Stefan Kärvlings blogg

I september 2018 var det val. Och som vanligt profilerade sig de olika partierna. De satt i sina partilokaler och funderade på vallöften som skulle locka röster till just deras parti. De vred och vände på problemet och utmaningen – hur ska vi få så många röster som möjligt? De flesta partier kom fram till att löften om förskola och skola skulle kunna attrahera många väljare. Det låg liksom i tiden.

Sagt och gjort. Partistrategerna och medlemmarna formulerade häftiga och lockande slogans och vallöften om varför just deras parti var särskilt ämnat att förbättra för alla barn och elever. Det utlovades stora satsningar på förskola och skola. De olika partierna trumfade över varandra med löften.

Och så blev det val.

När valet var över återgick allt till det gamla vanliga. De båda betongblocken behövde inte ens “byta stolar” med varandra, som skedde efter valen 2010 och 2014. Den styrande minoriteten, S+C+MP, fick nämligen vänersborgarnas förtroende att styra vidare. Och den borgerliga oppositionen, M+L+KD, fick återigen äran att bli det största oppositionsblocket. Vilket innebar, att när de styrande tagit sitt, fick de borgerliga partierna alla de avlönade och arvoderade posterna som blev kvar.

Så det blev samma partier och samma personer som fortsatte att fylla kommunhuset. Och det visade sig snabbt också att det blev fyllt med precis samma politik som tidigare. De löften som levererats i valet var inte särskilt mycket värda. Ja, frågan var till och med om partierna hade gett några löften överhuvudtaget… Det blev i varje fall ingen satsning på förskola och skola, inte ens i det budgetförslag som presenterades och klubbades igenom direkt efter valet…

Två år efter valet har det visat sig bli ännu “värre” än förväntat. Betongpartierna slöt sig snabbt samman till ett block, till ett betongblock. Precis som vanligt. Men denna gång låtsades man inte ens om att det fanns skillnader. Det fanns ju inga. Det innebär att det efter valet knappast har förekommit några debatter mellan de olika betongpartierna, de som just nu “styr” och de som sitter i “opposition”. De är överens om allt väsentligt. Så istället för att argumentera och debattera mot varandra, så klias det på varandras ryggar och klappas på varandras kinder. Och så berättar de för varandra hur kloka och förutseende de är. Och tycker alla lika, som den stora majoriteten i kommunfullmäktige gör, så kan de ju inte ha fel…

Det viktigaste och mest avgörande beslutet i kommunen varje år är budgetbeslutet. Det avgör var pengarna ska gå – hur mycket förskola och skola ska få, hur mycket det satsas på äldrevården, om 20 miljoner ska gå till arenan och 8 miljoner till Vattenpalatset, om partierna ska få hundratusentals kronor i partistöd, hur mycket biblioteket ska få, hur många rondeller som ska byggas osv. All kommunal verksamhet måste ju tilldelas pengar för att fungera.

Det har efter drygt 2 år visat sig att det spelade ingen roll vilket av betongpartierna invånarna valde att rösta på. I de tre budgetar som har beslutats efter valet 2018 så har betongpartierna kommit överens om gemensamma budgetar… De 6 partierna har alltså varit överens om det absolut viktigaste beslutet som fattas i en kommun, budgeten – tre år i rad, tre budgetar i rad! Det torde vara ett tämligen enastående och svårslaget rekord bland Sveriges kommuner. (Se “KF-beslut: Budgeten 2019” och “KF (1): Budget 2020”.)

Det visade sig alltså vara totalt betydelselöst vilket betongparti vänersborgarna röstade på i valet 2018. De tycker samma sak. De för samma politik.

Och det blev alltså likadant igår onsdag. S+C+MP+M+L+KD slog ihop, eller “synkade”, sina budgetar till en. Och det var inte svårt, budgetförslagen var ju till förväxling lika.

Ledamöterna från betongpartierna var stolta över den gemensamma “sexpartibudgeten”. Den ena efter den andra redogjorde i gårdagens fullmäktige för vilken fantastisk budget de hade kommit överens om. Den var förutseende, den innehöll inga som helst svagheter och det satsades på allt och alla. Det fanns inte heller några andra “realistiska” alternativ. Det bevisade väl bara det faktum att en sådan stor majoritet i fullmäktige var överens…

Så nu ska en bra verksamhet inom förskola och skola bli ännu bättre. För bra var den redan. Det intygade alla betongpolitiker, det hade de ju med gemensamma krafter sett till redan tidigare. I de två föregående budgetarna…

Och förresten skulle alla andra och allt annat också bli bättre nästa år.

Budgetbeslutet igår utgick från det förslag som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) hade lagt fram, och som naturligtvis var förslaget från den styrande minoriteten S+C+MP. Det gemensamma förslaget ändrades och kompletterades på några punkter. De borgerliga skulle ju också få sätta spår i budgeten.

Kunde Vänersborg ha fått en bättre budget? Det ska jag redogöra för i nästa blogg.

PS. Lutz Rininsland (V) kommenterade fullmäktigesammanträdet redan igår – ”Kommunfullmäktige? Tja, vad ska man säga?”.

PPS. James Bucci (V) har inte kommenterat sammanträdet, men han skriver en rad bloggar om den västsvenska rothärvan. Den första bloggen kallade han ”Rotrötan” och den senaste ”Varför Leif Bengtsson?”.