Stefan Kärvlings blogg

Det är helt uppenbart att ornitologi intresserar många politiskt medvetna vänersborgare. Det var flera som klickade på min förra blogg. (Se “Ornitologisk betraktelse”.)

Mitt eget ornitologiska intresse har blivit större på senare år, speciellt efter flytten till Nordstan för drygt 30 år sedan. I ungdomsåren var fåglar dock något som intresserade mig föga. På “fågelprovet” i åk 9 för min gamle biologilärare på Torpaskolan, Bertil Holmer, kunde jag endast pricka in två av 15-20 fåglar. En av dom var, om jag inte minns fel, en svan. Det hör till saken att magister Holmer hade visat de uppstoppade fåglarna och mycket engagerat berättat om dem på ett antal lektioner innan provet. Det var för min del alltså helt bortkastat. Det var mitt sämsta provresultat någonsin på högstadiet.

Nu upptar fiskmåsarna en stor del av min vakna tid på somrarna…

En av mina ornitologiskt intresserade och bevandrade bloggläsare delade med sig av några riktlinjer kring fiskmåsproblemet. Riktlinjerna var sammanställda av Länsstyrelsen i Västra Götaland och riktade sig till regionens miljöförvaltningar. Miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg kan ladda ner dom här – “Klagomål på måsar – vad kan miljöförvaltningen göra?”.

Länsstyrelsen skriver att när klagomål på fiskmåsarna kommer in till kommunen, det kan vara på grund av oväsendet eller “nedskitningen” av t ex trädgårdsmöbler, bilar och barn, så ska i första hand de berörda fastighetsägarna kontaktas. Kommunen ska upplysa om deras ansvar enligt 9 kap 9 § i Miljöbalken samt 34 § i Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

I Miljöbalken 9 kap 9 § står det:

“Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.
Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.”

Länsstyrelsen menar att enligt praxis anses bland annat vissa sorters duvor, kråk- och måsfåglar vara “skadedjur”. Det fattas bara tänker jag.

I Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd står det:

“Utöver vad som anges i 9 kap. 9 § miljöbalken skall byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar hållas fria från ohyra.
Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet, skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.”

Samtidigt som jag glädjande noterar det flitiga användandet av ordet “skall” i sammanhanget, så lägger jag märke till kommunens ansvar. Det råder ingen större tvivel om att åtgärder skall vidtas mot fiskmåsarna och gör inte fastighetsägarna det, vilket de sällan gör, så övergår ansvaret till kommunen.

Jag är inte säker på att Vänersborgs kommun har sett denna förordning heller. Miljö – och byggnadsförvaltningen kan därför klicka här: “Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.

Det förutsätts alltså att fastighetsägarna tar sitt ansvar. Och det vet ju som sagt alla i Nordstan, och kanske i andra delar av kommunen som t ex gågatan, att de sällan gör. Då menar Länsstyrelsen att miljöinspektörerna ska utreda och bedöma om det föreligger olägenhet.

Och här ligger enligt min erfarenhet en tämligen stor stötesten. Vi som har fiskmåsarna inpå oss dag och natt har självklart vår uppfattning klar. De drabbades uppfattning delas dock inte alltid av kommunens tjänstemän. Det kan vara argument som att de vid ett studiebesök inte såg(!) eller hörde(!!) en enda mås… Eller, om de såg någon fiskmås på typ ett hustak, att det är måsarnas naturligt habitat…

Denna motsättning i uppfattning har sannolikt andra orsaker än olika syn på verkligheten. Det är min övertygelse att det snarare beror på att kommunen inte vill ta tag i problemen… Om det är någon som ifrågasätter de drabbade invånarnas objektivitet så är det bara att tillbringa några minuter, när som helst under dygnet, i Nordstan. 

Enligt Länsstyrelsen kan kommunen genom att konstatera att fiskmåsarna är en olägenhet förelägga fastighetsägarna att vidta skäliga åtgärder. Med andra ord behöver inte kommunen själv göra något, i varje fall inte i “första vändan”.

Länsstyrelsen har en del förslag till fastighetsägarna för att minska risken för störande häckningar av måsfåglar på fastigheten. Det handlar om att försvåra för fåglarna att bygga bon på fastigheten. Här är ett exempel på hur den enkla och geniala principen kan te sig i verkligheten, en skorstenshuv någonstans på Lovisebergsgatan.

Eller en annan lika enkel och kreativ princip, en attrapp av en uggla någon annanstans på samma gata…

Självklart försvårar det kampen mot fiskmåsarna om det finns “femtekolonnare” bland de boende. Jag tänker på personer som matar kräken…

Länsstyrelsen anser inte att det är någon långsiktig lösning att skjuta fåglarna. Men samtidigt kan inte metoden avskjutning prövas på ett effektivt, konsekvent och validerat sätt eftersom myndigheterna lägger stora hinder i vägen för verifiering av teorin att avskjutning faktiskt fungerar:

“Fiskmåsen är dessutom fredad i hela landet under häckningssäsong mellan den 1 april – den 31 juli. Det är under denna period inte heller tillåtet att förstöra fåglarnas bon eller ta och förstöra deras ägg.”

Turkmenistan har en helt annan syn på måsarna och har vad jag förstår inte heller några hämningar kring jakten på dessa fåglar. Därför har de enligt uppgifter också lyckats utrota fiskmåsarna, dvs bevisat teorins hållbarhet i verkligheten.

Det finns dock möjlighet att testa teorin även i Sverige. Det finns nämligen vissa möjligheter att göra undantag i jaktreglerna…

Fastighetsägarna skulle faktiskt kunna bedriva skyddsjakt året runt – även på somrarna alltså. Det kan de om fåglarna orsakar extremt stora störningar. Och även kommunen skulle kunna skjuta av fiskmåsarna t ex om en stadsdel invaderas av dom. Det är ingen större tvekan att båda dessa förutsättningar faktiskt är uppfyllda – varje år…

Det finns med andra ord stora lagliga möjligheter att bekämpa fiskmåsarna och bli kvitt fiskmåsplågan. Om tillräckligt många boende i Nordstan klagar till miljö- och byggnadsförvaltningen så kan inte kommunen ignorera problemet.

Annars får väl de boende ta tag i fiskmåsproblemet själva på något sätt.