Arkiv

Archive for the ‘Ansvarsfrihet’ Category

Yttrande över revisorsrapport

22 april, 2019 Lämna en kommentar

På onsdag ska kommunfullmäktige behandla frågan om nämndernas ansvarsfrihet för det gångna året 2018. Självklart ska då också ansvarsfriheten för samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande prövas.

Det har emellertid visat sig att den mycket kritiska revisorsrapporten om hur renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset har gått till (se ”Ansvarsfrihet för SHB?” och ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”), inte har behandlats i samhällsbyggnadsnämnden. Det kan vara så att den måste ha behandlats i nämnden innan fullmäktige kan vägra att ge nämnden ansvarsfrihet. Vad som händer på onsdagens sammanträde blir därför tämligen osäkert. Kommer fullmäktige överhuvudtaget att fatta beslut i frågan?

Det slog mig att jag skrev ett eget svar en gång för länge sedan, när revisorerna inte ville ge BUN ansvarsfrihet för arenabygget. Jag fick yttra mig innan fullmäktige fattade sitt beslut. Det visade sig dock att kommunfullmäktige totalt struntade i mitt yttrande. Jag fick inte ansvarsfrihet trots att jag hade röstat nej till arenabygget. Ett ”fantastiskt” beslut.

Den som är intresserad kan fundera på om beslutet då, år 2010, har någon bäring på frågan om samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande bör beviljas ansvarsfrihet. Eller inte.

Så här såg mitt yttrande från maj 2010 ut (kopierat från en blogg den 10 maj 2010 – se här):

==

MED ANLEDNING AV ATT BARN- OCH UNGDOMSNÄMNDENS LEDAMÖTER GETTS MÖJLIGHET ATT YTTRA SIG ÖVER REVISORERNAS FÖRSLAG ATT INTE BEVILJA NÄMNDEN ANSVARFRIHET.

YTTRANDE FRÅN STEFAN KÄRVLING, VÄNSTERPARTIET

Revisorerna skriver i revisionsberättelsen att ”Vi är mycket kritiska till och riktar en anmärkning för hur barn- och ungdomsnämnden genomfört fullmäktiges uppdrag att uppföra Arena Vänersborg. Vår granskning visar att barn- och ungdomsnämnden brustit avseende planering, ledning, styrning, uppföljning och kontroll” och ”Vi avstyrker att ansvarsfrihet beviljas barn- och ungdomsnämnden”.

Jag vänder mig bestämt mot revisorernas kollektiva skuldbeläggande av hela Barn- och ungdomsnämnden i allmänhet och att jag som ledamot i Barn- och ungdomsnämnden inte beviljas ansvarsfrihet i synnerhet.

I boken ”Kommunallagen – kommentarer och praxis” framtagen av Sveriges Kommuner och Landsting behandlas på sidan 411 Kommunallagens 9 kap 17 §.

”I förarbetena behandlas inte fördelningen av ansvaret mellan nämnden som kollektiv och den enskilde förtroendevalde närmare. En rimlig utgångspunkt är att nämnden bär ansvar för beslut som nämnden fattat kollektivt. Om en minoritet har motsatt sig beslutet och reserverat sig, talar detta för att revisionsansvaret enbart riktas mot de förtroendevalda som ingått i majoriteten.” 

Då måste nästa steg i en riktig revisors arbete vara att kontrollera vilka som beslutade vad innan de överhuvudtaget uttalar sig i ansvarsfrihetsfrågan.

Låt oss därför titta på sida 5 av protokollet från barn- och ungdomsnämndens sammanträde 2007-05-25 och yrkanden som finns i ärendet Arena Vänersborg. Både Stefan Kärvling (V) och Monika Bredberg (MP) hade avslagsyrkanden vilket de sedan reserverade sig till förmån för. Jag uttryckte mig väldigt ödmjukt och återhållsamt – jag yrkade ”att hela projektet begravs”.

För fullständighetens skull återger jag hela paragrafen:

Barn- och ungdomsnämnden 2007-05-25 
§ 104 Dnr 2007/21
Sportcentrum ARENA- VÄNERSBORG
Ärendebeskrivning

Yrkande

Ordförande yrkar:
Ordförande yrkar bifall jml projektstyrelsens förslag i rapporten Sportcentrum; ARENA-VÄNERSBORG, daterad 070504, punkt 16:
Vi rekommenderar att Arena Vänersborg genomförs i omfattning som det nu presenterade förslaget och i enlighet med följande;

Stefan Kärvling (v) yrkar:
I den bästa av världar kan alla få efter behov. Och visst, det är en vision att sträva mot och att arbeta för. Men att tro att Vänersborg är där nu och kan satsa 140 miljoner på en inomhushall för bandy, det är en stor missuppfattning. Projektet har redan nu blivit 50 miljoner dyrare än beräknat och siffrorna är fortfarande preliminära. Pengarna behövs bättre inom vård, skola och omsorg.
Jag yrkar på att hela projektet begravs.

Monika Bredberg (mp) yrkar för miljöpartiet:
Sportcentrum Arena Vänersborg som det beskrivs i Rapport 070504 bör ej byggas.

Reservationer

Stefan Kärvling (v) reserverar sig till förmån för eget yrkande.
Monika Bredberg (mp) reserverar sig till förmån för eget yrkande.

Protokollsanteckning

Ordförande medger protokollsanteckning från Torbjörn Svedung (m) och Kerstin Andersson (fp) för Moderaterna och Folkpartiet:
Vi (m och fp) ställer oss bakom förslaget till att bygga arenan. Dock anser vi att en större del, än som tas upp i det befintliga underlaget av bygget, skall finansieras via sponsring.

Från början var kostnader för arenan planerad till 90 miljoner kronor och i senaste underlaget var kostnaden uppe i totalt 150 miljoner kronor. Därför anser vi att det är rimligt att kommunen står för 100 miljoner kronor och resterade 50 miljoner täcks genom sponsring från näringslivet.

Hur var det det stod i SKLs handbok?
”Om en minoritet har motsatt sig beslutet och reserverat sig, talar detta för att revisionsansvaret enbart riktas mot de förtroendevalda som ingått i majoriteten.”

Hur var det kommunens revisorer uttryckte sig i ansvarsfrågan?
”Vi avstyrker att ansvarsfrihet beviljas barn- och ungdomsnämnden.”

Genom att avstyrka ansvarsfrihet för hela barn- och ungdomsnämnden har revisorerna visat att de har missat att granska underlaget ordentligt. Det är klart allvarligt när vanliga nämndpolitiker missar detaljer men för revisorer är det närmast en dödssynd att missa detaljer eftersom revisorernas valda ord kan avgöra en förtroendevalds politiska framtid.

Det tycks mig också värt att nämna att när frågan Arena Vänersborg beslutades i kommunfullmäktige 2007-06-20 så var jag en av de få ledamöter som röstade NEJ. Från talarstolen talade jag mot byggandet och jag reserverade mig också skriftligt mot beslutet.

Under den här tiden skrev jag dessutom flera insändare och debattartiklar i TTELA.

Av kommunfullmäktige fick sedan Barn- och ungdomsnämnden i uppdrag att verkställa beslutet. Eftersom frågan redan var avgjord och beslutad så kunde jag inte rösta nej till olika arena-frågor i Barn- och ungdomsnämnden. Nämnden skulle ju verkställa beslutet. Eftersom jag röstat mot i kommunfullmäktige lade jag därför ner min röst i de frågor som rörde arenan, t ex när en projektstyrelse utsågs.

I nämndprotokollet från 2007-08-27 kan man läsa följande:

§116 Dnr 2007/21
Genomförande av sportcentrum Arena Vänersborg

Ärendebeskrivning
Kommunstyrelsen beslutade 070117 § 22, att bland annat ge barn- och ungdomsnämndens och kommunstyrelsens presidium gemensamt i uppdrag att utreda och föreslå hur en ny inomhusarena och Vänersvallen skall gestaltas, utformas och utrustas. En projektstyrelse bildades bestående av barn- och ungdomsnämndens presidium, förvaltningsledning mfl, vilka arbetat fram ett förslag/rapport, daterad 070504. Projektstyrelsen har presenterat sitt förslag/rapport, vilket fattats beslut om i BUN per 070525, samt i KF 070629. I och med upprättat förslag/rapport har projektstyrelsen upphört. Beslut om ny projektstyrelse/projektorganisation erfordras.

Barn- och ungdomsnämndens beslut

Barn- och ungdomsnämnden beslutar att:
1. Till projektstyrelse för projekt Sportcentrum Arena Vänersborg utses: Barn- och ungdomsnämndens presidium, Barn- och ungdomschef Karl-Johan Höjer, områdeschef Håkan Alfredsson samt chef Arena – Fritid Peter Nilsson.
Projektstyrelsen rapporterar löpande till Barn- och ungdomsnämnden.

2. Barn- och ungdomschefen är beslutsattestant och ordförande S Anders Larsson är mottagningsattestant för de av kommunfullmäktige anslagna investeringsmedlen om 10 miljoner kr.

3. Ordförande äger rätt att fatta erforderliga beslut rörande  genomförandet av projekt Sportcentrum Arena-Vänersborg i enlighet med KF:s beslut 2007-06-20, § 71 (KS Dnr 2006/551).

Stefan Kärvling (v) deltager ej i beslutet.

Jag upprepar ” Stefan Kärvling (v) deltager ej i beslutet.” Och återigen. Det är ju orimligt att rösta nej till ett sådant här beslut som är en direkt följd av att kommunfullmäktige gett i uppdrag till Barn- och ungdomsnämnden att verkställa beslutet. En enskild ledamot kan väl inte sätta sig över ett av kommunfullmäktige fattat demokratiskt beslut? Eftersom jag var mot beslutet om att bygga Arena Vänersborg fanns det ju bara en sak att göra, att inte delta i beslutet.

Trots att arenan inte var mitt beslut ställde jag vid ett flertal tillfällen frågor i nämnden kring bygget. Hur det blev med svaren vet alla, det vet även revisorerna. Alla vet att det inte gick att få ut några protokoll från möten; protokollen fanns inte, protokollen var hemliga osv osv. Projektstyrelsen och dess ordförande ville inte ha insyn. Det fordrades till och med anmälningar för att få fram protokollen – och det även efter det att Arenan var klar! Vänsterpartiet har vid flera tillfällen JO-anmält förhållandena. Och JO har instämt!

I frågan om projektgruppens protokoll kan jag rekommendera revisorerna att ta del av kommunjuristens kommentarer.

Jag har personligen försökt att få extra information från diarier mm. Vid ett tillfälle ställde jag en fråga till en av de ansvariga tjänstemännen. Jag fick inte ut de beslut jag sökte, inte ens efter ett överklagande till Kammarrätten.

Revisorernas ställningstagande om att inte bevilja ansvarsfrihet leder till slutsatsen att det bara hade funnits en sak för mig att göra när kommunfullmäktige tog sitt beslut – att omedelbart avgå från Barn- och ungdomsnämnden. Detta är orimligt. Vad får det för konsekvenser för alla andra nämndledamöter? Vilka vill sitta i nämnder på dessa premisser? Ska det bara finnas JA-sägare i nämnderna?

Revisorerna skriver i rapporten att ”Fullmäktige har indirekt fått information och godkänt en högre investeringskostnad för projekt Arena Vänersborg … genom rapportering av delårsrapporten april 2009 som fullmäktige godkänt.”

I kommunfullmäktiges behandling av ärendet yrkade min partivän James Bucci att beslutsförslaget skulle ha följande lydelse: ”Kommunfullmäktige noterar informationen och vill påpeka allvaret med vilket vi ser på att Arena och Fritid pekar på ett överskridande av investeringsbudgeten med ca 30 Mkr.” Vid omröstningen avslogs tilläggsyrkandet med röstsiffrorna 44 mot 5. Min röst var en av de fem.

Jag vet inte varför behandlingen av delårsrapporten i aug 2009 inte nämns i revisorernas rapport, men i fullmäktiges behandling av denna yrkade Lutz Rininsland, även han en av mina partivänner, följande tillägg till kommunstyrelsens förslag:

”Kommunfullmäktige vill betona allvaret med vilket vi ser på att barn- och ungdomsnämnden pekar på ett överskridande av investeringsbudgeten med 90.9 Mkr.” Vid omröstningen lämnades 33 ja-röster och 4 nej-röster. Återigen var en av dessa nej-röster min. Denna gång reserverade jag och de andra vänsterpartisterna oss och revisorer och andra kan läsa bland annat: ”Vad gäller överskridandet av budgetram för investeringar för Arena Vänersborg så saknas det i delårsbokslut helt förklaring om orsaken. Det är inte tillfredsställande att ett så stort överskridande inom investeringsbudgeten kan ske utan att det finns analyser och kommentar till detta i delårsrapporten.”

Jag anser att de som ansåg att det var en glädjens dag, att arenan visade på framtidstro, att arenan skulle sätta Vänersborg på kartan, att arenan var en frisk injektion, att arenan skulle göra att många vill flytta till Vänersborg, att vi kan göra alltihop, att folk kan få tillbaka sin framtidstro, att tro på sin stad, att vi ska vara stolta nu, när kommunfullmäktige tog beslutet om Arenan 20 juni 2007 också ska ta sitt ansvar.

Till sist några funderingar kring revisorerna och revisionen. I SOU 2004:107 Kap 5.3 Revisionens uppdrag är omfattande och annorlunda läser jag följande:

Revisorerna har genom kommunallagen fått det viktiga uppdraget att bedriva en oberoende och objektiv granskning av kommunens eller landstingets verksamhet.
Revisorn måste också ha en oberoende ställning i förhållande till det parti och den majoritet som hon eller han sympatiserar med. Revisorer får aldrig ta partipolitiska hänsyn.

För att ytterligare belysa den situation som ledamöterna i Barn och ungdom befann sig i, vill jag hänvisa till projektgruppens, tillika nämndens, ordförande S Larssons upprepade uttalanden att hans information till nämnden inte varit bra. Detta hans handlande kan förklaras av att han samtidigt säger sig ha informerat kommunstyrelsen fullt ut och att man där haft full insyn i projektet. Han har utgått från att detta varit nog, och det kan man delvis förstå.

Vad som däremot är mycket anmärkningsvärt, det är att S Anders Larsson gått ut till medierna och starkt understrukit att de sju kommunala revisorerna har haft möjlighet att följa hela arbetet. Tre av dem, säger han, har fortlöpande haft full insyn i processen.

Sett till revisorernas förslag att inte ge nämndens ledamöter ansvarsfrihet, är S Anders Larssons uppgifter i detta avseende helt sensationella. Revisorerna har haft full insyn i Arenaprojektet, nämndens ledamöter nästan ingen alls. Ja, vem-vilka är det som borde kritiseras?!!

Jag avslutar med att ställa frågan ”Vem granskar granskarna?” Är det några som tillsammans med kommunledningen skall ställas till ansvar så borde det rimligen vara revisorerna!

Jag vänder mig bestämt mot revisorernas kollektiva skuldbeläggande av hela barn- och ungdomsnämnden i allmänhet och att jag som ledamot i Barn- och ungdomsnämnden inte beviljas ansvarsfrihet i synnerhet.

Stefan Kärvling
Vänsterpartiet

Ansvarsfrihet för SHB?

16 april, 2019 Lämna en kommentar

Jag har fått både frågor och synpunkter på gårdagens bloggfråga – ”ansvarsfrihet?”. (Se ”KF 24/4: Ansvarsfrihet?”.) Bland annat fick jag kommentaren:

”Frågan är vad revisorn förordar?”

Det var en berättigad kommentar/fråga. Den fick mig att dyka lite djupare i det här med revisorer och ansvarsfrihet.

Det handlar alltså om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden för hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset.

Kommunens revisorer skrev till kommunfullmäktige den 2 april, och denna ”skrivelse” utgör underlag till fullmäktiges ställningstagande nästa onsdag i ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”:

”Vi bedömer att kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt samt att den interna kontrollen är tillräcklig. Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”

Och så tillstyrker de 6 revisorerna att ansvarsfrihet beviljas samtliga nämnder och ledamöter. Även samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande.

Ibland blir jag inte riktigt klok på revisorerna. Den 28 mars, alltså bara några dagar före den ovanstående rekommendationen om ansvarsfrihet, skrev nämligen revisorerna följande om samhällsbyggnadsnämndens hantering av renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (även denna text finns med i revisorernas skrivelse till fullmäktige):

  • ”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
  • ”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
  • ”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
  • ”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”

Det här är en del av den sammanfattning och de slutsatser som revisorerna drar efter granskningen av kommunhuset. I själva rapporten, från PwC, kan vi faktiskt se ännu fler brister…

Jag måste säga att jag inte får denna massiva och närmast förödande kritik att gå ihop med revisorernas utlåtande att ”nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt”. Vilket alltså gällde även samhällsbyggnadsnämnden.

Hur tänker revisorerna? De två ”utlåtandena” går helt enkelt inte ihop.

Har samhällsbyggnadsnämnden styrt ”ändamålsenligt” eller inte? Finns det inte skäl till anmärkning när ”varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats”? Är det inte lag på att t ex upphandling ska ske? Sköttes en av upphandlingarna på ett ”från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt” när den utgjorde ”en stor risk för kommunen”? Var det ”ekonomiskt tillfredsställande” att ändrings- och tilläggsarbeten var ”vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits”? Har den interna kontrollen varit tillräcklig, som revisorerna skriver i sin rekommendation till fullmäktige, när de i sin rapport om kommunhuset skriver att det förekom ”bristande kontroll”?

Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är en mycket stor investering. Som fortfarande pågår. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr…

Jag kan inte förstå annat än att revisorernas egen slutsats av sitt arbete och sitt granskande är att det nu för tiden aldrig finns någon som är ansvarig för de fel, brister och lagbrott (jfr upphandlingen) som görs i en kommun. Det spelar liksom ingen roll att samma misstag upprepas (jfr arenabyggen och kommunhuset) eller att kostnaderna för kommunen ökar med ett antal miljoner. Och då kan man undra vilken uppgift som revisorerna egentligen har.

Eller resonerar revisorerna så här:

”Vi vet att ni politiker inte kan eller vill, men om ni får några råd av oss revisorer så gör ni nog rätt nästa gång. Då blir allt bättre. Och blir det inte det, så får ni en chans till. Det viktiga är att ni gör ert bästa.”

Det känns lite grann som om revisorerna undergräver sin egen auktoritet. Och det är synd. För det är väl ändå inte så, som t ex Inga-Britt Ahlenius säger, att det är fel att det kommunala revisionsuppdraget är ett politiskt uppdrag, dvs att det är politiker som är revisorer. Ahlenius anser att revisorerna istället borde vara oberoende och professionella…

Vänersborgs revisorer gör bra granskningar. Det är konsekvenserna som jag inte tycker är rimliga. Det måste helt enkelt vara någon i kommunen som är ansvarig för vad som händer.

Inför onsdagens behandling av ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” tillstyrker alltså revisorerna att ansvarsfrihet beviljas. Det hindrar emellertid inte att kommunfullmäktige fattar ett annat beslut. Det gäller bara att någon yrkar detta från talarstolen. Så att en votering får fälla avgörandet.

KF 24/4: Ansvarsfrihet?

15 april, 2019 Lämna en kommentar

Denna vecka har jag mitt sista påsklov. Nästa påsk är jag nämligen pensionär. Och det ska bli skönt. Det har jag sett fram mot i många år. Tänk – att bara få ägna sig åt bloggar och politik… Då blir jag glad, och det blir nog alla mina politiska vänner och ovänner också…

Veckan efter lovet har barn- och utbildningsnämnden sammanträde, faktiskt på tisdag. Det är ju annars måndagar som är nämndens ordinarie sammanträdesdag. Men denna måndag är det ju annandag påsk och då går det naturligtvis inte att ha möte. Dagen efter, på onsdag, sammanträder sen kommunfullmäktige. Och faktiskt har fullmäktiges handlingar redan kommit. Det har inte barn- och utbildningsnämndens. (Ooops. De kom i stort sett samtidigt som jag skrev detta!) Fullmäktiges handlingar finns att ladda ner på kommunens hemsida, eller – klicka här.

Sammanträdet innehåller som vanligt ett flertal ärenden, men som jag ser det är det bara tre som ”sticker ut”. Fast ändå inte… Det är ärendena ”Kommunens och nämndernas årsredovisning 2018”, ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” och ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018”. Det handlar helt enkelt om att kommunfullmäktige så att säga ska gå igenom och göra avräkning för det gångna året.

Det är inte helt lätt att hänga med i logiken och tänket kring ärendena – som är en följd av den mål- och resultatstyrning som praktiseras. Och det beror inte bara på att jag rent allmänt är kritisk till denna typ av målstyrning. Den lever liksom sitt eget liv, utan någon större förankring i verksamheterna… Nä, inte ens logiken är särskilt klar.

I årsredovisningen och bokslutet hittar man kommunens övergripande målavstämning utifrån inriktningsmålen. Här redovisas också en sammanfattning av hur nämndernas inriktningsmål infrias. I nämndernas verksamhetsberättelser (ett annat ärende) redovisar sedan kommunens nämnder och styrelsen de förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås.

Det är inte helt enkelt. (Jag kan väl nämna att min partikollega Lutz Rininsland gör tolkningen att Årsredovisningen är underlaget för fullmäktiges beslut, medan verksamhetsberättelserna är en information till fullmäktige. Se ”Bättre med tidigt”.)

Så här ser kommunens övergripande målavstämning ut (grönt=målet uppnås, gult=målet uppnås delvis, rött=målet uppnås inte):

Det finns sedan motiveringar till de olika ”plopparna” i texten.

Både årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser innehåller oerhört mycket information om Vänersborgs kommun. På det sättet är handlingarna mycket läsvärda. Jag återkommer till dessa.

I ärendet mellan årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser ska fullmäktige bevilja alla nämnds- och styrelseledamöter ansvarsfrihet. Ansvarsfriheten ska alltså behandlas innan ärendet ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018” behandlas. Så först beviljas ansvarsfrihet och sedan diskuteras nämndernas verksamhet. (Eller är det tänkt att nämndernas verksamhetsberättelser ska behandlas i årsredovisningen…?)

Det är inte första gången dagordningen ser ut på detta sätt, och det är inte heller första gången som Vänsterpartiet, i bloggar eller från talarstolen, har påpekat det ologiska i detta. Men det har inte gett något resultat…

Det brukar vara ren rutin att kommunfullmäktige beviljar alla ledamöter ansvarsfrihet… Det har under min aktiva politiska tid bara hänt en gång att en nämnd inte fick ansvarsfrihet – och det var den nämnd som jag själv satt i. Barn- och ungdomsnämnden (som den hette då) fick inte ansvarsfrihet 2010 för arenabygget. Vad nu ledamöterna i nämnden hade med bygget att göra, höll jag på att skriva. Vi ledamöter hade nämligen ingen aning om vad S Anders Larsson (S), som var ordförande i nämnden då, eller kommunalråden Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) höll på med bakom skål och vägg. Och inget fick vi veta när vi frågade heller…

Det är säkert några som var med på den tiden och röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet som får något att fundera på nästa vecka… Eller åtminstone borde få. Jag tänker på revisorernas svidande och förödande kritik för hur samhällsbyggnadsnämnden har skött, eller snarare misskött, renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det har faktiskt en del likheter med arenabygget. Det har ju gjorts så många misstag och felaktigheter, ja kanske till och med rena lagstridigheter, att det i logikens och konsekvensens namn bör vara så att åtminstone nämndens ordförande, under den förra mandatperioden, inte beviljas ansvarsfrihet. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”, del 1, del 2 och del 3.)

Det ska bli spännande att se hur kommunfullmäktige kommer att behandla denna fråga. Vi kan ju läsa i insändare, i t ex dagens TTELA, om hur vänersborgare drar paralleller mellan Gunnar Lidells (M) syn på misskötseln i IFK Vänersborg respektive samhällsbyggnadsnämnden. Det verkar onekligen som om hanteringen av kommunhusets renovering har rört upp känslor bland kommuninvånare.

Vänersborgare är ett luttrat släkte. De har upplevt många skandaler under de senaste åren. Jag har en känsla av att kommuninvånarna vill att de ansvariga för tveksamma, felaktiga och lagstridiga beslut äntligen ska ta sitt ansvar.

I Vänsterpartiet har vi ännu inte diskuterat ansvarsfrågorna.

KF: Det saknas nåt på dagordningen…

14 februari, 2017 1 kommentar

Nästa vecka, närmare bestämt på onsdag, är det dags för årets första sammanträde med kommunfullmäktige. Ärendelistan (dagordningen) är diger. Hela 26 ärenden, och då är ändå inte ”övriga narf_loggaärenden” medräknade. Ändå är det ett ärende som saknas, och det ärendet drar till sig mest uppmärksamhet…

Den 22 juni 2016 beviljade inte kommunfullmäktige Bo Carlsson, i sin egenskap av förtroendevald i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2015. Och i ett sådant läge brukar den berörde avgå ”frivilligt”, möjligtvis efter att först ha överklagat beslutet. Det gjorde Bo Carlsson, men Förvaltningsrätten avslog denna överklagan.

BoCarlssonNarfMen Bo Carlsson avgick ändå inte…

Därför lämnade Gunnar Lidell (M) den 13 december in ett yrkande till fullmäktiges ordförande, som då händelsevis skulle vara Lutz Rininsland (V), eftersom de andra tre ordförandena samtliga var bortresta. Lidells yrkande hade rubriken:

”Beslut om entledigande från uppdrag”

lidell15Gunnar Lidell ville att kommunfullmäktige skulle återkalla Bo Carlssons uppdrag i NÄRF. Vilket inte var särskilt konstigt egentligen. Det var ju en naturlig följd av fullmäktiges beslut. Rininsland tog emellertid inte upp ärendet därför att det lämnades in för sent.

Det var den 14 december 2016, på onsdag är det den 22 februari 2017. Och kommunfullmäktiges ordinarie ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) är återigen på plats och tänker naturligtvis återta sin ordförandeklubba. Men Ljunggren tänker inte behandla ärendet om Bo Carlssons entledigande… Ärendet finns inte med på ärendelistan… Det har Ljunggren själv bestämt.

Varför är det ingen som vet. Förutom troligtvis Ljunggren själv då.

ljunggren_ordfGunnar Lidell (M) skrev till Ljunggren i fredags och frågade:

”Finns det någon särskild anledning till att ärendet saknas, eller har det helt enkelt skett ett misstag?”

Lars-Göran Ljunggren (S) svarade mycket kort tidigare idag (tisdag):

”Ärendet kommer inte upp i feb.”

Ljunggren konstaterade bara det som Lidell redan visste… Och undrade över… Men ordförande Ljunggren lämnade ingen motivering, ingen förklaring. Ingenting.

Och det är klart att man undrar. Det finns nämligen inga formella hinder att ta upp kommunallagenärendet. Kommunallagens kap 4, § 10:1 är tydlig:

”10 § Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”

Och ett sådant beslut kan också (se här, sid 7):

”fattas direkt utan ytterligare beredning”

Själva ärendet har ju faktiskt redan behandlats och ”beretts” – och kommunfullmäktige fattat sitt beslut, dvs att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet. Nu är det inget att diskutera, entledigandet följer med automatik av det första beslutet. Fast visst, inte direkt med automatik. Ett nytt beslut ska naturligtvis fattas av fullmäktige. Och några fullmäktigeledamöter kan kanske tycka att Bo Carlsson redan har fått sitt ”straff”. Fast jag vet inte riktigt vad det i så fall är för ”straff” han har fått… Carlsson sitter ju kvar ”i orubbat bo” och vägrar att inse att han överhuvudtaget har gjort något fel.

votering3Men det är naturligtvis upp till var och en att bestämma hur de tänker rösta. Om nu fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) tänker låta fullmäktigeledamöterna rösta någon gång…

Jag undrar för övrigt hur fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) hade behandlat ärendet om det hade gällt någon oppositionspolitiker, typ Morgan Larsson, Kurt Karlsson, Jonathan Axelsson eller varför inte jag själv…

NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan

2 september, 2016 Lämna en kommentar

BoCarlssonNarfVi är många som har väntat med spänning på vad Bo Carlsson (C) skulle skriva i sin överklagan till Förvaltningsrätten. Carlsson begärde ju den 18 juli förlängning av tidsfristen för att få möjlighet att i lugn och ro utveckla sina argument under sommaren. Tiden gick ut i onsdags och kl 17.51 samma dag skickade Carlsson in sin överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg. Således i allra sista stund.

narf_loggaDet gäller kommunfullmäktiges beslut den 22 juni 2016 att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet för sin roll som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) under 2015. Bo Carlsson anser att detta beslut är olagligt.

Bo Carlsson framförde några argument för överklagan i TTELA den 30 juni (se här) och sa då:

”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”

forvaltningsrattenOch vi har nog varit många som har väntat på de ”starka skäl” som Carlsson skulle framföra till Förvaltningsrätten – och som skulle bevisa att fullmäktiges beslut var olagligt. Det har ju faktiskt varit svårt för oss vanliga fullmäktigepolitiker att på egen hand upptäcka dessa ”starka skäl”. Vi har bara kunnat se hur Carlsson har misskött sitt ordförandeuppdrag…

argumentationBo Carlsson framför 6 argument till Förvaltningsrätten:

  1. Revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet för NÄRF 2015.
  2. De andra ägarkommunerna, Trollhättans, Färgelandas och Melleruds kommuner, beviljade ansvarsfrihet.
  3. Vänersborgs kommun beviljade inte ansvarsfrihet till ordförande men till de andra ledamöterna i NÄRF:s direktion (”styrelse”).
  4. Direktionen tog itu med ekonomin när den fick läget klart för sig.
  5. Idag är NÄRF i ekonomisk balans.
  6. Handlingsprogrammet är nu klart för antagande.

Så det här var alltså Bo Carlssons ”starka skäl”…

12De två första argumenten kan Förvaltningsrätten direkt bortse ifrån. Carlsson utvecklar inte heller dessa argument på något sätt.

Vänersborgs fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att fatta ett eget, självständigt beslut, oavsett vad revisorerna skriver eller vad andra kommuner tycker. Dessutom var ledamöterna i kommunfullmäktige i Vänersborg, vågar jag påstå, oerhört väl inlästa och insatta i frågorna.

I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) klargörs vad som gäller:

”När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”

3Även det tredje argumentet kan Förvaltningsrätten bortse ifrån. Fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att pröva ansvarsfriheten individuellt. Bo Carlsson ”glömmer” också att nämna att vice ordförande i NÄRF, Monica Hanson (S, Trollhättan) tilldelades en varning av Vänersborgs fullmäktige. Det här utvecklades under domare_kort2fullmäktigedebatten och handlar helt enkelt om att ordförande har ett särskilt ansvar för verksamheten.

Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapportera till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för direktionens sammanträden. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp. För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson för övrigt ett arvode på 51.030 kr om året.

enkelSedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet?

Bo Carlsson utvecklar på sätt och vis det här argumentet. Carlsson skriver:

”Kan man bara kritisera ordföranden och inte övriga ledamöter när alla har samma information?”

Och det kan alltså fullmäktige. Dessutom far Carlsson med osanning – alla ledamöter hade inte samma information. Självklart inte, de båda ordförande deltar i möten, har kontakt med de högre cheferna, får telefonsamtal, mail etc kontinuerligt under veckorna.

lidell15Carlsson passar här också på att ge moderaterna en känga:

”Ingen anmärkning riktades mot fyra stycken av direktionens ledamöter, däribland Henrik Harlitz som är partikamrat med Gunnar Lidell som drev frågan att inte bevilja ordförande ansvarsfrihet i fullmäktige.”

Carlsson skriver det inte rent ut, men han antyder att frågan om ansvarsfrihet hade partipolitiska undertoner. Men moderaterna har ”bara” 10 mandat i fullmäktige. Fullmäktige hade inte kunnat besluta om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet om inte också liberalerna, kristdemokraterna, vänsterpartiet, välfärdspartiet och sverigedemokraterna också hade röstat för det.

Eller menar Carlsson att dessa partier inte har något självständig politisk hållning, utan alltid röstar som Gunnar Lidell vill? Hade det varit på det sättet, så hade Carlsson inte varit med och styrt varken Vänersborg eller NÄRF…

4När det gäller den 4:e punkten (om ekonomin), så är Bo Carlssons beskrivning helt enkelt inte riktig. NÄRF:s presidium, eller direktionen, tog inte itu med ekonomin när signalerna om ett underskott först kom.

Redan den 9 juni 2015, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlades, slogs det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att Bo Carlsson hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan de presenterades för direktionen.

underskottPå sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr), om:

”stor återhållsamhet”

Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Det finns dock ingen konkretisering i beslutet på vad detta innebar. Det var inte heller någon som fick ansvar för att verkställa det, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under resten av året.

Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen, som nu prognosticerade ett underskott på 3 milj kr.

ansvar3I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:

”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”

Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig? Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:

eyes”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”

Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat.

Bo Carlsson skriver till Förvaltningsrätten:

”På det ekonomiska planet tog vi itu med det när vi i direktionen fick läget klart för oss.”

Vilket han alltså inte gjorde… Men Carlsson räknar upp fem åtgärder i sin överklagan som ska visa hans handlingskraft. Som punkt 1 och 2 i denna uppräkning nämner han jultomteninvesteringsstopp och anställningsstopp. Vad Bo Carlsson inte nämner för Förvaltningsrätten är att dessa åtgärder vidtogs först den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet…

Ur protokollet den 21 december:

”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”

Åtgärderna var också, som synes, behäftade med vissa undantag…

Det tycks för mig som Bo Carlsson helt kallt försöker vilseleda Förvaltningsrätten i Göteborg…

De andra åtgärderna som enligt Carlssons överklagan vidtogs, ”översyn av våra försäkringar”, ”konsulthjälp, data” och ”konsulthjälp, löner och administration”, var av mindre ekonomisk betydelse. Dessutom hittar jag inte dessa åtgärder i något protokoll…

5Carlsson skriver också att idag är NÄRF i ekonomisk balans (punkt 5). Nu handlade ju ansvarsfriheten om 2015 och inte om 2016… För att uppnå ekonomisk balans för 2016 har NÄRF höjt medlemsavgiften för medlemskommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud. De bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär för NÄRF en inkomstförstärkning med 2,033 milj kr. Och det är tystnadju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…

Detta nämner inte Bo Carlsson till Förvaltningsrätten. Av någon anledning…

6Och som sista argument till Förvaltningsrätten anför Carlsson att handlingsprogrammet är klart för antagande. Nu ja, men ansvarsfriheten handlade om 2015 och inte 2016.

Det är lag på att ett handlingsprogram ska finnas – ”Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.” Det har tagit några år för NÄRF att utarbeta och anta ett sådant här handlingsprogram. Men visst, det är väl bra att det nu, 2016, har antagits.

illegalDet var argumenten i Bo Carlssons (C) överklagan till Förvaltningsrätten om varför kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet var olagligt. Och jag kan väl tycka att Carlssons argumentation är lite tunn, förutom att den är vilseledande och inte helt i överensstämmelse med sanningen. Carlsson har ju haft ganska lång tid på sig att formulera överklagandet.

Till sist ser jag att två av de argument som Bo Carlsson framförde i TTELA den 30 juni (se här) inte finns med till Förvaltningsrätten. I TTELA stod det:

”Han påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.”

tungKanske kan man undra varför Carlsson inte anförde dessa argument. De borde ju ur Carlssons synpunkt sett vara ganska tunga.

Nu tror jag inte att Förvaltningsrätten studerar de sakskäl som Bo Carlsson anger i sitt överklagande. Min erfarenhet av Förvaltningsrätten i sådan här frågor (och jag har personlig erfarenhet…) är att den bara tittar på det juridiska, dvs har kommunfullmäktige agerat enligt lagen när den inte beviljade Bo Carlsson ansvarsfrihet.

domOch det har Vänersborgs kommunfullmäktige gjort… Fullmäktige har agerat helt enligt Kommunallagen.

:

Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:

Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson

ansvar3Den 30 juni uttalade sig som bekant Bo Carlsson (C) i TTELA (se här) om kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet. Jag har i två bloggar analyserat och kommenterat de, som Bo Carlsson själv säger, ”starka skäl” som han anför för att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)” och ”Bo Carlsson överklagar! (2/2)”.)BoCarlssonNarf

Bo Carlssons skäl var inte speciellt starka… Han griper efter minsta lilla halmstrå i sin iver att hitta skäl och argument för att 28 ledamöter i Vänersborgs kommunfullmäktige hade fel när de beslutade att inte bevilja honom ansvarsfrihet.

Det finns emellertid ett skäl som jag tycker att det finns anledning att titta lite extra på.

I TTELA stod det:

”Han (Bo Carlsson; min anm) påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.
– Det finns inget sådant i det här fallet, och jag anser att jag har väldigt starka skäl att överklaga beslutet.”

kommunallagenDet finns inte några kriterier i kommunallagen för att inte få ansvarsfrihet. Det är viktigt att slå fast. Det finns inte heller någon skrivning om uppsåt. Detsamma är det med att ”berika sig själv”. I förarbetena till kommunallagen nämns inte heller några av dessa saker.

Men, som jag skrev i fredags (se ”Bo Carlsson överklagar! (2/2)”), så står det följande i förarbetena till kommunallagen om att ”skada verksamheten”:

”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”

Och på ett annat ställe:

”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”

overklaga3I förarbetena talas det således en del om ekonomisk skada, men vad det innebär utvecklas inte. I sådana lägen brukar man titta på hur domstolarna har dömt för att få vägledning. Det gjorde jag också. Men tyvärr… Jag hittar inget som är tillämpligt. (Vilket naturligtvis inte betyder att det inte finns några.) De rättsfall jag hittar beskriver situationer där revisorerna avstyrker ansvarsfrihet, men fullmäktigeförsamlingar beviljar ansvarsfrihet. Alltså precis tvärtom mot vad som hände i Vänersborg.

I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) kastas emellertid lite ljus i frågan. Rätten skriver så här:

”I kommunallagen anges inte på vilka grunder fullmäktige kan vägra ansvarsfrihet.”

Som sagt. Texten i domen fortsätter:

”I förarbetena till kommunallagen anges bl.a. följande angående frågan om ansvarsfrihet. När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”overklaga2

Redan här tycker jag mig se att en överklagan av Bo Carlsson är dömd att misslyckas. ”Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta”… Citatet visar också att det är helt ok att fullmäktige har en annan uppfattning i ansvarsfrågan än revisorerna.

Domen ger också exempel på orsaker som gör att fullmäktige ibland inte följer revisorernas förslag:

”t.ex. fullmäktiges egna iakttagelser och analyser samt resultatet av den kontroll som sker inom ramen för styrelsens och nämndernas berednings- och beslutsprocess.”

souI utredningen ”Att granska och pröva ansvar i kommuner och landsting” (SOU 2004:107), som gjordes i samband med en översyn av kommunallagen, får man ytterligare information:

”Kommunallagen anger inte på vilken grund fullmäktige kan vägra ansvarsfrihet. I den juridiska litteraturen anses att revisionsansvaret är ett blandat politiskt – juridiskt ansvar.”

Det kan vara bra att veta att det här inte enbart handlar om juridik…

Dock hänvisar utredningen också till slutsatser från ett rättsfall:

”Slutsatsen av Regeringsrättens dom blir att det faktum att fullmäktiges majoritet inte känner förtroende för en enskild ledamot inte räcker som skäl för vägrad ansvarsfrihet – om denne inte kan påvisas ha stört utförandet av förvaltningsuppgift eller förorsakat (riskerat förorsaka) ekonomisk skada för kommunen. Slutsatsen av Morafallet torde vara att fullmäktige har ett tämligen omfattande utrymme att göra hoppaslämplighetsbedömningar – så länge de vilar på relevanta omständigheter.”

Det här torde vara det rättsfall som skulle kunna ge Bo Carlsson ett visst hopp i en överklagan… Eller? Ok, ett visst hopp – men kanske ändå inte…

”… fullmäktige har ett tämligen omfattande utrymme att göra lämplighetsbedömningar…”

lidell_talarstol5Och de relevanta omständigheterna fanns med i den motivering som Gunnar Lidell lämnade in (från moderaterna. liberalerna och kristdemokraterna) i samband med behandlingen i fullmäktige, och som jag å Vänsterpartiets vägnar yrkade bifall till:

”Vi konstaterar att NÄRF för verksamhetsåret 2015 redovisar ett förhållandevis stort negativt resultat. I verksamhetsberättelsen saknas beskrivningar av de händelser som lett till eskalerande kostnader. De under 2015 uppenbart ökande problemen med ekonomi och ledning verkar heller inte ha uppmärksammats förrän under hösten 2015. Med detta som grund riktar vi kritik mot ledning och styrning av NÄRF under 2015.
Vi noterar dessutom att revisorerna framför kritik mot direktionen, baserat på att NÄRF ännu ej antagit ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”

skl_loggaDet är inte alltid helt lätt i juridikens, enligt många, framför allt juristerna själva, underbara värld… SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) försöker bringa mer klarhet i hur revisorerna tänker, eller bör tänka, när de riktar anmärkning eller avstyrker ansvarsfrihet. Skriften heter ”God revisionssed i kommunal verksamhet 2014” (och kan laddas ner här).

De grunder som revisorerna enligt skriften, och praxis, använder bör väl, tänker jag, också kunna användas av ledamöterna i fullmäktige.

skl_revisionRevisorernas kritik (och därmed politikernas) kan sammanfattas i åtta olika grupper av grunder. Jag tänkte för fullständighetens skull redogöra, relativt kortfattat, för dem i det följande genom att helt enkelt citera broschyren.

  1. Bristande måluppfyllelse, ohörsamhet till mål och riktlinjer fastlagda av fullmäktige eller i föreskrifter.
    Fullmäktiges finansiella och verksamhetsmässiga mål och riktlinjer uppnås inte. Det handlar om väsentliga och uppenbara brister eller avvikelser.
  2. Bristande styrning, ledning, uppföljning och kontroll
    Styrelse eller nämnd har uppenbart brustit i sin uppgift att styra, leda, följa upp och kontrollera verksamheten. En verksamhet drivs t.ex. inte på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt, balanskravet uppnås inte eller ignoreras.
    Styrelse eller nämnd saknar tillfredsställande system för styrning, ledning, uppföljning och kontroll. Alternativt har styrelse eller nämnd inte använt sina system eller dessa bedöms som otillräckliga.
    Styrelse eller nämnd har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med underskott och/eller brister i verksamheten. Det kan handla om för sent insatta, inga eller otillräckliga åtgärder.
  3. Förtroendeskada eller annan immateriell skada
    Andra skador än i första hand ekonomiska har konstaterats. Dessa bedöms allvarligt ha skadat kommunens förtroende hos medborgarna och/eller har reell betydelse för kommunens verksamhet.
  4. Ekonomisk skada
    Betydande ekonomisk skada har uppkommit eller uppenbar risk för sådan skada föreligger genom att ansvarig(-a) person(-er) har varit oaktsam(-ma) eller agerat avsiktligt. Tillgångar kan ha förkommit eller skadats. Det kan t.ex. handla om oaktsam hantering av eller bristande hushållning med medel, tecknande av ofördelaktiga avtal etc.
  5. Obehörigt beslutsfattande
    Styrelsen eller nämnd har fattat beslut utan att det finns stöd för detta i styrelsens eller nämndens uppdrag eller i delegationen från fullmäktige.
  6. Icke lagenlig verksamhet, brottslig gärning
  7. Otillräcklig beredning av ärenden
    Fullmäktige har blivit vilseledda genom bristande underlag i beredningen, vilket har lett till mycket olämpliga eller felaktiga beslut eller resultat. Ett exempel på detta kan vara otillräcklig beredning av budgeten. Det kan även röra sig om bristande insyn i beslutsärenden genom att beredningen sköts informellt och inte formaliseras.
  8. Ej rättvisande redovisning
    Kommunens redovisning av verksamhet och/eller ekonomi är oriktig eller ofullständig eller har andra uppenbara brister som försvårar styrning, ledning, uppföljning och kontroll.
    Årsredovisningen avviker från kommunal redovisningslag och/eller god redovisningssed i kommunal verksamhet. Den ger därmed inte en rättvisande, eller till och med en felaktig, bild av verksamhetens resultat och ekonomiska ställning. Felet/felen är väsentliga och påverkar bilden av kommunens resultat och ekonomiska ställning.

BoCarlssonNarfNu menar jag inte att Bo Carlsson skulle ha brustit på alla dessa punkter, långt därifrån. Tja… Inte på några i varje fall… Men det är uppenbart att styrningen och ledningen av NÄRF under Bo Carlssons (C), och Monica Hansons (S), ledning har haft uppenbara brister. Det syns tydligt att det är på ganska många av revisorernas grunder som det finns mycket i övrigt att önska.

Jag ska avsluta med ytterligare ett citat, från utredningen ovan (SOU 2004:107):

”Erfarenheten visar att i de flesta fall när en förtroendevald inte beviljats ansvarsfrihet tar hon eller han det politiska ansvaret och avgår självmant.”

Så brukar det vara. Hur blir det i Vänersborg? Vad väljer Bo Carlsson?

:

Bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:

Bo Carlsson överklagar! (2/2)

BoCarlssonNarfBo Carlsson (C) tänker alltså, enligt TTELA (se här), överklaga kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet i sitt uppdrag som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) år 2015.

Bo Carlsson säger till TTELA:

”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”

Bo Carlsson anger i TTELA-artikeln 8 skäl:

  1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
  2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
  3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
  4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
  5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
  6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
  7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
  8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.

underskottJag går igenom listan punkt för punkt.

1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.

När jag bläddrar i protokollen från direktionens sammanträden 2015 ser jag att redan den 9 juni, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlas, slås det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att NÄRF:s presidium hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan det presenterades för direktionen.

Så när Bo Carlsson säger till TTELA (30 juni 2016) att:

”Det stämmer att det var ekonomiska problem, men det kom inte till vår kännedom förrän på hösten.”

pinocchioSå är det inte korrekt information till vänersborgarna…

Vid direktionens sammanträde den 24 augusti sades inget om det ekonomiska läget. Den 28 september däremot presenterade förbundets ekonomichef en rapport om NÄRF:s situation. Hon berättade att resultatet för januari-augusti visade på ett underskott om 2,447 milj kr och att prognosen för helåret var ett underskott på 3 milj kr.

Till TTELA den 24 juni 2016 sa Bo Carlsson:

”Att underskotten i ekonomin uppmärksammades sent menar han beror på att den förre räddningschefen inte gav korrekt ­information till politikerna.”

Förbundschefen gjorde sitt sista sammanträde med direktionen den 24 augusti. Sedan blev han i praktiken avskedad. Förbundschefen fick, som det hette, ”arbeta” hemifrån, dvs inte alls. Han hade inga större möjligheter att informera någon om något – förbundschefen blev ju knappast själv informerad…

Slutsats: Bo Carlsson talar inte sanning på den här punkten. Han blev informerad om det ekonomiska läget så fort som det uppdagades. Det känns inte heller särskilt moraliskt riktigt att lägga skulden på den förre förbundschefen. Menar Carlsson att förbundschefen duperade politikerna?aktion

2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.

På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr, se ovan), om:

”stor återhållsamhet”

Man kan undra hur direktionen, med Bo Carlsson som ordförande, kunde fatta detta beslut när de ekonomiska problemen, enligt Carlssons egen utsago, inte kom till politikernas kännedom förrän på hösten…

Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Jag kan dock inte se att någon konkretisering på vad detta innebar gjordes på sammanträdet. I protokollet framgår inte heller att någon fick ansvar för att verkställa beslutet, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under året.

På samma sammanträde (9 juni) bestämdes att:

”Förbundet kommer att göra månadsvisa uppföljningar för att följa utvecklingen av årets budget.”

Det kom ingen månadsuppföljning ens på nästkommande möte den 24 augusti… Och som jag ser det, så ligger ansvaret för detta, liksom på dagordningens utformande, helt och hållet på ordförande.

Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen (underskott på 3 milj kr, se ovan).

revisorI de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:

”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”

Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig. Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:

”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”

Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat. Antagligen därför att presidiet inte hade förberett frågan ordentligt eller gett direktiv till någon i förvaltningen att bereda eller utreda detta.

Trots NÄRF:s prekära ekonomiska läge hade presidiet inget sammanträde i oktober. Den 20 november däremot möttes direktionen. Då var det drygt en månad kvar av året… Direktionen beslutade om inköpsstopp för sådant som inte krävdes för den normala verksamheten. Det fanns ingen definition på vad som menades med ”normal verksamhet”. Även eventuell kompetensutbildning ställdes in.

Den 11 december, mötena kom tätare nu, vidtogs inga åtgärder mot det stundande underskottet. Knappt tre veckor innan år 2015 var till ända beslutade direktionen istället att:

”ta fram en konsekvens-/riskanalys gällande av direktionen föreslagna åtgärder.”

bekymradTTELA skrev i gårdagens tidning:

”Bo Carlsson menar att de tog till många medel för att lösa situationen efter att de ekonomiska bekymren blev klarlagda. Man införde bland annat investerings- och anställningsstopp, och började utreda vilka tjänster man kunde sluta att köpa från Trollhättan och Vänersborg.”

Det stämmer till viss del… Den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet, beslutade NÄRF faktiskt om investeringsstopp och anställningsstopp – med vissa restriktioner.

”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”

Detta beslutades alltså så sent som den 21 december! Och det var naturligtvis alldeles för sent.

Slutsats: Politikerna med ordförande Bo Carlsson som ytterst ansvarig vidtog inte de åtgärder man kan begära och som revisorerna krävde. De åtgärder som vidtogs var inte heller tillräckligt kraftfulla och de sattes framför allt in alldeles för sent. Det verkar helt enkelt inte som NÄRF tog det prognostiserade underskottet på allvar. balans

3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.

Bo Carlsson framför som ”förmildrande omständighet” för den bristande ledningen och styrningen för år 2015 att det är ekonomisk balans just nu – 2016…

”Men vi verkar vara i balans redan nu.”

Med tanke på Bo Carlssons ”kontroll” av den ekonomiska utvecklingen under förra året, så finns det väl anledning att tvivla på Carlssons utsaga även för 2016… Och läsarna noterar nog också att Bo Carlsson själv tycks ha sina tvivel – ”verkar vara”…

NÄRF har höjt medlemsavgiften för 2016 för medlemskommunerna – skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…

Slutsats: Argumentet har ingen bäring på år 2015.children

4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.

Det här argumentet känns lite naivt… ”Varför säger du till just mig? Han gjorde ju också så…”

Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapporterna till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för sammanträdena. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp.

pengapungFör uppdraget som ordförande har Bo Carlsson ett arvode på 51.030 kr om året.

Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet….?

Slutsats: Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.brutet_ben

5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.

Nej, här kan jag hålla med Bo Carlsson. Men det är det inte heller någon som har påstått.

Bo Carlsson menar antagligen med detta påstående, och nästa (punkt 6), att uppsåt måste finnas (som rekvisit) för att en politiker inte ska beviljas ansvarsfrihet. Carlsson menar, tror jag, att kommunfullmäktige har begått ett formellt fel och att beslutet om att inte bevilja ansvarsfrihet därmed är olagligt.

kommunallagenHär har Bo Carlsson både fel och mindre fel… Det står inget om ”uppsåt” i kommunallagen – och inte heller i förarbetena.

När det gäller att ”skada verksamheten” så står det inte något om detta heller i kommunallagen, men i förarbetena står det däremot:

”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”

Och på ett annat ställe:

”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”

Som jag ser det var det framför allt Bo Carlssons ansvar att NÄRF gick med ett ekonomiskt underskott år 2015 (som jag har redogjort för ovan). På det sättet har Carlssons agerande naturligtvis medfört ”en i någon mening ekonomisk skada” för Vänersborg och de andra medlemskommunerna.

Bo Carlssons agerande har också, fortfarande som jag ser det (se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”), genom bristande ledning och styrning ”stört en kommunal förvaltningsuppgift”.

För övrigt tycks rättsläget vara något oklart, det står ”i regel” och ”rättspraxis”. (Jag ska under helgen se om jag kan hitta mer information om detta.)

Slutsats: Det här skälet är det enda av de skäl som Bo Carlsson anför som det, enligt min ficktjuvmening, kan ”ligga något i”. Även om jag inte tror att Carlsson har eller kommer att få rätt.

 

6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.

Bo Carlsson menar att det här måste finnas med för att någon ska kunna nekas ansvarsfrihet. Precis på samma sätt som den föregående punkten.

Här har Bo Carlsson fel. Det står inget om att ”berika sig själv” i varken kommunallagen eller förarbetena.

För övrigt var det nog fler än jag som ”hoppade till” när Carlsson i TTELA i samband med att han nämnde det här med att skada verksamheten och berika sig själv fortsatte:

”Det finns inget sådant i det här fallet.”

Ungefär som att det fanns sådana här skäl i andra fall…

Det tycks mig också vara något beklämmande att Bo Carlsson själv röstade för att inte politikerna i barn- och ungdomsnämnden skulle beviljas ansvarsfrihet år 2010 för bygget av arenan. Utan att då ta hänsyn till om någon hade uppsåt att skada verksamheten eller berika sig själv…

Slutsats: Detta är inget skäl som Carlsson kan anföra i en laglighetsprövning.

7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.

Det är sant. Å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur insatta alla ledamöter i de andra kommunerna har varit i det som hänt på NÄRF under 2015. Det är inte helt lätt och det tar tid att sätta sig in i alla protokoll, handlingar, revisorsrapporter osv. Det kanske hade blivit ett annorlunda utfall om dessa kommuner hade behandlat frågan efter Vänersborg…

8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.

Den här punkten skrev jag om i gårdagens blogg – se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”.framtid

Framtid

Sannolikheten för att Förvaltningsrätten i Göteborg i sin laglighetsprövning ska komma fram till att fullmäktiges beslut var olagligt är låg. Bo Carlsson har nämligen inga starka skäl, möjligtvis ett som kanske går att åberopa.

För några år sedan (närmare bestämt år 2010) när Förvaltningsrätten dömde i ett annat fall angående ansvarsfrihet i Vänersborg, så tittade Förvaltningsrätten inte ens på sakskälen. Rätten tittade inte heller på om verksamheten hade ”skadats”.

Förvaltningsrätten i Göteborg skrev i sitt domslut:

Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”

Det betydde att Förvaltningsrätten ansåg att kommunfullmäktige kunde besluta som det ville.

Bo Carlsson (C) bör enligt min mening ta konsekvenserna av fullmäktiges beslut. De 28 fullmäktigeledamöter visade genom sitt ställningstagande helt enkelt att de saknade förtroende för Carlssons sätt att leda och styra NÄRF.

I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:

”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”

BoCarlssonNarfJag tycker att det rycker allt närmare en sådan åtgärd från kommunfullmäktige. I synnerhet därför att Bo Carlsson uppenbarligen inte förstår vad det innebär att kommunfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet. Man får känslan att Carlsson anser sig stå över den folkvalda församlingens beslut. Tycker kommunfullmäktige inte som Carlsson, så är det fel på kommunfullmäktige och inte han själv.

Med den synen på kommunfullmäktige och demokratin ser jag inte att Bo Carlsson ens kan sitta kvar som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande.

%d bloggare gillar detta: