Arkiv

Archive for the ‘Personligt’ Category

Budget 2021: Kan det bli bättre?

19 november, 2020 1 kommentar

I september 2018 var det val. Och som vanligt profilerade sig de olika partierna. De satt i sina partilokaler och funderade på vallöften som skulle locka röster till just deras parti. De vred och vände på problemet och utmaningen – hur ska vi få så många röster som möjligt? De flesta partier kom fram till att löften om förskola och skola skulle kunna attrahera många väljare. Det låg liksom i tiden.

Sagt och gjort. Partistrategerna och medlemmarna formulerade häftiga och lockande slogans och vallöften om varför just deras parti var särskilt ämnat att förbättra för alla barn och elever. Det utlovades stora satsningar på förskola och skola. De olika partierna trumfade över varandra med löften.

Och så blev det val.

När valet var över återgick allt till det gamla vanliga. De båda betongblocken behövde inte ens “byta stolar” med varandra, som skedde efter valen 2010 och 2014. Den styrande minoriteten, S+C+MP, fick nämligen vänersborgarnas förtroende att styra vidare. Och den borgerliga oppositionen, M+L+KD, fick återigen äran att bli det största oppositionsblocket. Vilket innebar, att när de styrande tagit sitt, fick de borgerliga partierna alla de avlönade och arvoderade posterna som blev kvar.

Så det blev samma partier och samma personer som fortsatte att fylla kommunhuset. Och det visade sig snabbt också att det blev fyllt med precis samma politik som tidigare. De löften som levererats i valet var inte särskilt mycket värda. Ja, frågan var till och med om partierna hade gett några löften överhuvudtaget… Det blev i varje fall ingen satsning på förskola och skola, inte ens i det budgetförslag som presenterades och klubbades igenom direkt efter valet…

Två år efter valet har det visat sig bli ännu “värre” än förväntat. Betongpartierna slöt sig snabbt samman till ett block, till ett betongblock. Precis som vanligt. Men denna gång låtsades man inte ens om att det fanns skillnader. Det fanns ju inga. Det innebär att det efter valet knappast har förekommit några debatter mellan de olika betongpartierna, de som just nu “styr” och de som sitter i “opposition”. De är överens om allt väsentligt. Så istället för att argumentera och debattera mot varandra, så klias det på varandras ryggar och klappas på varandras kinder. Och så berättar de för varandra hur kloka och förutseende de är. Och tycker alla lika, som den stora majoriteten i kommunfullmäktige gör, så kan de ju inte ha fel…

Det viktigaste och mest avgörande beslutet i kommunen varje år är budgetbeslutet. Det avgör var pengarna ska gå – hur mycket förskola och skola ska få, hur mycket det satsas på äldrevården, om 20 miljoner ska gå till arenan och 8 miljoner till Vattenpalatset, om partierna ska få hundratusentals kronor i partistöd, hur mycket biblioteket ska få, hur många rondeller som ska byggas osv. All kommunal verksamhet måste ju tilldelas pengar för att fungera.

Det har efter drygt 2 år visat sig att det spelade ingen roll vilket av betongpartierna invånarna valde att rösta på. I de tre budgetar som har beslutats efter valet 2018 så har betongpartierna kommit överens om gemensamma budgetar… De 6 partierna har alltså varit överens om det absolut viktigaste beslutet som fattas i en kommun, budgeten – tre år i rad, tre budgetar i rad! Det torde vara ett tämligen enastående och svårslaget rekord bland Sveriges kommuner. (Se “KF-beslut: Budgeten 2019” och “KF (1): Budget 2020”.)

Det visade sig alltså vara totalt betydelselöst vilket betongparti vänersborgarna röstade på i valet 2018. De tycker samma sak. De för samma politik.

Och det blev alltså likadant igår onsdag. S+C+MP+M+L+KD slog ihop, eller “synkade”, sina budgetar till en. Och det var inte svårt, budgetförslagen var ju till förväxling lika.

Ledamöterna från betongpartierna var stolta över den gemensamma “sexpartibudgeten”. Den ena efter den andra redogjorde i gårdagens fullmäktige för vilken fantastisk budget de hade kommit överens om. Den var förutseende, den innehöll inga som helst svagheter och det satsades på allt och alla. Det fanns inte heller några andra “realistiska” alternativ. Det bevisade väl bara det faktum att en sådan stor majoritet i fullmäktige var överens…

Så nu ska en bra verksamhet inom förskola och skola bli ännu bättre. För bra var den redan. Det intygade alla betongpolitiker, det hade de ju med gemensamma krafter sett till redan tidigare. I de två föregående budgetarna…

Och förresten skulle alla andra och allt annat också bli bättre nästa år.

Budgetbeslutet igår utgick från det förslag som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) hade lagt fram, och som naturligtvis var förslaget från den styrande minoriteten S+C+MP. Det gemensamma förslaget ändrades och kompletterades på några punkter. De borgerliga skulle ju också få sätta spår i budgeten.

Kunde Vänersborg ha fått en bättre budget? Det ska jag redogöra för i nästa blogg.

PS. Lutz Rininsland (V) kommenterade fullmäktigesammanträdet redan igår – ”Kommunfullmäktige? Tja, vad ska man säga?”.

PPS. James Bucci (V) har inte kommenterat sammanträdet, men han skriver en rad bloggar om den västsvenska rothärvan. Den första bloggen kallade han ”Rotrötan” och den senaste ”Varför Leif Bengtsson?”.

Sjövallen och Bandygrytan

25 januari, 2013 2 kommentarer

Under hösten har elever på Rånnums skola arbetat med hur den framtida Sjövallen i Vänersborg skulle kunna se ut. Det är ett arbete som har initierats av Vänersborgs kommun. Till sin hjälp har eleverna haft, förutom sin lärare Anneli Bäckström, också en arktitekturpedagog. Barnen har gjort mer än att ”bara” bygga modeller.

karta1

Eleverna har som synes ”planerat” hela området kring Sjövallen. En stor aktivitetspark har blivit resultatet. Förslaget visades på Konsthallen i förra veckan i form av många kreativa modeller, kartor och motiveringar.

Här följer några av de modeller som eleverna hade gjort.

bild4

En fotbollsplan är aldrig fel i en aktivitetspark. Med konstgräs kan man väl anta. Ted och Chrille tyckte att kommunen behöver en arena till. Dock inte till bandy, utan till t ex skateboard.

bild2

Fantasin var stor bland eleverna i åk 4. Men inte bara det, förslagen var genomtänkta och i de flesta fall realistiska.

bild5

Det var en trevlig och lärorik utställning. Eleverna har med all säkerhet lärt sig massor om samhällsplanering, arkitektur etc. Nu ligger bollen hos kommunen. De ansvariga har ett stort ansvar att genomföra åtminstone delar av de idéer som eleverna har tagit fram. Annars kommer nog barnen att känna sig ordentligt lurade…

Utställningen inspirerade mig för övrigt till att ta en promenad till Sjövallen.

sjovallen3

Sjövallens historia är lång och många minnen är associerade med området. Här spelades bland annat ”italienska ligan” på 60-talet, VIF:s interna fotbollsliga, under ledning av Henry ”Piola” och Sven-Olof Hagstedt. Sjövallens grus utnyttjades nämligen tidigt på säsongen, innan lagen fick beträda gräset på Torpafältet. Med nummer 10 på ryggen gjorde också undertecknad en hel del mål för Fiorentina… (Några fler än den hårdskjutande lagkamraten Göran Reis. Hihi…)

Inte långt från Sjövallen, lite längre ”in i skogen”, ligger också en annan ryktbar idrottsplats  – Bandygrytan. Här har många gamla vänersborgare tagit sina första vingliga skär på skridskorna…

bandygryta4På Bandygrytan spelades det bandy långt innan arenan var påtänkt. Ja, till och med långt innan Isstadion var påtänkt. Det finns många minnen associerade även med Bandygrytan, t ex hur isen brast vid ena målet, mitt under en match – när det var hörna.

Förr plogades planen regelbundet, även om ungdomarna ofta själva fick använda skyfflar, bandyklubbor, pinnar och grenar, innan kommunens fritidsenhet dirigerades dit av legendaren Göran Ericsson. Jag har hört att planen har plogats även denna vinter, men under min promenad låg det snö över hela ”grytan”. Vilket är lite tråkigt, eftersom det gör skridskoåkning omöjlig. Kommunen borde ploga Bandygrytan så fort det behövs, tycker jag.

Jag vet inte hur känd Bandygrytan är bland ”nyare ”vänersborgare. Det borde nog göras lite mer reklam för den, t ex på kommunens hemsida. Bandygrytan är hur som helst ett fantastiskt ställe som rekommenderas, naturskönt beläget som det är alldeles vid Vänern.

Det går för övrigt inte att jämföra skridskoåkning ute på Bandygrytan en solig vinterdag med skridskoåkning inne i en arena…

bandygryta2

Kanske skulle kommunen också kunna ordna en grillplats vid planen? (Även om jag inte har byggt någon modell på hur en sådan skulle kunna se ut…)

Vänersborg är vackert. Ibland tycker jag att vi är lite dåliga på att utnyttja alla möjligheter som finns.

Kanske skulle eleverna från Rånnum tillsammans med arktekturpedagogen kunna göra ett besök i fullmäktige och sprida ännu fler idéer?

Bloggåret 2012

31 december, 2012 Lämna en kommentar

fyrverkeri2Trots spådomarna från maya-indianerna överlevde både jorden och min blogg det gångna året. 2012 blev tvärtom ett innehålls- och framgångsrikt bloggår. Den 2 november fick min blogg den 100.000:e träffen/visningen. Sammanlagt har bloggen fått 73.838 träffar/visningar under året (fram tills detta skrivs).

Det har blivit en del inlägg under 2012, närmare bestämt 186 stycken. Det motsvarar 576 A4-sidor. Det kanske skulle kunna bli en bok? En sådan bloggbok skulle ha varit kul att ge bort i julklapp. Ett signerat exemplar till min före detta Facebook-vän Gunnar Lidell (M) till exempel, som faktiskt har hjälpt mig att få fler läsare. Det är nämligen två bloggar om honom som är de mest klickade under året.

attractions2012

Tack Gunnar, och Gott Nytt År förresten!

Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) skulle också få ett signerat ex, liksom förvaltningschef Kent Javette. Båda har på sina respektive sätt bidragit till att ett okänt antal nya läsare har hittat till min blogg. Jag tänker då närmast på dem som engagerade sig under medborgardialogen kring den framtida skolstrukturen. I februari, när medborgardialogen kom igång, slogs ett svårslaget rekord – 8.770 träffar/visningar på bloggen under månaden. Det lär jag väl aldrig komma upp till igen. Såvida typ inte arenan rasar…

Lena Eckerbom Wendel bidrog enligt egen utsago själv inte till bloggens besökssiffror. Hon läser den inte, eftersom hon tycker att bloggen bara innehåller (källa):

”… skitsnack och skvaller … Yttrandefrihetslagstiftningen användes sedan för att rättfärdiga mobbing…”

Det tyckte förresten också hennes kollega i mini-alliansen, Gunnar Bäckman (KD). Bäckman läste upp, för övrigt med ordförande Lena Eckerbom Wendels goda minne, ett öppet brev om mig och min blogg på BUN-sammanträdet i april. Bäckman anklagade mig för bland annat vuxenmobbing. Jag fick aldrig brevet av Bäckman, så det var väl egentligen inte mycket till brev. Han ville antagligen inte att jag skulle få brevet i min hand, eftersom det var ett tydligt exempel på just det han anklagade mig för.

Varken Lena Eckerbom Wendel eller Gunnar Bäckman gav några exempel på vad de menade med mobbing. Vilket i och för sig kan vara svårt, när de inte läser bloggen… Men om de båda hade fått min bloggbok, om jag nu gav ut en sådan, så skulle de kunna se om de hittade några exempel.

Även kommundirektör Ove Thörnkvist har gjort reklam för min blogg. På sitt sätt. Thörnkvist skrev att han blev trött, när han läste bloggarna i Vänersborg och såg hur hans ord misstolkades och gavs en annan innebörd. Naturligtvis utan att ge några exempel. Hans funderingar kring bloggar togs sedermera bort från kommunens hemsida… Av någon anledning. Även Ove Thörnkvist skulle naturligtvis ha fått en bok.

Det är inte dåligt att sådana framträdande personer i kommunen tar upp min blogg. Det är kanske det bästa betyg en politisk blogg om Vänersborg kan få? Och det är klart att det lockar nya läsare. För visst är det väl som man brukar säga att – all reklam är bra reklam?

Med dessa ord önskar jag mina läsare:

gottnytt

Kategorier:Personligt

100.000 visningar

2 november, 2012 3 kommentarer

Klockan 18.47 den 2 november 2012.

100000

Det var en gång…

För ganska exakt två år sedan bestämde jag mig. Det får bli en blogg. Innan hade jag faktiskt, väldigt sporadiskt förvisso, publicerat några synpunkter på något som liknade en blogg. Jag hade också skrivit en del på Facebook. Men den 17 okt 2010 bestämde jag mig.

Jag började lite trevande. Skrev några korta, faktiskt(!), personliga betraktelser. Det blev lite om LCHF, som jag också började med under denna tid. (Och som jag håller på med än, 25 kg senare…) Det blev lite om vädret. Det blev små notiser om arenan.

Jag hade inte särskilt många läsare. Men jag tänkte att skriver jag regelbundet lär det väl komma till en då och då. Och gillar de vad de läser kanske de återkommer. Och så kommer en till. Och så småningom…

Den första månaden hade jag ungefär 100 träffar/visningar, den andra 250. Kanske var det samma personer som återkom, fast lite oftare? I januari månad 2011 fick jag över 1.000 träffar/visningar. Det kändes som ett litet genombrott.

Sen ökade antalet träffar till 2.000 per månad. Det var dock inte förrän i september 2011 som jag nådde ett snitt av 1.000 träffar i veckan. Då hade jag bloggat flitigt i nästan ett år. Men då började det helt plötsligt kännas som att det hade betydelse det jag skrev. Och att folk var intresserade. Människor började höra av sig och komma med synpunkter. Oftast positiva. Nästan alltid positiva förresten.

Under medborgardialogen om den framtida skolstrukturen tog läsandet verklig fart. Enligt mina mått mätt. I februari 2012 var det inte mindre än 8.770 visningar på bloggen. Rekordet, som står sig än, var den 22 februari. Då fick jag 681 träffar/visningar på en dag. Den dagen skrev jag bloggen ”Varför gjorde du så Gunnar Lidell?”. Lidell hade diariefört skärmdumpar från en privat Facebookgrupp. Det intresserade folk. Gunnar Lidells tilltag kom dessutom i TTELA någon dag senare.

fjaderJo då. Det händer att jag är före TTELA ibland. Det känns definitivt som en fjäder i hatten…

Det är också en anledning till att jag bloggar förresten, istället för att skicka mina synpunkter till TTELA. TTELA har nämligen en tendens att ändra och klippa i debattartiklar…

En annan fjäder i hatten är när politiker från minialliansen pratar om att försöka få stopp på mitt skrivande, när politiker läser upp öppna brev, när mina bloggar tas upp på möten med ledande politiker – och också tjänstemän faktiskt osv. Tänk att yttrande- och tryckfriheten ifrågasätts bara för att jag skriver om vad som händer i politikens Vänersborg…

Det är stort. Det är sådant som gör att det är kul och meningsfullt att skriva.

Men mest kul är det att skriva för att just du läser. Du som läser detta, du som kommer tillbaka imorgon eller nästa dag. Du som tycker att det jag skriver är bra och viktigtclintan.

Tack!

You’re making my day! Typ.

bloggstatistik100.000 träffar…

Jag har säkerhetskopierat alla mina bloggar i Word. Till vänster ser du lite statistik.

Tänk, jag har gjort blanksteg/mellanslag 323.708 gånger…

100.000 träffar… Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro den dag för 2 år sedan då jag bestämde mig för att blogga. Men vad ska jag sätta upp för mål nu då? 100.000 till fram till valet om knappt 2 år?

Eller?

Kategorier:Personligt

Så är då höstterminen igång…

3 oktober, 2012 2 kommentarer

teacher…och har varit så ett tag…

Det är inte särskilt ofta som jag bloggar utifrån min yrkesroll. Det här är dock en sådan gång.

Ett nytt avtal har nyligen slutits mellan lärarfacken och SKL (=Sveriges kommuner och Landsting). De centrala representanterna för både arbetstagare och arbetsgivare jublar. Ett kanonavtal! Tycker de.

På korridorgolven runtom i Sveriges skolor sprider sig besvikelsen. Lärarna trodde nämligen att 2013 skulle bli deras år. Efter all diskussion som hade förekommit om försämrade skolresultat för elever, tomma lärarhögskolor (knappt några ungdomar söker till lärarhögskolorna som förstahandsval), flykten från läraryrket (17% av lärarna lämnar yrke varje år) etc, så trodde alla pedagoger att nu skulle ordningen återställas. År 2013 skulle rättvisa skipas!

Men det bidde inga 10.000 kr mer i månaden. Som facken hade talat om. Som även utbildningsminister Björklund hade talat om. Många är nämligen de som anser att lärarna måste få högre löner, för att vända trenden, för att göra läraryrket attraktivt – så attfeet landets bästa studenter vill välja yrket.  För så är det, trots sommarlov och jullov, så visar studenter och lärare med sina fötter att läraryrket inte är något att trakta efter. De som skulle bli de bästa lärarna av våra studerande ungdomar – de väljer andra yrken.

Så enkelt är det. Så svårt är det.

På 1960-talet skulle det bestämmas vilka löner riksdagsmännen skulle ha. Lärarlönerna var riktmärket. Idag skulle inte en riksdagsman acceptera en lärarlön. En riksdagsman tjänar bortåt tre gånger så mycket… Men inte nog med det, nyligen kom en undersökning som visade att lärarlönerna inte bara släpar efter yrken med motsvarande utbildning – lärarlönerna ökar långsammast av alla löner i kommunerna.

Sedan undrar många varför inte eleverna har respekt för sina lärare. Varför skulle eleverna ha respekt för lärarna när ingen annan har det?

StampelklockaPå tal om respekt. Lärarna på grundskolan i Vänersborg har börjat stämpla. Det gäller nämligen för Vänersborgs kommun att kontrollera att lärarna gör rätt för sig. För tänk om lärarna går hem tidigare. Fast, vem vet, kanske kan kommunen då, om den har tur, spara in ytterligare pengar på lärarna?

När jag stämplar får jag lite av en déja-vu-känsla. För många, många år sedan, när jag jobbade för Fritidsnämnden, och på Torrmjölksfabriken, dock inte riktigt lika många år sedan, stämplade jag nämligen. Men tiderna förändras. Nu stämplas det med en nyinköpt, modern dator. Tiden går framåt.

Stämpelklockan gör ingen pedagog glad. Det kvittar hur man bär sig åt, så visar den minus. Det gick till och med så långt att jag ringde och påpekade detta. En vänlig kvinna i kommunhuset rättade stämpelklockans tider dag för dag, ”manuellt”. När vi var färdiga, så sa hon:

”Du ligger på plus!”

”Yes!”, tänkte jag. Men det var att ropa hej lite för tidigt…

Dagen efter så stod det att jag hade jobbat 8,5 timme för lite…

paycheckAtt se de där ”minustimmarna” hela tiden är väl för att man ska veta sin plats antar jag. Typ att man ska vara tacksam för att man får lön överhuvudtaget. Och inte tro att man är något eller någon, typ någon som är värd en högre lön.

Men det är ingen fara. Mina stämplade arbetstider spelar ingen roll för lönen. Stämpelklockan rapporterar nämligen inte in arbetstiderna till lönekontoret. Men vänta!! Det betyder ju också att jag inte får extra betalt för den tid som jag har arbetat över. Och jag som faktiskt stod på plus!!

Men? Varför ska lärarna i Vänersborg då stämpla? Det undrade jag också. Så jag ringde. Svaret jag fick var att då kunde jag och min chef (rektor) se när jag kom och gick.

Jaha? Jag vet när jag kommer och går. Och min rektor ser om jag går för tidigt. 24 högstadieelever som får en extra håltimme springande i korridoren märks… Och om jag går senare…? Tittar rektorerna varje dag, varje vecka på arbetstiderna?

protestHela lärarkåren, med lärarfacken i spetsen, var kvinnogrant (det var länge sedan det var mangrant bland lärarna) mot stämpelklockan. Men den skulle införas till varje pris. (Det var bara, enligt PFU, så att lärarna inte visste sitt eget bästa.) Och nu är den införd. Helt i onödan. Men det är något lurt. Lärarkåren ska väl sakta men säkert vänja sig vid stämplingen – och kontrollen – så att protesterna inte blir så stora när stämpelklockan så småningom kopplas till lönen… Utom när lärarna arbetar över. Det räknas inte. Bara om lärarna skulle gå hem tidigare. Det räknas. Tro det eller ej, men så var tanken med stämpelklockan från början. Innan protesterna…

Det ska vara säkert med stämpelklockan. Därför har man bara 15 sek på sig att ”greja” med stämpelklockan. Sedan blir man utslängd, utloggad. Det är av säkerhetsskäl. Å andra sidan kan man undra över vilken säkerhet det är att bara logga in i stämpelklockan med personnummer. Dessa är ju inte särskilt svåra att få tag i. För andra alltså. Så man kan sabba för vem man vill. För det är väl så man tänker när man tänker säkerhet?

securityFast personnummer och personnummer. Inte ens det behövs. Det går bra att gå in på någon annans stämpelklocka med 6 små bokstäver. Vilka sex? Det vet varenda anställd på kommunen vad jag menar. Och alla vet också vilka 6 bokstäver var och en har… (Jag har t ex ”stekar”.)

Å andra sidan kan det ju vara bra. Då kan man ju stämpla in för varandra, så att det ser ut som att kompisen jobbar full tid. Och så kan kompisen stämpla in åt mig en annan dag. Precis som man gjorde förr i tiden på torrmjölken. (Det är väl preskriberat nu?) Och som vissa gör nu. Dock inte lärarna. Vi är ju ändå inte kopplade till lönesystemet. Och dessutom syns det, som sagt, om eleverna är i korridoren i stället för i klassrummet…

learningAnnars hade vi lärare 10 K-dagar, efter att eleverna gick hem för sommarlov och före de kom till höstterminen. Under K-dagar ska pedagogerna få kompetensutveckling. K:et står för just kompetensutveckling. Dagarna infördes under stora diskussioner när lärarkåren kommunaliserades för drygt 20 år sedan.

Om kompetensutveckling skriver SKL, dvs lärarnas arbetsgivare:

”Utifrån skolans och den enskildes behov rymmer kompetensutveckling såväl ämnesbreddning resp. fördjupning, didaktik/metodutveckling, forsknings- och utvecklingsarbete, arbetslagsutveckling, läroplans/programarbete, introduktion av ny teknik samt utveckling av den sociala kompetensen.”

Under sommarens 10 K-dagar har det varit kompetensutveckling 1,5 dag… De andra 8,5 dagarna har vi arbetat med annat. Till exempel dokumentation, information, administration, utvärdering, planeringar, dokumentation, konferenser, information, dokumentation… Kompetensutveckling är ofta dyrt, och arbetsgivaren vill ogärna lägga ut de pengarna. De behövs till annat, t ex datorer till varje skola så att lärarna kan stämpla…

klockaDet står i avtalet om K-dagarna. I avtalet kan man också hitta bestämmelserna kring lärarnas arbetstider.

SKL och lärarfacken har kommit överens om att lärarna ska arbeta 35 h på arbetsplatsen och 10,5 h någon annanstans, t ex hemma. De 35 h på arbetsplatsen disponerar arbetsgivaren – de 10,5 timmarna, som kallas förtroendetid, disponerar den anställde. Det är därför det kallas förtroendetid. Det är inte bara lärare som har förtroendetid. Trenden under många år har bland olika yrkesgrupper varit att denna tid har ökat. Det har nämligen visat sig att arbetstagare som ”får förtroende” arbetar både mer och bättre t ex hemma än de gör på arbetsplatserna.

Under de 35 h ska läraren inte bara undervisa, utan där ingår också:

”… t.ex. tillsyn, medverkan i utvecklings – och läroplansarbete, kompetensutveckling, planering, samverkan (i arbetslag, med skolledning, myndigheter, annan personal, näringsliv m.m.), utvärdering, dokumentation, information, marknadsföring, administration (schemaläggning, beställning, inköp, elevuppgifter, betygsadministration m.m.), ledningsuppgifter (inom arbetsenheter, program, kurser, ämnen etc.), deltagande i den verksam hetsförlagda delen av lärarutbildningen, handledning av andra lärare, lärarassistenter m.m., samordning (ämnes- och institutionsarbete, samverkan med föräldrar) osv.”

calendarVad den enskilde läraren ska göra och hur mycket tid som ska läggas på vad, ska arbetsgivaren (=rektorn) och den anställde komma överens om i ett arbetstidsschema. Jag undrar hur många lärare i Vänersborg som har diskuterat med sin rektor och gjort upp ett sådant här arbetstidschema.

Många föräldrar har gjort bekantskap med ett system i Vänersborgs skolor som kallas edWise. Om detta system skriver förvaltningen i den senaste delårsrapporten (som behandlades i BUN den 17 sept):

”Den digitala Lärplattformen, som införts på alla grundskolor för att förbättra kommunikationsmöjligheterna mellan pedagog, vårdnadshavare och elev, utnyttjas allt mer och bidrar till tätare kontakter mellan verksamheten och hemmen.”

Som lärare upplever jag systemet som en mer eller mindre katastrof. Det gör föräldrar också. Fyra föräldrar på Facebook:

  • ”Jag är inte nöjd med hur lärplattformen, edwise fungerar i vbg kommun. Våra lärare har problem att lägga ut info där och vi föräldrar har svårt att hitta den. Vi har påtalat detta för edwise och föreslagit förbättringar…”
  • ”Systemet är en katastrof. Tänk bara på om man är synskadad eller av annan anledning har svårt att träffa de miniskula länkarna med muspekaren…”
  • ”Jag har ringt och andra har mailat sina åsikter och förbättringsförslag ang. Edwise. Styrelsen för Mulltorps föräldraförening har försökt att få någon ”IT-guru” att komma ut och utbilda medlemmarna i hur systemet skall användas – utan resultat.”
  • ”Tycker barnen borde få veckoplaneringen med sig hem på papper varje vecka för alla har inte tillgång till dator och Internet.”

rektor2Igår fick jag se en rapport från revisorerna. De har granskat rektors styrning och ledning (det blir en egen blogg så småningom). Revisorerna skriver om edWise:

”Utifrån våra skolbesök uppfattar vi att systemen i varierande grad upplevs som besvärliga och tidsödande att använda, även av vårdnadshavare.”

Som en förälder skriver:

”Jag begriper inte varför man köper ett system med en look-and-feel som så uppenbart är förlegat. Vem är det som har kastat bort kommunens pengar denna gång?”

Det förstår nog inte jag heller. Å andra sidan är det varken en nämndsfråga eller en fråga för en lärare…

Kategorier:Personligt, Skola

Jonas Sjöstedt

26 februari, 2011 Lämna en kommentar

Annons_Jonas

Vid juletid 1979  kom jag ”hem” till Vänersborg efter 5 års studier i Göteborg. Det politiska intresset i Sverige var stort. Det var det också i Vänersborg. I mars 1980 skulle nämligen  folkomröstningen om kärnkraftens vara eller inte vara hållas.

Har man bott i Göteborg under 70-talet var det ganska naturligt att man blev mycket inspirerad av de radikala stämningarna i storstaden. Så också jag – till vissa släktingars förtrytelse… Linje 3, Nej till kärnkraft, var t ex en given ståndpunkt.

Efter ett tag fick jag för mig att starta en studiecirkel. Så blev det – i ”Marxismens grunder”. En av deltagarna i cirkeln blev en viss Jonas. Han var bara en 16-17 år men visade redan en ovanlig nyfikenhet, klokhet och intelligens. Han var aktiv i elevernas fackliga organisation, Elevorganisationen i Sverige, tror jag att den hette. Han var sekreterare för hela organisationen! (En annan vänersborgare, Lars Karlsson, var ordförande!)

På den vägen har det vandrat med Jonas – hela tiden politisk aktiv. Han blev så småningom medlem i Vänsterpartiet, blev invald i EU-parlamentet, där han satt i drygt 10 år, och i det senaste riksdagsvalet blev han invald för att representera Vänsterpartiet i Västerbotten.

Nu gästar Jonas Sjöstedt sin gamla hemstad Vänersborg. Han föreläser om ”Finanskrisen, euron och vänsterns svar”.

Naturligtvis ska du försöka att komma på föreläsningen med Jonas. Den hålls på Folkets Hus kl 18.30 nu på måndag 28 feb kl 18.30.

Vi ses där!

Ränderna går inte ur

10 januari, 2011 Lämna en kommentar

zebraEn partikollega skickade mig ett gammalt tidningsurklipp tidigare idag. Det var en artikel från Ny Dag 1986. Det var långt före arena-, Huvudnäs- och Toppskandalerna. Ändå var rubriken “En stridbar grupp i kommunen”.

VPK, som Vänsterpartiet hette då, hade gått framåt i valet. Partiet ökade sina mandat i fullmäktige från 3 till 4 mandat. Nu stred partiet för att få ökad representation i nämnderna, dvs VPK ville att valresultatet skulle återspeglas i ett större inflytande.

Det blev inte så.

Socialdemokraterna allierade sig med de borgerliga partierna och röstade så att VPK fick mindre representation än mandatperioden innan.

Vi känner igen scenariot. Samma ränder då som nu.

Som bekant gick Vänsterpartiet framåt i det senaste valet också, från 4 till 8 mandat i fullmäktige. Den här gången stred vi för att bli representerade i presidierna i de stora nämnderna och styrelserna, dvs få posterna som 2:e vice ordförande.

Precis som 1986 röstade socialdemokraterna med de borgerliga partierna.

Socialdemokraternas röster innebar att en folkpartist blev 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige, en folkpartist till blev 2:e vice i kommunstyrelsen, en centerpartist (den inte helt obekante Bo Carlsson med hela 3 fullmäktigemandat i ryggen!) 2:e vice i Samhällsbyggnadsnämnden, en KD:are (KD med hela 2 mandat i fullmäktige!) tog den 2:a vice ordförandeposten i Barn- och ungdom och ytterligare en kristdemokrat blev 2:e vice ordförande i Socialnämnden! (2 KD:are i fullmäktige är 2 KD:are som 2:e vice!)

Tack vare socialdemokraternas röster! De socialdemokratiska ränderna går inte ur.

Idag var det premiär. Idag hölls det första nämndmötet med ny sammansättning från valet. Det var Socialnämnden som var först ute. På plats var 6 borgerliga (inkl 1 centerpartist), 3 socialdemokrater, 2 vänsterpartister och 1 vardera från Miljöpartiet och Välfärdspartiet.

En punkt på dagordningen var att välja 5 ledamöter till Socialutskottet. Eftersom de olika blocken är ganska jämnstora var det inte helt givet vilket parti som skulle få den 5:e platsen.

Men även ledamöterna i Socialnämnden har ränder. Som inte går ur.

Socialdemokraterna gjorde gemensam sak med de borgerliga partierna. Igen.

Till sist vill jag tacka Lars för julklappen. Den kom lite sent, men så kan det gå när man använder sig av kommunens internpost. Lars skriver: “Här kommer min julklapp till dig för att du har varit en sån hjälte i politiken 2010! En man känner att man inte blivit besviken på. Att du dessutom har bra musiksmak gör inte saken sämre!”

Tack Lars! Jag hoppas att dessa ränder inte går ur.zappa

Banta fett!

6 januari, 2011 1 kommentar

Tänkte att det kanske kunde vara läge för en lite mer personlig anteckning idag.

Det visar sig när jag träffar bekanta att intresset är stort för kost, diet och hälsa, trots en ibland yttre fasad om att sådant här är löjligt och bara är till för hälsofreaks etc. När man börjar prata är folk intresserade. Det kanske beror på att många av mina vänner har börjat komma upp i åren och inser att de inte längre är odödliga…

Det gäller mig också.

Jag har i många år varit överviktig. Midjemåttet har svällt med stigande ålder. Det har naturligtvis inte varit en slump; mycket mat, mycket godis… Naturligtvis har man gått och tänkt på att det här inte är hälsosamt.

När jag var på vårdcentralen för mitt knä; skadade det på väg till KD:s valbyrå(!) veckan före valet, beställde jag tid för en hälsoundersökning. Efter det besöket bestämde jag mig för att ändra mina vanor.

Insåg efter en veckas bantning att det inte fungerar med mindre portioner och morötter i stället för “riktig” mat. Det går inte att vara hungrig hela tiden. Då är det bara en tidsfråga tills man skiter i alltihop. (Hur står vegetarianer ut?)

Jag har sedan 2,5 månader hållit på med LCHF. Trots att LCHF blir populärare så är det många som inte vet vad LCHF är. Det finns flera ställen på nätet där man kan läsa mer av de vetenskapliga rönen bakom, t ex “guru” Dahlqvists blogg eller kostdoktorn.

LCHF handlar om att skippa kolhydraterna i maten. Det betyder “hej då” till potatis, bröd, ris, pasta, godis, bakelser, coca-cola osv. Istället får man och ska man äta – fett! Du får skippa pizzan men du kan skrapa av det som ligger på den! Mycket grädde i maten, mycket majonnäs. (Jag älskar majonnäs!) Naturligtvis är det helt ok att äta proteiner som vanligt.

Fördelarna med LCHF visar sig snabbt. Du är mätt 5-6 timmar efter varje måltid och suget efter något att äta, t ex godis, mellan måltiderna försvinner. Du blir inte heller trött efter måltiderna, inga fler “matkoman”! (Jag lever 2 timmar längre varje dag, dvs jag är vaken och inte trött, dåsig eller till och med sovande framför TV:n!) Jag har gått ner 12-13 kg samtidigt som midjan har krympt med ca 10 cm. Blodtryck etc har inte bara blivit normala, de har blivit bra.

Banta utan att vara hungrig! Banta med fett! Banta fett!

Kategorier:LCHF, Personligt

God Jul

24 december, 2010 Lämna en kommentar

Jag säger som min partikamrat:jultomte

En riktigt God Jul till alla sanna och ärliga demokrater. De som mörkar, myglar och saknar ryggrad för att stå upp för det som är moralisk rätt hoppas jag får den jul som de förtjänar.

Nu ska jag fortsätta att synda och strunta i LCHF. Marsipantomtar, här kommer jag!!

Kategorier:Personligt

Smått och gott (och inte bara politik)

19 december, 2010 Lämna en kommentar

Mellan snöskottningen och julstädningen så har jag idag skrivit klart min överklagan till Kammarrätten. Förvaltningsrätten vägrade ju att pröva sakskälen i min begäran om laglighetsprövning av fullmäktiges beslut, dvs att inte ge Eva Lindgren och mig ansvarsfrihet för Arena-skandalen – en skandal som sedermera Lars-Göran Ljunggren tagit ansvaret för. (Det har jag dock inte anfört som skäl i min överklagan. Borde jag ha gjort det?) Förvaltningsrätten skrev i sin dom:

Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”

Kanske ska jag lägga ut min överklagan… Vi får se om det finns intresse.

Det har hänt en del den här veckan. Betongpartiernas odemokratiska agerande har gett en mycket fadd eftersmak. Det lär jag återkomma till. Sånt glömmer man inte, även om man skulle vilja.

De senaste veckorna har också skolan tagit sin tribut i tid och kraft. Betyg ska sättas, omdömen ska skrivas, hemsidan (Dalboskolans) ska uppdateras och annorlunda aktiviteter inför jul ska planeras. Och en packe prov och uppsatser ska rättas. Men det sistnämnda blir julaktiviteter. (I mitt nästa liv ska jag välja ett annat yrke…)

Samtidigt tar mina ändrade matvanor en del tid. Det är ju slut med snabbmaten sen två månader tillbaka. Har t ex inte ätit pizza på länge, länge… Och sen måste jag ju fixa mat till nästa arbetsdag. Det är ju som några av er som vet att det är LCHF som gäller. Men mår man bra av det, så är det inga större problem att fortsätta. Även om suget efter coca-cola, choklad, pommes frites och öl stundtals kan bli väldigt stort. Men inga återfall. Vikten är stabil (tyvärr), har bara gått ner något kilo den sista månaden. Å andra sidan är det ungefär 12 kg sammanlagt, och det är väl egentligen ganska ok. Och 1 dm runt midjan. Ska till VC och testa några värden i veckan som kommer.

När jag får lite mer tid över, förhoppningsvis efter att jag öppnat alla julklappar och rättat åtminstone en del av proven, tänker jag börja skriva på mitt nästa “projekt”. Denna gång handlar det inte om politik. Jo det gör det väl, kanske, på sätt och vis, men i varje fall inte på ett direkt sätt. Det är klart att utan mitt politiska engagemang hade jag inte behövt drabbas av det som hände. Vad jag pratar om lär ni märka. En ledtråd. Jag är i ett avseende långsint, det är när någon angriper mig som person…

Har jag skrivit att jag har blivit invald i Barn- och ungdomsnämnden nästa mandatperiod också? Jag tror inte det, men det har jag. Och denna gång är Vänsterpartiet representerat med ytterligare en ordinarie ledamot! 2 ordinarie och 2 ersättare! Kanon!

%d bloggare gillar detta: