Stefan Kärvlings blogg

 Igår eftermiddag kom ett mejl från Förvaltningsrätten i Göteborg. Det visade sig vara ett besked på Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvlings (V) begäran om inhibition av kommunfullmäktiges beslut från den 22 april 2026.

Harlitz och jag överklagade det tilläggsförslag, som Benny Augustsson (S) lämnade och som de styrande partierna (S+C+KD+MP) röstade igenom, i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.) Det handlar alltså, inte helt oväntat, om Sörbygårdens vara eller inte vara.

Harlitz och jag begärde samtidigt inhibition av fullmäktiges beslut. (Se “KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.) Inhibition betyder att verkställandet av beslutet inte ska ske förrän Förvaltningsrätten avkunnar en slutlig dom.

Beslutet i sig har egentligen blivit överspelat just nu på grund av kovändningen av först Centerpartiet (se “Sörbygården: Bo Carlsson kovänder!”) och sedan hela den styrande konstellationen (se “Löften om Sörbygården – tystnad i KS”). Men principer är viktiga och därför är det intressant att studera och analysera hur Förvaltningsrätten resonerar.

Eller inte…

Jag kan väl direkt konstatera att min respekt och mitt förtroende för juridik och jurister inte har ökar efter att ha läst kommunens yttrande och Förvaltningsrättens beslut…

Harlitz och jag överklagade alltså kommunfullmäktiges beslut. När vi begärde inhibition framförde vi specifika skäl till att beslutet inte skulle verkställas. Vi skrev:

“En verkställighet kan leda till att:

• boende påverkas genom förändrade boendeförhållanden eller behov av omplacering,
• platser stängs eller hålls vakanta under en längre tid,
• personal påverkas genom förändrade arbetsuppgifter, omplacering eller minskat behov av bemanning
• samt förändrar faktiska förhållanden innan lagligheten har prövats.”

Om beslutet verkställdes skulle det innebära, menade Harlitz och jag, att de äldre och ofta dementa personerna på Sörbygården skulle behöva flytta från sina trygga och invanda hem och även att personalen fick lämna sin trivsamma arbetsplats. (Undersökningar visar att personalen på Sörbygården trivs väldigt bra på sin arbetsplats.) Detta är kriterier som det ska tas hänsyn till när frågan om inhibition avgörs, precis som Förvaltningsrätten skriver:

“[Inbibition] kan gälla t.ex. när det skulle vara svårt eller omöjligt att låta en verkställighet av det överklagade beslutet återgå om beslutet senare upphävs.”

Precis. Om beslutet senare upphävs, dvs när den slutliga prövningen av hela överklagandet avgörs, skulle det kunna betyda att de gamla och dementa skulle få flytta ytterligare en gång och personalen byta arbetsplats igen.

Kommunen fick möjlighet att bemöta, eller snarare bestrida, vår begäran om inhibition. De kommenterade alla andra punkter av vår överklagan, men inte ett ord om de specifika skälen till inhibitionen. Och det var ju det som det handlade om…

Är det konstigt att man börjar undra om, och tvivla på, jurister, juridiken och dess verklighetsförankring? Och logik. Eller är det helt enkelt så att kommunens jurister insåg att det inte är särskilt lämpligt att flytta gamla och dementa äldre både en och två gånger. För att inte tala om de svårigheter det innebär att flytta om personalen. Alltså låtsade de inte om de specifika skälen utan bemötte skälen för hela överklagandet. Som hade helt andra argument.

Och så läser man då Förvaltningsrättens argument… Nu ska väl juristerna på Förvaltningsrätten ställa allt till rätta, typ. Tänkte jag. Men… Så får sig tilliten och förtroendet för rättsväsendet ytterligare en törn…

Förvaltningsrättens motivering för att avslå vår begäran om inhibition lyder:

“Inhibition bör komma i fråga endast om starka skäl talar för att beslutet är olagligt och verkställighetsförbudet är ägnat att förhindra att ett allmänt eller enskilt intresse lider beaktansvärd skada”

Förvaltningsrätten behöver inte bemöta argumenten för inhibition eller om verkställighetsförbudet kan leda till “beaktansvärd skada”. Rätten har redan bestämt sig för att hela överklagan kommer att avslås – och då blir ju inhibitionen meningslös. Det är typ lika bra att börja tömma Sörbygården och flytta de gamla och personalen så fort som möjligt.

Slutorden från Förvaltningsrätten är:

“Förvaltningsrätten anser att vad som hittills har kommit fram i målet inte utgör skäl att besluta om verkställighetsförbud. Klagandenas yrkande om inhibition ska därför avslås.”

Jag kan inte hjälpa det… Vilken värld lever juridiken i?

Eller, vad är det jag inte förstår? Om Förvaltningsrätten redan nu har bestämt sig för att avslå överklagandet i sin helhet, varför inte avkunna domen direkt?

Ladda gärna ner Förvaltningsrättens beslut här och förklara för mig (i en kommentar eller i ett mejl) vad det är som jag inte förstår.

Men, en gång till. Det överklagade beslutet i kommunfullmäktige är alltså överspelat på grund av de styrande partiernas kovändning. Om de nu verkligen fullföljer Centerpartiets löfte om att stoppa ”vakanshållningen”/nedläggningen vill säga – ett beslut som oppositionspartierna (M+V+MBP+SD+L) i socialnämnden redan har fattat fyra gånger…