner till sjön, inte långt från Fridastatyn. 
Även kanadagässen stirrade oroväckande aggressivt på de passerande. Det såg ut som om de i ren trots tömde sina tarmar i vattnet.
Det är många kilo fekalier från gässen på Skräcklan, men jag tror att priset tas runt området vid hinderbanan bredvid Sjövallen. Det gäller att ha koll på varenda steg man tar för att slippa trampa i eländet. Från hinderbanan noteras också att två redskap är bortplockade. Det verkar vara rutin i kommunen. Lekplatserna verkar inte underhållas och när redskapen inte fungerar plockas de bort – eller, som i Plantaget, får vara kvar trots att de inte fyller den funktion som de var tänkta att göra. Det fungerar med andra ord på samma sätt med lekplatserna som med kommunens bryggor…
Det ska byggas ett vindskydd vid bandygrytan.
Strandskyddsdispens är beviljad och till skillnad från dispenser i Sikhall (se här) så ansåg Länsstyrelsen att det inte fanns någon anledning att överpröva byggnadsnämndens beslut.
Så nu är det bara att ansöka om bygglov och sedan sätta igång.
Jag vet inte hur kommunen tänker sig att använda vindskyddet. Det vore dock ingen dum idé att barn och vuxna kunde sitt där och ta på sig skridskorna på vintern. Det vore välkommet. Särskilt om snön plogades bort från isen vid snöfall.
Efter promenaden kunde vi konstatera att det hörs betydligt fler fiskmåsskrik på Lovisebergsgatan än längs stränderna på Skräcklan.
Det händer (inte) på Skräcklan
Fiskmåsarna har inte varit sig riktigt lika denna sommar heller. Det tycks vara något som har ändrats i deras, i och för sig tämligen okomplicerade, beteende.
Fiskmåsflockarna kom dock traditionsenligt till Nordstan den 26 mars. De ockuperade, sina vanor trogna, taken på bostadshusen. Och började vråla och utstöta sina vansinnesskrik direkt vid ankomsten, vilket de har fortsatt med sedan dess. Jag tror faktiskt att det har varit värre i år än vanligt. 
Fiskmåsarna brukar vara som ihärdigast när ungarna har lyckats ta sig ur äggskalen. Men faktum är att jag först i går såg en ensam och ynklig fiskmåsunge springa omkring på Lovisebergsgatan. Och trots att jag gick nära kom inga vårdnadshavare till ungens räddning. Det var märkligt, men välkommet. Jag passade då på att jaga “måskultingen” till Tobbe på Norra gatan. Där vet jag att måsungen får det jobbigt.
Det har sagts att fiskmåsarna kan få två kullar varje sommar, men andra säger att fiskmåsmamman bara får en kull per år. (Vilket i och för sig är en kull för mycket.) Det sistnämnda stämmer med observationerna från Lovisebergsgatan, även om det något år har sett ut som om det har blivit några eftersläntare.
Den jobbigaste tiden ligger framför oss inkräktare i fiskmåsarnas naturliga habitat. Under de närmaste veckorna kommer säkerligen fler måsungar att springa på gatorna – med vakande och aggressiva fiskmåsföräldrar. Det kommer att betyda anfall med fekalier, skit alltså.
Den andra fågelplågan, kanadagässen, trivs som vanligt vid Skräcklans stränder. I sin jakt på något att äta släpper de samtidigt otroliga mängder fekalier. Parkarbetarna för en tröstlös kamp mot gässen. Plockar de upp 10 kg skit så ligger där 15 kg på morgonen dagen efter… Till och med fiskmåsarna blir imponerade.
Vänersborgs kommun struntar fullständigt i fiskmåsplågan. Det har kommunen gjort i alla år. Kanadagässen däremot jobbar kommunen med. Inte särskilt intensivt förvisso, inte som för ett par år sedan när några jägare lejdes som sköt av ett antal gäss. Då flydde gässen till Rörvik, alldeles bortanför kommunens andra vattenverk. Det “första” och största ligger ju som bekant på Skräcklan. Gässen höll till i Rörvik även sommaren efter. Men det var då, nu lejs inga jägare, nu skaffar kommunen istället en bild av en räv. Det hjälpte föga i Trollhättan och jag tror knappast att det har någon effekt i Vänersborg heller.
Ett medborgarförslag om hamnområdet Bojortkajen och Skräcklan lämnades in till kommunfullmäktige i september förra året:
“Bryggan i Bojortkajens förlängning är en styggelse för hamnområdet. Den tillfälliga (år) åtgärden med avstängning ersätts med en permanent lösning borttagning eller nybyggnad av brygga.
Gamla ruttna och fula telegrafstolpar som står lite här och var i vattnet till ingen nytta, sågas av vid botten och forslas bort.”
I kommunens diarium hittade jag häromdagen samhällsbyggnadsnämndens svar:
“Förvaltningen delar uppfattningen att nuvarande bryggkonstruktion inte är ändamålsenlig. Mot bakgrund av detta har förvaltningen för avsikt att skyndsamt vidta åtgärder och demontera bryggan.”
Demokratin fungerar i Vänersborgs kommun. Skriv ett medborgarförslag och ditt förslag hörsammas.
Jag åkte till Öresjö i Trollhättan i början på veckan. Det var några år sedan jag var där. Varför åka till en liten tjärn i Trollhättan av alla ställen när vi har Vänern i Vänersborg? Nu tror jag att jag vet svaret. Och det var inte bara för att vattnet var betydligt varmare i Öresjö, på Skräcklan har det mestadels varit mellan 17-19 grader. (Mäter med min badanka med inbyggd termometer.) Nä, det var Trollhättans satsning på Öresjö.
Jag blev imponerad över de (relativt) nya bryggorna för både bad och simning. De ökar inte bara säkerheten, bryggorna förbättrar upplevelsen för både barnfamiljer och motionssimmare. För att inte prata om den fantastiska tillgänglighetsanpassade strandpromenaden som binder samman Phoenixstranden och Munkeboviken.
Och vad gör kommunen på Skräcklan? En “fallfärdig” och farlig brygga ska demonteras…
Borde inte kommunen bygga nya bryggor som i Trollhättan? Tillgänglighetsanpassa stränderna och badplatserna på Skräcklan? Och varför inte rensa botten på barnbadet och tippa några lass med sand i viken? Trollhättan sköter och utvecklar sina små badplatser vid sina små sjöar – och Vänersborgs kommun? Med den fantastiska Vänern, Europas tredje största insjö…?
Ska vi vänersborgare behöva åka till Trollhättan med barn och barnbarn?
Till sist kan jag inte låta bli att ge ett stort plus till Öresjö för att jag under min vandring inte stötte på en enda fiskmås, varken visuellt eller auditivt. Eller några kanadagäss… Fanns det kanske några jägare som lurade i vassen?
PS. Vad gäller telegrafstolparna i medborgarförslaget så:
“bedömer förvaltningen att vissa av dessa fyller en funktion som inseglingsskydd och därmed bör kvarstå. I övrigt konstaterar förvaltningen att ett borttagande av stolparna är en omfattande åtgärd som kräver särskild hantering för att undvika spridning av eventuella föroreningar och miljögifter, både från stolparnas material och från bottensedimentet. Mot bakgrund av detta saknar förvaltningen i nuläget resurser att genomföra en sådan åtgärd.”
PS. Läs mer om Skräcklan här – ”Skräcklan – en promenad genom kommunens prioriteringar”.
Har fiskmåsarna muterat?
Det tycks som om fiskmåsarna äntligen har lämnat Nordstan för i år. Igår fredag såg, och framför allt hörde, jag tre måsar. De flaxade på var sin skorsten i de tre hyreshusen framför mig. Jag undrar om de inte tog ett personligt avsked, typ ”see you”. Idag lördag är det tomt på fiskmåsar.
Det har varit en oerhört seg väntan, precis som förra året. Det är som om fiskmåsarna typ har genomgått en mutation eller någon slags metamorfos.
Förr kom måsarna i slutet på mars, vanligtvis den 27 mars, vilket de fortfarande gör, men de lämnade hustaken i Nordstan i mitten av juli. Då flög den sista, och troligtvis den enda, kullen ungar i väg. Nu är det annorlunda. Det är som om fiskmåsungarnas vårdnadshavare passar på att vila 3-4 veckor efter att ungarna har gett sig iväg till sina, i mitt tycke, naturliga habitat på Vänerns kobbar och skär. Är det den evolutionära slumpen som har belönat vårdnadshavarna för att ha fullgjort sitt värv att föra släktet vidare med en ordentlig semester? 
Hur som helst, i ren och pur lättnad skriker fiskmåsarna ut sin glädje med sina artspecifika vansinniga primalskrik mellan husväggar och tak. Långt in i augusti…
På ett sätt skulle måsarnas förändrade beteende kunna vara till en stor fördel för mänskligheten i Vänersborgs stads nordligare delar. Fastighetsägare eller, om de som vanligt struntar i sina hyresgäster, Vänersborgs 
kommun har en ypperlig möjlighet att decimera fiskmåssläktet. Efter den 31 juli är nämligen måsarna inte längre fredade utan det är fritt fram att oskadliggöra dem. Det hade inte varit helt fel eftersom ett fiskmåspar kan leverera avkommor upp till 20 år, om det vill sig riktigt illa… I Nordstan har emellertid fiskmåsföräldrarna haft det lugnt och skönt. De har ostörda fått njuta av sommardagarna i augusti. Inga ungar, och ingen fastighetsägare eller kommun har brytt sig…
Förra året, som var det första där fiskmåsarna stannade kvar på taken ända in i augusti, hade jag en teori om att det var kanadagässen som störde fiskmåsarnas livsrytm och livsrum.
Kanadagässen ockuperade kobbarna och skären utanför Skräcklan så att fiskmåsarna inte kunde flytta tillbaka till sina naturliga habitat. Så är det inte i år. Det finns gott om plats för fiskmåsarna utanför de mänskliga boendena i Nordstan. Jag vet inte riktigt vart gässen har tagit vägen, kanske upp till Sikhall och Rörvik.
Kanadagässen har i och för sig spritt sin fekalier på Skräcklans bergshällar och skrevor under sommaren, men kommunen har gjort ett bra jobb med att hålla rent. (Se ”Skräcklan: Algblomning, gåsskit och glass”.) Kanske har kommunens trägna och idoga arbete samtidigt avskräckt gässen i slutet på sommaren. (För inte har väl kommunen anlitat några jägare?)
Lugnet har i varje fall tillfälligtvis lägrat sig över Nordstan. Det blir till att börja bygga upp sömnreserverna så att man klarar av nästa års belägring…
Det talas mycket om AI nu för tiden. Själv använder jag mig av AI ganska ofta. I samband med Ebba Buschs användning av AI, som tydligen tillskrev personer
påhittade citat, gjorde jag ett test. Jag frågade Gemini (Googles AI):
“Vad tycker Stefan Kärvling om fiskmåsar?”
Gemini svarade:
“Stefan Kärvling har en mycket negativ syn på fiskmåsar, särskilt de som finns i Nordstan i Vänersborg där han verkar bo. Han ser dem som en stor plåga och sanitär olägenhet.
Här är några av hans huvudpunkter:
- Ljudstörningar: Han beskriver måsarnas skrik som ”vansinnesvrål” som pågår dygnet runt och stör hans sömn och nerver. Han har till och med jämfört det med en mardröm.
- Nedsmutsning: Måsarna ”skitar ner” bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, barnvagnar och trottoarer. Han nämner särskilt att de föredrar nya eller nytvättade bilar, troligtvis för att de ser sig själva speglas i lacken och tror att det är en fiende.
- Aggressivitet: Särskilt när ungarna flaxar ner från hustaken blir föräldrarna mycket aggressiva
och stridslystna för att skydda dem. Han har själv upplevt attacker och nämner att hans barnbarn har blivit drabbat.
- Invadering och ockupation: Han beskriver hur måsarna varje år ”invaderar” och ”ockuperar” hustaken i Nordstan för att bygga bo och föröka sig.
- ”Flygande råttor”: Han använder uttrycket ”flying rats” (flygande råttor) som han menar att de kallas i USA.
- Kommunens ansvar: Kärvling kritiserar Vänersborgs kommun för att inte ta problemet på allvar och menar att de skjuter ifrån sig ansvaret till fastighetsägarna, trots att det finns lagliga möjligheter att bekämpa måsarna. Han menar att kommunen borde vidta åtgärder mot det han ser som en ”fiskmåsplåga”.
Sammanfattningsvis anser Stefan Kärvling att fiskmåsarna är ett stort och allvarligt problem som påverkar livskvaliteten för boende i drabbade områden. Han är frustrerad över situationen och att han upplever att det inte görs tillräckligt för att åtgärda den.”
Det tyckte jag var en rolig och underhållande text trots att den inte stämmer det minsta… 
Precis som Buschs citat. Bilderna är också skapade av Gemini. De stämmer väl också sådär…
PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, öppna en öl av den rätta sorten (se vänster) och ”njut” av fiskmåsvrålen: klicka här. (Glöm inte att sätta på ljudet.) En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlar om mobbing. Eller kärlek… Avgör själva: klicka här.
Skräcklan: Algblomning, gåsskit och glass
På kommunens hemsida läste vi i måndags om att algblomning observerats i en vik på Skräcklan, nära badstegen vid vattenverket. (Se “Algblomning vid Skräcklan”.)
Jag blev förvånad eftersom jag hade badat vid denna badstege fyra gånger under dagen utan att se någon algblomning. Med tanke på den gröna sörjan, som fotografiet på hemsidan visade, så var det svårt att tro att jag skulle ha missat den. Eller?
I tisdags satte jag mig därför på cykeln och åkte runt på Skräcklan, ingen algblomning i sikte. Var det kanske den relativt kraftiga blåsten som dolde algblomningen? Jag hittade i varje fall ingen grön sörja.
Jag frågade några badande om de hade sett någon algblomning. Ingen hade det. Och tillade att de aldrig hade sett någon på Skräcklan någonsin. Det var min erfarenhet också. Det har så vitt jag vet aldrig varit någon algblomning vid stränderna runt Nordstan under mina snart 40 år i området. Så det blev återigen ett dopp vid stegen vid vattenverket…
Igår var det likadant. En promenad längs sjökanten visade ingen algblomning, men det var återigen blåsigt. Var det någon som hade skickat in ett foto från någon annan sjö? Var det en AI-genererad bild? Eller var det vinden och vågorna som gjorde algblomningen “osynlig”? Man kan hur som helst hoppas att det inte blir någon mer algblomning. En sådan kan utgöra en viss hälsofara, särskilt för barn och husdjur. Precis som fekalier…
På cykelturerna runt Skräcklan, och även under promenaderna i veckan, och med barnbarnen några dagar tidigare, visades nämligen en helt annan hälsofara upp – fekalier från Kanadagässen. Eller som TTELA uttryckte det, “gåsbajs”.
TTELA skrev dock om “gåsbajset” på Sanden. Eller som det heter på korrekt kommunal byråkratvänersborgska – Sanden Norra… Här ska det vara Diggiloo imorgon fredag. (Se TTELA “Inför Diggiloo: Kommunen kämpar mot gåsbajset på Sanden”.) TTELA skrev:
“Redan förra året var gåsbajset ett problem och i år är det ännu mer. Nu tar Vänersborgs kommun tag i problemet inför helgens stora evenemang – Diggiloo.”
Det var och är ett problem på Skräcklan också, men på Sanden verkar kommunen gå all-in för att få bort det förhatliga gåsbajset. Mats Larsson, arbetsledare på Gatuenheten, säger till TTELA:
“Vi började med att sopa ihop det med en liten sopmaskin med en sopvals fram, för att lägga det i strängar. Efter det kommer vi med en sopmaskin vi har på gatorna och använder sugfunktionen för att suga upp det i behållaren.”
Det är viktigt att kommunen tar bort all gåsbajs för artister, funktionärer och betalande musikälskande publik. Men det finns kanske en och annan som tycker att det är minst lika viktigt att få bort gåsbajset runt Skräcklan som på Sanden, särskilt med tanke på badande barn och husdjur.
Nu finns det för all del kommunalt anställda sommarjobbare som bekämpar gåsbajset, men de för en ganska tröstlös kamp. Det ska dock sägas att utan de insatserna hade det sett betydligt värre ut. Kanske till och med lika illa som det ser ut vid näckrosdammen. Där har kanadagässen vunnit fekaliekampen på knock-out. Men bättre att skiten finns där än utmed badplatserna.
Det största problemet med gåsbajsen är ändå att kanadagässen skiter lika mycket i vattnet som på land. Det förorenar vattnet och bidrar både till övergödning och försämrad vattenkvalitet. Dessutom rinner bajsen längs strandkanter och bergshällar ner i sjön när det regnar. Kommunen har vid flera tillfällen under åren avrått från bad vid “barnbadet” vid Norra skolan. Så även åtminstone en gång i år. Det är nog bara i denna vik som kommunen tar prover, trots att människor badar längs hela Skräcklan. Det borde tas prover på fler ställen.
Ska man vara ärlig så är det svårt att vinna kampen mot kanadagässens tarmtömningar. Det tar i genomsnitt 1–2 timmar för alla gåsarter innan det är dags att tömma tarmkanalen. Det blir en del tarmbakterier för en individ varje dag. För att inte tala om en hel flock… Men kommunen måste vinna kampen mot kanadagässen för att Skräcklan även fortsättningsvis ska vara en lockande attraktion med möjligheter till bad bara 
några stenkast från centrum. Jag tror att kommunen måste, som den gjorde 2020, sätta “hårt mot hårt” – med bly och hagel. Så var det faktiskt, kommunen sköt tre kanadagäss på Skräcklan. Det fick en märkbar effekt. (Se TTELA “Jakten på gässen har fått effekt”.) Effekten höll i sig även sommaren året efter. Då verkade det som kanadagässen flyttade till Sikhall och Rörvik. Sedan har gässen flyttat tillbaka till Skräcklan…
Det är faktiskt helt på sin plats att skjuta kanadagäss. Det är jakttid på kanadagässen mellan den 11 augusti till den 31 januari, om bara några veckor börjar alltså jaktsäsongen. (Se Jägareförbundet.) Gässen omfattas också av skyddsjakt. Kanadagåsen är nämligen klassad som en främmande art med hög riskklassning. Det betyder att utbredning och etablering, enligt Naturvårdsverket, bör begränsas. Dessutom är den invasiva kanadagåsen en sanitär olägenhet och får därmed skjutas även utanför jaktsäsongen. Det finns många jägare i kommunen, bland annat flera politiker. Varför inte be dem om hjälp?
Det verkar som om folk badar allt oftare på andra ställen än på “barnbadet”, trots att kommunen bara har avrått från bad en gång i sommar. Människorna badar istället där det finns badstegar eller på Jakoben. Jag badade förra veckan, för första gången på väldigt många år, på “barnbadet”, med barnbarnen. Då förstod jag varför badet har varit så tomt på människor den senaste tiden. Botten innehöll tidigare ganska mycket sand och grus. Det gjorde det ganska behagligt att 
promenera ut en bit och ta sig ett dopp. Nu var bottnen gyttjig och geggig. Det kändes som om man trampade på, ja just det – gåsbajs… Barnbarnen ville inte bada där – och det var antagligen sista gången för mig också.
Kommunen borde röja upp på botten i “barnbadsviken” och köra dit några lass med sand. Det hade varit en enkel, och billig, åtgärd för att göra “barnbadet” attraktivare både för kommuninvånare och turister.
Men om man ska vara riktigt ärlig. Visst är det fint att promenera runt Skräcklan, se på sjön och den fina omgivningen och ta en kaffe och en glass på Skräcklestugan, men – räcker det? Jag tycker inte det. Vänersborgs kommun borde bättre ta tillvara de förutsättningar som finns med närheten till Vänern för att göra både staden och kommunen attraktivare…
Till sist kan konstateras att TTELA har rätt (se TTELA “Så mycket glass får du för pengarna i Trollhättan och Vänersborg”):
“Mest glass för pengarna denna onsdag i juli fick man på Skräcklestugan.”
Den slutsatsen kom mitt 4-åriga barnbarn också fram till. Det var det enda stället i stan där han inte orkade äta upp glassen…
Vid provsmakningen av glassen på Skräcklestugan fick TTELA:s reporter Emelie Skoog även med sig en erfarenhet av ett helt annat slag. Hon fick på ett mycket konkret sätt dela en upplevelse med alla boende i Nordstan. Skoog fick möta den andra stora
fågelplågan – fiskmåsarna… Skoog fick fågelbajs i håret…
Fiskmåsarna i Nordstan är dock ett kapitel för sig… Dom får jag skriva om vid ett senare tillfälle för nu ska jag gå iväg och bada.
PS. Tillbaka från badet. Det var ingen algblomning på Skräcklan idag heller.
PPS. Det har tydligen varit algblomning vid Gaddes brygga i Blåsut år 2015. (Se P4 Väst “Skadlig algblomning i Vänersborg”.)
Vilken mat är människan skapad för att äta?
Under många år har jag i sommartider haft något eller några blogginlägg om kostvanor, sjukdomar och LCHF (Low Carb High Fat; lite kolhydrat mycket fett). 
Anledningen är att jag tror att människan skulle må mycket bättre av att äta en naturlig kost med få kolhydrater. Och trots att det är samma inlägg som går i repris så har jag fått mail från åtminstone någon person varje sommar som tänkte pröva LCHF.
Förra sommaren blev det dock inga LCHF-inlägg. Kanske var det för att jag själv började fuska en del, framför allt med potatis. Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte längre var strikt LCHF:are… Men inte desto mindre försöker jag fortfarande undvika kolhydraterna och definitivt sockret. Men nu tänkte jag publicera en gammal LCHF-blogg. Och anledningen till det är att jag fick syn på följande bild på Facebook:
Jag förstår inte riktigt vad “PSA” står för i detta sammanhang, men det är resten som jag tycker är viktigt och som läkarvetenskapen nu för tiden i stort sett tycks ha glömt…
“if your doctor prescribes meds before asking about diet & lifestyle, you have a dealer not a healer.”
(Tillägg 23/7: PSA är en förkortning för ”Public Service Announcement” och används när man har något viktigt att säga. Tack RZ!)
Så här kommer en repris, ett inlägg som tidigare hade rubriken “Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)”.
==
Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)
Människan som art ”föddes” för 2-3 miljoner år sedan. Under denna tid utvecklades människan biologiskt enligt evolutionens principer. För 40.000 år sedan blev människan den hon är idag. Sedan dess har ingen biologisk utveckling skett av arten människa. Hon är idag likadan nu som för 40.000 år sedan.
Om vi gör om människans tid på jorden till ett år, 365 dagar, så har hon levt som samlare och jägare i 364 dagar. Den sista dagen uppfanns jordbruket. En kvart före midnatt det sista dygnet inträffade den industriella revolutionen.
När mina elever och jag diskuterade människan och människans natur på SO-lektionerna (en gång i tiden), brukade jag alltid framhålla det här förhållandet – att människan har levt 2-3 miljoner år, dvs under ”hela” evolutionen, som samlare och jägare. Det betyder att människan är anpassad till ett liv som jägare och samlare.
Det här historiska perspektivet är oerhört viktigt att ha när man funderar och diskuterar kring frågor som om människan är ond eller god, om hon är född självisk osv. Det har också betydelse för att förstå könsroller, ägande, demokrati, konflikter och vad det nu kan vara.
Människan är skapad för ett liv som jägare och samlare.
Jag har de senaste åren insett att det här perspektivet är ännu mer omfattande än jag tidigare har trott. Det här perspektivet måste man ha även när man diskuterar vad människan är skapad för att äta.
Frågan handlar helt enkelt om:
Vad är människan designad för att äta? Vad är människans gener/kropp anpassade till för mat?
Under de 2-3 miljoner år (364 dagar på året) som människan levde som jägare och samlare åt hon den mat som fanns färdig i naturen. Människan jagade djur som hon åt upp, människan fångade fisk som hon åt upp. Människan åt allt som gick att äta i naturen, som ägg, nötter, rötter och vild frukt.
Det är denna mat som människan är skapad för att äta. Det är detta som människan har levt av i 364 av årets dagar.
Den här maten var näringsrik, full av mineraler och vitaminer. Människan fick i sig mycket protein och fett, men betydligt mindre av kolhydrater.
Under årets sista dag, för 10.000 år sedan, uppfann människan jordbruket. Då ändrades matvanorna radikalt. Då blev det bröd, ris, pasta och potatis, mat som innehöll mycket stärkelse. I samband med industrialiseringen ändrades matvanorna igen. Två lönsamma vita produkter hittade vägen till matborden, finmalt vitt mjöl och – socker.
Många av de sjukdomar vi ser idag, diabetes (typ 2), fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier, cancer, karies, var sällsynta hos jägare och samlare. Nu exploderar dessa sjukdomar i omfattning. Kan det bero på våra ändrade matvanor? Kan det bero på att vi äter mat idag som våra kroppar inte är designade för?
LCHF (Low Carb High Fat; lite kolhydrat mycket fett) är ett sätt att ta vara på de lärdomar vi får när vi utgår från frågan: Vad är människan designad för att äta?
Flera ”stora kostexperter”, har kallat LCHF för en modediet. Ja, Claude Marcus har till och med kallat LCHF för ”extremkost”. Inget kan vara felaktigare!
LCHF handlar om att äta den mat som människan är skapad för.
Glad midsommar!
Idag är det midsommarafton. Det är dagen då svenskarna firar sommarsolståndet. I år är det emellertid först imorgon lördag som det riktiga sommarsolståndet infaller. Alltså den dag på året som dagen är som allra längst och natten som allra kortast. Och det passar egentligen bättre, för då är det midsommardagen.
Sommarsolståndet är den riktiga midsommaren. Solen står i zenit över den norra vändkretsen, Kräftans vändkrets. Det brukar (nästan) alltid hända den 21 juni. Och det var med all sannolikhet då som midsommar traditionellt firades av våra förfäder.
Sommarsolståndet har varit känt sedan urminnes tider. Konstruktörerna av Stonehenge i England kände till det för drygt 4000 år sedan, precis som pyramidbyggarna i Egypten, och sannolikt också, ännu tidigare, våra egna byggare av gånggrifter.
Sommarsolståndet, midsommar, har alltid varit magiskt och haft stor betydelse i många religioner. Inte alltför 
sällan var dagarna kring solståndet kopplade till fruktbarhet, som det var i Sverige och Norden kring kulten av Frej och Freja. Och då firade människorna särskilt intensivt och engagerat… Det lämpar sig dock inte att i en moraliskt korrekt blogg gå in på detta firande mer detaljerat. (Filmtipset nedan ger en viss antydan om vad som avses.)
Fruktbarhetskulter var något som kristendomen inte kunde acceptera och kyrkans män försökte tidigt omforma dyrkan av solen och fruktbarheten till något mer hedervärt och civiliserat. Folket skulle glömma de hedniska gudarna som Frej och Freja, Oden och Tor. Nu var det Jesus, Fadern och den Helige Anden som gällde.
Men vem skulle kyrkan fira på midsommar? Det fick bli den näst viktigaste personen i Nya Testamentet, efter Jesus. Nämligen han som inledde Jesus gärning, genom att döpa honom – Johannes Döparen.
Men vem i Sverige vet att midsommardagen är Johannes Döparens dag…? Inte många, kyrkan har helt enkelt misslyckats med att berätta för svenskarna att de ska högtidlighålla, och festa till, minnet av Johannes Döparens gärning denna helg. (I andra länder, som t ex i Danmark, lyckades kyrkan betydligt bättre med denna ”omformning”.)
En gång i tiden firades midsommar alltid den 24 juni. Orsaken till att midsommar firades denna dag var att när kristendomen började spridas i Sverige, låg sommarsolståndet omkring den 24 juni enligt den julianska kalendern. Och det var perfekt, då var det ju exakt ett halvår före Jesus födelse… Det påstods till och med att datumet hade stöd i Bibeln. Det berättas nämligen om att ängeln Gabriel besökte Maria och avslöjade för henne att hon skulle få en son, Jesus. Gabriel sa till Maria enligt Lukas 1:36:
”Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden.”
Sedan blev det tradition att fira dagen den 24 juni, trots att midsommar flyttades tillbaka till den 21 juni när Sverige 1753 gick över till den gregorianska kalendern. 200 år senare, 1953, beslutade riksdagen att flytta midsommardagen till lördagen mellan den 20 och 26 juni – och det gäller fortfarande.
Men seder och bruk kan vara djupt rotade, och så är det med Johannes. Enligt den svenska kalendern är den 24 juni fortfarande Johannes Döparens dag…
Hur som helst, eftersom sommarsolståndet infaller imorgon, på midsommardagen, så innebär det att redan på söndag blir dagarna kortare och nätterna längre. Det blir mörkare och vi går mot vinter…
För övrigt anser jag att midsommar är den riktiga nationaldagen…
PS. För ett antal år sedan gjorde IKEA i Tyskland en reklamfilm. Den stoppades snabbt av IKEA:s huvudkontor. Men den är sevärd, eftersom den visar en del av de fördomar (eller?) som andra länder har om Sverige – ”Midsommar in Schweden”.
Anm. Den här bloggen har publicerats tidigare, även om det i år har skett några uppdateringar. Bilden från Dalbobron togs emellertid redan 2022, omkring midnatt på midsommarafton. Svenska flaggan, längst ner i inlägget, är också från midsommarafton 2022. Klickar du på flaggan så rör den på sig… Och har du ljudet på så kan du höra några fiskmåsar, trots att de var ovanligt tysta vid detta tillfälle. Det är de inte i år… Svenska flaggan längt upp i inlägget är från i förmiddags.
Ornitologisk betraktelse: Måsar och gäss
Den här sommaren har inte riktigt varit som alla andra somrar i Nordstan. Det är fiskmåsarna som har gjort skillnad. Fiskmåsarna har inte uppfört sig som de brukar. Det är i varje fall mina slutsatser utifrån personliga men tämligen ovetenskapliga iakttagelser.
Fiskmåsarna intog som vanligt hustaken i Nordstan i slutet av mars. I år “slog de ner sina bopålar” på taken exakt samma datum som förra året, den 27 mars. Så långt inga överraskningar. I år kretsade dock måsarna runt hustaken veckan innan. Det verkade mest ha varit rekognoseringsturer, men det var något nytt och annorlunda.
I april, juni och början av juli var fiskmåsarnas beteende som det brukar. Det betydde självklart inte att det var lugnt och fridfullt. Nä, måsarna uppträdde helt enligt tradition och beprövad erfarenhet. De vrålade i vanlig ordning ut sina artspecifika vansinniga primalskrik. Måsar tar inte paus ens under nätterna, de skriker dygnet runt. 
Och förorenar dygnet runt… Det fanns inte en bil som parkerades i Nordstan som undkom måsarna i sommar. De var särskilt förtjusta i nya eller nytvättade glänsande bilar. Fiskmåsarna speglas antagligen i plåten och tror att det är en fiende – och tömmer tarmarna. Och det inte bara en gång… Det var som vanligt med föroreningarna alltså.
I slutet av juni ökade aktiviteten bland fiskmåsarna. Också som vanligt. Ungarna hade växt och blivit allt större för varje dag. De började springa runt på taken utstötande sina karaktäristiska ynkliga läten. Föräldrarna ökade sin uppmärksamhet och släppte inte sina “små” med blicken. Det fanns skator som inte skulle ha något emot att smaka på en mör fiskmåsunge.
Invånarna i Nordstan höll andan, nu var det bara en fråga om dagar tills ungarna skulle sväva ner, likt glidflygplan, från taken till gator och trädgårdar. Det brukar ske en vecka in i juli. På marken är det inte bara andra fåglar som hotar de “små” fiskmåsungarna. Skaran av fiender ökar, katter och hundar smyger runt och letar efter tillfällen till attack.
I år har jag inte sett en enda fiskmåsunge på gator eller trädgårdar på Lovisebergsgatan eller i Nordstan. Det har aldrig hänt förut. Jag vet inte var måsungarna tog vägen. De fanns på taken, men sedan var de plötsligt borta. Det var tomt i trädgårdar och gator. Inga ynkliga pip. Det betydde att den anstormning av skrikande och attackerande, skitande föräldrar uteblev. Det fanns inga ungar att skydda och försvara. Och jag har bara sett en enda överkörd fiskmås. Det var en bit bort, på Vallgatan. Det gick inte att se om det var en vuxen eller en unge. Juli blev alltså en lugnare månad än vanligt utifrån fiskmåsperspektiv.
Föräldrarna blev dock kvar på taken. De uppträdde och skrek precis som vanligt, innan de hade ungar. Jag tänkte att jag hade missat något och att det var dags för en andra kull. Så brukar det dock inte gå till i Nordstan. Inte för att föräldrarna inte verkade försöka, deras parningsljud är synnerligen karaktäristiskt. Ljuden hördes med regelbundna mellanrum varje dag. Det blev dock inga fler ägg, och därmed inga ungar. Men de vuxna fiskmåsarna blev kvar, även i slutet av juli och hela augusti. Det har inte hänt tidigare.
Jag vet inte om fiskmåsarna har varit annorlunda denna sommar på andra ställen än i norra Nordstan. Men här har de definitivt brutit sitt traditionella mönster.
Om sommarens fiskmåsterror från hustaken inte riktigt har varit sig lik, så har vattnet kring Skräcklan varit det. Det har knappast gått att utnyttja. Det gick ofta inte att bada på t ex “barnbadet” vid Norra skolan. Det var emellertid inte fiskmåsarnas fel. Och även om det aldrig går att utesluta att det är kommunen som bräddar avloppsvatten, så är det sannolikt inte heller det som är orsaken. Men det märker säkerligen alla här i Nordstan att badet alltid drabbas av föroreningar och badförbud efter ihållande regn. Det kan ju tyda på problem med kommunens ledningar.
Nä, det undermåliga badvattnet i Skräcklan var sannolikt orsakat av Nordstans andra stora fågelplåga – Kanadagässen. Fågelarterna har tydligen kommit överens om en, för dem, passande arbetsfördelning – gässen skitar ner i vattnet och fiskmåsarna på land… I själva gränsområdet, dvs stränderna, delar de solidariskt på utrymmet.
Förra året var kanadagässen tillbaka med fullt manskap efter en viss avskjutning något år tidigare. I år tycks ryktet om det natursköna Skräcklan ha spridit sig bland kanadagässen. Det har varit och är fortfarande fullt med gäss, inte bara på Skräcklan utan också på kobbarna och skären utanför.
Jag kan föreställa mig hur det ser ut på dessa ställen när jag ser gåsfekalierna på Skräcklans gångbanor, berghällar och gräsmattor. Hur det ser ut i vattnen runt Skräcklans stränder vågar jag däremot inte föreställa mig… Särskilt när man vet att gässen gör sina “stora” behov minst en gång varannan timme…
Jag förstår för övrigt inte varför kommunen går ut med information om vattnets kvalitet efter de prover som genomförs. Det verkar som regel ta ca 5 dagar innan provsvaren kommer och då är svaren inaktuella. Varför inte bara uppmana invånarna att inte bada 1-2 dagar efter kraftiga regn? I måndagens nyheter hörde jag förresten att det finns teknik för att få svar på prover efter 15 min. Det skulle vara något för kommunen.
Det är inte bara i Vänersborg som kanadagässen ställer till problem. Det gör de i andra kommuner också men där tycks handlingskraften vara betydligt större än i Vänersborgs kommun. Här är några länkar till problemen med kanadagässen i Karlstad (grön laser), Stockholm (drönare), Alingsås (utökad städning) och Östhammar (jakt).
Fast det har skjutits kandagäss på Skräcklan. Det var 2020 och jag tror att det var två gäss som nedlades. Det fick en märkbar effekt. (Se TTELA “Jakten på gässen har fått effekt”.) Det är faktiskt helt på sin plats att skjuta kanadagäss. Det är för övrigt jakttid just nu – kanadagåsen får jagas mellan den 11 augusti till den 31 januari. (Se Jägareförbundet.) Gässen omfattas också av skyddsjakt. Det finns många jägare i kommunen, bland annat flera politiker. Varför inte be dem om hjälp? (Avskjutning skulle gynna Vänerns vattenkvalitet mer än kommunalt VA på Vänersnäs…)
Jag tror att Kanadagässen är orsaken till i varje fall en del av fiskmåsarnas ändrade beteende. Det är antagligen inte bara jag som har upptäckt att alla kobbar och skär utanför Skräcklan numera är fyllda av kanadagäss.
Det verkar nämligen vara slut på solidariteten mellan de flygande plågoarterna. Det tycks som om gässen har invaderat och ockuperat fiskmåsarnas naturliga habitat. Det kan vara därför som fiskmåsarna så efterhängset stannar kvar på hustaken i Nordstan – och ser alldeles villrådiga ut. De har ingenstans att ta vägen.
Faktum är att kanadagäss kan jaga bort fiskmåsar, särskilt när de försvarar sina bon eller ungar. Gässen är kända för att vara territoriella och kan bli aggressiva mot andra fåglar som kommer för nära deras revir. Fiskmåsar, som är mindre och inte lika starka, tenderar att undvika konfrontationer med större fåglar som kanadagäss.
Det finns som jag ser det två framtidsscenarior i Nordstan Vi kan få se en lösning på fiskmåseproblemet. Fiskmåsarna skulle kunna lämna Nordstan när de har blivit av med sina kobbar och skär. De tycks vara beroende av dem på de tider som de inte säkrar artens fortbestånd. Om fiskmåsarna nu har gjort det denna sommar. Fiskmåsarna skulle kanske kunna flytta någon annanstans. Kanske till Sikhall eller Rörvik. Det låter för bra för en nordstanbo för att vara sant. Å andra sidan skulle det kunna vara ur askan in i elden – kanadagässen tar över. Och det till priset av permanent badförbud längs Skräcklans stränder.
Det andra scenariot är att både gässen och fiskmåsarna blir kvar. Fiskmåsarna kanske kan överleva på hustak och i trädgårdar under årets kallaste månader. Då blir inte bara somrarna förstörda utan också vintrarna. Möjligtvis behagar kanadagässen flytta när det är som kallast, men det är inte helt säkert. Deras fekalieterror är dock mindre påträngande på vintrarna. I varje fall för oss som inte badar på icke-sommartid.
Det ska bli intressant att studera gässen och måsarna kommande vinter. Det kanske kan bli en ornitologisk betraktelse även i juletid.
Idén att bjuda in Artscape till Nordstan, som en av mina fd elever föreslog, för att göra en muralmålning som skrämmer bort fiskmåsarna är en kreativ tanke men knappast verkningsfull.
Kommunen ska nog inte chansa. Det är säkrast att skjuta av både kanadagäss och fiskmåsar. Fast i kommunhuset finns det antagligen ingen som tycker att det finns några ornitologiska problem…
PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlar om mobbing. Eller kärlek… Avgör själva: klicka här.
Amerikanska söker sina svenska rötter
Delstaten Minnesota är ett område där en övervägande majoritet av alla svenska emigranter slog sig ned. Med nära 13% svensk-amerikansk befolkning år 1910 kan man verkligen tala om en svenskbygd. En som fortfarande bor i delstaten är Kathy. Hon och hennes man bor i Minneapolis. Hennes make Mike bodde tidigare i “tvillingstaden” Saint Paul. I den staden träffades faktiskt min morfar och mormor, blev kära och bestämde sig för att flytta tillbaka till Värmland och Säffle.
Min morfar hette Viktor Lundborg och hans mor var Stina Kajsa Tobiasdotter. Hon var syster med en Anders Löfberg. En brorson till Anders Löfberg grundade för övrigt företaget Löfbergs Lila i Karlstad.
Anders Löfbergs sex söner utvandrade alla till Amerika. Och Kathy är en av ättlingarna till en av sönerna, Gustaf Michael. Och nu tyckte Kathy att det äntligen var dags att besöka fäderneslandet i jakt efter sina svenska rötter. Alltså gick färden till Sverige och – Vänersborg.
Jag tog med dem till By kyrka strax utanför Säffle. Vid By kyrka är Anders Löfberg och hans hustru Emma Persdotter begravda. Men inte nog med det. Anders var en skicklig snickare. Han anlitades av församlingen i Säffle och han tillverkade altarringen, altaruppsatsen (=retabel) och predikstolen i By kyrka. Det var 1872. I Nya Wermlands-Tidningen stod det den 4 dec 1872 att Anders i arbetet visat:
“en framstående yrkesskicklighet, tydande även på konstnärlighet i sinnet hos den självlärde, anspråkslöse arbetaren, vars egenskaper synas påkalla ett offentligare erkännande.”
Tyvärr togs Anders arbeten bort från kyrkan efter 60 år när kyrkan renoverades.
Men…
De gamla snickerierna förvaras i en tämligen osorterad röra i kyrktornet. Med hjälp av släktforskaren och experten på Säffles byggnadshistoria Claes Åkerblom och Säffle församling öppnades dörrarna till kyrkan och kyrktornet. Kathy och Mike fick se och känna på Anders Löfbergs snickerier. En fantastisk upplevelse för Kathy.
Sedan tittade vi på stället där Anders Löfberg och hans familj hade bott i Säffle. Huset var inte kvar men det låg alldeles bredvid den gamle vikingahövdingen Olof Trätäljas gravhög i centrala Säffle. 
Claes Åkerblom berättade fängslande om byggnaderna och livet i den tidens Säffle. Naturligtvis var jag tvungen att slutligen visa min morfar Viktors och mormor Ragnelias hus på Granbäcksvägen.
Kathy berättade i sin tur om sina släktingar Löfberg i USA. Flera av sönerna bytte emellertid namn till Lumberg, eftersom det var så namnet lät när amerikanarna försökte uttala Löfberg.
Gammalt foto från By k:a när Anders Löfbergs snickerier fortfarande var på plats.
Det har varit två intensiva dagar som enbart har handlat om släktens historia och Sverige-USA. Dagarna har varit mycket givande och lärorika. Men efter en lunch på Kanalcafét i Säffle var det dags att säga adjö till min släkting Kathy och hennes man Mike. Mike som faktiskt också har svenska, och norska, förfäder. Under ett telefonsamtal med en av sina släktingar i USA under vistelsen här fick han reda på att hans typ “great grandfather” kom från trakterna kring Ljungskile(!). Så nästa gång de kommer får vi åka dit och söka hans rötter. Han blev inspirerad av Kathys upplevelser…
Det var andra gången jag besökte By kyrka med amerikanska släktingar. (Se “Från Ashland till Brôl”.) Kanske kommer det fler så småningom… Vi får dock se om Anders Löfbergs alster finns kvar i kyrktornet då. På eftermiddagen idag stängdes nämligen By kyrka för en omfattande renovering och den är beräknad att ta ett år. Jag får hoppas att de inte slänger de gamla klenoderna då. (Det vore bättre om de sattes tillbaka på sina ursprungliga platser…) Men snacka om tur. En dag senare så hade inte Kathy kunnat komma in i kyrkan…
Och allt detta blev möjligt tack vare kunskapen och vänligheten hos Claes Åkerblom som ägnar en stor del av sin fritid åt att dokumentera hembygdens historia… (Tack Claes!)
PS. By kyrka är känd för att Julia Roberts morfars mor Elin Maria Johansdotter är begravd här.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer