Stefan Kärvlings blogg

Den 16 juni beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att ändra i de lokala ordningsföreskrifterna. Syftet var att stoppa busliv och störande musik och oväsen på kommunens badplatser. Fullmäktige gjorde ett tillägg i paragrafen om bad, 16 §:

“På särskilt utmärkta badplatser, se kartbilaga 2, ska det mellan klockan 22:00 till 07:00 vara en tyst strand. Aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet.”

Det var ett mycket hastigt, och till och med brådstörtat, beslut som egentligen inte var varken särskilt genomarbetat eller genomtänkt, även om syftet var gott. Det är viktigt att hålla i minnet. Jag framförde en del kritik av beslutet i en blogg, “KF (4): Förbud mot högljudda aktiviteter”. Det fanns nämligen många aspekter av beslutet som var ganska tveksamma.

En kommuns beslut att på något sätt ändra i sina ordningsföreskrifter ska enligt Ordningslagen 3 kap 13 § snarast anmälas till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska sedan, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva föreskriften.

Och det är vad som har skett i det här fallet. Länsstyrelsen har så att säga prövat kommunfullmäktiges beslut och funnit att det inte var riktigt korrekt. Länsstyrelsens bedömning och beslut kan vi läsa i ett dokument som har rubriken “Anmälan om ändring av lokala ordningsföreskrifter i Vänersborgs kommun”. (Du kan ladda ner Länsstyrelsens beslut här.)

Länsstyrelsen har tagit fasta på en och endast en aspekt av beslutet. Länsstyrelsen skriver:

”Kommunen har beslutat att aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande som exempelvis spelande av musik är inte tillåtet på utpekade badplatser inom vissa klockslag. Länsstyrelsen konstaterar att badplatser är allmän plats. I brottsbalken anges att den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende.”

Länsstyrelsen bedömer alltså att det som kommunen beslutat om redan regleras i brottsbalken. Och så får inte kommunen göra, det strider mot Ordningslagen:

“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”

Och det kan bara betyda en sak, Länsstyrelsen skriver:

“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”

Kommunfullmäktiges beslut var med andra ord inte förenligt med Ordningslagen. Beslutet var alltså, förutom att det var felaktigt, helt onödigt. Det ska gå att stävja “buslivet” vid stränderna med de lagar som redan finns. Kommunen, eller snarare polisen, behöver inte fler verktyg.

Kommunfullmäktiges beslut om tillägg i paragraf 16 om bad i de lokala ordningsföreskrifterna gäller inte längre.