Arkiv

Archive for the ‘Ansvarsfrihet’ Category

KF (3): Augustsson (S) fick ansvarsfrihet

24 juni, 2019 2 kommentarer

Det här med att ta kritik och ge kritik är svårt. Mycket svårt. Särskilt i Sverige tror jag. Jag tror att vi helt enkelt har svårt att skilja på person och sak – hur någon är och vad någon gör. För det är en enorm skillnad. Eller borde vara. Alla kan göra fel, alla gör fel. Men det betyder inte du är fel, att det är något fel på den du är.

Man lär sig av sina misstag, säger ett gammalt ordspråk. Och hur skulle det kunna var på något annat sätt. Hur skulle t ex barn kunna lära sig något om de inte fick göra fel, inte fick göra misstag? Det är mänskligt att fela.

Det kan vara svårt att ta kritik, det kan vara svårt att ge kritik.

Amerikanerna brukar säga om svenska chefer att de hellre gör jobbet själva än kritiserar en anställd för att ha utfört ett dåligt jobb. Det är lika viktigt att kunna ge kritik som att ta kritik.

I kommunen hanterar politiken andras pengar. Vi politiker är satta att sköta skattebetalarnas pengar. På ett korrekt och lagligt sätt. Om någon gör ett misstag så är det inte enbart en intern fråga politiker emellan, det är också en fråga mellan de som väljer och de som är valda. Politikerna fattar besluten. Och om något blir fel så ska ansvar kunna utkrävas.

Med denna ”vardagsfilosofiska” inledning så tänkte jag redogöra för ärendet ”Ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden år 2018”. Det behandlades på onsdagens kommunfullmäktige. Bakgrunden är renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset och huruvida kommunstyrelsens nuvarande ordförande Benny Augustsson (S), som förra mandatperioden var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, var ansvarig för de fel och misstag som begicks.

Revisorerna riktade en förödande kritik mot kommunens agerande. Det utfördes t ex arbeten för drygt 31 milj kr utan vare sig upphandling eller beslut. Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är nämligen en mycket stor investering. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr… Enligt TTELA kommer kostnaden att uppgå till hela 90 milj kr. (Se TTELA: ”Ombyggnaden av kommunhuset kostar 90 miljoner.”) Dokumentationen har varit bristfällig under byggtiden, kontrollen likaså. Och underlaget. Det var ingen löpande rapportering av kostnadsläget – och så alla dessa ÄT:or (ändrings- och tilläggsarbeten som sker under arbetets gång), fastän det var totalentreprenad. Det råder ingen som helst tvekan om att en mängd allvarliga misstag har begåtts. Det räcker väl egentligen med att konstatera att inte ens en upphandling gjordes… (Du kan läsa mer om skandalen med kommunhuset på länkarna sist i denna blogg.)

För en månad sedan, på det förra fullmäktigesammanträdet, lyfte moderaterna frågan om att avvakta med att bevilja ansvarsfrihet för Benny Augustsson. (Se ”Lekstuga om ansvarsfrihet?”.) Känslan var att moderaterna, och minialliansen, skulle löpa linan ut och utkräva ansvar för alla felaktigheter som har begåtts. Precis som kommunen utkräver ansvar om någon vänersborgare gör fel vid ombyggnation eller renovering av sitt hus… (Det utkrävs snabbt och skoningslöst rättelse, och ansvar, för de vänersborgare som slarvat med byggnadslov etc… Det finns det många som kan intyga.)

I onsdags när frågan om ansvarsfrihet skulle avgöras gjorde plötsligt moderaterna en 180 gradersvändning. De tyckte att Benny Augustsson skulle beviljas ansvarsfrihet. Ingen politiker, eller tjänsteman, skulle vara ansvarig för alla de fel som hade begåtts.

Vi var några som häpnade. Moderaterna har ju, i varje fall tämligen ofta, varit noga med att det ska vara ordning och reda. Precis som Vänsterpartiet. Och så släpper moderaterna, och deras samarbetspartier, all tillstymmelse till kritik och utkrävande av ansvar. Det var liksom inget viktigt med ordning och reda längre.

Och det skedde ingen motivering till omsvängningen heller. Vilket i sig är oerhört anmärkningsvärt. Revisorernas tuffa och hårda skrivningar borde ha bemötts och förklaringar borde ha framförts till varför fullmäktige skulle bortse från dessa. Nu vet ingen vänersborgare varför revisorsrapporten har lagts till handlingarna utan åtgärd.

Tove af Geijerstam (L) sa:

”Jag har läst handlingarna och jag kan inte se nån anledning att inte bevilja ansvarsfrihet.”

Jag frågar mig själv, vilka handlingar har Geijerstam läst… Det kan inte vara revisorsrapporten i varje fall. (Tove af Geijerstam var i och för sig frånvarande i maj när fullmäktige förde den långa debatten om rapporten.)

Socialdemokraten Dan Nyberg utgick naturligtvis från att en socialdemokrat aldrig gör fel. Nyberg drog istället följande slutsats från revisorsrapporten:

”Men nu är det väldigt viktigt att tag i den här frågan och se till så att man tar lärdom utav detta. På det sättet är ju revisorernas yttrande också en gåva till fullmäktige.”

De fel som ”man” (vilka är ”man”?) bevisligen gjorde berodde enligt Nyberg på att det var en ”turbulent tid” och tempot var snabbt…

Gunnar Lidell (M) var uppe i talarstolen ett par gånger. Han sa:

  • ”Vi ser ingen anledning att inte bevilja samhällsbyggnadsnämnden för 2018 ansvarsfrihet.”
  • ”Men som sagt var, i dagens läge, vi har inte sett något som inte skulle bevilja samhällsbyggnadsnämnden ansvarsfrihet.”

Revisorsrapporten då? Har revisorerna hittat på alla misstag och olagligheter som begicks?

Carl-Ewert Berg (KD), som har erfarenhet från bank- och affärslivet, sa:

”Vi har en del att lära kan vi konstatera men livet är ett lärande i sin helhet och vi kämpar för kommunens bästa.”

Det skulle vara svaga argument inför en domstol om något företag hade brutit mot lagen…

Min misstanke är att beslutet att bevilja Benny Augustsson ansvarsfrihet helt enkelt hade att göra med att den styrande minoriteten, S+C+MP, och den borgerliga (före detta) oppositionen (M+L+KD) kom överens om en gemensam budget. Detta var de borgerligas eftergift i kompromissen.

Eller var det plötsligt alltför svårt att ge personlig kritik?

Eller var det så att det också kunde misstänkas att det låg ett ansvar hos kommunalråden? Hade kommunalråden fattat informella beslut, hade något av kommunalråden utövat otillbörliga påtryckningar? Om det skulle visa sig vara på det sättet, så skulle kanske kritik också riktas mot Gunnar Lidell (M)… Och då var det bättre att släppa hela ansvarsfrågan.

Eller slöt sig betongpartierna samman därför att makten och dess auktoritet står över tillfälliga felaktigheter?

Jag vet inte. Jag kan bara konstatera att 10 år efter att Vänersborg skakades av arenaskandalen, som kostade 146 milj kronor mer än fullmäktiges beslut, så har historien upprepat sig. Kommunen har följaktligen inte lärt sig någonting. Den lär sig inte av sina misstag. Hur många dyra misstag ska kommunen göra innan ansvar utkrävs?

Och då liksom nu har det inte ens blivit klarlagt vad som verkligen hände. Vem deltog på vilket möte och vem fattade besluten? För beslut fattades, både politiska och ekonomiska, av någon – även om det inte finns någon dokumentation eller några protokoll…

Min åsikt är att fullmäktiges beslut, att bevilja samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) ansvarsfrihet, undergräver kommunens auktoritet. Varför ska vänersborgarna göra som kommunen föreskriver när kommunen uppvisar så många och så stora brister i sin egen kunskap och sina egna rutiner? Eller, varför ska kommuninvånarna ha full koll i och på sina byggprojekt när kommunen inte har det på sina egna?

Vänsterpartiet yrkade tidigt i debatten att Benny Augustsson (S) skulle få en anmärkning.

Enligt min mening var det ett bedrövligt skådespel som vi fick bevittna i Folkets hus festsal. Det blev inte heller bättre av att tre av mina vänsterpartikamrater också svängde, utan motivering, och röstade för ansvarsfrihet.

==

Tidigare bloggar om renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset:

Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”, 31 mars
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”, 1 april
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”, 2 april
Ansvarsfrihet för SHB?”, 16 april

KF igår: Lekstuga om ansvarsfrihet?

25 april, 2019 Lämna en kommentar

När gårdagens sammanträde avslutades och ledamöterna behagade inleda sin färd till hemmens lugna vrår möttes de vid utgången på Folkets hus av kyrkklockornas ringande. Klockorna förkunnade att klockan var 23.00…

Det var ett långt sammanträde – ett i mångas tycke onödigt långt sammanträde…

Ärendet ”Kommunens och nämndernas årsredovisning 2018” tog i och för sig längre tid än vanligt, men denna diskussion var tämligen meningsfull. Det handlade om att utvärdera förra årets verksamhet. Några talare passade också på att blicka in i framtiden, något som självklart var svårt att låta bli även om det inte riktigt hörde till ämnet. Men vad är det man säger, man måste lära av historien för att förstå nutiden – och kunna forma framtiden.

Min vana trogen pratade jag om situationen inom förskola och grundskola. Nämndens ordförande Mats Andersson tyckte att mitt anförande gick i ”moll”. Men när man beskriver kunskapsresultaten under de senaste åren för de avgående 9:orna så kan det knappast bli i ”dur”. I så fall våldför man sig på fakta. Jag talade lite senare också om hur andelen legitimerade lärare minskar i grundskolan och att ungefär 1/3 av lärarna på mellan- och högstadierna saknar legitimation. Självklart tog jag också upp lokalsituationen – att det helt enkelt inte finns tillräckligt med lokaler för våra elever. BUN ”löser” det med att hyra in moduler, men det saknas grupprum, rum för enskild undervisning, hemspråk, ämnessalar, idrottshallar osv.

Marianne Ramm (V) tog upp krisen inom socialnämndens område. Men det är värt en egen blogg. Andra talare var också uppe och pratade om sina nämnder, men det är helt klart att läget inom social- respektive barn- och utbildningsnämnden för att klara de stora och ofta lagstadgade behoven är mycket bekymmersamt. De ekonomiska förutsättningarna finns för närvarande inte.

Bo Carlsson (C), som var kommunstyrelsens ordförande i slutet av 2018, talade om kommunens framgångar. Carlsson noterade även den positiva utvecklingen av kontakterna med näringslivet. Då passade Lutz Rininsland (V) på att fråga varför alla anställda slutar på kommunens näringslivskontor. Carlssons förklaring var att det beror på naturliga orsaker, t ex att de anställda söker nya utmaningar. Det känns som det är en lite för enkel förklaring, det finns rykten som talar ett annat språk. Men jag har inte tillräcklig kunskap för att uttala mig, antagligen är det just bara rykten.

I årsredovisningen stod det också om ”Vatten i världsklass” och i avsnittet kunde man läsa följande:

”Kommunen har också fortsatt arbetet med att bygga ut kommunalt VA enligt kommunens blåplan för att minska näringsläckage från enskilda avlopp.”

Jag ställde två frågor med anledning av detta – finns det belagda näringsläckage från enskilda avlopp längs ledningsdragningen vid Vänerkusten och vad har de läckagen i så fall resulterat i? Vattnet i Dalboviken är ju t ex inte övergött. Frågorna ställdes också med bakgrund av det arbete som pågår i regeringskansliet just nu om att ändra lagarna kring vatten och avlopp. I Vänersborg tas det ju inte alls någon hänsyn till de diskussioner som pågår i riksdag och regering och som med all säkerhet kommer att leda till förändringar i lagstiftningen. Jag fick hur som helst inga svar på frågorna.

Och sen var det dags för kvällens ”huvudnummer”, som kom att ta upp mot 4 timmar av sammanträdet – ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”.

Problemet var helt enkelt om samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande skulle få ansvarsfrihet. Revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet, samtidigt som det i underlaget från revisorerna medföljde deras slutsatser kring hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det här jag skrivit flera bloggar om tidigare. (Jag länkar till dem i slutet av denna blogg.) Revisorerna framförde i denna granskningsrapport en kritik som var tämligen skoningslös. Att de ändå tillstyrkte ansvarsfrihet motiverades med tidsaspekten och att samhällsbyggnadsnämnden inte hade fått tillfälle att yttra sig över kritiken, någon som formellt måste göras innan beslut kan fattas om att neka ansvarsfrihet.

Jag har lite svårt att förstå revisorernas slutsats om ansvarsfrihet, även om samhällsbyggnadsnämnden ska ha (enligt praxis?) 4 månader på sig för sitt yttrande och beslutet om ansvarsfrihet måste fattas innan juni månads utgång (enligt kommunallagen). Jag får hålla med Lena Eckerbom Wendel (M) som tyckte att det inte skulle behövas 4 månader för att besvara kritiken och komma med ett yttrande. Så gick det inte till i det privata näringslivet sa Eckerbom Wendel, och jag kan väl tillägga att sådana tidsrymder har man inte heller i skolans värld…

Det verkade emellertid som om hela fullmäktige var överens om att bevilja samtliga andra nämnder, styrelser och kommunala bolag ansvarsfrihet, och vänta med samhällsbyggnadsnämnden. Nämnden skulle få chans att avge ett yttrande och sedan skulle frågan om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden behandlas på fullmäktiges junisammanträde. Det förslaget lades faktiskt också fram av kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C).

Det var många ajourneringar (pauser) och diskussioner mellan gruppledare, fullmäktiges presidium och juridiskt kunniga personer… Och det var mellan ajourneringarna en del inlägg från talarstolen. Det handlade i detta skede dock mest om hur beslutet skulle formuleras för att vara juridiskt korrekt – diskussioner som jag inte ska belasta mina läsare med.

Efter en av ajourneringarna begärde Dan Nyberg (S) ordet. Det visade sig att de styrande partierna, enligt min uppfattning var det helt plötsligt, hade bytt fot. S+C+MP ville redan under kvällens sammanträde ge samhällsbyggnadsnämnden ansvarsfrihet. Dan Nyberg ansåg att kommunfullmäktige skulle följa revisorernas råd om att bevilja ansvarsfrihet och han yrkade också på att kommunfullmäktige skulle uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att återkomma till fullmäktige om vilka slutsatser nämnden drog över revisionsrapporten. Samhällsbyggnadsnämnden skulle avge sitt yttrande senast vid utgången av år 2019.

Och som en följd av det så drog också ordförande Levin tillbaka sitt förslag. Hon tillhörde ju den styrande partikonstellationen…

Och nu kändes det som det blev en parodi av sammanträdet. Mats Andersson (C) ”anklagade” oppositionen, eller snarare moderaterna, för att göra ”lekstuga” av ärendet. Vi var nog många som tyckte att det var precis tvärtom…

Det blev nya ajourneringar med nya diskussioner, även mellan partier – och det kom fram nya beslutsförslag. En stor del av oppositionen kunde inte acceptera förslaget om att bevilja samhällsbyggnadsnämnden ansvarsfrihet redan nu. Skulle fullmäktige ge ansvarsfrihet i detta läge, så skulle risken vara mycket stor att nämndens behandling av ombyggnaden av kommunhuset helt skulle rinna ut i sanden. Och den kritiska revisorsrapporten begravas.

Lena Eckerbom Wendel (M) lade ett yrkande. Det var i stort sett en kopia på ordförande Levins tidigare yrkande. Yrkandet hade följande lydelse:

”Jag yrkar att beslutet om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden får avvakta tills samhällsbyggnadsnämnden fått en möjlighet att yttra sig över den i revisionsberättelsen refererade ”Granskning av ombyggnation av kommunhuset”.
Om detta skulle falla yrkar jag på icke ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämndens ordf 2018.
I övrigt tillstyrks ansvarsfrihet.”

Och så tvingades moderaterna alltså, tack vare förslaget från S+C+MP, att komma med det alternativa förslaget (om förslag 1 skulle falla) att neka samhällsbyggnadsnämndens ordförande ansvarsfrihet redan under kvällen. Och som alla vet så var samhällsbyggnadsnämndens ordförande 2018, kommunstyrelsens nuvarande ordförande Benny Augustsson (S)…

Jag tror att Lena Eckerbom Wendel helst hade velat slippa att gå ”händelserna i förväg”. Tanken var ju att samhällsbyggnadsnämnden och Benny Augustsson skulle få möjlighet att ”försvara sig” innan ett sådant här beslut eventuellt skulle fattas.

Det blev nu inte aktuellt. Förslag 1, så att säga, visade sig ha hela oppositionens stöd. Gruppledarna från samtliga oppositionspartier gick upp i talarstolen och yrkade bifall. Det skulle betyda att vid en eventuell votering skulle bara 20 ledamöter stödja förslaget från S+C+MP (fast då skulle de som hade suttit i samhällsbyggnadsnämnden år 2018 räknas bort, eftersom de hade varit jäviga; man får inte besluta om ansvarsfrihet för sig själv). Oppositionen skulle ha fått 31 röster… (Och inga hade varit jäviga, eftersom inget beslut om ansvarsfrihet då skulle fattas.)

Det var emellertid ingen som begärde votering så oppositionens förslag blev kommunfullmäktiges beslut. Beslutet blev ungefär så här (vi får se den exakta ordalydelsen när protokollet blir färdigt):

Beslutet om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden får avvakta tills samhällsbyggnadsnämnden fått en möjlighet att yttra sig över den i revisionsberättelsen refererade ”Granskning av ombyggnation av kommunhuset”.
I övrigt tillstyrks ansvarsfrihet.”

Det var ett bra beslut. Med tanke på den förödande kritik som revisorerna hade framfört om kommunhusets ombyggnad och renovering hade det varit totalt omöjligt att ge ansvarsfrihet i nu-läget. Och dessutom hade inte samhällsbyggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig.

När beslutet var fattat visade klockan på 22.30… Och det fanns ytterligare ärenden för fullmäktige att behandla. Men dom finns det möjligen anledning att återkomma till.

Först efter att kyrkklockorna hade slagit tolv så kunde jag dra över mig täcket för att få några timmars sömn innan det blev dags för en ny arbetsdag. Och nya blogginlägg…

PS. Lutz Rininsland har också bloggat om gårdagens sammanträde: ”Vem kan tycka om denna tragikomiska föreställning?

==

Tidigare bloggar om renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset:

Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”, 31 mars
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”, 1 april
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”, 2 april
Ansvarsfrihet för SHB?”, 16 april

Yttrande över revisorsrapport

22 april, 2019 Lämna en kommentar

På onsdag ska kommunfullmäktige behandla frågan om nämndernas ansvarsfrihet för det gångna året 2018. Självklart ska då också ansvarsfriheten för samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande prövas.

Det har emellertid visat sig att den mycket kritiska revisorsrapporten om hur renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset har gått till (se ”Ansvarsfrihet för SHB?” och ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”), inte har behandlats i samhällsbyggnadsnämnden. Det kan vara så att den måste ha behandlats i nämnden innan fullmäktige kan vägra att ge nämnden ansvarsfrihet. Vad som händer på onsdagens sammanträde blir därför tämligen osäkert. Kommer fullmäktige överhuvudtaget att fatta beslut i frågan?

Det slog mig att jag skrev ett eget svar en gång för länge sedan, när revisorerna inte ville ge BUN ansvarsfrihet för arenabygget. Jag fick yttra mig innan fullmäktige fattade sitt beslut. Det visade sig dock att kommunfullmäktige totalt struntade i mitt yttrande. Jag fick inte ansvarsfrihet trots att jag hade röstat nej till arenabygget. Ett ”fantastiskt” beslut.

Den som är intresserad kan fundera på om beslutet då, år 2010, har någon bäring på frågan om samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande bör beviljas ansvarsfrihet. Eller inte.

Så här såg mitt yttrande från maj 2010 ut (kopierat från en blogg den 10 maj 2010 – se här):

==

MED ANLEDNING AV ATT BARN- OCH UNGDOMSNÄMNDENS LEDAMÖTER GETTS MÖJLIGHET ATT YTTRA SIG ÖVER REVISORERNAS FÖRSLAG ATT INTE BEVILJA NÄMNDEN ANSVARFRIHET.

YTTRANDE FRÅN STEFAN KÄRVLING, VÄNSTERPARTIET

Revisorerna skriver i revisionsberättelsen att ”Vi är mycket kritiska till och riktar en anmärkning för hur barn- och ungdomsnämnden genomfört fullmäktiges uppdrag att uppföra Arena Vänersborg. Vår granskning visar att barn- och ungdomsnämnden brustit avseende planering, ledning, styrning, uppföljning och kontroll” och ”Vi avstyrker att ansvarsfrihet beviljas barn- och ungdomsnämnden”.

Jag vänder mig bestämt mot revisorernas kollektiva skuldbeläggande av hela Barn- och ungdomsnämnden i allmänhet och att jag som ledamot i Barn- och ungdomsnämnden inte beviljas ansvarsfrihet i synnerhet.

I boken ”Kommunallagen – kommentarer och praxis” framtagen av Sveriges Kommuner och Landsting behandlas på sidan 411 Kommunallagens 9 kap 17 §.

”I förarbetena behandlas inte fördelningen av ansvaret mellan nämnden som kollektiv och den enskilde förtroendevalde närmare. En rimlig utgångspunkt är att nämnden bär ansvar för beslut som nämnden fattat kollektivt. Om en minoritet har motsatt sig beslutet och reserverat sig, talar detta för att revisionsansvaret enbart riktas mot de förtroendevalda som ingått i majoriteten.” 

Då måste nästa steg i en riktig revisors arbete vara att kontrollera vilka som beslutade vad innan de överhuvudtaget uttalar sig i ansvarsfrihetsfrågan.

Låt oss därför titta på sida 5 av protokollet från barn- och ungdomsnämndens sammanträde 2007-05-25 och yrkanden som finns i ärendet Arena Vänersborg. Både Stefan Kärvling (V) och Monika Bredberg (MP) hade avslagsyrkanden vilket de sedan reserverade sig till förmån för. Jag uttryckte mig väldigt ödmjukt och återhållsamt – jag yrkade ”att hela projektet begravs”.

För fullständighetens skull återger jag hela paragrafen:

Barn- och ungdomsnämnden 2007-05-25 
§ 104 Dnr 2007/21
Sportcentrum ARENA- VÄNERSBORG
Ärendebeskrivning

Yrkande

Ordförande yrkar:
Ordförande yrkar bifall jml projektstyrelsens förslag i rapporten Sportcentrum; ARENA-VÄNERSBORG, daterad 070504, punkt 16:
Vi rekommenderar att Arena Vänersborg genomförs i omfattning som det nu presenterade förslaget och i enlighet med följande;

Stefan Kärvling (v) yrkar:
I den bästa av världar kan alla få efter behov. Och visst, det är en vision att sträva mot och att arbeta för. Men att tro att Vänersborg är där nu och kan satsa 140 miljoner på en inomhushall för bandy, det är en stor missuppfattning. Projektet har redan nu blivit 50 miljoner dyrare än beräknat och siffrorna är fortfarande preliminära. Pengarna behövs bättre inom vård, skola och omsorg.
Jag yrkar på att hela projektet begravs.

Monika Bredberg (mp) yrkar för miljöpartiet:
Sportcentrum Arena Vänersborg som det beskrivs i Rapport 070504 bör ej byggas.

Reservationer

Stefan Kärvling (v) reserverar sig till förmån för eget yrkande.
Monika Bredberg (mp) reserverar sig till förmån för eget yrkande.

Protokollsanteckning

Ordförande medger protokollsanteckning från Torbjörn Svedung (m) och Kerstin Andersson (fp) för Moderaterna och Folkpartiet:
Vi (m och fp) ställer oss bakom förslaget till att bygga arenan. Dock anser vi att en större del, än som tas upp i det befintliga underlaget av bygget, skall finansieras via sponsring.

Från början var kostnader för arenan planerad till 90 miljoner kronor och i senaste underlaget var kostnaden uppe i totalt 150 miljoner kronor. Därför anser vi att det är rimligt att kommunen står för 100 miljoner kronor och resterade 50 miljoner täcks genom sponsring från näringslivet.

Hur var det det stod i SKLs handbok?
”Om en minoritet har motsatt sig beslutet och reserverat sig, talar detta för att revisionsansvaret enbart riktas mot de förtroendevalda som ingått i majoriteten.”

Hur var det kommunens revisorer uttryckte sig i ansvarsfrågan?
”Vi avstyrker att ansvarsfrihet beviljas barn- och ungdomsnämnden.”

Genom att avstyrka ansvarsfrihet för hela barn- och ungdomsnämnden har revisorerna visat att de har missat att granska underlaget ordentligt. Det är klart allvarligt när vanliga nämndpolitiker missar detaljer men för revisorer är det närmast en dödssynd att missa detaljer eftersom revisorernas valda ord kan avgöra en förtroendevalds politiska framtid.

Det tycks mig också värt att nämna att när frågan Arena Vänersborg beslutades i kommunfullmäktige 2007-06-20 så var jag en av de få ledamöter som röstade NEJ. Från talarstolen talade jag mot byggandet och jag reserverade mig också skriftligt mot beslutet.

Under den här tiden skrev jag dessutom flera insändare och debattartiklar i TTELA.

Av kommunfullmäktige fick sedan Barn- och ungdomsnämnden i uppdrag att verkställa beslutet. Eftersom frågan redan var avgjord och beslutad så kunde jag inte rösta nej till olika arena-frågor i Barn- och ungdomsnämnden. Nämnden skulle ju verkställa beslutet. Eftersom jag röstat mot i kommunfullmäktige lade jag därför ner min röst i de frågor som rörde arenan, t ex när en projektstyrelse utsågs.

I nämndprotokollet från 2007-08-27 kan man läsa följande:

§116 Dnr 2007/21
Genomförande av sportcentrum Arena Vänersborg

Ärendebeskrivning
Kommunstyrelsen beslutade 070117 § 22, att bland annat ge barn- och ungdomsnämndens och kommunstyrelsens presidium gemensamt i uppdrag att utreda och föreslå hur en ny inomhusarena och Vänersvallen skall gestaltas, utformas och utrustas. En projektstyrelse bildades bestående av barn- och ungdomsnämndens presidium, förvaltningsledning mfl, vilka arbetat fram ett förslag/rapport, daterad 070504. Projektstyrelsen har presenterat sitt förslag/rapport, vilket fattats beslut om i BUN per 070525, samt i KF 070629. I och med upprättat förslag/rapport har projektstyrelsen upphört. Beslut om ny projektstyrelse/projektorganisation erfordras.

Barn- och ungdomsnämndens beslut

Barn- och ungdomsnämnden beslutar att:
1. Till projektstyrelse för projekt Sportcentrum Arena Vänersborg utses: Barn- och ungdomsnämndens presidium, Barn- och ungdomschef Karl-Johan Höjer, områdeschef Håkan Alfredsson samt chef Arena – Fritid Peter Nilsson.
Projektstyrelsen rapporterar löpande till Barn- och ungdomsnämnden.

2. Barn- och ungdomschefen är beslutsattestant och ordförande S Anders Larsson är mottagningsattestant för de av kommunfullmäktige anslagna investeringsmedlen om 10 miljoner kr.

3. Ordförande äger rätt att fatta erforderliga beslut rörande  genomförandet av projekt Sportcentrum Arena-Vänersborg i enlighet med KF:s beslut 2007-06-20, § 71 (KS Dnr 2006/551).

Stefan Kärvling (v) deltager ej i beslutet.

Jag upprepar ” Stefan Kärvling (v) deltager ej i beslutet.” Och återigen. Det är ju orimligt att rösta nej till ett sådant här beslut som är en direkt följd av att kommunfullmäktige gett i uppdrag till Barn- och ungdomsnämnden att verkställa beslutet. En enskild ledamot kan väl inte sätta sig över ett av kommunfullmäktige fattat demokratiskt beslut? Eftersom jag var mot beslutet om att bygga Arena Vänersborg fanns det ju bara en sak att göra, att inte delta i beslutet.

Trots att arenan inte var mitt beslut ställde jag vid ett flertal tillfällen frågor i nämnden kring bygget. Hur det blev med svaren vet alla, det vet även revisorerna. Alla vet att det inte gick att få ut några protokoll från möten; protokollen fanns inte, protokollen var hemliga osv osv. Projektstyrelsen och dess ordförande ville inte ha insyn. Det fordrades till och med anmälningar för att få fram protokollen – och det även efter det att Arenan var klar! Vänsterpartiet har vid flera tillfällen JO-anmält förhållandena. Och JO har instämt!

I frågan om projektgruppens protokoll kan jag rekommendera revisorerna att ta del av kommunjuristens kommentarer.

Jag har personligen försökt att få extra information från diarier mm. Vid ett tillfälle ställde jag en fråga till en av de ansvariga tjänstemännen. Jag fick inte ut de beslut jag sökte, inte ens efter ett överklagande till Kammarrätten.

Revisorernas ställningstagande om att inte bevilja ansvarsfrihet leder till slutsatsen att det bara hade funnits en sak för mig att göra när kommunfullmäktige tog sitt beslut – att omedelbart avgå från Barn- och ungdomsnämnden. Detta är orimligt. Vad får det för konsekvenser för alla andra nämndledamöter? Vilka vill sitta i nämnder på dessa premisser? Ska det bara finnas JA-sägare i nämnderna?

Revisorerna skriver i rapporten att ”Fullmäktige har indirekt fått information och godkänt en högre investeringskostnad för projekt Arena Vänersborg … genom rapportering av delårsrapporten april 2009 som fullmäktige godkänt.”

I kommunfullmäktiges behandling av ärendet yrkade min partivän James Bucci att beslutsförslaget skulle ha följande lydelse: ”Kommunfullmäktige noterar informationen och vill påpeka allvaret med vilket vi ser på att Arena och Fritid pekar på ett överskridande av investeringsbudgeten med ca 30 Mkr.” Vid omröstningen avslogs tilläggsyrkandet med röstsiffrorna 44 mot 5. Min röst var en av de fem.

Jag vet inte varför behandlingen av delårsrapporten i aug 2009 inte nämns i revisorernas rapport, men i fullmäktiges behandling av denna yrkade Lutz Rininsland, även han en av mina partivänner, följande tillägg till kommunstyrelsens förslag:

”Kommunfullmäktige vill betona allvaret med vilket vi ser på att barn- och ungdomsnämnden pekar på ett överskridande av investeringsbudgeten med 90.9 Mkr.” Vid omröstningen lämnades 33 ja-röster och 4 nej-röster. Återigen var en av dessa nej-röster min. Denna gång reserverade jag och de andra vänsterpartisterna oss och revisorer och andra kan läsa bland annat: ”Vad gäller överskridandet av budgetram för investeringar för Arena Vänersborg så saknas det i delårsbokslut helt förklaring om orsaken. Det är inte tillfredsställande att ett så stort överskridande inom investeringsbudgeten kan ske utan att det finns analyser och kommentar till detta i delårsrapporten.”

Jag anser att de som ansåg att det var en glädjens dag, att arenan visade på framtidstro, att arenan skulle sätta Vänersborg på kartan, att arenan var en frisk injektion, att arenan skulle göra att många vill flytta till Vänersborg, att vi kan göra alltihop, att folk kan få tillbaka sin framtidstro, att tro på sin stad, att vi ska vara stolta nu, när kommunfullmäktige tog beslutet om Arenan 20 juni 2007 också ska ta sitt ansvar.

Till sist några funderingar kring revisorerna och revisionen. I SOU 2004:107 Kap 5.3 Revisionens uppdrag är omfattande och annorlunda läser jag följande:

Revisorerna har genom kommunallagen fått det viktiga uppdraget att bedriva en oberoende och objektiv granskning av kommunens eller landstingets verksamhet.
Revisorn måste också ha en oberoende ställning i förhållande till det parti och den majoritet som hon eller han sympatiserar med. Revisorer får aldrig ta partipolitiska hänsyn.

För att ytterligare belysa den situation som ledamöterna i Barn och ungdom befann sig i, vill jag hänvisa till projektgruppens, tillika nämndens, ordförande S Larssons upprepade uttalanden att hans information till nämnden inte varit bra. Detta hans handlande kan förklaras av att han samtidigt säger sig ha informerat kommunstyrelsen fullt ut och att man där haft full insyn i projektet. Han har utgått från att detta varit nog, och det kan man delvis förstå.

Vad som däremot är mycket anmärkningsvärt, det är att S Anders Larsson gått ut till medierna och starkt understrukit att de sju kommunala revisorerna har haft möjlighet att följa hela arbetet. Tre av dem, säger han, har fortlöpande haft full insyn i processen.

Sett till revisorernas förslag att inte ge nämndens ledamöter ansvarsfrihet, är S Anders Larssons uppgifter i detta avseende helt sensationella. Revisorerna har haft full insyn i Arenaprojektet, nämndens ledamöter nästan ingen alls. Ja, vem-vilka är det som borde kritiseras?!!

Jag avslutar med att ställa frågan ”Vem granskar granskarna?” Är det några som tillsammans med kommunledningen skall ställas till ansvar så borde det rimligen vara revisorerna!

Jag vänder mig bestämt mot revisorernas kollektiva skuldbeläggande av hela barn- och ungdomsnämnden i allmänhet och att jag som ledamot i Barn- och ungdomsnämnden inte beviljas ansvarsfrihet i synnerhet.

Stefan Kärvling
Vänsterpartiet

Ansvarsfrihet för SHB?

16 april, 2019 Lämna en kommentar

Jag har fått både frågor och synpunkter på gårdagens bloggfråga – ”ansvarsfrihet?”. (Se ”KF 24/4: Ansvarsfrihet?”.) Bland annat fick jag kommentaren:

”Frågan är vad revisorn förordar?”

Det var en berättigad kommentar/fråga. Den fick mig att dyka lite djupare i det här med revisorer och ansvarsfrihet.

Det handlar alltså om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden för hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset.

Kommunens revisorer skrev till kommunfullmäktige den 2 april, och denna ”skrivelse” utgör underlag till fullmäktiges ställningstagande nästa onsdag i ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”:

”Vi bedömer att kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt samt att den interna kontrollen är tillräcklig. Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”

Och så tillstyrker de 6 revisorerna att ansvarsfrihet beviljas samtliga nämnder och ledamöter. Även samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande.

Ibland blir jag inte riktigt klok på revisorerna. Den 28 mars, alltså bara några dagar före den ovanstående rekommendationen om ansvarsfrihet, skrev nämligen revisorerna följande om samhällsbyggnadsnämndens hantering av renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (även denna text finns med i revisorernas skrivelse till fullmäktige):

  • ”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
  • ”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
  • ”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
  • ”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”

Det här är en del av den sammanfattning och de slutsatser som revisorerna drar efter granskningen av kommunhuset. I själva rapporten, från PwC, kan vi faktiskt se ännu fler brister…

Jag måste säga att jag inte får denna massiva och närmast förödande kritik att gå ihop med revisorernas utlåtande att ”nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt”. Vilket alltså gällde även samhällsbyggnadsnämnden.

Hur tänker revisorerna? De två ”utlåtandena” går helt enkelt inte ihop.

Har samhällsbyggnadsnämnden styrt ”ändamålsenligt” eller inte? Finns det inte skäl till anmärkning när ”varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats”? Är det inte lag på att t ex upphandling ska ske? Sköttes en av upphandlingarna på ett ”från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt” när den utgjorde ”en stor risk för kommunen”? Var det ”ekonomiskt tillfredsställande” att ändrings- och tilläggsarbeten var ”vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits”? Har den interna kontrollen varit tillräcklig, som revisorerna skriver i sin rekommendation till fullmäktige, när de i sin rapport om kommunhuset skriver att det förekom ”bristande kontroll”?

Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är en mycket stor investering. Som fortfarande pågår. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr…

Jag kan inte förstå annat än att revisorernas egen slutsats av sitt arbete och sitt granskande är att det nu för tiden aldrig finns någon som är ansvarig för de fel, brister och lagbrott (jfr upphandlingen) som görs i en kommun. Det spelar liksom ingen roll att samma misstag upprepas (jfr arenabyggen och kommunhuset) eller att kostnaderna för kommunen ökar med ett antal miljoner. Och då kan man undra vilken uppgift som revisorerna egentligen har.

Eller resonerar revisorerna så här:

”Vi vet att ni politiker inte kan eller vill, men om ni får några råd av oss revisorer så gör ni nog rätt nästa gång. Då blir allt bättre. Och blir det inte det, så får ni en chans till. Det viktiga är att ni gör ert bästa.”

Det känns lite grann som om revisorerna undergräver sin egen auktoritet. Och det är synd. För det är väl ändå inte så, som t ex Inga-Britt Ahlenius säger, att det är fel att det kommunala revisionsuppdraget är ett politiskt uppdrag, dvs att det är politiker som är revisorer. Ahlenius anser att revisorerna istället borde vara oberoende och professionella…

Vänersborgs revisorer gör bra granskningar. Det är konsekvenserna som jag inte tycker är rimliga. Det måste helt enkelt vara någon i kommunen som är ansvarig för vad som händer.

Inför onsdagens behandling av ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” tillstyrker alltså revisorerna att ansvarsfrihet beviljas. Det hindrar emellertid inte att kommunfullmäktige fattar ett annat beslut. Det gäller bara att någon yrkar detta från talarstolen. Så att en votering får fälla avgörandet.

KF 24/4: Ansvarsfrihet?

15 april, 2019 Lämna en kommentar

Denna vecka har jag mitt sista påsklov. Nästa påsk är jag nämligen pensionär. Och det ska bli skönt. Det har jag sett fram mot i många år. Tänk – att bara få ägna sig åt bloggar och politik… Då blir jag glad, och det blir nog alla mina politiska vänner och ovänner också…

Veckan efter lovet har barn- och utbildningsnämnden sammanträde, faktiskt på tisdag. Det är ju annars måndagar som är nämndens ordinarie sammanträdesdag. Men denna måndag är det ju annandag påsk och då går det naturligtvis inte att ha möte. Dagen efter, på onsdag, sammanträder sen kommunfullmäktige. Och faktiskt har fullmäktiges handlingar redan kommit. Det har inte barn- och utbildningsnämndens. (Ooops. De kom i stort sett samtidigt som jag skrev detta!) Fullmäktiges handlingar finns att ladda ner på kommunens hemsida, eller – klicka här.

Sammanträdet innehåller som vanligt ett flertal ärenden, men som jag ser det är det bara tre som ”sticker ut”. Fast ändå inte… Det är ärendena ”Kommunens och nämndernas årsredovisning 2018”, ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” och ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018”. Det handlar helt enkelt om att kommunfullmäktige så att säga ska gå igenom och göra avräkning för det gångna året.

Det är inte helt lätt att hänga med i logiken och tänket kring ärendena – som är en följd av den mål- och resultatstyrning som praktiseras. Och det beror inte bara på att jag rent allmänt är kritisk till denna typ av målstyrning. Den lever liksom sitt eget liv, utan någon större förankring i verksamheterna… Nä, inte ens logiken är särskilt klar.

I årsredovisningen och bokslutet hittar man kommunens övergripande målavstämning utifrån inriktningsmålen. Här redovisas också en sammanfattning av hur nämndernas inriktningsmål infrias. I nämndernas verksamhetsberättelser (ett annat ärende) redovisar sedan kommunens nämnder och styrelsen de förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås.

Det är inte helt enkelt. (Jag kan väl nämna att min partikollega Lutz Rininsland gör tolkningen att Årsredovisningen är underlaget för fullmäktiges beslut, medan verksamhetsberättelserna är en information till fullmäktige. Se ”Bättre med tidigt”.)

Så här ser kommunens övergripande målavstämning ut (grönt=målet uppnås, gult=målet uppnås delvis, rött=målet uppnås inte):

Det finns sedan motiveringar till de olika ”plopparna” i texten.

Både årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser innehåller oerhört mycket information om Vänersborgs kommun. På det sättet är handlingarna mycket läsvärda. Jag återkommer till dessa.

I ärendet mellan årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser ska fullmäktige bevilja alla nämnds- och styrelseledamöter ansvarsfrihet. Ansvarsfriheten ska alltså behandlas innan ärendet ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018” behandlas. Så först beviljas ansvarsfrihet och sedan diskuteras nämndernas verksamhet. (Eller är det tänkt att nämndernas verksamhetsberättelser ska behandlas i årsredovisningen…?)

Det är inte första gången dagordningen ser ut på detta sätt, och det är inte heller första gången som Vänsterpartiet, i bloggar eller från talarstolen, har påpekat det ologiska i detta. Men det har inte gett något resultat…

Det brukar vara ren rutin att kommunfullmäktige beviljar alla ledamöter ansvarsfrihet… Det har under min aktiva politiska tid bara hänt en gång att en nämnd inte fick ansvarsfrihet – och det var den nämnd som jag själv satt i. Barn- och ungdomsnämnden (som den hette då) fick inte ansvarsfrihet 2010 för arenabygget. Vad nu ledamöterna i nämnden hade med bygget att göra, höll jag på att skriva. Vi ledamöter hade nämligen ingen aning om vad S Anders Larsson (S), som var ordförande i nämnden då, eller kommunalråden Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) höll på med bakom skål och vägg. Och inget fick vi veta när vi frågade heller…

Det är säkert några som var med på den tiden och röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet som får något att fundera på nästa vecka… Eller åtminstone borde få. Jag tänker på revisorernas svidande och förödande kritik för hur samhällsbyggnadsnämnden har skött, eller snarare misskött, renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det har faktiskt en del likheter med arenabygget. Det har ju gjorts så många misstag och felaktigheter, ja kanske till och med rena lagstridigheter, att det i logikens och konsekvensens namn bör vara så att åtminstone nämndens ordförande, under den förra mandatperioden, inte beviljas ansvarsfrihet. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”, del 1, del 2 och del 3.)

Det ska bli spännande att se hur kommunfullmäktige kommer att behandla denna fråga. Vi kan ju läsa i insändare, i t ex dagens TTELA, om hur vänersborgare drar paralleller mellan Gunnar Lidells (M) syn på misskötseln i IFK Vänersborg respektive samhällsbyggnadsnämnden. Det verkar onekligen som om hanteringen av kommunhusets renovering har rört upp känslor bland kommuninvånare.

Vänersborgare är ett luttrat släkte. De har upplevt många skandaler under de senaste åren. Jag har en känsla av att kommuninvånarna vill att de ansvariga för tveksamma, felaktiga och lagstridiga beslut äntligen ska ta sitt ansvar.

I Vänsterpartiet har vi ännu inte diskuterat ansvarsfrågorna.

KF: Det saknas nåt på dagordningen…

14 februari, 2017 1 kommentar

Nästa vecka, närmare bestämt på onsdag, är det dags för årets första sammanträde med kommunfullmäktige. Ärendelistan (dagordningen) är diger. Hela 26 ärenden, och då är ändå inte ”övriga narf_loggaärenden” medräknade. Ändå är det ett ärende som saknas, och det ärendet drar till sig mest uppmärksamhet…

Den 22 juni 2016 beviljade inte kommunfullmäktige Bo Carlsson, i sin egenskap av förtroendevald i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2015. Och i ett sådant läge brukar den berörde avgå ”frivilligt”, möjligtvis efter att först ha överklagat beslutet. Det gjorde Bo Carlsson, men Förvaltningsrätten avslog denna överklagan.

BoCarlssonNarfMen Bo Carlsson avgick ändå inte…

Därför lämnade Gunnar Lidell (M) den 13 december in ett yrkande till fullmäktiges ordförande, som då händelsevis skulle vara Lutz Rininsland (V), eftersom de andra tre ordförandena samtliga var bortresta. Lidells yrkande hade rubriken:

”Beslut om entledigande från uppdrag”

lidell15Gunnar Lidell ville att kommunfullmäktige skulle återkalla Bo Carlssons uppdrag i NÄRF. Vilket inte var särskilt konstigt egentligen. Det var ju en naturlig följd av fullmäktiges beslut. Rininsland tog emellertid inte upp ärendet därför att det lämnades in för sent.

Det var den 14 december 2016, på onsdag är det den 22 februari 2017. Och kommunfullmäktiges ordinarie ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) är återigen på plats och tänker naturligtvis återta sin ordförandeklubba. Men Ljunggren tänker inte behandla ärendet om Bo Carlssons entledigande… Ärendet finns inte med på ärendelistan… Det har Ljunggren själv bestämt.

Varför är det ingen som vet. Förutom troligtvis Ljunggren själv då.

ljunggren_ordfGunnar Lidell (M) skrev till Ljunggren i fredags och frågade:

”Finns det någon särskild anledning till att ärendet saknas, eller har det helt enkelt skett ett misstag?”

Lars-Göran Ljunggren (S) svarade mycket kort tidigare idag (tisdag):

”Ärendet kommer inte upp i feb.”

Ljunggren konstaterade bara det som Lidell redan visste… Och undrade över… Men ordförande Ljunggren lämnade ingen motivering, ingen förklaring. Ingenting.

Och det är klart att man undrar. Det finns nämligen inga formella hinder att ta upp kommunallagenärendet. Kommunallagens kap 4, § 10:1 är tydlig:

”10 § Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”

Och ett sådant beslut kan också (se här, sid 7):

”fattas direkt utan ytterligare beredning”

Själva ärendet har ju faktiskt redan behandlats och ”beretts” – och kommunfullmäktige fattat sitt beslut, dvs att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet. Nu är det inget att diskutera, entledigandet följer med automatik av det första beslutet. Fast visst, inte direkt med automatik. Ett nytt beslut ska naturligtvis fattas av fullmäktige. Och några fullmäktigeledamöter kan kanske tycka att Bo Carlsson redan har fått sitt ”straff”. Fast jag vet inte riktigt vad det i så fall är för ”straff” han har fått… Carlsson sitter ju kvar ”i orubbat bo” och vägrar att inse att han överhuvudtaget har gjort något fel.

votering3Men det är naturligtvis upp till var och en att bestämma hur de tänker rösta. Om nu fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) tänker låta fullmäktigeledamöterna rösta någon gång…

Jag undrar för övrigt hur fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) hade behandlat ärendet om det hade gällt någon oppositionspolitiker, typ Morgan Larsson, Kurt Karlsson, Jonathan Axelsson eller varför inte jag själv…

NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan

2 september, 2016 Lämna en kommentar

BoCarlssonNarfVi är många som har väntat med spänning på vad Bo Carlsson (C) skulle skriva i sin överklagan till Förvaltningsrätten. Carlsson begärde ju den 18 juli förlängning av tidsfristen för att få möjlighet att i lugn och ro utveckla sina argument under sommaren. Tiden gick ut i onsdags och kl 17.51 samma dag skickade Carlsson in sin överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg. Således i allra sista stund.

narf_loggaDet gäller kommunfullmäktiges beslut den 22 juni 2016 att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet för sin roll som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) under 2015. Bo Carlsson anser att detta beslut är olagligt.

Bo Carlsson framförde några argument för överklagan i TTELA den 30 juni (se här) och sa då:

”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”

forvaltningsrattenOch vi har nog varit många som har väntat på de ”starka skäl” som Carlsson skulle framföra till Förvaltningsrätten – och som skulle bevisa att fullmäktiges beslut var olagligt. Det har ju faktiskt varit svårt för oss vanliga fullmäktigepolitiker att på egen hand upptäcka dessa ”starka skäl”. Vi har bara kunnat se hur Carlsson har misskött sitt ordförandeuppdrag…

argumentationBo Carlsson framför 6 argument till Förvaltningsrätten:

  1. Revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet för NÄRF 2015.
  2. De andra ägarkommunerna, Trollhättans, Färgelandas och Melleruds kommuner, beviljade ansvarsfrihet.
  3. Vänersborgs kommun beviljade inte ansvarsfrihet till ordförande men till de andra ledamöterna i NÄRF:s direktion (”styrelse”).
  4. Direktionen tog itu med ekonomin när den fick läget klart för sig.
  5. Idag är NÄRF i ekonomisk balans.
  6. Handlingsprogrammet är nu klart för antagande.

Så det här var alltså Bo Carlssons ”starka skäl”…

12De två första argumenten kan Förvaltningsrätten direkt bortse ifrån. Carlsson utvecklar inte heller dessa argument på något sätt.

Vänersborgs fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att fatta ett eget, självständigt beslut, oavsett vad revisorerna skriver eller vad andra kommuner tycker. Dessutom var ledamöterna i kommunfullmäktige i Vänersborg, vågar jag påstå, oerhört väl inlästa och insatta i frågorna.

I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) klargörs vad som gäller:

”När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”

3Även det tredje argumentet kan Förvaltningsrätten bortse ifrån. Fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att pröva ansvarsfriheten individuellt. Bo Carlsson ”glömmer” också att nämna att vice ordförande i NÄRF, Monica Hanson (S, Trollhättan) tilldelades en varning av Vänersborgs fullmäktige. Det här utvecklades under domare_kort2fullmäktigedebatten och handlar helt enkelt om att ordförande har ett särskilt ansvar för verksamheten.

Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapportera till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för direktionens sammanträden. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp. För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson för övrigt ett arvode på 51.030 kr om året.

enkelSedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet?

Bo Carlsson utvecklar på sätt och vis det här argumentet. Carlsson skriver:

”Kan man bara kritisera ordföranden och inte övriga ledamöter när alla har samma information?”

Och det kan alltså fullmäktige. Dessutom far Carlsson med osanning – alla ledamöter hade inte samma information. Självklart inte, de båda ordförande deltar i möten, har kontakt med de högre cheferna, får telefonsamtal, mail etc kontinuerligt under veckorna.

lidell15Carlsson passar här också på att ge moderaterna en känga:

”Ingen anmärkning riktades mot fyra stycken av direktionens ledamöter, däribland Henrik Harlitz som är partikamrat med Gunnar Lidell som drev frågan att inte bevilja ordförande ansvarsfrihet i fullmäktige.”

Carlsson skriver det inte rent ut, men han antyder att frågan om ansvarsfrihet hade partipolitiska undertoner. Men moderaterna har ”bara” 10 mandat i fullmäktige. Fullmäktige hade inte kunnat besluta om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet om inte också liberalerna, kristdemokraterna, vänsterpartiet, välfärdspartiet och sverigedemokraterna också hade röstat för det.

Eller menar Carlsson att dessa partier inte har något självständig politisk hållning, utan alltid röstar som Gunnar Lidell vill? Hade det varit på det sättet, så hade Carlsson inte varit med och styrt varken Vänersborg eller NÄRF…

4När det gäller den 4:e punkten (om ekonomin), så är Bo Carlssons beskrivning helt enkelt inte riktig. NÄRF:s presidium, eller direktionen, tog inte itu med ekonomin när signalerna om ett underskott först kom.

Redan den 9 juni 2015, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlades, slogs det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att Bo Carlsson hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan de presenterades för direktionen.

underskottPå sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr), om:

”stor återhållsamhet”

Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Det finns dock ingen konkretisering i beslutet på vad detta innebar. Det var inte heller någon som fick ansvar för att verkställa det, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under resten av året.

Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen, som nu prognosticerade ett underskott på 3 milj kr.

ansvar3I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:

”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”

Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig? Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:

eyes”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”

Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat.

Bo Carlsson skriver till Förvaltningsrätten:

”På det ekonomiska planet tog vi itu med det när vi i direktionen fick läget klart för oss.”

Vilket han alltså inte gjorde… Men Carlsson räknar upp fem åtgärder i sin överklagan som ska visa hans handlingskraft. Som punkt 1 och 2 i denna uppräkning nämner han jultomteninvesteringsstopp och anställningsstopp. Vad Bo Carlsson inte nämner för Förvaltningsrätten är att dessa åtgärder vidtogs först den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet…

Ur protokollet den 21 december:

”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”

Åtgärderna var också, som synes, behäftade med vissa undantag…

Det tycks för mig som Bo Carlsson helt kallt försöker vilseleda Förvaltningsrätten i Göteborg…

De andra åtgärderna som enligt Carlssons överklagan vidtogs, ”översyn av våra försäkringar”, ”konsulthjälp, data” och ”konsulthjälp, löner och administration”, var av mindre ekonomisk betydelse. Dessutom hittar jag inte dessa åtgärder i något protokoll…

5Carlsson skriver också att idag är NÄRF i ekonomisk balans (punkt 5). Nu handlade ju ansvarsfriheten om 2015 och inte om 2016… För att uppnå ekonomisk balans för 2016 har NÄRF höjt medlemsavgiften för medlemskommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud. De bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär för NÄRF en inkomstförstärkning med 2,033 milj kr. Och det är tystnadju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…

Detta nämner inte Bo Carlsson till Förvaltningsrätten. Av någon anledning…

6Och som sista argument till Förvaltningsrätten anför Carlsson att handlingsprogrammet är klart för antagande. Nu ja, men ansvarsfriheten handlade om 2015 och inte 2016.

Det är lag på att ett handlingsprogram ska finnas – ”Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.” Det har tagit några år för NÄRF att utarbeta och anta ett sådant här handlingsprogram. Men visst, det är väl bra att det nu, 2016, har antagits.

illegalDet var argumenten i Bo Carlssons (C) överklagan till Förvaltningsrätten om varför kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet var olagligt. Och jag kan väl tycka att Carlssons argumentation är lite tunn, förutom att den är vilseledande och inte helt i överensstämmelse med sanningen. Carlsson har ju haft ganska lång tid på sig att formulera överklagandet.

Till sist ser jag att två av de argument som Bo Carlsson framförde i TTELA den 30 juni (se här) inte finns med till Förvaltningsrätten. I TTELA stod det:

”Han påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.”

tungKanske kan man undra varför Carlsson inte anförde dessa argument. De borde ju ur Carlssons synpunkt sett vara ganska tunga.

Nu tror jag inte att Förvaltningsrätten studerar de sakskäl som Bo Carlsson anger i sitt överklagande. Min erfarenhet av Förvaltningsrätten i sådan här frågor (och jag har personlig erfarenhet…) är att den bara tittar på det juridiska, dvs har kommunfullmäktige agerat enligt lagen när den inte beviljade Bo Carlsson ansvarsfrihet.

domOch det har Vänersborgs kommunfullmäktige gjort… Fullmäktige har agerat helt enligt Kommunallagen.

:

Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:

Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson

ansvar3Den 30 juni uttalade sig som bekant Bo Carlsson (C) i TTELA (se här) om kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet. Jag har i två bloggar analyserat och kommenterat de, som Bo Carlsson själv säger, ”starka skäl” som han anför för att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)” och ”Bo Carlsson överklagar! (2/2)”.)BoCarlssonNarf

Bo Carlssons skäl var inte speciellt starka… Han griper efter minsta lilla halmstrå i sin iver att hitta skäl och argument för att 28 ledamöter i Vänersborgs kommunfullmäktige hade fel när de beslutade att inte bevilja honom ansvarsfrihet.

Det finns emellertid ett skäl som jag tycker att det finns anledning att titta lite extra på.

I TTELA stod det:

”Han (Bo Carlsson; min anm) påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.
– Det finns inget sådant i det här fallet, och jag anser att jag har väldigt starka skäl att överklaga beslutet.”

kommunallagenDet finns inte några kriterier i kommunallagen för att inte få ansvarsfrihet. Det är viktigt att slå fast. Det finns inte heller någon skrivning om uppsåt. Detsamma är det med att ”berika sig själv”. I förarbetena till kommunallagen nämns inte heller några av dessa saker.

Men, som jag skrev i fredags (se ”Bo Carlsson överklagar! (2/2)”), så står det följande i förarbetena till kommunallagen om att ”skada verksamheten”:

”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”

Och på ett annat ställe:

”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”

overklaga3I förarbetena talas det således en del om ekonomisk skada, men vad det innebär utvecklas inte. I sådana lägen brukar man titta på hur domstolarna har dömt för att få vägledning. Det gjorde jag också. Men tyvärr… Jag hittar inget som är tillämpligt. (Vilket naturligtvis inte betyder att det inte finns några.) De rättsfall jag hittar beskriver situationer där revisorerna avstyrker ansvarsfrihet, men fullmäktigeförsamlingar beviljar ansvarsfrihet. Alltså precis tvärtom mot vad som hände i Vänersborg.

I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) kastas emellertid lite ljus i frågan. Rätten skriver så här:

”I kommunallagen anges inte på vilka grunder fullmäktige kan vägra ansvarsfrihet.”

Som sagt. Texten i domen fortsätter:

”I förarbetena till kommunallagen anges bl.a. följande angående frågan om ansvarsfrihet. När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”overklaga2

Redan här tycker jag mig se att en överklagan av Bo Carlsson är dömd att misslyckas. ”Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta”… Citatet visar också att det är helt ok att fullmäktige har en annan uppfattning i ansvarsfrågan än revisorerna.

Domen ger också exempel på orsaker som gör att fullmäktige ibland inte följer revisorernas förslag:

”t.ex. fullmäktiges egna iakttagelser och analyser samt resultatet av den kontroll som sker inom ramen för styrelsens och nämndernas berednings- och beslutsprocess.”

souI utredningen ”Att granska och pröva ansvar i kommuner och landsting” (SOU 2004:107), som gjordes i samband med en översyn av kommunallagen, får man ytterligare information:

”Kommunallagen anger inte på vilken grund fullmäktige kan vägra ansvarsfrihet. I den juridiska litteraturen anses att revisionsansvaret är ett blandat politiskt – juridiskt ansvar.”

Det kan vara bra att veta att det här inte enbart handlar om juridik…

Dock hänvisar utredningen också till slutsatser från ett rättsfall:

”Slutsatsen av Regeringsrättens dom blir att det faktum att fullmäktiges majoritet inte känner förtroende för en enskild ledamot inte räcker som skäl för vägrad ansvarsfrihet – om denne inte kan påvisas ha stört utförandet av förvaltningsuppgift eller förorsakat (riskerat förorsaka) ekonomisk skada för kommunen. Slutsatsen av Morafallet torde vara att fullmäktige har ett tämligen omfattande utrymme att göra hoppaslämplighetsbedömningar – så länge de vilar på relevanta omständigheter.”

Det här torde vara det rättsfall som skulle kunna ge Bo Carlsson ett visst hopp i en överklagan… Eller? Ok, ett visst hopp – men kanske ändå inte…

”… fullmäktige har ett tämligen omfattande utrymme att göra lämplighetsbedömningar…”

lidell_talarstol5Och de relevanta omständigheterna fanns med i den motivering som Gunnar Lidell lämnade in (från moderaterna. liberalerna och kristdemokraterna) i samband med behandlingen i fullmäktige, och som jag å Vänsterpartiets vägnar yrkade bifall till:

”Vi konstaterar att NÄRF för verksamhetsåret 2015 redovisar ett förhållandevis stort negativt resultat. I verksamhetsberättelsen saknas beskrivningar av de händelser som lett till eskalerande kostnader. De under 2015 uppenbart ökande problemen med ekonomi och ledning verkar heller inte ha uppmärksammats förrän under hösten 2015. Med detta som grund riktar vi kritik mot ledning och styrning av NÄRF under 2015.
Vi noterar dessutom att revisorerna framför kritik mot direktionen, baserat på att NÄRF ännu ej antagit ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”

skl_loggaDet är inte alltid helt lätt i juridikens, enligt många, framför allt juristerna själva, underbara värld… SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) försöker bringa mer klarhet i hur revisorerna tänker, eller bör tänka, när de riktar anmärkning eller avstyrker ansvarsfrihet. Skriften heter ”God revisionssed i kommunal verksamhet 2014” (och kan laddas ner här).

De grunder som revisorerna enligt skriften, och praxis, använder bör väl, tänker jag, också kunna användas av ledamöterna i fullmäktige.

skl_revisionRevisorernas kritik (och därmed politikernas) kan sammanfattas i åtta olika grupper av grunder. Jag tänkte för fullständighetens skull redogöra, relativt kortfattat, för dem i det följande genom att helt enkelt citera broschyren.

  1. Bristande måluppfyllelse, ohörsamhet till mål och riktlinjer fastlagda av fullmäktige eller i föreskrifter.
    Fullmäktiges finansiella och verksamhetsmässiga mål och riktlinjer uppnås inte. Det handlar om väsentliga och uppenbara brister eller avvikelser.
  2. Bristande styrning, ledning, uppföljning och kontroll
    Styrelse eller nämnd har uppenbart brustit i sin uppgift att styra, leda, följa upp och kontrollera verksamheten. En verksamhet drivs t.ex. inte på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt, balanskravet uppnås inte eller ignoreras.
    Styrelse eller nämnd saknar tillfredsställande system för styrning, ledning, uppföljning och kontroll. Alternativt har styrelse eller nämnd inte använt sina system eller dessa bedöms som otillräckliga.
    Styrelse eller nämnd har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med underskott och/eller brister i verksamheten. Det kan handla om för sent insatta, inga eller otillräckliga åtgärder.
  3. Förtroendeskada eller annan immateriell skada
    Andra skador än i första hand ekonomiska har konstaterats. Dessa bedöms allvarligt ha skadat kommunens förtroende hos medborgarna och/eller har reell betydelse för kommunens verksamhet.
  4. Ekonomisk skada
    Betydande ekonomisk skada har uppkommit eller uppenbar risk för sådan skada föreligger genom att ansvarig(-a) person(-er) har varit oaktsam(-ma) eller agerat avsiktligt. Tillgångar kan ha förkommit eller skadats. Det kan t.ex. handla om oaktsam hantering av eller bristande hushållning med medel, tecknande av ofördelaktiga avtal etc.
  5. Obehörigt beslutsfattande
    Styrelsen eller nämnd har fattat beslut utan att det finns stöd för detta i styrelsens eller nämndens uppdrag eller i delegationen från fullmäktige.
  6. Icke lagenlig verksamhet, brottslig gärning
  7. Otillräcklig beredning av ärenden
    Fullmäktige har blivit vilseledda genom bristande underlag i beredningen, vilket har lett till mycket olämpliga eller felaktiga beslut eller resultat. Ett exempel på detta kan vara otillräcklig beredning av budgeten. Det kan även röra sig om bristande insyn i beslutsärenden genom att beredningen sköts informellt och inte formaliseras.
  8. Ej rättvisande redovisning
    Kommunens redovisning av verksamhet och/eller ekonomi är oriktig eller ofullständig eller har andra uppenbara brister som försvårar styrning, ledning, uppföljning och kontroll.
    Årsredovisningen avviker från kommunal redovisningslag och/eller god redovisningssed i kommunal verksamhet. Den ger därmed inte en rättvisande, eller till och med en felaktig, bild av verksamhetens resultat och ekonomiska ställning. Felet/felen är väsentliga och påverkar bilden av kommunens resultat och ekonomiska ställning.

BoCarlssonNarfNu menar jag inte att Bo Carlsson skulle ha brustit på alla dessa punkter, långt därifrån. Tja… Inte på några i varje fall… Men det är uppenbart att styrningen och ledningen av NÄRF under Bo Carlssons (C), och Monica Hansons (S), ledning har haft uppenbara brister. Det syns tydligt att det är på ganska många av revisorernas grunder som det finns mycket i övrigt att önska.

Jag ska avsluta med ytterligare ett citat, från utredningen ovan (SOU 2004:107):

”Erfarenheten visar att i de flesta fall när en förtroendevald inte beviljats ansvarsfrihet tar hon eller han det politiska ansvaret och avgår självmant.”

Så brukar det vara. Hur blir det i Vänersborg? Vad väljer Bo Carlsson?

:

Bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:

Bo Carlsson överklagar! (2/2)

BoCarlssonNarfBo Carlsson (C) tänker alltså, enligt TTELA (se här), överklaga kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet i sitt uppdrag som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) år 2015.

Bo Carlsson säger till TTELA:

”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”

Bo Carlsson anger i TTELA-artikeln 8 skäl:

  1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
  2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
  3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
  4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
  5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
  6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
  7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
  8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.

underskottJag går igenom listan punkt för punkt.

1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.

När jag bläddrar i protokollen från direktionens sammanträden 2015 ser jag att redan den 9 juni, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlas, slås det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att NÄRF:s presidium hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan det presenterades för direktionen.

Så när Bo Carlsson säger till TTELA (30 juni 2016) att:

”Det stämmer att det var ekonomiska problem, men det kom inte till vår kännedom förrän på hösten.”

pinocchioSå är det inte korrekt information till vänersborgarna…

Vid direktionens sammanträde den 24 augusti sades inget om det ekonomiska läget. Den 28 september däremot presenterade förbundets ekonomichef en rapport om NÄRF:s situation. Hon berättade att resultatet för januari-augusti visade på ett underskott om 2,447 milj kr och att prognosen för helåret var ett underskott på 3 milj kr.

Till TTELA den 24 juni 2016 sa Bo Carlsson:

”Att underskotten i ekonomin uppmärksammades sent menar han beror på att den förre räddningschefen inte gav korrekt ­information till politikerna.”

Förbundschefen gjorde sitt sista sammanträde med direktionen den 24 augusti. Sedan blev han i praktiken avskedad. Förbundschefen fick, som det hette, ”arbeta” hemifrån, dvs inte alls. Han hade inga större möjligheter att informera någon om något – förbundschefen blev ju knappast själv informerad…

Slutsats: Bo Carlsson talar inte sanning på den här punkten. Han blev informerad om det ekonomiska läget så fort som det uppdagades. Det känns inte heller särskilt moraliskt riktigt att lägga skulden på den förre förbundschefen. Menar Carlsson att förbundschefen duperade politikerna?aktion

2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.

På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr, se ovan), om:

”stor återhållsamhet”

Man kan undra hur direktionen, med Bo Carlsson som ordförande, kunde fatta detta beslut när de ekonomiska problemen, enligt Carlssons egen utsago, inte kom till politikernas kännedom förrän på hösten…

Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Jag kan dock inte se att någon konkretisering på vad detta innebar gjordes på sammanträdet. I protokollet framgår inte heller att någon fick ansvar för att verkställa beslutet, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under året.

På samma sammanträde (9 juni) bestämdes att:

”Förbundet kommer att göra månadsvisa uppföljningar för att följa utvecklingen av årets budget.”

Det kom ingen månadsuppföljning ens på nästkommande möte den 24 augusti… Och som jag ser det, så ligger ansvaret för detta, liksom på dagordningens utformande, helt och hållet på ordförande.

Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen (underskott på 3 milj kr, se ovan).

revisorI de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:

”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”

Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig. Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:

”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”

Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat. Antagligen därför att presidiet inte hade förberett frågan ordentligt eller gett direktiv till någon i förvaltningen att bereda eller utreda detta.

Trots NÄRF:s prekära ekonomiska läge hade presidiet inget sammanträde i oktober. Den 20 november däremot möttes direktionen. Då var det drygt en månad kvar av året… Direktionen beslutade om inköpsstopp för sådant som inte krävdes för den normala verksamheten. Det fanns ingen definition på vad som menades med ”normal verksamhet”. Även eventuell kompetensutbildning ställdes in.

Den 11 december, mötena kom tätare nu, vidtogs inga åtgärder mot det stundande underskottet. Knappt tre veckor innan år 2015 var till ända beslutade direktionen istället att:

”ta fram en konsekvens-/riskanalys gällande av direktionen föreslagna åtgärder.”

bekymradTTELA skrev i gårdagens tidning:

”Bo Carlsson menar att de tog till många medel för att lösa situationen efter att de ekonomiska bekymren blev klarlagda. Man införde bland annat investerings- och anställningsstopp, och började utreda vilka tjänster man kunde sluta att köpa från Trollhättan och Vänersborg.”

Det stämmer till viss del… Den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet, beslutade NÄRF faktiskt om investeringsstopp och anställningsstopp – med vissa restriktioner.

”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”

Detta beslutades alltså så sent som den 21 december! Och det var naturligtvis alldeles för sent.

Slutsats: Politikerna med ordförande Bo Carlsson som ytterst ansvarig vidtog inte de åtgärder man kan begära och som revisorerna krävde. De åtgärder som vidtogs var inte heller tillräckligt kraftfulla och de sattes framför allt in alldeles för sent. Det verkar helt enkelt inte som NÄRF tog det prognostiserade underskottet på allvar. balans

3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.

Bo Carlsson framför som ”förmildrande omständighet” för den bristande ledningen och styrningen för år 2015 att det är ekonomisk balans just nu – 2016…

”Men vi verkar vara i balans redan nu.”

Med tanke på Bo Carlssons ”kontroll” av den ekonomiska utvecklingen under förra året, så finns det väl anledning att tvivla på Carlssons utsaga även för 2016… Och läsarna noterar nog också att Bo Carlsson själv tycks ha sina tvivel – ”verkar vara”…

NÄRF har höjt medlemsavgiften för 2016 för medlemskommunerna – skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…

Slutsats: Argumentet har ingen bäring på år 2015.children

4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.

Det här argumentet känns lite naivt… ”Varför säger du till just mig? Han gjorde ju också så…”

Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapporterna till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för sammanträdena. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp.

pengapungFör uppdraget som ordförande har Bo Carlsson ett arvode på 51.030 kr om året.

Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet….?

Slutsats: Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.brutet_ben

5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.

Nej, här kan jag hålla med Bo Carlsson. Men det är det inte heller någon som har påstått.

Bo Carlsson menar antagligen med detta påstående, och nästa (punkt 6), att uppsåt måste finnas (som rekvisit) för att en politiker inte ska beviljas ansvarsfrihet. Carlsson menar, tror jag, att kommunfullmäktige har begått ett formellt fel och att beslutet om att inte bevilja ansvarsfrihet därmed är olagligt.

kommunallagenHär har Bo Carlsson både fel och mindre fel… Det står inget om ”uppsåt” i kommunallagen – och inte heller i förarbetena.

När det gäller att ”skada verksamheten” så står det inte något om detta heller i kommunallagen, men i förarbetena står det däremot:

”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”

Och på ett annat ställe:

”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”

Som jag ser det var det framför allt Bo Carlssons ansvar att NÄRF gick med ett ekonomiskt underskott år 2015 (som jag har redogjort för ovan). På det sättet har Carlssons agerande naturligtvis medfört ”en i någon mening ekonomisk skada” för Vänersborg och de andra medlemskommunerna.

Bo Carlssons agerande har också, fortfarande som jag ser det (se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”), genom bristande ledning och styrning ”stört en kommunal förvaltningsuppgift”.

För övrigt tycks rättsläget vara något oklart, det står ”i regel” och ”rättspraxis”. (Jag ska under helgen se om jag kan hitta mer information om detta.)

Slutsats: Det här skälet är det enda av de skäl som Bo Carlsson anför som det, enligt min ficktjuvmening, kan ”ligga något i”. Även om jag inte tror att Carlsson har eller kommer att få rätt.

 

6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.

Bo Carlsson menar att det här måste finnas med för att någon ska kunna nekas ansvarsfrihet. Precis på samma sätt som den föregående punkten.

Här har Bo Carlsson fel. Det står inget om att ”berika sig själv” i varken kommunallagen eller förarbetena.

För övrigt var det nog fler än jag som ”hoppade till” när Carlsson i TTELA i samband med att han nämnde det här med att skada verksamheten och berika sig själv fortsatte:

”Det finns inget sådant i det här fallet.”

Ungefär som att det fanns sådana här skäl i andra fall…

Det tycks mig också vara något beklämmande att Bo Carlsson själv röstade för att inte politikerna i barn- och ungdomsnämnden skulle beviljas ansvarsfrihet år 2010 för bygget av arenan. Utan att då ta hänsyn till om någon hade uppsåt att skada verksamheten eller berika sig själv…

Slutsats: Detta är inget skäl som Carlsson kan anföra i en laglighetsprövning.

7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.

Det är sant. Å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur insatta alla ledamöter i de andra kommunerna har varit i det som hänt på NÄRF under 2015. Det är inte helt lätt och det tar tid att sätta sig in i alla protokoll, handlingar, revisorsrapporter osv. Det kanske hade blivit ett annorlunda utfall om dessa kommuner hade behandlat frågan efter Vänersborg…

8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.

Den här punkten skrev jag om i gårdagens blogg – se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”.framtid

Framtid

Sannolikheten för att Förvaltningsrätten i Göteborg i sin laglighetsprövning ska komma fram till att fullmäktiges beslut var olagligt är låg. Bo Carlsson har nämligen inga starka skäl, möjligtvis ett som kanske går att åberopa.

För några år sedan (närmare bestämt år 2010) när Förvaltningsrätten dömde i ett annat fall angående ansvarsfrihet i Vänersborg, så tittade Förvaltningsrätten inte ens på sakskälen. Rätten tittade inte heller på om verksamheten hade ”skadats”.

Förvaltningsrätten i Göteborg skrev i sitt domslut:

Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”

Det betydde att Förvaltningsrätten ansåg att kommunfullmäktige kunde besluta som det ville.

Bo Carlsson (C) bör enligt min mening ta konsekvenserna av fullmäktiges beslut. De 28 fullmäktigeledamöter visade genom sitt ställningstagande helt enkelt att de saknade förtroende för Carlssons sätt att leda och styra NÄRF.

I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:

”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”

BoCarlssonNarfJag tycker att det rycker allt närmare en sådan åtgärd från kommunfullmäktige. I synnerhet därför att Bo Carlsson uppenbarligen inte förstår vad det innebär att kommunfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet. Man får känslan att Carlsson anser sig stå över den folkvalda församlingens beslut. Tycker kommunfullmäktige inte som Carlsson, så är det fel på kommunfullmäktige och inte han själv.

Med den synen på kommunfullmäktige och demokratin ser jag inte att Bo Carlsson ens kan sitta kvar som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande.

Bo Carlsson överklagar! (1/2)

narf_loggaPå midsommarafton hade TTELA en artikel om kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet som ordförande för NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) för år 2015.

I artikeln framgick att Bo Carlsson inte hade några kommentarer till beslutet:

”Jag har inga större kommentarer eftersom jag inte har sett protokollet än. När jag har sett det kan jag säga mycket mer.”

Nu har Carlsson tydligen läst protokollet. Vad han nu har fått reda på som han inte visste förut… Vänersborgs kommun skriver ju så kallade beslutsprotokoll, så protokollen tar bara upp ”formalia” – vad som yrkades, beslutets lydelse, voteringsresultatet och motiveringen till beslutet. Inget som inte Bo Carlsson visste innan med andra ord.

forvaltningsrattenMen nu har antagligen Bo Carlsson haft några dagar på sig att tänka igenom beslutet och följderna av det. Och kommit till slutsatsen att han ska överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. I varje fall enligt dagens TTELA. (Se ”Överklagar beslutet om ansvarsfrihet”). Carlsson har dock inte överklagat än, han håller på att förbereda en överklagan.

Bo Carlsson säger till TTELA:

”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”

I denna blogg ska jag bara ta upp ett av de skäl som Bo Carlsson anför:

”jag tror att man vill uppnå något på det politiska planet.”

De andra skälen tänkte jag ta upp mer i detalj i en kommande blogg.

BoCarlssonNarfBo Carlsson (C) menar tydligen att de 28 ledamöterna i fullmäktige (mot 21) som röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet bedriver något slags politiskt spel – att det inte är några fakta eller sakförhållanden som ligger bakom beslutet, att det helt enkelt handlar om ren och skär illvilja.

Jag vänder mig starkt mot detta. Det är nästan ett slags förtal. Bo Carlsson menar uppenbarligen att fullmäktige inte ser till sakskäl och fakta när det fattar beslut. Och det är enligt min mening inte bara att underskatta, utan också att nedvärdera Vänersborgs högsta beslutande organ.

Och vad skulle anledningen till detta politiska spel vara? Vad är det fullmäktige enligt Carlsson skulle vilja uppnå ”på det politiska planet”? Och varför menar Carlsson att det just skulle vara han själv som är föremål för detta politiska spel?

Det kanske är så att ”på sig själv känner man andra”? Bo Carlsson har ju varit med i politiken länge och dessutom i stort sett alltid fått äran att bära nycklarna till kommunhusets alla vrår, och garderober. Carlsson känner till det politiska spelet med alla dess ränker, intriger och rävspel kanske bättre än någon annan, fortfarande aktiv, politiker i kommunen. Ja, det skulle vara i konkurrens med Lars-Göran Ljunggren (S) då… Menar Bo Carlsson att det hör till vanligheterna att det pågår ett politiskt spel vid sidan av fakta och sakskäl? (Precis som år 2010? Se här.)

lidell15Eller är det just Gunnar Lidell (M) som Bo Carlsson menar – Lidell som formulerade och lade fram yrkandet om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet?

Eller menade Bo Carlsson undertecknad som hade två långa anföranden i fullmäktige om varför Vänsterpartiet inte ansåg att Carlsson borde få ansvarsfrihet?

Jag har i ett antal bloggar redogjort för vad som hände i NÄRF under 2015. I fullmäktige i förra veckan gjorde jag en noggrann genomgång av orsakerna till mitt och Vänsterpartiets ställningstagande. För att läsarna av denna blogg själva ska kunna bilda sig en uppfattning om varför Vänsterpartiet kom till sin slutsats, så publicerar jag därför mina anföranden. (Enligt mitt manuskript. Det kan hända att jag inte hela tiden följde det till punkt och pricka från talarstolen.)

Avgör själv: Var kommunfullmäktiges beslut ett politiskt rävspel eller grundade det sig på fakta?

karvling_talarstol===

Anförande 1

Huvudpersonen idag är tyvärr jävig. Bo Carlsson får inte delta i debatten. Jag beklagar det. Det hade varit intressant att höra Bo Carlsson besvara frågor och försvara sig mot kritik.

För egen del har jag i tre bloggar sammanfattat argument till varför jag yrkar bifall till Gunnar Lidells yrkande att inte bevilja ordförande Bo Carlsson ansvarsfrihet och vice ordförande Monica Hanson ansvarsfrihet med anmärkning, medan övriga ledamöter beviljas ansvarsfrihet.

En viktig anledning till att jag publicerade bloggarna i god tid före dagens sammanträde var att jag ville ge någon i de styrande partierna chansen att läsa in sig och förbereda svar och inlägg inför dagens debatt just för att Bo Carlsson inte får delta.

NÄRF:s ordförande Bo Carlsson hade dock möjlighet att uttala sig i TTELA förra veckan. Då sa Bo Carlsson:

”Man använder det här vapnet i fel läge. Jag ser det som en ren obstruktion, det har blivet ett politiskt slagträ.”

Och det säger Bo Carlsson av alla. Samme Bo Carlsson som röstade för att inte ge en vänsterpartist ansvarsfrihet för arenabygget en gång i tiden trots att ledamoten hade röstat nej till arenan både i fullmäktige och i barn- och ungdomsnämnden…

Jag skulle också vilja påminna fullmäktigeledamöterna och lyssnarna att på det förra fullmäktigesammanträdet diskuterades ansvarsfrihet för Kunskapsförbundets presidium. Då argumenterade och röstade bland annat undertecknad för att de skulle få det.

Det visar väl tydligt att det för Vänsterpartiet inte handlar om obstruktion och politiska slagträn. Det här handlar om ett förbund som har misskötts. Det vore tvärtom en handling av obstruktion och politiskt slagträ om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) istället beviljades ansvarsfrihet.

Revisorerna har granskat NÄRF:s verksamhet år 2015 vid ett par tillfällen och stundtals har en mycket allvarlig kritik förts fram. En del av den här kritiken har emellertid ”försvunnit” i den revisionsberättelse, ”Revisionsberättelse för år 2015”, som revisorerna har utarbetat och som dagens kommunfullmäktige har som underlag.

Denna revisionsberättelse är förvånansvärt kort, endast 14 rader. Revisorerna skriver:

”Årsredovisningen är i allt väsentligt rättvisande. Den är upprättad enligt kommunal redovisningslag, god redovisningssed.”

De 14 raderna avslutas med:

”Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns. Vi har inte funnit skäl för anmärkning. Vi tillstyrker att förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet.”

Med andra ord, det är som vanligt:

The same procedure as every year.

Alla ska beviljas ansvarsfrihet…

Det finns trots slutsatserna några kritiska anmärkningar i revisorernas korta utlåtande, och det är också dessa minialliansen hänvisar till i sitt yrkande:

”Vi anser dock att uppföljning och utvärdering av beslutade mål och övriga analyser i årsredovisningen bör förbättras till kommande år.”

Revisorerna skriver också:

”Vi riktar kritik mot förbundsdirektionen som ännu inte har beslutat om ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med kraven i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”

Om ledamöterna i fullmäktigeförsamlingarna i NÄRF:s ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, läser endast denna text, dessa 14 rader, så ser det kanske ut som om NÄRF:s direktion och dess presidium i stort sett har gjort ett bra jobb.

Det tycker inte minialliansen, och det tycker inte jag.

För att få veta mer om bakgrunden till de förtroendevalda revisorernas rapport så måste man också läsa rapporten från de professionella revisorerna på PWC, ”Granskning av årsredovisning 2015”. Det är framför allt utifrån denna som de politiska revisorerna har dragit sina slutsatser. Det är ganska anmärkningsvärt att PWC:s rapport inte finns med i underlaget.

PWC skriver angående målen, som de förtroendevalda revisorerna riktade viss kritik mot (som jag nyss läste upp):

”Men vår sammanfattande bedömning är att förvaltningsberättelsens uppföljning och utvärdering av målen och övriga analyser inte är tillräckliga och måste förbättras till kommande år. Rapporteringen (är) inte förenlig med direktionens beslutade verksamhetsmål.”

Det är en betydligt starkare kritik än den som återfinns revisionsberättelsen.

Senare i PWC:s rapport så står det något som fångar mitt intresse:

”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2015.”

Då blir man, i varje fall jag, nyfiken på vad det var för brister och synpunkter som framfördes föregående år. Och döm av min förvåning när jag såg att det i förra årets rapport stod:

”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2014.”

Visst är det märkligt, dels att PWC är tvunget att upprepa kritiken, dels att NÄRF inte gör något åt den. Sedan måste jag säga att det är förvånande, minst sagt, att PWC tvingar den nyfikne att på egen hand leta sig bakåt i arkiven…

Jag gjorde det, jag gick ett par år tillbaka i tiden. Det var viktigt att hitta PWC:s konkreta kritik. Och det gjorde jag. Det fanns en hel del allvarlig kritik…

Men, den tänker jag inte ta upp nu. Det väsentligaste i det här sammanhanget är nämligen att NÄRF under flera år helt enkelt har struntat i PWC:s kritik… Den kritik som revisorerna riktade till NÄRF redan i rapporten för 2013 har alltså fortfarande inte åtgärdats… NÄRF struntar i den, och varför inte revisorerna reagerar på detta i föreliggande rapport är för mig en gåta.

Särskilt med tanke på att revisorerna ju faktiskt reagerade i sitt utlåtande över delårsrapporten förra året. Då skrev revisorerna:

”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”

Och drar slutsatsen:

”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”

Det är en mycket allvarlig kritik. Och slutsatsen ligger nära till hands – ledningen på NÄRF tycks mest skriva mål för att de måste, inte för att de ska betyda något, inte för att de ska följas…

Och än mindre för att de ska användas i styrningen och ledningen av förbundet…

Revisorerna kritiserade också att NÄRF inte har beslutat om ett handlingsprogram (det nämnde jag också tidigare, eftersom det finns med i revisorernas kritik).

Det är alltså, som revisorerna skriver, och minialliansen, lag på att ett handlingsprogram ska finnas… Och så finns det inget handlingsprogram på NÄRF…

Och ändå tillstyrker revisorerna att förbundsdirektionen och dess ledning ska beviljas ansvarsfrihet… När direktionen inte följer lagen…

Det finns en tredje punkt som de professionella revisorerna i PWC tar upp i sin granskning, men som de politiska, förtroendevalda revisorerna av någon underlig anledning blundar för helt och hållet i sin revisionsberättelse.

Det gäller den interna kontrollen.

I ”Granskning av årsredovisning 2015” skriver PWC:

”Vi hänvisar till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13 avseende intern kontroll 2014.”

I rapporten från året innan, för 2014, skrev förresten PWC:

”Förbundet har ännu inte genomfört och rapporterat en sammanfattande uppföljning av intern kontroll enligt kontrollplan för 2014.”

Det här med brister i den interna kontrollen är alltså återigen något som PWC har anmärkt på tidigare. Och återigen en hänvisning till ett annat år och ett annat dokument…

I rapporten från den 13 maj 2015 så räknade PWC upp en hel rad förslag till ”förbättringar”. Men eftersom PWC hänvisar till denna särskilda rapport från maj 2015 i sin granskningsrapport av årsredovisningen i april 2016 så måste det självklart betyda att NÄRF inte har följt förslagen till förbättringar… Alltså, återigen ser sig PWC nödgat att upprepa sin kritik.

Det är för övrigt intressant att se hur kritiken angående den interna kontrollen togs upp i direktionen av ordförande Carlsson. Det visar i mångt och mycket inställningen både till revisorer och till sin roll som ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.

Den 24 augusti (2015) skrev Bo Carlsson i ett yttrande (som behandlades på ett möte med direktionen) att den interna kontrollen skulle:

”ses över och förändras i skälig omfattning.”

Man kan väl för övrigt undra över varför Carlsson skriver ”skälig omfattning”.

Sedan tas frågan om internkontrollen inte upp förrän 3,5 månader senare, den 11 december. Och nu finns det egentligen inget att ta upp…

Ur protokollet från direktionens möte:

”Kontrollen har inte påvisat några större brister eller avvikelser.”

Hokus, pokus! Presidiet i NÄRF hade trollat bort kritiken från PWC!

Och ändå, trots detta, tar PWC återigen upp internkontrollen i sin granskning av årsredovisningen för 2015, granskningen som ligger till grund för de politiska revisorerna… Som dock väljer att bortse från den…

Den kritik och de förslag till förbättringar som revisorerna har framfört tar i bästa fall lång tid för NÄRF och direktionen att rätta sig efter. I normalfallet tycks det emellertid som att det överhuvudtaget inte sker. Det gäller både den kritik och de anmärkningar som de förtroendevalda, politiska revisorerna för fram, men också, och framför allt, kritiken från de professionella revisorerna i PWC.

Om man ska göra en kort sammanfattning av hur NÄRF behandlar kritiken från revisorerna, så kan man inte komma till någon annan slutsats än att förbundet högaktningsfullt struntar i vad revisorerna säger.

Och det är oacceptabelt.

Det tycks mig solklart att Bo Carlsson (C) som ordförande i förbundet och ytterst ansvarig inte bör beviljas ansvarsfrihet.

Det är för mig lika solklart att vice ordförande Monica Hanson (S) beviljas ansvarsfrihet med anmärkning på grund av sin passivitet.

 

karvling_talarstolAnförande 2

I mitt förra anförande pratade jag om hur NÄRF har struntat i den kritik som de genom åren har fått av revisorerna. NÄRF vägrar helt enkelt att rätta sig efter revisorerna. Och därför styrs och leds inte heller NÄRF på det sätt som det borde.

Nu tänkte jag ta upp den ekonomiska sidan, och även här har Bo Carlsson och Monica Hanson misskött sina ledande och styrande roller som ordförande respektive vice ordförande i förbundet. Monica Hanson främst genom sin till synes totala passivitet.

NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015.

En stor del av underskottet härrör från en post som kallas ”Jämförelsestörande post”. Posten står för de pengar som har betalats ut till den förre förbundschefen. Han fick ju som bekant två ”fallskärmsår” efter avskedet, dvs full lön och full pension i ytterligare två år efter avslutad anställning.

Den utlösta fallskärmen för förbundschefen kostade NÄRF 3.618.000 kr… Resten av underskottet, 1.175.000 kr, kommer från själva verksamheten.

Den ”gamle” förbundschefen, som nu har avskedats, ska alltså få behålla och åtnjuta sin väl tilltagna lön och dessutom samma pensionsförmåner i ytterligare två år. Det enligt det anställningsavtal som Bo Carlsson undertecknade för några år sedan. Förbundschefen får under dessa två år – 3.102.240 kr.

I resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan dock till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Jag förstår inte vart den här dryga halvmiljonen har tagit vägen? Var fallskärmen av någon anledning ännu högre…?

Det är naturligtvis svårt för en politiker, som dessutom är ”utomstående”, att tränga in ordentligt i de siffror som redovisas i NÄRF:s årsredovisning. Men när det på sidan 7 står följande, så blir man lite lätt tveksam typ:

”Underskottet avseende intäktssidan är hänförlig till den sk ”SAAB intäkten”, vilken förbundet haft kvar i budgetredovisningen även efter att avtalet med SAAB Automobile upphörde.”

En post som hänförde sig till SAAB har alltså hängt med NÄRF i nästan 10 år efter att SAAB har lagts ner. Nästan 10 år!

Hur kan man lita på att alla de andra posterna och siffrorna i årsredovisningen är korrekta?

Den här felaktiga SAAB-posten pekade revisorerna på i sin granskning av delårsrapporten. Då skrev också revisorerna att de hade påpekat denna felaktiga post under tidigare år… Utan att det hade blivit ändrat naturligtvis… För – vem på NÄRF bryr sig om revisorer?

Det är följaktligen ett ytterligare tecken på att ledningen i NÄRF går sin egen väg och struntar i revisorernas kritik.

Även om det inte står så i årsredovisningen, så torde resten av budgetunderskottet i praktiken bero på att ett nytt femte skiftlag infördes i slutet av år 2014. Det var en idé från den förre förbundschefen, och det tyckte tydligen också NÄRF:s presidium var en bra tanke. Även om många ”på golvet” undrade vad ett nytt skiftlag skulle tillföra…

I samband med att det femte skiftlaget infördes skedde 9 nyanställningar. Men det tycks, skulle man kunna säga, som om dessa nyanställningar har ”gömts undan”. Det budgeterades nämligen för dessa tjänster från början. Men varifrån dessa budgeterade pengar togs, vilka andra poster som genom neddragningar möjliggjorde denna budgetering, framgår inte av årsrapporten.

Så hur dessa pengar har flyttats inom NÄRF vet jag inte – men 9 nyanställningar kan inte ens NÄRF finansiera inom sin tilldelade ekonomiska ram. Det har både den förre förbundschefen och den nuvarande ekonomichefen varit tydliga med. Men i årsrapporten från NÄRF framgår ingenting av detta.

Och jag kan inte låta bli att undra, varför det är så tyst? Varför nämns inget i årsredovisningen kring den ekonomiska betydelsen, och konsekvensen, av införandet av ett femte skiftlag? Och varför finns det ingen redogörelse eller analys om det var en bra förändring – var det femte skiftlaget värt pengarna? Vad har blivit bättre?

Ett annat fel som en utomstående läsare kan konstatera är att det på sidan 35 i NÄRF:s årsrapport står att budgeten för långfristiga skulder är 10 miljoner kronor. Några sidor senare, i not 12 på sidan 37, står det att de långfristiga skulderna uppgår till 2,9 milj kr… Vilket är rätt? (Dessutom står det SE-banken, men NÄRF lär enligt uppgift ha Nordea…)

Jag säger som Vänsterpartiet i sin reservation i kommunstyrelsen:

”Jag läser underlaget och känner mig obekväm.”

Hur ska man kunna lita på det som står i resten av årsredovisningen, när sådana här uppenbara fel finns med?

När det gäller underskottet så sa revisorerna redan i sitt yttrande över delårsrapporten:

”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”

De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Det framgår av protokollen från direktionens möten.

Först den 20 november beslutades det om inköpsstopp för sådant som inte krävs för den normala verksamheten. Då var det en månad kvar av året. Och inte förrän den 21 december beslutade NÄRF om investeringsstopp och anställningsstopp. Den 21 december!!!

Handlingskraft? Gav stoppen några resultat? Knappast.

Det verkar inte som att någon på NÄRF egentligen har tagit det prognostiserade underskottet på allvar.

Men det kan bero på, som den förre förbundschefen sa till TTELA:

”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”

Och så är det nog. Och då kommer ju saken i ett annat läge. Eller rättare sagt, det understryker ytterligare vikten av att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet och Monica Hanson ansvarsfrihet med anmärkning.

Presidiet hade liksom resten av direktionen hela tiden vetskap om det prognostiserade underskottet. Utom Bo Carlsson då. I TTELA sa nämligen Bo Carlsson i början på året (2016) att han inte hade varit medveten om den ekonomiska situationen:

”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”

Fast det var inte sant. Och det vet var och en i direktionen och det vet var och en som har läst protokollen från direktionens sammanträden – att det visste Bo Carlsson visst!

Återigen tycks presidiet alltså ha struntat i revisorernas anmärkningar. Och i den tilldelade budgetramen…

Det här är inget politiskt spel, obstruktion eller politiskt slagträ från min sida. Det här är allvar. Och kan ingen förklara varför NÄRF har struntat i revisorernas kritik angående målen, handlingsprogrammet och den interna kontrollen samt varför NÄRF:s årsredovisning har uppenbara brister och varför inte NÄRF gjort mer åt det tidigt prognostiserade underskottet, så skulle jag vilja påstå att det är de som röstar för att ge Bo Carlsson ansvarsfrihet som sysslar med obstruktion och politiskt spel.

%d bloggare gillar detta: