Stefan Kärvlings blogg

Det politiska året började lite trevande med att kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde i måndags. Det är dock inte förrän kommande vecka som politiken kör igång på allvar, och först ut är då barn- och utbildningsnämnden (BUN). BUN:s ordförande Bo Carlsson (C) tänker så vitt jag kan bedöma starta utifrån den beprövade vinnartaktiken från långdistanslöpning, starta i hårt tempo och öka successivt…

Nämndens första ärende är nämligen en revisorsrapport från KPMG. Rapporten har titeln “Granskning av grundskolans måluppfyllelse”. Det är en “tung” rapport…

Ärendet, och rapporten, gjorde mig till en första början skeptisk. Ska några revisorer, tänkte jag, sitta på sina kontor och utifrån statistik och dokument granska och bedöma hur rektorer, lärare och övrig skolpersonal utför sitt arbete? Det skulle då bli ungefär lika seriöst som när miljö- och byggnadsförvaltningen gjorde sin skrivbordstillsyn av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…

De första sidorna läste jag därför ytterst kritiskt, men ju mer jag läste desto mer ändrade jag uppfattning. Inte för att jag tycker att rapporten säger allt om måluppfyllelsen i Vänersborgs skolor, men den riktar definitivt strålkastarna på några av de viktigaste skolfrågorna i Vänersborg. Rapporten är därför värd både en och två bloggar…

KPMG fick uppdraget att undersöka måluppfyllelsen i Vänersborgs grundskolor av de av kommunfullmäktige valda politiska revisorerna:

“Vi har av Vänersborgs kommuns revisorer fått i uppdrag att bedöma om barn- och utbildningsnämndens styrning är tillfredsställande för att eleverna i grundskolan ska nå målen för utbildningen. Revisorerna ser en risk för att brister i resursfördelning och kvalitetsarbete inte ger skolenheterna rätt och likvärdiga förutsättningar att verka för att deras elever utvecklas så långt som möjligt och i förekommande fall får det särskilda stöd som de behöver.”

Revisorerna från KPMG har besvarat följande frågor i sin granskning:

• “Fördelas resurser till skolenheterna med hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov?”
• “Undervisas eleverna av legitimerade och behöriga lärare?”
• “Får elever i behov av särskilt stöd, det stöd som de behöver?”
• “Bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete utifrån kunskapsmålen för utbildningen?”

Det är viktiga frågor som revisorerna ställer sig. Eller rättare sagt, de tänker undersöka ett antal viktiga förutsättningar som till stor del avgör hur, och om, lärare och rektorer i Vänersborg kan fullgöra och uppfylla uppdraget från Sveriges riksdag. Den kanske viktigaste frågan är dock inte med – räcker de ekonomiska resurserna överhuvudtaget till? Får grundskolan de ekonomiska resurser som krävs för att alla elever ska kunna få den (Skollagen 3 kap § 2):

“ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål”

…eller det stöd eleverna behöver och har rätt till?

Jag återkommer till frågan. Revisorerna har inte helt glömt eller gömt undan den.

Revisorerna har inte bara granskat statistik, enkäter och dokument, de har också utfört en mängd intervjuer, bland annat med nämndens presidium, förvaltningschefen och ett urval av rektorer och lärare. Det är lite som Skolinspektionen arbetar när den kommer på besök.

Revisorerna från KPMG börjar med en kortare redogörelse av kunskapsresultaten i Vänersborg. Jag har bloggat om skolresultaten förut (se “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre” och även “Skolranking 2021”) och nöjer mig med att citera rapportens sammanfattning:

“Måluppfyllelsen i Vänersborgs kommun ligger något under genomsnittet i kommungrupp och rike. Även om hänsyn tas till kommunens socioekonomiska struktur är måluppfyllelsen något lägre än beräknat vad gäller samtliga mått.”

Kunskapsresultaten har dock förbättrats sedan förra läsåret. Det är viktigt att slå fast. Rapporten konstaterar att politikerna i presidiet, skolchefen och utvecklingsledaren menar att denna förbättring är ett resultat av att:

“kommunen medvetet har arbetat med att höja måluppfyllelsen och att det har fått resultat.”

Och det kan väl låta bra – om man inte ställer sig frågan, har inte kommunen jobbat med att “höja måluppfyllelsen” tidigare? Självklart har rektorer, lärare och övrig skolpersonal gjort det. Det fattas definitivt något i resonemanget, särskilt om man betänker att frånvaron bland lärare och elever har varit mycket stor under coronapandemin, att det stundtals har varit distansundervisning, att allt fler elever är i behov av särskilt stöd, att antalet anställda i skolan minskade hösten 2020 med 63 personer och, som vi ska se senare, att nästan 1/3 av lärarna i högstadierna är obehöriga.

Kanske beror förbättringen på, som rektorerna menar i rapporten, att de (rektorerna) har fått bättre förutsättningar att leda det pedagogiska arbetet genom att enheterna har gjorts mindre. Rektorerna tror också att avskaffande av profilklasser har gjort sitt eftersom elevunderlaget nu har blivit mer likvärdigt. Det är intressanta förklaringar, jag skulle dock vilja se att dessa utvecklades, t ex hur de förbättrade förutsättningarna har förändrat rektorernas pedagogiska arbete mer konkret.

Sedan fortsätter rapporten med att resultatet av granskningen redovisas, dvs de frågor som revisorerna ställde sig besvaras. Den första frågan löd:

“Fördelas resurser till skolenheterna med hänsyn till elevernas olika förutsättningar och behov?”

Frågan är naturligtvis en konsekvens av Skollagens 2 kap 8 b §:

“Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Avsnittet i rapporten börjar med att citera Skolverkets Allmänna råd, “Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram” (SKOLFS 2014:40, sid 19):

”I samband med resursfördelningen är det av vikt att huvudmannen tar hänsyn till behoven på de olika skolorna, bland annat genom att föra en dialog med rektorerna. Att resurser viktas och fördelas utifrån elevernas olika förutsättningar och behov är ett mycket betydelsefullt instrument för att kunna uppnå likvärdighet i utbildningen.”

Resursfördelning är naturligtvis en nyckelfråga. För att gå vidare med den så redovisas först kostnaderna för grundskolan i Vänersborg. Siffrorna är från 2019 eftersom det saknas en del statistik för 2020. Det kan också noteras att Vänersborg jämförs med dels “kommungruppen”, dvs kommuner med likartade förhållanden som Vänersborg, och dels med hela landet.

Revisorerna skriver:

“Kostnaden per elev i grundskolan i Vänersborg ligger något över genomsnittet i kommungrupp och rike. Lokalkostnaderna är förhållandevis låga och undervisningskostnaden lägre än för jämförelseobjekten. Övriga kostnader är högre än genomsnittet i kommungrupp och rike.”

År 2020 ökade den totala kostnaden per elev till 122.236 kr, dvs med nästan 4.500 kr. Det var på grund av ökade kostnader för skollokaler (1.500 kr), lärverktyg (1.052 kr) och elevhälsa (986 kronor). Även i andra kommuner ökade kostnaderna per elev.

Räcker de ekonomiska resurserna till? Så här skriver KPMG:

“Merparten av respondenterna upplever överlag att budgeterade medel ger dem förutsättningar att ta sitt ansvar för att utbildningen ska kunna bedrivas enligt lag, men att ansvaret inte kan tas utan utmaningar. Det handlar hela tiden om prioriteringar.”

Det här citatet tål att läsas igen. Jag blir inte riktigt klok på vad som menas. Vad innebär det att “bedrivas enligt lag”? Eller “inte…utan utmaningar”? Och “det handlar hela tiden om prioriteringar”?

Jag förstår inte varför “respondenterna”, är det alla som blivit intervjuade eller är det rektorerna, inte talar klartext? Räcker resurserna till eller inte?

Tillhör lärarna också respondenterna? Strax efter citatet står det nämligen:

“Ett par lärare upplever dock stora svårigheter att inom ramen för sin arbetstid kunna möta de behov som finns. De menar att det behövs mer personal i skolan.”

Några lärare pratar i varje fall, rätt eller fel, klartext. Och när det gäller att möta nyanlända elevers behov tycks “respondenterna” vara ganska överens:

“Utmaningar är särskilt stora vad gäller att möta nyanlända elevers behov.”

Fast, igen – betyder detta att resurserna räcker till, eller inte?

Rapporten nämner några ord om att det finns flera små skolenheter i kommunen och att de har svårigheter att bedriva verksamheten inom ram. Och så är det nog, men små skolor har andra kvaliteter. Men det är en annan diskussion.

Det beskrivs hur barn- och utbildningsnämnden har beslutat att “vikta och fördela resurserna utifrån elevernas olika förutsättningar och behov”. Revisorerna berättar att 5 procent av nämndens anslag till grundskolan fördelas per enhet utifrån elevernas sammansättning. Och att det år 2021 motsvarar drygt 14,3 milj kr för låg- och mellanstadiet och nästan 8,6 milj kr för högstadiet.

“Den faktor som beaktas är elevernas föräldrars utbildningsnivå. Den enhet vid vilken föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå är som högst görs till referensenhet vid uträkning av socioekonomiskt bidrag. Den enheten erhåller inget strukturbidrag.”

Revisorerna uppger att rektorerna upplever att systemet är rättvist. Och jag tror att det i huvudsak är det, även om det finns fler variabler som man skulle kunna tänka sig att ta med. Jag tror t ex att de nyanlända kan bli missgynnade i fördelningen. Ibland har jag också funderat på den radikala idén att fördela den “sociala resursen” utifrån antal åtgärdsprogram på varje enhet…

Rapporten nämner också i detta avsnitt att 56 procent av föräldrarna till elever i de kommunala skolorna i Vänersborg har eftergymnasial utbildning. Det är 3 procentenheter lägre än snittet i riket.

Elevhälsan beskrivs också. Resurserna till Elevhälsan fördelas ut till respektive enhet efter ”behov och stadie”. Organisationen upplevs av både elevhälsans representanter och rektorerna som ändamålsenlig och välfungerande.

Avsnittet avslutas med en bedömning, ett svar på den ursprungliga frågan, från revisorerna:

“Vi bedömer att barn- och utbildningsnämnden fördelar resurser efter elevers olika förutsättningar och behov. Det strukturella bidraget per enhet medför en betydande skillnad i resurstillskott. Huruvida modellen i tillräckligt hög grad beaktar enheternas olika förutsättningar ska kontinuerligt följas upp, vilket vi konstaterar att nämnden gör.
Vi bedömer att det finns tillgång till elevhälsans olika insatser, och att elevhälsans organisation är sådan att en likvärdig tillgång stöds.
Att alla elever ska uppnå kunskapskraven i alla ämnen är avhängigt fler faktorer än tilldelade resurser.”

Och så kom revisorerna undan den outtalade frågeställningen om de totala resurserna är tillräckliga… Eller är det upp till oss politiker att dra de rätta slutsatserna? Jag har hur som helst svårt att tro att de totala resurserna räcker till när man läser igenom detta avsnitt i revisorernas rapport. Det är väl egentligen bara att titta på statistiken kring kunskapsresultaten… (Se “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre”.) Det är ju om inte annat många elever som inte får fullständiga betyg eller inte blir behöriga till gymnasiet.

Och så har vi problematiken kring de nyanlända eleverna och eleverna i behov av särskilt stöd… De behandlas dock mer senare i rapporten. Och det skriver jag om i del 2 av denna blogg – se ”Revisorerna granskar grundskolan (2/3)”. (Det kom också en del 3 – ”Revisorerna granskar grundskolan (3/3)”)