Arkiv
BUN (22/5): Nedskärningar…
På måndag, imorgon alltså, har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det blir ett långt sammanträde, trots att dagordningen är den kortaste under hela året. Det beror på att eftermiddagen ägnas åt en studieresa, ända fram till kl 18.00. BUN ska besöka några förskolor och skolor i kommunen. Tror jag i varje fall. Jag grundar antagandet på några års erfarenhet i nämnden… Förvaltningen brukar nämligen arrangera en sådan resa i början på varje mandatperiod för den nya nämnden. Det är typ för att nya ledamöter ska få en uppfattning om vad de är med och fattar beslut om. Det är fortfarande en väl bevarad hemlighet vilka förskolor och skolor nämnden ska besöka.
Förmiddagen, eller i varje fall en del av den, ägnas åt följande ärenden:
Det är dags för årets första delårsrapport. Den innehåller som vanligt en redovisning av nämndens:
“förväntade resultat som ska bidra till att kommunfullmäktiges inriktningsmål uppnås”
Delårsrapporten är som alltid lika spännande som den låter. Det är till och med april fyra förväntade resultat som bedöms uppnås och ett som inte gör det. Det är en bedömning, eftersom det är så pass tidigt på året.
De fyra förväntade resultat som uppnås är: “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar”, “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar”, “Hållbart medarbetarengagemang ökar” och “Sjukfrånvaron hos våra medarbetare minskar”.
Av dessa är det två som har med förskolans och skolans statliga uppdrag att göra, dvs utbildning, och två som är så att säga kommunala, dvs personalpolitik. Det som kan sägas om de förväntade resultaten är att det pågår ett aktivt arbete i förvaltningen med uppsökande verksamhet för att få fler barn till den kommunala förskolan. Förvaltningen söker aktivt upp vårdnadshavare för att informera om förskolan och öka deras kunskap om förskolans betydelse. De barn som går i den kommunala förskolan har statistiskt bättre förutsättningar för att senare klara grundskolan.
När det gäller tryggheten så arbetar rektorer, pedagoger och övrig skolpersonal alltid med det. Det ingår i det statliga uppdraget.
Förvaltningen skriver:
“Inom förskolan finns utmaningar med hög sjukfrånvaro av pedagoger och problematisk frånvaro för barnen, som påverkar barnens upplevelse av trygghet i lärmiljön. Även grundskolan identifierar frånvaron hos elever och personal som en faktor som påverkar tryggheten.”
Förvaltningen bedömer att det förväntade resultatet om hållbart medarbetarengagemang ska öka, trots att det finns en oro för att:
“den ekonomiska utvecklingen under 2023 påverkar arbetsbelastningen”
Tyvärr är denna oro helt befogad, både 2023 och 2024. Vi får se hur det utvecklar sig… Särskilt med sjukfrånvaron som har en tendens att hänga ihop med arbetsbelastningen. Sjukfrånvaron låg på 9,6% i januari-mars. Det ska jämföras med 13,6% samma period förra året. Men då hade vi pandemin…
Tyvärr bedöms inte det viktigaste förväntade resultatet (sett ur utbildningssynpunkt) av dem alla uppnås, “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”. Förvaltningen skriver:
“Trots att insatser har gjorts bland annat genom lovskolor, undervisning i mindre grupper, enskild undervisning för elever, tät återkoppling mellan lärare och elev och tät kontakt med vårdnadshavare lyckas enheterna inte med att få alla elever behöriga till yrkesprogram.”
Det här är ett stort problem, eller “utmaning” med ett modernt begrepp. En stor del av kommunens elever kommer att få sämre förutsättningar inför resten av livet. Erfarenheten säger också, bortsett från bekymren för den enskilde, att det kan komma att kosta kommunen ganska mycket pengar de närmaste åren i form av t ex försörjningsstöd och vuxenutbildning. Det kommunen sparar på “återhållsamhet” med pengar idag blir mångdubbelt dyrare längre fram.
Barn- och utbildningsnämnden har också egna förväntade resultat, dvs de är inte direkt kopplade till kommunfullmäktiges inriktningsmål. Ett av dem hänger till viss del ihop med det föregående, “Andelen elever i årskurs 9 som har nått lägst betygskriterierna för E i alla ämnen ökar”. Det uppnås inte heller… Däremot bedöms följande egna förväntade resultat uppnås “Andelen elever i grundskolan som når kriterierna för bedömning av godtagbara kunskaper i läsförståelse i årskurs 1 ökar”, “Kvaliteten i förskolan ökar” och “Andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 75 procent närvaro ökar”. Det sistnämnda förväntade resultatet är viktigt för att kunskapsresultaten ska öka i framtiden. Överlag är kunskapsresultaten bättre för åk 6 än för avgångsklasserna i åk 9.
Delårsrapporten innehåller också en hel del ekonomi. Den ser också mörk ut. Prognoserna pekar mot ett underskott på hela 10 milj kr… Och då har ändå BUN fått en ramökning i år på 8 milj kr för en kommande hyreskostnad för Holmängenskolan. Som inte behöver användas till hyran i år… (Men nästa år…)
Orsaken till det befarade underskottet är, förutom minskade statsbidrag(!), ökade kostnader för fler barn inom förskolan och grundsärskolan, ökade kostnader för barn och elever i behov av särskilt stöd (främst avseende psykosociala och språkliga behov) samt skolskjutsar. Dessutom har också flera nya och utökade statliga uppdrag tillkommit som kräver stora insatser och resurser. Och då har ändå inte kostnadsökningarna på grund av inflationen och det allt högre ränteläget räknats in…
Förvaltningen är dock “ekonomiskt positiv”. Den räknar ändå med ett noll-resultat i det kommande bokslutet – med följande besparingar i verksamheten:
- “Antalet anställda minskar på enheter där ekonomisk obalans finns.”
- “Vakanta tjänster inom central administration och barn- och elevhälsan prövas innan tillsättning.”
- “Fortsatt arbete för att minska sjukfrånvaron.”
- “Arbete kring organisation och bemanning för att reducera vikariekostnaderna.”
- “Kontinuerlig bevakning av nya statsbidrag att söka.”
“Antalet anställda minskar…” Det betyder att barnen och eleverna får betala med sin framtid… Men barn- och utbildningsförvaltningen, och nämnden, har inget val, budgeten måste följas.
Det väntar med andra ord några ekonomiskt svåra år inom förskola och skola. Situationen är likartad i hela landet och flera menar att det är kris på skolområdet. Den debatten har väl knappast undgått någon. Det är svårt att inte hålla med om att regering och riksdag måste ta sitt ansvar och helt enkelt höja statsbidragen till kommunerna väsentligt. (Se t ex dagens Aftonbladet – ”Varför ljuger ministern om satsningar i skolan?”.)
En stor del av BUN:s sammanträde kommer att ägnas åt en dialog kring PWC:s utredning “Framtidens skola” – en utredning som syftade till att identifiera och analysera styrkor och svagheter i kommunens skolstruktur. Jag ska inte föregå dialogen, men återkommer i en senare blogg till utredningen.
Förskolan och skolan står inför en mörk framtid. Kommunen har inte några pengar att satsa. Det finns inga överskott någonstans i kommunens verksamheter som kan föras över till barnen och eleverna. Tvärtom, det väntas nedskärningar även på andra håll t ex på de gamla och sjuka. Men det är ett val som det svenska folket gjorde när de röstade i riksdagsvalet i september.
Ibland känns det oerhört tungt att vara politiker…
KS 12/10 (1)
Och så var det dags för ytterligare ett sammanträde med kommunstyrelsen (KS). En stor del av helgen har därför ägnats att gå igenom de 626 sidorna i underlaget för de 31 olika ärendena…
Det ska väl emellertid erkännas att det är i stort sett omöjligt att hinna läsa riktigt allt. Och en del känns lite överflödigt eftersom tjänstepersonerna har gett både bra sammanfattningar och yttranden – i bland annat ärenden som är av mer “formell” karaktär.
Så här ser dagordningen för KS-mötet på onsdag ut:
Som vanligt är det många ärenden som ska gå vidare till kommunfullmäktige i oktober, det nya fullmäktige för övrigt. Flera av de nya ledamöterna kommer sannolikt att bli överraskade över den stora mängd handlingar, och sidor, som de ska förväntas läsa igenom. Men ska de 1.309 kr för att delta i ett möte med kommunfullmäktige kvitteras ut gäller det att göra skäl för arvodet… 
Nämnt belopp är nämligen inläsningsarvodet. Det utgår samma belopp för alla möten med fullmäktige, korta eller längre möten spelar ingen roll. Detta belopp för inläsning går också till alla ledamöter och ersättare som 
någon vecka tidigare har läst alla handlingar och lite därtill (av kommunstyrelsens lista på 31 ärenden går denna gång 17 vidare till fullmäktige).
I kommunstyrelsen finns inte något inläsningsarvode, utan endast arvode för sammanträdestiden – första timmen 304 kronor, därefter 100 kronor för varje påbörjad halvtimme. Styrelsens ordinarie ledamöter, inte ersättare, erhåller därutöver ett årsarvode som ger 2.944 kronor varje månad.
Det blir som vanligt en hel del information på KS sammanträde på onsdag, och som vanligt blir det säkerligen både intressant och lärorikt. Jag ser särskilt fram emot informationspunkten “Utveckla styr- och ledningsmodellen i Vänersborgs kommun”. (Ja, jag vet att jag ibland har udda intressen…) Det följer inte med något underlag till denna punkt, men det gjorde det i KSAU. (Ytterligare några sidor att läsa.)
Det har diskuterats mycket i landet de senaste åren om ett annat sätt att styra en offentlig verksamhet, som en kommun, än den traditionella mål- och resultatstyrningen. Det har t ex talats om tillitsbaserad styrning och ledning. (Se t ex mina bloggar “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.) Det trodde jag var syftet med de nya riktlinjerna för styrning och ledning som kommunen arbetade med, att växla spår till mer av “tillit”… Dock, därav tycks vi inte se något. Jag uppfattar tvärtom tankarna och idéerna på det arbete som pågår som ett sätt att formalisera och få ner de “gamla principerna” i ett mer lättförståeligt dokument.
KS ska bara få information om arbetet, inga beslut om styrning och ledning ska fattas på onsdag.
Delårsrapporten för augusti 2022 ska behandlas. KS ska få både information och besluta om att skicka den vidare till kommunfullmäktige, där rapporten så småningom ska “noteras”.
Det är som alltid med ekonomiska rapporter, de visar på bra resultat men varnar för framtiden. Det tycks alltid följa svåra år efter de goda. Kanske ligger det dock mer sanning i denna uppfattning än vanligt – världsläget är ju inte direkt ljust för närvarande.
Delårsrapporten konstaterar att:
“För att god ekonomisk hushållning anses vara uppnådd ska tre av fyra finansiella mål vara uppfyllda samt att minst hälften av inriktningsmålen uppnås.”
Delårsrapporten innehåller en mycket utförlig övergripande målavstämning för kommunen. Den drar slutsatsen att 3 av 6 inriktningsmål uppfylls. Det är målen “I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”, “Enklare och kortare vägar att starta och etablera företag” och “Vänersborg är en ekologiskt hållbar kommun med minskad klimatpåverkan”.
Två mål är delvis uppfyllda, “Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier” och “Vänersborgs kommun har en god service och hög effektivitet”. Endast ett inriktningsmål uppfylls inte. Det är “Sjukfrånvaron bland våra medarbetare ska minska”. I pandemitider är väl detta helt förståeligt, även om det också finns fler förklaringar.
Rapporten kommer alltså fram till slutsatsen att “minst hälften av inriktningsmålen uppnås”. Det vore intressant att veta vilken uppfattning gemene kommuninvånare har om detta. Å andra sidan har det genomförts en medborgarundersökning som ligger till grund för flera av resultaten på måluppfyllelsen.
Ekonomin går bra, ja till och med osannolikt bra. Det syns på staplarna i diagrammet. (År 2022 är en prognos.)
Kommunens resultat är historiskt unika. (Koncernen är inklusive de kommunala bolagen.) Resultatet för kommunen uppgick år 2020 till 161 milj kr, år 2021 till 185 milj och prognosen för i år ligger på 187 milj kr. Det är ett överskott på 533 miljoner kr de tre senaste åren – en bra bit över en halv miljard kronor!
Kommunen uppfyller inte helt oväntat samtliga finansiella mål.
Vänersborgs kommun tycks stå bra rustad för de kommande åren, trots världsläget och stora investeringar. Men självklart, de kommande investeringar som kommunen står inför är mycket 
omfattande och inflationen och energikrisen pressar upp kostnaderna för både räntor, investeringar och verksamhet.
Kommunens pensionskostnader kommer också att öka de kommande åren. Fortfarande har kommunen en högre arbetslöshet jämfört med riket, men hittills under året har faktiskt arbetsmarknaden i Vänersborg haft en positiv utveckling.
Det finns hur mycket som helst att säga om delårsrapporten. Den innehåller en oerhörd mängd information. Det kanske blir tillfälle att skriva mer om den när den ska upp i kommunfullmäktige om två veckor. (Den som är intresserad av att läsa delårsrapporten kan ladda ner den här.)
I den här bloggen har jag skrivit om två saker som ska upp på onsdagens kommunstyrelse. Det är ganska mycket mer som ska avhandlas. Jag tänkte återkomma till ytterligare några ärenden.
Anm. Du kan läsa del 2 här: ”KS 12/10 (2)”.
Om BUN 19 sept
Så hade då, igår måndag, Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd (BUN) sitt första sammanträde för hösten. Och det slutade som beräknat vid lunch, kl 12.05. Och det var mest tack vare att ordförande Bo Carlsson (C) avhandlade ärendena i beslutsomgången i ett rasande tempo. Han svingade klubban likt en stressad auktionist.
Det tog en bra stund att behandla delårsrapporten. Nämndens ledamöter och ersättare var riktigt på hugget och diskussionens vågor gick höga.
Förvaltningschef Bråberg föredrog ärendet och de förväntade resultaten. (Se “BUN återigen på G (19/9)”.) Bråberg berättade att förvaltningen arbetar uppsökande för att få barn att börja den kommunala förskolan, och att det arbetet hade gett resultat. Fler barn/vårdnadshavare har nämligen bytt från pedagogisk omsorg till förskola, inte bara sett till antalet utan även till andelen. Det jobbades också mycket med ämnesinnehållet i förskolan fortsatte förvaltningschefen. Hon påpekade även att förskolan hade fått statsbidrag för att kunna göra mindre grupper. Det var dock inte säkert att Vänersborg skulle få statsbidrag för detta i fortsättningen.
Vårens avgående 9:or hade något sämre resultat än förra årets när det gällde behörigheten till ett yrkesprogram på gymnasiet. Det var en minimal nedgång, med 0,2%, men ändå en nedgång. Förvaltningschefen menade emellertid att eleverna hade gjort en “stor resa” med tanke på att de hade höjt sina betyg ordentligt under högstadiet. Fortfarande var det också så att flickor hade bättre resultat i skolan än pojkar. Och det ledde till en lång debatt – var skolan anpassad till flickornas sätt att vara och lära?
Flera av politikerna tycktes anse att skolan och undervisningen, och kanske också förskolan, var mer anpassad till flickor än pojkar. Ordförande Carlsson bestämde att det här var något som skulle tas upp särskilt på ett kommande sammanträde. Och det var nog ett bra beslut. Det krävs mer fakta för att komma vidare.
Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram på gymnasiet var 83,5 % vid läsårets slut. Magnus Ekström (KD) menade att det var en oroväckande låg siffra:
“Vi misslyckas med uppdraget att ge eleverna de bästa möjligheterna för det framtida livet och valen.”
Det ledde också till en längre diskussion. Gunnar Henriksson (L) tyckte att det var för lite fokus på de elever som satsade på att komma in på de studieförberedande gymnasieprogrammen. Och det var det några som höll med om. Jag ansåg att man hade en tendens att förminska skolans uppdrag om man bara fokuserade på att elever skulle bli behöriga till yrkesförberedande program, dvs få godkända betyg i svenska, engelska och matematik samt 5 ämnen till. Det ledde ibland till mindre undervisning i t ex SO- och NO-ämnena – och antagligen då också till sämre kunskaper. Även om utvecklingsledare Ackerman inte riktigt höll med om detta.
Det är hur som helst viktigt att förbereda eleverna så att de inte bara kommer in på gymnasiet, utan att de också “kommer ut “, dvs slutar gymnasiet med en examen.
Det var intressanta diskussioner, även för de närvarande tjänstepersorna. Tror jag i varje fall. Det var nog givande för dem att veta hur politikerna tänker och resonerar. Men det är också viktigt att inse vad som är huvudmannens, dvs politikernas, roll och inte. Det är t ex inte politikernas roll att bestämma vad som händer i klassrummen, det är professionens uppgift. Pedagoger och rektor har ett uppdrag från statsmakten. Politikernas uppgift som huvudmän har inget med själva pedagogiken att göra. Deras uppgift är att ge förutsättningarna för pedagogerna att fullgöra det statliga uppdraget. Även om detta blev det en viss diskussion – var det pedagogernas uppgift att hålla budget framför att uppfylla Skollagens krav? Det tyckte inte jag, fast där kände jag mig ganska ensam i församlingen…
Delårsrapporten innehöll även en del ekonomi, så klart. BUN uppvisade den 31 augusti ett överskott på 5,1 milj kr. Eftersom det är en del utgifter som ska betalas senare i höst räknade förvaltningen med att nämnden ska göra ett plus-minus-noll-resultat vid årets slut. Men då krävdes det, flikade förvaltningschefen in, att statsbidragen kommer till kommunen som beräknat.
Nämnden fick också veta att det kostade 700.000 kr att avveckla modulen (”paviljongen”) på Tärnanskolan. Och nämnden som har så många moduler på skolorna i Vänersborg… Förvaltningschefen upplyste även om att förvaltningen inte hade tillräckligt med ekonomi för att ha mindre klasser, nu är det 28-29 elever i varje klass på högstadiet.
Det tidskrävande ärendet följdes av en information om kunskapsresultaten för vt 2022. Sett i efterhand borde kanske denna punkt ha kommit före delårsrapporten, men det är lätt att vara efterklok. Utvecklingsledare Ackermann levererade som vanligt, och förväntat, många tabeller och diagram. Det var svårt att hinna anteckna, men PowerPoint-bilderna kommer att skickas ut i efterhand.
Det var som sig bör också en “Lokalinformation”. Nämnden får med jämna mellanrum en uppdatering av det aktuella läget. Nämnden fick reda på att Öxnereds skola hade invigts med pompa och ståt och att bygget av Holmängenskolan blir dyrare än beräknat. (Se TTELA ”Holmängenskolan blir dyrare än beräknat”.) Samhällsbyggnadsnämnden ska äska ytterligare 20 milj kr hos kommunfullmäktige i tilläggsbudget. Det kommer i slutändan att innebära en högre hyra för BUN.
Ändrat 21 sept kl 10.30:
Jag missuppfattade en del av förvaltningens information när det gällde Hallebergs och Öxnereds förskolor. Därför blev det också en del felaktig information i bloggen. Följande gäller, jag återger ett förtydligande från barn- och utbildningsförvaltningen:
”Det är underhåll av Öxnered förskola som kommer skjutas fram i tiden. Värmekällan (oljepannan) ska bytas på Öxnered förskola med start januari 2023 och då hade samhällsbyggnadsförvaltningen planerat att renovera hela Öxnered förskola samtidigt.
Då samhällsbyggnadsförvaltningen har en begränsad underhållsbudget och det har uppkommit prioriteringar på andra fastigheter (bland annat Hallebergs förskola som blev dyrare än beräknat) så har samhällsbyggnadsförvaltningen fått skjuta på renoveringen av Öxnered förskola.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har kvar renoveringen i sin plan för de kommande åren, med det är i dagsläget osäkert när renoveringen kan utföras. Målsättningen är att under 2024 påbörja renovering av Öxnered förskola men det kommer att kräva politiska beslut som samhällsbyggnadsförvaltningen kommer att efterfråga under nästa år.
Öxnered förskola har dock redan flyttat in delar av sin verksamhet i Öxnered skola för att det krävs evakuering när värmekällan byts under 2023.”
Det krävs också underhåll för Frändeskolan. Det är mycket oväsen från en äldre värmepanna på Frändeskolan, och det stör lektionerna. Det är också ojämn värme och dålig ventilation. Rektor har till och med gått så långt att hon har lämnat ifrån sig arbetsmiljöansvaret.
Kommunen har med andra ord förskole- och skollokaler med väldigt olika standard och förutsättningar. Förskolorna och skolorna är inte likvärdiga. Det ligger en orättvisa i detta, som det är svårt att komma tillrätta med. Frågan är om de nybyggda skolorna på sikt kommer att locka till sig både elever och skolpersonal från de äldre, mer slitna lokalerna.
Det gavs en uttömmande och gedigen dragning om framtidens förskole- och skolsituation i Vargön. Det man slås av, det är hur snabbt det sker omkastningar och förändringar i befolkningsprognoserna. Ena stunden, förra året, sa prognosen att det skulle bli ganska många fler elever i Vargön de närmaste åren. Andra stunden, i år, att det inte skulle bli det. Det krävs en ganska lång framförhållning innan förskolor och skolor kan byggas eller befinliga byggas ut. Med sådana osäkra prognoser blir det komplicerat att planera inför framtiden. Nämnden beslutade slutligen enligt tjänstemannaförslaget. Möjligtvis är investeringsbeslut av den här omfattningen något som borde fattas högre upp i hierarkin. (Se “BUN återigen på G (19/9)”.)
I de andra ärendena som BUN hade att behandla och besluta om denna förmiddag så gick politikerna på förvaltningens förslag. Det var inte så mycket att orda om.
Under förvaltningschefens information fick nämnden reda på att det “kommer och går” familjer med barn på Restad Gård. Det gör det mycket svårt att planera. Just nu finns det ukrainska flyktingfamiljer på flyktingförläggningen som bara ska bo där i 1-4 veckor innan de ska flytta vidare. Under denna kort är det i praktiken omöjligt att ordna skolgång för barnen.
Förvaltningschef Bråberg informerade vidare om att Kostenheten inte kan hålla sin budget, det fattas 4 milj kr…Och inte minst, Ströms Slott inkom med ett svar den 2 juni på nämndens föreläggande. (Se “Efterlängtat möte med BUN”.) Det var inte ett svar som förvaltningen kunde acceptera. Ordförande Carlsson tog därför ett beslut om att BUN skulle ansöka om att döma ut ett vite på 75.000 kr.
BUN fick slutligen reda på att kostnaderna för skolbussarna kommer att öka med 2 milj kr – och att två nya elevhälsochefer har anställts.
Ordförande Bo Carlsson (C) avslutade sammanträdet med att slå klubban i bordet med en imponerande styrka. Carlsson hade bråttom till ett annat möte…
BUN återigen på G (19/9)
När man hittar ett grupputskick från barn- och utbildningsförvaltningen i sin brevlåda, då vet man att man är kallad till sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Och om man dessutom råkar kasta ett snabbt öga på dagordningen, och ser det första ordet i det första ärendet – “Delårsrapporter”… Då känns det som om sommaren har varit kort, alldeles för kort.
Nu på måndag, den 19 september, kommer Bo Carlsson (C) att lyfta klubban i luften för att strax låta den falla ner på skrivbordet – sammanträdet öppnas. Det nya läsåret startar. Sin vana trogen inleder antagligen Carlsson hösten med några väl valda och kloka ord om jordbrukets villkor efter den gångna sommaren. Sedan är det dags för upprop.
Det är samma personer i nämnden som innan valet. Valresultatet slår nämligen inte igenom i kommunens nämnder och styrelser förrän den 1 januari. Det är först efter årsskiftet som eventuella nya ledamöter och ersättare tar plats runt mötesbordet. Och det är fortfarande alldeles för tidigt att börja spekulera om vilka personer, eller ens vilka partier, som kommer att sitta i nämnden. Ja, ingen vet i nu-läget ens vem som blir ordförande.
Måndagens dagordning har följande utseende:
Delårsrapporten i utskicket är inte komplett. Det finns, konstigt nog, inga siffror från 2022 – inget om det ekonomiska läget, ingen prognos för årets resultat, inga nyckel- eller jämförelsetal eller om läget på investeringssidan. Det kommer antagligen ett utskick senare under veckan eller också “dukas” siffrorna fram under mötet.
Den delårsrapport som ledamöterna har i sin hand består “enbart” av en resultatavstämning på de:
“förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås”.
Och det ser bra ut, i varje fall om man räknar de färgade “plopparna”. Förvaltningen redovisar nämligen 6 gröna ploppar, ingen gul och 2 röda. (OBS! Ändrades i den uppdaterade kallelsen.) Gröna ploppar innebär att förvaltningen anser att fullmäktiges inriktningsmål uppnås. Och det är ju bra. Det gör sannolikt också kommunfullmäktiges ledamöter mycket glada…
Det är egentligen bara ett litet problem. Ett av de förväntade resultaten som inte uppnås är “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”. Och det är ett avgörande viktigt mål. Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram på gymnasiet har nämligen minskat 0,2%. Det borde i ärlighetens namn kanske ha stannat vid en gul plopp.
Däremot saknar jag fortfarande en problematisering av förhållandena under denna punkt. Förvaltningen skriver:
“Elevgruppen har dock stått för den bästa utvecklingen någonsin, gymnasiebehörigheten har ökat med sex procentenheter under högstadietiden. Ett stort arbete har genomförts med fokus på tillgängliga lärmiljöer, anpassningar och individanpassat särskilt riktat stöd med extra fokus på de elever som saknat något/några ämnen för att nå gymnasiebehörighet. Insatser har gjorts bland annat genom lovskolor, undervisning i mindre grupper, enskild undervisning för elever, tät återkoppling mellan lärare och elev och tät kontakt med vårdnadshavare.”
Det har uppenbarligen arbetats både intensivt och framgångsrikt med eleverna. Men samtidigt framstår det som om barn- och utbildningsnämnden har alla de ekonomiska resurser den behöver för att lyckas med sitt uppdrag enligt Skollagen. Och så är inte fallet, det redovisades tydligt i budgetprocessen.
Det talas i redovisningen inte om effekterna av den segdragna pandemin. Jag saknar det, det låter som om den inte alls har påverkat skolan och utbildningen, i varje fall inte negativt. Och jag kan fortfarande inte förstå hur undervisningen i högstadiet kan vara så lyckad och framgångsrik när sjukfrånvaron bland personalen har slagit alla rekord och frånvaron av elever varit så omfattande. År 2021 hade omkring 200 elever en lägre närvaro än 75% och i början på 2022 var det 226 elever…
Förklaringen till detta förväntade resultat borde utvecklas och problematiseras i delårsrapporten.
Sedan måste jag flika in, som jag har gjort tidigare, att jag är mycket skeptisk till det stora fokus som ges till att bli behörig till ett yrkesprogram på gymnasiet. Det innebär godkända betyg i svenska eller svenska 
som andraspråk, matematik och engelska samt ytterligare 5 ämnen. Ofta är det de praktiskt-estetiska ämnena det handlar om, dvs idrott och hälsa, slöjd, bild, musik och hem- och konsumentkunskap. Viktiga ämnen som NO- och SO-ämnena lämnas mer eller mindre åt sidan. Och det blir tufft, ofta övermäktigt, för många efter 9:an – de kommer in på gymnasiet, men inte ut. Alltför många får ingen gymnasieexamen.
Man ska också komma ihåg att behörigheten till ett yrkesprogram är, så att säga, den ”lägre behörighetsgraden”. För att komma in på ett högskoleförberedande program krävs godkända betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och godkända betyg i minst 9 andra ämnen. Kanske ska en ökning av denna behörighetsgrad också bli ett inriktningsmål för kommunen…
Men jag vet att det är så här som styrdokumenten och våra myndigheter vill att skolan ska fungera. Förvaltningen utför helt och hållet sitt statliga uppdrag. Och kommunala också tror jag. Jag förmodar nämligen att förvaltningen håller budget. I kommunen står nämligen budgetföljsamheten över Skollagen…
Det andra förväntade resultatet som fick en röd plopp är ”Andelen inköp av miljömärkta varor ökar”. Det resultatet kommer inte att uppnås. (OBS! Ändrades i den uppdaterade kallelsen.)
Det blir en särskild information kring kunskapsresultaten för de elever som gick ur åk 9 i våras. Då kan nämnden räkna med många, snygga och uttömmande diagram. Det finns dock inga underlag utskickade.
Det är likadant med lokalinformationen. All information ges på mötet. Jag antar att det mesta kommer att handla om Öxnereds skola som stod klar inför höstterminen och Holmängens skola där det byggs för fullt.
Barn- och utbildningsförvaltningen har i en förstudie tittat extra noga på framtiden för förskolorna och grundskolorna i Vargön – och kommit fram till slutsatserna:
“Förstudien bedömer att det är lämpligast att bygga ut Granås förskola för att tillskapa 40 nya förskoleplatser (2 avdelningar) i Vargön fram till år 2032. Förstudien visar att det inte finns något behov av nya grundskoleplatser i Vargön, på grund av att antalet 6-12 åringar prognostiseras att minska fram till år 2032. Utredningen bedömer att bygglovet för de moduler som idag står vid Granåsskolan och Rånnums skola bör förlängas till år 2030 för att skapa förutsättningar för en långsiktig planering.”
Det bedöms att investeringskostnaden för en utbyggnad av Granås förskola uppgår till ungefär 15,4 milj kr. Det ger då en årshyra på 920.000 kr. Sedan tillkommer kostnader för t ex personal, måltider, vaktmästeri, förbrukningsmaterial, IT-kostnader, lekmaterial, kontorsmaterial och avskrivningskostnader. De kostnaderna beräknas till nästan 4,5 miljoner.
Den här utbyggnaden ligger dock några år fram i tiden, men det är viktigt att planering sker i god tid. Vi får också se vad politikerna säger om planerna. Jag anar emellertid att de kommer att hålla med.
Barn- och utbildningsnämnden ska yttra sig över den Fördjupade översiktsplanen för Brålanda (FÖP). FÖP:en ser riktigt bra ut tycker jag, även om jag vet att ordförande Carlsson kommer att påpeka några väl valda ord om att jordbruksmark ska exploateras och förvandlas till t ex gator och bostäder. Och det är han mycket skeptisk till… Å andra sidan är det i stort sett bara jordbruk runt omkring samhället. Vi får se vad Sverigedemokraterna säger. Det är ju främst till detta parti som brålandaborna har lagt sina förhoppningar om en ljus framtid…
Nämnden ska vidare föreslå kommunstyrelsen att anta förslaget till förlängning av ”Handlingsplan för Psykisk hälsa 2018-2024” och rekommendera samma kommunstyrelse att godkänna förslaget om att inriktningsdokumentet för ungdomsmottagningarna förlängs tills dess att ett nytt samverkansavtal är antaget, dock längst till och med 2024. BUN ska också revidera riktlinjer för synpunkter och klagomål. Jag tror inte att någon ledamot har några andra åsikter i dessa tre ärenden.
Självklart ska också ordförande Carlsson (C) och förvaltningschef Bråberg ge nämnden information om vad som har hänt sedan sist. De berättar sannolikt om invigningen av Öxnereds skola.
Vi får se om någon av dom också tar upp bullerproblemen på Dalaborgsparkens förskola eller varför konstgräsplanen i Frändefors har varit bortglömd så länge. Eller kanske Skolinspektionens granskning av Vänerparkens skola.
Strax före lunch kommer med all sannolikhet ordförande Carlsson att slå klubban i bordet för att avsluta sammanträdet.
Några ord om BUN (20/9)
Förra måndagen, den 20 september, kl 08.30 greppade Bo Carlsson (C) ordförandeklubban och förklarade sammanträdet öppnat. Det var som vanligt. Precis som om ingenting hade hänt.
Det var nog inte bara jag som hade känt en viss osäkerhet inför barn- och utbildningsnämndens (BUN) första sammanträde efter sommaruppehållet. Det hade onekligen blåst en del kring Carlsson sedan det senaste 
nämndmötet. Det kunde vi läsa om i TTELA den 25 augusti. (Se TTELA “Blåsut portas från Arenan”.)
Bo Carlsson har ju tillsammans med det förra kommunalrådet Marie Dahlin (S) suttit i styrelsen för bandyklubben Blåsut. Och den styrelsen skötte sig som bekant inget vidare:
“Vi har en ny styrelse nu, den gamla har inte skött sig. De har inte gjort de åtaganden de ska och inte betalat av sina skulder hos kommunen.”
Det sa Blåsuts nye ordförande Dan Kjellson till TTELA, och fortsatte:
“Det är en katastrof. Jag har suttit i många styrelser genom åren, men jag har aldrig varit med om något liknande.”
Bo Carlsson (C) klarade uppenbarligen inte av sina åtaganden i Blåsuts styrelse, men att fortsätta ordförandeskapet i barn- och utbildningsnämnden med en budget på nästan 900 miljoner kronor – det har han socialdemokraternas, miljöpartiets och centerpartiets förtroende för. Vi är nog många som anser att det är tveksamt om han fortfarande är värd det förtroendet och den ansvarsfulla posten. Men kommunledningen har som sagt tydligen motsatt uppfattning.
Det blev ett längre sammanträde än beräknat i måndags. Ordförande Bo Carlsson (C) slog inte klubban i bordet förrän nästan 4 timmar senare, strax före kl 12.30.
Jag skrev en blogg innan sammanträdet, där jag beskrev ärendena tämligen utförligt. (Se “BUN! BUN! BUN! (20/9)”.) Det “största” ärendet var “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2021-2029: Förstudie om tillskapande av förskoleplatser i centrala Vänersborg och på Onsjö”.
Det blev en hel del information och frågor i detta ärende. Det var faktiskt lite så att man fick känslan av att några ledamöter inte hade läst underlaget…
Det var nog ingen ledamot som egentligen var negativ till de planer som tjänstepersonerna hade lagt fram i förstudien/utredningen på politikernas bord. Men det var ett stort och omfattande ärende som skulle få konsekvenser för tämligen många år framåt. Och det fanns en del frågetecken.
Det är framför allt prognoserna för befolkningsutvecklingen som utgör en osäkerhetsfaktor. Prognoserna för elevantalet fluktuerar nämligen år från år och det kommer de sannolikt att göra de kommande åren också. Tänk om förskoledelen på Holmängenskolan behövs till fler elever i grundskolan redan 2024? Och även om det inte händer då, så är det bara en tidsfråga tills det behövs en ny förskola på Holmängen – och fler elevplatser på Holmängens skola. Det kanske är smartast att bygga en ny förskola redan nu?
Det ska inte heller glömmas att boendet på Restad Gård är en del av osäkerheten. Hur många barn och elever kommer det att finnas på Restad Gård de närmaste åren? Det vet naturligtvis inte ens Migrationsverket. Det är ingen som kan förutsäga utvecklingen i världen och vilka migrationsströmmar det kan leda till.
Eller som ordförande Carlsson uttryckte det:
“Det vi vet, vet vi. Det vi inte vet, vet vi inte.”
Carlsson menade att nämnden får sätta sin tilltro till de befolkningsprognoser som kommunstyrelsen ger oss.
Om det blir som utredningen har tänkt sig att det öppnas förskola med 85 platser i en del av Holmängens skola, så uppkommer en del frågor som det inte gick att utläsa några svar på i förstudien. De handlar t ex om utemiljön och matsalar. Ska det vara olika lekplatser för förskola resp skola? Fungerar en integrering? Olika matsalar? Förskolan äter ju också frukost, mellanmål… Precis som fritidshemmet. Var ska fritids hålla hus?
Det finns säkerligen många fler frågor, och de tål att diskuteras innan, och under, nästa sammanträde. För det blir nämligen mer tid. Ärendet bordlades.
Det var Kärvling (V) som yrkade bordläggning.
“Jag ser inte vinsten att skjuta på beslutet.”
Sa däremot liberalen Gunnar Henriksson. Henriksson hade tidigare fått information om ärendet i presidiet. Vilket inte “vanliga” ledamöter och ersättare i nämnden hade fått.
Henrik Josten (M) yrkade bifall till mitt förslag. Det blev votering. Nämnden beslutade om bordläggning mot de styrande partiernas och Gunnar Henrikssons vilja.
Jag hoppas att den extra tiden utnyttjas till att utredningen läses igenom och analyseras. Och att det diskuteras med vårdnadshavare, partikamrater, företrädare för andra partier och andra intresserade. Det är viktiga frågor och det handlar om en hel del pengar.
TTELA skrev om ärendet, se “Stort behov av förskoleplatser i centrala Vänersborg”. Det står att Björkholmsgatan ska avvecklas. Och det stämmer, men å andra sidan är förskolan redan nedlagd av nämnden för flera år sedan. Björkholmsgatan öppnades vid årsskiftet av förvaltningen för att platserna i övriga förskolor inte räckte till. Och Norra skolan? Hanteringen av Norra ger mig en smärre ångest.
Bo Carlsson sa:
“Norra skolan är en pusselbit som vi alltid har med oss och som vi funderar över.”
Jag vet inte vad Carlsson menade. Han har varit med och styrt kommunen i 7 år på raken nu. Carlsson är en av de ansvariga för Norra skolans öde.
Ärende 3 hade titeln “Överenskommelse samnyttjande av lokaler mellan barn- och utbildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden”. Även detta ärende beskrev jag innan sammanträdet. (Se “BUN! BUN! BUN!”.)
Det blev några frågor om samhällsbyggnadsnämndens roll i överenskommelsen mellan BUN och kultur- och fritidsnämnden, men också om regelverk och ansvar för t ex underhåll, städning, investeringar, “rörlig utrustning”, undervisningsmaterial osv. Gunnar Bäckman (KD) passade på att flika in att den interna hyressättningen var helt uppåt väggarna…
Förvaltningens förslag till beslut antogs av en enig nämnd.
Det sista tyngre ärendet var delårsrapporten.
Förvaltningschef Bråberg och förvaltningsekonom Edkvist gick igenom rapporten. Och jag kunde som vanligt inte vara tyst. Fast det var ingen större överraskning, jag hade ju talat om i min blogg innan (se “BUN! BUN! BUN!”) vad jag skulle framföra.
Jag sa bland annat det var imponerande att trots stor frånvaro under pandemin bland både lärare och elever och trots de massiva nedskärningarna av personalen under höstterminen 2020 och trots att antalet elever i behov av särskilt och språkligt stöd av olika slag fortsätter att öka och trots att det är brist på pengar för att möta dessa elever, så uppfyllde nämnden alla förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås (utom ett)…
Jag undrade om detta t ex betydde att nämnden skulle kunna avstå ekonomiska resurser till t ex socialnämnden i framtiden…
Det var nog ett rätt provocerande inlägg… Eller? Jag vet inte. Det blev nämligen totalt tyst på sammanträdet. Ingen sa något, ingen politiker, ingen tjänsteperson. Ingen. Bara en öronbedövande tystnad.
Bo Carlsson slog klubban i bordet och konstaterade att nämnden skulle ta en paus. Under denna paus ringde en i den borgerliga oppositionen och uttryckte sin förvåning över att ingen ville diskutera… Vi var två.
Innan sammanträdet avslutades fick nämnden information om läget på Restad Gård. Barn- och utbildningsförvaltningen har fram till och med 17 september placerat 49 elever på Restad Gård i förskoleklass till
årskurs 9. Av de kända planerade förflyttningarna kvarstår nu Mellerud och där finns det ca 22 elever som ska flytta till Vänersborg. Det sker dock inte förrän efter jul. 23 barn har hittills tagits in i förskolan.
Sedan var sammanträdet slut och jag kunde inte låta bli att undra varför inte ledamöterna i nämnden vill diskutera viktiga förskole- och skolfrågor… Och det funderar jag på fortfarande.
BUN! BUN! BUN! (20/9)
På måndag är det dags för politikerna i barn- och utbildningsnämnden (BUN) att återigen ge sig in i elden. Höstens första sammanträde börjar kl 08.30. Och det sker fortfarande på distans.
Dagordningen är osedvanligt kort, men å andra sidan är de tre ärendena som ska behandlas tämligen “tunga”:
I ärende 2, “Reviderad förskole- och grundskoleplan 2021-2029: Förstudie om tillskapande av förskoleplatser i centrala Vänersborg och på Onsjö”, förväntas nämnden besluta att föreslå samhällsbyggnadsnämnden att:
“starta lokalplanering för utbyggnad av förskoleplatser på Onsjö”
Det behövs nämligen fler förskoleplatser i centrala Vänersborg (centrum, Mariedal och Torpa/Tärnan) samt på Onsjö fram till år 2029. Men med tanke på den stora utredning som ligger till grund för ärendet verkar det vid första påseendet vara ett förvånansvärt “okomplicerat” beslut.
Förskolorna i centrala Vänersborg och Onsjö är idag placerade på dessa platser:
De röda prickarna på kartan ovan visar de enskilda alternativen, Förskolan Villa Korseberg och Frida förskola.
Antalet platser i de olika kommunala förskolorna i centrum och på Onsjö ser ut på följande sätt:
Utredningen bollar med olika alternativ för att tillskapa fler förskoleplatser, bland annat så ägnas både Tärnanskolan och Silvertärnan stort utrymme. Även Björkholmsgatans förskola behandlas, även om inte så utförligt. Det finns vidare olika alternativ utifrån den beslutade Holmängenskolan och för Onsjös tre förskolor. 
Alternativen diskuteras från många olika utgångspunkter, t ex pedagogiska och ekonomiska, utifrån kommunens mål, personalförsörjning, styrdokument, barnkonvention, integration, befolkningsutveckling osv.
Det är en gedigen utredning. Den tar tid att läsa igenom och sätta sig in i, några avsnitt är också tämligen “svåra”. Och efter genomläsning, bearbetning och analys skulle man vilja ha tid för att diskutera utredningen och slutsatserna med vårdnadshavare, partikamrater, företrädare för andra partier och andra intresserade. Det är viktiga frågor och det handlar om en hel del pengar. Därför var min första tanke när jag först såg förstudien att jag skulle begära bordläggning – inte för att jag är kritisk till slutsatserna utan för att det behövs mer tid för just diskussion och analys. Men så läste jag i slutet av utredningen:
“Då beslut angående handlingsalternativ inte kommer att kunna fattas av barn- och utbildningsnämnden förrän tidigast 20 september är tidplanen för detta mycket pressad och risk finns för förseningar. Anledningen är att förstudien har dragit ut på tiden.”
Oops. Tidplanen är tydligen så pressad att den politiska diskussionen typ inte hinns med. Det verkar knappt så att nämnden ens hinner besluta i tid. Med andra ord, nämnden bör lita på förvaltningens slutsatser och förslag.
Hmm… Vem är det som styr kommunen – politiker eller tjänstemän?
Men samtidigt som det är så bråttom med beslutet så ska det senare utarbetas detaljplaner, som kan ta ett år, och sedan kan bygglov etc överklagas, vilket kan ta ytterligare ett år…
När barn- och utbildningsförvaltningen i samarbete med andra kommunala förvaltningar har sammanställt alla fakta och allt underlag, diskuterat, jämfört och analyserat, så blir förstudiens/utredningens slutsats, och beslutsförslag, kort och gott att BUN måste skapa fler förskoleplatser på Onsjö.
Förvaltningen själv sammanfattar utredningen och ärendet:
“Förstudien bedömer att det är lämpligast att använda delar av Holmängenskolan för att tillskapa 85 förskoleplatser i centrala Vänersborg. 30 av platserna ersätter Björkholmsgatans förskola. Förstudien bedömer även att 30 förskoleplatser tillskapas på Onsjö genom att bygga ut Skördegatans förskola.”
Det kan väl tilläggas att precis som Björkholmsgatans förskola kommer att uppgå i Holmängenskolans förskola så kommer Norra skolans elever att ingå i Holmängenskolan. Jag tror ibland att det medvetet pratas tyst om Norra skolans öde. I utredningen står det:
“I inventeringen har Norra skolan ingått som kommer att tomställas då Holmängenskolan står klar. … Norra skolan har dessutom en omfattande fuktproblematik vilken inte beräknas kunna åtgärdas på grund av att investeringsmedel för renovering inte beviljats.”
“Tomställas”…?
Det är brist på medel för att åtgärda fuktproblematiken som orsakar “tomställningen”. Liksom att skolan är för stor för att göras om till förskola eftersom det i dagsläget inte finns några:
“andra verksamheter som skulle kunna samnyttja lokalerna med en förskola.”
Norra skolans öde är tragiskt. Det finns inga politiska beslut om nedläggning, ändå ska den bli “tomställd”. Vilket hemskt ord förresten… Jag funderar på vem som egentligen har bestämt att Norra skolan ska “tomställas” – och därmed läggas ner…
För att “pusslet” ska gå ihop krävs det att det finns lokaler till förskolan på Holmängenskolan hösten 2024. Och det ska finnas “lediga” lokaler där menar utredarna:
“…prognoserna för elevantalet gällande årskurs F-6 i centrala Vänersborg har skrivits ned samt att Tärnanskolan har utökat sina lokaler i Gamla Silvertärnan sedan beslutet om Holmängenskolan togs…”
Behovet av en utbyggnad på Skördegatan har att göra med att det är dags att “skrota” modulen som har stått där sedan 2010.
Kostnaderna för att förverkliga förstudiens förslag är naturligtvis intressanta.
“Den preliminära investeringskostnaden för en utbyggnad av Skördegatans förskola beräknas uppgå till 14 miljoner kronor med en beräknad utökad årshyra på cirka 900.000 kronor. Genom att bygga ut Skördegatans förskola kan modulen på Skördegatans förskola avvecklas. … Hyran för modulen är 406.496 kronor/år. Den utökade årshyran efter utbyggnad och borttagande av modul blir cirka 494.000 kronor.”
Det räknas inte heller med några ökade verksamhetskostnader. Det blir det däremot på förskolan i Holmängenskolan. Den totala driftskostnaden för 55 fler barn beräknas bli nästan 6 milj kr per år.
Det ska noteras att utredningen “bara” sträcker sig till 2029. Vad som händer därefter vet man inte idag. Barnantalet skulle kunna öka ytterligare vilket då kanske kräver att hela Holmängenskolan behövs till grundskola. Då måste det finnas mark för att bygga en ny förskola. Fördelen med Holmängenskolan är att det relativt lätt och billigt går att omvandla förskoledelen till grundskola. Om kommunens planer på att bygga fler bostäder på Onsjö södra går i lås så kan det behövas en ny förskola där också.
Jag tycker att prognoserna för befolkningsutvecklingen är en osäkerhetsfaktor. Prognoserna för elevantalet fluktuerar nämligen år från år skriver förvaltningen, men vad säger att de inte fortsätter att göra det de kommande åren? Tänk om förskoledelen på Holmängenskolan behövs till fler elever redan 2024?
Till sist vill jag framhålla förskolans stora betydelse för barnens utveckling och lärande, särskilt för barn med “svag” socioekonomisk bakgrund. Förskolan bidrar till att barn får mer likvärdiga förutsättningar inför skolstarten och barnen får därför bättre förutsättningar att nå högre kunskapsresultat i grundskolan. Det viktigaste är kanske att förskolan betyder mycket för språkutvecklingen och det gynnar framför allt barnen som har ett annat modersmål än svenska. Förskolan spelar här en viktig roll för integrationen.
Ett annat stort ärende på måndag kommer från kommunfullmäktige.
När fullmäktige i november förra året fastställde budgeten för 2022, dvs mål- och resursplanen, så gavs ett uppdrag till kultur- och fritidsnämnden och barn- och utbildningsnämnden. Nämnderna skulle ta fram en överenskommelse kring de lokaler som nyttjas gemensamt.
Och det har de tillsammans med samhällsbyggnadsförvaltningen gjort:
“…fört en dialog och tagit fram en rapport, som kartlagt uppdraget samt tagit fram förslag till hantering/överenskommelse. För att denna överenskommelse ska kunna genomföras krävs erforderliga beslut från högre instans för båda nämnderna.”
Förvaltningarna är överens och de tänker, efter beslutet från “högre instans”, dvs kommunfullmäktige, gå vidare. Målet för förvaltningarna är att kultur- och fritidsförvaltningen ska hyra samtliga uthyrningsbara lokaler av samhällsbyggnadsnämnden, t ex skolornas idrottshallar, för att sedan hyra ut dessa i andra hand till både barn- och utbildningsnämnden och även till t ex föreningar.
Det betyder att kultur- och fritidsförvaltningen kommer att ha:
“huvudansvaret för de fritidsanläggningar som de har idag med tillägg för de uthyrningsbara idrottssalarna i skolorna. I ansvaret för lokalerna ingår även underhåll, skötsel, fast och lös inredning, vaktmästeri samt städning.”
Det verkar vara ett bra förslag.
Till sist ska delårsrapporten behandlas.
Och det är bara att gratulera. Man blir imponerad. Trots stor frånvaro under pandemin bland både lärare och elever och trots de massiva nedskärningarna av personalen under höstterminen 2020 och trots att antalet elever i behov av särskilt och språkligt stöd av olika slag fortsätter att öka och trots att det är brist på pengar för att möta dessa elever, så uppfylls alla nämndens förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås, alla utom ett…
Följande förväntade resultat får en grön plopp:
- “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar”
- “Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön ökar”
- “Andelen barn i förskolan som tar del av en undervisning av hög kvalité ökar”
- “Andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 ökar”
- “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar”
- “Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 25 % frånvaro minskar”
- “Vårdnadshavare upplever att kommunikationsplattformen skapar förutsättningar för vårdnadshavare att vara delaktiga i sitt barns utbildning”
- “Fler medarbetare upplever hållbart, kommunikativt och modigt ledarskap”
Anna Karlefjärd från Karlstads universitet inledde läsåret för lärarna. (Se “Uppstart och omstart – och ej ansvarsfrihet”.) Hon lyfte den stora motsägelsen under covid19-pandemin – frånvaron bland elever och lärare var hög samtidigt som betygsresultaten ökade. Karlefjärd berättade att ett nytt uttryck har myntats i forskarsverige, “pandemi-E”. Flera elever har fått ett godkänt betyg tack vara pandemin, ett godkänt betyg som de antagligen inte hade fått under normala omständigheter. Anna Karlefjärd menade att man i kommunerna måste “problematisera” detta förhållande. Jag kan inte se att det görs i delårsrapporten…
Eller är det kanske så att nämnden har fel förväntade resultat? Resultaten kanske inte har någon anknytning till verkligheten…?
Det enda förväntade resultatet som inte har fått en grön plopp är:
“Andelen barn och elever som upplever delaktighet i undervisningen och tar ansvar i miljö- och hållbarhetsfrågor ökar”
Resultatet har fått en gul plopp, dvs uppnås delvis.
Inte nog med alla pedagogiska framgångar, även ekonomiskt så går det utmärkt. BUN uppvisar den 31 augusti 2021 ett överskott på 10,3 milj kr.
Överskottet beror framför allt på den statliga sjuklönekompensationen under coronapandemin, för perioden januari-augusti. Förskolan har inte heller hunnit utnyttja statsbidraget för mindre barngrupper. Den tredje förklaringen till överskottet är att verksamheterna har haft färre barn och elever än budgeterat. Sedan ska vi inte glömma att förvaltningen minskade antalet anställda ganska drastiskt under höstterminen 2020. Den minskade personalstyrkan, som nämnden gick in i 2021 med, har naturligtvis bidragit till det positiva ekonomiska resultatet.
Förvaltningen beräknar emellertid att överskottet kommer att förbrukas under hösten.
Orsaken är, menar förvaltningen, att antal barn och elever i behov av särskilt stöd fortsätter att öka i både kommunala och externa enheter. Och att det under hösten kommer upp mot 100 nya elever till Restad Gård som ska gå i Vänersborgs grundskolor. (Se “BUN (2): Arbetskläder och Restad Gård”.) Det betyder naturligtvis ökade kostnader. Här har dock kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) gett ett löfte om att hela kommunen ska stå för kostnaderna – det förväntade överskottet ska användas. (Se “KF (3): Delårsrapport och Fossilfritt Vbg”.)
BUN:s prognos för år 2021 visar med andra ord ett nollresultat.
Och med det avslutar jag denna långa blogg. Har du några synpunkter – skriv en kommentar eller skicka ett mail, ett DM (=direktmeddelande, dvs privat meddelande) på Messenger går också bra.
KF (3): Delårsrapport och Fossilfritt Vbg
På fullmäktigesammanträdet i förra veckan diskuterades inte bara budgeten för nästa år (se “KF igår: SD räddade S”) och trafiksäkerheten på övergångsstället vid Rånnums skola (se “KF: Trafiksäkerheten vid Rånnum. Och en kovändning.”). Kommunens ekonomiska situation under innevarande år avhandlades också. Det var under ärendet “Delårsrapport april 2021”.
Klockan hade redan hunnit bli halv 8 (sammanträdet började kl 13.00) när Lutz Rininsland (V) begärde ordet. Han kommenterade kommunens ekonomiska situation och pekade särskilt på det stora förväntade resultatet för året – 98 miljoner kronor. Det är 55 milj över budget… Rininsland ansåg att i synnerhet socialnämnden, men även barn- och utbildningsnämnden, just nu arbetade under ett oerhört tryck. Han frågade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):
“Vore det inte bra att redan nu lämna en antydan om att självfallet kan det här överskottet hamna i tilläggsanslag? Om vi väntar till oktober månad då har ju i stort sett hela året gått och det skulle ju vara välgörande om ett sådant besked om att den beredvilligheten finns kommer nu.”
Det skulle underlätta förvaltningarnas arbete i höst menade Rininsland (V).
Jag lyfte återigen utmaningen/problemet med resurser till elever i behov av särskilt stöd. Det gjorde jag också i ärendet innan, i budgetdebatten. Det var lite enligt principen “droppen urholkar stenen”. Jag hoppas i varje fall att ordspråket ska ha någon sanning i sig…
Det stod i delårsrapporten:
“Barn- och utbildningsförvaltningen fortsätter med ett intensivt budgetarbete på alla nivåer för att nå nollresultat. Då antalet elever i grundsärskolan ökar är det en utmaning för verksamheterna att finansiera detta utan att försämra förutsättningarna i övriga verksamheter. En annan utmaning är rektors uppdrag att inom budget möta barn och elever i behov av särskilt och språkligt stöd, både inom förskola och grundskola.”
Tack vare det “intensiva budgetarbetet” är prognosen för BUN år 2021 ett plus/minus-noll-resultat. Budgetarbetet innebär självklart att rektorerna då tvingas hålla igen så mycket som möjligt på kostnaderna. Budgetföljsamheten leder därför ofta till så att säga “kompromisser” med Skollagen för att uttrycka det diplomatiskt. Det är helt enkelt ett problem och i det närmaste en omöjlighet många gånger att få resurserna att räcka till för det stöd som eleverna enligt Skollagen har rätt till.
Det är vi politiker som borde ta ansvar för detta, när vi inte ger skolan de resurser som behövs. Men det gör vi inte. Vi blundar och överlåter istället ansvaret till rektorerna. Och rektorerna gör fel hur de än gör. Följer de Skollagen går enheten med underskott – och om enheten håller budget så bryter de mot Skollagen.
Det har jag som sagt framfört många gånger tidigare, både i anföranden och i bloggar. Politikerna måste ta ansvar för konsekvenserna av sina budgetbeslut.
Även kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) upprepade sig:
“Vi har ju en situation idag där vi har, för att slippa låna pengar, ska vi investera för de avskrivningar vi har och det resultatet vi har. Vi kan ju bara konstatera att investeringarna ligger långt utöver vad vi har i resultat och avskrivningar. Så för varje miljon vi har i ökat resultat innebär att vi behöver låna mindre pengar.”
Augustsson menade att vi står inför historiskt höga investeringar och fortsatte:
“För att vi ska klara vård, skola, omsorg i en framtid, ja då är det nog, då ska vi vara glada för de resultaten som är nu, för att då har vi ännu större förutsättningar för att klara vård, skola, omsorg i en framtid ju mindre pengar vi behöver låna.”
Jag hade i ytterligare ett anförande tagit upp situationen på Restad Gård och vad alla nya familjer och barn kunde innebära i ökande kostnader för barn- och utbildningsnämnden, och även socialnämnden. (Se “BUN (2): Arbetskläder och Restad Gård”.) När det gällde dessa helt oförutsedda extra kostnader gav Benny Augustsson (S) ett, som jag uppfattade det, löfte om att hela kommunen skulle stå för kostnaderna – det förväntade överskottet skulle användas. Det var ett välkommet besked från kommunstyrelsens ordförande.
I bloggen “Inför KF+ett ev avslöjande” så skrev jag om ärendet “Strategi för Fossilfritt Vänersborg 2030”. Strategin handlar om att kommunen har som mål att vara fossilfri om ungefär 10 år.
Den borgerliga oppositionen inklusive Sverigedemokraterna hade ett annat förslag på skrivningar. Det handlade om ambitionerna på samhällsnivå. Och det var ett förslag som jag nog tyckte var lite “tramsigt”.
Kenneth Borgmalm (S) begärde ordet. Han hade formulerat om de “kontroversiella” meningarna, så att ordet “ska” försvann. Borgmalm läste högt ur sitt kompromissförslag. Det visade sig också att han föreslog att punkt 12 togs bort:
“Andelen gasbilar registrerade i kommunen ska öka till 5 % till 2030.”
Det var Anders Strand (SD) som hade reagerat särskilt mot denna punkt. Strand menade att strategin skulle vara teknikneutral. Det kanske fanns en annan och bättre teknik år 2030 än gasbilar, t ex elbilar och vätgasdrivna bilar. Och det kunde han nog ha rätt i, faktiskt.
Det visade sig att ett enigt kommunfullmäktige antog strategin efter Kenneth Borgmalms (S) revideringar.
Jag tänkte avsluta “rapporteringen” från kommunfullmäktige med en blogg om de lokala ordningsföreskrifterna gällande badplatser.
KS: Sophantering och lite delår
Jag har i mina tidigare bloggar om kommunstyrelsens sammanträde i onsdags mestadels skrivit om ärenden som beslutades av kommunstyrelsen själv. (Se t ex “KS: KFV, sessionssal, Nordkroken, 98 mkr, sponsring och strandvärdar”.) Många ärenden gick dock vidare till kommunfullmäktige och kommer att avgöras där den 16 juni. Ett av dem 
berörde mig lite speciellt, frågan om trafiksäkerheten för eleverna på Rånnum skola. (Se “KS: Trafiksäkerheten vid Rånnum skola”.)
Ärendet om sponsring, donationer, evenemangs- och marknadsföringsbidrag skulle också ha avgjorts av fullmäktige, men det ärendet skickade kommunstyrelsen tillbaka till förvaltningen för ytterligare utredning.
Delårsrapporten (januari-april) går vidare till kommunfullmäktige, det gör den alltid. Jag kunde dock inte låta bli att i min förra KS-blogg nämna att prognosen för kommunens resultat i år är 55 milj kr bättre än beräknat. Prognosen är just nu att resultatet hamnar på 
hela 98 miljoner. Det är en smått osannolik siffra. Som jag ser det så borde kommunen passa på att dela ut mer pengar till verksamheterna, framför allt till social- och barn- och utbildningsförvaltningen. Där är behoven tämligen skriande. Men så lär det inte bli. Samtliga betongpartier torde anse att det är viktigare att betala tillbaka låneskulder alternativt slippa låna till investeringar…
Och på tal om investeringar så uppgår investeringsbudgeten till totalt 775 milj kr för 2021. Nämnderna prognostiserar dock investeringar för “endast” totalt 397 milj kr. Det är i och för sig 55 milj kr högre än under 2020, men nästan bara hälften av fullmäktiges beslut.
Det kan väl också vara värt att notera att delårsrapporten (jan-apr) nämner att kommunens sjukfrånvaro är bland de högsta i landet. Det gäller både för “organisationen Vänersborg” och för den geografiska platsen. Det betyder att sjukfrånvaron i hela kommunen, oavsett arbetsplatser, var bland de högsta. I Vänersborgs kommun som organisation uppgick den till 10,6 procent. I socialförvaltningen var sjukfrånvaron så hög som 13,3 procent.
Ett av ärendena handlade om en viktig och kanske ibland underskattad miljöfråga, sophantering. Kommunstyrelsen skulle “rekommendera” kommunfullmäktige att anta den reviderade renhållningsordningen bestående av avfallsplan och renhållningsföreskrifter. Renhållningschef Lars Jensen var på plats i kommunstyrelsen och föredrog ärendet.
Det fanns självklart mycket bra i planerna, men jag saknade två saker – utemiljön och fastighetsnära insamling.
Det är många turister som besöker kommunen, och fler vill vi ha. De kan besöka “stan”, gästhamnar och campingar. Eller bergen, Skräcklan, Sikhall, Nordkroken och Gardesanna. Och de lämnar efter sig mängder med sopor och skräp.
Det stod emellertid inget i renhållningsordningen om hur allt detta skräp skulle hanteras. Det finns ju oftast bara en enda soppåse (papperskorg) i utemiljöerna där allt avfall slängs, och där blandas då alla typer av sopor t ex rötbart, brännbart, plast, metaller och farligt avfall.
Tidigare fanns det ett avsnitt med rubriken “Källsortering i utemiljöer”. Nu fanns det inget i avfallsplanen som gav förslag på hur dessa problem skulle åtgärdas.
Renhållningschefen gav ett tråkig men ärligt och fullgott svar. Kommunen har haft källsortering utomhus tidigare. Men det gick inte. Det spelade ingen roll hur kommunen än informerade. Turisterna och “gästerna” sorterade ändå inte. Allt skräp fick ändå gå till brännbart.
Tråkigt men sant.
Min andra “större” fråga (jag hade några mindre också) handlade om hushållens sopor.
Jag har sedan en ganska lång tid tillbaka tyckt att den typ av sophantering som vi har i Vänersborg är något “omodern” och inte särskilt miljömässigt tillfredsställande. Det finns bättre och effektivare sophanteringssystem, särskilt det som kallas “fastighetsnära insamling”, FNI. (Jag har skrivit flera bloggar i ämnet, senast för ungefär två år sedan – “Dags att byta sophantering?”.)
FNI innebär att varje hushåll får två kärl och varje kärl är uppdelad i fyra fack. Vitsen är att hushållen sorterar avfallet redan hemma i sina sopkärl. Fördelarna är att hushållen inte behöver åka med soporna till återvinningsstationer och de behöver inte ha en massa lådor hemma där de ”mellanlagrar” avfallet.
Även kommunen har stora fördelar av systemet – de totala sopmängderna minskar, sorteringen ökar samtidigt som avfallet blir ”renare” och det går lättare att sälja. Kommunen behöver inte heller ha så många återvinningsstationer. Erfarenheten från de kommuner som infört systemet är att det är uppskattat, samt att andelen material som gått till återvinning ökat avsevärt. Det är med andra ord miljön som har blivit den stora vinnaren.
Jag ställde några frågor om hur renhållningschefen såg på FNI. Även här fick jag tillfredsställande och godtagbara svar.
Renhållningschefen menade att det skulle vara positivt om Vänersborg införde fastighetsnära insamling. Men, fortsatte han, det innebär i så fall en stor investering på ca 40 milj kr. Det skulle behövas t ex fem nya sopbilar och inköp av nya kärl. Renhållningschefen informerade ledamöterna om att riksdagen har lagt ett förslag om FNI. Han tyckte inte att kommunen skulle göra något förrän staten hade sagt sitt om utformning och regler – och kostnader. Det var inte omöjligt att staten avsåg att bidra ekonomiskt till en förändring, och då vore det onödigt att kommunen i detta läge betalade ur egen kassa.
Och det är ju tråkigt för sortering, återvinning och miljö, men helt förståeligt. 1-2 års “försening” kanske inte gör så mycket, och 40 milj kr är ganska mycket pengar för Vänersborg…
Jag hade en fråga om avloppsslam. Det diskuteras ju om ett nationellt förbud mot att sprida sådant slam på jordbruksmark. Och i miljörapporten från Brålandas avloppsreningsverk står det att slam från Brålanda körs till Häljestorp för att sedan (efter behandling?) spridas på åkrar. Skulle detta fortsätta?
Bo Carlsson (C) kände till en del om detta. Han upplyste oss andra om att avloppsslam sprids bara på åkrar som används till t ex energigrödor. Arla och andra företag accepterar inte att avloppsslam användes på spannmålsåkrar etc.
Det var en del äldre statistik i renhållningsordningen. De skulle uppdateras till nästa version lovade renhållningschefen.
Kommunfullmäktige ska senare behandla och besluta om den reviderade renhållningsordningen bestående av avfallsplan och renhållningsföreskrifter. Jag tror att ärendet kommer att diskuteras och klubbas igenom utan någon större diskussion.
Måndagens BUN (17/5)
I måndags sammanträdde barn- och utbildningsnämnden (BUN) återigen på distans. Det blev ett ganska kort möte. Ordförande Bo Carlsson (C) upplöste församlingen redan kl 11.15.
Det blev egentligen bara diskussioner på två av ärendena. Och då var det kanske inte helt oväntat en viss vänsterpartist som framförde några kritiska synpunkter. Det var en del av de tankar som jag redogjorde för i mina två bloggar inför sammanträdet. (Se “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)” och “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.)
Tyvärr är inte alla politiker i nämnden speciellt diskussionslystna. Det blir ofta en diskussion mellan undertecknad och tjänstemännen. Det är inte riktigt så det ska vara, eftersom förslagen framför allt borde försvaras av politikerna i presidiet, dvs nämndens tre ordförande Bo Carlsson (C), Gunnar Henriksson (L) och Christin Slättmyr (S). Presidiet tittar ju på tjänstemännens förslag på sina presidiemöten och så att säga godkänner dom. I och med det har ju beslutsförslagen blivit politikernas, och kanske framför allt ordförandes.
Tjänstemännen har självklart en viktig funktion på nämndens sammanträden. De sitter ju inne med “expertkunskapen” och kan leverera fakta och svara på frågor. Men besluten, det är politikernas område.
Förvaltningschefen och förvaltningsekonomen föredrog delårsrapporten. Det handlade självklart en hel del om de förväntade resultaten och de olikfärgade plopparna… Nämnden fick som vanligt till sig en fördjupning.
Jag framförde tvivel på mål- och resultatstyrningen. Särskilt uttryckte jag min förvåning, och mina tvivel, över att BUN med 63 personal färre i grundskolan jämfört med året innan och otillräckliga resurser till elever i behov av särskilt stöd ändå gör ett så bra resultat. Sex av de förväntade resultaten hade markerats med gröna ploppar, dvs resultaten var uppfyllda eller
prognostiserades bli uppfyllda under året, och de andra tre plopparna var gula, dvs delvis uppfyllda.
“Nåt är fel” – tror jag att jag sa.
Henrik Josten (M) tyckte inte heller att “ploppsystemet” var något bra system, medan nämndens 1:e vice ordförande Gunnar Henriksson (L) var mycket tillfreds med mål- och resultatstyrningen. Dock utan närmare förklaring. Han hoppades även att det snart skulle bli 9 gröna ploppar… Han utlovade emellertid inte mer resurser till verksamheten…
Prognosen för BUN år 2021 är ett plus/minus-noll-resultat. Förvaltningen informerade om att det hela tiden pågår:
“Ett intensivt budgetarbete på alla nivåer för att nå ett nollresultat.”
Det är ett uppdrag från kommunfullmäktige att hålla sig inom budgetramarna. Uppdraget kunde dock komma i konflikt med både Skollag och Arbetsmiljölag påpekade jag. Ingen politiker tog emellertid upp den tråden.
Tjänstemännen konstaterade unisont att det fanns stora utmaningar i verksamheten. Det nämndes språkliga utmaningar, utmaningar kopplade till trygghet, hot och våldssituationer och en ”utmaning” att få fler barn att börja i den kommunala förskolan. (Ordet “problem” används aldrig av några tjänstemän nu för tiden.)
“Vi ser ett jättestort behov t ex av tidiga insatser.”
Sa en tjänsteperson.
“Mer resurser skulle göra verkligheten så mycket bättre.”
Sa en annan. En tredje slog kort och gott fast att:
“Det behövs mer resurser.”
Som sagt, politikerna var tysta. Jag vet inte, kanske skämdes de…
Det andra ärendet som upptog en längre tid av sammanträdet var då den så kallade skolmiljarden skulle fördelas. Det skrev jag om i bloggen “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.
Förvaltningen ville fördela pengarna bland alla elever i hela grundskolan, inklusive förskoleklassen. (Eller var det politikerna i presidiet som ville det…?)
Vänsterpartiet hade synpunkter på fördelningen. Och det var egentligen helt i enlighet med den linje som Vänsterpartiet har drivit hela tiden, både i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Magnus Lilja och jag yrkade att pengarna skulle gå enbart till högstadiet. Det är bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning och det är dom som snart ska gå ur grundskolan och få sina avgångsbetyg – betyg som de ska söka till önskade program på gymnasiet med. Det är lite tid kvar för att säkra godkända betyg eller att höja dom, så att de har större chans att komma in.
Yrkandet är ganska utförligt och jag återger det i slutet av bloggen.
I diskussionen framförde jag att det vore bra om fler politiker yttrade sig, och det gav ett visst resultat.
En socialdemokrat frågade lite kritiskt om pengarna till förskoleklassen, drygt 177.000 kr, verkligen kunde komma till nytta. Henrik Josten (M) undrade om förvaltningen hade tagit reda på vilka brister det rörde sig om hos eleverna och var pengarna behövdes bäst. Gunnar Bäckman (KD) undrade hur pengarna skulle användas rent praktiskt, det var ju bara en månad kvar av läsåret.
På den sistnämnda frågan svarade förvaltningschefen att det ordnades sommarskola för högstadiet. Vilket jag tyckte var ett bra exempel på vad Vänsterpartiet menade att pengarna till högstadiet skulle användas till. Och då sa Henrik Josten (M):
“Jag håller med, ta bara bort vänsterpartiet.”
Ytterligare två socialdemokrater, inklusive 2:e vice ordförande Christin Slättmyr, begärde ordet och framförde stöd för förvaltningens (presidiets?) förslag om fördelning.
Det visade sig strax innan voteringen, som begärdes av Vänsterpartiet, att, efter fråga från ordförande Carlsson (C), det var ganska få som hade läst Vänsterpartiets yrkande. Ordförande gav då några minuter för genomläsning. Det hjälpte inte. Vid voteringen var det bara två vänsterpartister mot resten – 2-9…
De som inte hann läsa igenom hela yrkandet kan läsa igenom det här nedan. Och det har andra intresserade också möjlighet att göra. (Du kan även ladda ner yrkandet här.)
Barn- och utbildningsnämndens sista sammanträde innan sommaren är den 14 juni.
===
Vänsterpartiets yrkande
Ärende 6: Budget 2021 – Fördelning av tilläggsbudget för skolmiljarden
Förvaltningen föreslår att fördelningen av “skolmiljarden” ska beräknas utifrån antal elever i respektive verksamhet. Och det är som vi ser det inte så som staten har avsett att statsbidraget ska användas.
Syftet med “skolmiljarden” är mycket tydligt. Pengarna ska:
“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.
Statsbidraget ska användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. Pengarna ska användas för att bekosta extra åtgärder, sådana åtgärder som kostar pengar som inte var avsatta i budgeten innan pandemin. Statsbidraget är inte tänkt för att täcka underskott och ”svarta hål”.
Och det är ju faktiskt bara högstadieeleverna som inte har fått “den utbildning de har rätt till”. Det är nämligen bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning. Det har inte några elever i 0-6 haft. Eleverna i förskoleklassen, låg- och mellanstadierna har varit i klassrummen under hela pandemin. Visst har en del elever stannat hemma, framför allt i början av pandemin, men det är alltid elever frånvarande. Och visst har fler pedagoger än vanligt varit sjuka, men det är alltid ett antal pedagoger som är sjukskrivna (precis som på andra arbetsplatser). Så det är ingen kvalitativ skillnad, “bara” en kvantitativ. Men. Det görs aldrig några särskilda ekonomiska insatser om någon lärare är sjuk. Tvärtom, det ska ju sparas in så mycket som möjligt på vikarier. Nämndens majoritet har beslutat:
“Restriktivitet vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”
Dessutom har alla elever i de yngre åldrarna ganska mycket tid kvar av sin skolgång för att ta igen förlorad undervisning. Det har inte eleverna i högstadiet och framför allt inte eleverna i åk 9. Det är många elever i de senare årskurserna som är i stort behov av extra resurser för att kompensera för distansundervisningens följder under coronan.
Utbildningsdepartementet skrev den 14 april:
”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”
Vi yrkar att
Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 2.880 tkr avseende skolmiljarden till grundskola årskurs 7-9.
Stefan Kärvling Magnus Lilja
Vänsterpartiet Vänsterpartiet
Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)
På den norska nationaldagen ska barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträda för näst sista gången innan sommaruppehållet.
Det är en ganska kort dagordning.
Mötet börjar med en lokalinformation. Det är alltid bra för nämndens ledamöter att känna till hur de olika byggprojekten, renoveringar etc fortlöper, och om det t ex har tillkommit några oväntade problem, och kostnader. Det är inga beslut som ska fattas och det följer inte heller med några underlag i kallelsen.
Premier delas fortfarande ut. I år ska utvalda elever i kommunens fem högstadieskolor (inkl Fridaskolan) dela på 14.200 kr. Det är faktiskt nästan dubbelt så mycket som förra året. Pengarna kommer från olika stiftelser, t ex A J Landströms donationsstiftelse och August Hedmans stiftelse. Enligt stadgarna ska viss procent av dessa fonders avkastning fördelas som premier för utdelning till elever i grundskolan vid vårterminens slut.
BUN ska besluta om hur pengarna ska fördelas, vilket inte är så svårt. Fördelningen mellan skolorna grundar sig nämligen på antalet elever. Vilka elever som till sist ska få ta del av pengarna beslutas på respektive skola.
Sedan är det dags för ytterligare en delårsrapport. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många jag har läst under mina år som politiker. Och jag har också tappat räkningen på alla röda, gula och gröna ploppar jag sett i den för delårsrapporten obligatoriska resultatavstämningen…
Resultatavstämningen är en del av sättet att styra kommunen. Det som kallas mål- och resultatstyrning. Som jag ser det tar arbetet med avstämningen inte bara en oerhört massa tid för personal, i BUN för t ex rektorer – tid som istället borde ha lagts på verksamheten, i stället för att försöka beskriva den… Resultatavstämningen har också väldigt lite att göra med verkligheten. Den speglar inte den komplexa vardagen ute på förskolorna och skolorna. Den tvingar istället personalen att försöka se och kategorisera verkligheten och sina uppgifter så att de passar in i de uppsatta målen och förväntade resultaten. Det leder till att i stort sett samtliga pedagoger struntar i dessa kommunala mål och resultat. (För skolans personal gäller bara de statliga styrdokumenten som skollag och läroplaner.) Och i efterhand ska rektorer och tjänstemän ändå försöka passa in verksamheten i de förväntade resultaten…
Och då vill man också visa hur bra verksamheten är. Och det är ofta ytterligare ett problem. Den komplexa och problemfyllda verkligheten förenklas och alla resultat blir positiva. Och eventuella problem blir i stället utmaningar… (Jag utvecklar detta lite senare.)
Nämnden och förvaltningen är alltså tvingade att utvärdera verksamheten i förskola och skola utifrån de mål och förväntade resultat som politikerna har bestämt. Och då gör man det. Man gör som man blir tillsagd… Och då blir det som sagt inte särskilt många röda ploppar. Om förvaltningar, nämnder och kommunen får säga det själva så är det mesta nämligen väldigt, väldigt bra i Vänersborg. Det kan knappast bli bättre – och då kan det ju bara bli gröna ploppar…
BUN:s förväntade resultat ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås. Och det är förvaltningen själv som föreslår “betyg” på sin egen verksamhet… Förslaget redovisas för nämnden i det utskickade underlaget.
Det finns 9 förväntade resultat och förvaltningen ger “betygen” 6 gröna ploppar (=uppnås) och 3 gula (=uppnås delvis). Och det är inte dåligt för en verksamhet som gjorde sig av med 63 tjänster under hösten förra året och där det även saknas resurser för att ge elever i behov av särskilt stöd det stöd som de enligt Skollagen har rätt till. Eller som det uttrycks senare i delårsrapporten:
“En annan utmaning är rektors uppdrag att inom budget möta barn och elever i behov av särskilt och språkligt stöd, både inom förskola och grundskola.”
De gröna plopparna, som alltså markerar att det förväntade resultatet uppnås, ges till följande förväntade resultat:
“Andelen barn och elever som upplever trygghet i lärandemiljön ökar.”- “Andelen barn i förskolan som tar del av en undervisning av hög kvalité ökar.”
- “Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet ökar.”
- “Andelen barn och elever som upplever delaktighet i undervisningen och tar ansvar i miljö- och hållbarhetsfrågor ökar.”
- “Vårdnadshavare upplever att kommunikationsplattformen skapar förutsättningar för vårdnadshavare att vara delaktiga i sitt barns utbildning.”
- “Fler medarbetare upplever hållbart, kommunikativt och modigt ledarskap.”
När det gäller tryggheten, den första punkten, så motiveras den på följande sätt för förskolan:
“Mindre barngrupper bidrar till större möjligheter för både barn och personals arbetsmiljö”
Några förskolor har statsbidrag för mindre barngrupper, medan andra enheter inte har det. De förskolor som inte får statsbidrag kan inte göra barngrupperna mindre med de resurser som kommunfullmäktige ställer till förfogande. Upplever barnen i dessa förskolor samma trygghet?
För grundskolan motiveras den gröna ploppen till stor del av insatser på raster och andra ställen än i klassrummen. Men personalorganisationerna har rapporterat om att den minskade personaltätheten har lett till minskad trygghet och ökad oro. Tillbuden ökade under 2020 och uppgick till 397 stycken. Det har inneburit en fördubbling av de anmälda tillbuden på två år. Och det stod i verksamhetsberättelsen att de flesta tillbuden:
“sker i klassrum under undervisning. Hot och våld av barn/elev är den vanligaste anmälda händelsen.”
Jag får inte riktigt den gröna ploppen att gå ihop med verksamheten. Men tillbuden kanske har sjunkit under vårterminen. Det står dock inget om det i delårsrapporten.
När kommunala mål och förväntade resultat inte passar in i verkligheten, och när man ändå måste utvärdera, så kan utvärderingen ta sig speciella uttryck. Jag har ärligt svårt att förstå motiveringen till varför undervisningen av hög kvalité i förskolan ökar:
“Förskolans systematiska kvalitetsarbete är utvecklingsorienterat, tydligt och det utgår från en helhet och en röd tråd. Formen för uppföljningen är kvalitativ och bidrar till att fler pedagoger kan följa sitt utvecklingsarbete på bra sätt. Arbetet är på god väg med att utveckla innehåll med fokus på hur pedagogerna använder dokumentationen för att utveckla verksamheten samt följa upp sitt arbete och se vad som behöver förändras. Analysarbetet kan fördjupas tillsammans med det situationsanpassade förhållningssättet.”
Visst är det fantastiskt fint uttryckt, men vad innebär detta i mötet mellan pedagog och barn – och hur vet pedagogen att barnet lär sig det pedagogen avser?
Behörigheten till gymnasiet har ökat. Det är svårt att förstå när så väldigt många elever har varit frånvarande från skolan längre perioder och många pedagoger dessutom har varit sjukskrivna. Vi vet samtidigt att kunskaperna hos svenska elever sjunker jämfört med andra länder i internationella undersökningar.
Det har jag skrivit om tidigare. Som motivering till den gröna ploppen står det bland annat:
“Vad gäller elevernas kunskapsutveckling arbetar man utifrån hypotesen att det gynnar elevernas kunskapsutveckling om de informeras om hur de ligger till och vad som krävs för att ta nästa steg.”
En pensionerad lärare av den gamla stammen kan inte låta bli att se vissa farhågor i ett sådant arbetssätt. Även om det ger bra resultat och läroplanen faktiskt tillåter detta. Min farhåga gäller vilken typ av kunskap eleverna får med sig in i framtiden, både till gymnasiet, arbetslivet och livet. För vad händer när kunskapskraven reduceras till konkreta mål av typen “detta ska du kunna”. Vart tar då kunskapsformerna (kvaliteterna) färdigheter, förståelse och förtrogenhet vägen, dvs den kunskap som krävs för att möta och bemästra nya problem och situationer?
Märk väl att detta är en farhåga från en fd lärare. Jag kan ha fel.
Jag räknar upp de förväntade resultat som uppnås delvis, dvs har en gul plopp. Jag avstår från att kommentera.
- “Andelen barn inskrivna i förskolan ökar.”
- “Andelen elever som når kunskapskraven i årskurs 1 ökar.”
- “Andelen elever i årskurs 7–9 med mer än 25 % frånvaro minskar.”
Jag vill avsluta denna del av delårsrapporten, och även denna blogg, med en kommentar.
I konkurrensen mellan skolor och friskolor, och inte sällan också mellan kommunala skolor både inom kommunen och utom, t ex Trollhättans kommun, är det viktigt att visa sina styrkor – hur bra skolan är. Varje elev har nämligen med sig en elevpeng och ju fler elever som väljer en skola, ju mer resurser får denna skola. Och ju fler som väljer bort en skola, ju mindre resurser får skolan. Så är det på en marknad – och på en marknad finns det som bekant alltid vinnare. Och förlorare…
Det leder ofta till en tysthetskultur i verksamheterna, både bland rektorer och pedagoger, och en tendens att vilja marknadsföra skolan på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Det kan ju vara avgörande för att elever och föräldrar ska välja just din skola… Då gäller det att framhålla det positiva, även om det inte alltid stämmer – och vara tyst om det som är mindre bra, om problem… Det kan också vara orsaken till olika slags repressalier, typ omplacering, för de som ändå är ärliga…
Det skulle för övrigt vara intressant att få aktuell statistik på hur många elever i varje årskull som inte är inskrivna i någon av kommunens egna skolor, utan som har valt friskolor eller kommunala skolor i andra kommuner.
Ska nog fråga om det.
Anm. Fortsättning följer i ”Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (2)”.
PS. Läs gärna Lutz Rininslands blogg om onsdagens kommunfullmäktigesammanträde: ”Blogg och blogg – påverkas fullmäktige?”.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer