Arkiv

Archive for the ‘KS 2020’ Category

KS (4): Bara ett miljöparti i Vänersborg?

6 december, 2020 1 kommentar

Det avhandlades flera detaljplaner på kommunstyrelsen i onsdags – liksom många inlägg från en viss vänsterpartist… Det börjar nästan kännas som om detaljplaner är min grej. Fast en partikamrat tyckte att det var mest skogar jag sysslade med nu för tiden. Men det var definitivt överdrivet, jag är alldeles för rädd för fästingar…

Ärende 12 hade rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan Trestad Center västra”. Det handlade både om detaljplan och skog…

Miljö- och byggnadsförvaltningen hade upprättat ett förslag till detaljplan för Trestad Center. Och det var egentligen inget konstigt med det. Det finns många industrier och företag i området och det behövs helt enkelt mer mark för expansion och nya etableringar. Vilket vi alla ser som positivt för Vänersborg. Och det var själva syftet med detaljplanen, att utveckla industri- och verksamhetsmark.

Det räckte med en snabb blick på översiktsbilden på planområdet (se nedan) för att se att området i stort sett bara består av skog.

Den här skogen har naturligtvis inga bra framtidsutsikter om området ska bli ett industri- och verksamhetsområde. I detaljplaneförslaget står det:

“Utbyggnad av verksamheter medför att större delen av skogsmarken tas i anspråk för bebyggelse och förändrar dagens markanvändning.”

Det är en hel del skog som försvinner och har försvunnit i kommunen, t ex Mariedal Östra, Kindblomsvägen, Skaven etc. Skogsavverkningen i kommunen ledde till ett medborgarförslag för ett tag sedan där några invånare tyckte att kommunen skulle besluta att (se “KS (7/10): 1 Pengar. Mycket pengar. 2 Miljö”):

  • ”CO2-effekter av kommunala åtgärder och beslut skall utredas innan beslut fattas.”
  • ”CO2-effekter av kommunala åtgärder och beslut skall till fullo kompenseras genom s.k. kolsänkor, och att dessa kolsänkor är del av respektive beslut.”

Det var ett bra förslag med tanke på de klimatförändringar som pågår. Det tyckte i varje fall Vänsterpartiet, nu var det upp till bevis. Det tyckte ingen annan – inte ens Miljöpartiet. Kommunstyrelsens beslut blev:

“Kommunstyrelsen avslår medborgarförslaget med anledning av det arbete som redan pågår.”

Alltså, “med anledning av det arbete som redan pågår”. Det är nämligen så att om kommunen själv får säga det, så arbetar den väldigt målmedvetet och progressivt med allt som har med miljö och klimatpåverkan att göra. Särskilt sådant som är lätt att få uppmärksamhet för i media… (Se t ex TTELA “Vänersborg lovar uppfylla klimatlöften”.) Kommunens “gedigna” och konkreta miljöarbete kan emellertid vara betydligt svårare att märka av om man befinner sig utanför kommunhusets väggar. Med andra ord, det tycks ofta vara skillnad mellan teori och praktik i Vänersborg… (Se “Skillnad på teori och praktik…?” – del 1 och del 2.)

I detaljplanen visade miljö- och byggnadsförvaltningen att den inte var helt främmande för klimataspekterna på Trestad Center västra:

“Planförslaget innebär att befintlig skog till största delen ersätts med hårdgjord yta. Sammantaget innebär planförslaget att mängden och kvaliteten på ekosystemtjänsterna minskar. Den förändrade markanvändningen innebär förlust och försämring av ett antal ekosystemtjänster som skogsmarken bidrar med. Exempel på sådana tjänster är klimatreglering, pollinering, hantering av vatten, produktion av livsmedel såsom bär och svamp mm.”

Jag ansåg att det var en stor brist, i ett annars genomarbetat förslag, att inte CO2-effekterna aktualiserades i detaljplanen. Det var ju ändå, ansåg jag, en detaljplan där tämligen mycket skog skulle avverkas. Varför inte göra verkstad, och ta upp medborgarförslagets idéer? Det var ett gyllene tillfälle att visa att kommunen tog klimatfrågan på stort allvar.

Jag lade fram ett tilläggsyrkande. Det betyder att man röstar ja till förslaget, om det kompletteras med ett tillägg. Mitt tilläggsförslag hade följande lydelse:

“Med all respekt för ett gediget planarbete, så känns det ändå rätt att en plan med en genomförandetid för de kommande tio åren behöver kompletteras med ett tillägg.
Planen berättar om att skogen i området avverkas. Vi har lärt oss mycket om skogens CO2-effekter.

Yrkande:
Detaljplanen bör innan antagandet kompletteras med en utredning om de CO2-effekter som blir resultatet av planens genomförande och även lämna ett förslag om hur kompensation skall ske.”

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa att han “delade intresset” och tyckte att det var en “viktig fråga”. Men:

“inte just i denna detaljplan.”

Augustsson ville få till ett “helhetstänkande” innan enskilda detaljplaner behandlade frågan. Svaret påminde mig om mañana-mentaliteten… (Se “Mañana, mañana”.) Det gäller typ att hitta på argument för att slippa göra något nu.

Gunnar Lidell (M) blev inte heller glad för mitt yrkande. Inte nog att jordbruksmark inte får bebyggas, tyckte Lidell, nu ska all skog vara kvar också. Och stå i vägen för expansion och utveckling. Jag fick vänligt men bestämt upplysa Lidell om att läsa tilläggsyrkandet en gång till.

Det spelade ingen roll. Alla partier, utom Vänsterpartiet, avslog mitt tilläggsyrkande. Även Miljöpartiet. Som inte heller yttrade sig i diskussionen…

Det tycks mig som om Miljöpartiet borde ändra namn till “Partiet”. Allt som har med miljö att göra tycks nämligen partiet ha glömt bort. I Vänersborg finns det nu för tiden bara ett miljöparti – Vänsterpartiet.

Anm. Det är den 4:e bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december. Jag räknar med att det blir en till.

KS (3): Sociala fonder

5 december, 2020 Lämna en kommentar

För mycket, mycket länge sedan blev patriarken Jakobs son Josef kallad till palatset för att tyda faraos dröm om 7 feta och 7 magra kor. Josef tolkade betydelsen för farao (1 Mos 41:26-36):

“Det skall komma sju år med stort överflöd i hela Egypten. Men efter dem kommer sju hungerår, så svåra att man inte skall minnas något av överflödet som var i Egypten. Hungersnöden kommer att föröda landet … Under de kommande goda åren skall fogdarna samla in livsmedel: i städerna skall de lägga upp spannmålsförråd som står till faraos förfogande, och de skall hålla lagren under bevakning. På det viset får Egypten ett förråd av livsmedel för de sju hungeråren som kommer över landet, så att det inte dukar under för hungersnöden.”

Vid kommunstyrelsens sammanträde den 4 november diskuterades kommunens budget för 2021. Vänsterpartiet hade precis som de (flesta) andra partierna lagt sitt förslag till budget.

I Vänsterpartiets budgetförslag fanns det med ett avsnitt om att kommunen skyndsamt, redan innevarande år, skulle inrätta en social fond. Syftet var att kunna överföra en del av det stora överskottet (prognosen är 173 milj kr) till nästa år. Precis som Josef gav rådet till farao i Egypten att spara under de goda åren för att ha under de dåliga…

Det visade sig emellertid vara lättare att för nästan 3.000 år sedan spara spannmål i 7 år från de goda åren till de dåliga än för Vänersborg att föra över pengar från ett år till ett annat…

Statsbidragen ökade som bekant kraftigt under innevarande år på grund av pandemin. Staten insåg att kommunerna behövde extra tillskott för att hantera påfrestningarna under coronan. Men Vänersborg, liksom andra kommuner, hann helt enkelt inte använda pengarna. Pengarna skulle emellertid behövas under de kommande två åren – till välfärden. Och det hade ju egentligen varit helt enligt statens intentioner. Det ansåg i varje fall SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Och även Vänsterpartiet i Vänersborg…

SKR:s ordförande Anders Knape sa till Dagens Samhälle den 20 oktober (se “SKR: Otroligt starkt resultat 2020”):

“Extraordinära tider kräver också extraordinära åtgärder. Vi vill därför att regeringen ändrar lagen tillfälligt så att de tillskjutna statsbidragen kan användas under nästkommande år för att bidra till fortsatt hög kvalitet i välfärden och till att hantera pandemins långsiktiga konsekvenser.”

Staten lyssnade inte på ordförande Knape, inga lagar ändrades. Det hade behövts, lagstiftningen är nämligen, tyvärr, sådan att det inte på ett enkelt sätt går att överföra ett överskott från 2020 till 2021 eller 2022. (Du kan läsa mer på Rininslands (V) blogg: “173 miljoner överskott? Nu är det kris!”.)

Vänsterpartiet tyckte sig dock se en lösning på dilemmat. Partiet föreslog i sitt budgetförslag att kommunen snabbt, före årets slut, skulle inrätta en social fond och anvisa 50 milj kr till fonden – ur årets överskott. På det sättet så skulle verksamheterna få bättre nytta av alla statsbidrag. Miljonerna skulle helt lagligt ha kunnat föras över till och användas kommande år.

Som SKR:s ordförande sa:

Extraordinära tider kräver också extraordinära åtgärder.”

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ville inte godkänna förslaget eftersom det inte hade med ärendet, dvs årets budget, att göra. Kommunstyrelsen diskuterade ju nästa års budget… Då begärde jag att Vänsterpartiets förslag om den sociala fonden skulle tas upp och behandlas som ett extra ärende.

Och så blev det. Men ordförande ville inte att kommunstyrelsen skulle fatta något snabbt beslut utan underlag. Det tyckte inte de andra ledamöterna heller. Förslaget om sociala fonder blev därför återremitterat. Det skulle utredas först.

I onsdags på kommunstyrelsen var ärendet utrett. Slutsatsen blev att Vänsterpartiets förslag skulle avslås.

I motiveringen gick förvaltningen igenom bokförings- och redovisningsprinciper och vad olika lagparagrafer hade att säga om detta. Och enligt utredningen så var det enligt alla lagar inte möjligt att föra över pengar från i år till nästa:

“Någon möjlighet att i bokslutet avsätta medel för framtida åtgärder eller verksamhet finns inte.”

Och därför drogs slutsatsen:

“Förslaget att anvisa 50 mkr till en social fond med finansiering genom att skriva ned resultatet för 2020, bedöms inte vara förenligt med lag (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning och god redovisningssed.”

Och det låter väl plausibelt och tungt? Eller?

Det är egentligen bara ett problem. Väldigt många kommuner i Sverige har inrättat sociala fonder, eller sociala investeringsfonder som de ibland kallas. De första fonderna startades faktiskt för 10 år sedan av Umeås och Norrköpings kommuner. För 10 år sedan… Och de fungerar – och är lagliga…

SKR:s tidning Dagens Samhälle skriver den 14 februari 2020 (se “Bädda för framtiden med sociala investeringar”):

“Sedan drygt tio år pågår olika försök i Sverige och ungefär hälften av landets 290 kommuner och 20 regioner har aktualiserat arbete med sociala investeringar på något sätt.”

“Ungefär hälften av landets 290 kommuner…” Som jag skrev i bloggen igår fredag om motionen om Kunskapsförbundet (se “KS (2): Reservation KFV-motion”):

“…det som verkar omöjligt eller till och med olagligt i Vänersborg är både möjligt och lagligt att göra i andra kommuner. Och som dessutom praktiseras med goda resultat.”

I broschyren “Sociala investeringar Redovisning och budgetering” (utgiven av SKL 2018; kan laddas ner här) skriver författarna om budgetprocessen kring sociala fonder:

“Fullmäktige tar i den ordinarie budgetprocessen ett beslut om medel till sociala investeringar utifrån vanliga rutiner.”

Och:

“De kostnader som uppstår i ett projekt avseende sociala investeringar utgör driftkostnader.”

Jag kan inte påstå att jag är särskilt tillfreds med utredningens slutsats. De flesta (alla?) av de sociala fonderna som finns i ungefär hälften av landets kommuner finansierar olika sociala projekt. Ofta är det satsningar på barn och ungdomar som ska ge långsiktiga effekter för både den enskilde och för samhället. Vänersborgs kommun skulle t ex kunna använda pengar från en sådan här fond till elever i behov av särskilt stöd… Eller till trygghetsskapande insatser, eller bekämpande av långtidsarbetslösheten, eller förbättrad integration…

Kommunstyrelsen avslog Vänsterpartiets förslag om att inrätta sociala fonder.

Men…

Nu var och är det ändå för sent för Vänersborgs del. Och om viljan saknas hos de styrande, vilket den gör, så skulle det ändå inte gå. Det är bara för Vänsterpartiet att inse. Det vi kan hoppas på, det är att idén om sociala fonder sätts i verket någon gång senare under denna mandatperiod.

Men visst kan det kännas lite hopplöst med en kommun som har så svårt att se utanför ramarna…

Anm. Det är den 3:e bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.

KS (2): Reservation KFV-motion

4 december, 2020 Lämna en kommentar

Det var många ärenden av olika karaktär som behandlades på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Fast det var faktiskt ytterligare ett detaljeplaneärende. Den detaljplanen hade emellertid ett helt annat fokus, kanske ytterligare ett dilemma? (Se “KS (1): Upplösningen!”.) I samband med behandlingen tog jag nämligen upp, antagligen helt oväntat för de andra, aspekten – skog och CO2-effekter… (Mer om det i en kommande blogg.)

Men det var inte bara detaljeplaneärenden som avhandlades. Det var allt från sociala fonder, pumpstation i Nordkroken och motioner. En av motionerna hade skrivits av Lutz Rininsland (V) och undertecknad (V). Den hade rubriken “Fortsätt men gör rätt”. Den handlade om Kunskapsförbundet Väst. (Motionen kan laddas ner här.)

Motionen tog upp ägarkommunernas, dvs Trollhättan och Vänersborg, finansiering av Kunskapsförbundet och – förbundets finansiering av friskolorna… Och de problem som upplägget skapar för Kunskapsförbundet. Framväxten av allt fler friskolor dränerar nämligen Kunskapsförbundet på ekonomiska resurser – resurser som skulle behövas till förbundets egna elever. Kunskapsförbundet får 55.000 kr per tillkommande elev av Vänersborg och Trollhättan. Om denne elev väljer en friskola, så kan denna plats kosta både det dubbla eller tredubbla. Men Kunskapsförbundet får inga extra pengar från ägarkommunerna, utan måste ta pengar från de andra eleverna i förbundet för att betala friskolan. Som “systemet” är konstruerat nu så förlorar förbundet pengar på i stort sett varje elev som väljer en annan skola än förbundets egna.

Det här upplägget på finansieringen är ett problem som Trollhättan, Vänersborg och Kunskapsförbundet Väst borde diskutera och lösa  tillsammans. Och det är en uppfattning som hela direktionen i förbundet har gett uttryck för, även socialdemokrater och centerpartister från Vänersborg. Det var ett av skälen till Lutz Rininslands och min motion.

Vi skrev motionen i oktober förra året (2019) och den remitterades till kommunstyrelsen. Där behandlades motionen den 25 mars. Motionen avslogs efter en votering som slutade 9-6. Det var de styrande partierna (S+C+MP) som röstade för avslag tillsammans med sverigedemokraterna. Alla de andra partierna röstade på bifall. Avslaget var något uppseendeväckande eftersom motionens yrkande var:

“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”

Majoriteten avslog alltså att politikerna skulle försöka att “åstadkomma en lösning”.

I kommunfullmäktige den 15 april överraskade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) de församlade ledamöterna med att begära återremiss av motionen. (Se “KF(V): Augustssons återremiss”.)

Augustsson hade i sin motivering en diger lista på oklarheter som borde utredas innan fullmäktige tog ställning till motionen. Då trodde vi nog alla att det skulle bli en ordentlig utredning kring de problem som vi lyfte i motionen. Det fanns hopp…

Men det hoppet grusades i onsdags. Då behandlade kommunstyrelsen återigen motionen. I utredningen (du kan ladda ner utredningen här) sammanfattades hela motionens fråge-/problemställning till:

“hur finansieras de utbildningsplatser som kommunens elever väljer i andra kommuner och/eller i friskolor?”

Och att motionen själv hade gett svaret:

“friskolornas fakturor ska tillställas kommunens ekonomiavdelning, varifrån betalning av fakturorna enligt förslaget ska ske”.

Och så konstaterade utredningen att:

“utbildningsplatser som elever väljer vid friskolor eller i andra kommunen finansieras på samma sätt oavsett om kommunen är huvudman för gymnasieskolan eller om huvudmannaskapet för gymnasieskolan lämnats över till ett kommunalförbund. Det är inte möjligt för Vänersborgs kommun att, i enlighet med förslaget i motionen, betala fakturor för Kunskapsförbundet Väst som är huvudman för gymnasieskolan.” 

Och drog slutsatsen att kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen.

Det är egentligen en märklig motivering och bedömning, eftersom motionens yrkande fortfarande är:

“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”

Jag påtalade detta i kommunstyrelsen i onsdags. Och att det snarast verkade vara så att mycket av det som verkar omöjligt eller till och med olagligt i Vänersborg är både möjligt och lagligt att göra i andra kommuner. Och som dessutom praktiseras med goda resultat.

Jag pratade för döva öron. Det var bara min partikamrat James Bucci som yrkade bifall. Resten av kommunstyrelsen ställde sig bakom yrkandet att kommunstyrelsen skulle föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen…

Och denna gång lär kommunfullmäktige gå på kommunstyrelsens linje…

Hur ska man förstå avslaget? Vill kommunstyrelsen ha sagt: problemet är löst! Eller vill den ha sagt: Det finns ingen lösning. Eller kanske: Det finns inget problem… 

Jag reserverade mig mot beslutet. Reservationen skickades in igår kväll. Den återges i sin helhet här nedan. (Du kan också ladda ner den som pdf här.)

===

Reservation vid kommunstyrelsens möte 2020-12-02 i ärendet

Svar på motion om ”Fortsätt, men gör rätt!” [Dnr 2019/397]

Motionen avser frågor som berör Kunskapsförbundet Väst och förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg.

Motionen undertecknades i oktober 2019 av Lutz Rininsland, ledamot i förbundets direktion, och Stefan Kärvling, ersättare i direktionen. Förutsättningen för att ha mandat i direktionen är att man samtidigt är ledamot i kommunfullmäktige på hemorten. Detta gäller alla, inte bara oss två.

De synpunkter som Rininsland och jag framför i direktionen är desamma som vi ger uttryck för i vårt arbete i kommunfullmäktige.  Men ibland upplever vi att detta märkligt nog skiljer oss från förtroendevalda från andra partier – som kan framföra olika synpunkter beroende på vilken roll de för tillfället intar.

Detta blev tydligt i april 2020 när motionen skulle besvaras i fullmäktige. Vårt yrkande ”att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i motionen” hade inte fått gehör i kommunstyrelsen. Med siffrorna 9-6 föreslog kommunstyrelsen att kommunfullmäktige skulle avslå motionen. 

I kommunfullmäktige ändrade kommunstyrelsens ordförande åsikt och yrkade att motionen skulle återremitteras till kommunstyrelsen. 

När motionen nu åter skall till kommunfullmäktige är kommunstyrelsens förslag för andra gången att kommunfullmäktige ska avslå motionen.

Såväl i april som nu i december finns det i ärendet längre texter under rubriken ”Kommunstyrelseförvaltningens bedömning”. Beslutsförslaget är dock utan hänvisning till denna bedömning: ”Kommunstyrelsen föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.” 

Visserligen är det inte mycket att invända mot den Juridiska avdelningens bedömning. Men yrkandet i motionen var endast ”söker att åstadkomma en lösning på frågorna”.  

Hur ska man förstå avslaget? Vill man ha sagt: problemet är löst! Eller vill man ha sagt: Det finns ingen lösning. Eller kanske: Det finns inget problem. 

Bland ledamöterna i direktionen är uppfattningen samstämmig om att det finns en rad frågetecken kring medlemskommunernas finansiering av förbundets tre gymnasieskolor.

Förbundsbidraget beräknas fortfarande på underlaget ur folkbokföringen. Det beräknas på antalet ungdomar som finns i årskullarna 16-, 17- och 18-åringar. Det förenklar den administrativa hanteringen och avvikelser utjämnas över tiden. Jag har egentligen inga invändningar men det är fel i varje fall. Ett inte obetydligt antal ungdomar går nämligen ett fjärde år, somliga ett femte. Varje år kostar det förbundet pengar, men kommunerna finansierar endast tre år.

Kunskapsförbundets tre gymnasieskolor har ”stordriftsfördelar” – detta synsätt spelade roll när grundbeloppet fastställdes en gång i tiden. När elevantalet nu växer för varje år, så tillkommer ett mindre belopp för varje enskild elev. Så långt är allt bra. 

Men det finns också en annan trend. Tillkommande elever väljer i allt större utsträckning friskolor. Och beloppen som står på friskolornas fakturor täcks inte av det bidrag som medlemskommunerna ställer till förfogande för tillkommande elever. Förbundet måste finansiera mellanskillnaden. 

Det handlar om mycket stora belopp, om miljonbelopp. 

Sedan finns det ytterligare annat som spelar stor roll och som behöver tas i beaktande när det handlar om kostnaderna för Kunskapsförbundets egen verksamhet och fakturorna till friskolorna.

Friskolorna erbjuder i huvudsak högskoleförberedande utbildningsprogram, undantag finns dock. Kostnaden per elevplats på yrkesförberedande program överstiger i regel vida kostnaden per elevplats på högskoleförberedande program. Samtliga ”stora” yrkesförberedande program finns hos förbundet. Förbundets undervisning kostar alltså mer men finansieringsmodellen tar inte hänsyn till det.

Från år till år blir ett annat mönster allt tydligare. Elever med goda förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningar (framför allt pga föräldrarnas utbildningsbakgrund) väljer till program och skolor där de flesta elever har samma goda förutsättningar. 

Elever i behov av stöd och kompensatoriska insatser kräver, för att lyckas, anpassningar av olika slag, t ex mer undervisningstid, enskild handledning, mindre elevgrupper och stödundervisning. Även osäkerhet och bristande självförtroende behöver ofta mötas av utbildad personal – personal vars lön kanske inte ryms i kommunens anslag.   

Det är dessa frågor ledamöterna i direktionen diskuterar när utvärderingar och uppföljningar står på ärendelistan. Vi ser att det finns föredömlig verksamhet, god ledning och planering. Skolinspektionen bekräftar också att det förhåller sig på detta sätt. Men ledamöterna i direktionen blickar samtidigt framåt och konstaterar i full enighet: ”Än så länge, MEN …” 

Rininsland och jag undertecknade motionen för lite mer än ett år sedan. Kommunerna har sedan dess tillskjutit pengar till förbundets verksamhet. Det noteras av alla med tacksamhet. Men det ändrar inte grundproblemet med en skev finansieringsmodell som inte längre stämmer överens med utvecklingen och som urholkar förbundets möjligheter att fullgöra medlemskommunernas uppdrag. 

Vi motionerade om ”att söka åstadkomma en lösning”. Eftersom jag inte kan förstå att ett avslag på detta yrkande kan vara konstruktivt, reserverar jag mig mot kommunstyrelsens beslut och till förmån för Rininslands och min motion.

Anm. Det är den 2:a bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.

KS (1): Upplösningen!

2 december, 2020 Lämna en kommentar

Idag sammanträdde kommunstyrelsen för sista gången detta coronaår. Alla ledamöter uppmanades att vara hemma och delta på distans. Väldigt många följde uppmaningen, dock inte alla. Ganska många vandrade som vanligt till de olika rummen i kommunhuset på Sundsgatan.

Distansmöten

Inställningen bland de styrande partiernas ordförande har onekligen förändrats en del sedan i våras. Och då tänker jag naturligtvis i synnerhet på den attityd som barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) visade när han överklagade Kunskapsförbundet Västs möte på distans. Deltagande på distans från t ex hemmet fanns inte på kartan. Det var typ otänkbart. Det syntes också tydligt i svaren på de många interpellationer jag ställde. (Se t ex “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.)

Sedan tycks det som om det har varit kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som har ändrat uppfattning. Det verkar vara han som har lett förändringen, och utvecklingen. Men det är väl så att socialdemokrater är mer positiva till utveckling och framåtskridande än sina allierade i centerpartiet. Nu hoppas jag bara att Augustssons utvecklings- och framtidsoptimism lyckas smitta av sig på kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin, tillika centerpartist. Kanske lyckas han övertala Levin att också ordna “sina” möten med kommunfullmäktige på distans. Det är nämligen helt möjligt. Gunnar Lidell (M) berättade till exempel att Västra Götalandsregionens fullmäktige sammanträdde i måndags och tisdags denna vecka – på distans. Samtliga 149 ledamöter och omkring 20 ersättare deltog hemifrån eller från något annat ställe. Det var bara ett fåtal personer i presidiet som var på “riktig” plats.

Lunddala

Två etiska dilemman fick sin upplösning idag. Eller vad man ska säga. Det ena dilemmat diskuterades knappast alls, och särskilt inte utifrån något etiskt perspektiv. Det var ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

När ordförande Augustsson släppte ordet fritt så var det ingen som begärde ordet. Det brukar vara ett typiskt tecken på ett rutinärende. Alla väntar bara på att klubban ska falla för beslut, all diskussion är överflödig typ. Jag begärde ordet, vilket inte är helt ovanligt…

Jag försökte ganska kort förklara dilemmat, att det var två rättmätiga intressen som stod mot varandra. Jag förklarade sedan att jag tänkte avstå från att delta i beslutet och frågade ordförande om han tillät att jag lämnade en protokollsanteckning. Det är nämligen ordförande som bestämmer om protokollsanteckningar. (Ordförande Augustsson brukar oftast vara generös med att tillåta sådana.) I protokollsanteckningen beskrev jag mitt ställningstagande, eller avsaknad av. Jag läste också upp den för de närvarande.

Då utbröt en diskussion om formalia och juridik – hade jag rätt att agera så? Fick jag lämna en anteckning om jag inte deltog i beslutet? Fick jag överhuvudtaget yttra mig?

Flera ledamöter liksom ordförande Augustsson och juristerna engagerade sig. Ett tag verkade det som om det inte var ok. Då sa jag, att i så fall skulle jag rösta nej till detaljplanen. Och istället lämna in min protokollsanteckning som reservation. Det kan nämligen ingen hindra, den rätten ger kommunallagen alla ledamöter. Till slut lästes delar av kommunallagen upp och Benny Augustsson (S) avgjorde frågan – det var ok att avstå från att delta i beslutet och lämna in en protokollsanteckning. Så då gjorde jag det.

Det var i och för sig en intressant diskussion, men det var en besvikelse att ingen ville diskutera dilemmat, dvs sakfrågan. Det är sådant vi politiker borde diskutera. Om inte, kan vi egentligen lämna över beslutanderätten till experter och tjänstemän…

Det var bara Göran Svensson (MBP) som deklarerade att han tänkte rösta nej till detaljplanen. Svensson hade dock en helt annan ingång i frågan än etik och moral. Han ansåg att äldreboenden bara ska byggas i en våning av säkerhetsskäl.

Det blev ingen votering. Det var ingen annan än Göran Svensson och jag som hade synpunkter på detaljplanen.

Besviken på att dilemmat inte fick någon egentlig lösning? Jäpp.

Protokollsanteckning Lunddala

Min protokollsanteckning:

“Lunddala servicebostäder – grannarna på Trastvägen?
Det är ett dilemma. Två rättmätiga intressen står mot varandra.
Å ena sidan behövs det en bättre boendemiljö för de äldre samtidigt som det behövs fler platser.
Å andra sidan är det grannarnas på Trastvägen intressen. Visst har detaljplanen tagit viss hänsyn till grannarna, men inte fullt ut. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på över 80 meter och två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i trädgårdar och vardagsrum.
Det borde finnas möjlighet att bygga på Lunddala så att alla blir nöjda. Jag vet att de boende har både idéer och skisser på hur det skulle kunna se ut. Jag hoppas att byggnadsnämnden och förvaltningen får ta del av dessa, studerar dem och försöker hitta en bättre lösning på dilemmat än det föreliggande förslaget.”

Brännjärnet

Det andra dilemmat hade titeln “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”. Bakgrunden till hela ärendet, argumenten, de etiska aspekterna och själva dilemmat i ärendet redogjorde jag utförligt för i bloggen igår. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet”.)

Det var mer av diskussion kring den etiska aspekten än i det föregående ärendet. Ändå var det relativt få som yttrade sig. Det gör det lite svårt att avgöra huruvida voteringen senare var ett resultat av medvetna etiska ställningstaganden eller bara lojalitet gentemot partilinjerna.

Den sidan som så att säga ville säga nej till detaljplanen anfördes av Gunnar Lidell (M). Ja, egentligen var det bara Lidell som argumenterade. Henrik Harlitz (M) upprepade väl egentligen endast Lidells argument, medan någon annan yrkade bifall till den borgerliga “oppositionens” avslagsyrkande. Jag kan inte säga att det var några andra argument än de som jag anförde i gårdagens blogg. Det handlade alltså om att regler är regler och om vad som skulle hända om kommunen accepterade regelöverträdelser – typ att andra invånare tog efter och också började bryta mot reglerna.

Här tyckte jag att Dan Nyberg (S) hade ett bra inlägg, som delvis gav en annan vinkling på “den andra sidans” argument, dvs den sida som var positiv till planen.

Förutom att Nyberg sa att han delade min “ingång i ärendet” så anförde Nyberg följande:

“Jag är inte orolig som Lidell för vad andra ska göra. Varje ärende måste betraktas för sig. Jag har tidigare varit ordförande i byggnadsnämnden och vi korrigerade flera gånger kartan till verkligheten. Vi har ändrat detaljplaner och fastighetsägare har fått betala förhöjd avgift för bygglov.”

Med andra ord, David på Brännjärnet har inte behandlats på något annorlunda sätt än andra. Så här har byggnadsnämnden hanterat ärenden många gånger tidigare. Det är rutin. Dan Nyberg tyckte också att det var lite märkligt att medan kommunen jobbar på att förbättra företagsklimatet, så jobbar moderaterna på att försämra det… Och det kan jag väl i och för sig hålla med om, men det var kanske inte ett argument om det etiska dilemmat.

Ordförande Augustsson (S) hade inlett diskussionen. Han sammanfattade ärendet och fick med flera argument för att uttala sig positivt om detaljplanen. Det nya med Augustssons argument var att det etiska dilemmat (han uttryckte det dock inte i de termerna) redan hade avgjorts i fastighetsutskottet (samhällsbyggnadsnämnden) och i byggnadsnämnden. De hade ju beslutat om att kommunens mark skulle säljas och att en ny detaljplan skulle upprättas – som anpassade planen till verkligheten. Det skulle inte kommunstyrelsen diskutera och ta ställning till idag. Augustsson menade att kommunstyrelsen “bara” skulle uttala sig om själva detaljplanen, inte dilemmat.

Själv pratade jag en del. Men upprepade mest en del påståenden från gårdagens blogg. Som svar till Lidell tyckte jag att man skulle inta fastighetsägarens, Davids, perspektiv. För honom är tjänstemän, förvaltningar, nämnder och politiker representanter för “kommunen”. Som invånare är alla dessa kontakter desamma – de är “kommunen”. Säger en tjänsteman på byggnadsförvaltningen en sak, så är personen helt enkelt en företrädare för “kommunen”. Och så tror jag också att de flesta invånare uppfattar det. Tjänstemän och politiker talar samma språk och är överens, de representerar “kommunen”. Hur skulle det kunna vara annorlunda?

Och nu har flera år gått. David har blivit lovad att få köpa marken, få en ny detaljplan, bygga nytt osv – om han gör sin del av avtalet. Och det har han gjort, och det tycker också “kommunen” att han har gjort. David har ju bland annat betalat över 200.000 kr… Då kan inte “kommunen” i form av kommunstyrelsen, menade jag, helt plötsligt vända på kuttingen och säga nej. David måste väl kunna lita på “kommunen”? Invånarna måste väl kunna lita på “kommunen” och de besked som “kommunen” ger?

Det är inte ofta som socialdemokrater i kommunen öppet säger att de håller med mig, men då blir det desto mer glädjande när de gör det. Och jag höll med dem, vilket jag också sa. Och det är inte heller så vanligt.

Votering Brännjärnet

Om inte dilemmat avgjordes på sammanträdet, eller gjorde det det?, så avgjordes i varje fall ärendet. Det slutade med en votering. På ena sidan stod den borgerliga “oppositionen”, dvs M+L+KD, och på den andra de styrande partierna, dvs S+C+MP. Det betydde 4 för de borgerliga och 6 för de styrande. Sverigedemokraterna sa inte ett ord i debatten, men de röstade med de borgerliga – 6-6. Göran Svensson (MBP) röstade med de styrande och James Bucci (V) med de borgerliga – 7-7.

Jag stod på “Davids sida” och var således positiv till detaljplanen. 8-7.

Anm. Det är den 1:a bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.

Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet

1 december, 2020 1 kommentar

Imorgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Den har, precis som barn- och utbildningsnämnden igår, en mycket diger dagordning.

I lördags redogjorde jag för ett av ärendena i kommunstyrelsen, ett detaljplaneärende som visade sig vara ett riktigt etiskt dilemma för politikerna. Det kanske var lite förvånande för en del bloggläsare. Men det är faktiskt så att även i den kommunala politiken kan små och till synes betydelselösa frågor innehålla komplicerade etiska och moraliska resonemang och ställningstaganden. Även “harmlösa” detaljplaner…

I lördags handlade bloggen om Lunddala i Vargön. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.) Det känns lite osannolikt, men kommunstyrelsen har faktiskt ytterligare ett “detaljplanedilemma” att ta ställning till imorgon. Och inte bara det, det handlar återigen om Vargön – några stenkast från Lunddala. Ärendet har rubriken “Antagande av yttrande över granskningshandlingar för detaljplan för Brännjärnet 1 m fl Vänersborgs kommun”.

Dilemmat “Brännjärnet” fokuserar på det som i etiken kallas värderingar. Det skiljer sig från fakta. Fakta är sanna eller falska, värderingar handlar om åsikter och tyckanden. Dilemmat Brännjärnet ställer det på sin spets som i etiksammanhang kallas regeletik och effektetik.

Historien kring Brännjärnet sträcker sig en bit bakåt i tiden. Den började på allvar i september 2012 med en anmälan. Men egentligen låg själva ämnet för anmälan och kommunens “inblandning” ytterligare några år längre tillbaka i tiden.

Ägaren av fastigheten Brännjärnet, låt oss kalla honom David, driver ett företag på fastigheten. Han bor inte där, och ingen annan heller. Företaget har tre anställda. Det finns garage, förråd, kontor och lager mm på området. För drygt 10 år sedan tog blåsten och framför allt snön ut sin rätt. Garaget höll inte. Fastighetsägaren byggde då ett nytt.

Det nya garaget blev större än det tidigare. David gjorde nämligen en slags utbyggnad på garaget. Under bygget gjorde David två stora fel. Han hade inget bygglov och själva utbyggnaden på garaget stod på kommunens mark. Det var det som anmäldes till kommunen 2012.

Det finns vissa förklaringar till de här “felaktigheterna” eller lagöverträdelserna, men det är inget som företagaren själv vill åberopa som typ förmildrande omständigheter. David säger själv att det var fel och att han var “korkad”. Han erkänner utan omsvep att han gjorde “dubbelfel”.

Det är bara jag som vid ett besök blev oerhört förvånad över fastighetsgränserna och – en häck.

Kartan (till vänster) visar det område som dilemmat utspelar sig i, och samtidigt det område som del av den nya detaljplanen ska gälla. De röda strecken markerar även området där företaget verkar, ett “inneslutet” område där verksamheten bedrivs. Det går en hög häck hela vägen vid det röda strecket till vänster. Häcken skyddar tomten mot insyn och den avgränsar fastigheten mot en förskola som ligger på andra sidan.

Det är som jag ser det ett “problem” med tomten. Nere till vänster, vid pilen, är det kommunens mark och inte företagarens. Fastighetsgränsen går rakt trots att häcken svänger av 45 grader. Det innebär att kommunens mark, det lilla området på ca 70 kvm, bara kan nås från Davids tomt och bara användas av honom. Vilket han alltid har gjort för övrigt. Markplätten var tidigare grusad och lastbilar med transporter till företaget har alltid använt markbiten för att vända. Och gör så fortfarande.

Företagaren byggde sitt nya garage längst ner på sin tomt – och utbyggnaden fortsatte in på kommunens mark, in i det lilla området där det blå krysset är utsatt (se kartan till höger).

Men som sagt, företagaren använder inte tomtens placering eller häckens sträckning som någon förmildrande omständighet. Han har gjort, som han alltså själv säger, “dubbelfel”. Det var ett svartbygge på annans mark. Punkt.

Det var mer än 10 år sedan det hände. Sedan anmäldes svartbygget och några år av juridiska tvister, förelägganden, överklaganden etc följde. Ja, det gick till och med så långt att byggnadsnämnden i mars 2015 beslutade om ett föreläggande – garaget skulle tas bort. Det var ett beslut som David sedan överklagade. Jag ska inte gå in mer på vad som hände eftersom det saknar betydelse för kommunstyrelsens dilemma imorgon.

Det slutade i varje fall med att både kommunen och David tyckte att de borde kunna göra upp i godo. Det talades om att David skulle kunna köpa kommunens mark eller byta den mot annan mark som han ägde i Vargön. David gick med på allt som skulle kunna få “saken ur världen”.

Även dessa förhandlingar mellan David och kommunen pågick några år. Kommunen var positiv, men hade tydligen lite svårt att bestämma sig. (Vem vet, det kanske fanns politiker som drog åt olika håll…) Byte av mark eller försäljning? Hur som helst så ansåg kommunen att det var David som skulle stå för kostnaderna, t ex för markundersökningar, både på sin och på kommunens mark. David, som ville göra rätt och ordna allt till både sitt och kommunens bästa, betalade. Markundersökningarna kostade David 100.000 kr. Det blev inget markbyte. Däremot kunde kommunen tänka sig att sälja det lilla markbiten till David.

Den 18 januari 2018 beslutade samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott att ge David möjlighet att förvärva marken. Förutsättningen var dock att detaljplanen ändrades – och bekostades av David… Och den 21 augusti 2018 gav byggnadsnämnden ett positivt planbesked.

Sedan satte arbetet igång med detaljplanen. David var nöjd och “lättad”, allt skulle ordna sig. Och jag antar att man även på kommunen var nöjda och glada – ett långdraget “problem” höll ju på att lösas. Det verkade bli en win-win-situation. Men den var dyr för David. David fick betala förskott på detaljplanen: 80.000 kr. När detaljplanen är klar ska han betala ytterligare 80.000 kr.

Men som sagt, allt gick mot sin lösning. Utan några dilemman. Alla var positiva, David var positiv och kommunen likaså. Detaljplanen anpassades till de verkliga förhållandena och skulle dessutom:

“möjliggöra utveckling och utökning av befintlig småindustri.”

Imorgon onsdag ska kommunstyrelsen yttra sig över detaljplanen. Och som det brukar gå till, kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) har förberett ett beslutsförslag till kommunstyrelsen. Det visade sig emellertid, mycket överraskande och förvånande, att den borgerliga “oppositionen” (M+L+KD) vill säga nej till detaljplanen…

De tre borgerliga ledamöterna i KSAU höll inte med byggnadsnämnden, men gav inte några skäl till avslaget – vilket i sig är mycket anmärkningsvärt. Men det är inte särskilt svårt att räkna ut vilket argument som fällde avgörandet. (Det har också bekräftats från annat håll.) Motivet till avslaget var och är regeletiskt.

David har brutit mot reglerna.

Regler är till för att följas. Och bryter någon mot reglerna så är det fel och ska beivras.

Det läggs också till ett argument som ska stödja och underbygga det första: Vad blir följderna om någon kan bryta mot kommunens regler utan att “straffas”? Då kan ju alla andra kommuninvånare göra likadant. Samhällets regler och normer går då mot sin upplösning och resultatet kan i värsta fall bli anarki.

Konsekvensen av detta sätt att resonera blir att David ska riva garaget på kommunens mark. Det är kommunens sätt att beivra eller “bestraffa” regelbrottet.

Sedan menar flera, som har denna uppfattning, faktiskt att processen kan fortsätta där den “slutade”. Detaljplanen kan antas, David kan få köpa marken – och bygga upp garaget igen… 

Men då har allt gått rätt till och alla vänersborgare vet vad som gäller – kommunen är inte att leka med, kommunen håller på sina regler. Regler är till för att följas.

I KSAU höll de två representanterna för de styrande partierna, S+C, med byggnadsnämnden och ansåg att det var dags att se framåt – och lämna “problemet” bakom sig. De ville lämna ett yttrande till byggnadsnämnden att detaljplanen skulle antas, dvs bifall till det yttrande som tjänstemännen hade författat och föreslagit.

Jag antar att de resonerade mer “praktiskt”. Typ, varför tvinga fastighetsägare David att riva sitt garage för att sedan bygga upp det igen. Det är både dyrt, onödigt och egentligen ganska opraktiskt… Svartbygget ligger dessutom över 10 år tillbaka i tiden och det krävs antagligen ganska många “byråkratiska varv” för att tvinga David att riva det. Dessutom är det en markbit som kommunen inte behöver, och faktiskt inte ens kan utnyttja. Och genom att säga ja till detaljplanen kan vi hjälpa ett företag i Vargön som skulle kunna expandera och anställa fler personer.

Det är argument som ser till resultatet. I etikens värld kallas det konsekvens- eller effektetik. Handlingar som ger bra resultat är bra handlingar.

Ett stödargument för de som resonerade regeletiskt var hur andra skulle uppfatta reglerna om kommunen så att säga bortsåg från Davids regelbrott. Till det argumentet skulle man kunna ställa en retorisk motfråga – hur många vänersborgare skulle bryta mot byggnadsbestämmelserna om de fick betala över 200.000 kr som “straff”? David har betalat detta. Har han därmed inte, för att utveckla resonemanget, sonat sitt regelbrott? Man skulle också kunna fråga sig hur mycket en enskild individ ska lida för att andra ska “lära sig” och avskräckas?

Ibland talas det också i etiksammanhang om sinnelagsetik. Man tittar då på handlingarna utifrån de handlandes avsikt. Och vad som än hände för över 10 år sedan, så råder det ingen större tvekan om att David de senaste åren hela tiden har gjort rätt för sig och egentligen gjort allt som kommunen har bett om. Det har han visat genom att betala över 200.000 kr till kommunen. Han inser att han gjort “dubbelfel”. Borde inte detta räknas till Davids fördel?

Snart ska ett över 10 år gammalt ärende avgöras. Det som antagligen skulle ha varit mycket enklare att ta ställning till när ärendet var nytt har blivit betydligt mer komplicerat efter den långa tid som har förflutit. Så komplicerat att det har växt till ett etiskt dilemma. Och att också en betydande summa pengar har ”bytt ägare” som ett slags skadestånd eller böter har ytterligare komplicerat dilemmat.

Imorgon ska kommunstyrelsen lämna sitt yttrande till byggnadsnämnden. Vi får se hur ledamöterna kommer att resonera och vilka slutsatser som dras. Kommer de att resonera regel-, effekt- eller sinnelagsetiskt? Själv anser jag att detta ärende är lättare att ta ställning till än dilemmat Lunddala. (Se “Detaljplanedilemma 1: Lunddala”.)

Detaljplanedilemma 1: Lunddala

28 november, 2020 Lämna en kommentar

Som lärare undervisade jag en gång i tiden i religionskunskap. I ämnets centrala innehåll ingick etik och moral. Det var ett ämnesområde som de flesta elever tyckte var intressant, särskilt diskussionerna om vad som var rätt och fel, gott och ont. Ofta utgick undervisningen från ett moraliskt dilemma. De exempel, de dilemman som gav upphov till mest engagemang var de dilemman som eleverna kunde känna igen och förhålla sig till.

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Då står ledamöterna för åtminstone två dilemman. Det första dilemmat hittar vi i ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. Förhoppningsvis är det ett dilemma som ledamöterna kan känna igen och förhålla sig till…

Vad är det värt att ha en villa med en utsikt som ger en öppen känsla – där du från vardagsrummet och trädgården kan se himlen och fjärran trädkronor, fågelsträck som passerar höst och vår i det spontana synfältet. Du har köpt din villa bland annat för att få uppleva denna känsla, denna vy, denna öppenhet.

Vad är det värt för dig som boende i villan, vad är det värt för kommunen?

Efter att du har bott ett antal år i villan så vill kommunen bygga om fastigheten några meter utanför ditt vardagsrumsfönster. Det är ett äldreboende. Det kommer att bli en omfattande förändring av boendet och hela området kommer antagligen att se ut mer som ett centrum i en stad än Vargön när det är klart.

Det ska byggas på en våning på byggnaden utanför ditt vardagsfönster så att det blir 2 i stället för 1 våning och nockhöjden höjs till 10 meter. Äldreboendet som ligger i söderläge i förhållande till ditt hus kommer att få en fasad på över 80 meter. (Det är lika långt som kommunhusets vägg mot Vallgatan.) Den öppna känslan försvinner och himlen och fågelsträcken blir svårare att se. Det kommer att bli mer skugga över ditt hus och din trädgård. I december kommer du knappt att kunna se solen från ditt vardagsrumsfönster överhuvudtaget. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i din trädgård och ditt vardagsrum. Det skulle också innebära en stor olägenhet.

Vad gör denna omvälvande förändring för din livskvalitet? Vad är det värt, för dig? För kommunen?

Och vad gör det för värdet på din villa?

Det här problemet, det här dilemmat, ställs alltså kommunstyrelsens ledamöter för på onsdag när de ska yttra sig över kommunens planer på att genom en ny detaljplan möjliggöra en ny- och tillbyggnad av Lunddala servicebostäder i Vargön. Det behövs en bättre boendemiljö för de äldre och det behövs fler platser. Och visst, så är det. Det är två intressen som står mot varandra. Hur ska politikerna lösa dilemmat?

Går det att bygga på något annat sätt på Lunddala? Jag vet inte. Hur ska förresten en pensionerad lärare och fritidspolitiker kunna avgöra det? Går det att bygga fler servicebostäder någon annanstans, på någon plats där ingen annan störs? Eller kan kommunen kompensera villaägarna ekonomiskt eller på något annat sätt?

Två rättmätiga intressen står mot varandra. Ska det avgöras med den utilitaristiska principen – “största möjliga lycka åt största möjliga antal”? Det är så lärans fäder, filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill, brukade sammanfatta sin syn. Men ska en majoritet kunna tvinga en minoritet att acceptera försämrade livsvillkor för att andra ska få det bättre? Betyder inte demokrati respekt för de som tycker annorlunda, de som är i minoritet, de som drabbas?

Jag undrar vad mina ”gamla” elever hade haft för åsikt…

KS (2): Taxor, Brålanda, Dalsland + nyhet

8 november, 2020 Lämna en kommentar

Kommunstyrelsen sammanträdde i onsdags. Mötet var corona-anpassat ”på riktigt” skulle man kunna säga. Igen. Det var likadant förra mötet. Det gick alltså att delta på ”digital distans” hemifrån. Vilket jag gjorde. Däremot uppmanade ordförandena alla, som inte skulle tjänstgöra, att inte delta.

Vid uppropet, ”närvarokontrollen”, noterade säkert de flesta ledamöter, i varje fall gjorde jag det, att socialdemokraternas ordinarie ledamot Elisabeth Bohlin inte var närvarande. Det spred sig en liten vag känsla av att något var annorlunda…

Elisabeth Bohlin är ordförande i Arbetarkommunen i Vänersborg. Hon sitter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, byggnadsnämnden och socialnämnden. Bohlin är dessutom ordförande socialutskottet. Det var i samband med sitt engagemang i socialnämnden som Bohlin (S) hamnade i händelsernas centrum häromsistens. Hon röstade på ett annat sätt än både sitt parti och sin partigruppering. Och avgjorde därmed den viktiga omröstningen i socialnämnden. Ordförande i socialnämnden Dan Nyberg (S) och 2:e vice ordförande Ann-Britth Fröjd (C) fick se sig besegrade av förslaget från den borgerliga oppositionen. (Se ”Beslut: Elgärde!”.)

I slutet av veckan bekräftades min känsla. Elisabeth Bohlin har enligt uppgift lämnat uppdraget som ordförande i Arbetarkommunen i Vänersborg med omedelbar verkan. Frivilligt eller inte? Jag tror inte att vi kommer att få se Elisabeth Bohlin i politikens Vänersborg i fortsättningen. I varje fall inte i socialdemokraterna.

Det var en del annat som avhandlades på onsdagens kommunstyrelse, inte bara budget 2021. Det var t ex mycket om olika taxor. Jag tog några exempel innan sammanträdet. (SeE45, FÖP Brålanda, höjda taxor mm”.)

Det var lite av en djungel med förklaringar, skäl och argument till varför taxorna ska höjas vid årsskiftet. Och det mesta lät för en lekman logiskt och nödvändigt. Det var ju hela tiden en ”tröst” att Vänersborg, enligt de föredragande tjänstemännen, hela tiden låg lika eller under, och i vissa fall, särskilt i jämförelse med Uddevalla, mycket under, taxorna i våra grannkommuner.

Men visst kan det bli fel någonstans. Inte för att jag ser det, men är det någon som drabbas orättvist av taxehöjningarna hoppas jag att de hör av sig till sin politiker. Helst då till den politiker de röstade på i valet…

Under ordförande Benny Augustssons (S) information frågade Vänsterpartiet, James Bucci och även jag, om ordförandes besök på Ursand, Wargön Innovation och ägarsamrådet i Kunskapsförbundet Väst.

Det verkade som om ordförande Augustsson var försiktigt positiv om Ursands planer för framtiden. Det handlade framförallt om att Bert Karlsson ville utöka campingen på höjden väster om stranden (mot mobilmasten). Och naturligtvis släpper inte Bert sina planer på en konferensanläggning nere vid restaurangen. Och det vet alla som har följt bloggen, att jag är mycket positiv till den utveckling som har skett på Ursand sedan Bert Karlsson tog över.

Företrädare för Wargön Innovation hade enligt Augustsson framfört att det blev allt svårare att få projektpengar beviljade. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om kommunens satsning i Vargön. Jag röstade för det en gång i tiden. Men det händer ärligt talat inte särskilt mycket. Tiden går och kommunen får så att säga ingen avkastning på alla miljoner som har investerats i området. Wargön Innovation samlar in kläder, i tämligen liten skala, samtidigt som man ser på Rapport i TV hur en storskalig textilsortering i Malmö har invigts… Tydligen med stöd från olika företag…

På ägarsamrådet med KFV hade man, berättade Augustsson, pratat om uppdragsavtal, gymnasielagselever och situationen under pandemin. Det sistnämnda har vi för övrigt kunnat läsa om i TTELA. Uppdragsavtalet mellan Vänersborgs kommun och Kunskapsförbundet behandlades senare under sammanträdet som ett särskilt ärende. Det man som oppositionell vänsterpartist kan säga om avtalet är att det är ett bra avtal. Det kan dock bli aktuellt att förbundet behöver mer pengar senare under året med tanke på situationen på arbetsmarknaden mm. Ordförande Augustsson (S) höll med om det. Liberalen Gunnar Henriksson, den fd rektorn på Birger Sjöberg, tyckte att någon från Kunskapsförbundet borde ha varit inbjuden för att föredra ärendet. Augustsson höll med och lovade på stående fot att istället kalla KFV till nästa KS-sammanträde. Och det var ett bra initiativ.

NÄRF:s delårsrapport avhandlades. Det var bara den “gamle” brandmannen Göran Svensson (MBP) som ställde en tämligen vass fråga, om hur NÄRF:s ledningscentral kunde öka intäkterna när det samtidigt stod i rapporten att ledningen är så överbelastad med arbete så att den inte hinner med sina uppgifter. Augustsson förklarade att den frågan får Svensson nog ställa direkt till NÄRF.

Jag framförde synpunkterna på den eventuella avfarten till Nuntorp. Och det var flera som höll med, bland annat ordförande Augustsson. Men Benny Augustsson tyckte samtidigt att diskussionen om av- och påfarter kommer i ett senare skede. Han menade att gör man en ny väg så är tankarna att sådana här avfarter ska åtgärdas. Bo Carlsson (C) fyllde i med att nya avfarter måste blir mer trafiksäkra än nuvarande. Och det har de båda säkert rätt i. Det är dock viktigt att Nuntorp inte glöms bort i framtiden.

Moderaten, och det blivande kommunalrådet, Henrik Harlitz (M) tog upp frågan om medfinansiering. Ska Vänersborgs kommun vara med och betala för av- och påfarter? Kommunstyrelsens ledamöter verkade inte så pigga på det. Harlitz tyckte också att kommunstyrelsen skulle framföra att Vänersborg helst ser en 2+2-väg. Det blev en kortare diskussion om detta, och visst, får man önska skulle alla vilja ha det – men hur realistiskt är det…?

Till sist, den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Brålanda. Jag skrev en del i bloggen “KS 4/11 (2): E45, FÖP Brålanda, höjda taxor mm” om byggnadsnämndens bortförklaringar om varför det inte har utarbetats någon översiktsplan, trots att nämnden hade fått uppdraget av kommunfullmäktige.

Det blev ingen diskussion i kommunstyrelsen, vilket var helt ok. Jag själv framförde åsikten att det var bra att se framåt och glömma det som varit. Det viktiga var att arbetet med översiktsplanen nu kom igång.

Kommunstyrelsen fattade i all enighet beslutet att:

“Kommunstyrelsen ger miljö- och byggnadsförvaltningen i uppdrag att ta fram förslag till en fördjupad översiktsplan för Brålanda”

Dessutom fick byggnadsnämnden 200.000 kr för trafikutredning och miljökonsekvensbeskrivning i samband med arbetet. Det var också ett bra beslut. När det gäller tidsaspekten så står det i underlaget till beslutet:

“Samråd på FÖP Brålanda bedöms kunna genomföras tidigast hösten 2021 och bedöms kunna antas i kommunfullmäktige under första halvåret 2023.”

Planen blir försenad, men som det gamla ordspråket säger:

“Bättre sent än aldrig.”

Och sedan var kommunstyrelsens sammanträde slut. 90 minuter senare än beräknat, men så sitter det ju också vänsterpartister i kommunstyrelsen… 

Dagens KS och budgetförslaget från Vänsterpartiet

4 november, 2020 Lämna en kommentar

Idag sammanträdde kommunstyrelsen. Det blev ett längre möte än vad kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) hade planerat. Det slutade inte som beräknat kl 13.00, utan först kl 14.30. Undertecknad vänsterpartist var inte helt oskyldig till detta…

De styrande partiernas, S+C+MP, budgetförslag (se “De styrandes budgetförslag (2/2)”), formellt lagt av kommunstyrelsens ordförande (=KSO), presenterades utförligt. Men då ingick också en genomgång av förutsättningar, regler, omvärldsanalys osv. (Se “De styrandes budgetförslag (1/2)”.)

Sedan presenterade Gunnar Lidell (M) den borgerliga oppositionens förslag. (Se “Det borgerliga budgetförslaget”.) Det var antagligen sista gången Lidell gjorde det i kommunstyrelsen. Tyvärr.

Det var inget nytt i Lidells föredragning. Han återgav förslaget som det var skrivet. Jag noterade emellertid att Gunnar Lidell sa något i stil med:

“Om det inte blir elevökning kan kanske BUN äska de 3 milj kr för något annat…”

M+L+KD hade ju avsatt 3 milj för:

“faktisk elevökning i grundskolan under 2021 utöver 10 elever utöver prognos.”

Vilket det med all sannolikhet inte blir. Lidells påstående var för övrigt ingen felsägning, men han ändrade inte i förslaget. Så det står som det står.

Anders Strand (SD) gick igenom Sverigedemokraternas förslag. Det gick snabbt. Jag har inte redogjort för SD:s förslag, men det är på gång. 

Och så var det jag. Det föll på min lott att föra Vänsterpartiets talan.

Budgetförslaget från Vänsterpartiet var inte bara långt (6 sidor), det var dyrt också…

Så såg tydligen de andra partierna på det förslag till budget som Vänsterpartiet presenterade på kommunstyrelsen. Det fick inget stöd, mer än av James Bucci (V) och undertecknad (V). Och kanske också från Göran Svensson (MBP). Jag tyckte att jag både såg och hörde att han ropade ja vid omröstningen. Men jag är inte säker. Men vem vet, de andra partierna kanske ändrar uppfattning till kommunfullmäktiges sammanträde om två veckor, när de har fått fundera på förslaget ett tag… Det är ju på fullmäktige som budgeten slutligen beslutas och fastställs. Fast en av de mest kreativa idéerna blev säkert redan “körd” idag. Tyvärr, men vem vet. Vi får se.

Vänsterpartiet ser i sin budget för nästa år som vanligt mer åt verksamheterna och verkligheten – än till fina siffror i olika bokföringsposter och ett stort överskott i resultatet.

Vänsterpartiet vill med sitt budgetförslag säkra välfärden och verksamheten i Vänersborgs kommun även nästa år. Nedskärningar måste undvikas, det är V:s bestämda uppfattning, och det ska finnas åtminstone någorlunda bra förutsättningar för skola, vård och omsorg. Det är viktigt både för de äldre, sjuka, barnen och eleverna. Och inte minst för all personal som arbetar i välfärdssektorerna.

Vänsterpartiets ståndpunkt ligger också helt i linje med det ställningstagande som alla de stora fackförbunden i kommunen gjorde på MBL-förhandlingen. De är mycket oroade över förslaget från de styrande partierna (S+C+MP) och vad det kan leda till. Fackförbunden skriver uttryckligen att förslaget riskerar att drabba de mest utsatta (se “Fackens syn på budgetförslaget”):

“Det yttersta priset tror vi de svagaste i samhället får betala, till exempel de barn som inte får den hjälp de ska eller brukare på boende som inte får det stöd de behöver.”

Vänsterpartiets budgetförslag är egentligen ganska modest. Det tillför verksamheterna de ekonomiska medel som kan åstadkommas med de förutsättningar som idag är kända och beslutade. Nämnderna får de tillskott som de behöver för att inte behöva göra nedskärningar och besparingar. I förslaget motiverar Vänsterpartiet tydligt och klart varför det är viktigt att nämnderna får ökade ekonomiska medel.

Vänsterpartiet utgår i sin budget från de styrande partiernas förslag, dvs KSO:s förslag, och där finns det redan en del “påslag” till nämnderna. Barn- och utbildningsnämnden får 5,2 milj kr, socialnämnden 4 milj, kultur- och fritidsnämnden 3 milj, samhällsbyggnadsnämnden 1,3 milj, miljö- och hälsoskyddsnämnden 1 milj och Kunskapsförbundet Väst 8 milj kr.

Vänsterpartiet anser att tillskotten till nämnderna är otillräckliga. Vi vill använda 26,55 milj kr av det beräknade överskottet i S+C+MP:s budgetförslag till:

  1. Socialnämnden +17,8 Mkr
  2. Barn- och utbildningsnämnden +7,7 Mkr
  3. Kultur- och fritidsnämnden +0,85 Mkr
  4. Miljö- och hälsoskyddsnämnden +0,2 Mkr

Dessa påslag är enligt nämnderna tillräckliga för att åtminstone slippa nedskärningar och besparingar nästa år. Vänsterpartiets förslag innebär alltså att resultatet skrivs ned till 20,45 milj kr. Det kan jämföras med förslaget från de styrande partierna som räknar med att kommunen ska göra ett resultat på +47 milj kr.

Vänsterpartiets förslag röstades alltså ner av kommunstyrelsen. James Bucci (V) och jag reserverade oss. Och helt planenligt fick de styrande partiernas förslag majoritet. (Se “KS 4/11 (1): Budgeten”.)

I Vänsterpartiets budgetförslag fanns det med ett avsnitt om att kommunen skyndsamt, redan innevarande år, ska inrätta en social fond. Och detta gav både kommunstyrelsens ordförande och ekonomichefen vissa huvudbry…

Coronapandemin har ju visat, och visar, att årtionden av nedskärningar och privatiseringar har ett pris – instabilitet, sårbarhet och bristande kvalitet. Inför nästa och kommande års Mål- och resursplaner skulle kommunen behöva ta ett samlat och större grepp för att på riktigt förstärka och trygga välfärden för invånarna i Vänersborg. Även staten har sett bristerna i välfärden och i kommunerna. Statsbidragen har därför ökat markant under året och Vänersborg, liksom andra kommuner, har inte hunnit använda pengarna(!). Kommunen prognostiserar istället att under innevarande år gå med ett överskott på svindlande 173 milj kr.

De här pengarna skulle behövas under de kommande två åren – till välfärden. Och det vore ju egentligen helt enligt statens intentioner. Dessutom innebär hela situationen en logisk motsägelse – 2020 har Vänersborg kommun ett överskott på 173 miljoner kronor (prognos) och året efter läggs en budget som innebär besparingar och nedskärningar. Det är för de flesta helt obegripligt.

Lagstiftningen är dock tyvärr sådan att det inte på ett enkelt sätt går att överföra ett överskott från 2020 till 2021 och 2022. SKR (=Sveriges Kommuner och Regioner) har till och med gjort en officiell framställning för att ändra lagen, i varje fall tillfälligt! 

Vänsterpartiet tycker sig se en lösning på dilemmat. V föreslog i sitt budgetförslag att kommunen snabbt, före årets slut, inrättar en social fond och anvisar 50 milj kr till fonden – ur årets överskott. På det sättet så skulle verksamheterna få bättre nytta av alla statsbidrag. Miljonerna skulle helt lagligt ha kunnat föras över till och användas kommande år. Precis som det egentligen var tänkt från staten.

Det obegripliga skulle bli begripligt.

Det var ett lite ovanligt yrkande i ett budgetförslag, men hela året har varit och är exceptionellt. Vi har aldrig varit med om ett liknande år tidigare. Därav Vänsterpartiets lite ovanliga förslag alltså.

Ekonomichefen var inte helt säker på att ett sådant förfarande och upplägg med en social fond var helt i enlighet med bokförings- och redovisningslagar. Och kommunstyrelsens ordförande Augustsson ville inte godkänna förslaget eftersom det inte hade med ärendet, dvs årets budget, att göra. Kommunstyrelsen diskuterade ju nästa års budget…

Och det var väl egentligen helt berättigade ståndpunkter.

Då begärde jag att Vänsterpartiets förslag om den sociala fonden skulle tas upp och behandlas som ett extra ärende.

Det ville ordförande Augustsson definitivt inte gå med på – inga extra ärenden här inte. Men… Det här hade den här vänsterpartisten varit med om förr… I barn- och utbildningsnämnden 2015.

Det var när Mats Andersson (C) förvägrade mig rätten att väcka ett ärende i barn- och utbildningsnämnden. Jag överklagade till Förvaltningsrätten – och fick rätt. (Se “Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.) Kommunallagen är entydig, ledamöter har rätt att väcka ärenden. Det intygade Mats Andersson(!) också på kommunstyrelsen.

Nu är inte ordförande Augustsson (S) den som låter prestige gå före rätt. När han insåg att jag hade rätten att väcka ett ärende, så medgav han mig också det. Och det är en styrka med Augustsson. Han försöker hela tiden göra det rätta, och det ska han ha en eloge för..

Ärendet behandlades sist på dagordningen.

Vänsterpartiets förslag var:

  1. “Att kommunen inrättar en social fond under kommunstyrelsen omfattande 50 mkr.
  2. Att ta fram ett regelverk för hur en social fond ska fungera.
  3. Att i särskilt beslut i december anvisa 50 mkr till fonden med finansiering av att skriva ned resultatet för 2020.”

Det var flera som ansåg att Vänsterpartiets förslag inte var bra. Det var bättre att använda pengarna till investeringar – och slippa låna. Eller kanske betala av redan tagna lån. Det var samtliga kommunalråd inne på, Benny Augustsson (S), Bo Carlsson (C) och Gunnar Lidell (M). (Tunga namn…) Jag tror dock att tänket innehöll ett feltänk. Fast det borde inte vara så med dessa rutinerade gubbar. Men det lät i varje fall precis som om de menade att om kommunen använder 50 milj kr till en social fond, så ska lånen för investeringar ändå betalas tillbaka nästa år. Och då måste pengarna i fonden gå till det. Eller också måste 50 miljoner tas från verksamheterna och välfärden. Och då vore det onödigt och omständligt att inrätta en social fond.

Men så är det ju inte. (Det vet nog de som yttrade sig, fast det lät inte så i mina öron.) Det är bara räntor och amorteringar som ska betalas på lån, och de utgör en mindre del av det totala lånet (som kanske är taget på 30 år). En social fond skulle med andra ord frigöra pengar som skulle kunna användas mer flexibelt och ge kommunen ett ökat handlingsutrymme.

Men är det lagligt att göra så här? Ekonomichefen hade sina tvivel.

I en skrift från SKR, “Sociala investeringar Redovisning och budgetering” (kan laddas ner här), beskrivs sociala fonder. På sidan 4 i skriften står:

“Fullmäktige tar i den ordinarie budgetprocessen ett beslut om medel till sociala investeringar utifrån vanliga rutiner.”

Som jag tolkar det hade det inte varit några problem att avsätta 50 milj kr till en fond i år, för nästa och kommande år, om det redan hade funnits en social fond. Nu finns det ingen, men hade det blivit ett beslut i kommunstyrelsen idag och i kommunfullmäktige om två veckor, så skulle en social fond kunna inrättas. Och i december skulle pengar kunna avsättas genom särskilt beslut i KS och KF…

Jag respekterar dock att ordförande Augustssons (S) förslag, och alla andra ledamöter som röstade för ordförandes förslag, att remittera ärendet för beredning – för att se om det är möjligt, lagligt och vettigt att inrätta en sådan här social fond. Om det är det, så hoppas jag att det inte är för sent att föra över en stor del av årets överskott till nästa år. Det hade som sagt verksamheterna och välfärden tjänat på. Och då hade kommunen sluppit att skära ner och spara på de gamla och sjuka, barnen och ungdomarna… Som de andra partierna med all sannolikhet kommer att besluta om i kommunfullmäktige om två veckor.

Efter sammanträdet fick jag “dela på” Vänsterpartiets budgetförslag. Det betydde att jag fick ta bort avsnittet om den sociala fonden från budgetförslaget och göra det till ett eget förslag för det nya ärende som jag hade väckt… Du kan ladda ner Vänsterpartiets budgetförslag här. Och förslaget om den sociala fonden här.

KS 4/11 (2): E45, FÖP Brålanda, höjda taxor mm

3 november, 2020 1 kommentar

Det viktigaste ärendet på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen beskrev jag i min förra KS-blogg, se “KS 4/11 (1): Budgeten”.

Dagordningen tål att återges igen:

NÄRF:s, dvs Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, delårsrapport för augusti ska behandlas. Och sedan ska kommunfullmäktige på novembersammanträdet notera informationen. Något sent kan tyckas, men så är det. Det som bör noteras i delårsrapporten är framför allt den kritik som revisorerna framför.

Revisorernas kritik minner lite om den tid då NÄRF inte sköttes så där jättebra. Och som slutade med att Vänersborgs kommunfullmäktige inte beviljade Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet som ordförande i NÄRF:s direktion. (Se “Avgå Bo Carlsson!”.) Nu är inte kritiken på långt när lika allvarlig som då, men de brister som revisorerna har uppdagat känns lite onödiga. Även om pandemin kan förklara en del…

Revisorerna skriver:

“Vi anser därför att dessa två finansiella mål, intäkter och samarbete, inte är utformade på ett sådant sätt att de utgör mål som är möjliga att utvärdera för vart enskilt år. … När det gäller verksamhetsmässiga mål för god ekonomisk hushållning har direktionen inte fastställt några mål för 2020. … Samtidigt vill vi påminna om att revisorerna, i samband med föregående delårsrapport, påpekade att ”Kopplingen från olika aktiviteter till respektive verksamhetsmål bör förtydligas”.”

Revisorerna anser därför bland annat att NÄRF bör:

“utveckla system för styrning och uppföljning av god ekonomisk hushållning”

NÄRF:s prognos i delårsrapporten är ett överskott på 2,2 milj kr. En anledning till det positiva ekonomiska resultatet är, precis som för de flesta av kommunens nämnder och andra kommunalförbund, statens beslut att betala ut ersättningar för sjuklönekostnader och tillfälligt sänka sociala avgifter nu under coronan.

Partistöd ska som vanligt betalas ut nästa år. Det kostar kommunen totalt 1.520.820 kr. (Det blev aldrig någon sänkning av stödet som vissa vänsterpartister motionerade om. Se “Skär ner på partistödet!”.) Socialdemokraternas får mest, 347.480 kr, och miljö- respektive medborgarpartiet “minst”, 90.440 kr.

E45 är Sveriges längsta väg. Den går mellan Göteborg och Karesuando. Delsträckan Vänersborg-Mellerud är den sista delen av E45 inom Västra Götaland som inte är mötesfri. Nu har Trafikverket gjort en så kallad “Åtgärdsvalsstudie” (ÅVS) som utrett hur det bäst går att bygga en 2+1-väg i befintlig sträckning.

Kommunstyrelsen ska lämna ett remissyttrande på denna studie. Och yttrandet är så vitt jag kan se helt ok. Hela utredningen är för övrigt tämligen bra och vederhäftig.

Kommunen skriver:

“Kommunen anser att ÅVS E45 är en gedigen utredning som lyfter flera åtgärder som kommer att förbättra trafiksituationen inte bara på själva E45 utan även genom de lokalvägarna som byggs vid sidan om E45.”

Kommunen har flera synpunkter. Den kanske viktigaste är att ombyggnationen bör ske tidigare än vad som tidigare redovisats. För övrigt trycker kommunen på olika på- och avfarter, t ex i Frändefors och Brålanda, åtgärder för GC-trafikanter och planskilda korsningar. (Du kan ladda ner kommunens remissvar här.)

Jag fick emellertid ett påpekande från södra Dalsland, närmare bestämt från Nuntorp. Gröna Klustret Nuntorp och Naturbruk Väst AB skulle vilja se en säker övergång för elever och besökare som åker kollektivt och som nu tvingas korsa den hårt trafikerade E45 samt en säker vänstersväng för fordon söderifrån. Jag kan hålla med, det saknas i studien – och i kommunens remissvar. Jag ska framföra detta på sammanträdet.

2017 fick byggnadsnämnden i uppdrag, tillsammans med en påse pengar, att ta fram en fördjupad översiktsplan (FÖP) för Brålanda. Det hände ingenting, nämnden verkställde inte fullmäktiges beslut. Byggnadsnämnden fick då en knäpp på näsan av kommunstyrelsen som i september skickade tillbaka ärendet till nämnden – med uppdraget att byggnadsnämnden skulle ta reda på vad som hade hänt eller, rättare sagt, inte hänt. Och varför. Fast både kommunstyrelsen och byggnadsnämnden redan visste det. Jag reagerade på hela hanteringen (se “KS 9/9: FÖP Brålanda”). Jag ställde också en interpellation om detta till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) – Dahlberg har fortfarande inte svarat. (Se “Fråga om FÖP Brålanda”.) Nu ska den fördjupade översiktsplanen för Brålanda upp för behandling på kommunstyrelsen igen, två månader senare… Denna gång på ett seriöst sätt.

Kommunstyrelsen tänker besluta bland annat att, och som är viktigast:

“Kommunstyrelsen ger miljö- och byggnadsförvaltningen i uppdrag att ta fram förslag till en fördjupad översiktsplan för Brålanda”

Det borde kommunstyrelsen givetvis ha gjort redan för två månader sedan. Men ok, bättre sent än aldrig. Å andra sidan, måste byggnadsnämnden få sina uppdrag två gånger, en gång från kommunfullmäktige och den andra från kommunstyrelsen?

Det är intressant att läsa hur byggnadsnämnden (bort)förklarar att ingen FÖP för Brålanda, eller förslag till en, är framtagen ännu.

Byggnadsnämnden skriver:

“Något formellt beslut om uppdrag att ta fram ett förslag till FÖP Brålanda har inte fattats.”

Nä, det stämmer. Det var “bara” en punkt i en Mål- och resursplan antagen av kommunfullmäktige… Och varför anordnade och genomförde då nämnden tre stycken dialogmöten i Brålanda under 2019 om nämnden inte uppfattade beslutet som ett uppdrag…?

Byggnadsnämnden skriver också att arbetet med FÖP Brålanda inte kunde påbörjas på grund av att nämnden var tvungen att gå i takt med den statliga infrastrukturplaneringen (E45) och den regionala planeringen av tågstopp…. Och staten och regionen hade typ inte påbörjat, eller avslutat sitt arbete? Eller…? Ja, i varje fall hade det inte “klarnat”, som nämnden skriver, hur det skulle bli enligt planeringarna. (Kommunen använder fortfarande begreppet “tågstopp” fast regionen helst vill tala om “tåghållplats”.)

Även här är det ju lite konstiga skäl om nämnden uppfattar det som om man inte har fått något uppdrag…

Byggnadsnämnden anför också brist på tillgängliga personalresurser som ett skäl att inte ha fullföljt uppdraget. Nämnden förklarar också var pengarna har tagit vägen som man fick för arbetet av kommunfullmäktige. Och då blir bortförklaringarna ännu mer krystade och invecklade… Eller vad sägs om denna “förklaring”:

“De medel som avsattes för FÖP Brålanda 2018 användes inte utan återfanns i det överskott som Byggnadsnämnden redovisade i bokslutet, dock inte i förklaringen till avvikelsen. Inte heller 2019 användes medlen, men de reducerade det underskott som Byggnadsnämnden redovisade i bokslutet. I budgetarbetet inför 2020 accepterade Byggnadsnämnden en hyreshöjning på 550 tkr utan konsekvens, i den kalkylen fanns de specialdestinerade medlen till FÖP Brålanda inte kvar inom ram.”

Varför inte bara skriva som det är? Typ, vi har struntat i uppdraget, eller glömt det, och använt pengarna till annat…

Jag tror att jag kan räkna ut vilket svar jag kommer att få från byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg på min interpellation…

Men det allra viktigaste – det är att arbetet med den fördjupade översiktsplanen för Brålanda nu kommer igång på allvar. Kommunstyrelsens förslag tyder på att den vill glömma det som har varit och istället se framåt. Det är en bra inställning.

En hel massa taxor och avgifter ska höjas. Det är kan man säga en slags skattehöjning för kommuninvånarna. Men det handlar om att de som använder en tjänst ska betala för den, och de som inte gör det, ska slippa betala. Men använder du flera tjänster kan det bli dyrt. Kommunen ska inte tjäna pengar på taxorna utan de ska gå till att bekosta verksamheten ifråga. Det invånare möjligen kan invända är att kommunen gör det bekvämt för sig och höjer taxorna och avgifterna istället för att försöka bli mer kostnadseffektiv. Jag hoppas och tror att det inte är så.

Taxor för markupplåtelse av offentlig platsmark ska höjas. Förändringarna är dock inte markerade i underlaget, så det är svårt att veta hur mycket. Markupplåtelse handlar om markhyra för t ex matvagnar, loppmarknad, torgförsäljning, trottoarpratare, containers mm. (Se bilden för ett exempel.)


Felparkeringsavgifterna, som är desamma sedan 2008, ska nu äntligen höjas… Har du missat P-skivan höjs avgiften från 300 till 400 kr, parkerar du där det är förbud att stanna eller parkera så kommer det att kosta 800 kr, tidigare 700 kr, och parkerar du utan tillstånd på en parkering för rörelsehindrade så kommer det att kosta 1.300 kr, tidigare 1.000 kr osv.

Riktlinjerna för färdtjänst med anledning av ny zonindelning inom Västra Götaland ska revideras. Så här lyder beslutsförslaget:

  1. “Beräkningsmodell av egenavgift vid färdtjänstresa övergår till att vara avståndsbaserad, med grundavgift på 50 kronor för de första 10 kilometrarna och därefter 3 kronor per kilometer. Årlig uppräkning sker med följsamhet till den allmänna kollektivtrafikens prisjusteringar.
  2. Egenavgiften för resa i annan kommun förändras från 60 kr per enkelresa, till 65 kr som grundavgift med ett tillägg på 10 kr per kilometer.”

Taxorna inom miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvar indexjusteras och, förmodar jag, höjs. Det gäller följande taxor: Taxa enligt lagen om foder och animaliska biprodukter, taxa enligt lag om tobak och liknande produkter samt taxa enligt lag om handel med vissa receptfria läkemedel.

Socialnämnden ska förändra taxor och avgifter, bland annat ska ska kostavgiften höjas med 5%. Det är dock inte nog med höjningar – även avfallstaxan höjs, liksom VA-taxan och plan- och bygglovstaxan.

Kommunfullmäktige beslutar om taxorna och avgifterna på sammanträdet i november.

Kommunstyrelsen ska även godkänna upprättat förslag till uppdragsavtal med Kunskapsförbundet Väst gällande vuxenutbildning 2021 på onsdag. Avtalet kostar kommunen 35,9 milj kr. Det är nödvändiga pengar, behovet av utbildning är stort.

Kommunstyrelseförvaltningen skriver:

“Det finns ett fortsatt stort behov av SFI, grundläggande vuxenutbildning och Yrkesvux bland de mest utsatta målgrupperna. Effekten av arbetsmarknadsläget väntas påverka behovet av Gymnasievux och Yrkesvux. Utöver detta tillkommer utbildning för ungdomar som omfattas av den så kallade Gymnasielagen.”

Jag kan väl bara tycka att besluten om Kunskapsförbundet borde diskuteras och fattas av kommunfullmäktige…

Till sist ska kommunstyrelsen behandla Gunnar Lidells (M) begäran om entledigande från en mängd kommunala uppdrag. Även Robert Johansson (KD) begär entledigande, från kommunstyrelsen och KSAU. I Johanssons ställe nomineras Magnus Ekström.

Det är en diger dagordning, men som sagt, det är budgeten som är det centrala ärendet.

KS 4/11 (1): Budgeten

2 november, 2020 Lämna en kommentar

Så har då kallelsen till kommunstyrelsens sammanträde den 4 november dimpt ner i datorn (faktiskt redan i torsdags, den 29 oktober). Denna gång är kallelsen på 597 sidor, uppdelade på 28 ärenden. De ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen får med andra ord göra skäl för sina årsarvoden på vardera 32.604 kr (=2.717 kr/mån). Eftersom vi ersättare inte får något sådant väl tilltaget arvode, så är det kanske inte meningen att vi ska läsa igenom handlingarna…?

Det blir som vanligt en hel del information. Bara under punkten 3, “Information vid kommunstyrelsens sammanträde”, döljer sig åtminstone fem informationpunkter med sammanlagt minst sju föredragshållare. Informationspunkten börjar med en information om framtidsbygder i Dalsland. Jag är emellertid ganska säker på att det inte handlar om Elgärde i Frändefors… Kommunstyrelsen ska under mötet besluta att föreslå kommunfullmäktige att besluta om en hel del höjda kommunala taxor och avgifter. Innan dess blir det information om varför kommunen “måste” göra detta etc. Naturligtvis finns det också en hel del information och fakta om taxorna i det digra underlaget… Slutligen blir det information om mål- och resursplanen 2021-2023, dvs budgeten. Under varje informationspunkt finns det möjlighet för ledamöterna att ställa frågor. Det blir dock sällan eller aldrig några politiska diskussioner under dessa ärenden. Och det blir det oftast inte under de andra ärendena heller…

Sammanträdets stora och viktiga ärende denna novemberdag är naturligtvis budgeten för nästa år, 2021. Förslaget till beslut är tämligen omfattande och jag tänkte redovisa samtliga punkter.

Beslutsförslaget till Mål- och resursplan 2021-2023 lyder:

  1. “Kommunfullmäktige fastställer utdebiteringen under 2021 till 22:21 per skattekrona. Nivån är oförändrad jämfört med 2020.
  2. Kommunfullmäktige fastställer vision, övergripande inriktningsmål och förväntade resultat enligt upprättat förslag.
  3. Kommunfullmäktige fastställer riktlinjer för god ekonomisk hushållning enligt upprättat förslag på sidan 4.
  4. Kommunfullmäktige fastställer nämndernas tillskott av skattemedel, investerings- och exploateringsplan och övriga direktiv i enlighet med kommunstyrelsens förslag till mål- och resursplan för 2021-2023.
  5. För budgettäckning av löneavtal avsätts sammanlagt 82 mkr till kommunstyrelsens förfogande. I potten ingår även lönerevision för 2020.
  6. Anslagsbindningen avser för driftbudgeten den verksamhetsnivå som anges på sidan 19 och för investerings- och exploateringsplanens projektnivå. Kommunstyrelsen ges delegation att, om nödvändigt under löpande år, justera anslagsbindningsnivån.
  7. Framställningar till kommunstyrelsen om anslag eller bidrag i budget för år 2021, för vilka inte uppförts medel i budgetförslaget, eller vilka inte behandlats i särskild ordning, ska inte föranleda vidare åtgärder.
  8. Långfristig upplåning kan ske inom fastställd låneram på 865 mkr för 2021 utifrån gällande finanspolicy.”

Det är mycket text, men det är egentligen inga konstigheter. Det enda som kan ifrågasättas, det är att inriktningsmål och förväntade resultat ska fastställas. De diskuteras nämligen i väldigt liten utsträckning i budgetprocessen, egentligen bara när de olika nämndernas presidier får kortare “audienser” hos budgetberedningen. I praktiken blir det att de typ bara finns i ett dokument, utan koppling till hur de ekonomiska resurserna ska fördelas. Eftersom inriktningsmål och förväntade resultat hänger intimt samman med ekonomiska resurser (pengar krävs naturligtvis för att de ska kunna förverkligas och uppnås) borde mål, resultat och pengar diskuteras och beslutas samtidigt – på riktigt, inte bara i “teorin”. Men som så många gånger annars, så är teori och praktik ofta två helt olika saker i Vänersborgs kommun…

Det är kommunfullmäktige som fattar beslutet om budgeten den 18 november. Det kan bli ett annat beslut än det som kommunstyrelsen kommer att förorda på onsdag. För på onsdag kommer kommunstyrelsens ordförande Benny Augustssons (S) förslag (=de styrande partiernas förslag) att få majoritet. Det beror på att samtliga partier kommer att rösta på sina egna budgetförslag, och har man inga egna så lägger man, i regel, ner sina röster. Det händer inte alltför sällan att de mindre partierna eller, rättare sagt, de icke-betong-partier som saknar representation i kommunens olika presidier, lägger sina budgetförslag först i kommunfullmäktige. Det brukar bara vara Medborgarpartiet som inte utarbetar något eget förslag.

Själva huvudförslaget till budget, och det som kommer att få majoritet och bli kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige, är det som:

“Ekonomikontoret har på uppdrag av kommunstyrelsens ordförande arbetat fram ett förslag till mål- och resursplan 2021-2023.”

Det finns två budgetförslag just nu. Benny Augustssons, dvs förslaget från S+C+MP, och den borgerliga oppositionens, dvs M+L+KD. Jag har beskrivit förslagen ganska noggrant i två tidigare bloggar – se “De styrandes budgetförslag” och “Det borgerliga budgetförslaget”. I en blogg redogjorde jag också för fackförbundens avvisande av det liggande budgetförslaget. (Se “Fackens syn på budgetförslaget”.)

De två budgetförslagen är som vanligt till förväxling lika. Och det måste väl vara ett underkännande av framför allt den politik som socialdemokraterna för?

Man skulle kunna tänka sig att det blir en hård och tuff debatt mellan de olika partierna på onsdagens kommunstyrelse. Men så blir det inte. Det blir knappast ens några samtal. Eventuella samtal sparas i stället till informella möten i kommunhusets “korridorer” eller grupprum. Det handlar i så fall om att de styrande eller oppositionen vill samla majoritet för sitt budgetförslag. Och blir det debatter så förs de i så fall i kommunfullmäktige.

Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas budgetförslag kommer med all sannolikhet senare, kanske redan på kommunstyrelsesammanträdet.

PS. Imorgon tänkte jag skriva om de andra ärendena som ska behandlas på sammanträdet.

Kategorier:Budget 2021, KS 2020
%d bloggare gillar detta: