Hem > Kommunfullmäktige 2019, Mariedal > Vad sa politikerna om Mariedal?

Vad sa politikerna om Mariedal?

I torsdags bloggade jag om kommunfullmäktiges senaste sammanträde. (Se ”KF (22/5): Ett sammandrag”.) Då lämnade jag diskussionerna i ärendet ”Begäran från samhällsbyggnadsnämnden om utökad exploateringsbudget 2019” utanför bloggen. Jag ville lyssna på ljudinspelningen från sammanträdet först innan jag skrev något.

Och nu har jag lyssnat.

Ärendet handlade om att samhällsbyggnadsnämnden skulle få en utökad exploateringsbudget för att skapa tre nya småhustomter vid korsningen Furuvägen-Ollenicklas väg, alldeles vid Mariedalskolan. Budgeten skulle användas till framdragning av vatten och avlopp och ombyggnad av Furuvägen. Det här skulle påverka trafiksituationen vid Mariedalskolan på ett konkret och direkt sätt.

Lutz Rininsland (V), Morgan Larsson (MBP) och undertecknad vänsterpartist ville att ärendet skulle återremitteras dvs ärendet skulle skickas tillbaka för ytterligare beredning utan att något beslut fattades. Vi ansåg att underlaget var ofullständigt. Samhällsbyggnadsnämndens planer hade inte kommunicerats med Mariedalskolan, varken med rektor, personal, elever eller föräldrar. Det hade följaktligen inte hållits någon dialog med dessa parter. Det hade inte heller gjorts någon riskanalys av konsekvenserna för trafiksituationen av de föreslagna åtgärderna. Slutligen hade det inte tagits någon hänsyn till Barnkonventionen. Barnkonventionen blir lag i Sverige om lite drygt ett halvår, den 1 januari 2020.

Du kan ta del av argumenten i bloggarna ”Mariedalskolan – nya tomter och trafiksituationen” och ”Mariedal, musik, simning och nej till KFV!”. Därför behöver jag inte citera ovanstående tre talares anföranden och repliker.

Anders Wiklund tyckte att förslaget att exploatera fastigheterna vid Mariedalskolan var bra. Wiklund är miljöpartist och ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Han begärde replik på mitt inledningsanförande och sa följande:

”Ja, vi måste samverka och jag kommer att vara glad när Barnkonventionen blir lag i Sverige. Då har, får samhällsbyggnadsförvaltningen ytterligare skäl att tänka på dom frågorna. Jag vill ta upp ett positivt exempel…” … (Wiklund talar om Öxnereds skola, jag citerar inte det; min anm) Det finns alltså inte någon ovilja från samhällsbyggnadsförvaltningen att ha samverkan med barn och utbildning. Det sker och det har också då haft gemensam information för vårdnadshavare och det har varit ett lyckat möte vad jag förstår. (Wiklund hänvisar fortfarande till Öxnereds skola; min anm.) Så det ska vi ha med oss, vi ska jobba på det sättet. Det håller jag med om. Och sen tänker jag att det du sa om den risken som finns och rektorn har påtalat om risken vid lastbryggan och där det…” (Wiklund avbryts av ordförande eftersom hans repliktid gick ut; min anm.)

Kommunikationen och dialogen mellan samhällsbyggnadsförvaltningen och barn- och utbildningsförvaltningen har tydligen fungerat bra när det gäller Öxnereds skola. Jag har ingen anledning att betvivla det. Det hörde emellertid inte till ämnet. Men om det är som Wiklund anför, så borde ju samma kommunikation och dialog ha förts även med Mariedalskolan. Kan man väl tycka…

Barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) begärde också replik på mitt inledningsanförande. Andersson sa:

”Det där att det inte har hänt nånting kring Mariedalskolan och trafiksituationen, det där är en sanning med modifikation. Det skulle jag vilja säga att det är ett rent faktafel som du framför här Stefan Kärvling. Jag har tillsammans faktiskt med dåvarande gatuchef, som numera är förvaltningschef på samhällsbyggnadsnämnden, förvaltningen, mött både vårdnadshavare och personal där vi gjorde akuta insatser, där vårdnadshavare precis som du nämnde Stefan, jag tycker att det är bra att man håller smala vägar. Vårdnadshavarna vill ha lite bredare vägar så man kunde köra fortare och det sa jag att det kommer det inte att bli frågan om, för det är barnens säkerhet som är det absolut viktigaste i det här fallet. Och jag har inget skäl som barn- och utbildningsnämndsordförande att misstro samhällsbyggnadsförvaltningen, att inte dom kommer att tillse att det här blir en bra lösning framöver för Mariedalskolans barns säkerhet i området.”

Andersson har ibland en tendens, anser jag, att vilja hitta fel i andra ledamöters uppfattning och anföranden, utan att egentligen vilja förstå helheten och andemeningen i det sagda. Men bortsett från det, så har det år efter år stått i Mariedalskolans skyddsprotokoll:

”Trafiksituationen kring parkeringen och skolans nya vändplan/lastzon är fortsatt farlig.”

Rektor har också återlämnat arbetsmiljöuppgiften till barn- och utbildningsförvaltningen. Det visar kanske att samhällsbyggnadsförvaltningen inte har hittat någon ”bra lösning” på Mariedalskolans trafikproblem… Det var både andemeningen i det jag anförde – och fakta. Det samtal som Andersson säger sig ha fört med förvaltningschefen ligger för övrigt en tid tillbaka och skedde inte i samband med ärendet och den nu aktuella exploateringen.

Det kunde också noteras att barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) inte alls tog skolans perspektiv i frågan. Han nämnde inte något om riskanalyser eller om Barnkonventionen. Istället antydde Andersson att de som gjorde det misstrodde samhällsbyggnadsförvaltningen…

Sedan kom samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) tillbaka med ett anförande. Då sa Wiklund:

”Så här då. Tjänstepersoner som har, kan ibland se en risk att föregripa politiska beslut. För det ska de ju inte göra. Så, jag är övertygad om att när det finns ett beslut om att det ska ske en exploatering, att den här samverkan som Stefan önskar ska ske eller som ska ske, kommer att bli av. Det är mer än skolan, det är Lantmäteriet som kommer att ha sikt där, det är trafikingenjörer och vatten som har åsikter om hur det här ska gå till och framför allt barnen i skolan och rektorerna där. Så att jag är övertygad om att när KF har tagit ett beslut att det ska ske en exploatering, då kommer det igång. För innan dess så finns, samhällsbyggnadsnämnden har inga pengar som säger att eller möjlighet att ta ett beslut att här ska vi exploatera. Det gör KF. Så det är ju hit kommer ju frågan för att ta ett beslut. Och sen efter det så skall jag lova att se till att det blir en så bra samverkan som möjligt tillsammans med andra i den här frågan.”

Wiklund menar att dialog och samverkan ska ske efter beslutet. Det ska inte föregå beslutet. Dialogen, riskanalysen och Barnkonventionens perspektiv ska komma senare. Det är enligt min uppfattning helt fel ordning. Det vet alla som arbetar t ex fackligt att riskanalyser ska göras innan beslut och vara ett underlag inför beslut.

Det är en sak som jag inte förstår bara, varför började telefonen ringa från samhällsbyggnadsförvaltningen till barn- och utbildningsförvaltningen efter att jag hade publicerat min blogg om planerna vid Mariedalskolan? Om det nu planerades en stor dialog och en riskanalys efter att fullmäktige hade fattat sitt beslut…

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna så står det:

”8 § När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”

I broschyren ”Så kan du som politiker hantera arbetsmiljöfrågor”, också från Arbetsmiljöverket, så står det, riktat till de politiker som beslutar:

”Se till att konsekvenserna för arbetsmiljön bedöms vid planerade förändringar innan dessa genomförs. … Efter en undersökning ska risker bedömas och åtgärdas.”

Jag kan inte se annat än att Arbetsmiljöverkets föreskrifter ska gälla i det här fallet också. Det ansåg alltså inte samhällsbyggnadsnämndens ordförande och, visade det sig efter en stund, inte kommunfullmäktige heller.

Gunnar Lidell (M), den borgerliga oppositionens talesman, var också uppe i talarstolen. Lidell sa:

”Det finns två tomter på det aktuella området redan. Och antagligen har någon frågat dom om möjligheten att köpa en eller två av dom, jag vet inte, kan vara så. Det finns samhällsbyggnadsförvaltningen ser en, inte bara en kreativ utan fungerande möjlighet att stycka av, istället för två tomter som det är nu, det är två fastigheter redan nu. Hade dom två varit privatägda så hade dom fastighetsägarna egentligen bara behövt söka bygglov och det hade ju varit möjligt att överklaga. Nu handlar det om att förädla ett stycke mark från två tomter, två fastigheter, till att bilda tre fastigheter. Finns också möjlighet att göra en rakare väg. En rakare väg ger som regel bättre sikt, kan bli högre hastighet men då finns det åtgärder som kommunen ibland är väldigt flitig med att utnyttja men då hastighetssänkande åtgärder. Det finns också möjligheter på en ganska stor skoltomt. Nån sa att det var en av kommunens största skoltomter. Nu är det många barn på Mariedalskolan, men det också finns ju ett hyresavtal med grannfastigheten som också är en ganska stor tomt om man vill göra verkligen ytterligare säkerhetsåtgärder när det gäller trafiken. Så jag ser inga, eller vi moderater, ser inga bekymmer med att kunna sälja en tomt till. Och nån i vår grupp sa förut att dom barnfamiljer i bästa fall bosätter sig här, vi vill ju gärna ha barnfamiljer till vår kommun, dom behöver i varje fall inte åka bil för att ta sig till skolan. Det är ju jättemiljövänligt. De kan gå rakt över gatan på ett övergångsställe i ordnade former. Bifall till förslaget.”

Det viktigaste för Lidell och de tre borgerliga partierna, M+L+KD, var tydligen att fastigheterna blev privata så att naturen och skogen i området på ett ”kreativt” sätt kunde ”förädlas” till bebyggda tomter. (Undrar om miljöpartisten Anders Wiklund också har denna syn?) Det kanske till och med var så att Lidell såg framför sig att en del av Mariedalskolans stora skoltomt också skulle kunna bli förädlad till privata tomter…

Gunnar Lidell och den borgerliga alliansen hade följaktligen en lite annorlunda ingång i ämnet. Diskussionen om barnens säkerhet, riskanalyser, kommunikation och dialog mellan kommunens förvaltningar, det var tydligen inte intressant. Eller viktigt.

Det kan för övrigt noteras att Lidell talade om en rakare och bredare väg (Furuvägen), medan Mats Andersson säger att det kommer det inte att bli frågan om. De får väl bråka om det.

Kommunfullmäktige beslutade att samhällsbyggnadsnämnden ska få förverkliga sina planer. Det var bara 7 ledamöter som röstade på mitt yrkande på återremiss. Det var ledamöterna från Vänsterpartiet och Medborgarpartiet. Alla andra röstade för samhällsbyggnadsnämndens planer.

PS. Det går fortfarande att läsa Lutz Rininslands (V) intressanta synpunkter i ärendet i hans blogg ”Egen oförmåga?”.

  1. LasseVbg
    27 maj, 2019 kl. 18:49

    sickna pajsare…jag blir mörkrädd när jag ser vad dom som styr vår kommun gör.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: