Stefan Kärvlings blogg

Som lärare undervisade jag en gång i tiden i religionskunskap. I ämnets centrala innehåll ingick etik och moral. Det var ett ämnesområde som de flesta elever tyckte var intressant, särskilt diskussionerna om vad som var rätt och fel, gott och ont. Ofta utgick undervisningen från ett moraliskt dilemma. De exempel, de dilemman som gav upphov till mest engagemang var de dilemman som eleverna kunde känna igen och förhålla sig till.

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Då står ledamöterna för åtminstone två dilemman. Det första dilemmat hittar vi i ärendet ”Granskning – Ändring av detaljplan nr 341 Rånnum 10:58, Metallurgen 6 (Lunddala servicebostäder)”. Förhoppningsvis är det ett dilemma som ledamöterna kan känna igen och förhålla sig till…

Vad är det värt att ha en villa med en utsikt som ger en öppen känsla – där du från vardagsrummet och trädgården kan se himlen och fjärran trädkronor, fågelsträck som passerar höst och vår i det spontana synfältet. Du har köpt din villa bland annat för att få uppleva denna känsla, denna vy, denna öppenhet.

Vad är det värt för dig som boende i villan, vad är det värt för kommunen?

Efter att du har bott ett antal år i villan så vill kommunen bygga om fastigheten några meter utanför ditt vardagsrumsfönster. Det är ett äldreboende. Det kommer att bli en omfattande förändring av boendet och hela området kommer antagligen att se ut mer som ett centrum i en stad än Vargön när det är klart.

Det ska byggas på en våning på byggnaden utanför ditt vardagsfönster så att det blir 2 i stället för 1 våning och nockhöjden höjs till 10 meter. Äldreboendet som ligger i söderläge i förhållande till ditt hus kommer att få en fasad på över 80 meter. (Det är lika långt som kommunhusets vägg mot Vallgatan.) Den öppna känslan försvinner och himlen och fågelsträcken blir svårare att se. Det kommer att bli mer skugga över ditt hus och din trädgård. I december kommer du knappt att kunna se solen från ditt vardagsrumsfönster överhuvudtaget. Ljusförhållandena under året kommer att bli annorlunda, och sämre. Istället kommer husväggen på två våningar att få en massa fönster och kanske också balkonger där människor kan sitta och titta ner i din trädgård och ditt vardagsrum. Det skulle också innebära en stor olägenhet.

Vad gör denna omvälvande förändring för din livskvalitet? Vad är det värt, för dig? För kommunen?

Och vad gör det för värdet på din villa?

Det här problemet, det här dilemmat, ställs alltså kommunstyrelsens ledamöter för på onsdag när de ska yttra sig över kommunens planer på att genom en ny detaljplan möjliggöra en ny- och tillbyggnad av Lunddala servicebostäder i Vargön. Det behövs en bättre boendemiljö för de äldre och det behövs fler platser. Och visst, så är det. Det är två intressen som står mot varandra. Hur ska politikerna lösa dilemmat?

Går det att bygga på något annat sätt på Lunddala? Jag vet inte. Hur ska förresten en pensionerad lärare och fritidspolitiker kunna avgöra det? Går det att bygga fler servicebostäder någon annanstans, på någon plats där ingen annan störs? Eller kan kommunen kompensera villaägarna ekonomiskt eller på något annat sätt?

Två rättmätiga intressen står mot varandra. Ska det avgöras med den utilitaristiska principen – “största möjliga lycka åt största möjliga antal”? Det är så lärans fäder, filosoferna Jeremy Bentham, James Mill och John Stuart Mill, brukade sammanfatta sin syn. Men ska en majoritet kunna tvinga en minoritet att acceptera försämrade livsvillkor för att andra ska få det bättre? Betyder inte demokrati respekt för de som tycker annorlunda, de som är i minoritet, de som drabbas?

Jag undrar vad mina ”gamla” elever hade haft för åsikt…