Arkiv

Archive for the ‘Kommunfullmäktige 2019’ Category

KF (2): På lösan Sanden

1 december, 2019 2 kommentarer

I onsdags var det alltså kommunfullmäktige. Rent beslutsmässigt var det inga större överraskningar. Däremot var den låga nivån på debatterna det. Eller om det nu var någon nivå överhuvudtaget. Förutom att det till stor del rådde tystnad, så bemödade sig inte majoriteten med att framföra några argument eller motargument. Och då blir det inte mycket till debatt. Men så är det inte helt sällan i Vänersborgs fullmäktige, till skillnad från i t ex Trollhättan.

Och då tänker några kanske – ja ja, men debatterna har väl redan hållits i typ kommunstyrelsen… Men det har de inte. I kommunstyrelsen är tystnaden om möjligt ännu större och kompaktare än i fullmäktige. Jag vet ärligt talat inte om det diskuteras politik någonstans. Kanske i korridorerna på kommunhuset. Det finns ju många betongpolitiker som tillbringar mycket tid där, som heltidsanställda och arvoderade politiker…

Jag har till del gett uttryck för min besvikelse och frustration över fullmäktige i min förra blogg om hanteringen av tilläggsanslaget som barn- och utbildningsnämnden begärde. (Se “Byråkratiskt beslut om BUN”.) Frustrationen var inte mindre i ärendet “Detaljplan för Galeasen 1, med flera i Vänersborgs kommun”. Det handlade alltså om Sanden.

Kommunen vill på sikt bygga en ny stadsdel på Sanden. Denna mindre detaljplan för Galeasen 1 är bara början:

“Syftet med detaljplanen är att möjliggöra första steget i omvandlingen av Sanden från nuvarande industri m.m. till en ny levande stadsdel med bostäder och verksamheter”

Som framgår av artikeln i TTELA så var undertecknad vänsterpartist först framme i talarstolen. (Se TTELA: “Kan bli Sveriges bästa stadsdel”.) Mitt anförande började ungefär så här:

“Kommunen tar nu första steget på en resa – en resa som kan bli väldigt lång. Vart resan kommer att sluta vet ingen riktigt. Jag tror att det finns flera visioner och önsketänkanden om resmålet. Och det är inte bra. Man bör vara överens om resans mål redan när man startar. Det har vi egentligen aldrig ens diskuterat…
Det är ingen som riktigt heller vet hur resan ska utformas, vilken väg resan ska ta och vilka stopp vi ska göra på vägen, eller var. Vad biljetten till slut kostar vet vi inte heller. Den första etappen är nog relativt billig, men resten av resan? Ja, det får vi se när vi ska åka vidare… Men, kan vi avsluta resan när vi väl har satt igång? Kan vi avsluta efter en etapp? Kanske. Men var har vi då kommit? Och är vi i så fall nöjda med vart vi har kommit?
Det är lite så som det brukar vara i Vänersborgs kommun – och det slutar inte helt sällan i dyra resor. För mig känns inte heller denna resa helt bekväm.
Det finns flera frågor som borde få svar innan den långa resan börjar på Lilla Vassbotten, nu för tiden kallad Sanden södra.”

Jag redogjorde för flera frågetecken med en ny stadsdel på Sanden. (Se “KS till KF”.) Det handlade om hamnen och framtiden för den, översvämningsskydd och höjning av marknivå, föroreningarna i marken, skred och sättningar – bara för att nämna de viktigaste problemen. Och allt det som jag räknade upp återfinns i handlingarna. Det är inget som jag hittade på själv.

Och visst, innan denna detaljplan sätts i verket behöver kanske inte alla dessa problem vara lösta. Men man borde ha tittat på dem, diskuterat lösningar och kostnader, redan nu… Och definitivt försökt komma överens om vart kommunen är på väg… Jag tror nämligen inte att kommunfullmäktige visste, eller vet, det.

I handlingarna betonas att följande problem måste lösas snabbast, definitivt senast innan steg 2 (jag citerar från mitt anförande, där alla uppgifter är hämtade från detaljplanen):

“Vassbottenleden bör förändras från en trafikled till en stadsgata med en mer stadsmässig utformning. Rondellen i korsningen mellan Vassbottenleden och Brogatan behöver göras om och korsningar bör få en utformning som ger en trafiksäkrare miljö. Det pratas om planskilda korsningar. Det pratas också om att träd bör placeras längs med Vassbottenleden. Dessutom ska gång- och cykeltrafik prioriteras och gator utformas så att kvarter blir lätta att nå.”

Är det någon av mina läsare som anar att det ligger tämligen höga kostnader “dolda” i dessa problem? I så fall är ni mer framsynta än ledamöterna i fullmäktige…

Notera att kostnaderna är kommunens… Det finns kostnader för höghusen (TTELA:s beteckning) på Galeasen 1 som det privata byggföretaget, Peab Markutveckling AB, får stå för. Som t ex att bygga för framtida översvämningar, efterbehandla förorenad mark, följa ev nya skyddsföreskrifter för Vänern från Länsstyrelsen, hitta hållbara lösningar på dagvattenhanteringen och utföra radonskyddade byggnader.

Niklas Johansson på TTELA fångade med ett citat själva poängen i mitt långa anförande:

“Jag säger inte nej till Sanden. Men jag vill veta var resan slutar och vad den kommer att kosta.”

Det var bara en person i kommunfullmäktige som bemötte min argumentation. Det var Dan Nyberg (S).

Nyberg ägnade en stor del av sitt anförande med att förringa farorna för framtida översvämningar. Det skulle liksom ordna sig – Vattenfall skulle bara släppa ut mer vatten i Trollhättan när det behövdes. Och kanske det, det är möjligt att Nyberg vet mer om det här än t ex Länsstyrelsen. Sedan tog Nyberg till storsläggan (Nyberg vände sig till både undertecknad och Morgan Larsson, MBP):

“Vad har ni för framtid med Sanden? Ska det se ut som det gör idag? Eller vad har ni för vision? Eller är det bara att säga nej? Nej, jag tycker att man ska stå för att man vill ha en framtid och inte en baktid. Det känns att bara vara emot och inte ha någonting annat att erbjuda, det är bara baktid.”

Jag har svårt att se vad Nyberg säger i sak. “Framtid och baktid” – möjligtvis är det vitsigt, men knappast relevant. För inte kan väl Dan Nyberg (S) mena att hans framtid är helt beroende av en detaljplan för Galeasen 1, ett litet område på Sanden…? Och att jag saknar framtid för att jag ställer frågor…

Det blev några replikskiften. I ett liknade jag stämningen i fullmäktige med den stämning som rådde när fullmäktige beslutade om att bygga arenan. Då var det glädje och inga bekymmer. Allt var så bra, inget kunde gå fel, människor från hela Sverige skulle vilja flytta till Vänersborg och pengarna var inga som helst problem. Ledamöter formligen tävlade i optimism och framtidstro… De som inte ställde upp på arenabygget var bakåtsträvare och nej-sägare…

Det var samma i onsdags. Talare efter talare gick upp i talarstolen och berömde planernas och visionernas förträfflighet. Sanden var kanon, det skulle bli så vackert och fantastiskt. Tänk vad härligt att sitta där på en balkong och dricka kaffe… Och framför allt, det fanns inga som helst olösta problem. Och inga som helst kommunala kostnader… (Även Lutz Rininsland, V, reagerade på den upptrissade och okritiska stämningen – se “Ska vi ha kommunpolitiker som skämmer ut sig?”.)

Dan Nyberg (S) hade ytterligare ett inlägg i ärendet:

“Jag tycker att det är ok att du ställer en massa frågor och det är viktigt att göra detta. Men det hade varit klädsamt också att ha någon egen tanke över vad som skulle kunna ske med det här området, men det finns inte. Utan då är det så lätt att återfalla till detta med arenan. Och då är det som att Vänsterpartiet har inte någon annan politik för Vänersborg än att upprepa arenan. Men det finns ju så mycket annat att tänka på som rör framtiden.”

Vill Dan Nyberg inte förstå, så vill han inte.

Det är alltså ok att ställa frågor tyckte Nyberg, men att begära svar kan man tydligen inte räkna med…. Eller? Nyberg svarade i varje fall inte och hade tydligen inte heller några problem för egen del att frågorna förblev obesvarade…

Nyberg har också en tendens att ibland bli både personlig och ringaktande. Åtminstone tycker jag att det är både tråkigt och onödigt, och knappast värdigt varken Vänersborgs kommunfullmäktige eller Dan Nyberg själv. Och jag kan inte låta bli att tänka på att vänsterpartiet för två år sedan kom överens med socialdemokraterna om en budget för hela Vänersborg, en budget som för övrigt var en kopia på vänsterpartiets budget. Det hade Nyberg tydligen helt glömt  bort… (Dan Nyberg kan bättre, det visade han t ex senare på kvällen när han besvarade en interpellation från Lutz Rininsland.)

Vänersborgs kommunfullmäktige hade inga problem med att fatta beslut om att börja exploateringen av Sanden utan svar på alla viktiga frågor. Majoritetens mening var att det bara var att köra på. Kanske tänkte alla som Carl-Ewert Berg (KD):

“Vi kan omöjligtvis ta beslutet och se en helhet av Sanden idag. Utan det här måste ske etappvis. Och glädjande nog är det ju så att de flesta exploatörer får betala för sin del. Så det är inte så här att kommunen måste ta det här som helhet.  … Etapp 2, så får naturligt dom betala rondeller och liknande satsningar där va. Så det är ju inte så att kommunen får stå för alla kostnader.”

Är det så här kommunfullmäktige tror – att de privata exploatörerna ska stå för alla eller en stor del av kostnaderna på Sanden?

Det tror inte jag.

PS. För övrigt anser jag att fullmäktige snart måste webbsändas. Det är viktigt att vänersborgarna får se hur det går till – hur viktiga beslut fattas på lösan sand och utan att viktiga frågor reds ut eller besvaras. Och hur majoriteten hela tiden håller ihop. Som betong…

PPS. Fast du kan höra hela fullmäktige på Radio Trollhättans hemsida (klicka här). Det är numera enkelt, det är bara att klicka på det ärende som du är intresserad av.

KF (1): Byråkratiskt beslut om BUN

29 november, 2019 1 kommentar

“Beslut i samtliga nämnder och styrelser ska ha fokus på att prioritera kommunens kärnverksamheter med särskild vikt fäst vid förbättrade skolresultat.”

Så står det i det budgetbeslut som fattades i november förra året. Det var ett beslut som S+C+MP+M+L+KD stod bakom. Partierna har varit mäkta stolta över beslutet. Formuleringen var nämligen beviset på hur de satsar på skolan i Vänersborg.

I onsdags var det upp till bevis…

Det finns mycket att säga om onsdagens sammanträde i kommunfullmäktige. Dock inte särskilt mycket positivt. Majoritetspartierna (S+C+MP+M+L+KD) visade återigen sina rätta ansikten. Kunde de inte bemöta argument med fakta då fick det bli med personargument. Eller helt enkelt med tystnad. Man blir trött.

Men en sak i taget, ett ärende i taget.

Barn- och utbildningsnämnden hade begärt ett tilläggsanslag på 8,4 milj kr. Det har jag skrivit om i en tidigare blogg, och i den bloggen redovisade jag faktiskt mitt kommande fullmäktigeanförande. Och det var också detta jag framförde i onsdags. (Se “KF (27/11): Inga pengar till BUN?”. För att fullt ut förstå den blogg du läser just nu, så bör du nog ha läst den förra bloggen.) Jag publicerade mitt anförande i förväg för att jag ansåg att ärendet var så viktigt. Jag ville påverka andra politiker innan sammanträdet och eventuellt få dom att ändra på sig. Lite naivt kanske, men de skulle åtminstone få tid på sig att utveckla argument som kunde vederlägga mina. (Även det lite naivt skulle det visa sig…) Att fakta bryts är ju bara välgörande och leder ofta till diskussioner som för utvecklingen framåt.

Mina förhoppningar kom på skam… Igen.

Sedan jag skrev min blogg, med mitt anförande, kom jag på ett argument till som jag arbetade med under onsdagen innan fullmäktige. Det var en “problematisering” av det faktiska elevantalet. (Källorna till nedanstående siffror är hämtade från nämndens tertialuppföljningar och månadsuppföljningen för oktober.)

Ungefär så här sa jag från fullmäktiges talarstol:

Det genomsnittliga antalet elever var förra året (2018) 4.913 st. När vårterminen startade i januari i år (2019) uppgick antalet till 4.918 st, dvs 5 elever fler än snittet året innan.

I april var det 4.948 elever. Alltså 35 elever fler än snittet förra året och 30 elever fler än när vårterminen började.

I augusti gick elevantalet ner till 4.904 elever, dvs 9 elever färre än snittet förra året. (Det startade en ny fristående skola i Trollhättan.)

Nu i oktober 2019 var det 4.926 elever – en ökning med 8 elever jämfört med när vårterminen började i januari och 13 elever fler än snittet förra året.

Jag tror att kommunfullmäktige ser och förstår problemen för barn- och utbildningsnämnden och -förvaltningen. Det är inte lätt med planeringen… Men det finns inget annat sätt att klara dessa fluktuationer än att ta höjd för det högsta elevantalet under året. Och det var 35 fler än snittet förra året.

Har det varit en elevökning eller inte? Det är inte helt lätt att avgöra. Jag ställer därför frågan, som för mig är retorisk – om man startar året med 4.918 elever i januari och under nästan hela året har fler elever, men i december återigen har 4.918 elever, vilket faktiskt skulle kunna vara möjligt: Har man då haft en elevökning eller inte?

Utifrån ovanstående är ju svaret att nämnden/förvaltningen åtminstone behövt en organisation som hanterat 4.948 elever under innevarande år.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) äntrade talarstolen. Han stod fast vid sin uppfattning att BUN inte skulle ha något tilläggsanslag. Augustsson menade att elevantalet inte hade ökat på det sätt som “var villkorat” i budgetbeslutet. Här var det inte läge för Augustsson att “problematisera” formuleringen av “villkoret”. Här var det skygglapparna på när beslutsformuleringen tolkades synnerligen bokstavligt.

I en replik sa jag att det var synd att inte barn- och utbildningsnämnden bara skrev till fullmäktige att nämnden gick med underskott och önskade tilläggsanslag. Precis som socialnämnden hade gjort:

“hela det prognosticerade underskottet inte kan hämtas hem under innevarande år.”

Socialnämnden fick nästan hälften av det begärda tilläggsanslaget. Det kanske BUN också hade fått, hälften i stället för ingenting. Jag tyckte att detta exempel visade hur löjligt det var, att det var tramsigt. Skulle en formulering i en begäran avgöra om BUN skulle få 8, eller 4, miljoner? Och inte verkligheten?

Benny Augustsson tyckte inte om mina ordval, han blev “lite orolig”. Orden och formuleringarna var viktigare än skolan, undervisningen och eleverna…

Ingen annan gick upp i talarstolen. Det tyckte jag var anmärkningsvärt. Jag gick upp igen och upprepade mina frågor – tydligt. Och bad att någon åtminstone kunde gå upp och svara ja eller nej. De här frågorna upprepade jag:

  • Ska inte BUN planera, förbereda och organisera i början på läsåret för att ta emot flera elever om prognoserna visar en elevökning?
  • Ska inte BUN lita på kommunstyrelseförvaltningens elevprognoser?
  • Om man startar året med 4.918 elever i januari och under nästan hela året har fler elever, men i december återigen har 4.918 elever:
    Har man då haft en elevökning eller inte?
  • Är det rimligt att kommunstyrelsens 10 milj kr i förfogandeanslaget ska “frysa inne” när elevernas meritvärden i Vänersborg halkar efter Sveriges?
  • Vad menar de sex partierna med skrivningen i budgetbeslutet från nov 2018:
    “Beslut i samtliga nämnder och styrelser ska ha fokus på att prioritera kommunens kärnverksamheter med särskild vikt fäst vid förbättrade skolresultat.”
  • Varför behandlas barn- och utbildningsnämndens begäran om tilläggsanslag annorlunda än socialnämndens?

Bo Carlsson (C) gick upp i talarstolen. Han var “djupt oroad” över resultatnivån i skolorna. Sedan ställde Carlsson en egen fråga, en fråga som jag inte hade ställt och som inte hade med ärendet att göra:

“Får man höjda resultat genom att tillföra ett antal miljoner?”

Bo Carlsson (C) svarade naturligtvis på sin egen fråga:

“Det finns inget direkt samband mellan insatta pengar och skolresultat.”

Det var väl inte helt oväntat från en person vars främsta intresse är siffrorna i en budget. Carlsson trodde att det behövdes någon annan form av förändring för att skolresultaten i Vänersborg skulle bli bättre. Något som inte kostade pengar… Vad redogjorde han naturligtvis inte för, men Carlsson nämnde faktiskt att det handlade om:

“arbetssätt och såna saker”

Kanske har Carlsson kommit på något revolutionerande till januari 2021 – då är det tänkt att han ska bli ordförande i barn- och utbildningsnämnden…

Så ni pedagoger och andra som tycker att skolan är viktig, och som röstar på centerpartiet i Vänersborg – gör inte det nästa gång…

För övrigt har ju redan barn- och utbildningsnämnden och -förvaltningen använt ett antal miljoner extra redan nu – för att kunna ordna undervisning till det ökade antalet elever under vårterminen och den enligt prognoserna förväntade elevökningen under hösten…

Inga andra ledamöter var uppe i talarstolen. Inga andra!

Barn- och utbildningsnämnden fick inget tilläggsanslag. Voteringen resulterade i 44 röster för att säga nej till BUN och 6 för att tilldela BUN de 8,4 milj kr. De 6 bestod av 5 vänsterpartister och Göran Svensson (MBP). Morgan Larsson (MBP) avstod från att rösta.

När barn- och utbildningsnämnden beslutade att begära tilläggsanslaget i september så var nämnden helt enig. När samma ledamöter nu röstade i kommunfullmäktige röstade de nej – mot vad de själva tyckte och beslutade i nämnden. De som det handlar om var BUN:s 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L), Joakim Sjöling (S), Jonathan Svensson (S), Anton Lidell (M) Jan Appelqvist Palmqvist (SD) och Henrik Josten (M). (Nämndens ordförande Mats Andersson (C) och 2:e vice ordförande Christin Slättmyr (S) var inte närvarande på onsdagens kommunfullmäktige.)

Man kan ändra sig. Det har man all rätt att göra. Men – då måste man, enligt min mening, redovisa orsakerna till att man har ändrat uppfattning – offentligt. Ingen av ovanstående ledamöter motiverade varför de sa nej. De yttrade sig inte ens. De hade bara ändrat uppfattning.

Det är enligt min mening för bedrövligt. Jag undrar vad deras väljare tycker…

PS. Du kan höra hela fullmäktige på Radio Trollhättans hemsida (klicka här). Det är numera enkelt, det är bara att klicka på det ärende som du är intresserad av.

KF (27/11): Inga pengar till BUN?

25 november, 2019 1 kommentar

På onsdag (27 nov) är det årets näst sista fullmäktige och som vanligt håller man (vi) till i Folkets hus. Dagordningen är denna gång relativt överkomlig, bara 21 ärenden och 333 sidor att läsa igenom.

De flesta av de ärenden som fullmäktige ska behandla har jag redogjort för i mina bloggar om kommunstyrelsen. Alla ärenden som ska beslutas av fullmäktige måste ju ha beretts av kommunstyrelsen. (Se ”KS till KF” och ”Några rader om KS”.)

Några av ärendena på onsdag tänkte jag gå upp i. Det är väl i och för sig ingen större överraskning. Men det kräver en del arbete. En stor del av helgen har därför ägnats åt att förbereda några anföranden.

I denna blogg tänkte jag skriva om hur jag tänker kring ärende 13, ”Ansökan om budgettillskott avseende elevökning under 2019”. Det är ett ärende som enligt mitt sätt att se är mer komplicerat än det till förstone verkar. Sedan är ju hela skolfrågan oerhört viktig i sig.

Kommunstyrelsens förslag är att kommunfullmäktige ska avslå barn- och utbildningsnämndens begäran om tilläggsanslag för fler elever i budget 2019. Det tycker inte jag.

Ungefär det här tänkte jag att anföra från talarstolen på onsdag:

Barn- och utbildningsnämnden (BUN) beslutade för drygt 2 månader sedan, den 16 september, att begära 8,4 milj kr i tilläggsanslag i budget 2019. BUN hänvisade till kommunfullmäktiges beslut i mål- och resursplan 2019-2021:

”Barn- och utbildningsnämnden har att avropa budgettillskott motsvarande en genomsnittlig elevpeng avseende en faktisk elevökning i grundskolan under 2019 utöver 10 elever.”

Förslaget från kommunstyrelsen är alltså att avslå yrkandet från BUN. Ekonomichefen skriver i sin beredning av förslaget:

“I kommunens delårsrapport per augusti och månadsrapport per september framgår att elevantalet inte ökat i den omfattning som angavs i beslutet…”

Och så är det. Elevantalet har inte ökat på det sätt som angavs i beslutet. Det är korrekt. Men det är ändå inte så enkelt. Reder man ut det här, så anser jag att man bara kan dra en slutsats: BUN borde få tilläggsanslaget.

BUN måste ta emot de elever som ska gå i skola i Vänersborg. Oavsett om de börjar i augusti, oktober eller december. Det är odiskutabelt. Det måste då finnas lokaler, plats i klasser, lärare, ev speciallärare och elevassistent. De nya eleverna ska självklart också ha läromedel, ev skolskjuts, skolmat etc.

Sådant här ordnas inte i en handvändning, det är inget som “skakas fram” på någon dag eller några dagar. Det kräver planering, beredskap och en organisation. Något som måste finnas på plats i god tid – redan när läsåret startar. Och det kostar pengar. Alternativet är att skolorna måste säga nej till nya elever – och det alternativet finns inte.

Det är svårt att förutspå elevtalen, men det görs självklart prognoser. BUN använder kommunstyrelseförvaltningens elevprognos. Nämnden har inga egna prognoser.

Så vad gör BUN och förvaltningen när läsåret börjar? Man studerar elevprognoserna och förbereder för ett ökat antal elever enligt dessa. Det gör förvaltningen genom att planera och organisera för det antal elever som prognoserna visar. Och det kostar självklart pengar.

Detta är den viktigaste orsaken till att nämnden begär och bör få tilläggsanslaget på 8,4 milj kr. Men jag vill också fästa uppmärksamhet på några ytterligare saker.

Vi ska komma ihåg att det finns pengar. Fullmäktige har avsatt 10 milj kr till kommunstyrelsens förfogandeanslag för just elevökning. De här pengarna finns kvar, de finns hos kommunstyrelsen – och de är specialdestinerade till BUN.

Och fullmäktige ska också komma ihåg att barn- och utbildningsnämnden behöver pengarna. Skolresultaten ökade i och för sig i våras men inte lika mycket som genomsnittet för landet. Vänersborgs elever har med andra ord halkat efter ytterligare när det gäller det viktigaste måttet av dom alla, det genomsnittliga meritvärdet. (Se ”Skolverkets betygsstatistik: Fortfarande nedslående siffror”.)

Vänersborg ligger 17,7 meritpoäng efter landet i sin helhet. Förra året var Vänersborg 14 poäng efter riket. Ser man bara till de kommunala skolorna så var skillnaden ännu större, 23,7 poäng lägre än rikets. Drygt 25%, dvs mer än var 4:e elev, i de kommunala skolorna var inte behöriga till ett yrkesprogram på gymnasiet.

I budgetbeslutet från nov 2018 så står det, och det står de tre styrande partierna (S+C+MP) och den borgerliga oppositionen (M+L+KD) bakom:

“Beslut i samtliga nämnder och styrelser ska ha fokus på att prioritera kommunens kärnverksamheter med särskild vikt fäst vid förbättrade skolresultat.”

För de som röstade igenom förslaget måste väl denna formulering betyda någonting. Jag kan inte tro annat än att det var seriöst. Men det får vi se på onsdag. Då får vi se om de sex partierna som stod bakom budgetbeslutet menade, och menar, allvar…

Och till sist.

I nästa ärendet ska socialnämnden tilldelas 20 milj kr i tilläggsanslag. Det efter att ha begärt 42,3 milj. Socialnämnden möts av en annan attityd än BUN… Jag tänkte därför göra en kort jämförelse mellan BUN och socialnämnden – två nämnder som båda begärt tilläggsanslag, men som behandlas så olika.

Det har reserverats pengar till BUN i kommunstyrelsens förfogandeanslag, men det har det inte gjorts till socialnämnden. Inga pengar har reserverats till socialnämnden.

Kommunen har en särskild skrivning att kommunens skolresultat ska förbättras. Det är en angelägenhet för hela kommunen. Det finns inget motsvarande för socialnämnden.

Socialnämnden får nästan hälften av de begärda pengarna, BUN får inget.

Jag undrar – var är logiken? Varför behandlas inte nämnderna på samma sätt? Varför behandlas BUN annorlunda?

För övrigt anser jag att sådana formuleringar som återfinns i det senaste viktiga budgetbeslutet måste undvikas. Det måste vara tydliga och stringenta beslut – beslut som inte kan misstolkas. (För det finns väl ingen avsikt bakom valet av formuleringar som lämpar sig för olika tolkningar…?)

Jag tänkte avsluta mitt anförande på onsdag med att yrka bifall till barn- och utbildningsnämndens begäran om tilläggsanslag för fler elever. Vi får se om det finns några andra ledamöter som håller med mig…

Mariedal: Ingen konsekvensanalys!

3 november, 2019 Lämna en kommentar

I början på veckan kunde vi läsa i TTELA (se “Nu faller träden vid Mariedalsskolan”):

”Skogsdungen precis norr om Mariedalsskolan i Vänersborg ska omvandlas till tre villatomter.”

“Omvandlingen” är en konsekvens av fullmäktiges beslut den 22 maj 2019. Då fick samhällsbyggnadsnämnden en utökad exploateringsbudget för att skapa 2-3 nya småhustomter vid korsningen Furuvägen-Ollenicklas väg nära Mariedalskolan.

Nu ska arbetet påbörjas. Träden ska tas ner, skogsdungen ska bort. Det är för övrigt något som tillhör vanligheterna nu för tiden i Vänersborg. Under det styre, där miljöpartiet ingår för andra mandatperioden i följd, har eller ska i stort sett alla skogar i staden huggas ner – Kindblomsvägen, Mariedal Östra, Påfågelsskogen… Det hjälper inte att kommunens ekologer verkar ha en liten annorlunda syn… (Bildkälla: Instagram 11 sept.)

Efter att träden har skövlats vid Mariedalskolan ska det sprängas. Stefan Parnebo, på kommunens tekniska avdelning, sa till TTELA:

“Jobbet innebär mycket sprängning och det är nära skolan så vi måste vara försiktiga.”

I fullmäktigedebatten i maj yrkade jag på återremiss av ärendet. Underlaget var enligt min uppfattning ofullständigt. Samhällsbyggnadsnämndens planer hade inte kommunicerats med Mariedalskolan, varken med rektor, personal, elever eller föräldrar. Det hade följaktligen inte hållits någon dialog med dessa parter. Det hade inte heller gjorts någon riskanalys av konsekvenserna för trafiksituationen av de föreslagna åtgärderna.

Det var bara vänsterpartiets och medborgarpartiets ledamöter som ansåg detta…

Miljöpartisten Anders Wiklund, tillika samhällsbyggnadsnämndens ordförande, sa:

”jag är övertygad om att när det finns ett beslut om att det ska ske en exploatering, att den här samverkan som Stefan önskar ska ske eller som ska ske, kommer att bli av.”

Och sedan:

“efter [fullmäktiges beslut] så skall jag lova att se till att det blir en så bra samverkan som möjligt tillsammans med andra i den här frågan.”

Wiklund, och tydligen i stort sett hela kommunfullmäktige, menade att dialog och samverkan ska ske efter beslutet. Men så är det inte, så ska det inte vara. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna så står det:

”8 § När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”

I broschyren ”Så kan du som politiker hantera arbetsmiljöfrågor”, också från Arbetsmiljöverket, så står det, riktat till de politiker som beslutar:

”Se till att konsekvenserna för arbetsmiljön bedöms vid planerade förändringar innan dessa genomförs. … Efter en undersökning ska risker bedömas och åtgärdas.”

Lagen är tydlig. Dialog och samverkan ska ske före ett beslut.

Jag överklagade fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Men rättvisans kvarnar mal långsamt. Rätten har fortfarande inte behandlat min överklagan…

Men det struntar naturligtvis kommunen i. Förvaltningsrätter, domar, juridik – vaddå…? Kommunen väntar inte på någon dom – det ska huggas och sprängas.

Men konsekvens- och riskanalysen då? Det lovade ju nämndens ordförande Anders Wiklund, miljöpartiet, från talarstolen i fullmäktige att den skulle genomföras – när kommunfullmäktige fattat sitt beslut. Och barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) sa också från talarstolen:

“Och jag har inget skäl som barn- och utbildningsnämndsordförande att misstro samhällsbyggnadsförvaltningen, att inte dom kommer att tillse att det här blir en bra lösning framöver för Mariedalskolans barns säkerhet i området.”

Jag skrev i veckan som gått både till samhällsbyggnads- och barn- och utbildningsförvaltningen. 

“Jag förutsätter att det har gjorts en konsekvens- och riskanalys innan arbetet har kommit igång. Jag skulle vilja ha den.”

Jag har inte fått något svar från samhällsbyggnadsförvaltningen. Inte på över tre dagar… Barn- och utbildningsförvaltningen däremot skrev:

“Någon risk- och konsekvensanalys har inte gjorts på skolan. Skolan fick information om vad som skulle göras i augusti. Konsekvenserna kring sprängningen fick de två nya rektorerna information om vid ett möte med de som skulle göra arbetet.”

Med andra ord, det har inte gjorts någon konsekvens- och riskanalys – varken på Mariedalskolan eller samhällsbyggnadsförvaltningen. Det finns ingen skriftlig riskbedömning. Jag kan bara dra den slutsatsen att det löfte som ordförande Anders Wiklund (MP) gav i fullmäktige inte var något värt.

Den enda som tydligen har hänt är att skolledningen på Mariedalskolan har fått reda på att inga elever får vara på baksidan under perioden som sprängningsarbetet pågår. De som ska göra arbetet har alltså meddelat detta. Och det var ju “snällt”, men det räcker inte. Inte på långa vägar…

Det var tänkt att arbetet skulle starta denna vecka, men inget har hänt mer än att området har spärrats av och den framtida vägsträckningen markerats. Varför inget mer har hänt vet jag inte.

Vi får se vad som kommer först, domen från Förvaltningsrätten eller motorsågarna och dynamiten. För inte lär det bli den skriftliga konsekvens- och riskanalysen…

PS. Om det mot all förmodan kommer en skriftlig konsekvens- och riskanalys ska jag meddela mina läsare detta skyndsamt.

BUN:s ordf svarar på fråga om skolan 

30 oktober, 2019 1 kommentar

Inför onsdagens kommunfullmäktige hade Anders Strand (SD) tittat på Lärarförbundets skolrankning. Det föranledde Strand att ställa en fråga till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C).

Anders Strand skrev:

“Resultatet av denna undersökning är minst sagt nedslående: Vänersborgs kommun tillhör bottenskiktet och ligger på 237:e plats bland landets 290 kommuner.”

Och sedan kom frågan till Mats Andersson:

“Kommer det ske några kraftfulla åtgärder från minoritetsstyret under kommande år för att förbättra resultatet?”

Och det tyckte jag nog var både en intressant och berättigad fråga.

Både Lärarförbundets senaste skolrankning (se “Lärarförbundets Skolranking 2019”), trots att statistiken är från läsåret 2017-2018, och inte minst de officiella siffrorna från Skolverket (se “Skolverkets betygsstatistik: Fortfarande nedslående siffror”), vars statistik kommer från vårterminen 2019, har visat att Vänersborgs skolor ligger på efterkälken när det gäller kunskapsresultaten.

Det borde ha varit ett bra läge för Mats Andersson (C). Nu fick han chansen att berätta för Anders Strand (SD) och resten av kommunfullmäktige samt Vänersborgs invånare hur de styrande tänker och hur de vill tackla situationen på grundskolområdet samt vilka åtgärder som ska sättas in för att förbättra skolresultaten i Vänersborg. Andersson skulle kunna redovisa de förutsättningar som de styrande vill ge rektorer och pedagoger i grundskolan för att kunna arbeta med uppdraget från staten som det är beskrivet i Skollagen och Läroplanen.

Ordförande Mats Andersson tog inte chansen.

Andersson erkände lite så där i förbigående och tämligen motvilligt att resultaten i Vänersborg kunde ha varit bättre. Men det var mest historia menade Andersson. Lärarförbundets skolrankning grundade sig ju på statistik från läsåret 2017-2018 och var därför inte särskilt aktuell. Det hade hänt mycket sedan dess och det senaste läsåret visade ju bättre resultat.

Andersson hänvisade också Strand till att läsa delårsrapporten. Allt stod där. Det kändes som ett sätt att undvika frågan och diskussionen. Delårsrapporten från barn- och utbildningsnämnden är väl mestadels ett dokument som egentligen bara de mest insatta är intresserade av.

Och jag vet inte heller vad ordförande Andersson hänvisade till mer specifikt i delårsrapporten. Av 9 förväntade resultat hade 8 resultat gula ploppar, dvs resultatet uppnåddes delvis. Det var helt enkelt så att en avstämning inte var möjlig att göra redan i augusti – därav alla gula ploppar. Därför beskriver förvaltningen i delårsrapporten mestadels vilket arbete som pågår. Det handlar t ex om trygghet, studiero, kränkningar och frånvaro. Och hur rektorer, lärare och övrig skolpersonal ska göra, för det är de som ska göra arbetet – genom att samarbeta, arbeta annorlunda (ofta enligt någon ny modell), dokumentera etc. Och visst är det väsentliga områden, men får lärarna och skolpersonalen några ytterligare redskap och förutsättningar i detta arbete? Har de styrande politikerna satt in några kraftfulla åtgärder för att förbättra resultatet? Det gav inte delårsrapporten några svar eller upplysningar om. (Vi vet ju inte ens om arbetet som beskrivs i rapporten ger några resultat…)

Sedan är ju faktiskt delårsrapporten egentligen bara förvaltningens och tjänstemännens dokument. Och åtgärderna i rapporten bestäms och begränsas av de ekonomiska ramar som politikerna har ställt upp.

Anders Strand upprepade sin fråga och då tog Mats Andersson tillfället att utveckla sin syn.

Mats Andersson fokuserade, förutom att återigen hänvisa till delårsrapporten, på det positiva i skolrankningen. Och det var egentligen bara två saker som var positiva:

“Jag ser ändå två ljuspunkter i undersökningen. Andelen utbildade lärare… och … fullföljd gymnasieutbildning…”

Andersson utvecklade märkligt nog “fullföljd gymnasieutbildning” ganska utförligt. Jag skriver ”märkligt” eftersom det gick utanför ämnet. Strand frågade om grundskolan och det var ju de resultaten som skolrankningen framför allt visade. Och även delårsrapporten…

Ordförande Andersson betonade fullmäktiges kloka beslut om att fullföljd gymnasieutbildning var den enskilt viktigaste faktorn för eleverna att få ett bra liv. Men Andersson var lite fel ute där, fullmäktiges beslut handlade om grundskolan och inte gymnasieskolan. Nä, ska någon få “cred” för vänersborgsungdomarnas framgångsrika gymnasietid (om den nu är det) så är det Kunskapsförbundet. Vänersborg barn- och utbildningsnämnd kan inte ta åt sig äran. 25% av eleverna som gick ur 9:an i våras var inte ens behöriga till gymnasiet.

Medelmeritvärdena i Vänersborg har ökat två år i rad. Det fick Andersson till att säga:

“Vi är definitivt på rätt väg.”

Och på sätt och vis är ju påståendet inte helt fel, men alldeles för förenklat. Medelmeritvärdet har ökat från ett extremt lågt värde och är fortfarande långt efter det svenska genomsnittet. Men Mats Andersson vill gärna se verkligheten som bättre än den är, så ordförande Andersson målade upp en annan och bättre “värld”…

Och det här förhållningssättet hade Andersson också på lärartätheten.

Mats Andersson var inte nöjd med lärartätheten. Men istället för att diskutera hur den skulle bli bättre, eller ens om Andersson hade som målsättning att den skulle bli det, så undvek han problemet genom att återigen skapa en egen verklighet.

Lärarförbundet, menade Andersson, har bara tittat på antalet lärare – och inte antalet lärarassistenter, resurspedagoger och övrig elevhälsopersonal. Det är ingen personaltäthet som visas i undersökningen. Sa Mats Andersson, och blandade “bort korten”. Och kunde därmed lämna frågan.

Mats Andersson uppehöll sig också en del kring sjukskrivningstalen. De hade gått ner i förskolan jämfört med förra året. Och det stämmer, även om det är svårt att se hur mycket från de underlag barn- och utbildningsnämnden har fått. Sjukskrivningstalen fluktuerar nämligen en del mellan månaderna. Däremot har sjukfrånvaron inte minskat bland personalen på fritidshemmen och i grundskolan (även om det fluktuerar även här mellan månaderna). Och det var fortfarande grundskolan det handlade om.

Om det nu är så att sjukskrivningstalen fortsätter att minska i förskolan så kan man undra om det beror på något som politikerna eller de styrande partierna har gjort. Jag ser emellertid inga sådana politiska åtgärder…

Mats Andersson avslutade sitt svar, som tog bra mycket längre än de två minuter han hade till sitt förfogande, med att kommentera närvaroarbetet bland eleverna.

“Alla elever ska bli sedda och bekräftade och saknade om de uteblir från skolans undervisning.”

Sa Andersson. Och jag skulle nog vilja påstå att så har det alltid varit i skolans värld. Men det sker ett bra arbete med de så kallade hemmasittarna i kommunen – det gör det. Tyvärr tror jag dock, och de slutsatserna drar jag utifrån erfarenheter i arbetet med hemmasittare från hela regionen, att problemet oftast är att skolorna inte har resurser att anpassa undervisningen i tillräcklig omfattning om/när hemmasittarna återvänder till skolan.

Anders Strand (SD) var nöjd:

“Svaret var riktigt uttömmande och positivt.”

Jag var inte riktigt lika nöjd. Vänersborg har stora problem, eller utmaningar som många säger nu för tiden. Det visar både Lärarförbundets skolrankning och Skolverkets statistik. Då gäller det att se verkligheten som den är. Det är bara då som man kan ändra på den.

Och här var Mats Andersson svaret skyldigt. Vilket kanske berodde på att de styrande partierna egentligen inte har några åtgärder som ska få skolresultaten att förbättras.

Så faktiskt skulle ordförande i barn- och utbildningsnämnden Mats Andersson (C) kunnat gå upp till talarstolen och helt enkelt svarat Anders Strand (SD):

“Nej, något riktig kraftsatsning är inte på gång.”

Det var för övrigt synd att Anders Strand inte hade ställt sin fråga som en interpellation istället. Då hade fler kunnat delta i debatten.

Orsaken till de sämre kunskapsresultaten ligger naturligtvis i bristande resurser till undervisningen, låg lärartäthet (antal lärare per elev), andelen behöriga lärare och sjukskrivningarna. Om dessa variabler förbättras/ökar så är förutsättningarna för ökade kunskapsresultat goda. För det är definitivt så som Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand skrev:

“Det finns inga genvägar till bra skolresultat. Att försäkra sig om att lärare har rätt förutsättningar i mötet med varje barn och elev måste vara högsta prioritet för alla kommuner.”

KF 3 (23/10): Se verkligheten?

27 oktober, 2019 Lämna en kommentar

Det är fortfarande några ärenden kvar att redovisa från onsdagens kommunfullmäktige, trots de två tidigare bloggarna. (Se “KF 1 (23/10): Kunskapsförbundet” och “KF 2 (23/10): Bibliotek och fiske”.)

Jag minns den tid då delårsrapporterna förbigicks med tystnad – och ett klubbslag. Ingen visade något intresse av vad som stod där. Och huruvida ledamöterna läste igenom alla sidorna, det brukade och brukar vara tämligen många, vet jag inte. Sedan började någon enstaka vänsterpartist, oftast Lutz Rininsland, gå upp och kommentera innehållet, inte helt sällan socialnämndens del. Rininsland satt ju i väldigt många år i den nämnden. Så småningom vågade sig även andra vänsterpartister upp i talarstolen för att kommentera. Och på den vägen fortsatte det. Nu för tiden är det ganska många talare som går upp och kommenterar delårsrapporten.

Naturligtvis var undertecknad vänsterpartist uppe i onsdags och redogjorde för barn- och utbildningsnämndens del. Det fanns egentligen inte så mycket att säga kring nämndens målavstämning. Av 9 förväntade resultat hade 8 resultat gula ploppar, dvs resultatet uppnåddes delvis. Det var helt enkelt så att en avstämning inte var möjlig att göra redan i augusti – därav alla gula ploppar. Det var dock en grön plopp, och det var ett viktigt resultat – medelmeritvärdet i årskurs 9 hade ökat under 2019.

Det nämnde jag från talarstolen. Jag hade också noterat att medelmeritvärdet från förvaltningens egna beräkningar skilde sig från det resultat som Skolverket hade redovisat. Skolverket redovisade ett lägre tal. I efterhand fick jag reda på av förvaltningen att det berodde på att rapporteringen av betygsresultaten till Skolverket skedde innan sommarlovsskolan. Med andra ord innebar sommarlovsskolan att ett antal elever lyckades få godkända betyg “i efterhand”. Å andra sidan kan nog den jämförelse jag gjorde på fullmäktige ändå vara riktig, eftersom man kan förmoda att även andra kommuner också arrangerade sommarlovsskolor. Vänersborg ligger trots uppgången i resultat av medelmeritvärdet klart lägre än genomsnittet i riket.

Naturligtvis lyfte jag även några av problemen i nämnden som att 25% av vårens 9:or inte var behöriga till ett yrkesprogram på gymnasiet, bristen på legitimerade lärare och de alltför höga sjukskrivningstalen bland pedagogerna. Jag avslutade mitt anförande med att säga:

“Jag vet att staten sviker kommunerna. Men det är ändå vi som har arbetsmiljöansvaret för den personal Vänersborgs kommun har anställd. Och vi ska vara medvetna om att det sitter lärare, hemtjänstpersonal och annan personal och gråter på personalrummen. Personal är sjukskrivna för att de inte klarar av kraven. Resurserna räcker inte till för de krav som ställs.”

Nämndens ordförande Mats Andersson (C) tyckte att jag målade allt i svart. Andersson gav en bild av förskola och grundskola som om allt var frid och fröjd – på alla områden. Och då undrar jag, igen – hur kan vi politiker förändra verkligheten om vi vägrar att se hur den ser ut? Verkligheten blir ju inte annorlunda och bättre bara för att vi politiker blundar för den och istället skönmålar den. Hur kan vi då förändra situationen i kommunens förskolor och skolor till det bättre?

Dessutom vet alla som arbetar i skolorna hur det ser ut. Om vi politiker vägrar inse problemen blir det bara löjligt. Och vi tappar förtroende.

Dan Nybergs (S) inlägg var intressant. Även det präglades av optimism, en optimism som det knappast finns fog för. Socialnämnden, där Nyberg är ordförande, prognostiserar ett underskott för 2019 på 52 milj kr. Nyberg konstaterade att det har fattats “tuffa beslut” i nämnden. Prognosen i början av året var nämligen ett underskott på 77 milj kr. Han var nöjd med att det inte har skett några uppsägningar i år, men samtidigt har inte tjänster återbesatts. Vilket självklart har påverkat bemanningen. Så jag vet inte hur nöjda personalen är… Inga siffror nämndens dock. Socialtjänsten har, och håller på att införa, “smart bemanning”. “Smart bemanning” (som nu eventuellt kallas något annat) har starkt bidragit till effektivare scheman, sa ordförande Dan Nyberg (S). Jag ser framför mig hur sjukskrivningstalen bland personalen inom socialtjänsten rakar i höjden och hur det i sin tur kommer att drabba de äldre och sjuka…

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) menade att:

“Köp-sälj-systemet … fungerar inte riktigt i nuvarande form.”

Och då spetsade jag öronen. Var det en kritik av sättet som kommunen styrs på? Nä, det var snarare så att Wiklund ansåg att hans nämnd inte fick tillräckligt bra betalt för den mat som samhällsbyggnadsnämnden levererar. Wiklund var inne på att det tydligen hade blivit samhällsbyggnadsnämndens uppdrag att minska barn- och utbildningsnämndens kostnader. Och det gillade han uppenbarligen inget vidare… (Om det nu är så.)

Under ärendet “Översyn av kommunens regler för mål- och resultatstyrning” var jag för övrigt mycket tveksam till hela styrsystemet med mål- och resursstyrning. Jag tog kort upp Tillitsdelegationens betänkande från 2018 ”Med tillit växer handlingsutrymmet – tillitsbaserad styrning och ledning av välfärdssektorn”. Det var ingen annan som var intresserad av denna tråd. Tvärtom, kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) var mycket nöjd med de dokument som låg tíll grund för styrningen av Vänersborg…

TTELA:s läsare kunde under veckan läsa om att de styrande partierna i Trollhättan ämnar höja skatten med 80 öre. Det är för att klara välfärden. Jag anser att det är dags för Vänersborg att göra som Trollhättan – se verkligheten. Och förstärka inkomstsidan. 

KF 2 (23/10): Bibliotek och fiske

25 oktober, 2019 2 kommentarer

Igår torsdag skrev jag om de fullmäktigeärenden som handlade om Kunskapsförbundet Väst. (Se “KF 1 (23/10): Kunskapsförbundet”.) Idag tänkte jag gå vidare med några ärenden – som dagens nummer av TTELA har “hjälpt mig med”….

TTELA skrev sin första artikel idag (fredag) om fullmäktige – beslutet om biblioteket. (Se TTELA “Frågan om biblioteket avgjord”.) Läsarna noterade säkerligen att ställningstagandena från de flesta partierna räknades upp. Dock inte alla, inte t ex vänsterpartiet… TTELA fortsätter att låtsas om som att det inte finns 9 partier i fullmäktige. Jag tycker inte att det är ok.

Men vänsterpartiet finns och vi röstade för det “vinnande” förslaget, dvs det dyrare förslaget som också kallades alternativ 1. (Se “Så har det då varit kommunstyrelse”.) V ansåg att kommunen så att säga fick mer för varje krona med detta alternativ. Så var kvadratmeterkostnaden per år faktiskt lägre för alternativ 1 än för det “billigare” (alternativ 3) – 1.375 kr jämfört med 1.473 kr per kvadratmeter och år. Snålheten fick inte bedra visheten. Det framförde vi också från talarstolen, vilket TTELA inte kan ha undgått… Dessutom kommer ett mer modernt och påkostat bibliotek vänersborgarna väl till pass och också göra centrum betydligt mer attraktivt.

TTELA hade också en artikel om fisket i Hallsjön. (Se TTELA “Augustsson (S) fick protestlista mot besparingarna vid Hallsjön”.) Några av kommunens fisketillsyningsmän “hälsade fullmäktigeledamöterna välkomna”. De pratade med de som ville lyssna och de informerade om de ungefär 1.500 namnunderskrifter som har samlats in till stöd för fortsatt fiske i Hallsjön.

TTELA skriver självklart inte om den motion (se “Rädda fisket i Hallsjön!”) som jag lämnade in och presenterade under sammanträdet. Motionen yrkade på att kultur- och fritidsnämnden ska tilldelas de pengar som fisket i Hallsjön behöver för att fisket ska fortsätta. TTELA tyckte kanske inte att motionen tillhörde ämnet för artikeln eller var särskilt viktig i sammanhanget…


Det är intressant vad kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa till fisketillsyningsmännen (citerat från TTELA):

“Är det kommunens sak att sköta fiske som kostar oss en halv miljon om året, sa Benny Augustsson och pekade på att Hallsjön måste vägas mot kommunens andra verksamheter.”

Det var en dissning av alla fiskare som heter duga! Fiske är inte värt något jämfört “mot kommunens andra aktiviteter”.

Säger samme Augustsson som nyss har beslutat om ett marknadsföringsavtal med IFK Vänersborg, som totalt sett kan kosta kommunens skattebetalare, inklusive fiskare, 185.000 kr denna säsong. Och då nämner jag i ödmjukhetens namn inte de 20 milj kr som Arena Vänersborg kostar Vänersborg netto varje år…

Sedan undrar jag om Benny Augustsson tänker rätt. Borde inte Hallsjön och fisket ses som en del i en helhet? Jag citerar Visit Trollhättan Vänersborgs besöksguide för 2019 (kan laddas ner här):

“Det finns inga berg som de unika platåbergen Halle- Hunneberg.”

Bergen är stora turistmål och utgör ett viktigt friluftsområde för människor som bor här. Bergen är i sig unika. Hundratusentals är de elever som genom alla år har läst om Västgötabergen i geografiämnet. Fornborgen på Halleberg är Sveriges största. Floran och faunan på bergen är unik för hela Sverige. Bergen bildar Västsveriges enda ekopark. Vi har Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum och Bergagården. Kungen och prinsen är på bergen och jagar. Och vi har Hallsjön…

Visits hemsida kan vi läsa om älg- och bäversafaris, vandringsleder, kanotuthyrning, cykel- och mountainbikeleder. Och Hallsjön.

Detta är den här helheten som måste vägas mot kommunens andra verksamheter.

Och det tror jag egentligen alla gör. Utom Benny Augustsson, de styrande partierna och de borgerliga oppositionspartierna i kommunfullmäktige som beslöt att lägga ner fisket i Hallsjön. Visit Trollhättan Vänersborg gör det. Visit är det gemensamma turistbolaget för Trollhättan och Vänersborg. Här lägger Vänersborg in pengar varje år. Kungajaktsmuséet är en del av helheten, muséet kostar kommunen ungefär 3 milj kr per år. Så sent som den 9 oktober beslutade kommunstyrelsen att anslå 450.000 kr till det projektgruppsarbete som är ett led i skapa förutsättningar för en hållbar reseanledning, med internationell standard, till ekoparken Halle- och Hunneberg.

“Skapa förutsättningar”? Genom att lägga ner en av delarna…?

Så här beskrivs Hallsjön i Visits besöksguide:

”Gillar man att fiska och vill koppla av en stund är Hallsjön på Halleberg en perfekt plats att ”ladda batterierna” på. Det finns fiskeplatser runt sjön som har bryggor, grillplatser, livbojar och soptunnor. Allt fiske sker från land och vill du gå runt sjön är det en fin skogspromenad på ca fem km. Vänersborgs kommun har planterat ut regnbåge i Hallsjön i ca 30 år, årligen sätts 3.000 kg ut mellan april-oktober.”

Det är tämligen ofattbart att lägga ner fisket.

Vi hoppas att de styrande i kommunen snabbt tar sitt förnuft till fånga och ändrar det förhastade och ogenomtänkta beslutet.

%d bloggare gillar detta: