Stefan Kärvlings blogg

Det tidigare kommunalrådet och nuvarande ordförande i barn- och utbildningsnämnden Bo Carlsson (C) har som bekant flera fornminnen på sin åkermark i Gestad. Fornminnena har legat där orörda under lång tid och naturligtvis har de varit utmärkta på flera kartor. Av någon anledning fick sedan Bo Carlsson för sig att omvandla fornminnesområdet till brukbar åkermark. Han gjorde det genom att till en början plöja närmare och närmare fornminnena, han “naggade” dom så att säga alltmer i kanterna – för att plötsligt förstöra ett av dem helt och hållet.

Länsstyrelsen har polisanmält Bo Carlsson vid två tillfällen. Den första gången betalade Carlsson ett strafföreläggande och erkände därmed brottet. Det innebar att brottet inte behövde gå till rättegång. Det var i december 2017. Den andra gången lades åtalet ner. Då skrev TTELA, den 14 april 2020 (se TTELA “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Det stämde antagligen inte. Det misstänkta brottet var sannolikt inte preskriberat. Länsstyrelsen skrev i ett mail den 29 november i år:

“Preskriptionstiden gäller bara fram tills fallet utreds av polis/åklagare, inte hela tiden till tingsförhandlingarna avslutas.”

Så är det. På Åklagarmyndighetens hemsida står det mer exakt (se “Preskription”):

“När rätten att åtala har gått förlorad därför att en viss tid har förflutit är brottet preskriberat.”

Hur som helst. Det skäl som gäller torde vara det formella beslutet från den 20 februari 2020:

“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”

Åklagaren lade således ner åtalet därför att “brottet” var preskriberat. (Notera att det inte stod “det misstänkta brottet”…)

Jag skrev den 21 april 2020 en lång och tämligen intressant blogg (om jag får säga det själv) om det nedlagda åtalet. I bloggen redovisade jag mina försök att få svar på frågan varför åtalet lades ner. Jag visade även att brottet med all sannolikhet inte kunde vara preskriberat. Både åklagare och tingsrätt hade också lämnat flera olika förklaringar till beslutet. (Se “Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?”.)

Jag hade hoppats att någon på t ex TTELA skulle gräva vidare i historien, men så skedde inte. Därför står egentligen vänersborgarna frågande om den “riktiga” orsaken till åklagarens beslut. Det gör Länsstyrelsen också som i mailet från den 29 november (2021) skrev:

“Den förra anmälan rann inte ut i sanden pga. preskription, tingsrätten hade ärendet uppe men förhandlingarna sköts på tills åklagaren av någon orsak valde att lägga ner ärendet.”

Länsstyrelsen, som polisanmälde Carlsson, tycks alltså vara lika frågande som alla andra till orsaken varför åklagaren valde att lägga ner ärendet… Länsstyrelsen tror inte på att brottet var preskriberat.

Drygt ett år efter åklagarens beslut att inte gå vidare med Länsstyrelsens andra polisanmälan gjordes återigen en tillsyn på Carlssons mark i Gestad. Den 28 oktober (2021) diariefördes en tjänsteanteckning på Länsstyrelsen (se “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)”):

“Fortlöpande plöjning har skett på platsen, varvid den södra fd åkerholmen är helt överplöjd och uppvisar spår i form av tegel, stenar med mera. De båda norr åkerholmarna naggas kontinuerligt i kanterna och minskas genom odlingsaktiviteter över tid.”

Länsstyrelsen drog slutsatsen att Bo Carlsson (C) hade fortsatt att förstöra de kvarvarande fornminnena på sin mark. Och bestämde sig snabbt – den skulle polisanmäla Carlsson. Länsstyrelsen lämnade följande besked i ett mail:

“Vi avser att gå vidare med en polisanmälan.”

Det blev då den tredje gången som Länsstyrelsen polisanmälde Bo Carlsson för brott mot Kulturmiljölagen. (Se “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet”.)

Jag skrev häromdagen till Länsstyrelsen och undrade om läget. Hade Länsstyrelsen formulerat en polisanmälan, som lämnats in? Svaret kom snabbt:

“vi bestämde oss för att gå vidare med en anmälan. Direkt efter detta hörde Bo Carlsson av sig med avsikten att göra en ansökan om ingrepp i nämnda fornlämning. Vi avvaktar nu hans ansökan innan vi går vidare med anmälan, för att se i vilken mån han kan tänkas anpassa sina ingrepp i förhållande till fornlämningens bevarande.”

Det var ett förvånande besked. Bo Carlsson hade hört av sig på telefon, och Länsstyrelsen stoppade då den fortsatta processen… Jag skrev tillbaka:

“Hur länge har Bo Carlsson på sig att inkomma med en ansökan. (Ansökan i efterhand?)”

Länsstyrelsen skrev:

“Det finns ingen angiven tidsfrist, en ansökan om ingrepp ska ju normalt göras innan ingreppet sker, annars riskerar man en anmälan om misstänkt brott mot kulturmiljölagen.”

Det kändes inte bra. Särskilt när det andra åtalet lades ner där en av förklaringarna var just preskription, att för lång tid hade gått… Och förstöra fornminnet först, och fråga sedan…? Fråga efter att ingreppet har skett – det låter som om Bo Carlsson redan har erkänt att han har gjort ett olagligt ingrepp i fornminnet…

Det blev en mailväxling, men tydligen behandlar Länsstyrelsen alla brottsmisstänkta på samma förstående sätt. Och det är klart att man som myndighet ska vara lyhörd, och förstående mot invånarna. Det önskar jag ofta att andra myndigheter i Vänersborg skulle vara… Men, när en person misstänks ha begått samma brott för tredje gången… Borde åtminstone inte en tidsfrist då vara ett minimum?

Tydligen inte. Länsstyrelsen har säkert sina principer och sina rutiner – som de följer. För det är klart att Länsstyrelsen vill se att fornminnen bevaras och att de som förstör dem ska ställas till svar. Länsstyrelsen har ju faktiskt polisanmält Bo Carlsson (C) två gånger tidigare och ämnar göra det en tredje gång.

Men hur “förstående” ska myndigheterna vara när en person upprepade gånger visar sådan arrogans både mot svensk kulturhistoria – och mot den svenska lagen?

Vi är nog flera som väntar med spänning på vilka skäl Bo Carlsson (C) tänker anföra för att få göra ett “ingrepp i nämnda fornlämning”… Och med tanke på de ingrepp han gjorde i den nu utplånade fornlämningen vid “landsvägen” – hur Carlsson kan:

“tänkas anpassa sina ingrepp i förhållande till fornlämningens bevarande.”