Arkiv

Archive for the ‘Mariedal’ Category

SHB (19/5): Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor

18 maj, 2020 2 kommentarer

Samhällsbyggnadsnämnden (SHB) har sammanträde i morgon tisdag. Det är en diger dagordning som ska avhandlas. I en del ärenden beslutar nämnden direkt, i andra föreslår nämnden hur kommunfullmäktige ska besluta.

Skog huggs ner och berg sprängs på Mariedal Östra. Det kan de boende i området intyga. De undrar ibland både om husgrunder och -väggar ska stå emot skakningarna i marken och om träd som fälls i området verkligen ska fällas enligt “kartorna”. Inget av detta ska emellertid upp på sammanträdet. Då ska istället SHB besluta att föreslå fullmäktige att priset för fastigheterna på Östra Mariedal ska fastställas till:

“590 kr/kvm för mark avsedd för småhus/villatomter”

Förvaltningen har varit noggrann med värderingen och anlitat oberoende värderare. Förvaltningen skriver, och det är inte utan att man reagerar över de ord som används – och undrar varför de används:

“Värderingen är till synes en fullgod värdering med relevanta jämförelseobjekt och motiveringen till bedömning av marknadsvärdet inger förtroende för att ovan föreslagna beslut är ett marknadsvärde för en byggrätt/fastighet i området Östra Mariedal.”

Eftersom tomternas storlek varierar kommer priserna för tomterna att ligga mellan drygt 500.000 och 950.000 kr. Till denna kostnad tillkommer naturligtvis anslutningsavgift för VA.

På Mariedal har nyligen “en del träd” avverkats och så har det också varit i skogsdungen vid Kindblomsvägen. Och SHB ska faktiskt också behandla ett ärende om detta område.

Det har ju vad jag förstår varit en del strul med företaget bakom köpet av skogsområdet, dvs Brunbergs Bygg. Företaget har ombildats och delats upp, det har varit konkurser etc. (Se TTELA “Lokalt byggföretag i konkurs”.) En del av företagets problem har kanske med Kindblomsvägen att göra, eftersom de boende överklagade detaljplanen vid två tillfällen – och fick rätt båda gångerna.

Brunbergs, via Salamandern ekonomiska förening, struntade därför i byggnadsplanerna, skövlade skogen (och i farten några träd på några grannars mark) och bildade istället fyra villatomter. Vilket inbringade en nätt liten förtjänst. Brunbergs köpte marken för 1,6 miljoner kr av kommunen och annonserade ut varje tomt för 850.000 kr eller till högstbjudande. Hur det gick med försäljningen vet jag inte, men jag antar att det inte har varit några större problem med att hitta köpare. Det kanske till och med har blivit budgivning.

Om Brunbergs fick sålt sina tomter (vilket jag förutsätter) så har försäljningen gett en inkomst på 3,4 milj kr. Det ska jämföras med de 1,6 milj som Brunbergs köpte marken för – en nätt liten förtjänst på 1,8 miljoner med andra ord. Jag antar också att även virket från skogen inbringade en del pengar. (Se “Kindblom – sista kapitlet?”.)

Men så blev det problem på en av tomterna. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:

“När markarbetena på den tomt som numera heter Fiolen 9 påbörjats uppdagades en fylld branddamm. Merkostnaden för markarbetena av branddammen har uppgått till 189.800 kronor.”

Nu har ett förlikningsavtal ingåtts mellan parterna – kommunen, Salamandern ekonomiska förening och nuvarande fastighetsägare. Avtalet stadgar att kommunen ska stå för denna merkostnad på 189.800 kr. Eftersom ingen kände till branddammen. Och detta avtal ska SHB godkänna imorgon. Vilket kan tyckas märkligt av flera skäl. Dels hade ju faktiskt Brunbergs/Salamandern tjänat 1,8 milj kr på ”köp och sälj” av marken och dels var den ifyllda branddammen faktiskt känd sedan tidigare… Det sägs att den har funnits där sedan 1940-talet, och att den var väldigt populär hos salamandrar… (Se gärna ”Ingenting förvånar längre”, där Lutz Rininsland, V, bland annat citerar en motion från år 2011 där branddammen nämns.)

Vi får se vad som händer på sammanträdet imorgon.

Nämnden ska få information om underhåll på fastigheter. Det är inget beslutsärende alltså.

Även SHB har problem med ekonomin. Förvaltningen skriver:

“Underhållsplanen är det verktyg vi har för att försöka planera långsiktigt underhåll på våra fastigheter det förebyggande underhållet. Dock har vi ett fastighetsbestånd med en stor underhållsskuld som gör att vi till stor del får jobba med akut underhåll och det påverkar det planerade underhållet då budget ej räcker till båda.”

Det är mycket som behöver åtgärdas och det handlar om stora pengar. Under “Planerat Underhåll Komponentavskrivning 2020” står det t ex att “Dränering mm. Läckage membran innergård” på Kommunhuset kostar 500.000 kr, renovering av förskoledelen på Skerruds skola 7 milj, byte av mattor på grund av fukt mm på Marierovägens förskola 4 milj och “E huset ytskiktsrenovering omklädningsrum” på Idrottshuset 2 milj.

“Totalt planerat Komponentavskrivning 18.700.000”

Det finns en tabell till i underlaget och den har rubriken “Planerat Underhåll 2020”. Jag förstår inte skillnaden mellan denna och den förra tabellen men även i denna tabell hittar man omfattande åtgärder och utgifter: Brygga Sikhall 220.000 kr, avloppsstammar Folkets Hus 200.000 kr, “dränering avlopp källare innergårdar” på Birger Sjöberggymnasiet 300.000, vindskivor takfot Mariedalskolan 300.000, rivning av lågdelen på Gymmixhallen 500.000 och byte av belysningsarmaturer i ishallen 700.000 kr osv.

“Totalt planerat underhåll 2020: 13.912.745 kr”

Det är ingen diskussion om att det krävs omfattande underhåll av kommunens fastigheter. Vad som är skillnaden mellan de två tabellerna hoppas jag att jag får förklarat efter sammanträdet.

Det kan noteras att de 22 milj kr som ett nytt tak på arenan skulle kosta inte är med i ovanstående siffror. Och inte kostnaderna för en ny sessionssal…

Inte heller kostnader för hamnen i Wargön är inräknade i summorna. I dagarna har nämligen SGI (=Statens geotekniska institut) gjort en fördjupad undersökning av de geotekniska förhållandena i hamnområdet. Det lär bli fråga om skredsäkring tror jag… Och då pratar vi ytterligare några tiotals miljoner… 

För drygt ett år sedan, 21 mars 2019, beslutade samhällsbyggnadsnämnden att föreslå kommunfullmäktige att besluta att tilldela 60 miljoner kronor till renovering av Norra Skolan under 2019-2020. Det beviljades inga pengar. 

Det är ju bara ett problem – verksamheten på Norra skolan fortsätter och i lokalerna vistas och arbetar både skolpersonal och elever. Och de måste ju ha en så god arbetsmiljö som möjligt. Det är orsaken till att åtgärder måste vidtas på Norra skolan.

Nämnden ska därför besluta att:

“godkänna att 3.0 mkr tas av årets medel avsatta för underhållsinvestering på totalt 19,0 mkr och att 5,0 mkr tas från år 2021 på motsvarande sätt.”

Pengarna ska användas till att genomföra ett takbyte på de båda byggnaderna.

Jag ska inte redogöra för ärendet “Upphandling av samverkanspartner för skolprojekt” som för övrigt är en ren informationspunkt, men barn- och utbildningsnämndens förslag till mål- och resursplanen för åren fram till och med 2024 räknas upp:

Det är inte bara pengar till underhåll som behövs, det behövs pengar till nya investeringar också.

Jag reagerade på ordvalet i ett ärende ovan (Mariedal Östra). Det är lite av samma sak på ärendet “Information om hantering av jävsituationer vid upphandlingar som genomförs av enheten fastighet och service”.

I sammanfattningen av ärendet skriver förvaltningen:

“Som upphandlande myndighet är det av största vikt att genomföra upphandlingar på ett korrekt sätt som inger förtroende för de som berörs av myndighetens upphandlingar. Invånarna i Vänersborgs kommun ska känna tilltro till att de upphandlingar som genomförs av vår kommun är väl underbyggda, professionellt genomförda och att de är fria från jäv och annan typ av korruption.”

Varför skriver man så här? Hur ska detta tolkas?

Jag kan inte värja mig från tanken att något har hänt i kommunen – något som inte ska få hända. Men jag vet inte, jag bara funderar utifrån skrivningen. Men jag påminner mig också att PwC skrev i sin granskning av turerna kring renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset, där samhällsbyggnads stod i fokus (se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”):

”Det finns ingen särskild rutin för mutor och jäv.”

PwC påpekade att de inte misstänkte att något sådant verkligen hade förekommit, men rutinerna saknades. Det kanske helt enkelt är detta som SHB vill åtgärda.

Det är ett viktigt och intressant sammanträde imorgon. Det är mycket som vänersborgarna i allmänhet borde få kännedom om.

Kalhygget på Mariedal

19 februari, 2020 2 kommentarer

Efter det som känns som en evighet av regn och hårda vindar så sprack äntligen himlen upp. Solen tittade fram och strålade över Vänersborgs kommun. Den glänste över sjö och strand, men också över vattendrag, ängar, hus, arenor, gator och träd. Och skogar…

Ja, vad passade bättre än en liten skogspromenad… Tänkte jag. Det var läge för en liten tur på Mariedal Östra.

Men…

Tja…

Det blev ärligt talat inte mycket till skogspromenad längs upptrampade stigar. Det blev mer typ bara en promenad… Över stockar och sten, och vattensjuka marker. Det fanns knappast någon skog kvar. Eller stigar…

Det är inte mycket kvar av det gamla skogsområdet på Mariedal Östra. Det moderna skogsbruket har så att säga gjort sitt. De flesta träden är borta. De över 100 år gamla träden likaså.

Avverkade på order av kommunen…

Civilisationen har typ kommit till Mariedal.

I Vänersborg är det svårt för skog att överleva. I varje fall om den ligger “tätortsnära”, dvs så nära bostäder att människor kan dit. Helst ska skogarna ligga mer på bekvämt bilavstånd. Man kan ju inte ha, som en känd socialdemokratisk fullmäktigeledamot uttryckte det:

”rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”

Nä. I det civiliserade Vänersborg ska man helst ta bilen till de mer primitiva och orörda naturområdena.

Det märktes på det som var kvar av träd att det har varit hårda vindar den senaste tiden.

När skogen på Mariedal har avverkats har vindarna fått fäste och flera träd har fallit. Träd som enligt kommunens kartor skulle stå kvar i området. Och kommer det någon ordentlig storm lär väl det som är kvar av skogsdungar på Mariedal bli ännu färre. Och mindre.

Det är inte alltid så lätt att köra skogsmaskiner i ett vattensjukt före detta skogsområde. Ibland får man röja nya “stigar” för att bättre “komma åt” med maskinerna. Och då kan det också hända att civilisationen kräver att några extra träd tas bort…

Det känns som om den världsomspännande diskussion som förs om klimat och skogarnas betydelse fortfarande inte riktigt har nått Vänersborgs kommun…

Och solen fortsatte lysa över sjö och strand. Och kalhyggen…

Kategorier:Mariedal, miljö

Skillnad på teori och praktik…? (1/2)

2 januari, 2020 3 kommentarer

Det har väl inte undgått någon politisk intresserad att Vänersborg under den nya mandatperioden har visat en i det närmaste total brist på miljö- och klimattänk. I våras skövlades den tätortsnära skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut (se “Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”) och nu senast skogen vid Mariedal Östra (se “Miljö i teori och praktik”). Och i tur står skogsdungarna/skogarna vid kvarteret Påfågelögat på Mariedal (se “Påfågelsskogen i Mariedal”) och vid Mariedalskolan (se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”). De ska också bort. Och med dom kommer en stor del av den tätortsnära skogen att ha försvunnit i centrala Vänersborg.

Men det är väl som arbetarkommunens ordförande Elisabeth Bohlin (S) sa i fullmäktigedebatten i juni om Mariedal:

”man kan inte ha rekreationsområden utanför sin dörr, precis utanför sitt hus”

Nä, självklart… Det som står i Grönplanen om att…

“Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.”

…eller som det står i Vänersborgs Miljöprogram 2030 att… 

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

… gäller bara i teorin. Det är bara fina ord som förgyller kommunens planer, policies och program så länge kommunen inte behöver marken…

Jag skrev en blogg om den stora skillnad som finns i Vänersborg när det gäller miljö- och klimatfrågor – mellan teori och praktik. (Se “Miljö i teori och praktik”.) Det blev en debattartikel i TTELA, som dock aldrig publicerades. Den var för lång… (Jämför gärna med dagens insändare/debattartikel om cykeln, se här, på 4.500 tecken…) Det blev istället en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), den främste företrädaren för det stora betongpolitiska blocket i Vänersborg.

Interpellationen lämnades in dagen före fullmäktigesammanträdet den 18 december. Tanken var att Augustsson skulle besvara interpellationen den 12 februari. Då skulle fler kunna sätta sig in i problematiken och delta i debatten. Tänkte jag. Men så blev det inte. Benny Augustsson besvarade den direkt i december. Visst blev det en debatt, men inte riktigt så omfattande och djuplodande som jag hade hoppats.

I slutet av denna blogg så återger jag min interpellation i sin helhet. Här nöjer jag mig med själva frågorna som avslutade interpellationen:

“Vad är meningen med att utveckla gröna planer om det inte finns några konkreta och ärliga avsikter att förverkliga dem?”
“Hur märker vänersborgarna att miljöfrågorna i kommunens planer, policies och program, t ex Miljöprogram 2030, samverkansgrupper och dokument betyder något för den praktiska politiken i Vänersborg?”

Benny Augustssons (S) skriftliga interpellationssvar löd som följer:

“Utöver vad Stefan Kärvling räknat upp när det gäller planer så finns det också ett bostadsförsörjningsprogram som godkändes av Kommunfullmäktige den 21 juni 2017 som talar om att vi behöver bygga minst 160 bostäder per år i varierat utbud i Vänersborgs kommun.
Det finns både konkreta och ärliga avsikter med dom planer och program som finns. Dom används som underlag för översiktsplan och fördjupade översiktsplaner. Dom används som underlag för framtagande av våra detaljplaner. Givetvis så kan intressena i respektive plan och program gå isär men det är dom avvägandena som kommer i dom förslag till planer som sen politiken får fatta beslut om. Senast i raden var detaljplan för Galeasen.
Om Vänersborgarna läser på förslagen till detaljplaner så ser man vilka hänsyn man tagit i respektive plan.
Vi bildade en Samverkansgrupp för hållbar utveckling och miljö för att få verkstad i arbetet med Agenda 2030. Det var också samverkansgruppen som tog fram förslaget att ansöka till Glokala Sverige för att därigenom få större kunskap, och samarbete med andra kommuner i arbetet med dom 17 hållbarhetsmålen och dom 169 delmålen i Agenda 2030.”

Det var också detta som Augustsson framförde i den (muntliga) debatt som följde i fullmäktige.

Det svar som Benny Augustsson (S) framförde, skriftligt och muntligt, tolkar jag som att mina “misstankar” var riktiga. De gröna planerna för ett attraktivt och långsiktigt hållbart Vänersborg är underordnade andra planer. De används bara till, som Augustsson skrev:

“underlag för översiktsplan och fördjupade översiktsplaner.”

Som inte är bindande, utan som i sin tur bara används som underlag för detaljplaner. Det är detaljplanerna som gäller. De “gröna” planerna och programmen gäller bara så länge de inte krockar med andra intressen, dvs står i vägen för framför allt bostadsförsörjningsprogrammet. Och då betyder inte heller planerna och programmen något för den praktiska politiken i Vänersborg.

Benny Augustsson skrev också i svaret:

“Om Vänersborgarna läser på förslagen till detaljplaner så ser man vilka hänsyn man tagit i respektive plan.”

En detaljplan betyder ju i sig, i praktiken, oftast ett ingrepp i naturen, att naturvärden ska försvinna och tas bort. Men då ska “hänsyn” tas skriver Augustsson, dvs, det ska “förstöras” typ så lite som möjligt. Men det är ändå byggandet som har prioritet. (Självklart måste det byggas nytt. Men frågan är var och vilken natur som ska förstöras. Och det finns väldigt positiva exempel på hur åtgärder kan förändra natur till det positiva, men de har jag inte hittat i Vänersborg.)

Det fanns ingen miljökonsekvensbeskrivning i detaljplanen för Mariedal Östra. Det fanns däremot en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:

“Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.”

Det stod inget mer. Det stod inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det stod bara att planområdet inte låg i ett Natura 2000-område och att:

“byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

Så var det med den “hänsynen” i den detaljplanen…

Det gjordes inte heller någon miljökonsekvensbedömning för avverkningen vid Kindblomsvägen. Kommunen bedömde inte att skövlingen av skogen innebar någon “betydande miljöpåverkan”…

Med andra ord, det är skillnad på teori och praktik…

I interpellationsdebatten var också samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) uppe i talarstolen, liksom Lutz Rininsland (V) och Gunnar Lidell (M). Tyvärr så strulade inspelningen av sammanträdet så det går inte att lyssna på anförandena i efterhand.

Här följer slutligen min interpellation (i sin helhet) som lämnades in den 18 december och som alltså besvarades dagen efter.

===

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande

Skillnad på teori och praktik…?

I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag. Kommunen organiserar också olika råd och samverkansgrupper. Det söks pengar från skilda håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument.

Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen leder ofta åt ett annat håll. Politikers vilja att nå andra, mer konkreta och kanske också kortsiktiga mål, som t ex ekonomiska, övertrumfar oftast de planer och program som finns beslutade för ett attraktivt och långsiktigt hållbart Vänersborg…

Ofta hittas denna “konflikt” på miljöområdet. Det är faktiskt svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun.

1. I Vänersborg finns en “Grönplan”. Den antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet och planen betonar t ex att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas.

2. Vänersborg har också ett miljöprogram. Miljöprogram 2030, som antogs av kommunfullmäktige i februari 2016, börjar med att redovisa de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen antog i april 1999. Och det slås fast att:

“Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.”

Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”. Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

3. Vänersborg har också en skogsbruksplan. Den antogs av kommunfullmäktige 1992 och gäller fram till årsskiftet. (Enligt uppgift jobbas det just nu med frågan om en framtida policy.) I skogsbruksplanen beskrivs all skog som finns i kommunen.

Jag har tittat på det fd skogsområdet på Mariedal Östra som exempel. Mariedal Östra är i skogsbruksplanen uppdelad i tre “avdelningar”. I beskrivningarna hittar vi formuleringar som “bostadsnära”, “högstammigt barrbestånd i tätortsnära läge”, “mycket strövstigar i området” och för hela skogsområdet står det:

“anpassad avverkning.”

Det “anpassade avverkningen” handlar om “gallring” och i en avdelning om “ljushuggning”. Det står inte något i skogsbruksplanen om att skogen ska huggas ner…

4. I november beslöt kommunstyrelsen att Vänersborgs kommun ska ansöka om deltagande i Glokala Sverige. Glokala Sverige är ett kommunikation- och utbildningsprojekt med syfte att stärka kunskap och engagemang om Agenda 2030.

Agenda 2030 innebär att alla medlemsländer i FN har förbundit sig att arbeta för att nå en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar värld till år 2030. Agendan har ställt upp 17 mål som ska bidra till socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. Två av målen är “Hållbara städer och samhällen”, som t ex handlar om att minska städernas negativa miljöpåverkan och tillhandahålla grönområden, och “Bekämpa klimatförändringarna”, som bland annat handlar om att förbättra medvetenheten om klimatförändringarna…

Mina ögon fastnar dock särskilt på målet “Ekosystem och biologisk mångfald”. Målet konkretiseras med följande ord:

“För ett hållbart nyttjande av landsbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald.”

I två av delmålen kan vi vidare läsa:

* “Till 2020 bevara, återställa och hållbart använda ekosystem på land och i sötvatten och deras ekosystemtjänster, särskilt skogar…”

* “Till 2020 främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen i hela världen.”

Det finns många visionära tankar och planer i kommunen. Det finns många fina ord i fina dokument om hur Vänersborg ska bli attraktivt och långsiktigt hållbart. I praktiken vet jag inte vad de betyder eller har betytt. För skogen i Mariedal östra (och vid Kindblomsvägen) har de uppenbarligen inte betytt någonting. Och man kan undra vad poängen är med att utveckla den ena gröna planen efter den andra om det inte finns några konkreta avsikter att förverkliga målen i dem.

Det är stor skillnad mellan teori och praktik i Vänersborg.

Med anledning av ovanstående så skulle jag vilja ställa några frågor till kommunstyrelsens ordförande:

Vad är meningen med att utveckla gröna planer om det inte finns några konkreta och ärliga avsikter att förverkliga dem?

Hur märker vänersborgarna att miljöfrågorna i kommunens planer, policies och program, t ex Miljöprogram 2030, samverkansgrupper och dokument betyder något för den praktiska politiken i Vänersborg?

Vänersborg 17 dec 2019
Stefan Kärvling

Miljö i teori och praktik

27 november, 2019 2 kommentarer

I Vänersborg upprättas det kontinuerligt och ofta planer, policies och program av olika slag, även på miljöområdet. Det söks pengar från olika håll, och ibland får kommunen bidrag från t ex staten för att starta samarbetsgrupper, anställa folk och för att producera dokument.

Det görs ofta ett bra jobb från kommunens tjänstemän och experter, men den politiska viljeinriktningen och styrningen, som också åtminstone de högre cheferna är en del av, leder ofta åt ett annat håll. Det påverkar ibland, enligt min erfarenhet, enskilda tjänstemän till att snarare verkställa politikers vilja än de tämligen högtravande planer och program som finns beslutade…

Ofta tycker jag mig hitta denna “konflikt” på miljöområdet. Det är ibland svårt att hitta tecken på miljömedvetenhet och miljöarbete i den vardagliga, praktiska politiken i Vänersborgs kommun.

När det gäller VA så motarbetas de som har andra lösningar än de kommunala. Många enskilda avloppsanläggningar förbjuds, trots att reningen är bättre än kommunens egen. Solvarm med sin kretsloppslösning har till och med fått försvara sitt naturhus i domstol. (Se ”Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Kommunens VA är “linjärt”, en stor del av kvävet och fosforn tas inte tillvara. Årligen släpps också orenat avloppsvatten ut i vattendragen, sk bräddning. (Se ”Kommunens avloppsrening”.) Sophanteringssystemet i Vänersborg använder en gammal modell för insamling av sopor. Det finns inga tecken på förändring, dvs övergång till andra system, som återvinner hushållens sopor på ett mycket effektivare sätt. (Se ”Dags att byta sophantering?”) Skogar och skogsdungar huggs ner för att ge plats åt villor. (TTELA hade igår en (låst) artikel om Mariedalskogen, se “Här skövlas Mariedalsskogen”.)

Jag tänkte titta på några av de dokument kring just grönområden som finns i Vänersborg.

En “Grönplan” antogs av kommunfullmäktige i april 2009. Den börjar med att citera några viktiga nationella mål:

  • ”Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö- som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas.” (Nationellt Miljömål – God bebyggd miljö, Delmål 1, 2010)
  • ”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.” (Nationellt Miljömål – Ett rikt växt- och djurliv)
  • ”Mark- och vattenmiljöer samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter ska särskilt beaktas.” (Miljöbalken 3:6)

Grönplanen beskriver vilken betydelse de gröna miljöerna har för människors hälsa och livskvalitet, något som bekräftas av forskning. Planen betonar att forskning också har visat att de gröna områdena måste ligga nära bostäderna för att utnyttjas.

Grönplanen tar självklart också upp grönområdenas betydelse för den biologiska mångfalden:

“Sammanhängande grönområden har stor betydelse som spridningskorridorer och stråk för både växter och djur.”

Grönplanen poängterar särskilt att värdefull natur som “bergbundna skogsområden intill bebyggelse” är viktiga att bevara. Om skogsområdena vid Lillån och Restad, där Mariedalskogen låg, skriver planen att:

“Det är viktigt att området planeras och sköts så att det även i framtiden kan utgöra ett skyddsområde i kombination med rekreationsområde.”

Och lite senare i planen står det att det behövs en skötselplan så att större avverkningar kan undvikas och att skogen föryngras. Det är dock aktuellt redan när Grönplanen antas att det ska ske en exploatering vid Mariedal Östra, så just Mariedalskogen beskrivs inte särskilt. Det går dock inte att ta miste på Grönplanens intentioner att bevara gröna områden och särskilt skogsområden i närheten av bebyggelse.

Miljöprogrammet 2030 är av senare datum. Det antogs av kommunfullmäktige i februari 2016. Miljöprogrammet 2030 målar upp:

“en bild av vad visionen innebär i praktiken, med fokus på miljöområdet. Helt enkelt en bild av hur vi vill att det ska se ut i vår kommun i framtiden.”

Miljöprogrammet 2030 redovisar till en början de 16 nationella miljömål som den svenska riksdagen har antagit. Och det slås fast att:

“Vänersborgs kommun har sedan början av 2000-talet arbetat med lokala miljömål för att uppfylla de nationella miljömålen.”

Det framhålls att Vänersborg länge har arbetat med Agenda 21, som är FN:s handlingsprogram för en hållbar utveckling. Och sex av kommunens politiker säger i programmet:

”Vi har tagit fram ett miljöprogram som syftar till att värna livsbetingelser för våra kommuninvånare, idag och i framtiden.”

Mål 12 i de nationella miljömålen har beteckningen “Levande skogar”…

Kommunen konkretiserar vad “Levande skogar” innebär för Vänersborg:

“Skogens flerdimensionella värden utvecklas och tillvaratas. Stor hänsyn tas till biologisk mångfald, vattenkvalitet, rekreationsvärden och kulturhistoriska värden. I tätortsnära skog prioriteras naturvård, friluftsliv, rekreation och god tillgänglighet.”

Detta utvecklas inte mer i programmet, men vissa formuleringar tangerar åtminstone skogarnas betydelse. Det sägs t ex att:

“alla barn har möjlighet att leka och vistas såväl inomhus som utomhus i hälsosamma och inspirerande miljöer.”

Det här är några av de övergripande tankar som alltså har redovisats i Grönplanen och Miljöprogrammet 2030. Det är fina ord i fina dokument. I praktiken vet jag inte vad de har betytt. För skogen i Mariedal östra har de uppenbarligen inte betytt någonting.

Dokumenten inspirerade mig till att se vad som uttrycktes när detaljplanen för Mariedal Östra togs fram och sedermera beslutades. Min nyfikenhet förstärktes också av att det ikväll ska beslutas om en detaljplan för Galeasen på Sanden av kommunfullmäktige. I handlingarna står det nämligen:

”Alla planer ska enligt miljöbalken behovsbedömas, dvs en bedömning om planen kan tänkas innebära betydande miljöpåverkan. Om planen kan innebära betydande miljöpåverkan ska planen miljöbedömas och en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tas fram. MKB ska utreda den betydande miljöpåverkan som ett fullt nyttjande av planen kan tänkas orsaka. Syftet med miljöbedömningen och därmed även MKB är att integrera miljöaspekter i planen så att en hållbar utveckling främjas.”

Därför begärde jag ut denna miljökonsekvensbeskrivning för Mariedal Östra. Den skickades för övrigt vidare till berörd tjänsteman med kommentaren:

“Du kanske kan stilla denna obändiga nyfikenhet…?”

Det fanns en “Behovsbedömning av miljöbedömning” daterad den 10 november 2009. I den slogs det fast att:

“Det blivande planområdet består till största delen av kuperad skogsmark i direkt anslutning till bebyggelsen.”

Det står inget om den biologiska mångfalden, natur- och kulturmiljövärden, friluftsändamål, livsbetingelser för invånarna eller hälsosamma och inspirerande miljöer för barnen. Det står bara att planområdet inte ligger i ett Natura 2000-område och att:

“byggnadsförvaltningen bedömer att genomförandet av planen inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Planen behöver därför inte miljöbedömas.”

Länsstyrelsen höll i samrådet med byggnadsförvaltningen:

“Länsstyrelsens uppfattning är att planförslaget inte kommer att medföra någon betydande miljöpåverkan.”

Och inget mer.

Nu var detta före både Miljöprogram 2030 och Greta, men faktiskt samtidigt med Grönplanen. Dock har det ju gått några år från fastställandet av detaljplanen till den faktiska skövlingen av skogen i Mariedal Östra. Det hade funnits gott om tid för politikerna i Vänersborg att fatta nya och andra beslut.

Men nu är det för sent. Skogen är borta…

Det är skillnad på teori och praktik i Vänersborg…

Det händer saker på Mariedal!!

23 november, 2019 Lämna en kommentar

I tisdags höll journalisten och författaren Roger Olsson ett föredrag i Vänersborgs museum. Föredraget arrangerades av Naturskyddsföreningen och det handlade om skogens påverkan på klimatet. (Se “Skogen, skogsbruket och klimatet”. Om du missade föredraget så finns det en äldre version på YouTube – se “Boreala skogar och klimatförändringar”.) 

Det är ett välkänt faktum att skogar minskar mängden koldioxid i luften, sk kolsänkor. Det beror på att kolet (koldioxiden) från atmosfären används vid uppbyggnaden av biomassan. Skogar lagrar dessutom stora mängder kol i marken. Barrskogarna i norra Nordamerika, Europa och Ryssland har större betydelse som kolförråd i världen än de tropiska regnskogarna.

Omvänt frigörs koldioxid när skogar avverkas. Samtidigt som det inte sker någon fortsatt upptagning av koldioxid från luften, eftersom träden inte finns kvar. Kalhyggen är helt enkelt klimatbovar. Det är naturligtvis dessa fakta som har gett upphov till de starka reaktionerna när regnskogen skövlas i allt snabbare takt i t ex Bolsonaros Brasilien.

Allt det här är som sagt välkänt. I varje fall utanför kommunhusets väggar i Vänersborg. Kanske finns det kunskap om skogar och deras betydelse för klimatförändringar i kommunhuset också, men det är lite osäkert eftersom tecken på vetskapen lyser med sin frånvaro i de styrande partiernas praktiska politik. (Vilket märkligt nog inkluderar miljöpartiet i Vänersborg.) För i Vänersborg huggs som bekant skogar ner både i Blåsut (Kindblomsvägen) och på Mariedal (Mariedal Östra) – och fler skogar (Påfågelskogen) och skogsdungar (vid Mariedalskolan) står på tur.

Och det är knappt några politiker som bekymrar sig om skogarnas betydelse för klimatet. Det hörs inga protester, det framförs inga betänkligheter. Tvärtom. Betongpartierna (asfaltpartierna är kanske mer passande?) kör bara på – skogarna ska bort och villor ska byggas. Det är nästan så att man kan tro att klimatförändringar är någon annans problem, inte vårt, inte Vänersborgs…

Och skogsarbetarna, som avverkar skogen i Mariedal Östra, är effektiva. När jag tog några fotografier förra fredagen (se “Snart är skogen på Mariedal borta…”) fick jag gå åtminstone 5 minuter på skogsstigarna innan jag kom till platsen för avverkningen.

Igår, en vecka senare, behövde jag inte gå på några stigar alls. Det fanns nämligen inga kvar – skogen och därmed stigarna var borta…

Det var ärligt talat deprimerande.

Det finns grupper, samverkansorgan, institutioner, kommittéer i kommunen, ja till och med en egen nämnd, som sysslar med miljöfrågor. De producerar varje år en försvarlig mängd dokument, planer, policies, principer och program. Men man kan undra om någon av dom någonsin har tittat på och funderat på det här med avverkningen av Mariedalskogen, och de andra skogarna i kommunen. Har någon av dom t ex räknat på hur mycket koldioxid som frisätts genom att skogen i Mariedal huggs ner? Eller på hur mycket koldioxid som kommer att produceras när husen byggs, eller när de nya villaägarna tar sig till jobbet?

Och har Vänersborg egentligen något reellt klimatarbete? Eller något seriöst klimatmål? Jag tror inte det.

Träden runt Mariedalskolan står däremot fortfarande kvar. Inget har hänt under veckan. Men det är väl i och för sig bara en tidsfråga… Enligt rykten så kommer i varje fall inte några sprängningar att utföras i år. Det skulle förresten se ut om Förvaltningsrätten förklarade att fullmäktiges beslut var olagligt – och samhällsbyggnadsförvaltningen redan hade verkställt det… (Se “Överklagan till Förvaltningsrätten”.)

Däremot har ett antal arbetare intagit skolgården på Mariedalskolan. Till allas överraskning. I varje fall för personal och elever på Mariedalskolan… De hade enligt uppgift inte en aning om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade något på gång på skolan…

Det är arbetare som är utskickade av samhällsbyggnadsförvaltningen för att göra om de tre lekplatserna (aktivitetsområdena) på skolan. Och det är självklart en vällovlig gärning. Barnen och eleverna på våra förskolor och skolor ska naturligtvis ha bra utemiljöer. Och jag tror mig veta att det fanns en del att göra med lekplatserna.

Men…

Borde inte samhällsbyggnadsförvaltningen ha lärt sig av sina nyligen begångna misstag…? Borde inte personalen ha informerats om att det skulle ske ett arbete med och på lekplatserna? Borde inte utformningen av lekplatserna ha skett i dialog och samverkan med skolans personal…? Och inte bara det, Mariedalskolan har ett väl utvecklat elevrådsarbete. Och en del i elevrådets verksamhet har bland annat varit att skissa på hur eleverna vill att lekplatserna ska utformas… Har samhällsbyggnadsförvaltningen lyssnat på eleverna?

Sedan kan det ju hända saker på en skolenhet som kan vara bra för utomstående, t ex samhällsbyggnadsförvaltningen, att veta. Som att särskolan (2 av 3 avdelningar) har flyttat till nya lokaler utanför Mariedalskolan, till gamla habiliteringen. (Den 3:e avdelningen ska också flytta.) Och att det då vore bra att veta det när lekplatserna på skolan utformas…

Det kan väl också nämnas att Mariedalskolan har blivit av med ett träd på sin skolgård… Och varför inte, det är ju ett populärt drag från kommunen i dessa tider… Det var en björk som togs ner, en uppskattad björk som gav skugga vid soliga dagar och som var centrum för “kurragömma-lekar”. Den togs bort utan förvarning, och naturligtvis utan information eller dialog. Var den gammal och rutten? Ingen vet… I varje fall inte på Mariedalskolan…

Sedan skulle man väl rent allmänt kunna konstatera att kommunen, i stället för att bedriva en aktiv betong- och asfaltpolitik, borde plantera träd där det går, även på skolgårdar. Varje träd är en kolsänka och varje träd hjälper till att förbättra lokalklimatet.

Sedan kan man ju undra om det denna gång har gjorts någon risk- och konsekvensanalys innan arbetet på skolgården, under skoltid, med massor av elever i rörelse på skolgården, har satt igång… För är det barn i närheten av större maskiner så torde det vara självklart med en riskanalys. Eller…?

För övrigt tycks fortfarande inte risk- och konsekvensanalysen, eller vad man ska kalla den (se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”), med titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” vara diarieförd. Trots att den var stämplad den 4 november. Jag har inte sett den i kommunens postlistor som skickas ut i stort sett dagligen. (Självklart finns det en risk att jag har missat den.)

Repetition sägs vara kunskapens moder. Men det är väl inte misstagen som ska upprepas – och repeteras…?

Snart är skogen på Mariedal borta…

19 november, 2019 1 kommentar

Och så har den dagen till slut kommit som alla i Mariedal har gått och haft mardrömmar om, men som alla ändå visste var oundviklig…

Skogen på Mariedal Östra har börjat skövlas. Och det går fort, arbetare och maskiner är effektiva. Träden avverkas i rasande takt.

Det hjälpte inte med invånarnas upprop, protester, uppvaktningar, namnlistor, Facebookgrupper etc. Vi har de politiker vi har i Vänersborg och de påverkas inte av opinioner. Flera av dem kallar det för övrigt mod…

“Ett nytt bostadsområde växer fram på området Mariedal Östra!”

Det skriver kommunen på sin hemsida. (Se “Mariedal östra”.) Det kommer att bli 41 villatomter mellan ca 900-1.000 kvm. De boende kommer, skriver kommunen vidare, att:

“ha närhet till både vatten, kollektivtrafik och en av kommunens största grundskolor.”

Fast det är inte helt enkelt och tidsmässigt optimalt att via Resecentrum ta sig till t ex Trollhättan eller Göteborg. Och det är ganska långt med cykel till Vänersborgs centrum…

Kommunen fortsätter reklamen för området:

“Vår avsikt är att i största möjliga mån behålla den naturnära känslan i området och ambitionen är att lämna naturmarken i planen orörd.”

Det är väl nästan lite magstarkt, och närmast provocerande? Här skövlas en orörd och naturlig urskog… Och kommunen skriver att “ambitionen är att lämna naturmarken i planen orörd”… Ja, ja… Mariedalsborna får väl vara glada för det lilla… 

Kommunen fortsätter:

“Vi planerar åtgärder för att gynna den biologiska mångfalden i området vilka då kommer att genomföras på naturmark.”

Det är “intressanta” ordval. Den biologisk mångfalden ska gynnas…Det är nog många med mig som undrar vad dessa åtgärder består i… Och särskilt när kommunen faktiskt tar bort grunden för den biologiska mångfalden!

En boende i Mariedal skrev så här om kommunens formuleringar och åtgärder:

“Kommunens makthavare låter just nu avverka vår skog (dock på ett snällt och miljövänligt sätt, så att skogen nästan finns kvar när den är borta).”

Nä, det är inget att hymla med – här ska skogen bort, här ska det byggas villor. Precis som i varenda “stadsnära” skog eller skogsdunge i själva staden Vänersborg. Det har de styrande partierna i Vänersborg bestämt tillsammans med betongoppositionen. Miljöpartiet har i och för sig protesterat, men sitter fortfarande kvar i styret. Det måste väl betyda att frågan inte har den dignitet som enskilda miljöpartister vill hävda. Och centerns gröna partifärg borde snabbt bytas ut. Den är nu för tiden bara pinsam.

Nä, i Vänersborg vill alla betongpolitiker att de “stadsnära” skogarna ska bort. Faunan i skogen ska ge plats åt människor, skogen ska bli villatomter…

Bilderna på de nuvarande invånarna i Mariedalskogen är uppsatta på en skylt vid en av de stigar som leder in i skogen. På papperet längst ner till höger kan den förbipasserande läsa:

“Kommunen borde vara stolt över en så här fin orörd skog. ldag finns det bara 2% urskogar kvar I Sverige och mindre än 1% i Västra Götaland. Denna skog är troligen en blandning av Urskog och Naturskog vilket är skog som inte använts som jordbruk eller skogsbruk men där man fällt enstaka träd. En svensk urskog består av flera olika sorters träd till skillnad från odlad skog och marken är täckt av varierande flora av växter, mossor och lavar. De här skogarna är mycket viktiga för bibehållandet av artmångfald bland både växter och djur. Detta är biologisk mångfald
Vänligen men bestämt! Innan ni river skogen borde ni göra en artinventering.”

Jag tror inte att det är så många politiker som har uppfattat budskapet…

Flera av de boende har undrat om det har gjorts någon artinventering i skogen. Det har det inte. Jag fick följande svar när jag skrev till kommunen:

”Det finns ingen artinventering för Mariedal Östra, det görs i så fall ihop med Detaljplan.”

För mig är det lite svårt att förstå hur kommunen kan skriva på sin hemsida att den ska “gynna den biologiska mångfalden i området” när den inte vet vilka ”biologiska invånare” som bor (bodde) i skogen…

Jag ställer mig som framgått väldigt tveksam till att den biologiska mångfalden gynnas av kommunens skogsavverkning…. Jag tror att skogens älgar, rådjur, grävlingar, ekorrar, rådjur, rävar, myror, grodor, hackspettar och andra fåglar får flytta från Mariedal Östra och hitta nya boenden. Vilket säkert inte blir helt lätt för allihop.

Några stenkast från Mariedal Östra ligger Mariedalskolan. Där finns det några träddungar som också ska avverkas. (Se “Mariedal: Konsekvensanalysen är här!”.)

Avverkningen och sprängningarna skulle ha börjat för några veckor sedan, men har ännu inte kommit igång. Jag undrar varför? Och tanken har också slagit mig, har någon tänkt på de barn som kommer från t ex krigets Syrien? Hur kommer de att reagera när sprängningarna sätter igång? För övrigt ska det väl också sprängas på Mariedal östra så småningom.

Kategorier:Mariedal, miljö

Mariedal: Konsekvensanalysen är här!

9 november, 2019 2 kommentarer

“Sent ska syndaren vakna…”

I onsdags morse, innan jag ens hunnit dricka dagens första kopp kaffe, damp det ner ett mail från samhällsbyggnadsförvaltningen i min digitala brevlåda. Det var en konsekvens- och riskanalys av arbetena och åtgärderna kring Mariedalskolan. (Se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”.)

Det var sent, alldeles för sent. Riskanalysen borde ha legat med i de handlingar som utgjorde underlag för kommunfullmäktiges beslut den 22 maj i år… (Se “Vad sa politikerna om Mariedal?”.)

Sent i tisdags eftermiddag i förra veckan (29 oktober) efterfrågade jag i ett mail den skriftliga konsekvens- och riskanalysen från samhällsbyggnadsförvaltningen. Enligt nämndens ordförande skulle den ju göras efter fullmäktiges beslut men innan arbetet vid Mariedalskolan satte igång. (Se “Vad händer vid Mariedalskolan?”.)

Det fanns ingen konsekvens- och riskanalys i förra veckan. Men i onsdags (6 november), drygt en vecka senare, kom den alltså… Det har uppenbarligen varit ett högt tempo på förvaltningen den senaste veckan. Konsekvens- och riskanalysen har arbetats fram i rask takt, det märks. Rapporten är daterad i måndags, den 4 november. Den är så färsk att den inte ens hann diarieföras i måndags eller tisdags. Och vad jag kan se var den inte ens diarieförd när den skickades till mig. Kanske blev den det senare i veckan…

Rapporten har titeln “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen”. Det är en detalj kanske, men jag har aldrig hört talas om en “effekt- och konsekvensanalys”. Jag fick inte heller någon träff på google med denna ordsammansättning. Effektanalys är för övrigt något helt annat än vad det ska handla om här. (Se “Vad är effektanalys?”.)

Det var ingen bra start på rapporten, klar alldeles för sent och en felaktig rubrik… Det är nog så att förvaltningen inte är så van att skriva konsekvens- och riskanalyser. Det framgår tyvärr av hela rapporten.

Så här säger Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete:

”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas”.

En riskbedömning ska göras när det planeras ändringar och utgå från ändringarna och de eventuella risker för ohälsa och olycksfall som dessa kan medföra.

Riskbedömningen ska enligt Arbetsmiljöverket göras i tre steg (se broschyren “Riskbedömning inför ändringar i verksamheten”):

    • “Precisera den planerade ändringen (Vad består ändringarna av? Var ska ändringarna genomföras? Vilka arbetstagare eller grupper av arbetstagare berörs?)”
    • “Gör riskbedömningen (Vilka risker innebär ändringarna? Är riskerna allvarliga eller inte?)”
    • “Åtgärda (Vilka åtgärder ska genomföras? När ska åtgärderna vara genomförda? Vem ser till att åtgärderna genomförs?)”

    Samhällsbyggnadsförvaltningens perspektiv är inte det perspektiv som en riskbedömning ska ha enligt Arbetsmiljöverket. Det är ett annat. Samhällsbyggnadsförvaltningens perspektiv utgår inte från arbetstagarna, dvs elever, pedagoger och skolpersonal. Det handlar framförallt om varför det är viktigt att tillskapa tre villatomter.

    Så är en av rapportens två syften att:

    “kartlägga eventuella effekter och konsekvenser av att … utnyttja befintlig byggrätt och tillskapa tre villatomter att erbjuda villatomtkön”

    Det är onekligen så att man höjer lite på ögonbrynen – risker med att erbjuda tre villatomter i villatomtkön? Vad har det med den framtida trafiksituationen för nästan 500 barn och elever att göra? Och vad har det att göra med de kommande sprängningarna alldeles vid Mariedalskolan? Det har blivit fel redan i syftet.

    Det andra syftet med rapporten är att:

    “kartlägga eventuella effekter och konsekvenser av att vidta åtgärder för att räta ut Furuvägen enligt styckningsplanen”

    Detta syfte är ganska ok. Men redan här vill jag påpeka en sak om Furuvägen som förvaltningen tycks ha missat helt i rapporten. Som det ser ut nu är Furuvägen förvisso krokig, men den går bara upp till Mariedalskolans personalparkering. Sedan är det stopp, det är bara en GC-väg som går vidare från parkeringen. I det liggande förslaget ska Furuvägen bli en genomfartsgata, med ökad trafik som följd. Detta missar rapporten, och då torde faktiskt förutsättningen för en stor del av riskbedömningen vara felaktig.

    Det saknas också flera syften, det är bara att jämföra med Arbetsmiljöverkets föreskrifter ovan. Det är nog så, tyvärr, att samhällsbyggnadsförvaltningen har missat hela tanken och syftet med konsekvensanalyser och riskbedömningar…

    Framställningen från samhällsbyggnadsförvaltningen delas in i långsiktiga och kortsiktiga effekter och konsekvenser.

    I de långsiktiga effekterna och konsekvenserna börjar förvaltningen med att beskriva villatomtkön. Det hör som sagt inte hit. Sedan kommer ett avsnitt om grannarna i villorna. Förvaltningen skriver:

    “De som idag bor i kvarteret Skäppan får nya grannar vilket såklart kanske inte mottas positivt”

    Men enligt samhällsbyggnads har kommunen rätten på sin sida… Förvaltningen visar dock återigen tydligt att den har missuppfattat syftet. Det ska inte göras några värderingar i en riskbedömning om vem som har moralisk eller juridisk rätt eller fel. Riskbedömningen ska ställa de två frågor som Arbetsmiljöverket redovisar ovan:

    “Vilka risker innebär ändringarna? Är riskerna allvarliga eller inte?”

    Och det missar förvaltningen.

    Förvaltningen tar upp den intressanta frågan om skövlingen (mitt uttryck) av träd. Det spelar ingen roll enligt rapporten för:

    “brist på grönt i närområdet kan inte påstås då ett drygt 15000 kvm stort område finns knappa två minuters gångväg längre in på Furuvägen”

    Förvaltningen argumenterar igen. De som tycker att träden ska vara kvar har fel, “vi har rätt”. Den uppenbara risken med att elever, som använder skogsdungen som skolgård idag, beger sig längre från skolan med de risker det innebär nämns inte i rapporten.

    Trafiksäkerheten analyseras också. Rapporten koncentrerar sig då till största delen på föräldrars beteende. Det står nämligen om detta i ett skyddsrondsprotokoll som samhällsbyggnadsförvaltningen har läst:

    “vårdnadshavare parkerar på olovligen och blir hotfulla när personal (skolans?) påtalar fel i deras parkerings- och körbeteende”

    Varför läser samhällsbyggnads skyddsrondsprotokoll istället för att samtala med Mariedalskolan? Och visst, det kan säkert vara ett problem med vissa parkerande föräldrar, men vad har det med saken att göra? Det är ju förändringarnas konsekvenser som ska behandlas och analyseras. Det är riskerna med de planerade förändringarna som samhällsbyggnads ska riskbedöma.

    Men utifrån dessa föräldrar argumenterar förvaltningen:

    “En uträtning av Furuvägen och tre nya villatomter kan omöjligen ge ytterligare negativa konsekvenser i att bilister anser sig ha rätten att felparkera vid lastbryggan och handikapp-/taxiparkeringen.”

    Vi har rätt, alla andra har fel… Och så behöver inte förvaltningen göra någon riskbedömning…  Och då behöver inte heller några åtgärder vidtas…

    Fast visst kan man undra var t ex förvaltningen anser att av- och påstigning till skolan ska ske. På parkeringsplatsen? Men vad skulle det i så fall innebära för risker?

    Det finns tydligen inga risker med förvaltningens gatuplaner:

    “Den nya dragningen av Furuvägen är tänkt att gynna cyklister och gångtrafikanter då körbanan skulle få minsta möjliga mått, dels för att hålla ner hastigheten då gatan upplevs smal för bilisten, dels för att låta cyklande och gående få mer plats.”

    Jag har lite svårt att se att en smal gata med automatik ger mer plats till cyklande och gående och även att bilar kör långsammare. Men förvaltningen har bestämt sig, vår lösning är bäst. Det finns inga risker. Allt blir bra. Förvaltningen kanske har rätt, men det skulle ha varit intressant att veta hur har den kom fram till slutsatsen.

    Förvaltningen avslutar trafikavsnittet:

    “Tre hushåll kan på sikt inte heller anses bidra till en väsentlig ökad trafikmängd på berörd gata.”

    Här missar rapporten att en stor förändring av exploateringen blir att Furuvägen blir en genomfartsgata, och inte en återvändsgata som tidigare. 

    Och så avslutar samhällsbyggnadsförvaltningen sin rapport med de kortsiktiga konsekvenserna. Och som vanligt hittas inga risker och det argumenteras mot dom som eventuellt kan hitta sådana…

    Det kommer säkert att bli en ökad ljudnivå och tunga maskiner under projekteringstiden, skriver förvaltningen. Och då kan området:

    “säkerligen upplevas lite stökigt visuellt under tiden. Detta är endast för en kort tid och bör inte föranleda långsiktiga konsekvenser för varken boende, skolbarn eller personal vid skolan.”

    Området som ska “projekteras” ligger alldeles vid Mariedalskolan. Det rör sig hundratals barn och elever till och från skolan, på skolområdet vid raster osv – skulle det inte innebära några risker? Jag blir nästan matt. Och så reduceras riskerna till att det blir “stökigt visuellt” och “endast för en kort tid”…

    Det är ju, återigen, själva syftet med en riskbedömning att lyfta fram riskerna. Och åtgärda dem…

    Förvaltningen “överträffar sig själv” när det analyserar konsekvenserna av sprängningarna. Här visas en nedlåtande syn på “de andra” – de okunniga, dvs föräldrar, elever, skolpersonal, vänersborgare, bloggare osv.

    “Sprängning för att dra fram nya VA-ledningar och den nya dragningen av vägen kan skapa många frågetecken hos den okunnige.”

    Det är nämligen så att samhällsbyggnadsförvaltningens tekniska enhet har rätt, och alla andra okunniga fel. Samhällsbyggnadsförvaltningen anlitar nämligen:

    “extern kompetens som genomför denna typ av arbeten frekvent. Utifrån deras utlåtande så ska detta vara ett enkelt utfört arbete och ska inte bidra till några längre konsekvenser för varken samhället eller den enskilde.”

    Och blir det några problem så är det, ja vad då?:

    “Uteslutningsvis så är det endast en kortsiktig konsekvens genom det själsliga besvär och oro det kan skapa under själva sprängningstiden.”

    “Själsliga besvär”? Vad är det för uttryck? Vi pratar om flera hundra barn och elever som vistas bara några tiotal meter, och knappt det, från exploateringsområdet – där det bland annat ska sprängas. Och om nu elever och andra får “själsliga besvär och oro” så är riskbedömningens uppgift att eliminera dessa risker. Det är frågan som en sådan här konsekvens- och riskanalys ska svara på.

    Och till sist:

    “När sprängningsarbetet är över anses det inte föreligga någon anledning för fortsatt oro.”

    Är det bara jag som känner mig “dumförklarad”?

    Arbetsmiljöverket menar att en riskbedömning ska göras i tre steg.

    Samhällsbyggnadsförvaltningen har delvis gjort steg 1, dvs preciserat den planerade ändringen. Men den har i den konkreta analysen missat att det handlar om ett hundratal barn och elever, som alla är under 12 år. Den har också missat att Furuvägen blir en genomfartsgata.

    I det andra steget ska en riskbedömning göras. Enligt rapporten finns det knappast några risker och finns det några så negligeras eller förminskas dom. Ja, egentligen analyserar ju dokumentet inte alls om det finns några risker. Det är liksom inte förvaltningens syfte…

    Det tredje steget i Arbetsmiljöverkets “trappa” var att se till att åtgärder vidtas för att eliminera riskerna. Eftersom det inte finns några risker så behöver inte heller några åtgärder vidtas.

    Och det är väl detta som är pudelns kärna. Det finns inte tid till att vidta några åtgärder – fällningen av träd och sprängningarna måste komma igång. Inga risker – inga åtgärder – arbetet kan börja…

    Den här konsekvens- och riskanalysen från samhällsbyggnadsförvaltningen duger inte. Kommunen kan inte behandla sina invånare på det här sättet. Och här pratar vi också om de “allra minsta”. Det går inte att producera ett dokument lätt och snabbt – för syns skull. Riskanalyser är viktiga – de handlar om att eliminera riskerna för arbetstagarna, för människorna.

    Gör om! Respektera vänersborgarna! Respektera barn, elever, föräldrar och personal på Mariedalskolan.

    PS. Här kan du ladda ner “Effekt- och konsekvensanalys – nya villatomter i kv. Skäppan samt ombyggnation av Furuvägen” .

    Vad händer vid Mariedalskolan?

    5 november, 2019 3 kommentarer

    I tisdags förra veckan skrev jag till samhällsbyggnadsförvaltningen och efterlyste en konsekvens- och riskanalys för förändringarna vid Mariedalskolan. (Se “Mariedal: Ingen konsekvensanalys!”.) I fredags skrev jag och påminde förvaltningen om att jag inte hade fått något svar. Jag har också mejlat nämndens ordförande.

    Jag har fortfarande inte fått några som helst svar eller besked.

    Samtidigt säger ett rykte att exploateringen är uppskjuten, men å andra sidan står det på kommunens hemsida (se “Viktig information till alla på Mariedalskolan”):

    “Under vecka 45 kommer man att påbörja arbetet med att dra en ny väg till parkeringen och avlämningszonen bakom Mariedalskolan.”

    Det är svårt, närmast omöjligt, att få reda på vad som ska hända och när. Och hur det står till med konsekvens- och riskanalysen…

    Och inte gjorde ett samtal med Förvaltningsrätten i Göteborg mig på bättre humör. För all del, de har kommit så långt i Göteborg att de anser att alla fakta i ärendet har kommit in. Men inget domslut har fallit – och sedan återstår det att skriva och motivera domen. De rekommenderade mig att ringa om en månad…

    Som luttrad oppositionspolitiker anar jag dock att det då är för sent. I det läget har röjningen av skogen och sprängningarna med all sannolikhet redan avslutats…

    PS. Jag vet inte om ni har sett konstinstallationen i österrikiska Klagenfart – klicka här. Installationen är en protest mot klimatförändringar och skogsskövling. Kanske något för Arena Vänersborg…?

    PPS. Precis när jag hade publicerat bloggen fick jag ett meddelande från samhällsbyggnadsförvaltningen:

    ”Handläggare är utsedd och kommer att svara dig inom kort.”

    Kategorier:Mariedal, miljö

    Mariedal: Ingen konsekvensanalys!

    3 november, 2019 Lämna en kommentar

    I början på veckan kunde vi läsa i TTELA (se “Nu faller träden vid Mariedalsskolan”):

    ”Skogsdungen precis norr om Mariedalsskolan i Vänersborg ska omvandlas till tre villatomter.”

    “Omvandlingen” är en konsekvens av fullmäktiges beslut den 22 maj 2019. Då fick samhällsbyggnadsnämnden en utökad exploateringsbudget för att skapa 2-3 nya småhustomter vid korsningen Furuvägen-Ollenicklas väg nära Mariedalskolan.

    Nu ska arbetet påbörjas. Träden ska tas ner, skogsdungen ska bort. Det är för övrigt något som tillhör vanligheterna nu för tiden i Vänersborg. Under det styre, där miljöpartiet ingår för andra mandatperioden i följd, har eller ska i stort sett alla skogar i staden huggas ner – Kindblomsvägen, Mariedal Östra, Påfågelsskogen… Det hjälper inte att kommunens ekologer verkar ha en liten annorlunda syn… (Bildkälla: Instagram 11 sept.)

    Efter att träden har skövlats vid Mariedalskolan ska det sprängas. Stefan Parnebo, på kommunens tekniska avdelning, sa till TTELA:

    “Jobbet innebär mycket sprängning och det är nära skolan så vi måste vara försiktiga.”

    I fullmäktigedebatten i maj yrkade jag på återremiss av ärendet. Underlaget var enligt min uppfattning ofullständigt. Samhällsbyggnadsnämndens planer hade inte kommunicerats med Mariedalskolan, varken med rektor, personal, elever eller föräldrar. Det hade följaktligen inte hållits någon dialog med dessa parter. Det hade inte heller gjorts någon riskanalys av konsekvenserna för trafiksituationen av de föreslagna åtgärderna.

    Det var bara vänsterpartiets och medborgarpartiets ledamöter som ansåg detta…

    Miljöpartisten Anders Wiklund, tillika samhällsbyggnadsnämndens ordförande, sa:

    ”jag är övertygad om att när det finns ett beslut om att det ska ske en exploatering, att den här samverkan som Stefan önskar ska ske eller som ska ske, kommer att bli av.”

    Och sedan:

    “efter [fullmäktiges beslut] så skall jag lova att se till att det blir en så bra samverkan som möjligt tillsammans med andra i den här frågan.”

    Wiklund, och tydligen i stort sett hela kommunfullmäktige, menade att dialog och samverkan ska ske efter beslutet. Men så är det inte, så ska det inte vara. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna så står det:

    ”8 § När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”

    I broschyren ”Så kan du som politiker hantera arbetsmiljöfrågor”, också från Arbetsmiljöverket, så står det, riktat till de politiker som beslutar:

    ”Se till att konsekvenserna för arbetsmiljön bedöms vid planerade förändringar innan dessa genomförs. … Efter en undersökning ska risker bedömas och åtgärdas.”

    Lagen är tydlig. Dialog och samverkan ska ske före ett beslut.

    Jag överklagade fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Men rättvisans kvarnar mal långsamt. Rätten har fortfarande inte behandlat min överklagan…

    Men det struntar naturligtvis kommunen i. Förvaltningsrätter, domar, juridik – vaddå…? Kommunen väntar inte på någon dom – det ska huggas och sprängas.

    Men konsekvens- och riskanalysen då? Det lovade ju nämndens ordförande Anders Wiklund, miljöpartiet, från talarstolen i fullmäktige att den skulle genomföras – när kommunfullmäktige fattat sitt beslut. Och barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) sa också från talarstolen:

    “Och jag har inget skäl som barn- och utbildningsnämndsordförande att misstro samhällsbyggnadsförvaltningen, att inte dom kommer att tillse att det här blir en bra lösning framöver för Mariedalskolans barns säkerhet i området.”

    Jag skrev i veckan som gått både till samhällsbyggnads- och barn- och utbildningsförvaltningen. 

    “Jag förutsätter att det har gjorts en konsekvens- och riskanalys innan arbetet har kommit igång. Jag skulle vilja ha den.”

    Jag har inte fått något svar från samhällsbyggnadsförvaltningen. Inte på över tre dagar… Barn- och utbildningsförvaltningen däremot skrev:

    “Någon risk- och konsekvensanalys har inte gjorts på skolan. Skolan fick information om vad som skulle göras i augusti. Konsekvenserna kring sprängningen fick de två nya rektorerna information om vid ett möte med de som skulle göra arbetet.”

    Med andra ord, det har inte gjorts någon konsekvens- och riskanalys – varken på Mariedalskolan eller samhällsbyggnadsförvaltningen. Det finns ingen skriftlig riskbedömning. Jag kan bara dra den slutsatsen att det löfte som ordförande Anders Wiklund (MP) gav i fullmäktige inte var något värt.

    Den enda som tydligen har hänt är att skolledningen på Mariedalskolan har fått reda på att inga elever får vara på baksidan under perioden som sprängningsarbetet pågår. De som ska göra arbetet har alltså meddelat detta. Och det var ju “snällt”, men det räcker inte. Inte på långa vägar…

    Det var tänkt att arbetet skulle starta denna vecka, men inget har hänt mer än att området har spärrats av och den framtida vägsträckningen markerats. Varför inget mer har hänt vet jag inte.

    Vi får se vad som kommer först, domen från Förvaltningsrätten eller motorsågarna och dynamiten. För inte lär det bli den skriftliga konsekvens- och riskanalysen…

    PS. Om det mot all förmodan kommer en skriftlig konsekvens- och riskanalys ska jag meddela mina läsare detta skyndsamt.

    BUN: Skolskog på Mariedal Östra?

    11 oktober, 2019 2 kommentarer

    Det går i ett. Nu på måndag samlas barn- och utbildningsnämnden (BUN) till sammanträde. Så det är bara att läsa de utskickade handlingarna på 96 sidor.

    Sammanträdet blir lite annorlunda denna gång. På en av punkterna får nämnden antagligen besök av en del “vanligt folk”. Så brukar det inte vara eftersom ordförande Mats Andersson (C) under den förra mandatperioden med ett helt eget delegeringsbeslut avgjorde att nämndens möten inte skulle vara öppna för vänersborgarna. Men nu ska BUN behandla ett medborgarförslag och då gäller en annan paragraf:

    ”Den eller de som har väckt ett ärende genom medborgarförslag får närvara när nämnden behandlar ärendet och yttra sig för att framföra åsikter och förtydliganden samt svara på frågor om sitt förslag.”

    Hur det nu ska gå till… Det är ett 20-tal personer som har undertecknat medborgarförslaget och jag vet inte ens om det går att få in så många i sammanträdesrummet. Och om alla ska yttra sig…

    Det kommer onekligen att bli en ny och intressant erfarenhet. (Jag hoppas förresten att de eventuella undertecknarna som tänker komma har fått en tid för när ärendet ska behandlas, och att den hålls, så de inte behöver vänta i korridorerna alltför länge…) När nämnden sedan ska fatta beslut så får inte förslagsställarna vara med, de får inte ens närvara. Så är reglerna.

    Ärendet som det handlar om är medborgarförslaget om att göra:

    “större delen av av skogen som ingår i detaljplanen för Mariedal Östra blir en så kallad skolskog i samarbete med Mariedalskolan.”

    Förslagsställarna vill således behålla Mariedal Östra genom att få den förklarad som skolskog. En skolskog är (se “Det här är en skolskog”): 

    “ett avgränsat område som disponeras av skolan för lektioner och utevistelser. Här kan teorier testas i praktiken.”

    I skolskogen är det tänkt att skolan ska få tillstånd att göra lite mer än vad allemansrätten tillåter, till exempel bygga eldplats, bygga vindskydd eller kanske avverka några träd.

    TTELA hade en artikel om skolskogen i dagens TTELA (se TTELA “Nu faller snart träden i Mariedalskogen”). Den drastiska rubriken hänför sig till att det igår sattes upp skyltar kring skogsområdet om att nu snart ska det huggas och skövlas. På skyltarna stod det:

    “Vänersborgs kommun kommer under oktober-november 2019 att avverka skogen för exploateringsområdet Mariedal Östra.”

    Först skövlas skogen vid Kindblomsvägen och nu Mariedal Östra… (Och skogsdungarna vid Mariedalskolan och kvarteret Påfågelsögat…) Säga vad man vill om de styrande partierna i kommunen – de är i varje fall konsekventa. I Vänersborgs “stadsområde” ska det inte finnas några skogar!

    Beslutet om att avverka skogen är redan fattat – efter många år och många diskussioner skulle man kunna tillägga. I juni blev de styrande partierna överens med den borgerliga oppositionen om att göra villatomter av skogen. Det var bara miljöpartiet som var mot. Av betongpartierna alltså. Oppositionspartierna vänsterpartiet, medborgarpartiet och sverigedemokraterna var också mot exploateringen av området. Men det stod av någon anledning inte i TTELA.

    Jag tror ärligt talat inte att ett beslut i BUN på måndag, om att göra Mariedal Östra till skolskog, betyder något. Jag ser inte att ett ja till skolskog i nämnden kan gå/gälla före det redan fattade beslutet i kommunfullmäktige. (Frågan om skolskog ska också behandlas i samhällsbyggnadsnämnden, även om de två förvaltningarna har berett frågan i samråd.)

    Varför ska då BUN överhuvudtaget behandla frågan? Jag tror att det beror på tidsaspekten. Fullmäktige beslutade den 20 mars 2019 om att barn- och utbildningsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden skulle få besluta i ärendet. (Medborgarförslaget “stämplades” i kommunen den 18 mars.) Då hade ännu inte kommunfullmäktige beslutat om att exploatera Mariedal Östra. Som kommunfullmäktige sedan gjorde den 19 juni. Det torde alltså bero på att BUN och samhällsbyggnadsnämnden har dragit medborgarförslaget i långbänk som situationen har uppstått, dvs fullmäktiges beslut hann komma emellan och det går inte längre att stoppa exploateringen av Mariedal Östra.

    Det betyder med andra ord att jag tror att skogens öde redan är avgjort. Och med det sagt övergår jag till BUN:s sakliga och “opartiska” behandling av frågan.

    Förslaget till nämnden är att avslå medborgarförslaget. 

    Det finns egentligen bara en motivering till avslaget och det förklaras på följande sätt i underlaget till nämnden:

    “Mariedalsskolan har redan idag ett samarbete med ungdomsorganisationen Skog och Ungdom gällande Lillåsstugan där skolan är flera dagar i veckan. En fritidsavdelning nyttjar Mariedalsskogen Östra för sin verksamhet, men inte under organiserade former. Rektor på Mariedalsskolan uppger att det inte finns ett intresse eller behov av att göra Mariedalsskogen Östra till en skolskog då de redan har ett engagemang i Lillåsstugan och anser att det är tillräckligt för att tillgodose skolans behov för utomhuspedagogik.”

    Det är alltså skälet till att det inte finns intresse eller behov på Mariedalskolan för att etablera en skolskog på Mariedal Östra. Det finns en annan skog, vid Lillån, som används både oftare och mer “organiserat”.

    Jag respekterar Mariedalskolans argument – och tycker också att det är tungt. Jag anser att skogen på Mariedal Östra (och Kindblomsvägen och skogsdungarna vid Mariedalskolan och kvarteret Påfågelsögat) ska bevaras, men det egentligen av andra skäl än att skogen ska vara en skolskog. Och det anser säkert de som har skrivit medborgarförslaget också… Så även om det är ett argument så finns det viktigare argument för ett bevarande av Mariedal Östra.

    Det är för bedrövligt att betongpartierna ska avverka varenda skog som finns i själva staden Vänersborg. För att återigen göra min och vänsterpartiets åsikt i frågan tydlig så tänker jag rösta ja till förslaget att göra Mariedal Östra till en skolskog.

    Kategorier:BUN 2019, Mariedal
    %d bloggare gillar detta: