Arkiv

Archive for the ‘Ansvarsfrihet’ Category

KF (3): Augustsson (S) fick ansvarsfrihet

24 juni, 2019 2 kommentarer

Det här med att ta kritik och ge kritik är svårt. Mycket svårt. Särskilt i Sverige tror jag. Jag tror att vi helt enkelt har svårt att skilja på person och sak – hur någon är och vad någon gör. För det är en enorm skillnad. Eller borde vara. Alla kan göra fel, alla gör fel. Men det betyder inte du är fel, att det är något fel på den du är.

Man lär sig av sina misstag, säger ett gammalt ordspråk. Och hur skulle det kunna var på något annat sätt. Hur skulle t ex barn kunna lära sig något om de inte fick göra fel, inte fick göra misstag? Det är mänskligt att fela.

Det kan vara svårt att ta kritik, det kan vara svårt att ge kritik.

Amerikanerna brukar säga om svenska chefer att de hellre gör jobbet själva än kritiserar en anställd för att ha utfört ett dåligt jobb. Det är lika viktigt att kunna ge kritik som att ta kritik.

I kommunen hanterar politiken andras pengar. Vi politiker är satta att sköta skattebetalarnas pengar. På ett korrekt och lagligt sätt. Om någon gör ett misstag så är det inte enbart en intern fråga politiker emellan, det är också en fråga mellan de som väljer och de som är valda. Politikerna fattar besluten. Och om något blir fel så ska ansvar kunna utkrävas.

Med denna ”vardagsfilosofiska” inledning så tänkte jag redogöra för ärendet ”Ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden år 2018”. Det behandlades på onsdagens kommunfullmäktige. Bakgrunden är renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset och huruvida kommunstyrelsens nuvarande ordförande Benny Augustsson (S), som förra mandatperioden var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, var ansvarig för de fel och misstag som begicks.

Revisorerna riktade en förödande kritik mot kommunens agerande. Det utfördes t ex arbeten för drygt 31 milj kr utan vare sig upphandling eller beslut. Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är nämligen en mycket stor investering. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr… Enligt TTELA kommer kostnaden att uppgå till hela 90 milj kr. (Se TTELA: ”Ombyggnaden av kommunhuset kostar 90 miljoner.”) Dokumentationen har varit bristfällig under byggtiden, kontrollen likaså. Och underlaget. Det var ingen löpande rapportering av kostnadsläget – och så alla dessa ÄT:or (ändrings- och tilläggsarbeten som sker under arbetets gång), fastän det var totalentreprenad. Det råder ingen som helst tvekan om att en mängd allvarliga misstag har begåtts. Det räcker väl egentligen med att konstatera att inte ens en upphandling gjordes… (Du kan läsa mer om skandalen med kommunhuset på länkarna sist i denna blogg.)

För en månad sedan, på det förra fullmäktigesammanträdet, lyfte moderaterna frågan om att avvakta med att bevilja ansvarsfrihet för Benny Augustsson. (Se ”Lekstuga om ansvarsfrihet?”.) Känslan var att moderaterna, och minialliansen, skulle löpa linan ut och utkräva ansvar för alla felaktigheter som har begåtts. Precis som kommunen utkräver ansvar om någon vänersborgare gör fel vid ombyggnation eller renovering av sitt hus… (Det utkrävs snabbt och skoningslöst rättelse, och ansvar, för de vänersborgare som slarvat med byggnadslov etc… Det finns det många som kan intyga.)

I onsdags när frågan om ansvarsfrihet skulle avgöras gjorde plötsligt moderaterna en 180 gradersvändning. De tyckte att Benny Augustsson skulle beviljas ansvarsfrihet. Ingen politiker, eller tjänsteman, skulle vara ansvarig för alla de fel som hade begåtts.

Vi var några som häpnade. Moderaterna har ju, i varje fall tämligen ofta, varit noga med att det ska vara ordning och reda. Precis som Vänsterpartiet. Och så släpper moderaterna, och deras samarbetspartier, all tillstymmelse till kritik och utkrävande av ansvar. Det var liksom inget viktigt med ordning och reda längre.

Och det skedde ingen motivering till omsvängningen heller. Vilket i sig är oerhört anmärkningsvärt. Revisorernas tuffa och hårda skrivningar borde ha bemötts och förklaringar borde ha framförts till varför fullmäktige skulle bortse från dessa. Nu vet ingen vänersborgare varför revisorsrapporten har lagts till handlingarna utan åtgärd.

Tove af Geijerstam (L) sa:

”Jag har läst handlingarna och jag kan inte se nån anledning att inte bevilja ansvarsfrihet.”

Jag frågar mig själv, vilka handlingar har Geijerstam läst… Det kan inte vara revisorsrapporten i varje fall. (Tove af Geijerstam var i och för sig frånvarande i maj när fullmäktige förde den långa debatten om rapporten.)

Socialdemokraten Dan Nyberg utgick naturligtvis från att en socialdemokrat aldrig gör fel. Nyberg drog istället följande slutsats från revisorsrapporten:

”Men nu är det väldigt viktigt att tag i den här frågan och se till så att man tar lärdom utav detta. På det sättet är ju revisorernas yttrande också en gåva till fullmäktige.”

De fel som ”man” (vilka är ”man”?) bevisligen gjorde berodde enligt Nyberg på att det var en ”turbulent tid” och tempot var snabbt…

Gunnar Lidell (M) var uppe i talarstolen ett par gånger. Han sa:

  • ”Vi ser ingen anledning att inte bevilja samhällsbyggnadsnämnden för 2018 ansvarsfrihet.”
  • ”Men som sagt var, i dagens läge, vi har inte sett något som inte skulle bevilja samhällsbyggnadsnämnden ansvarsfrihet.”

Revisorsrapporten då? Har revisorerna hittat på alla misstag och olagligheter som begicks?

Carl-Ewert Berg (KD), som har erfarenhet från bank- och affärslivet, sa:

”Vi har en del att lära kan vi konstatera men livet är ett lärande i sin helhet och vi kämpar för kommunens bästa.”

Det skulle vara svaga argument inför en domstol om något företag hade brutit mot lagen…

Min misstanke är att beslutet att bevilja Benny Augustsson ansvarsfrihet helt enkelt hade att göra med att den styrande minoriteten, S+C+MP, och den borgerliga (före detta) oppositionen (M+L+KD) kom överens om en gemensam budget. Detta var de borgerligas eftergift i kompromissen.

Eller var det plötsligt alltför svårt att ge personlig kritik?

Eller var det så att det också kunde misstänkas att det låg ett ansvar hos kommunalråden? Hade kommunalråden fattat informella beslut, hade något av kommunalråden utövat otillbörliga påtryckningar? Om det skulle visa sig vara på det sättet, så skulle kanske kritik också riktas mot Gunnar Lidell (M)… Och då var det bättre att släppa hela ansvarsfrågan.

Eller slöt sig betongpartierna samman därför att makten och dess auktoritet står över tillfälliga felaktigheter?

Jag vet inte. Jag kan bara konstatera att 10 år efter att Vänersborg skakades av arenaskandalen, som kostade 146 milj kronor mer än fullmäktiges beslut, så har historien upprepat sig. Kommunen har följaktligen inte lärt sig någonting. Den lär sig inte av sina misstag. Hur många dyra misstag ska kommunen göra innan ansvar utkrävs?

Och då liksom nu har det inte ens blivit klarlagt vad som verkligen hände. Vem deltog på vilket möte och vem fattade besluten? För beslut fattades, både politiska och ekonomiska, av någon – även om det inte finns någon dokumentation eller några protokoll…

Min åsikt är att fullmäktiges beslut, att bevilja samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) ansvarsfrihet, undergräver kommunens auktoritet. Varför ska vänersborgarna göra som kommunen föreskriver när kommunen uppvisar så många och så stora brister i sin egen kunskap och sina egna rutiner? Eller, varför ska kommuninvånarna ha full koll i och på sina byggprojekt när kommunen inte har det på sina egna?

Vänsterpartiet yrkade tidigt i debatten att Benny Augustsson (S) skulle få en anmärkning.

Enligt min mening var det ett bedrövligt skådespel som vi fick bevittna i Folkets hus festsal. Det blev inte heller bättre av att tre av mina vänsterpartikamrater också svängde, utan motivering, och röstade för ansvarsfrihet.

==

Tidigare bloggar om renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset:

Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”, 31 mars
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”, 1 april
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”, 2 april
Ansvarsfrihet för SHB?”, 16 april

KF igår: Lekstuga om ansvarsfrihet?

25 april, 2019 Lämna en kommentar

När gårdagens sammanträde avslutades och ledamöterna behagade inleda sin färd till hemmens lugna vrår möttes de vid utgången på Folkets hus av kyrkklockornas ringande. Klockorna förkunnade att klockan var 23.00…

Det var ett långt sammanträde – ett i mångas tycke onödigt långt sammanträde…

Ärendet ”Kommunens och nämndernas årsredovisning 2018” tog i och för sig längre tid än vanligt, men denna diskussion var tämligen meningsfull. Det handlade om att utvärdera förra årets verksamhet. Några talare passade också på att blicka in i framtiden, något som självklart var svårt att låta bli även om det inte riktigt hörde till ämnet. Men vad är det man säger, man måste lära av historien för att förstå nutiden – och kunna forma framtiden.

Min vana trogen pratade jag om situationen inom förskola och grundskola. Nämndens ordförande Mats Andersson tyckte att mitt anförande gick i ”moll”. Men när man beskriver kunskapsresultaten under de senaste åren för de avgående 9:orna så kan det knappast bli i ”dur”. I så fall våldför man sig på fakta. Jag talade lite senare också om hur andelen legitimerade lärare minskar i grundskolan och att ungefär 1/3 av lärarna på mellan- och högstadierna saknar legitimation. Självklart tog jag också upp lokalsituationen – att det helt enkelt inte finns tillräckligt med lokaler för våra elever. BUN ”löser” det med att hyra in moduler, men det saknas grupprum, rum för enskild undervisning, hemspråk, ämnessalar, idrottshallar osv.

Marianne Ramm (V) tog upp krisen inom socialnämndens område. Men det är värt en egen blogg. Andra talare var också uppe och pratade om sina nämnder, men det är helt klart att läget inom social- respektive barn- och utbildningsnämnden för att klara de stora och ofta lagstadgade behoven är mycket bekymmersamt. De ekonomiska förutsättningarna finns för närvarande inte.

Bo Carlsson (C), som var kommunstyrelsens ordförande i slutet av 2018, talade om kommunens framgångar. Carlsson noterade även den positiva utvecklingen av kontakterna med näringslivet. Då passade Lutz Rininsland (V) på att fråga varför alla anställda slutar på kommunens näringslivskontor. Carlssons förklaring var att det beror på naturliga orsaker, t ex att de anställda söker nya utmaningar. Det känns som det är en lite för enkel förklaring, det finns rykten som talar ett annat språk. Men jag har inte tillräcklig kunskap för att uttala mig, antagligen är det just bara rykten.

I årsredovisningen stod det också om ”Vatten i världsklass” och i avsnittet kunde man läsa följande:

”Kommunen har också fortsatt arbetet med att bygga ut kommunalt VA enligt kommunens blåplan för att minska näringsläckage från enskilda avlopp.”

Jag ställde två frågor med anledning av detta – finns det belagda näringsläckage från enskilda avlopp längs ledningsdragningen vid Vänerkusten och vad har de läckagen i så fall resulterat i? Vattnet i Dalboviken är ju t ex inte övergött. Frågorna ställdes också med bakgrund av det arbete som pågår i regeringskansliet just nu om att ändra lagarna kring vatten och avlopp. I Vänersborg tas det ju inte alls någon hänsyn till de diskussioner som pågår i riksdag och regering och som med all säkerhet kommer att leda till förändringar i lagstiftningen. Jag fick hur som helst inga svar på frågorna.

Och sen var det dags för kvällens ”huvudnummer”, som kom att ta upp mot 4 timmar av sammanträdet – ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”.

Problemet var helt enkelt om samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande skulle få ansvarsfrihet. Revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet, samtidigt som det i underlaget från revisorerna medföljde deras slutsatser kring hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det här jag skrivit flera bloggar om tidigare. (Jag länkar till dem i slutet av denna blogg.) Revisorerna framförde i denna granskningsrapport en kritik som var tämligen skoningslös. Att de ändå tillstyrkte ansvarsfrihet motiverades med tidsaspekten och att samhällsbyggnadsnämnden inte hade fått tillfälle att yttra sig över kritiken, någon som formellt måste göras innan beslut kan fattas om att neka ansvarsfrihet.

Jag har lite svårt att förstå revisorernas slutsats om ansvarsfrihet, även om samhällsbyggnadsnämnden ska ha (enligt praxis?) 4 månader på sig för sitt yttrande och beslutet om ansvarsfrihet måste fattas innan juni månads utgång (enligt kommunallagen). Jag får hålla med Lena Eckerbom Wendel (M) som tyckte att det inte skulle behövas 4 månader för att besvara kritiken och komma med ett yttrande. Så gick det inte till i det privata näringslivet sa Eckerbom Wendel, och jag kan väl tillägga att sådana tidsrymder har man inte heller i skolans värld…

Det verkade emellertid som om hela fullmäktige var överens om att bevilja samtliga andra nämnder, styrelser och kommunala bolag ansvarsfrihet, och vänta med samhällsbyggnadsnämnden. Nämnden skulle få chans att avge ett yttrande och sedan skulle frågan om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden behandlas på fullmäktiges junisammanträde. Det förslaget lades faktiskt också fram av kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C).

Det var många ajourneringar (pauser) och diskussioner mellan gruppledare, fullmäktiges presidium och juridiskt kunniga personer… Och det var mellan ajourneringarna en del inlägg från talarstolen. Det handlade i detta skede dock mest om hur beslutet skulle formuleras för att vara juridiskt korrekt – diskussioner som jag inte ska belasta mina läsare med.

Efter en av ajourneringarna begärde Dan Nyberg (S) ordet. Det visade sig att de styrande partierna, enligt min uppfattning var det helt plötsligt, hade bytt fot. S+C+MP ville redan under kvällens sammanträde ge samhällsbyggnadsnämnden ansvarsfrihet. Dan Nyberg ansåg att kommunfullmäktige skulle följa revisorernas råd om att bevilja ansvarsfrihet och han yrkade också på att kommunfullmäktige skulle uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att återkomma till fullmäktige om vilka slutsatser nämnden drog över revisionsrapporten. Samhällsbyggnadsnämnden skulle avge sitt yttrande senast vid utgången av år 2019.

Och som en följd av det så drog också ordförande Levin tillbaka sitt förslag. Hon tillhörde ju den styrande partikonstellationen…

Och nu kändes det som det blev en parodi av sammanträdet. Mats Andersson (C) ”anklagade” oppositionen, eller snarare moderaterna, för att göra ”lekstuga” av ärendet. Vi var nog många som tyckte att det var precis tvärtom…

Det blev nya ajourneringar med nya diskussioner, även mellan partier – och det kom fram nya beslutsförslag. En stor del av oppositionen kunde inte acceptera förslaget om att bevilja samhällsbyggnadsnämnden ansvarsfrihet redan nu. Skulle fullmäktige ge ansvarsfrihet i detta läge, så skulle risken vara mycket stor att nämndens behandling av ombyggnaden av kommunhuset helt skulle rinna ut i sanden. Och den kritiska revisorsrapporten begravas.

Lena Eckerbom Wendel (M) lade ett yrkande. Det var i stort sett en kopia på ordförande Levins tidigare yrkande. Yrkandet hade följande lydelse:

”Jag yrkar att beslutet om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden får avvakta tills samhällsbyggnadsnämnden fått en möjlighet att yttra sig över den i revisionsberättelsen refererade ”Granskning av ombyggnation av kommunhuset”.
Om detta skulle falla yrkar jag på icke ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämndens ordf 2018.
I övrigt tillstyrks ansvarsfrihet.”

Och så tvingades moderaterna alltså, tack vare förslaget från S+C+MP, att komma med det alternativa förslaget (om förslag 1 skulle falla) att neka samhällsbyggnadsnämndens ordförande ansvarsfrihet redan under kvällen. Och som alla vet så var samhällsbyggnadsnämndens ordförande 2018, kommunstyrelsens nuvarande ordförande Benny Augustsson (S)…

Jag tror att Lena Eckerbom Wendel helst hade velat slippa att gå ”händelserna i förväg”. Tanken var ju att samhällsbyggnadsnämnden och Benny Augustsson skulle få möjlighet att ”försvara sig” innan ett sådant här beslut eventuellt skulle fattas.

Det blev nu inte aktuellt. Förslag 1, så att säga, visade sig ha hela oppositionens stöd. Gruppledarna från samtliga oppositionspartier gick upp i talarstolen och yrkade bifall. Det skulle betyda att vid en eventuell votering skulle bara 20 ledamöter stödja förslaget från S+C+MP (fast då skulle de som hade suttit i samhällsbyggnadsnämnden år 2018 räknas bort, eftersom de hade varit jäviga; man får inte besluta om ansvarsfrihet för sig själv). Oppositionen skulle ha fått 31 röster… (Och inga hade varit jäviga, eftersom inget beslut om ansvarsfrihet då skulle fattas.)

Det var emellertid ingen som begärde votering så oppositionens förslag blev kommunfullmäktiges beslut. Beslutet blev ungefär så här (vi får se den exakta ordalydelsen när protokollet blir färdigt):

Beslutet om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden får avvakta tills samhällsbyggnadsnämnden fått en möjlighet att yttra sig över den i revisionsberättelsen refererade ”Granskning av ombyggnation av kommunhuset”.
I övrigt tillstyrks ansvarsfrihet.”

Det var ett bra beslut. Med tanke på den förödande kritik som revisorerna hade framfört om kommunhusets ombyggnad och renovering hade det varit totalt omöjligt att ge ansvarsfrihet i nu-läget. Och dessutom hade inte samhällsbyggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig.

När beslutet var fattat visade klockan på 22.30… Och det fanns ytterligare ärenden för fullmäktige att behandla. Men dom finns det möjligen anledning att återkomma till.

Först efter att kyrkklockorna hade slagit tolv så kunde jag dra över mig täcket för att få några timmars sömn innan det blev dags för en ny arbetsdag. Och nya blogginlägg…

PS. Lutz Rininsland har också bloggat om gårdagens sammanträde: ”Vem kan tycka om denna tragikomiska föreställning?

==

Tidigare bloggar om renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset:

Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”, 31 mars
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”, 1 april
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”, 2 april
Ansvarsfrihet för SHB?”, 16 april

Yttrande över revisorsrapport

22 april, 2019 Lämna en kommentar

På onsdag ska kommunfullmäktige behandla frågan om nämndernas ansvarsfrihet för det gångna året 2018. Självklart ska då också ansvarsfriheten för samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande prövas.

Det har emellertid visat sig att den mycket kritiska revisorsrapporten om hur renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset har gått till (se ”Ansvarsfrihet för SHB?” och ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”), inte har behandlats i samhällsbyggnadsnämnden. Det kan vara så att den måste ha behandlats i nämnden innan fullmäktige kan vägra att ge nämnden ansvarsfrihet. Vad som händer på onsdagens sammanträde blir därför tämligen osäkert. Kommer fullmäktige överhuvudtaget att fatta beslut i frågan?

Det slog mig att jag skrev ett eget svar en gång för länge sedan, när revisorerna inte ville ge BUN ansvarsfrihet för arenabygget. Jag fick yttra mig innan fullmäktige fattade sitt beslut. Det visade sig dock att kommunfullmäktige totalt struntade i mitt yttrande. Jag fick inte ansvarsfrihet trots att jag hade röstat nej till arenabygget. Ett ”fantastiskt” beslut.

Den som är intresserad kan fundera på om beslutet då, år 2010, har någon bäring på frågan om samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande bör beviljas ansvarsfrihet. Eller inte.

Så här såg mitt yttrande från maj 2010 ut (kopierat från en blogg den 10 maj 2010 – se här):

==

MED ANLEDNING AV ATT BARN- OCH UNGDOMSNÄMNDENS LEDAMÖTER GETTS MÖJLIGHET ATT YTTRA SIG ÖVER REVISORERNAS FÖRSLAG ATT INTE BEVILJA NÄMNDEN ANSVARFRIHET.

YTTRANDE FRÅN STEFAN KÄRVLING, VÄNSTERPARTIET

Revisorerna skriver i revisionsberättelsen att ”Vi är mycket kritiska till och riktar en anmärkning för hur barn- och ungdomsnämnden genomfört fullmäktiges uppdrag att uppföra Arena Vänersborg. Vår granskning visar att barn- och ungdomsnämnden brustit avseende planering, ledning, styrning, uppföljning och kontroll” och ”Vi avstyrker att ansvarsfrihet beviljas barn- och ungdomsnämnden”.

Jag vänder mig bestämt mot revisorernas kollektiva skuldbeläggande av hela Barn- och ungdomsnämnden i allmänhet och att jag som ledamot i Barn- och ungdomsnämnden inte beviljas ansvarsfrihet i synnerhet.

I boken ”Kommunallagen – kommentarer och praxis” framtagen av Sveriges Kommuner och Landsting behandlas på sidan 411 Kommunallagens 9 kap 17 §.

”I förarbetena behandlas inte fördelningen av ansvaret mellan nämnden som kollektiv och den enskilde förtroendevalde närmare. En rimlig utgångspunkt är att nämnden bär ansvar för beslut som nämnden fattat kollektivt. Om en minoritet har motsatt sig beslutet och reserverat sig, talar detta för att revisionsansvaret enbart riktas mot de förtroendevalda som ingått i majoriteten.” 

Då måste nästa steg i en riktig revisors arbete vara att kontrollera vilka som beslutade vad innan de överhuvudtaget uttalar sig i ansvarsfrihetsfrågan.

Låt oss därför titta på sida 5 av protokollet från barn- och ungdomsnämndens sammanträde 2007-05-25 och yrkanden som finns i ärendet Arena Vänersborg. Både Stefan Kärvling (V) och Monika Bredberg (MP) hade avslagsyrkanden vilket de sedan reserverade sig till förmån för. Jag uttryckte mig väldigt ödmjukt och återhållsamt – jag yrkade ”att hela projektet begravs”.

För fullständighetens skull återger jag hela paragrafen:

Barn- och ungdomsnämnden 2007-05-25 
§ 104 Dnr 2007/21
Sportcentrum ARENA- VÄNERSBORG
Ärendebeskrivning

Yrkande

Ordförande yrkar:
Ordförande yrkar bifall jml projektstyrelsens förslag i rapporten Sportcentrum; ARENA-VÄNERSBORG, daterad 070504, punkt 16:
Vi rekommenderar att Arena Vänersborg genomförs i omfattning som det nu presenterade förslaget och i enlighet med följande;

Stefan Kärvling (v) yrkar:
I den bästa av världar kan alla få efter behov. Och visst, det är en vision att sträva mot och att arbeta för. Men att tro att Vänersborg är där nu och kan satsa 140 miljoner på en inomhushall för bandy, det är en stor missuppfattning. Projektet har redan nu blivit 50 miljoner dyrare än beräknat och siffrorna är fortfarande preliminära. Pengarna behövs bättre inom vård, skola och omsorg.
Jag yrkar på att hela projektet begravs.

Monika Bredberg (mp) yrkar för miljöpartiet:
Sportcentrum Arena Vänersborg som det beskrivs i Rapport 070504 bör ej byggas.

Reservationer

Stefan Kärvling (v) reserverar sig till förmån för eget yrkande.
Monika Bredberg (mp) reserverar sig till förmån för eget yrkande.

Protokollsanteckning

Ordförande medger protokollsanteckning från Torbjörn Svedung (m) och Kerstin Andersson (fp) för Moderaterna och Folkpartiet:
Vi (m och fp) ställer oss bakom förslaget till att bygga arenan. Dock anser vi att en större del, än som tas upp i det befintliga underlaget av bygget, skall finansieras via sponsring.

Från början var kostnader för arenan planerad till 90 miljoner kronor och i senaste underlaget var kostnaden uppe i totalt 150 miljoner kronor. Därför anser vi att det är rimligt att kommunen står för 100 miljoner kronor och resterade 50 miljoner täcks genom sponsring från näringslivet.

Hur var det det stod i SKLs handbok?
”Om en minoritet har motsatt sig beslutet och reserverat sig, talar detta för att revisionsansvaret enbart riktas mot de förtroendevalda som ingått i majoriteten.”

Hur var det kommunens revisorer uttryckte sig i ansvarsfrågan?
”Vi avstyrker att ansvarsfrihet beviljas barn- och ungdomsnämnden.”

Genom att avstyrka ansvarsfrihet för hela barn- och ungdomsnämnden har revisorerna visat att de har missat att granska underlaget ordentligt. Det är klart allvarligt när vanliga nämndpolitiker missar detaljer men för revisorer är det närmast en dödssynd att missa detaljer eftersom revisorernas valda ord kan avgöra en förtroendevalds politiska framtid.

Det tycks mig också värt att nämna att när frågan Arena Vänersborg beslutades i kommunfullmäktige 2007-06-20 så var jag en av de få ledamöter som röstade NEJ. Från talarstolen talade jag mot byggandet och jag reserverade mig också skriftligt mot beslutet.

Under den här tiden skrev jag dessutom flera insändare och debattartiklar i TTELA.

Av kommunfullmäktige fick sedan Barn- och ungdomsnämnden i uppdrag att verkställa beslutet. Eftersom frågan redan var avgjord och beslutad så kunde jag inte rösta nej till olika arena-frågor i Barn- och ungdomsnämnden. Nämnden skulle ju verkställa beslutet. Eftersom jag röstat mot i kommunfullmäktige lade jag därför ner min röst i de frågor som rörde arenan, t ex när en projektstyrelse utsågs.

I nämndprotokollet från 2007-08-27 kan man läsa följande:

§116 Dnr 2007/21
Genomförande av sportcentrum Arena Vänersborg

Ärendebeskrivning
Kommunstyrelsen beslutade 070117 § 22, att bland annat ge barn- och ungdomsnämndens och kommunstyrelsens presidium gemensamt i uppdrag att utreda och föreslå hur en ny inomhusarena och Vänersvallen skall gestaltas, utformas och utrustas. En projektstyrelse bildades bestående av barn- och ungdomsnämndens presidium, förvaltningsledning mfl, vilka arbetat fram ett förslag/rapport, daterad 070504. Projektstyrelsen har presenterat sitt förslag/rapport, vilket fattats beslut om i BUN per 070525, samt i KF 070629. I och med upprättat förslag/rapport har projektstyrelsen upphört. Beslut om ny projektstyrelse/projektorganisation erfordras.

Barn- och ungdomsnämndens beslut

Barn- och ungdomsnämnden beslutar att:
1. Till projektstyrelse för projekt Sportcentrum Arena Vänersborg utses: Barn- och ungdomsnämndens presidium, Barn- och ungdomschef Karl-Johan Höjer, områdeschef Håkan Alfredsson samt chef Arena – Fritid Peter Nilsson.
Projektstyrelsen rapporterar löpande till Barn- och ungdomsnämnden.

2. Barn- och ungdomschefen är beslutsattestant och ordförande S Anders Larsson är mottagningsattestant för de av kommunfullmäktige anslagna investeringsmedlen om 10 miljoner kr.

3. Ordförande äger rätt att fatta erforderliga beslut rörande  genomförandet av projekt Sportcentrum Arena-Vänersborg i enlighet med KF:s beslut 2007-06-20, § 71 (KS Dnr 2006/551).

Stefan Kärvling (v) deltager ej i beslutet.

Jag upprepar ” Stefan Kärvling (v) deltager ej i beslutet.” Och återigen. Det är ju orimligt att rösta nej till ett sådant här beslut som är en direkt följd av att kommunfullmäktige gett i uppdrag till Barn- och ungdomsnämnden att verkställa beslutet. En enskild ledamot kan väl inte sätta sig över ett av kommunfullmäktige fattat demokratiskt beslut? Eftersom jag var mot beslutet om att bygga Arena Vänersborg fanns det ju bara en sak att göra, att inte delta i beslutet.

Trots att arenan inte var mitt beslut ställde jag vid ett flertal tillfällen frågor i nämnden kring bygget. Hur det blev med svaren vet alla, det vet även revisorerna. Alla vet att det inte gick att få ut några protokoll från möten; protokollen fanns inte, protokollen var hemliga osv osv. Projektstyrelsen och dess ordförande ville inte ha insyn. Det fordrades till och med anmälningar för att få fram protokollen – och det även efter det att Arenan var klar! Vänsterpartiet har vid flera tillfällen JO-anmält förhållandena. Och JO har instämt!

I frågan om projektgruppens protokoll kan jag rekommendera revisorerna att ta del av kommunjuristens kommentarer.

Jag har personligen försökt att få extra information från diarier mm. Vid ett tillfälle ställde jag en fråga till en av de ansvariga tjänstemännen. Jag fick inte ut de beslut jag sökte, inte ens efter ett överklagande till Kammarrätten.

Revisorernas ställningstagande om att inte bevilja ansvarsfrihet leder till slutsatsen att det bara hade funnits en sak för mig att göra när kommunfullmäktige tog sitt beslut – att omedelbart avgå från Barn- och ungdomsnämnden. Detta är orimligt. Vad får det för konsekvenser för alla andra nämndledamöter? Vilka vill sitta i nämnder på dessa premisser? Ska det bara finnas JA-sägare i nämnderna?

Revisorerna skriver i rapporten att ”Fullmäktige har indirekt fått information och godkänt en högre investeringskostnad för projekt Arena Vänersborg … genom rapportering av delårsrapporten april 2009 som fullmäktige godkänt.”

I kommunfullmäktiges behandling av ärendet yrkade min partivän James Bucci att beslutsförslaget skulle ha följande lydelse: ”Kommunfullmäktige noterar informationen och vill påpeka allvaret med vilket vi ser på att Arena och Fritid pekar på ett överskridande av investeringsbudgeten med ca 30 Mkr.” Vid omröstningen avslogs tilläggsyrkandet med röstsiffrorna 44 mot 5. Min röst var en av de fem.

Jag vet inte varför behandlingen av delårsrapporten i aug 2009 inte nämns i revisorernas rapport, men i fullmäktiges behandling av denna yrkade Lutz Rininsland, även han en av mina partivänner, följande tillägg till kommunstyrelsens förslag:

”Kommunfullmäktige vill betona allvaret med vilket vi ser på att barn- och ungdomsnämnden pekar på ett överskridande av investeringsbudgeten med 90.9 Mkr.” Vid omröstningen lämnades 33 ja-röster och 4 nej-röster. Återigen var en av dessa nej-röster min. Denna gång reserverade jag och de andra vänsterpartisterna oss och revisorer och andra kan läsa bland annat: ”Vad gäller överskridandet av budgetram för investeringar för Arena Vänersborg så saknas det i delårsbokslut helt förklaring om orsaken. Det är inte tillfredsställande att ett så stort överskridande inom investeringsbudgeten kan ske utan att det finns analyser och kommentar till detta i delårsrapporten.”

Jag anser att de som ansåg att det var en glädjens dag, att arenan visade på framtidstro, att arenan skulle sätta Vänersborg på kartan, att arenan var en frisk injektion, att arenan skulle göra att många vill flytta till Vänersborg, att vi kan göra alltihop, att folk kan få tillbaka sin framtidstro, att tro på sin stad, att vi ska vara stolta nu, när kommunfullmäktige tog beslutet om Arenan 20 juni 2007 också ska ta sitt ansvar.

Till sist några funderingar kring revisorerna och revisionen. I SOU 2004:107 Kap 5.3 Revisionens uppdrag är omfattande och annorlunda läser jag följande:

Revisorerna har genom kommunallagen fått det viktiga uppdraget att bedriva en oberoende och objektiv granskning av kommunens eller landstingets verksamhet.
Revisorn måste också ha en oberoende ställning i förhållande till det parti och den majoritet som hon eller han sympatiserar med. Revisorer får aldrig ta partipolitiska hänsyn.

För att ytterligare belysa den situation som ledamöterna i Barn och ungdom befann sig i, vill jag hänvisa till projektgruppens, tillika nämndens, ordförande S Larssons upprepade uttalanden att hans information till nämnden inte varit bra. Detta hans handlande kan förklaras av att han samtidigt säger sig ha informerat kommunstyrelsen fullt ut och att man där haft full insyn i projektet. Han har utgått från att detta varit nog, och det kan man delvis förstå.

Vad som däremot är mycket anmärkningsvärt, det är att S Anders Larsson gått ut till medierna och starkt understrukit att de sju kommunala revisorerna har haft möjlighet att följa hela arbetet. Tre av dem, säger han, har fortlöpande haft full insyn i processen.

Sett till revisorernas förslag att inte ge nämndens ledamöter ansvarsfrihet, är S Anders Larssons uppgifter i detta avseende helt sensationella. Revisorerna har haft full insyn i Arenaprojektet, nämndens ledamöter nästan ingen alls. Ja, vem-vilka är det som borde kritiseras?!!

Jag avslutar med att ställa frågan ”Vem granskar granskarna?” Är det några som tillsammans med kommunledningen skall ställas till ansvar så borde det rimligen vara revisorerna!

Jag vänder mig bestämt mot revisorernas kollektiva skuldbeläggande av hela barn- och ungdomsnämnden i allmänhet och att jag som ledamot i Barn- och ungdomsnämnden inte beviljas ansvarsfrihet i synnerhet.

Stefan Kärvling
Vänsterpartiet

Ansvarsfrihet för SHB?

16 april, 2019 Lämna en kommentar

Jag har fått både frågor och synpunkter på gårdagens bloggfråga – ”ansvarsfrihet?”. (Se ”KF 24/4: Ansvarsfrihet?”.) Bland annat fick jag kommentaren:

”Frågan är vad revisorn förordar?”

Det var en berättigad kommentar/fråga. Den fick mig att dyka lite djupare i det här med revisorer och ansvarsfrihet.

Det handlar alltså om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden för hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset.

Kommunens revisorer skrev till kommunfullmäktige den 2 april, och denna ”skrivelse” utgör underlag till fullmäktiges ställningstagande nästa onsdag i ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”:

”Vi bedömer att kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt samt att den interna kontrollen är tillräcklig. Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”

Och så tillstyrker de 6 revisorerna att ansvarsfrihet beviljas samtliga nämnder och ledamöter. Även samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande.

Ibland blir jag inte riktigt klok på revisorerna. Den 28 mars, alltså bara några dagar före den ovanstående rekommendationen om ansvarsfrihet, skrev nämligen revisorerna följande om samhällsbyggnadsnämndens hantering av renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (även denna text finns med i revisorernas skrivelse till fullmäktige):

  • ”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
  • ”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
  • ”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
  • ”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”

Det här är en del av den sammanfattning och de slutsatser som revisorerna drar efter granskningen av kommunhuset. I själva rapporten, från PwC, kan vi faktiskt se ännu fler brister…

Jag måste säga att jag inte får denna massiva och närmast förödande kritik att gå ihop med revisorernas utlåtande att ”nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt”. Vilket alltså gällde även samhällsbyggnadsnämnden.

Hur tänker revisorerna? De två ”utlåtandena” går helt enkelt inte ihop.

Har samhällsbyggnadsnämnden styrt ”ändamålsenligt” eller inte? Finns det inte skäl till anmärkning när ”varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats”? Är det inte lag på att t ex upphandling ska ske? Sköttes en av upphandlingarna på ett ”från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt” när den utgjorde ”en stor risk för kommunen”? Var det ”ekonomiskt tillfredsställande” att ändrings- och tilläggsarbeten var ”vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits”? Har den interna kontrollen varit tillräcklig, som revisorerna skriver i sin rekommendation till fullmäktige, när de i sin rapport om kommunhuset skriver att det förekom ”bristande kontroll”?

Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är en mycket stor investering. Som fortfarande pågår. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr…

Jag kan inte förstå annat än att revisorernas egen slutsats av sitt arbete och sitt granskande är att det nu för tiden aldrig finns någon som är ansvarig för de fel, brister och lagbrott (jfr upphandlingen) som görs i en kommun. Det spelar liksom ingen roll att samma misstag upprepas (jfr arenabyggen och kommunhuset) eller att kostnaderna för kommunen ökar med ett antal miljoner. Och då kan man undra vilken uppgift som revisorerna egentligen har.

Eller resonerar revisorerna så här:

”Vi vet att ni politiker inte kan eller vill, men om ni får några råd av oss revisorer så gör ni nog rätt nästa gång. Då blir allt bättre. Och blir det inte det, så får ni en chans till. Det viktiga är att ni gör ert bästa.”

Det känns lite grann som om revisorerna undergräver sin egen auktoritet. Och det är synd. För det är väl ändå inte så, som t ex Inga-Britt Ahlenius säger, att det är fel att det kommunala revisionsuppdraget är ett politiskt uppdrag, dvs att det är politiker som är revisorer. Ahlenius anser att revisorerna istället borde vara oberoende och professionella…

Vänersborgs revisorer gör bra granskningar. Det är konsekvenserna som jag inte tycker är rimliga. Det måste helt enkelt vara någon i kommunen som är ansvarig för vad som händer.

Inför onsdagens behandling av ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” tillstyrker alltså revisorerna att ansvarsfrihet beviljas. Det hindrar emellertid inte att kommunfullmäktige fattar ett annat beslut. Det gäller bara att någon yrkar detta från talarstolen. Så att en votering får fälla avgörandet.

KF 24/4: Ansvarsfrihet?

15 april, 2019 Lämna en kommentar

Denna vecka har jag mitt sista påsklov. Nästa påsk är jag nämligen pensionär. Och det ska bli skönt. Det har jag sett fram mot i många år. Tänk – att bara få ägna sig åt bloggar och politik… Då blir jag glad, och det blir nog alla mina politiska vänner och ovänner också…

Veckan efter lovet har barn- och utbildningsnämnden sammanträde, faktiskt på tisdag. Det är ju annars måndagar som är nämndens ordinarie sammanträdesdag. Men denna måndag är det ju annandag påsk och då går det naturligtvis inte att ha möte. Dagen efter, på onsdag, sammanträder sen kommunfullmäktige. Och faktiskt har fullmäktiges handlingar redan kommit. Det har inte barn- och utbildningsnämndens. (Ooops. De kom i stort sett samtidigt som jag skrev detta!) Fullmäktiges handlingar finns att ladda ner på kommunens hemsida, eller – klicka här.

Sammanträdet innehåller som vanligt ett flertal ärenden, men som jag ser det är det bara tre som ”sticker ut”. Fast ändå inte… Det är ärendena ”Kommunens och nämndernas årsredovisning 2018”, ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” och ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018”. Det handlar helt enkelt om att kommunfullmäktige så att säga ska gå igenom och göra avräkning för det gångna året.

Det är inte helt lätt att hänga med i logiken och tänket kring ärendena – som är en följd av den mål- och resultatstyrning som praktiseras. Och det beror inte bara på att jag rent allmänt är kritisk till denna typ av målstyrning. Den lever liksom sitt eget liv, utan någon större förankring i verksamheterna… Nä, inte ens logiken är särskilt klar.

I årsredovisningen och bokslutet hittar man kommunens övergripande målavstämning utifrån inriktningsmålen. Här redovisas också en sammanfattning av hur nämndernas inriktningsmål infrias. I nämndernas verksamhetsberättelser (ett annat ärende) redovisar sedan kommunens nämnder och styrelsen de förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås.

Det är inte helt enkelt. (Jag kan väl nämna att min partikollega Lutz Rininsland gör tolkningen att Årsredovisningen är underlaget för fullmäktiges beslut, medan verksamhetsberättelserna är en information till fullmäktige. Se ”Bättre med tidigt”.)

Så här ser kommunens övergripande målavstämning ut (grönt=målet uppnås, gult=målet uppnås delvis, rött=målet uppnås inte):

Det finns sedan motiveringar till de olika ”plopparna” i texten.

Både årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser innehåller oerhört mycket information om Vänersborgs kommun. På det sättet är handlingarna mycket läsvärda. Jag återkommer till dessa.

I ärendet mellan årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser ska fullmäktige bevilja alla nämnds- och styrelseledamöter ansvarsfrihet. Ansvarsfriheten ska alltså behandlas innan ärendet ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018” behandlas. Så först beviljas ansvarsfrihet och sedan diskuteras nämndernas verksamhet. (Eller är det tänkt att nämndernas verksamhetsberättelser ska behandlas i årsredovisningen…?)

Det är inte första gången dagordningen ser ut på detta sätt, och det är inte heller första gången som Vänsterpartiet, i bloggar eller från talarstolen, har påpekat det ologiska i detta. Men det har inte gett något resultat…

Det brukar vara ren rutin att kommunfullmäktige beviljar alla ledamöter ansvarsfrihet… Det har under min aktiva politiska tid bara hänt en gång att en nämnd inte fick ansvarsfrihet – och det var den nämnd som jag själv satt i. Barn- och ungdomsnämnden (som den hette då) fick inte ansvarsfrihet 2010 för arenabygget. Vad nu ledamöterna i nämnden hade med bygget att göra, höll jag på att skriva. Vi ledamöter hade nämligen ingen aning om vad S Anders Larsson (S), som var ordförande i nämnden då, eller kommunalråden Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) höll på med bakom skål och vägg. Och inget fick vi veta när vi frågade heller…

Det är säkert några som var med på den tiden och röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet som får något att fundera på nästa vecka… Eller åtminstone borde få. Jag tänker på revisorernas svidande och förödande kritik för hur samhällsbyggnadsnämnden har skött, eller snarare misskött, renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det har faktiskt en del likheter med arenabygget. Det har ju gjorts så många misstag och felaktigheter, ja kanske till och med rena lagstridigheter, att det i logikens och konsekvensens namn bör vara så att åtminstone nämndens ordförande, under den förra mandatperioden, inte beviljas ansvarsfrihet. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”, del 1, del 2 och del 3.)

Det ska bli spännande att se hur kommunfullmäktige kommer att behandla denna fråga. Vi kan ju läsa i insändare, i t ex dagens TTELA, om hur vänersborgare drar paralleller mellan Gunnar Lidells (M) syn på misskötseln i IFK Vänersborg respektive samhällsbyggnadsnämnden. Det verkar onekligen som om hanteringen av kommunhusets renovering har rört upp känslor bland kommuninvånare.

Vänersborgare är ett luttrat släkte. De har upplevt många skandaler under de senaste åren. Jag har en känsla av att kommuninvånarna vill att de ansvariga för tveksamma, felaktiga och lagstridiga beslut äntligen ska ta sitt ansvar.

I Vänsterpartiet har vi ännu inte diskuterat ansvarsfrågorna.

KF: Det saknas nåt på dagordningen…

14 februari, 2017 1 kommentar

Nästa vecka, närmare bestämt på onsdag, är det dags för årets första sammanträde med kommunfullmäktige. Ärendelistan (dagordningen) är diger. Hela 26 ärenden, och då är ändå inte ”övriga narf_loggaärenden” medräknade. Ändå är det ett ärende som saknas, och det ärendet drar till sig mest uppmärksamhet…

Den 22 juni 2016 beviljade inte kommunfullmäktige Bo Carlsson, i sin egenskap av förtroendevald i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2015. Och i ett sådant läge brukar den berörde avgå ”frivilligt”, möjligtvis efter att först ha överklagat beslutet. Det gjorde Bo Carlsson, men Förvaltningsrätten avslog denna överklagan.

BoCarlssonNarfMen Bo Carlsson avgick ändå inte…

Därför lämnade Gunnar Lidell (M) den 13 december in ett yrkande till fullmäktiges ordförande, som då händelsevis skulle vara Lutz Rininsland (V), eftersom de andra tre ordförandena samtliga var bortresta. Lidells yrkande hade rubriken:

”Beslut om entledigande från uppdrag”

lidell15Gunnar Lidell ville att kommunfullmäktige skulle återkalla Bo Carlssons uppdrag i NÄRF. Vilket inte var särskilt konstigt egentligen. Det var ju en naturlig följd av fullmäktiges beslut. Rininsland tog emellertid inte upp ärendet därför att det lämnades in för sent.

Det var den 14 december 2016, på onsdag är det den 22 februari 2017. Och kommunfullmäktiges ordinarie ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) är återigen på plats och tänker naturligtvis återta sin ordförandeklubba. Men Ljunggren tänker inte behandla ärendet om Bo Carlssons entledigande… Ärendet finns inte med på ärendelistan… Det har Ljunggren själv bestämt.

Varför är det ingen som vet. Förutom troligtvis Ljunggren själv då.

ljunggren_ordfGunnar Lidell (M) skrev till Ljunggren i fredags och frågade:

”Finns det någon särskild anledning till att ärendet saknas, eller har det helt enkelt skett ett misstag?”

Lars-Göran Ljunggren (S) svarade mycket kort tidigare idag (tisdag):

”Ärendet kommer inte upp i feb.”

Ljunggren konstaterade bara det som Lidell redan visste… Och undrade över… Men ordförande Ljunggren lämnade ingen motivering, ingen förklaring. Ingenting.

Och det är klart att man undrar. Det finns nämligen inga formella hinder att ta upp kommunallagenärendet. Kommunallagens kap 4, § 10:1 är tydlig:

”10 § Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”

Och ett sådant beslut kan också (se här, sid 7):

”fattas direkt utan ytterligare beredning”

Själva ärendet har ju faktiskt redan behandlats och ”beretts” – och kommunfullmäktige fattat sitt beslut, dvs att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet. Nu är det inget att diskutera, entledigandet följer med automatik av det första beslutet. Fast visst, inte direkt med automatik. Ett nytt beslut ska naturligtvis fattas av fullmäktige. Och några fullmäktigeledamöter kan kanske tycka att Bo Carlsson redan har fått sitt ”straff”. Fast jag vet inte riktigt vad det i så fall är för ”straff” han har fått… Carlsson sitter ju kvar ”i orubbat bo” och vägrar att inse att han överhuvudtaget har gjort något fel.

votering3Men det är naturligtvis upp till var och en att bestämma hur de tänker rösta. Om nu fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) tänker låta fullmäktigeledamöterna rösta någon gång…

Jag undrar för övrigt hur fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) hade behandlat ärendet om det hade gällt någon oppositionspolitiker, typ Morgan Larsson, Kurt Karlsson, Jonathan Axelsson eller varför inte jag själv…

NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan

2 september, 2016 Lämna en kommentar

BoCarlssonNarfVi är många som har väntat med spänning på vad Bo Carlsson (C) skulle skriva i sin överklagan till Förvaltningsrätten. Carlsson begärde ju den 18 juli förlängning av tidsfristen för att få möjlighet att i lugn och ro utveckla sina argument under sommaren. Tiden gick ut i onsdags och kl 17.51 samma dag skickade Carlsson in sin överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg. Således i allra sista stund.

narf_loggaDet gäller kommunfullmäktiges beslut den 22 juni 2016 att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet för sin roll som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) under 2015. Bo Carlsson anser att detta beslut är olagligt.

Bo Carlsson framförde några argument för överklagan i TTELA den 30 juni (se här) och sa då:

”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”

forvaltningsrattenOch vi har nog varit många som har väntat på de ”starka skäl” som Carlsson skulle framföra till Förvaltningsrätten – och som skulle bevisa att fullmäktiges beslut var olagligt. Det har ju faktiskt varit svårt för oss vanliga fullmäktigepolitiker att på egen hand upptäcka dessa ”starka skäl”. Vi har bara kunnat se hur Carlsson har misskött sitt ordförandeuppdrag…

argumentationBo Carlsson framför 6 argument till Förvaltningsrätten:

  1. Revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet för NÄRF 2015.
  2. De andra ägarkommunerna, Trollhättans, Färgelandas och Melleruds kommuner, beviljade ansvarsfrihet.
  3. Vänersborgs kommun beviljade inte ansvarsfrihet till ordförande men till de andra ledamöterna i NÄRF:s direktion (”styrelse”).
  4. Direktionen tog itu med ekonomin när den fick läget klart för sig.
  5. Idag är NÄRF i ekonomisk balans.
  6. Handlingsprogrammet är nu klart för antagande.

Så det här var alltså Bo Carlssons ”starka skäl”…

12De två första argumenten kan Förvaltningsrätten direkt bortse ifrån. Carlsson utvecklar inte heller dessa argument på något sätt.

Vänersborgs fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att fatta ett eget, självständigt beslut, oavsett vad revisorerna skriver eller vad andra kommuner tycker. Dessutom var ledamöterna i kommunfullmäktige i Vänersborg, vågar jag påstå, oerhört väl inlästa och insatta i frågorna.

I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) klargörs vad som gäller:

”När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”

3Även det tredje argumentet kan Förvaltningsrätten bortse ifrån. Fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att pröva ansvarsfriheten individuellt. Bo Carlsson ”glömmer” också att nämna att vice ordförande i NÄRF, Monica Hanson (S, Trollhättan) tilldelades en varning av Vänersborgs fullmäktige. Det här utvecklades under domare_kort2fullmäktigedebatten och handlar helt enkelt om att ordförande har ett särskilt ansvar för verksamheten.

Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapportera till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för direktionens sammanträden. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp. För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson för övrigt ett arvode på 51.030 kr om året.

enkelSedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet?

Bo Carlsson utvecklar på sätt och vis det här argumentet. Carlsson skriver:

”Kan man bara kritisera ordföranden och inte övriga ledamöter när alla har samma information?”

Och det kan alltså fullmäktige. Dessutom far Carlsson med osanning – alla ledamöter hade inte samma information. Självklart inte, de båda ordförande deltar i möten, har kontakt med de högre cheferna, får telefonsamtal, mail etc kontinuerligt under veckorna.

lidell15Carlsson passar här också på att ge moderaterna en känga:

”Ingen anmärkning riktades mot fyra stycken av direktionens ledamöter, däribland Henrik Harlitz som är partikamrat med Gunnar Lidell som drev frågan att inte bevilja ordförande ansvarsfrihet i fullmäktige.”

Carlsson skriver det inte rent ut, men han antyder att frågan om ansvarsfrihet hade partipolitiska undertoner. Men moderaterna har ”bara” 10 mandat i fullmäktige. Fullmäktige hade inte kunnat besluta om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet om inte också liberalerna, kristdemokraterna, vänsterpartiet, välfärdspartiet och sverigedemokraterna också hade röstat för det.

Eller menar Carlsson att dessa partier inte har något självständig politisk hållning, utan alltid röstar som Gunnar Lidell vill? Hade det varit på det sättet, så hade Carlsson inte varit med och styrt varken Vänersborg eller NÄRF…

4När det gäller den 4:e punkten (om ekonomin), så är Bo Carlssons beskrivning helt enkelt inte riktig. NÄRF:s presidium, eller direktionen, tog inte itu med ekonomin när signalerna om ett underskott först kom.

Redan den 9 juni 2015, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlades, slogs det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att Bo Carlsson hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan de presenterades för direktionen.

underskottPå sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr), om:

”stor återhållsamhet”

Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Det finns dock ingen konkretisering i beslutet på vad detta innebar. Det var inte heller någon som fick ansvar för att verkställa det, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under resten av året.

Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen, som nu prognosticerade ett underskott på 3 milj kr.

ansvar3I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:

”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”

Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig? Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:

eyes”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”

Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat.

Bo Carlsson skriver till Förvaltningsrätten:

”På det ekonomiska planet tog vi itu med det när vi i direktionen fick läget klart för oss.”

Vilket han alltså inte gjorde… Men Carlsson räknar upp fem åtgärder i sin överklagan som ska visa hans handlingskraft. Som punkt 1 och 2 i denna uppräkning nämner han jultomteninvesteringsstopp och anställningsstopp. Vad Bo Carlsson inte nämner för Förvaltningsrätten är att dessa åtgärder vidtogs först den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet…

Ur protokollet den 21 december:

”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”

Åtgärderna var också, som synes, behäftade med vissa undantag…

Det tycks för mig som Bo Carlsson helt kallt försöker vilseleda Förvaltningsrätten i Göteborg…

De andra åtgärderna som enligt Carlssons överklagan vidtogs, ”översyn av våra försäkringar”, ”konsulthjälp, data” och ”konsulthjälp, löner och administration”, var av mindre ekonomisk betydelse. Dessutom hittar jag inte dessa åtgärder i något protokoll…

5Carlsson skriver också att idag är NÄRF i ekonomisk balans (punkt 5). Nu handlade ju ansvarsfriheten om 2015 och inte om 2016… För att uppnå ekonomisk balans för 2016 har NÄRF höjt medlemsavgiften för medlemskommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud. De bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär för NÄRF en inkomstförstärkning med 2,033 milj kr. Och det är tystnadju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…

Detta nämner inte Bo Carlsson till Förvaltningsrätten. Av någon anledning…

6Och som sista argument till Förvaltningsrätten anför Carlsson att handlingsprogrammet är klart för antagande. Nu ja, men ansvarsfriheten handlade om 2015 och inte 2016.

Det är lag på att ett handlingsprogram ska finnas – ”Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.” Det har tagit några år för NÄRF att utarbeta och anta ett sådant här handlingsprogram. Men visst, det är väl bra att det nu, 2016, har antagits.

illegalDet var argumenten i Bo Carlssons (C) överklagan till Förvaltningsrätten om varför kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet var olagligt. Och jag kan väl tycka att Carlssons argumentation är lite tunn, förutom att den är vilseledande och inte helt i överensstämmelse med sanningen. Carlsson har ju haft ganska lång tid på sig att formulera överklagandet.

Till sist ser jag att två av de argument som Bo Carlsson framförde i TTELA den 30 juni (se här) inte finns med till Förvaltningsrätten. I TTELA stod det:

”Han påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.”

tungKanske kan man undra varför Carlsson inte anförde dessa argument. De borde ju ur Carlssons synpunkt sett vara ganska tunga.

Nu tror jag inte att Förvaltningsrätten studerar de sakskäl som Bo Carlsson anger i sitt överklagande. Min erfarenhet av Förvaltningsrätten i sådan här frågor (och jag har personlig erfarenhet…) är att den bara tittar på det juridiska, dvs har kommunfullmäktige agerat enligt lagen när den inte beviljade Bo Carlsson ansvarsfrihet.

domOch det har Vänersborgs kommunfullmäktige gjort… Fullmäktige har agerat helt enligt Kommunallagen.

:

Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:

%d bloggare gillar detta: