Stefan Kärvlings blogg

Gårdagens kommunfullmäktigesammanträde, som började redan kl 10.00, blev historiskt på flera sätt. Och då menar jag inte för att det var rekordlångt, så långt att Sveriges EM-match redan hade startat innan ledamöterna behagade åtskiljas. Nä, det var på grund av att det styrande triumviratet bestående av socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet förlorade två viktiga omröstningar.

Det första ärendet gällde budgeten för 2017. Här fick S+C+MP se sin budget röstas ner med röstsiffrorna 23-22. Det var en offensiv budget som satsade på verksamheterna, barn och ungdomar, gamla och sjuka, som fick majoritet – en majoritet bestående av moderater, liberaler, kristdemokrater och välfärdspartister. Samt – Vänsterpartiets 6 ledamöter.

Det får bli ämnet för nästa blogg… (Vill du veta mera direkt kan du läsa artikeln i TTELA, klicka här.)

Det andra ärendet som slutade med en votering var frågan om NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) skulle få ansvarsfrihet.

Gunnar Lidell (M) lade ett yrkande för minialliansens (M+L+KD) räkning som löd:

”Kommunfullmäktige godkänner årsredovisningen, men beviljar icke ansvarsfrihet för ordförande, vice ordförande beviljas ansvarsfrihet med anmärkning, medan övriga ledamöter beviljas ansvarsfrihet.”

Lidell motiverade varför minialliansen hade lagt detta yrkande. Han gjorde det framför allt utifrån den information som han hade fått som deltagare i de två samråd, som hade skett under 2015 (12 mars och 22 oktober), mellan medlemskommunerna och NÄRF. (Lidell är med här i sin roll som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande.)

Lidell menade att medlemskommunerna länge fick felaktig information om den ekonomiska situationen och att NÄRF:s presidium hade dålig koll på ekonomin. Lidell gav exempel från minnesanteckningarna – i mars fick medlemskommunerna reda på att prognosen för året var god, några månader senare (i oktober) var prognosen ett underskott på 3 milj kr.

Medlemskommunerna hade på dessa möten också fått lugnande besked om tillståndet i förbundet. Kontakterna mellan chefstjänstemännen och presidiet fungerade bra och medlemskommunerna fick reda på att presidiet hela tiden, helhjärtat, stod bakom sin förbundschef. Detta hade Lidell trott på, sa han, och det hade han kommunicerat med anställda som ringde honom.

Och sedan  sa det bara ”pang” – och man sparkade den ledande chefen.

Det tyckte inte Lidell tydde på särskilt bra ledaregenskaper.

Undertecknad vänsterpartist var uppe i talarstolen två gånger. Och båda mina anföranden var ganska långa…

Jag yrkade bifall till Lidells yrkande. Orsakerna till min inställning har väl inte undgått någon läsare av denna blogg. I tre bloggar, ”NÄRF och ansvarsfrihet” – del 1, del 2 och del 3, har jag redovisat orsakerna till mitt ställningstagande. Det var innehållet i de två första bloggarna som jag huvudsakligen uppehöll mig vid på gårdagens sammanträde.

Det är en mycket allvarlig sak att inte bevilja någon ansvarsfrihet. Det är också allvarligt att yrka på ansvarsfrihet med anmärkning. Därför försökte jag att på ett så sakligt sätt som möjligt redogöra för orsakerna till mitt ställningstagande. Jag avslutade mina anföranden med följande:

”Det här är inget politiskt spel, obstruktion eller politiskt slagträ från min sida. Det här är allvar. Och kan ingen förklara varför NÄRF har struntat i revisorernas kritik angående målen, handlingsprogrammet och den interna kontrollen samt varför NÄRF:s årsredovisning har uppenbara brister och varför inte NÄRF gjort mer åt det tidigt prognostiserade underskottet, så skulle jag vilja påstå att det är de som röstar för att ge Bo Carlsson ansvarsfrihet som sysslar med obstruktion och politiskt spel.”

Ja, vad sa då de som ville bevilja ansvarsfrihet? Eftersom jag hade publicerat mina tankar och åsikter i ett tidigt skede, så kunde man kanske tro att någon socialdemokrat eller centerpartist, nu när Bo Carlsson själv inte fick delta i fullmäktigedebatten på grund av jäv, hade tagit sig tid att sätta sig in i frågorna, tagit reda på fakta, pratat med Bo Carlsson själv och förberett sig för att besvara frågorna och klargöra kritiken.

Men så var det inte.

Kenneth Borgmalm (S), som själv var föremål för en liknande diskussion för en månad sedan (se ”Stundtals hett fullmäktige”), ansåg att fullmäktige borde följa de politiska revisorernas förslag och bevilja ansvarsfrihet.

”Till skillnad från dom andra kommunerna vill fullmäktige här alltså utpeka sin egen representant att den ska prövas. … Jag kan inte förstå varför vi ska göra det.”

Borgmalm tycktes inte ha lyssnat på vad Lidell och jag hade sagt. Han fortsatte med att säga att det var ok att uttrycka åsikter och kritik, men… Och så avslutade Borgmalm:

”Oavsett vad man anser om hur en ledamot sköter sin uppgift så är det inte det vi prövar idag utan vi prövar om en ledamot har väsentligt brustit i sitt ansvar, dvs att ledamoten agerat så att han åstadkommit sånt i betydande omfattning har påverkat förbundet negativt eller skadat förbundet.”

Och eftersom de andra kommunerna hade beviljat Bo Carlsson ansvarsfrihet, så borde Vänersborg också göra det.

Borgmalm framförde inga argument i sak. Han sa inte på någon punkt emot det Lidell och jag hade framfört från talarstolen. Och det var tämligen mycket… Jag vet inte, om det innebar att Borgmalm egentligen höll med om kritiken. Jag tror att det kanske kunde vara så, men att det enligt Borgmalms bedömning var så att Bo Carlsson inte hade gjort tillräckligt många fel, att Carlsson inte hade skadat förbundet tillräckligt mycket…

När Marie Dahlin (S) äntrade talarstolen så var det nog en och annan som förväntade sig att nu kommer äntligen ett utarbetat och gediget svar på kritiken mot Bo Carlsson. Men återigen, så blev det inte. Och ärligt talat, inte heller Marie Dahlin hade ett enda sakligt argument som svar på kritiken.

Marie Dahlin tyckte snarare att det var fel på revisorerna, i varje fall tror jag att det var det hon menade när hon sa:

”När det gäller revisorer och vad man tar upp i rapporter Stefan tycker jag att det säger mer om revision eller revisorerna.”

Jag förstod nog inte riktigt.

Sedan verkade Dahlin mena att det var fel att bara peka ut ordförande Carlsson och vice ordförande Monica Hanson (S) som ansvariga:

”Sedan säger det väl mer om direktionens ledamöter. Det finns ju fler än två. Är det bara dom som ska vidta åtgärder?”

Det var tydligen lite synd om Bo Carlsson att just han blev utpekad. Det var ju inte bara han… Det var lika mycket de andras fel… Typ.

Det kan väl bara betyda att Marie Dahlin också höll med om den kritik som riktades mot Bo Carlsson, men att kritiken också borde gälla hela direktionen. Och då borde konsekvensen bli att ingen i direktionen skulle beviljas ansvarsfrihet…

Det var med andra ord inget vidare ”försvar” som uppbådades för Bo Carlsson. Det måste ha varit en stor besvikelse för honom att hans ”regeringsvänner” inte hade lagt ner mer tid och energi för att förklara och försvara hans agerande.

Lutz Rininsland (V) avslutade debatten med att förklara varför han och Vänsterpartiet hade röstat för ansvarsfrihet i kommunstyrelsen, men nu i fullmäktige inte tänkte göra det. Det var helt enkelt för att det vid det tillfället, som frågan behandlades i kommunstyrelsen, inte fanns tillräckligt med information. Avgörande blev att ingen svarade på de frågor som hade ställts i debatten (i fullmäktige igår).

Rininsland berättade även om ett möte med facken och personalen som han hade varit på i maj och som gav en helt annan bild av situationen på NÄRF än den som årsredovisningen gav.

Yrkandet från Lidell, dvs M+L+KD, fick 28 röster. Det betyder att Bo Carlsson (C) inte beviljades ansvarsfrihet.

Och vad betyder det att inte beviljas ansvarsfrihet?

Det betyder inte att Bo Carlsson är avsatt. Han avgör själv om han vill sitta kvar. Rimligtvis bör Carlsson emellertid ta konsekvenserna av beslutet och avgå. Hur ska han motivera att han sitter kvar som ordförande i NÄRF när de som har valt honom inte längre har förtroende för honom?

Kommunfullmäktige kan gå vidare, om inte Bo Carlsson avgår frivilligt.

I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:

”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”

För detta krävs att någon så att säga initierar ett sådant ärende. Ärendet ska sedan beredas av kommunstyrelsen för att slutligen avgöras av kommunfullmäktige. Fullmäktige kan alltså återkalla Bo Carlssons uppdrag och entlediga honom.

Vi kommer snart att få veta hur Bo Carlsson tänker göra.

PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mer om sammanträdet – klicka här.