Arkiv
KF i onsdags (14/12)
Kommunfullmäktige i onsdags var inte riktigt bara Nunntorp. Även om Nunntorp upptog det mesta av tiden.
Sammanträdet började med att årets kulturstipendium delades ut. Pristagaren, den frändeforsbördige konstnären och målaren David Claesson, var emellertid inte på plats. Priset mottogs istället av en släkting till David Claesson.
Närvarande 
var däremot mottagaren av kulturpriset. Det var ingen mindre än Peter Johansson som förärades priset. Johansson fick det bland annat som ett erkännande för sitt mångåriga arbete med att sprida kunskap om kommunens historia.
Det var ett mycket välförtjänt pris. Peter Johansson besitter en gedigen kunskap och har en stor förmåga att trollbinda sin publik när han förmedlar den. Något som han också gav exempel på i sitt tacktal.
Och sedan var det dags för barn- och utbildningsnämnden att dela ut årets pedagogiska pris.
Två olika arbetslag delade på priset – ett arbetslag från Tenggrenstorps förskola och det andra från Kumlienskolan.
Camilla Husberg från Kumlienskolan mottog priset som representant för arbetslaget. Och hennes tacktal glömmer man inte heller i första taget…
Anna Hermansson och Annika Johansson mottog priset för Tenggrenstorps förskolas räkning.
Det finns många hårt arbetande, engagerade och oerhört duktiga pedagoger i Vänersborg, som visar prov på en fantastisk kreativ och lustfylld pedagogik. All heder åt pristagarna.
Prisceremonierna följdes av att kommunen bjöd pristagarna och ledamöterna av kommunfullmäktige på en enkel förtäring. Jag vet inte om detta berodde på att Lutz Rininsland (V) var ordförande för sammanträdet denna kväll. Eller om även den ordinarie ordföranden Lars-Göran Ljunggren (S) hade bjudit deltagarna på detta. (Fast det vet jag att han hade gjort…)
Det var hur som helst ett mycket trevlig inslag.
Ärendet om återkallandet av Bo Carlssons (C) uppdrag som en av Vänersborgs representanter i direktionen för NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) togs inte upp denna kväll. (Se TTELA.) Det var ju som bekant Gunnar Lidell (M) som hade lagt detta yrkande, eftersom Carlsson har vägrat att avgå trots att han inte beviljades ansvarsfrihet av Vänersborgs fullmäktige. (Se ”Lidell vill entlediga Bo C från NÄRF!”.)
Lidell hade helt enkelt lämnat in sitt yrkande för sent. Det kommer följaktligen inte att behandlas förrän nästa år… Fast det är förvisso inte särskilt långt dit.
Bo Carlsson har en hel mängd frågor att begrunda över julhelgen… Det är inte bara yrkandet om återkallandet av uppdraget i NÄRF, Carlsson lär också behöva fundera på varför han som en av de ledande representanterna för den styrande minoriteten inte får igenom ett enda större beslut i fullmäktige…
Eller hur han ska handskas med det eventuella åtal som kan följa på den skövling av fornminnen på sin mark som han är ansvarig för… (Se ”Man upphör aldrig att förvånas över centerpartister…”.)
Jag tror inte att Bo Carlsson kommer att få en särskilt trevlig jul… Även om han får ett mycket helhjärtat stöd av sin ”regeringskollega” Marie Dahlin (S), som från talarstolen tyckte att alltihop liknade:
”en personlig vendetta.”
Kanske Marie Dahlin (S) också skulle ta sig en funderare över julhelgen på Bo Carlssons lämplighet som ”regeringspartner”… Och kanske om hon överhuvudtaget ska sitta kvar som kommunstyrelsens ordförande resten av mandatperioden…
Och varför inte? Kanske skulle även den tredje medlemmen i det styrande triumviratet också ta sig en funderare… Jag tänker på Marika Isetorp (MP) som i stort sett är osynlig i politikens Vänersborg. Förutom på alla bilder från olika arrangemang. I onsdags tyckte Isetorp att det var oppositionens fel att allt går snett för de styrande partierna:
”Stefan i Vänsterpartiet skyller på kommunledningens passivitet i stället för att ta ansvar själv…”
Jag tror inte att Marika Isetorp riktigt förstår vad det innebär att styra en kommun…
Nunntorpsdebatten fortsätter i de sociala medierna, även om den har ”tunnat ut” betänkligt. Några diskuterar om att regionen borde utsträcka sin tidsgräns innan den går ut med försäljning på den öppna marknaden. Det visar nog, anser jag, att dessa inte tycker att en fortsatt naturbruksskola är det viktigaste med Nunntorp. Ingen aktör med intresse av att starta en skola skulle under nuvarande omständigheter hinna lämna in en ansökan till Skolinspektionen före den 31 januari 2017. Och det skulle innebära att en skola inte kan komma igång förrän tidigast höstterminen 2019. (Om ens då, när det redan finns 5 naturbruksskolor i regionen.) Kommunen skulle stå med tomma lokaler i 2,5 år och förlora hyresintäkter på 25 miljoner. (Visst skulle dock några miljoner kunna komma in på utarrendering av mark och skog.)
Vad som är de viktigaste argumenten för dem som fortfarande vill att kommunen köper Nunntorp vet jag inte.
Till sist noterar jag att TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, sakligt och objektivt konstaterar i fredagens TTELA (se här):
”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”
Och:
”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”
Det väntar förvisso återigen ett spännande politiskt år.
Vad sa Vänsterpartiet om Nunntorp?
Igår redogjorde jag för kommunfullmäktiges behandling av ärendet Nunntorp (se ”Ärendet Nunntorp”). När det gällde faktabitarna hänvisades i huvudsak till mina gamla bloggar. Några har faktiskt undrat vad detta var för faktabitar och vad som egentligen framfördes av Vänsterpartiet och mig. Därför tänkte jag helt enkelt publicera mitt manuskript från onsdagskvällen. Naturligtvis läser man inte helt innantill när man står på podiet framför alla ledamöter och åhörare, vilket gör att det jag faktiskt sa kan skilja sig från detta manuskript. Jag hade också en del ”oförberedda” repliker. Dessa finns inte med.
Jag kan också säga att flera i den borgerliga oppositionen framhöll vikten av att kommunen måste hushålla med sina pengar och prioritera sina investeringar. De framhöll att kommunen står inför stora investeringar på t ex förskole- och grundskoleområdet, men också på andra områden (jfr kommunhuset och sessionssalen). De menade att kommunen måste satsa på kärnverksamheterna i första hand. Något som jag för övrigt håller med om.
Det är ett långt manuskript som följer. Jag förstår att det inte blir någon ”kioskvältare”… Men kanske kan man se denna blogg som en extra gratisbilaga. Typ.
För att underlätta läsningen så är det uppdelat i avsnitt med olika rubriker. Om man inte orkar läsa allt, så kan man kanske läsa det eller de avsnitt som man är intresserad av. (Vissa centerpartistiska ersättare rekommenderas emellertid att läsa allt…)
====
Inledning
Många hoppas på att det ska bli som förr med Nunntorps naturbruksskola. Och det har jag full förståelse för. Och jag beklagar djupt att jag inte kan hålla med och säga att det blir så. Som jag ser det har kommunledningen omöjliggjort detta genom sitt passiva och viljelösa och initiativfattiga sätt att driva frågan. Och det beklagar jag.
Som politiker har också vi ett ansvar för att använda skattebetalarnas pengar med förnuft. Vi måste fatta beslut utifrån fakta och kunskap. Och jag är inte säker på att detta håller på att ske i Vänersborg. Det känns som att det just nu är mest önskedrömmar och fromma förhoppningar som är ledstjärnan i kommunledningens politik.
Bakgrund – Regionen
Den 22 september 2015 fattade Västra Götalandsregionens fullmäktige beslutet att lägga ner Nunntorp. Den borgerliga majoriteten bestående av centerpartister (inklusive Bo Carlsson), moderater, liberaler, kristdemokrater och miljöpartister röstade för att tre naturbruksskolor skulle läggas ner.
Regionen driver som bekant sex skolor i Västra Götaland. Det styrande borgerliga blocket (inklusive miljöpartiet) beslutade alltså att lägga ner tre av dessa skolor – och behålla tre. Socialdemokraterna var för övrigt beredda att lägga ner fyra skolor och bara behålla två. Vilka fyra skolor socialdemokraterna ville lägga ner framgick inte av yrkandet i regionfullmäktige, antagligen av taktiska skäl…
Vänsterpartiet tog tidigt ställning för Nunntorp. Vid regionfullmäktiges möte yrkade Vänsterpartiet bland annat:
”Fastställa Regionutvecklingsnämndens uppdrag att beställa gymnasieutbildning inom naturbruk för ungdomar vid fyra skolor fr o m höstterminen 2017. Samtliga naturbruksskolor utvecklar egna profiler, men med följande inriktningar: … Nunntorp med inriktning lantbruk. Samtliga skolor ska även erbjuda särskola. … Det bör utredas hur samtliga skolor kan utveckla sin vuxenutbildning i dialog med berörda parter.”
Vänsterpartiet i regionen ville alltså behålla Nunntorp som naturbruksskola. Men våra representanter i regionfullmäktige fick inte gehör, förslaget röstades ner.
Och vilka de andra politikerna var som röstade för att avveckla Nunntorp behöver vi kanske inte räkna upp här, det framgår av omröstningslistan. Men Bo Carlsson var en av 76 ledamöter som röstade ja till regionstyrelsens förslag.
Faktiskt redan dagen efter regionbeslutet, när regionens naturbruksstyrelse avhandlade Nunntorps vara eller inte vara, så beslutade socialdemokraterna och den miljöpartistiske ordföranden (som i regionen alltså tillhör det borgerliga styret) att intagningen av elever till Nunntorp skulle stoppas redan hösten 2016. De borgerliga ledamöterna avstod för övrigt från att delta i det beslutet.
Bakgrund Vänersborg
Ingen i den samlade oppositionen har blivit riktigt klok på varför kommunledningen i Vänersborg inte har gjort mer för att driva ärendet om ett köp av Nunntorp.
På Strömmaskolan i Sätila, som också var en av de naturbruksskolor som regionen lade ner tillsammans med Nunntorp, träffades regionen och Hushållningssällskapet i Sjuhärad redan i oktober förra året och diskuterade ett övertagande. Hushållningssällskapet Sjuhärad har nu köpt upp Strömmaskolan och har fått ok från Skolinspektionen att starta upp en friskola.
Dingle Naturbruksgymnasium var den andra av de naturbruksskolor som regionen lade ner. Även här var det förhållandevis snabba ryck. Den 30 juni beslutade Munkedals kommunfullmäktige att förvärva fastigheten i Dingle. Dingleskolans Elevförbund har fått ja av Skolinspektionen för att starta en friskola där.
Jag vill med ovanstående exempel från Dingle och Strömma visa att det var ett helt annat tempo än det var i Vänersborg. I Vänersborg hände det nämligen ingenting…
Och detta trots att Marie Dahlin redan i februari inför en stor publik på 130 personer sa (Melleruds Nyheter 11 feb):
”Fastighets AB har hand om ärendet och vi ska diskutera frågan i mars. Sedan ska frågan upp i kommunfullmäktige i april, maj.”
Det var inte förrän den 21 mars som ordförande i Fastighets AB Vänersborg (FABV), Marie Dahlin, avgav en avsiktsförklaring om att förvärva Nunntorp. Men det innebar egentligen inget konkret. Sedan dröjde det till den 10 maj. Då beslutade FABV:s styrelse att:
”Fastighets AB Vänersborg (FABV) ger Vd:n i uppdrag att se till att erforderliga handlingar upprättas utifrån ett juridiskt och finansiellt perspektiv samt att erforderliga handlingar avseende fastighetsförvärv av Nunntorp 1:14 tas fram för beslut i kommunfullmäktige.”
Sent vaknade ”syndarna”, skulle man kanske kunna säga, men fortfarande var det inget konkret som hände. Det var en utredning som skulle göras, en utredning som borde ha startat i och med regionens nedläggningsbeslut…
Till och med regionen reagerade på den exceptionella bristen på handlingskraft från Vänersborgs sida. I en information till Naturbruksstyrelsen den 5 oktober i år skrev en av regionens tjänstemän:
”Fortfarande osäkert hur försäljningsprocessen går. Kommunen har inte återkommit till Bengt kring ett ev köp varför processen för tillfället är avstannad.”
Utredningen, som FABV beslutade om den 10 maj, presenterades inte för kommunstyrelsen förrän den 17 oktober 2016… 13 månader efter regionfullmäktiges beslut. Och med utredningen restes egentligen fler frågetecken än de som besvarades…
Vänsterpartiet har varit öppna för att diskutera ett förvärv av Nunntorp. Men det underlag som lämnades inför kommunstyrelsesammanträdet reste alldeles för många frågor. Det gick inte att utläsa ur underlaget att det var lagligt eller ekonomiskt möjligt att Vänersborgs kommun (genom FABV) skulle kunna förvärva Nunntorp. Dessutom fattades det en hel del faktauppgifter.
De styrande partierna och Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) har visat en stor oförmåga och ovilja att driva ärendet. Om kommunledningen hade agerat i tid kunde flera av problemen ha lösts.
Köpeavtalet
Redan den första förutsättningen beslutsförslaget, ”köpesumman ska uppgå till högst 38 Mkr”, är tveksam. I denna summa ingår nämligen inte vissa lagstadgade avgifter. Det tillkommer direkt ytterligare ca 1,6 miljoner kronor. Och då blir det mer än 38 miljoner…
Sedan är det väl tämligen naivt att tro att kommunens, genom Fastighets AB Vänersborg (FABV), kostnader stannar där. Vänersborgs kommun ska själv stå för kostnaderna för alla dolda fel, något som kan öka kostnaderna med ytterligare ett antal miljoner. Det vet alla som har haft med fastighetsaffärer att göra. Dessutom behöver fastigheterna handikappanpassas, med t ex hiss, och nya IT-investeringar behövs. Det kommer att öka kommunens kostnader för Nunntorp tämligen omgående.
Ytterligare en sak kan möjligtvis tillkomma, nämligen lösöre och inventarier.
FABV beslutade nämligen den 10 maj att också köpa lösöret:
”… köpa fastigheten (inklusive lösöre)”
Lösöret ingår inte i summan 38 milj kr. Det handlar om maskiner, fordon, verktyg, bänkar och en hel massa andra saker. Det är mycket lösöre som behövs i alla de fastigheter som utgör Nunntorp. Och vill man ha djur, t ex grisar och kor, så får kommunen införskaffa det också…
Eller är det tänkt att den som FABV ska hyra ut Nunntorp till ska köpa in detta? Tänkte t ex Dalslands Naturbruksutbildning det? Nej.
I ansökan till Skolinspektionen skriver Dalslands Naturbruksutbildning:
”Lokalerna hyrs utrustade för skolverksamhet/inackordering (Vänersborgs fastighetsbolag (helägt av Vänersborgs kommun) förvärvar fastighet och inventarier i nu befintlig skolverksamhet).”
Dalslands Naturbruksutbildning hade i sina kalkyler räknat med att kommunen (FABV) också köper in lösöre och inventarier.
Vad lösöret, dvs fordon, maskiner och kor etc, är värderat till är för övrigt fortfarande sekretessbelagt av regionen.
Kommunen är hur som helst redan långt över 38 miljoner i köpesumma…
Hyran
Kommunen behöver, enligt det underlag som vi har på bordet, årliga hyresintäkter på ungefär 10 miljoner kronor för att det ska gå runt, och då är ändå inte alla kostnader inräknade. Inte ens Dalslands Naturbruksgymnasium hade tänkt betala ens hälften av denna summa på 10 milj kr om de hade fått tillstånd att starta en skola på Nunntorp.
Och i nu-läget finns inga hyresgäster. Det blir kommunen som i så fall får betala för tomma lokaler.
Visst kan kommunen få in ett antal miljoner i arrende för åkermark, intäkter från skogen, eventuell uthyrning av bostäder och restaurang eller något annat från andra aktörer, men enligt de flestas bedömning så kommer dessa intäkter att ligga långt ifrån de 10 miljonerna som skulle behövas för kommunen.
Utbildning
Den andra förutsättningen i beslutsförslaget, ”syftet med köpet är … att bedriva utbildning/naturbruksgymnasium och särskolegymnasium samt vuxenutbildning i gröna näringar”, blir jag ärligt talat inte riktigt klok på. Vem ska bedriva utbildning på Nunntorp?
Dalslands Naturbruksutbildning AB, med Hushållningssällskapet som huvudägare, har klart och tydligt sagt att tåget har gått. Skolinspektionen har ju dessutom avslagit ansökan om att få starta naturbruksskola på Nunntorp och överklagandetiden har också gått ut.
Visst kan en ny ansökan lämnas in, men då kan en skola – med bara elever i åk 1 – inte starta förrän absolut tidigast hösten 2018. Det blir minst sagt svårt… Och det blir det oavsett vilket företag som tänker starta en utbildning.
Det är ju också så att en ny ansökan till Skolinspektionen för att starta en ny utbildning hösten 2018 måste vara inlämnad senast den 31 januari 2017, om en och en halv månad. Om inte det hinns med så kan en utbildning starta tidigast hösten 2019.
Och då riskerar kommunen att stå med tomma lokaler i 2,5 år. Och förlora 25 miljoner kr i missade hyresintäkter…
Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) skrev i oktober 2015 ett brev adresserat till Regionfullmäktige, Regionstyrelsen och Naturbruksstyrelsen, alla på en gång. Dahlin skrev bland annat:
”För att ge en ny huvudman möjlighet att ta över ägarskap och ledning av skolan är det av största vikt att intagningsstoppet för naturbruksskolan Nuntorp hävs. En första förutsättning för ett övertagande är att det faktiskt finns en fungerande verksamhet att ta över och driva. Vänersborgs kommun vädjar därför att beslutet om intagningsstopp till naturbruksskolan Nuntorp omedelbart upphävs.”
Beslutet upphävdes inte.
Men Marie Dahlin ”upphävde” sin tidigare uppfattning… Det är tydligen inte längre en förutsättning för ett övertagande att det faktiskt finns en fungerande verksamhet att ta över och driva.
Nu är det väl inte bara jag som ser att det i förslaget står:
”Syftet med köpet är främst … att bedriva utbildning”
”Främst”…?
Det är som jag ser det en tydlig gardering. Det visar att de som har lagt förslaget inte är särskilt säkra på att det finns någon som vill starta utbildning. Och hur skulle de kunna vara det, det finns ju ingen som har anmält intresse av att bedriva utbildning förutom Dalslands Naturbruksutbildning AB.
Formuleringen ”… främst …” får mig att undra hur sverigedemokraterna resonerar. Ser inte sverigedemokraterna att chanserna att någon vill bedriva utbildning med all sannolikhet är försvinnande små? Sverigedemokraterna var nämligen oerhört tydliga i sitt ursprungliga yrkande med att förutsättningen för ett köp av Nunntorp för deras del var just att bedriva utbildning.
Är sverigedemokraterna på väg att bli lurade av de rutinerade politikerna i socialdemokraterna och centerpartiet?
Vi ska också komma ihåg att regionen lade ner skolorna bland annat för att elevantalet minskade. Regionen såg ingen möjlighet att bedriva naturbruksutbildning på sex skolor i regionen. Nu blir Dingle och Strömma friskolor. Och regionen har kvar tre. Det betyder att fem av de ursprungliga sex driver naturbruksutbildning.
Det får mig att undra, var ska ett ev naturbruksgymnasium på Nunntorp få elever ifrån?
Fastighets AB Vänersborg (FABV)
I FABV:s ägardirektiv definieras bolagets ekonomiska mål:
”Uthyrning av bolagets fastigheter ska ske på marknadsmässiga villkor. Bolaget ska arbeta utifrån en avkastningsnivå på 4 procent av eget kapital.”
FABV måste gå med vinst. Och hur ska det gå till om FABV förvärvar Nunntorp?
I ägardirektivet:
”Bolaget skall bereda kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun möjlighet att ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”
I ägardirektivet står det uttryckligen, innan bolaget fattar beslut. Som jag ser det så måste, om nu kommunfullmäktige idag säger ja till kommunstyrelsen förslag, FABV fatta ett nytt beslut i frågan.
Juridik
Det finns en hel del juridiska funderingar i underlaget på ett kommunalt köp av Nunntorp.
Jag ska ta upp några.
Överhuvudtaget, som det står i underlaget, är befogenheten att tillgodose enskilda företags lokalbehov starkt begränsad. Det måste finnas särskilda skäl om detta är möjligt. För grundsatsen i Kommunallagen är:
”att kommunala åtgärder, som huvudregel, ska ha en allmän inriktning [och den inriktningen] har ansetts överträdd när det är fråga om att uppföra industribyggnad för huvudsakligen ett enda företag”
Det står vidare i underlaget:
”Både KL (Kommunallagen; min anm) och BfL (lagen om vissa kommunala befogenheter; min anm) ger … klart besked om att individuellt anpassad lokalhållning åt enstaka företag faller utanför kommunens ordinära kompetens och att kommunala kapitaltillskott till näringslivet inte får ske på detta sätt.”
Ett kommunalt köp av Nunntorp för att sedan hyra ut fastigheten till ett aktiebolag för att bedriva friskola skulle således kunna vara ett brott mot Kommunallagen.
Dalslands Naturbruksgymnasium AB skriver i sin ansökan till Skolinspektionen för att få starta en skola:
”Dalslands Naturbruksgymnasium AB kommer att hyra undervisningslokaler av Vänersborgs Fastighets AB helägt av Vänersborgs kommun.”
I ansökan står det också:
”Lokalerna hyrs utrustade för skolverksamhet/inackordering (Vänersborgs fastighetsbolag (helägt av Vänersborgs kommun) förvärvar fastighet och inventarier i nu befintlig skolverksamhet).”
I det juridiska avsnittet i underlaget står det att kommunen inte enligt lagen får tillhandahålla ”specialanpassade lokaler”:
”I författningskommentaren … nämns att avsikten med befogenhetslagen inte är att det ska vara fråga om specialanpassade lokaler.”
Och som det ser ut nu är lokalerna på Nunntorp synnerligen ”specialanpassade” för undervisning.
Vi har EU också.
Marie Dahlin sa från talarstolen i fullmäktige den 22 juni:
”Jag höll på att säga att det är värre än så. Man måste till och med tala om för EU nu, om fullmäktige ska hjälpa till och göra en sån affär. Så jag är inte rädd för kommunfullmäktige i Vänersborg utan det är väl mer vad EU har talat om för oss att vi har gjort fel förut.”
Visst säger Marie Dahlin egentligen att hon också befarar vad EU ska säga om en eventuell fastighetsaffär.
I underlaget:
”EG-rättens statsstödsregler innebär att alla företag som utgångspunkt ska drivas utan stöd från det allmänna. … Exempel på statsstöd är upplåtande av byggnader gratis eller till ett pris som understigande rådande marknadsmässiga priser.”
Jag vet inte om kommunledningen och sverigedemokraterna kör i en optimistisk anda och hoppas att allt ordnar sig. Och visst, det kan det kanske göra. Men det är en chansning, trots att Vänersborg och Fastighets AB Vänersborg har varit föremål för EU:s granskning förr… Och då gick det inte så bra… Den minnesgoda kommer säkert ihåg att EU konstaterade ett olagligt kommunalt stöd till ett privat företag i samband med Toppskandalen för några år sedan. Vänersborgs kommuns agerande var oförenligt med EU:s inre marknad…
Avslutning
Om kommunledningen hade agerat i tid kunde flera av problemen ha lösts. Men kommunledningen har schabblat, tvekat, fördröjt, slarvat, underskattat och brustit i handlingskraft. Som ärendet Nunntorp har skötts av den styrande minoriteten så har tåget redan gått.
Däremot kan ju andra intressenter bli desto gladare om inte kommunen köper Nunntorp. Och andra intressenter lär ju inte saknas, i varje fall inte av debattinlägg, insändare, inlägg på sociala medier att döma. Om inte kommunen (FABV) köper Nunntorp så kommer Västra Götalandsregionen nämligen istället att påbörja en försäljning av fastigheten på den öppna marknaden.
Så kanske blir slutet ändå gott när det gäller affären Nunntorp. Även om kommunen genom FABV inte köper fastigheten.
Och som jag sa inledningsvis. Många hoppas på att det ska bli som förr med Nunntorps naturbruksskola. Och det har jag fortfarande full förståelse för. Och jag hade, som jag sade inledningsvis, önskat att jag kunde stå här och ge beskedet att det nu ska bli en naturbruksskola. Men jag kan inte det. Som jag ser det har kommunledningen genom sitt passiva sätt att driva frågan omöjliggjort detta. Och det beklagar jag djupt.
Men vi måste komma ihåg. Vi politiker har ett stort ansvar att använda skattebetalarnas pengar med klokskap och förnuft. Vi måste fatta beslut utifrån fakta och kunskap. Men just nu känns det som att det är mest önskedrömmar och fromma förhoppningar som är ledstjärnan i kommunledningens och sverigedemokraternas politik.
Och så får det inte vara.
Därför yrkar jag avslag på kommunstyrelsens förslag.
Ärendet Nunntorp
Igår hade kommunfullmäktige en maratondiskussion om Nunntorp. Skulle fullmäktige godkänna att Fastighets AB Vänersborg (ett kommunalt aktiebolag) förvärvade (köpte) Nunntorp, eller inte? Fullmäktiges svar blev – inget av det. Hela ärendet återremitterades nämligen.
Vid återremittering av ett ärende gäller inte majoritetsbeslut. Det räcker med att 1/3 av ledamöterna röstar för en återremiss för att ärendet ska gå tillbaka för ytterligare utredning. Och eftersom det finns 51 ledamöter i Vänersborgs kommunfullmäktige så krävs det ”bara” 17 ledamöter för en återremiss. Och tillsammans har moderaterna, liberalerna, kristdemokraterna och Vänsterpartiet 21 ledamöter.
Det betyder att ett köp av Nunntorp varken besvarades med ja eller nej. Frågan ska nu utredas vidare och komma tillbaka till fullmäktige.
I praktiken är återremissen ett nej till ett kommunalt köp av Nunntorp, eftersom Västra Götalandsregionen, som äger Nunntorp, ville ha besked idag, eller i varje fall innan jul, från Vänersborgs kommun. Och nu får inte regionen det. Regionen kommer efter årsskiftet därför att gå ut på den öppna marknaden för att sälja Nunntorp. (Om inget ändras i planerna.)
Ärendet Nunntorp började med att Bo Carlsson (C) begärde ordet. Han förklarade sig jävig.
Carlssons jävsförklaring var en stor överraskning för de flesta ledamöter, i varje fall i oppositionen. Bo Carlsson hade ju deltagit i hela processen, både som styrelseledamot i FABV (=Fastighets AB Vänersborg) och som politiker i kommunstyrelsen. Varför han helt plötsligt, just idag, blev jävig svarade han inte på. Däremot började Carlsson argumentera för sin ståndpunkt i frågan. Fast han var jävig… Det slutade med att ordförande för kvällen, Lutz Rininsland, fick avbryta Carlsson.
Jag tror att Carlsson var rädd för att beslutet skulle överklagas utifrån hans jäv. Och då tog han ”det säkra före det osäkra”. Fast jag tror att det egentligen var för sent. Om ett beslut hade fattats av fullmäktige igår, så tror jag ändå att det kunde ha överklagats. Carlsson har ju deltagit hela vägen, både som ledamot i kommunstyrelsen och, framför allt, i FABV. Och nu ”erkände” han ju dessutom sitt jäv… För visst var Bo Carlsson (C) jävig, och har så varit under hela processen. Det råder ingen tvekan om det. Bland mycket annat är han ledamot i Dalbo hushållningsgilles styrelse, som är en underförening i Hushållningssällskapet. Som för övrigt enligt senaste årsmötesprotokollet planerar/planerade aktieköp i Dalslands Naturbruksutbildning AB. Det var också detta medlemskap som Carlsson angav som skäl.
I den långa debatten ställde oppositionen en mängd frågor, den framförde undringar och funderingar kring Nunntorp. Frågorna handlade om ekonomi, förväntade inkomster, utgifter i form av dolda fel, tillgänglighetsanpassning och IT, juridik (kommunallagen och EG-rätten), om lösöret också skulle köpas, om prioriteringar av kommunala investeringar, vem som skulle driva en eventuell utbildning, om det fanns några intressenter, om Fastighets AB:s ägardirektiv osv osv. (Läsare av denna blogg är väl ganska väl förtrogen med dessa funderingar och frågor antar jag. Därför återger jag inte argumenten igen.)
Oppositionens ledamöter, måste jag säga, var mycket pålästa och kunniga. (Och visst, jag räknar mig själv dit.) Men de styrande partierna (S+C+MP), sverigedemokraterna och välfärdspartiet gav inga som helst svar eller nya faktauppgifter. Istället möttes oppositionen av önsketänkanden och fromma förhoppningar och ibland mer eller mindre
ogenomtänkta argument. Och ibland undrade jag om några av de styrande ledamöterna hade läst underlaget…
Anders Strand (SD) trodde att möjligheterna skulle bli större att bedriva utbildning på Nunntorp om kommunen köpte fastigheten än om något privat bolag gjorde det. Madelaine Karlsson (S) menade att ett köp visade att man hade en tro på Brålanda. Ola Wesley (SD) tyckte att en levande landsbygd krävde Nuntorp. Annalena Levin (C) sa att fullmäktige skulle lita på FABV, dvs Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C). (Detta trots att Carlsson strax innan hade förklarat sig jävig.) Mats Andersson (C) ansåg att politiken uttryckte en viljeinriktning. Reidar Eriksson (S) menade att kommunen skapade förutsättningar för utbildning. Marie Dahlin (S) sa att hon trodde på landsbygden och att det var en satsning på framtiden.
Ingen av dem förklarade hur en tro på Brålanda eller landsbygden eller framtiden eller hur en viljeinriktning skulle kunna betala underhåll, renoveringar, räntor och amorteringar…
Bo Dahlberg (S) erkände faktiskt att det inte fanns några fakta, vilket var ett slags moment 22 som han sa, men att ett köp av Nunntorp visade på en vidsynthet, framåtanda och optimism. Vilket för övrigt, precis som Marie Dahlins inlägg, lät som ett eko från den tid då i stort sett identiska argument framfördes för att bygga arenan.
Jag överdriver inte, oppositionen fick inga som helst svar på sina frågor, inga faktaargument framfördes som bringade klarhet, inga ekonomiska kalkyler presenterades – det var bara önskedrömmar som framfördes. Bara.
Jag ställde t ex samma fråga till flera av dessa talare, om de kunde upplysa fullmäktige om vilka intressenterna för att bedriva utbildning på Nunntorp var. Ingen svarade överhuvudtaget, förrän Marianne Karlsson (C) slutligen sa att det visste hon inte.
Nä, det visste nog ingen vem som ville bedriva utbildning på Nunntorp. Av den enkla anledningen att det med all sannolikhet inte finns några intressenter. Men dessa ledamöter trodde och hoppades, de trodde och hoppades att utbildningsföretag skulle ställa sig i kö för att bedriva utbildning. Om kommunen bara köpte Nunntorp…
Den här typen av argument duger inte. Det har hänt alltför ofta under socialdemokratisk och centerpartistisk ledning förr, ibland med ekonomiskt förödande resultat. Det går inte att som Marianne Karlsson (C) säga, att om bara kommunen köper Nunntorp för 38 miljoner kronor så kan vårbruket komma igång på Nunntorp nästa år…
Jag förstår att det finns många som är besvikna på att kommunfullmäktige inte beslutade att köpa Nunntorp, men som jag ser det måste beslut, i synnerhet i den här storleksordningen, fattas utifrån fakta och kunskap.
Och det gick inte att rösta ja utifrån de premisser som presenterades i underlaget. Det hade varit synnerligen oansvarigt gentemot Vänersborgs skattebetalare.
Men hade kommunledningen, dvs Marie Dahlin (S) och den jävige Bo Carlsson (C), drivit frågan med större ambition och kraft från början så hade utgången kunnat bli en annan. Regionen beslutade ju faktiskt att lägga ner Nunntorp redan den 22 september 2015. För övrigt ett beslut som Bo Carlsson var med om att fatta. Hade processen kommit igång i tid och inte förrän i mitten på oktober (2016!) så är jag övertygad om att vi kunde ha fått tillfredsställande svar på de flesta frågor.
Det är nästan så att jag tror att Marie Dahlin och Bo Carlsson inte själva trodde på idén att köpa Nunntorp, men av opportunistiska skäl ville att oppositionen skulle få bära hundhuvudet…
Jag hoppas hur som helst att de styrande lär sig av det som hände, lär sig att oppositionen i allmänhet och Vänsterpartiet i synnerhet vill ha ”ordning och reda” och kunskap och fakta på bordet innan beslut fattas. Vi vill inte fatta beslut utifrån förhoppningen att allt ska ordna sig av sig självt.
Strax efter att Lutz Rininsland svingat klubban och förklarat mötet avslutat kl 22.40 kom den centerpartistiske ersättaren Henrik Jansson fram till mig och ville ställa några frågor – om varför jag var emot ett köp av Nunntorp. Och jag som hade pratat i 30-40 minuter under kvällen om just detta…
Utanför kommunhuset slöt ytterligare två centerpartister upp.
Den ene påstod att det var mitt och enbart mitt fel att Nunntorp lades ner. Nu kunde hans sondotter inte gå i 3:an till hösten. Och visade därmed att han inget förstått. Det hade inte blivit någon utbildning på Nunntorp i höst oavsett utgången av sammanträdet. Det är Västra Götalandsregionen (inklusive hans partibroder Bo Carlsson) som har lagt ner Nunntorp och det finns ingen som skulle ha bedrivit undervisning nästa höst. Dalslands Naturbruksutbildning fick ju nej av Skolinspektionen för att starta en friskola.
Det var si och så där med kunskapen. Centerpartiets ordförande Ingvar Håkansson var den tredje i ”församlingen”. Han kastade glåpord, personliga förolämpningar och kränkningar omkring sig. Det var faktiskt lite obehagligt och något som jag tidigare inte har upplevt som politiker.
Och Ingvar Håkansson fortsatte senare under kvällen med att utgjuta sin vrede på Facebook. Och han hittade naturligtvis det ultimata argumentet:
”Idag lider jag med alla moderater som nu ser vilka ledamöter de röstat in i fullmäktige. Att kommunister inte har bättre vett var ju redan känt.”
Håkansson ifrågasatte helt enkelt oppositionens intelligensnivå. (Vilket han också gav uttryck för i ”samtalet” utanför kommunhuset.)
Och så kom det gamla ”kommunistepitetet” till heders. Det har jag inte hört, med undantag av några nazister på FB, sedan S Anders Larsson använde det i fullmäktigedebatten om nedläggningen av Huvudnässkolan. Men Håkansson använde epitetet redan under sammanträdet. Han skrev:
”Sitter nu på fullmäktige i Vänersborg. Där har just nu moderater och kommunister kastat sig i famnen på varandra och firar att de så här i juletid lyckats lägga ner Nuntorp och gjort 60 tal anställda arbetslösa”.
Håkansson förstod inte vad kvällens ärende handlade om. Han förstod inte att det var Västra Götalandsregionen, inklusive Bo Carlsson, som hade lagt ner Nunntorp, och att kommunfullmäktige diskuterade ett köp av fastigheten. Och att de anställda ändå inte hade haft någon anställning till hösten, eftersom det inte ska startas någon skola då. Oavsett beslut.
Och vad då firade? Det var väl ingen som firade. Vilket Håkansson för övrigt senare kom på att det gällde också andra partier:
”Kd och liberalerna är också med och firar att de har lagt ner Nuntorp.”
Det var mitt första personliga möte med centerpartiets ordförande Ingvar Håkansson. Jag hoppas att det också blir det sista.
Jag kan inte heller låta bli att återge slutet på ett inlägg av Annalena Levin (C) (på ett av Ingvar Håkanssons inlägg på FB):
”Jag beklagar verkligen beslutet och ser med spänning fram emot vilken av de jäviga ledamöterna som kommer köpa Nuntorp nu då för det måste väl vara den personliga vinningen de har att vara jäviga på. Eller vad var deras orsak tro?”
Det måste vara partikamraten Bo Carlsson (C) som Levin (C) tänker på. Han är den ende av de jäviga som brukar mark i Brålanda…
Nunntorp har sjabblats bort av de styrande i Vänersborgs kommun. Oavsett beslutet igår så hade det inte blivit som förr. En skola på Nunntorp hade ändå inte kunnat komma i gång kommande höst. Och är det något utbildningsföretag som vill starta skola någon gång i framtiden, vilket det troligtvis inte finns, så hade en skola inte kunnat starta förrän tidigaste hösten 2018. Med tanke på att sista ansökningsdatum för att bedriva en friskola hösten 2018 går ut den 31 januari 2017, så hade en skola antagligen, om det hade funnits intressenter, inte kommit igång förrän hösten 2019.
Det är varken sjysst eller hederligt att påstå att gårdagens återremiss innebär en nedläggning av Nunntorps skola. Det är Västra Götalandsregionen, inklusive Bo Carlsson, som har lagt ner skolan.
Ansvaret faller tungt på Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C).
Lidell vill entlediga Bo C från NÄRF!
”Vid kommunfullmäktiges sammanträde den 22 juni 2016 beviljades Bo Carlsson i sin egenskap av förtroendevald i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, ej ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2015.”
Så börjar ett yrkande som diariefördes idag.
Det är Gunnar Lidell (M) som har lämnat in ett ärende som han vill att fullmäktige ska behandla redan imorgon onsdag. Ärendet har rubriken:
”Beslut om entledigande från uppdrag”
Och det är ord och inga visor.
Gunnar Lidell vill att kommunfullmäktige återkallar Bo Carlssons (C) uppdrag i NÄRF.
Det är brukligt i Sverige att personer som inte beviljas ansvarsfrihet avgår ”frivilligt”. Det är ett ganska självklart beslut, de har ju inte längre sina ”uppdragsgivares” förtroende…
Men visst kan man överklaga beslutet om man inte är nöjd med det av någon anledning. Det tycker jag är helt på sin plats. Och det gjorde Bo Carlsson. Förvaltningsrätten i Göteborg avslog emellertid hans överklagan. (Se ”Bo Carlssons överklagan avslås!”.) Och då finns det inget annat att göra för personen ifråga än att ta konsekvenserna. Dessutom utvecklade ju flera talare i fullmäktige, bland annat jag själv (se ”NÄRF och ansvarsfrihet” del 1, del 2 och del 3), orsakerna till att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet. Det var en lång rad av tillkortakommanden, för att uttrycka det milt, som han hade visat.
Bo Carlsson vägrar avgå.
Och vad gör kommunfullmäktige då?
Kommunallagens kap 4, § 10:1 ger fullmäktige möjlighet och rätt att återkalla uppdraget:
”10 § Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”
Vilket är det som Gunnar Lidell nu yrkar:
”Kommunfullmäktige beslutar … att entlediga Bo Carlsson (C), från uppdraget som ledamot i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) med omedelbar verkan.”
Och enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting – se här, sid 7) kan också ett sådant beslut av fullmäktige:
”fattas direkt utan ytterligare beredning”
Det betyder, såvitt jag förstår, att fullmäktige redan imorgon kan återkalla Bo Carlssons uppdrag i NÄRF. Ärendet behöver inte gå via t ex kommunstyrelsen. Det som talar mot ett avgörande imorgon är att yrkandet inkom först idag.
Och man kan kanske tycka att Gunnar Lidells yrkande borde ha inkommit tidigare. Beslutet om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet togs ju redan den 22 juni. Men det har att göra med att Bo Carlsson inte har skrivit på delgivningskvittot förrän nu. (Det skrev jag om i söndags, se ”Man upphör aldrig att förvånas över centerpartister…”.)
Gunnar Lidell (M) skriver i sitt yrkande:
”Förvaltningsrätten lyckades inte nå Bo Carlsson, varken via första eller andra delgivningen, således begärdes om ”Forcerad delgivning”. … Förvaltningsrätten beställde på förekommen begäran delgivning med hjälp av Polisens delgivningscentral i början av nov, vilket också verkställdes 2016-12-08.”
Det är ju faktiskt lite beklämmande att NÄRF:s ordförande och tillika kommunstyrelsens
2:e vice ordförande inte sköter sina plikter.
Hur går omröstningen imorgon kväll då? Kommer kommunfullmäktige att återkalla Bo Carlssons (C) uppdrag?
När kommunfullmäktige inte beviljade Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet den 22 juni så var det ju detsamma som att säga att fullmäktige inte tyckte att Carlsson skulle sitta kvar i NÄRF. Därför så tror jag att samma ledamöter som röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet också kommer att rösta för att återkalla hans uppdrag.
Om nu ärendet avgörs imorgon…
Och om inte Bo Carlsson (C) väljer att föregå ett entledigande genom att avgå…
Onsdagens KF: Kindblomsvägen (3)
Jag har i två tidigare bloggar beskrivit onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige (se ”Gårdagens KF (1)” och ”Onsdagens KF (2)”). Jag måste emellertid komplettera med ett ärende till – en interpellation från Lutz Rininsland (V) till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S).
Det gäller den alltid eviga frågan om byggnation i det lilla skogsområdet uppe på Blåsut.
Jag har skrivit åtskilliga bloggar genom åren om skogsområdet vid Kindblomsvägen och alla turer kring en eventuell exploatering. Det slutade med att Vänersborgs kommun och Brunberg Vänersborg AB skrev på ett köpeavtal den 11 mars i år. Brunberg köpte ett område i den lilla skogen på ungefär 3.218 kvm och erlade en köpeskilling på 160.000 kr. Nu skulle det ”äntligen” byggas ett antal parhus i skogen.
Kommunen började bygga en gata och dra vatten och avlopp i grönområdet för några miljoner. Naturligtvis för husens skull, som Brunberg skulle bygga. Samhällsbyggnadsnämnden fick en utökad exploateringsbudget med 2,7 miljoner kr för exploatering av området…
Men det är också det enda som har hänt.
Brunberg har fortfarande inte börjat bygga… Faktum är att Brunberg inte ens har lämnat in någon bygglovsansökan… Och det är allvarligt. Det står nämligen i köpeavtalet att avtalet endast är giltigt under förutsättning att:
”bygglovsansökan inkommit till kommunen senast sex månader från avtalets undertecknande.”
11 mars plus 6 månader är 11 september… Och ingen bygglovsansökan…
Med andra ord, köpeavtalet mellan kommunen och Brunbergs är inte giltigt längre! Affären Kindblom är fortfarande inte ”slut” – ärendet måste med all sannolikhet dras ett varv till. Och det är en klen tröst att den erlagda köpeskillingen på 160.000 kr nu tillfaller kommunen. Den kompenserar inte på långa vägar det arbete som kommunen har lagt ner i skogen… Och då tänker jag inte bara på VA:t och vägen, utan också den damm som har anlagts och de skyddsåtgärder som har vidtagits för den rödlistade salamandern.
Som för övrigt har mycket i övrigt att önska…
Anläggandet av dammen blev försenat och salamandrarna har inte haft någon tid för att anpassa sig till de nya förutsättningarna utan har fortsatt varit helt beroende av grönområdet för vintervilan. Som nu till delar är förstört av vatten och avlopp, och en väg…
Det står i Artskyddsförordningen 4 §:
”I fråga om vilda fåglar och i fråga om sådana vilt levande djurarter … är det förbjudet att
2. avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
4. skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.”
Salamandrarna har helt enkelt störts under övervintringsperioden och antagligen har viloplatserna skadats eller förstörts…
I talarstolen menade Benny Augustssons (S) att kommunen har följt rekommendationerna från Länsstyrelsen. Det var för övrigt en dispens från Länsstyrelsen i Mariestad – och inte i Vänersborg. Av någon ytterst konstig anledning.
Vi är nog några som också frågar oss varför miljö- och hälsoskyddsnämnden under ordförande Per Sjödahls (MP) ledning inte har blivit inblandad i frågan…
Det kanske slutar med att kommunens åtgärder blir polisanmälda…
Den 7 november skrev Brunbergs en intresseanmälan, som dock inte diariefördes hos kommunen förrän den 22 november:
”Härmed ansöker vi om att få köpa fastigheten…”
Igen…
En liten detalj. Brunberg har döpt den ekonomiska förening som vill köpa och bli byggherre för skogsområdet till – Salamandern ekonomisk förening. Det är nästan provocerande…
Brunberg, eller rättare sagt Salamandern ekonomisk förening, vill alltså köpa marken. Igen.
Lutz Rininsland (V) frågade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) med anledning av detta:
”Kommer samhällsbyggnadsnämndens ordförande verka för en kungörelse att ‘del av Blåsut 2:2 samt Fiolen 3, enligt kartbilaga 4’ (dvs skogsområdet vid Kindblomsvägen; min anm) erbjuds till försäljning?”
I sitt svar skriver Augustsson:
”Jag kommer inte att verka för att en kungörelse ska gå ut om att området är till försäljning.”
Och visst, det kanske är lagligt, men är det moraliskt försvarbart av en kommun att inte göra det?
Lutz Rininsland (V) tyckte att:
”Ett nytt köpeavtal måste föras till fullmäktige.”
Benny Augustsson menade vidare att:
”Förvaltningen kommer att hantera inkomna förfrågningar precis som vi tidigare gjort.”
Vilket är intressant. Rininsland påpekade i sammanhanget att tre boende, grannar till skogsområdet, har skrivit till kommunen i okt 2015 om att de ville köpa marken. Denna ansökan är också diarieförd. Men de tre har aldrig fått något svar från kommunen… Ska de inte få något svar nu heller…?
Hela debatten slutade i stort sett med att ordförande Augustsson sa (ungefär):
”Jag får rådgöra med juristerna vad som åligger oss att göra.”
Och det är nog bäst. Det finns många oklarheter i kommunens hantering av det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen.
Och vem vet, det kanske slutar med att kommunen har byggt en gata och dragit vatten och avlopp i grönområdet helt i onödan…
För övrigt anser jag att skogsområdet borde förbli orört. Det är det enda skogsområde som finns kvar i Blåsut.
Onsdagens KF (23/11) (2)
Igår torsdag skrev jag om två ärenden som kommunfullmäktige behandlade i onsdags, mina motioner om badplatsen i Väne Ryr och om tågstoppet i Brålanda (se ”Gårdagens KF”). Och idag (fredag) hade också TTELA en artikel om tågstoppet (se ”Kommunen ska vara redo för tågstopp”).
Journalisten gjorde sig lite smålustig över att jag kom av mig mitt i anförandet. Fast det stämmer, jag gjorde det…
TTELA skrev:
”Men när han (dvs jag…) skulle börja argumentera för sin sak insåg han att Bo Carlsson hade yrkat bifall till kommunstyrelsens förslag och kom av sig. Han kunde bara konstatera att han inte behövde säga mer.”
Som vänsterpartist är man ju inte särskilt van att få gehör för sina åsikter. När Bo Carlsson (C) yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag trodde jag först att det betydde ett avslag på motionen. Som vanligt. Kommunstyrelsen brukar ju avslå Vänsterpartiets motioner. Men mitt under anförandet kom jag på att min motion hade fått en majoritet av ledamöterna, dvs hela oppositionen, med sig i kommunstyrelsen… Och Carlsson bifall betydde att socialdemokraterna och centerpartiet hade ändrat åsikt! (Miljöpartiet kan nog inte sägas ha ändrat åsikt, de har helt enkelt inga åsikter nu för tiden…) Och Carlsson stödde alltså en motion från Vänsterpartiet…
Det kanske är nya tider på gång för Vänsterpartiet…
Den allra första punkten på fullmäktiges dagordning i onsdags handlade om NÄRF – ”Antagande av Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbunds taxor 2017 för myndighetsutövning och myndighetstillsyn”.
Ett sådant här ärende är i regel inte särskilt upphetsande och det brukar inte bli särskilt mycket diskussioner. Och så inte heller denna gång. Men några ord utväxlades faktiskt för ovanlighetens skull.
Att sådana här ärenden sällan diskuteras kan bero på att det är svårt för ”utomstående” att sätta sig in i alla siffror. Morgan Larsson (VFP) efterlyste, med all rätt, 
uppgifter om hur höga taxorna var innan höjningen. Så att typ ledamöterna kunde göra en bättre bedömning av det skäliga i att höja taxorna. Det var bara jag som höll med honom, förutom hans egen partikamrat.
Jag hade ett anförande i frågan. Jag var nämligen lite frågande inför ”nödvändigheten” av dessa taxehöjningar överhuvudtaget. Bo Carlsson (C) svarade efter mitt ”lilla tal” att det var viktigt att NÄRF hade en buffert, dvs ett överskott med pengar, för att hantera oväntade situationer som typ en skogsbrand. Det fanns emellertid inget i handlingarna som motiverade taxehöjningarna med att NÄRF skulle bygga upp en buffert nästa år…
Det här sa jag från talarstolen om NÄRFS taxehöjningar – utan att komma av mig:
Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att fastställa nya taxor för NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) för 2017.
Det är svårt för en utomstående att få något grepp om det berättigade i att höja taxorna.
När det gäller taxor som är personalrelaterade är förklaringen att dessa har anpassats till budgeterade löneökningar. Och då kommer det ändå som en liten överraskning att taxorna behöver höjas.
NÄRF prognostiserar ju ett överskott på drygt 1 miljon kr för helåret 2016. (Enligt delårsrapporten för augusti 2016.) Det står också, i protokollet från den 29 september, att:
”Förbundet har positivt utfall när det gäller personalkostnader.”
Då undrar jag om det är nödvändigt att höja taxorna för personalrelaterade tjänster.
Det står vidare i delårsrapporten att en utvärdering av det femte skiftlaget har genomförts och att direktionen har gett förbundschefen i uppdrag att se över nuvarande organisation.
Det femte skiftlaget har kostat NÄRF ganska mycket pengar och är en av anledningarna till att NÄRF tidigare har gjort underskott. Om NÄRF tar bort det femte skiftlaget, vilket som jag ser det kan vara en av anledningarna till att se över nuvarande organisation, så bör det väl frigöras ytterligare pengar.
Det står emellertid i direktionens protokoll för september 2016 att det femte skiftlaget ska komma igång med tillsyner och andra verksamheter som ska generera intäkter. Skiftlaget kanske ska vara kvar, men då kanske skiftlaget kommer att genera nya intäkter som gör det onödigt att höja taxorna.
Då undrar jag återigen om det är nödvändigt att höja taxorna för personalrelaterade tjänster.
Sedan kan det vara på sin plats att påminna att NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015. I januari beslutade kommunfullmäktige om förändrade taxor. I underlaget stod det:
”Taxan i den del som är personalrelaterad, har anpassats till budgeterade löneökningar.”
Den höjda medlemsavgiften innebar en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Varav 1 milj kr av dessa pengar beräknas utgöra ett överskott för året…
Jag hoppas att dagens beslutade taxehöjningar inte sker för att kompensera eventuellt framtida befarat underskott av andra orsaker än löneökningar.
Men någon kan kanske förklara hur det hänger ihop…
Taxehöjning eller inte, jag hoppas i vilket fall som helst att personalen får sina löneökningar, oavsett vilket fackförbund de är med i.
Gårdagens KF (23/11) (1)
Det blev ett långt sammanträde med Vänersborgs kommunfullmäktige igår. Inte förrän kl 21.45 slog ordförande Ljunggren (S) klubban i bordet – efter att ha frågat ledamöterna om de behagade åtskiljas. Vilket de behagade.
Vi vänsterpartister var väl för övrigt inte helt oskyldiga till att sammanträdet drog ut på tiden. Både Lutz Rininsland och jag ockuperade talarstolen under en avsevärd tid.
Den fråga som fullmäktige ägnade mest tid åt var badplatsen i Väne-Ryr. TTELA har en utmärkt sammanfattning av ärendet (se ”Kommunen ska inte sköta om badplats”), där TTELA för övrigt dementerar uppgifterna i gårdagens missvisande artikel (se ”Kan man lita på TTELA?”).
Jag redogjorde för Vänsterpartiets uppfattning om varför det var viktigt och nödvändigt att kommunen skötte om badplatsen. Det var en sammanfattning av två bloggar som jag redan har publicerat. Ja, om sanningen ska fram, så var det väl i stort sett hela texterna jag redogjorde för… (Se ”Badplats Väne-Ryr! Och Gardis! Och Nordkroken!” och ”Vad händer med badplatsen i Väne-Ryr?”.)
Jag fick också tillåtelse av ordförande Ljunggren (S) att under mitt anförande visa tre bilder för fullmäktigeledamöterna – genom att använda sessionssalens tekniska utrustning. Det var unikt. Ljunggren har tidigare inte tillåtit bildvisning. Ljunggren sa nej när Gunnar Lidell (M) ville visa en bild i början på mandatperioden. Men nu har de nya tiderna även kommit till Vänersborgs kommunfullmäktige. För att stanna hoppas jag. Gunnar Lidell ska för övrigt lämna in en reservation angående Ljunggrens beslut. Lidell 
tycker antagligen att Ljunggren favoriserar Vänsterpartiet alltför mycket…
Gunnar Lidell (M) kan väl sägas vara den som förde ordet för motståndarna till motionen, och i praktiken Väne Ryrborna, även om det var flera uppe i talarstolen. Det blev dock mest upprepningar från deras sida av vad Lidell redan hade sagt.
Lidell menade att muntliga överenskommelser ska undvikas. Och visst, självklart är det så. Men i det här fallet är det ju som det är. Det fanns med all sannolikhet ett muntligt avtal. Det sägs att det var den nuvarande markägarens morfar som gjorde upp det här avtalet med den dåvarande kommunen. Och muntliga avtal har samma status som skriftliga. Men visst är det svårt att bevisa. Men att kommunen har skött om badplatsen i snart 50 år är väl ett bevis så gott som något på att det fanns ett muntligt avtal. Varför skulle kommunen annars ha skött om badplatsen? Nä, det här argumentet från Lidell, och andra, dög inte.
Lidell menade vidare att det fanns upp till 15 badplatser i kommunen ”i liknande former” som badplatsen i Väne Ryr. Och om kommunen ska sköta Väne Ryr så ska i så fall alla andra behandlas lika, dvs inte alls. ”Fallet” Väne Ryr skulle typ bli prejudicerande. Lidell sa inget särskilt om att kommunen skötte de till uppemot 90% privata stränderna på Nordkroken och Gardesanna…
Lidell glömde också, antagligen helt medvetet, att det inte finns någon annan av dessa badplatser som kommunen har skött i snart 50 år. Därför är pratet om prejudikat helt utan mening i det här sammanhanget. Och de 15 badplatser som Lidell pratade om är i några fall bara bryggor vid en sjö – som t ex Gaddes brygga i Blåsut och bryggan vid roddklubben i Fredriksberg (nära Gropbron). Skulle alla bryggor räknas som badplatser så skulle Vänersborg ha ytterligare ett hundratal badplatser…
På kommunens hemsida finns en karta över alla de badplatser ”i liknande former” som Lidell syftar på (se här):
På kartan ser vi kommunens ”stora” badplatser, men vi ser också en hel del väldigt små. Och säkert flera som gemene man aldrig hört talas om.
Jag vet inte hur välbesökta flera av dessa mindre badplatser är. Rent spontant har jag svårt att tro att barnfamiljer (som inte bor väldigt nära badplatsen) tar sitt ”pick och pack” och åker till t ex Gundlebosjön, Åskaken eller Hästefjorden. Vid Gundlebosjön tror jag till och med att det finns en vägspärr, därför att de boende i området inte vill att det ska komma andra, ”utomstående”, till badplatsen. Men det är klart, finns det vatten så finns det naturligtvis badande. Det blir väl till att ta en rundtur i sommar.
Det är för övrigt intressant att kommunen gör reklam för badplatser som ligger på privat mark och som kommunen inte på något sätt sköter om… (Kanske gör Miljö och Hälsa vattenkontroller?)
De badplatser som kommunen sköter om (se här) är Boteredssjön, Sikhall, Skräcklan, Gardesanna och Nordkroken. Och sedan sköter naturligtvis Bert Karlsson om Ursand och Grönvik.
Men det är fortfarande så att ingen av de andra, mindre badplatserna, har skötts av kommunen i 50 år… Som i Väne-Ryr…
Men jag skulle kanske skriva en ny motion – en motion som handlar om att kommunen borde sköta fler badplatser. Kanske kunde jag få kommunens ledande politiker att tänka på ”landsbygdens folk”, och sköta t ex grovstädning, ”bajamajjor” och livräddningsutrustning på ett antal utvalda badplatser utanför de ”traditionella” badplatserna? Kanske alla? Det skulle säkert inte kosta kommunen många hundratusen kronor. Som en service till sina invånare på landsbygden, som också betalar skatt till typ skötsel av Nordkroken och Gardesanna…. Jag undrar om Gunnar Lidell skulle stödja en sådan motion?
Morgan Larsson (VFP) menade att de som var mot kommunal skötsel av badplatsen i Väne Ryr inte var mottagliga för argument. Och han sa:
”Vi skämmer ut oss om vi säger nej till detta.”
Och det kan jag nog hålla med om.
Det var bara välfärdspartiet och sverigedemokraterna som stödde Vänsterpartiets motion. Alla andra röstade mot. Även miljöpartiet. Ingen av miljöpartisterna var för övrigt uppe i talarstolen, varken Marika Isetorp eller Per Sjödahl….
Innan jag lämnar Väne Ryr så vill jag kommentera ett påstående från Lena Eckerbom Wendel. Hon menade att man inte ska lyssna på dem som skriker högt. Det tycker jag är ett mycket märkligt argument, som hon för övrigt har framfört förr. De som hör av sig till politiker ska man tydligen inte lyssna på – för de skriker högt. Hur man kan lyssna på dem som inte hör av sig eller säger något berättade inte Lena Eckerbom Wendel…
Min motion om tågstoppet i Brålanda mötte ett bättre öde.
I kommunstyrelsen röstade en samlad opposition för min motion (se ”Tågstopp i Brålanda”) – mot de styrande partiernas vilja. (Se ”Gårdagens kommunstyrelse”.) Socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet ville helt enkelt lägga min motion till handlingarna – utan åtgärd.
Inför gårdagens sammanträde så insåg säkert de styrande partierna att de skulle förlora en omröstning. Och naturligtvis insåg de också att de då skulle stå ensamma om att vara mot en kommunal satsning på Brålanda. Och hur skulle det se ut…? Det var som jag ser det helt enkelt en omvändelse under galgen. Men i och för sig en välkommen sådan.
Under detta ärende yttrade sig faktiskt miljöpartiet för första gången på länge, länge. Marika Isetorp sa:
”Bifall till kommunstyrelsens förslag.”
Inget mer… 
Det var nog en och annan av de församlade som höjde på ögonbrynen – finns miljöpartiet fortfarande kvar…?
Även Marie-Louise Bäckman (KD) yrkade på bifall, och motiverade med:
”Jag vill att alla delar i vår kommun ska leva.”
Vilket lät lite motsägelsefullt i mina öron, eftersom hon nyss röstat mot kommunal skötsel av badplatsen i Väne Ryr…
Hur som helst, ett enigt fullmäktige antog min och Vänsterpartiets motion! Nu gäller det att se till att det blir verkstad av beslutet också.
Det fanns ytterligare ett antal frågor som behandlades på sammanträdet. Det blev t ex inget beslut om att köpa Nuntorp utan den frågan avgörs på nästa sammanträde i december. Kindblomsvägen (skogsområdet i Blåsut) diskuterades också livligt av Lutz Rininsland (V) och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S), men det får jag återkomma till.
Badplats Väne-Ryr! Och Gardis! Och Nordkroken!
Den 23 november ska kommunfullmäktige behandla Vänsterpartiets och min motion om badplatsen i Väne-Ryr. I kommunstyrelsen så var Vänsterpartiet det enda parti som ville bifalla den.
Jag har skrivit ganska mycket om badplatsen, men det finns ytterligare några aspekter som jag vill belysa. Och som, anser jag, ger nya och andra perspektiv på ärendet. Förhoppningsvis kan det få någon att ändra inställning… Jag tycker nämligen att behandlingen av invånarna i Väne-Ryr börjar kännas lite skandalartad.
Det avgörande skälet till att de andra partierna och tjänstemännen på Samhällsbyggnadsförvaltningen och Kommunstyrelseförvaltningen vill avslå motionen är att badplatsen ligger på privat mark. Det innebär, menar de, att kommunen inte kan och ska sköta badplatsen i Väne-Ryr.
Samhällsbyggnadsnämnden skriver:
”Det är inte i enlighet med vårt uppdrag att använda kommunens resurser till att sköta områden på privat mark.”
Det här är faktiskt inget argument
. Och det är överhuvudtaget inget svar på min motion!
Kommunfullmäktige skulle ju kunna besluta om att ge detta uppdrag till samhällsbyggnadsnämnden – och det är ju faktiskt det som motionen handlar om och syftar till! Därför blir yttrandet en typ av ”cirkelresonemang”/”cirkelargumentering” – det ingår inte i samhällsbyggnadsnämndens uppdrag (nu) och därför kan inte fullmäktige ge nämnden detta uppdrag (sedan). Men det står faktiskt kommunfullmäktige helt fritt att ge detta uppdrag – oavsett hur det är nu…
Kommunstyrelseförvaltningen skriver i sitt yttrande över motionen:
”Kommunstyrelseförvaltningen delar samhällsbyggnadens uppfattning om att det inte ligger i deras uppdrag att använda resurser på privata anläggningar/infrastruktur.”
Nu var det faktiskt inte det som samhällsbyggnadsnämnden skrev. Nämnden skrev inget om anläggningar/infrastruktur utan bara om mark. Jag vet inte varför kommunstyrelseförvaltningen har så att säga vidgat begreppen.
Det är inget som hindrar kommunen att sköta om privat mark! Det finns inga lagar och inget kommunalt regelverk som förhindrar detta. Det gäller bara att markägaren ger sitt tillstånd.
En jurist skriver till mig med anledning av detta:
”Kommunen har ingen rättslig möjlighet att på eget bevåg sköta om privat mark. För detta krävs att kommunen har rådighet över marken, genom att markägaren lämnat sitt medgivande.”
Och i det här fallet har markägaren lämnat sitt medgivande – i snart 50 år.
Denna ”historiska aspekt” är för övrigt mycket viktig.
Alla parter är överens om att kommunen har skött badplatsen så länge man kan minnas, kanske till och med ända från början på 1970-talet. Det betyder att kommunen har skött badplatsen i snart 50 år. Och det är tämligen säkert att kommunens skötsel av badplatsen har varit en överenskommelse mellan någon eller några politiker och/eller tjänstemän och Väne-Ryr-borna. Även om inga papper har undertecknats.
Samme jurist skriver till mig med anledning av detta:
”Det kan då sägas att kommunen och markägaren har haft ett muntligt tillsvidareavtal om badplatsens skötsel, som ska ha sagts upp med skälig uppsägningstid.”
Muntliga avtal är alltså att likställa med skriftliga. Då betyder detta att kommunen inte ensidigt kan bestämma att sluta sköta badplatsen. Som kommunen har gjort i det här fallet.
Kommunstyrelseförvaltningen skriver:
”Det visade sig då att badplatsen i Väne Ryr ligger på privat mark. Samhällsbyggnadsförvaltningen valde då att avsluta skötseln.”
Det gjorde kommunen utan ”uppsägningstid” och utan dialog eller diskussioner med den andra parten. Vad jag förstår så kan detta vara ett brott mot lagen.
Och på tal om lagar.
Den enda lag som skulle kunna förhindra att kommunen tog hand om skötseln i Väne-Ryr vore Kommunallagen. I 2 kap § 2 står det:
”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
Men det finns sakliga skäl i det här fallet. Och det är att kommunen faktiskt har skött badplatsen i snart 50 år med markägarens tillstånd och genom någon typ av muntligt avtal.
Och så sköter ju kommunen om privat mark på Nordkroken och Gardesanna… Och då måste väl badplatsen i Väne-Ryr också skötas… Att kommunen ska ”behandla sina medlemmar lika” talar snarare för att kommunen ska sköta badplatsen i Väne-Ryr än tvärtom…
För det ligger till så här.
Kommunen sköter om stränderna på Nordkroken och Gardesanna. På Nordkroken och Gardesanna är den största delen av stränderna i privat ägo. Och det betyder ju faktiskt att principen om att kommunen inte sköter privat mark inte gäller på Nordkroken och Gardesanna. Principen är alltså ingen princip, utan det är just badstranden i Väne-Ryr som kommunen inte vill ta hand om.
Hur förklarar samhällsbyggnadsnämnden och kommunen detta?
Jo:
”…vid dessa två ovannämnda badplatser (Nordkroken och Gardesanna; min anm) är kommunen delvis markägare, vilket gör att vi inte kan jämföra skötsel av dessa bad med varandra.”
Här säger ju kommunen faktiskt själv att principen den hänvisar till inte är någon princip, i varje fall inte om kommunen är ”delvis markägare”.
Jag begärde ut kartor över vad kommunen ägde för områden vid Nordkroken och Gardesanna. Och jämförde dem med Väne-Ryr.
Här ser vi vad kommunen äger på Gardesanna (röd streckmarkering) och vad som är stränder (gulmarkerat av mig, det är på ett ungefär):
Kommunen äger förvisso ganska stora marker på Gardesanna, men egentligen inte särskilt mycket av stranden. Det är mindre områden till ”vänster”.
Kan kommunen sägas vara ”delvis markägare” på Gardesanna? Jo visst. Det är dock svårt att säga hur mycket kommunen äger, 10%? (Äganderätten till vattenområdena utanför badplatsen är inte utredd.) Det betyder att upp mot 90% av stranden som kommunen sköter är privat…
På Nordkroken ser kommunens ägande ut så här:
I Nordkroken äger kommunen mindre mark än i Gardesanna och kanske 40 meter strandremsa längst upp till vänster på kartan. Kommunen äger dock ingen del av ”huvudstranden”.
Men visst är kommunen ”delvis markägare” på Nordkroken, också. Även här är det väl fråga om att kommunen äger ungefär 10%. (I Nordkroken finns det en samfällighet som har över 150 delägande fastigheter, och kommunen några av dessa. Hur stor andel var och en av fastigheterna har är inte utredd.) Det betyder, även på Nordkroken, att upp mot 90% av stranden som kommunen sköter är privat…
Har ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen, och tjänstemännen, tittat på kartorna?
Kommunen sköter alltså om stränderna på Nordkroken och Gardesanna – städar, tömmer papperskorgar, ställer upp och tömmer bajamajor, besiktigar och kompletterar vid behov utrustning för livräddning osv. Fast Nordkroken och Gardesanna till kanske 90 procent är privata stränder.
Och hur ser det då ut ute vid Ryrsjön? Vad äger kommunen där?
Nej, kommunen äger inte sandstranden. Inte ens till 10 procent. Kommunen äger dock mark i närheten.
Så döm själva.
Är ett kommunalt ägande av 10 procent av stränderna i Nordkroken och Gardesanna av den principiella betydelse att kommunen ska sköta även de 90 procent privat ägda delarna?
Det här är egentligen det enda argument som de politiska partierna (utom Vänsterpartiet) och kommunen framför. Är det så tungt och avgörande att det överspelar alla andra argument?
Jag tycker inte det.
Det kan också tilläggas att på den mark som kommunen äger i Väne-Ryr, så finns det en kommunal lekplats som kommunen sköter om – endast några hundra meter från badplatsen. (Se krysset på kartan över Väne-Ryr.) Hur svårt skulle det vara att samtidigt som personalen ändå är på lekplatsen också åka hundra meter till badplatsen?
Tänk att det ska vara så svårt för kommunen att ställa upp för vänersborgarna, så svårt att den hela tiden tycks söka med ljus och lykta för att hitta skäl att slippa tillgodose invånares önskemål. Jag har svårt att förstå att de styrande inte vill se utveckling och positiva händelser i kommunen, att de inte vill driva politiska frågor för vänersborgarna. Ibland, som i det här fallet, krävs det bara ett liten uns av kreativitet för att få till stånd förändringar till det bättre. Och typ 15-25.000 kr per år, en struntsumma. Det är nästan så att jag får känslan av att ”kommunen” är bitter och sur…
Oktobermarknad och KF
Idag var det Vänersborgs stora dag – Oktobermarknaden.
I Vänersborg är Oktobermarknaden större än både Första Maj och nationaldagen – och till och med större än Aqua Blå.
Tusentals vänersborgare letade sig denna lördag ut på stadens gator och torg. Där kunde de köpa allt från rökta korvar gjorda av hästkött till smycken, eller vad det var, tillverkade av lokala politiker.
Det är på Oktobermarknadsdagen som alla vänersborgare kan se att det faktiskt bor folk i Vänersborg och att Vänersborg är en ganska stor stad… Det är nog fler ute i centrum denna dag än sammanlagt under resten av årets lördagar… Då de flesta verkar åka till Trollhättan – och Överby köpcentrum… Eller Torp i Uddevalla.
På scenen vid Gågatekrysset kunde vänersborgarna avnjuta fantastisk sång och musik av Lisa Sörqvist – och nästan lika fantastiska diskussioner med ett tiotal vänsterpartister…
Vänsterpartiet hade nämligen en av sina Röda Lördagar idag. Det verkade dock som om vänersborgarna, faktiskt, hellre ville njuta av marknaden än att diskutera politik…(Se mer på Vänsterpartiets hemsida ”Valbyrå? Nu?”.)
Det var dock en och annan som ville kommentera både Nunntorp och den politiska nivån i Vänersborg. Eller brist på…
Efter Vänsterpartiet övertogs scenen av Bo Tallbo och Vänersborgs Hockey Club. Det var dags för dragning på billotteriet – Oktobermarknadens absoluta höjdpunkt.
Och som vanligt, och kanske inte helt oväntat, ringde inte mobilen när Tallbo ringde upp vinnaren av högsta vinsten – en Volvo XC90 värd 525 000 kr… Det blev inte ens en tröstvinst… Också det som vanligt.
Bilen vanns för övrigt av Elisabeth från Mellerud. Där det mig veterligen aldrig har funnits en hockeyklubb… Lite orättvist kan man tycka. ;) (Om du vill se dragningslistan i sin helhet, så kan du klicka här.)
Det var för övrigt tunnsått med politiska partier ute på oktobermarknaden.
Socialdemokraterna stod utanför sin lokal, egentligen också utanför händelsernas centrum. Det var nog bara andra socialdemokrater som hittade dit. Å andra sidan var det nog bra – för sammanhållningen i partiet…
Moderaterna stod på Torget strax bredvid korvkiosken. Och det tycktes också vara en ytterst lämplig plats, några av moderaterna tycks nämligen ha en ständigt påminnande hungerkänsla…
Moderaterna i Vänersborg delade också ut ett flygblad där man kunde läsa:
”En grönblå linje, där det handlar om att skapa kontinuitet och trygghet.”
”Grönblå”…? Det är onekligen så att man får en misstanke att moderater och miljöpartister spelar under täcket… Typ. Eller också kan det ha varit resultatet av ett miljötänk från moderaternas sida – typ, tryck inte upp några nya flygblad förrän de gamla har gått åt…
Inga andra partier syntes märkligt nog ute på stadens gator och torg denna dag.
Tidigare i veckan, i onsdags, hade kommunfullmäktige sammanträde. Sammanträdet var väl inte riktigt lika välbesökt och muntert som oktobermarknaden…
Sammanträdet var emellertid det kanske lugnaste hittills under den här mandatperioden: Det var bara några vänsterpartister som hade en del längre anföranden från talarstolen. I vanlig ordning. Dock utan att det ledde till några debatter. Till skillnad från vad som händer på TTELA:s debattsidor… Men där är det ju å andra sidan mindre av politisk debatt och mer av personliga påhopp.
Vänsterpartiet utnyttjade åtminstone hälften av den ”effektiva” talartiden, dvs borträknat typ fikapaus, upprop, uppläsning av formalia, valärenden etc, på det 2 timmar långa sammanträdet. Nu är det naturligtvis inte så att den som pratar mest är bäst, självklart inte. Men det känns ibland som att flera partier inte betraktar kommunfullmäktiges sammanträden som den arena som den verkligen är – arenan för Vänersborgs högsta beslutande organ.
Lutz Rininsland (V) framförde ett antal synpunkter på revisorernas utlåtande över delårsrapporten och också om Kunskapsförbundet Västs situation. (Det kan du läsa mer om här.) Själv hade jag ett längre anförande om delårsrapporten. (Du kan läsa hela anförandet här, ”Kommunens och BUN:s ekonomi”.) Även Rininsland sade några ord om delårsrapporten och socialnämnden.
Sedan var det en del andra ärenden som gav upphov till kortare inlägg.
Dan Åberg (M) tyckte att ”Årsredovisningar för de kommunala bolagen” var för tunna och ointressanta. Och där hade Åberg helt klart en poäng.
Moderaterna lade också en tämligen intressant motion, ”Vidga uppdraget för kvarteret Läroverket”. Motionen handlade om att samordna utformningen av kv Läroverket, dvs där Huvudnässkolans gamla aula står, med planerna för sessionssalen i kommunhuset. Det är ju tyvärr, så som alla vet, att inomhusklimatet ger upphov till allvarliga besvär för både anställda och besökare. Kanske kan en ny sessionssal/samlingslokal byggas på Huvudnästomten. Tänker sig moderaterna Dan Åberg och Henrik Josten…
På sammanträdet presenterades bara motionen. Nu ska den utredas.
Även välfärdspartiet lämnade in en motion och så ställde Lena Eckerbom Wendel (M) en fråga till Marie Dahlin (S) om Wargön Innovation.
Ett valärende var av ett visst intresse.
Carl-Ewert Berg har varit ordförande i Nätaktiebolaget Biogas Brålanda under denna mandatperiod. Men så gick Berg och bytte parti. Han lämnade centerpartiet – och i och med det så lämnade han också ordförandeskapet i bolaget. Det pratades först om att den inte helt obekante Bo Carlsson (C) skulle ta över denna roll, men så blev det inte. Varför har jag ingen aning om… Ingvar Håkansson (C) föreslogs istället, och valdes, till ny ledamot. Och så blev den förre ”vanlige” ledamoten i Biogas, Lars-Göran Ljunggren (S), som inte heller är helt obekant, ny ordförande.
I valet av Ljunggren till ordförande i Biogas deltog inte de flesta vänsterpartister, och inte heller de flesta sverigedemokrater och välfärdspartister. (Protokollet är av naturliga skäl inte klart än, så jag vet inte riktigt vilka ledamöter som inte deltog och vilka som röstade.)
Det tycks hur som helst som om förtroendet för vissa socialdemokratiska och centerpartistiska företrädare sviktar en aning…
Kommunfullmäktiges ordförande Ljunggren meddelade också att det blir öppet hus i kommunhuset den 4 februari när Vänersborgs kommun fyller år. Och en nyhet är att det ska bli en ny punkt i ”underhållningen”, eller kanske snarare informationen – en ”politikerbänk”.
Skriv gärna in händelsen ”Vänersborgs födelsedag” i kalendern. Kanske kommer också en del politik att diskuteras denna dag…
Kommunens och BUN:s ekonomi
En stor del av en fritidspolitikers tid (”liv” höll jag på att skriva) upptas av inläsning av rapporter av olika slag. Nu har turen kommit till delårsrapporten för augusti 2016. Den ska behandlas på kommunfullmäktiges sammanträde imorgon onsdag.
Och ur ekonomisk synpunkt så är det en oerhört glädjande rapport.
Kommunen ser nämligen ut att göra ett helt fantastiskt ekonomiskt resultat i år. Prognosen för kommunen ligger på ett överskott på 50 milj kr. (Ja, du läste rätt!) Det är 9 milj kr bättre än resultatet för 2015 och 44 milj kr bättre än den ”ursprungliga” budgetens förväntade/prognosticerade resultat. Ja, till och med ännu bättre, under ”Finansiell analys” på sidan 11, ”Sammanfattande slutsatser” står det:
”Kommunens beslutade Mål- och resursplan för 2016 innebar ett budgeterat resultat på 6 Mkr. Det prognostiserade resultatet uppgår till 50 Mkr vilket är 44 Mkr bättre än budget. Under 2016 har kommunens ekonomi stärkts genom såväl extra statsbidrag för migration, samt förbättrade skatteintäktsprognoser. De förbättrade intäkterna har under året använts till att tillföra kommunstyrelsen och nämnderna utökade
budgetanslag med sammanlagt 74 Mkr, jämfört med det ursprungliga och upphävda budgetbeslutet i juni 2015.”
74 miljoner kronor…
Det här betyder att alla ekonomiska mål uppnås och överskrids; finansiellt mål, soliditets- och likviditetsmål etc. Det är alltså skatteintäkterna som har ökat liksom de extra statsbidragen för migration.
Men för fullständighetens skull, för att få ett riktigt grepp om kommunens ekonomi, så måste man också titta på lånesidan. På sidan 9 i delårsrapporten står det:
”Låneskulden ökade åren 2007 till 2011, var oförändrad mellan 2011 och 2014 och ökade med 23 Mkr under 2015. Under 2016 har kommunen hittills amorterat 75 Mkr för att minska likviditeten. När investeringarna genomförs kommer dock kommunen behöva låna 25 Mkr med nuvarande prognos. Kommunens låneskuld uppgår då till 173 Mkr, vilket är en minskning med 50 Mkr jämfört med 2015. Koncernens låneskuld beräknas uppgå till 1.401 Mkr vid årets slut, vilket är en ökning med 29 Mkr, det är framförallt ABVB som ökar sin låneskuld.”
Men tittar man på investeringarna ligger kommunen ”som alltid” långt efter verkligheten, jämfört med de planer som fanns och som tycktes ge Vänersborgs kommun skrämmande höga nivåer på lånefinansieringen.
Alltså, kommunen beräknas göra ett överskott i år på 50 milj kr!
Och ändå, så sent som den 18 oktober skrev kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) i TTELA till undertecknad:
”I förslaget du stöttade fanns inga pengar kvar att investera.”
Det skrev Marie Dahlin med anledning av att jag och Vänsterpartiet var med och stödde en budget som gav verksamheterna nödvändiga tillskott på 40 milj kr mer än förslaget från de styrande partierna (S+C+MP). Med Marie Dahlins förslag skulle överskottet ha blivit 90 milj kr, samtidigt som Barn- och Utbildningsnämnden och Socialnämnden som bäst skulle ha hållit på med att spara genom att friställa personal…
Överskottet på 50 miljoner kronor är en avsevärd summa att investera för. (När man investerar lånar man ju till det mesta och det viktiga är att det finns pengar till amorteringar och räntor.) Det betyder egentligen att det finns pengar för ytterligare satsningar på skola, vård och omsorg.
Och med tanke på samhällsbyggnadsnämnden beräknade överskott på 3,5 milj kr, så hade det också funnits 10-15.000 kr till badplatsen i Väne Ryr…
Barn- och utbildningsnämnden har naturligtvis ett eget kapitel i den delårsrapport som kommunfullmäktige ska behandla imorgon.
Barn- och utbildningsnämnden konstaterar i rapporten att elevökningen har fortsatt under 2016.
På fritids har antalet barn ökat med 141 under perioden januari till och med september. Det är en hög siffra…
I grundskolan ligger ökningen under samma period, från januari till och med september, på 136 elever. Jämför man elevantalet ett år tillbaka (september 2015), så har antalet elever ökat med 299. Det är en mycket kraftig ökning.
Fler pedagoger har anställts för att möta elevökningen. Nämnden har också förstärkt på Elevhälsan. Det har t ex anställts fler skolsköterskor och skolkuratorer. Men det innebär inte att personaltätheten, anställd per elev, ökar. Det är snarare så att BUN helt enkelt försöker hålla jämna steg med elevökningen.
Under årets första månader ledde barntillströmningen till kommunens förskolor till problem. 32 barn blev inte erbjudna barnomsorgsplats inom de fyra månader som lagen föreskriver. Nu i höst har trycket varit lägre, men det finns köer i t ex centrala stan, Torpa/Tärnan, Mariedal och Frändefors. Söktrycket till kommunens förskoleplatser börjar emellertid återigen att öka vid den här tiden och ”söktoppen” lär komma i början på nästa år. Då finns det stora risker att Skollagen återigen bryts.
Det är viktigt att komma ihåg att antalet barn per årsarbetare på förskolan fortfarande ligger 0,8 barn över riksgenomsnittet. Det behöver anställas fler personer.
Det har hänt många bra saker inom barn- och utbildningsnämnden under året. Alla elever i högstadiet har fått datorer, Välkomsten utvecklas ständigt och fungerar utmärkt och nämnden har även förlängt öppettiderna på förskolorna. För att ta några exempel.
Men nämnden står inför stora utmaningar. Den kanske största just nu är lokalerna. Det är fullt i klassrummen och även i förskolorna. Grupper och klasser blir allt större. Antalet inskrivna barn per avdelning har t ex ökat med 0,9 barn och ligger nu 1,4 barn över riksgenomsnittet. Det handlar om att få plats med alla barn och elever. Lokalsituationen är akut och något måste göras snabbt. Det får inte vara så här stora barngrupper, det är varken bra för barnen eller personalen.
BUN har tittat framåt när det gäller lokalfrågorna. Beslut har fattats utifrån ”Utredning av den kommunala barnomsorgen 1-5 år” och ”Skolutredning av de centrala grundskolorna”. Det är, som det står i delårsrapporten, långsiktiga beslut som är uppdelade i etapper. En del projektering är påbörjad, men den allmänna känslan i nämnden är att det går alltför trögt och långsamt…
Nämnden vill inte uppleva att den återigen ska behöva fatta samma beslut tre gånger, som med den nya förskolan i kvarteret Hönan, innan något händer. Och vad jag vet har fortfarande ingen spade satts i jorden.
Ett annat problem är situationen för pedagoger. Det är en stor brist på 
behöriga och legitimerade pedagoger i Sverige. Om Vänersborg ska kunna behålla sina pedagoger och locka till sig nya så krävs det förändringar i kommunen. Det krävs en bättre arbetssituation och det krävs förmodligen också höjda löner. Den väg som regeringen har slagit in på, ett lärarlönelyft enbart för vissa lärare, är fel väg att slå in på. Den splittrar bara upp lärare och ger de som inte får del av lönelyftet känslan av att inte duga. Det föreligger en stor risk att dessa byter kommun.
En tredje utmaning för nämnden är att öka likvärdigheten mellan och inom kommunens skolor. Det har påbörjats ett arbete och det är viktigt att det fortsätter. Det är enligt min mening på sin plats att nämnden återigen tittar över resursfördelningsmodellen.
Och naturligtvis är det alltid ett mål och en strävan att öka andelen elever som blir behöriga till ett gymnasieprogram och också att höja medelmeritvärdet för 9:orna.
Budgetprognosen för Barn- och Utbildningsnämnden ligger i år på ett underskott med 3,3 milj kr. Men då ska man också komma ihåg att just i år har nämnden fått ett extra statsbidrag avseende flyktingsituationen på 9 milj kr. Om inte dessa 9 milj kr hade tillkommit och om inte oppositionens budget hade fått majoritet i 
kommunfullmäktige, som innebar ytterligare 16 milj kr till barn- och utbildningsnämnden jämfört med den styrande minoritetens förslag, så vet jag inte hur det hade slutat… Men det kanske man ska fråga de styrande partierna, socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet. Typ vad de hade tänkt spara på menar jag.
Det krävs ytterligare pengar till skola, vård och omsorg.
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer