Stefan Kärvlings blogg

Imorgon onsdag har kommunfullmäktige (KF) sammanträde.

Handlingarna skickades ut i början av förra veckan. Det handlar om 822 sidor. 365 av dem gäller ärendet ”Gemensamt vattenskyddsområde för Göta älv och Vänersborgsviken”.

Ärendet har dykt upp som en ”blixt från en klar himmel”. Det har inte ens varit uppe för behandling/beredning i kommunstyrelsen…

Vattenskyddsområden är kanske inte direkt ”mitt område”, men efter alla diskussioner, och skandaler, kring VA, tvångsanslutningar, Solvarm i Sikhall, bräddningar i avloppen etc så har jag utvecklat, om inte kunskap, så i varje fall ett visst intresse i sådana här frågor…

Imorgon föreslås KF besluta att:

”godkänna föreliggande förslag till vattenföreskrifter och vattenskyddsområde för Göta älv och Vänersborgsviken”

Vänersborg, Trollhättan, Lilla Edet, Ale, Kungälv och Göteborg har gemensamt tagit fram ett förslag för att på sikt säkra tillgången till råvatten av god kvalitet. Det ska skapas ett gemensamt vattenskyddsområde som omfattar de intagslägen där kommunerna hämtar vatten för dricksvattenproduktion. Det handlar om 6 råvattenintag som ansvarar för vattenförsörjningen för över 700.000 personer.

Kvalitén på vattnet i Vänern och älven är bättre idag än för hundra år sedan. Men ett vattenskyddsområde inrättas inte i första hand som en åtgärd för att förbättra en redan dålig vattenkvalitet utan för att skydda så att vattnet fortsatt kan nyttjas som ett livsmedel för kommande generationer. Det kan vi läsa i handlingarna.

Och det är naturligtvis ett lovvärt och bra arbete. Vårt dricksvatten är ovärderligt, det skulle till och med kunna kallas vårt viktigaste livsmedel.

Men skyddsområdena påverkar, eller kanske drabbar, enskilda människor och företagare på ett sätt som egentligen inte kan motiveras av skyddsskäl. Avvägningen mellan skyddandet av vattnet och enskilda intressen är för snäv. Styrgruppen, som har lett arbetet med vattenskyddsområdet, tar många gånger i för mycket i sitt skyddande av vattnet. Och det drabbar då människor onödigt hårt. Det här har framförts av många organisationer och enskilda.

Det liggande förslaget överskattar t ex riskerna med utsläppen från enskilda avloppsanläggningar och i många fall också från jordbruket. Och samtidigt underskattas den rening som så att säga sker naturligt i naturen. Jag menar, både människor och djur har skitit i skogen i tiotusentals år utan att markerna eller vattnen har blivit förgiftade…

Det är nog så att det inte är de som bor i mindre samhällen eller på landsbygden som är de egentliga farorna för vårt vatten eller vår natur, det är städerna. Men det är de på landsbygden som drabbas av de restriktioner som vattenskyddsområdena innebär. Jag skulle också kunna drista mig att påstå att det inte heller är de enskilda avloppen som är faror för vattnet, utan städernas reningsverk.

Dricksvatten används t ex för att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar. Därefter blandas detta orenade vatten med allt annat avlopp från industrier och dagvatten inklusive gifter. Reningsverken försöker sedan rena denna blandsoppa och till sist släpps resten av vattnet ut i Vänern och Göta älv. Kommunala VA-system är behäftade med omfattande problem rörande hälsorisker med smittämnen, undermålig rening av tusentals kemiska ämnen och näringsämnet fosfor avskiljs till deponi. Och det handlar inte om kretslopp, något som en snar framtid kräver av oss.

Och då är inte de mer eller mindre regelbundna bräddningarna inräknade. Vem minns inte hur det år 2016 brann i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket blev utslaget i 20 timmar. Under denna tid bräddade Holmängen reningsverk 8.000 kbm orenat avloppsvatten. Hur många enskilda avlopp och/eller jordbruk motsvarade inte detta? Fokus i vattenskyddet borde i första hand ligga på de kommunala ”reningsverken” då dessa är i stort sett hela orsaken till de föroreningar som har hittats i vattnet.

Även båttrafiken utgör en stor risk men det är nog så att jordbruket och landsbygden får ta den stora smällen.

Egentligen tror jag att den inre zonen är orimligt stor. Den borde minskas till avstånd som har vetenskaplig grund. Och den yttre zonen skulle kunna plockas bort. Den skapar bara onödig oro.

Jag är lite förvånad att protesterna inte har varit större, men jag noterar att Ingvar Håkansson (C) fick med en protokollsanteckning i samhällsbyggnadsnämnden. Kanske centerpartiet tänker yrka något i frågan?