Arkiv

Archive for the ‘Frändefors’ Category

Näverdraget i domstol

1 juni, 2022 1 kommentar

För drygt en vecka sedan skrev jag en blogg om att grannarna till bergtäkten i Näverdraget, mellan Blåsut och Sivikan, hade överklagat Miljödelegationen på Länsstyrelsens beslut från den 29 juni 2021. (Se “Näverdraget – avgörandet närmar sig”.) Det var beslutet att tillåta NCC att använda den tidigare bergtäkten till deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år som överklagades. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) (Med inert avfall menas avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.)

Det lämnades in flera överklaganden av grannarna till bergtäkten/deponin. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 123.)  De överklagade till Mark- och miljödomstolen (MMD). MMD håller till i samma lokaler som Tingsrätten i Vänersborg och i måndags den 30 maj var det förhandlingar.

Mark- och miljödomstolens ordförande började med att nogsamt påpeka att dagens möte inte var en rättegång, det var ett sammanträde. Domstolen hade läst handlingarna och nu skulle eventuella frågor ställas och besvaras samt information kompletteras och kunskapsluckor fyllas. Det gällde också parterna, dvs grannarna respektive NCC. Det handlade om frågor och svar – och inte debatt.

Det var fyra personer på klagandesidan, det var alltså grannarna som hade överklagat Länsstyrelsens tillståndsbeslut. På NCC:s sida var de också fyra personer, varav en var jurist/advokat. Det fanns även tre åhörare på plats som visade sig vara några slags bisittare till NCC. Det skickades t ex lappar mellan dem. Det fanns för övrigt en person från Länsstyrelsen närvarande. Det var ju Länsstyrelsen som hade gett tillståndet till deponin. Själva Mark- och miljödomstolen bestod av fyra personer och en notarie/sekreterare.

Bland åhörarna märktes två tjänstepersoner från miljö och hälsa i Vänersborgs kommun. De presenterade sig, men betonade att de var där enbart som åhörare. Det betydde att de överhuvudtaget inte deltog med några kommentarer eller svar på själva sammanträdet. Det ledde senare till en besynnerlig situation då en av de klagande undrade om tillsynsmyndigheten hade möjlighet att avgöra om och hur avfallskoder kan klassas om över tid. Då svarade representanten från Länsstyrelsen, trots att tillsynsmyndighetens representanter satt 2 meter bakom. Tillsynsmyndighet var nämligen Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg…

Ordförande lyckades till största delen upprätthålla intentionerna för förhandlingarna, men det var naturligtvis svårt för parterna att inte ifrågasätta och debattera. I varje fall för de berörda grannarna som hade överklagat. Ärendet berörde ju så att säga deras liv och leverne, för de andra var det ju bara ett jobb…

Förhandlingarna präglades av mycket fakta och information. NCC hade en del presentationer som kanske inte alltid riktigt berörde själva huvudproblemet. Det var den känslan jag fick, även om jag villigt erkänner att en del tekniska fakta stundtals gick “över mitt huvud”.  Det var inte lätt för de klagande att argumentera mot NCC:s experter, men det var slående hur pålästa och skickliga de klagande var. Deras motståndare var ju utbildade på området och hade också detta som yrke. NCC hade dessutom resurser att anlita andra experter. Det var inte som grannarna som själva fick läsa på och arbeta med ärendet på sin fritid. Rättsväsendet är inte alltid helt rättvist. Förutsättningarna för några boenden i södra Dalsland är annorlunda än för det stora företaget NCC. Som dessutom hade stöd av Länsstyrelsen… Ändå fick sig NCC ”en match”…

De klagande ansåg att det utifrån det underlag som var inlämnat var uteslutet att NCC skulle få tillstånd att bedriva deponi för inert avfall i den gamla bergtäkten. De anförde framför allt “vattenfrågan” som argument och, för en av de överklagande, också bullret. NCC bestred överklagandet och yrkade att domstolen skulle fastställa Länsstyrelsens beslut.

De klagande, grannarna till täkten/deponin, ansåg att både NCC och Länsstyrelsen underskattade de mängder vatten det skulle bli fråga om i deponin. De misstänkte att det blev mer vatten än vad pumpen/pumpgropen och sedimentationsdammen skulle kunna hantera. Ett villkor för deponin var nämligen att vattnet skulle stå kvar i dammen 48 timmar. Det trodde inte de klagande skulle vara möjligt, dammen var för snålt tilltagen.

“Vi får dimensionera efter den vattenmängden som blir.”

Sa NCC:s advokat. Det var lite typiskt när det blev “känsliga” frågor. Det skulle liksom ordnas då, om och när, det hände. Det var inga svar som de klagande var riktigt nöjda med. Det blev också en del diskussion om pumpen och den konstgjorda geologiska barriär som NCC har åtagit sig att att anlägga. Parterna var inte överens.

Domstolen var intresserad av “badkarseffekten”, dvs skulle det kunna rinna över kanterna? Jo då, sa NCC, men det vattnet skulle tas om hand av sedimentationsdammen. Och det skulle inte hända något oförutsett som skulle förstöra för miljön eller människors hälsa. Försäkrade NCC. Och skulle det göra det så löses ändå inte det inerta avfallet upp. Så avfallet, liksom vattnet från deponin, skulle vara ofarligt. Det bryts inte ner och inverkar inte på andra material. Avfallet från deponin skulle alltså inte förgifta vattnet i deponin – vattnet som sedan rann ut i Kattholmsbäcken och vidare mot Stora Hästefjorden.

De berörda grannarna var inte övertygade. Förutom att de befarade att NCC inte skulle klara av att hantera vattenmängderna i deponin med de planerade åtgärderna var de rädda för att det skulle tömmas annat, miljöfarligt avfall i deponin. Det skulle ju vara ett enkelt sätt att bli av med farligt avfall för mindre nogräknade företagare. Den kontroll av lasterna med egna ifyllda dokument, fotografering av lasterna och sällsynt förekommande stickprovskontroller av lasterna var otillräckliga menade de.

“Vad ser man för gifter med en kamera?”

Och provtagningen av vattnet fyra gånger per år var också för sällan. Det gäller att de som lämnar massor och avfall kommer att vara ärliga menade de klagande…

NCC:s advokat kommenterade:

“Man kan inte utgå från att de som lämnar är kriminella.”

Det syntes vad de klagande ansåg om människors ärlighet nu för tiden…

Argumentationen visade lite hur långt parterna stod från varandra och vilka olika utgångspunkter de hade. Det skulle kunna bli katastrof om bara några enstaka lass med förgiftat avfall läckte ut i Kattholmsbäcken. Vattnet skulle ta med sig giftet till ett område som ofta översvämmades och som även var betesmark för nötkreatur och åkermark. Och sedan fortsätta ut i Hästefjorden…

Det var mycket som stod på spel för de som bodde i området.

En av de personer som överklagade hade överklagat på grund av bullret från vägen – från alla lastbilar som åkte fram och tillbaka till deponin.

Även här hade parterna olika syn. Så klart… Företaget hade gjort undersökningar och såg att bullergränserna inte överskreds. Den boende vid vägen upplevde något annat. Det var lite märkligt tyckte han att bullret blev lägre efter varje mätning och undersökning trots att antalet lastbilar ökade.

Det berodde på att nya mätningar visade att lastbilarna körde några kilometer i timmen långsammare än man hade trott från början. Jaha, och var på vägen mätte man hastigheten, och bullret, då…? Undrade den klagande. På samma ställe som tidigare, eller något annat ställe? Det kunde inte NCC svara på. Men det spelade ingen roll fortsatte företaget, bullermätningarna var korrekta.

Det finns fastställda gränser vilket buller som är acceptabelt eller inte, men när parterna diskuterade så visade det sig att det finns stora subjektiva variationer. Och då känns det nog som om de små människornas upplevelser får stryka på foten. Sedan blir jag inte riktigt klok på måttet dygnsekvivalent ljudnivå. Det är ju medelljudnivån under ett dygn, men lastbilarna kör ju bara på vägen under arbetstid. Det innebär, tänker jag i varje fall, att bullret i decibel är mycket högre under dessa timmar. Och en sanitär olägenhet…

Efter lunchrasten åkte domstolen och alla övriga deltagare på “sammanträdet” till deponin i Näverdraget för att, som det heter, göra syn på plats. Och det var självklart mycket positivt. Domstolen får naturligtvis en mycket bättre helhetsbild om den har varit på den aktuella bergtäkten/deponin.

Jag vet inte när domen från Mark- och miljödomstolen ska avkunnas. Det tar säkert några veckor. Men redan på plats i tingsrätten fick de närvarande en antydan om hur domstolen tänkte. En av personerna i domstolen frågade nämligen NCC hur företaget skulle ställa sig till ett krav på sluttäckning av deponin – om det var det som domstolen kom fram till… Det visade sig att NCC skulle gå med på en sluttäckning av deponin med en barriär av lerlager.

“Vanliga” invånare har inte så mycket att sätta emot myndigheter och de stora företagen i samhället. De klagande från Näverdraget har emellertid kämpat för sina hem och sin hembygd så gott de har kunnat – och de har gjort det med den äran.

Jag återkommer när domen faller.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

Näverdraget – avgörandet närmar sig

Det var ett tag sedan som jag skrev något om bergtäkten i Näverdraget. Ni vet bergtäkten mellan Blåsut och Sivikan som är på väg att bli en deponi för inert avfall. (Se ordförklaring nedan.) Men det betyder inte att inget händer i och kring Näverdraget.

I min förra blogg skrev jag om att Vänersborgs kommun hade fått ett mail från en av grannarna till bergtäkten/deponin. (Se “Näverdraget – en kommunal skandal?”.) Grannen skrev:

“Det har nu gått fem år och tre månader sedan Mark- och miljödomstolens dom (Mål nr: M691-16 2016-09-21) slutligen fastslog kraven på åtgärder som behöver vidtas för att transporter till och från Vänersborgskrossen skall klara gällande bullervärden vid vår bostad (fastighet XXX x:xx).”

5 år och 3 månader är en lång tid, även för Vänersborgs kommun… Det handlade ju dessutom om att verkställa en dom från Mark- och miljödomstolen:

“Buller från transporter på väg 2060 till och från täktverksamheten får vid uteplats i anslutning till byggnadens mest bullerdämpade sida på fastigheterna inte någon gång under dygnet överskrida högre maximal ljudnivå än 70 dB(A) och inte överskrida ekvivalent ljudnivå 55 dB(A), mätt under den tidsrymd som utlastning och uttransporter får ske.”

Bullret och oväsendet från de tunga transporterna, som påverkade och störde de boende i fastigheterna, skulle mätas och åtgärdas. På något sätt… Det var innebörden i Mark- och miljödomstolens dom.

Det hade alltså inte kommunen gjort. Men nu har det kommit ett svar från Miljö- och hälsoskyddsnämnden, den 6 april, på ovanstående klagan. Eller rättare sagt, det var ett förslag till beslut som skickades ut till den klagande. Den klagande fick tillfälle att yttra sig kring förslaget, vilket också skedde den 21 april.

Förvaltningen ville:

“avsluta klagomålsärendet om buller och damning från Swerock AB:s verksamhet…”

Orsaken till denna bedömning från förvaltningen var:

“att det inte har kunnat visas att villkoren i täkttillstånd 2016-01-20 och villkorsändring 2016-09-21 överskrids. Därmed föreligger det inte olägenhet för människors hälsa och miljön enligt Miljöbalkens definition.”

Det här beslutade också Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 18 maj. (Beslutet är så nytt så att protokollet inte är klart än.)

Vad jag förstår så har inte kommunen själv utfört några mätningar, utan de har utförts av “konsultföretag” som Swerock har anlitat. Det har under årens lopp företagits flera bullermätningar av åtminstone två olika “konsulter”. Bullernivåerna har minskat för varje mätning trots att trafiken har ökat. Det har också varit oklart under vilken tid vissa av beräkningarna är gjorda (9h, dvs arbetsdagen då in- och utlastning får ske, eller 24h, bullret utslaget på hela dygnet, medelljudnivån). Det gäller den sista utredningen som utfördes 2021.

Det är naturligtvis svårt eller helt omöjligt att för en utomstående att bedöma tillförlitligheten i mätningarna, eller uppskattningarna, men miljö och hälsa skriver:

“Nämnden ser ingen anledning att ifrågasätta beräkningsunderlag och resultat i Efterklangs bullerutredning 2021”.

Grannarna till deponin ifrågasätter emellertid. De frågar lite försiktigt:

“Vilka av uppgifterna i den senaste bullerutredningen … är det som har övertygat nämnden?”

Själv kan jag tycka att det i en, så att säga, tvist mellan två parter är lite märkligt att det är den ena partens bedömningar och mätningar som gäller. Men så här går det tydligen till, de stora företagen sköter själva kontrollen av sin egen verksamhet.

Och de boende får leva med bullret. 

Den här mailväxlingen och det här beslutet handlade alltså om en överklagan från 2016. Men grannarna till deponin har också protesterat och överklagat Miljödelegationens på Länsstyrelsen beslut från den 29 juni 2021. Det var beslutet om att tillåta NCC att istället använda den tidigare täkten till deponi för inert avfall med upp till 100.000 ton avfall per år. (Se ”NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!”.) Det lämnades in flera överklaganden. (Se ”Deponin i Näverdraget överklagas”, 123.)

Det har skickats inlagor fram och tillbaka mellan företag och grannar. Jag ska inte gå igenom inlagorna. Jag kan dock inte låta bli att nämna ett uppenbart sakfel i en av NCC:s inlagor till domstolen. Företaget skrev att domstolen skulle bortse från ett överklagande eftersom dessa personer inte var “sakägare”. Orsaken att NCC hävdade detta var att:

“samtliga av dessa fastigheter är belägna uppströms…”

Vilket alltså inte stämmer… De berörda fastighetsägarna påpekade naturligtvis detta till domstolen:

“Vi bedömer det som mycket allvarligt att NCC inte vet åt vilket håll bäcken rinner när de ska anlägga en så stor potentiellt miljöfarlig deponi.”

Det kan väl bara konstateras att Mark- och miljödomstolen måste ha tagit intryck av de boendes överklaganden. De har nämligen kallats till rättegång i början av nästa vecka. Vad jag förstår så kommer även bullerfrågan att beröras. 

Det finns anledning att återkomma till Näverdraget. Det blir sannolikt en mycket spännande förhandling i Vänersborgs tingsrätts lokaler.

Anm. Med inert avfall menas avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ned biologiskt. Föroreningsinnehållet i avfallet och lakvattnet får endast vara obetydligt.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

Kommunen svarar kyrkoherden i Frändefors

20 april, 2022 1 kommentar

Den 3 mars samlades ett antal boende i Frändefors församlingshem. Det var kyrkoherde Daniel Westin som hade sammankallat ett möte. De närvarande var fastighetsägare från husen mellan Frändeforsån, 45:an och Dalboskolan. Boende i 23 av de 38 fastigheterna i området deltog. De flesta på mötet tillhörde den äldre generationen.

De närvarande, inklusive Svenska Kyrkan, hade fått ett utskick från Vänersborgs kommun. Varje fastighet hade blivit kartlagd, det gällde dagvatten och spillvatten. Det var inte helt lätt att förstå utskicken och det fanns de som hade blivit mer eller mindre chockade när de öppnade sina kuvert. De hade inte en aning vad det handlade om. (Se “Protester i Frändefors”.)

På mötet berättade kyrkoherde Westin bakgrunden till kommunens utskick och varför han hade sammankallat mötet. Han beskrev hur han i januari hade pratat med VA-chefen och att VA-chefen hade lovat att prata med någon lämplig i personalen. Men när Westin ringde kommunen någon vecka innan mötet var det ingen på Kretslopp & Vatten som kände till det. Och följaktligen fanns det inte heller någon kommunal representant på plats i församlingshemmet. Kyrkoherden var besviken och fick uppfattningen att kommunen inte var särskilt intresserad av dialog.

Deltagarna på mötet beslutade att skicka in en gemensam protestskrivelse till kommunen, där fastighetsägarna krävde mer och bättre information. Den skrivelsen återgav jag i bloggen Protester i Frändefors.

Nu har chefen på Kretslopp & Vatten besvarat skrivelsen, den 1 april. Inte till alla de som skrev på den, utan till kyrkoherde Westin.

VA-chefen skriver utförliga svar och förklaringar. Han börjar med ett längre citat från “Allmänna bestämmelser för brukandet av Vänersborgs kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggningar” och 21 § LAV (Lagen om allmänna vattentjänster). VA-chefen redogör även för kommunens problematik kring avloppsledningar och avloppsreningsverket i Brålanda. Han beskriver vidare fastighetsägarens respektive kommunens ansvar och omständigheterna kring förbindelsepunkter, husgrundsdränering osv. Den är inget att orda om svaren och förklaringarna. De är i och för sig stundtals “tekniska” och inte helt lätta att förstå, men svaren är sakligt sett helt tillfyllest. VA-chefen svarar på de frågor han har fått i protestskrivelsen.

Det var dock inte kommunens syfte eller lagliga stöd till åtgärderna som de berörda fastighetsägarna protesterade mot, det var bristen på information – och förståelig sådan. Flera fastighetsägare förstod helt enkelt inte vad det utskickade brevet handlade om och vad som förväntades av dem. Och det är ju lite talande att svaret på protestskrivelsen enbart skickades till kyrkoherde Westin. Informationen borde ha gå till samtliga berörda fastighetsägare i området kan man tycka.

Men VA-chefen anser att Kretslopp & Vatten följer kommunens kommunikationspolicy:

“Vi är så tydliga som vi kan vara i det utskickade brevet med anmodan samt bilagd teckenförklaring och rörinspektionskarta. Vi har gett de råd vi kan ge och vi har lämnat kontaktinformation.”

Det låter onekligen som om det utskickade brevet var tämligen välfyllt med många olika handlingar. Flera av fastighetsägarna hade med sig brevet – så här såg ett av dem ut (fastighetsbeteckningar och gatunamn är raderade av mig):

Utskicket innehöll kanske inte all den information som hade behövts. Och framför allt, väldigt många fastighetsägare vittnade om att de inte förstod den information som fanns. Och det skriver också VA-chefen:

“Vi kan förstå med anledning av telefonsamtal från fastighetsägare att viss teknisk information är svårbegriplig och vi ser om vi kan förenkla informationen.”

Så viss teknisk information var alltså “svårbegriplig”… Och det var faktiskt just därför som kyrkoherde Westin sammankallade mötet där VA-chefen också hade lovat att åtminstone en tjänsteperson från Kretslopp & Vatten skulle delta. Det kom ingen.

Det har inte heller skickats ut någon “förenklad” information till fastighetsägarna i efterhand. Ja, det har inte skickats ut någon mer information överhuvudtaget, inte ens svaren på protestskrivelsen – mer än till kyrkoherden då. Men det torde inte vara kyrkans uppgift att informera om kommunens planer och förklaringar…

Kommunen har en kommunikationspolicy, som du kan ladda ner här. Den börjar på detta sätt:

“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.

Kommunikationsarbetet ska bidra till att Vänersborgs kommun når visionen och uppsatta inriktningsmål, samt präglas av öppenhet och tillit. Strategisk och god kommunikation bidrar till bättre förutsättningar för att nå förväntat resultat. Kommunikation är en avgörande framgångsfaktor i det kommunala arbetet.”

De tre första punkterna i de övergripande syftena med kommunens kommunikation är att:

  • “Öka kännedomen och kunskapen om kommunens uppdrag, service, verksamheter och det vi erbjuder invånarna, företag, föreningar och andra organisationer.”
  • “Få invånarna att känna till och förstå politiska beslut samt hur de kan påverka genom att delta i debatt och dialog.”
  • “Bygga förtroende och förtroendefulla relationer med kommunens intressenter genom att erbjuda service och tjänster av hög kvalitet, väcka intresse och engagemang.”

Huruvida Kretslopp & Vatten har följt kommunens kommunikationspolicy vågar jag inte uttala mig om, men att det övergripande syftet med kommunikationen har misslyckats i Frändefors råder det inte några som helst tvivel om. Och det torde bland annat bero på att kommunikationen inte har varit:

“tydlig och enhetlig”

eller

“anpassad efter mottagare och målgrupp”

som den borde ha varit enligt samma kommunikationspolicy. Och, det måste vara kommunens ansvar att kommunikationen med invånarna fungerar.

Första meningen i policyn tål att fundera extra noga över:

“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.”

Jag vet inte riktigt vad det är för inställning till invånarna i Frändefors som framskymtar i avslutningen av kommunens svar till Westin, men jag antar att kyrkoherden inte reagerar särskilt positivt:

“Den handskrivna listan som bifogades inskickat brev verkar vara deltagarförteckning från mötet. Ingenstans på sidan med signaturer står det att vederbörande signerar för att inkomma med en protest.”

För det kan väl ändå inte vara så att kommunen på allvar undrar, och kanske till och med ifrågasätter, varför kyrkoherde Westin skickade en lista med namn tillsammans med protestskrivelsen – och varför alla fastighetsägare hade signerat med sina namnteckningar…?

PS. Kyrkoherde Westin har framfört till kommunen att han fortfarande önskar ett möte med kommunen.

Protester i Frändefors

Bara några stenkast från mitt “andra hem” under 35 år ligger Frändefors församlingshem. Där samlades de boende från husen mellan Frändeforsån, 45:an och Dalboskolan i torsdags förra veckan. Och så jag då…

Mötet hade sammankallats av kyrkoherde Daniel Westin och det var också han som höll i mötet. Det var 23 av 38 fastighetsägare från området närvarande. Men då hade inte alla fastighetsägare och boende hört något från kommunen (än). De flesta på mötet tillhörde den äldre generationen.

De närvarande, inklusive Svenska Kyrkan, hade fått ett utskick från kommunen. Varje fastighet var kartlagd. Det gällde dagvatten och spillvatten. Det handlade bland annat om att dagvattenstammar från husen gick ut i avloppet och att det kunde finnas sprickor och läckage i fastigheternas avloppsledningar. Kommunen hade även andra anmärkningar på fastigheterna, t ex på stuprör och brunnar.

Det var inte helt lätt att förstå utskicken och det fanns de som hade blivit mer eller mindre chockade när de öppnade sina kuvert.

Så här såg ett av utskicken ut (fastighetsbeteckningar och gatunamn är raderade av mig):

Flera av de boende hade inte en aning vad det handlade om. Men de visste ju med sig att de inte hade gjort några konstigheter med husen. Och så var det. Flera hus hade enligt uppgift också byggts av kommunen själv (Frändefors kommun) enligt den tidens regelverk, t ex att dagvattnet kopplades till spillvattnet. Och allt var godkänt. Flera såg stora kostnader framför sig och det fanns de som befarade att de skulle tvingas flytta från sina bostäder. Andra hade för bara några år sedan grävt upp stora delar av sina trädgårdar och lagt ny dränering runt sina villor. Och nu krävde tydligen kommunen att det skulle grävas igen.

Många var också frågande om hur det skulle gå till, rent praktiskt. Vem skulle utföra arbetet, vem skulle beställa, vad skulle göras, när skulle det ske, osv? Jag tyckte mig se desperation i någras ögon. De stod frågande inför framtiden. Informationen från kommunen var inte till någon hjälp, tvärtom. Den ökade snarast förvirringen.

Kyrkoherde Westin var lugn och bestämd. Han berättade bakgrunden till utskicket och mötet. Han beskrev hur han i januari hade pratat med VA-chefen och att VA-chefen hade lovat att prata med någon lämplig i personalen. Men när Westin ringde någon vecka innan mötet var det ingen på Kretslopp och Vatten som kände till mötet. Och följaktligen fanns det inte heller någon kommunal representant på plats i församlingshemmet.

Kyrkoherden var besviken och fick uppfattningen att kommunen inte var särskilt intresserad av dialog. Det är också en inställning som inte är alltför ovanlig bland invånarna i Vänersborgs kommun… Men kanske har den i juni 2021 av kommunfullmäktige antagna kommunikationspolicyn inte slagit igenom i kommunhuset än…

Kommunikationspolicyn, som du kan ladda ner här, börjar på detta sätt:

“Vänersborgs kommun finns till för sina invånare och kommunikation är en förutsättning för demokrati och god service.
Kommunikationsarbetet ska bidra till att Vänersborgs kommun når visionen och uppsatta inriktningsmål, samt präglas av öppenhet och tillit. Strategisk och god kommunikation bidrar till bättre förutsättningar för att nå förväntat resultat. Kommunikation är en avgörande framgångsfaktor i det kommunala arbetet.”

Hmm…

Daniel Westin var noga med att framhålla för åhörarna att kommunen har laglig rätt, enligt LAV 21 §, att kräva av fastighetsägare att de sköter användningen av den allmänna VA-anläggningen. Men å andra sidan måste, menade Westin vidare, kommunen ge ordentliga hänvisningar på vad som måste göras. Den ska redovisa grundförutsättningarna, berätta vad som ska grävas, ge höjdanvisningar osv. Vad ska fastighetsägarna t ex göra om kommunens anslutning ligger högre än dagvattnet från husgrunden?

Det var både information och diskussion på mötet. Kyrkoherden hade också bjudit in två företag som var experter på den här typen av frågor, Fagers Skog & Byggtjänst och Proline Group i Lidköping. De fick många frågor av mötesdeltagarna och jag tror också att några av mötesdeltagarna lugnades något.

Deltagarna på mötet beslutade att skicka in en gemensam protestskrivelse till kommunen, där fastighetsägarna krävde mer och bättre information. Den skrivelsen återger jag nedan.

Det är ofta som jag slås av hur dålig kommunens kommunikation med invånarna är. Det blir så många onödiga missuppfattningar och upprörda känslor. Frändefors är bara ett av alltför många exempel. Och det mesta hade kunnat undvikas om kommunen istället sökte kommunikation och dialog med de invånare som berördes av besluten – och det naturligtvis innan besluten fattas. Vänersborgs kommun måste lära sig att politiker och tjänstepersoner är till för kommuninvånarna – och inte tvärtom…

Här nedan följer protestskrivelsen i sin helhet.

=====

Frändefors 220303

Till den det vederbör

GRUPPROTEST

Efter samråd med ägarna av 23 av de 38 fastigheter som berörs av åtgärdskraven från Vänersborgs kommun, så har vi ställt oss ett antal frågor som vi kräver svar om.

För det första: Med vilken lagparagraf stöder ni ert beslut på? Därför önskar vi också information om överklagande.

För det andra: Det har inte skickats ut några hänvisningar till påkoppling av dagvatten. Det skall ligga en påkoppling en meter innanför tomtgräns.

För det tredje: Vi vill ha bättre redovisning för grundförutsättningarna för arbetet, ex v de som har källare och dagvattnet ligger för djupt för påkoppling. Hur fungerar likabehandlingsprincipen då?

För det fjärde: Om ni nu skall asfaltera om stora delar av det berörda gatunätet i mars, måste dagvattenpåkopplingarna finnas. Annars gör ni ju våld på allmänna medel.

För det femte: Vi önskar att sluttiden för åtgärderna får ett rimligt datum. Det går bara att gräva sommartid och med tanke på antalet berörda fastighetsägare, måste sista datum för åtgärd skjutas framåt. Förslagsvis 31/12 2024.

Därför önskar vi berörd information till varje fastighetsägare, samt ett informationsmöte med er. Hänvisar till berörd kommunikationspolicy som jag hänvisat till tidigare.

Detta brev går för kännedom till kommunalråd Benny Augustsson, Henrik Harlitz, Mats Andersson samt Anders Wiklund

Vid pennan
Daniel Westin, kh Frändefors

NCC:s deponi: Länsstyrelsen har beslutat!

Ibland arbetar även offentliga myndigheter väldigt snabbt. Det kan bero på att personalen är osedvanligt effektiv och kanske vill rensa skrivborden så här innan de stundande semestrarna…

Igår, den 29 juni 2021, fattade Miljödelegationen på Länsstyrelsen beslut om NCC:s ansökan om att anlägga en deponi för inert avfall i Näverdraget. (Se ”NCC:s deponi i Näverdraget (1): Planen”.)

Miljöprövningsdelegationens beslut:

”Miljöprövningsdelegationen ger NCC Industry AB (556302-3307) tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till anläggande och drift av en deponi för inert avfall på fastigheterna Björred 2:1 och 2:8 samt Ramneberg 2:1 och S:1 i Vänersborgs kommun. Verksamheten får bedrivas inom det verksamhetsområde som framgår av bilagan.
Tillståndet medger deponering av totalt 1.600.000 ton inert avfall.
Deponering får ske av högst 100.000 ton inert avfall per kalenderår.”

NCC får alltså tillstånd att deponera avfall i Näverdraget. Och det var ett mycket tråkigt beslut för de boende i grannskapet, och kanske också för jordbruk, miljö och djurliv i området öster och söder om de båda Hästefjordarna. 

Jag har inte hunnit att läsa igenom hela tillståndsbeslutet än. Det tycks dock vid en snabb blick som om de villkor som gäller för tillståndet är samma villkor som har redovisats tidigare. De villkoren kommer jag att redovisa i senare bloggar. Det enda nya som jag, med samma snabba blick, kan se är:

”För att tillståndet ska vara giltigt ska verksamhetsutövaren ställa en säkerhet motsvarande 600.000 kronor.”

Det är den kostnaden för sluttäckning och efterbehandling som NCC har beräknat. Miljöprövningsdelegationen skriver att den:

”anser att den föreslagna säkerheten är tillräcklig för att fylla sitt syfte.”

Det kan väl tyckas att summan är lite snålt tilltagen. Jämförelsen är sannolikt helt orättvis, men jag kan inte hjälpa att tankarna går till kemtvätten i Halvorstorp. Det kostade ca 50 miljoner kr att sanera efter den. Men det är klart, det handlade inte om inert avfall. (Se TTELA ”Unik sanering efter utsläpp”.)

Jag tänkte trots gårdagens beslut att fortsätta publicera mina bloggar om ”NCC:s deponi i Näverdraget”. Den viktigaste anledningen till det är att jag har en stark känsla av att Miljöprövningsdelegationens beslut kommer att överklagas.

Det går nämligen att överklaga Miljöprövningsdelegationens beslut. Det gör man hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt. Och det tycker jag att de boende ska göra. På Mark- och miljödomstolen finns det experter på miljöområdet.

Överklagande ska ha kommit in till Länsstyrelsen senast den 3 augusti 2021.

PS. Du kan ladda ner Miljöprövningsdelegationens beslut här.

==

Bloggar i denna serie:

Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen

3 mars, 2021 2 kommentarer

Igår tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Flera viktiga och intressanta ärenden avgjordes. Både på ett överraskande positivt och kanske mindre överraskande negativt sätt.

Läs också om miljö- och hälsoskyddsnämndens alldeles färska beslut om familjen Solvarm – längst ner i bloggen. (OBS! Tillagt 17.05.)

Blåbärsodlaren vid Hästefjorden

Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden tillhör nog de få som har blivit glad över ett beslut i byggnadsnämnden. Men han har ju å andra sidan blivit utsatt och jagad av byggnadsförvaltningen i snart 1,5 år. (Se t ex ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”; här finns också länkar till andra bloggar om Jonas.)

Den minnesgode kommer kanske ihåg att byggnadsnämnden i januari beslutade att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Jonas var oskyldig. Någon anonym person hade anmält Jonas för att han hade brutit mot lagarna. Nämnden konstaterade alltså att Jonas inte hade gjort det. Men samtidigt som nämnden slog fast detta och fattade det kloka och givna beslutet i strid mot tjänstemännens vilja, så beslutade den också att Jonas ändå skulle betala en avgift på 18.000 kr 

“för tillsyn i strandskyddsärendet.”

Det var ett helt absurt beslut och orsakade ett ramaskri bland vänersborgare, i varje fall bland de som läser bloggar. Och två motioner lämnades snabbt in till kommunfullmäktige med anledning av beslutet, dels av Gunnar Lidell (M) och dels av Kärvling/Gläntegård (V). Både motionerna ansåg det orimligt att en person som blir anonymt anmäld ska behöva betala en avgift, om det visar sig att personen är oskyldig.

Ordförande i byggnadsnämnden, liksom några andra ledamöter, lyfte ärendet på sammanträdet igår. Och det var inte på grund av att Jonas hade överklagat beslutet. Jonas var nämligen beredd att skrapa ihop pengarna – han vill helt enkelt inte ha något som helst att göra med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning i fortsättningen… Och vem kan klandra honom…?

Orsaken till att nämnden fattade beslut om tillsynsavgiften på 18.000 kr förra mötet var tydligen att förvaltningen hade menat att fullmäktige redan hade fattat beslut om att en avgift skulle tas ut. Det kunde liksom inte nämnden göra något åt. Men så var inte fallet insåg nämnden, det var fel, och ändrade därför sitt beslut igår. Och enligt uppgift var det ett helt enigt beslut.

Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden slipper alltså att betala 18.000 kr. Egentligen skulle nämnden enligt min uppfattning istället betala ett skadestånd till Jonas för det meningslösa extraarbete och allt “psykiskt lidande” den åsamkat honom…

Det positiva, som inte på något sätt ska förringas, är att nämnden faktiskt var modig nog att erkänna sitt misstag och rätta till det felaktiga beslutet. Man skulle väl också hoppas att även tjänstemännen i förvaltningen skulle dra några slutsatser, men… Sedan undrar jag lite hur kommunen ska göra mot alla kommuninvånare som redan har betalat tillsynsavgifter fast de har varit oskyldiga. Kommunen ska ju behandla alla lika. Men det kanske kommunen kommer att göra i fortsättningen…

Brännjärnet

Frågan om en ny detaljplan på kv Brännjärnet i Vargön nådde vägs ände igår.

Brännjärnet har stått i fokus i många, många år och ärendet har tagits upp i flera kommunala instanser vid flera tillfällen. Det har handlat om svartbygge, laglydnad, rivning, avgifter och inte minst om etik och moral i kommunala beslut. Det har varit många turer och hela ärendet har varit en både dyr och påfrestande historia för fastighetsägare David. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet” och “KS (1): Upplösningen!”.)

Igår satte byggnadsnämnden en definitiv punkt i ärendet. David slipper att riva någon byggnad och istället antogs en ny detaljplan för området. Precis som David ville. Det var, ”kors i taket”, ytterligare ett positivt beslut av byggnadsnämnden.

Beslutet innebär att David kan lägga den mångåriga striden bakom sig och istället ägna sig åt sin affärsverksamhet – eller kanske åt andra strider mot kommunen… 

Vad jag förstår var emellertid inte nämndens beslut enhälligt. En moderat ledamot reserverade sig tydligen, men det kommer väl att framgå av protokollet. Moderaterna har, i Vargön liksom i Frändefors, en förmåga att motarbeta företagare…

Holmen

Det sattes även punkt för ärendet om Holmens gamla anrika kontorsbyggnad i Vargön. Ja, man kan väl säga att nämnden också satte punkt för byggnaden… (Jag har skrivit om kontorsbyggnadens öde i ett flertal bloggar, senast i “KS (27/1) Mål, Holmens kontor, Malöga mm” och “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”. I den senare bloggen finns det länkar till andra bloggar om Holmen.)

Byggnadsnämnden beslutade att ändra detaljplanen så att en rivning blir möjlig. Det är tråkigt men sant – snart rivs alltså en av Vargöns gamla stoltheter. Beslutet var inte enigt. Två ledamöter, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) röstade mot. De reserverade sig också skriftligt mot beslutet. Jag återger reservationen i sin helhet här. Den manar till eftertanke, oavsett vad man har för åsikt i frågan.

Reservation Holmen

“Reservation på ärende om planuppdrag ang. detaljplan 501
Vi anser inte att planen ska ändras i syfte att riva Holmens ruin förrän man utrett ev. möjligheter att sälja till någon som vill bevara utseendet i stora drag men ändå möjliggör användning t.ex: att man sätter in port i ena gaveln och den går att använda som verkstad eller liknande i värsta fall, om nu ingen vill använda den till kontor eller bostad. Det går att utreda alternativ användning utan att uppdraga att ändra detaljplanen. Förvaltningen säger att man inte vid ändring av DP kan ändra användningen till t.ex. bostäder eller annat, då krävs en ny plan istället för ändrad plan.
Vi anser även att för att säkra byggnaden på snabbaste och kostnadseffektivaste sätt så är en planprocess inte den bästa lösningen. Även under en planprocess måste byggnaden/fastigheten vårdas och säkras, denna kostnad kommer man inte runt. Vi anser att den bästa lösningen är att man säkrar den genom att stabilisera väggar och sätta på ett sadeltak med rött tegel, därefter säljer den i ett då ur kulturmiljöhänsyn godkänt skick, så att nästa ägare känner sig trygg i den biten. Alternativt att byggnaden säljs eller skänks i befintligt skick till någon som vill använda den, och i avtalet skrivs in i vilket skick den behöver återställas till, för att uppfylla kulturmiljöhänsynen.”

Reservationen undertecknades av Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) – ordinarie ledamöter i byggnadsnämnden Vänersborg.

Avslutning

Byggnadsnämnden hanterade ytterligare ett ärende igår, ett ärende som jag ska återkomma till. Nämndens beslut upprör mig nämligen mycket, men det krävs en del arbete och flera bloggar för att kunna återge hela historien.

Och så har vi miljö- och hälsoskydds behandling av familjen Solvarms cirkulära VA-anläggning… Det avgjordes/avgörs nu på eftermiddagen. Jag har inte fått några besked om hur det har gått, eller går.

Suck.

 

Extra 1: Om enskilda avloppsanläggningar

På förekommen anledning – jag har fått en del uppgifter kring kommunen behandling och förelägganden om enskilda avloppsanläggningar – vill jag citera ett avsnitt i Anders Solvarms mail (se “Kommunen vill stoppa Solvarm”) till ledamöterna i miljö- och hälsoskyddsnämnden (fetstilen är min):

“Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.
Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.

En Sebastian Näslund ger på Facebook tips om hur du kan skriva för att utifrån domen i Växjö överklaga ett felaktig kommunalt beslut kring din avloppsanläggning. (Klicka här.)

Extra 2: Om Solvarm och naturhuset (Tillagt 17.05.)

Miljö- och hälsoskyddsnämnden tog nu på eftermiddagen ett beslut om att återlämna ärendet om Solvarm till förvaltningen – för förslag på beslut om tillstånd, eventuellt med tidsbegränsning, och förslag på tillståndsvillkor. Jag återkommer.

M svarar företagarna i Frändefors

27 februari, 2021 Lämna en kommentar

För två veckor sedan hade 10 företagare från Frändefors en debattartikel införd i Melleruds Nyheter, ”Öppet brev till politiker i Vänersborg”. Artikeln handlade om socialnämndens beslut att placera ett nytt boende för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde i Frändefors.

Företagarna kritiserade moderaterna i Vänersborg som de menade drev igenom beslutet. Samtidigt vädjade de till socialdemokraterna att:

“samla leden och stoppa beslutet om boendet på Elgärde.”

Det tyckte jag var så anmärkningsvärt att jag skrev en blogg med rubriken “Företagare mot M vädjar till S”.

I veckans nummer av Melleruds Nyheter har moderaterna svarat på kritiken. (Se “Svar på ”Öppet brev till politiker i Vänersborg””.) Och jag förutsätter att de skriver för hela det moderata partiets räkning, eftersom både kommunalrådet Henrik Harlitz och partiets gruppledare i fullmäktige Lena Eckerbom Wendel har undertecknat debattartikeln. Det har för övrigt också partiets nye 1:e vice ordförande i socialnämnden Henrik Josten gjort. Josten efterträdde Harlitz på denna post vid årsskiftet, då Harlitz blev kommunalråd. Den fjärde moderaten som undertecknade artikeln är ledamoten i socialnämnden Sofia Jacobsson Blixt.

Moderaterna börjar debattartikeln:

“Som kommunpolitiker har man ett ansvar för alla invånare i kommunen.”

Och så är det. Kommunen har ansvar alla kommuninvånare, även den grupp som socialnämnden betecknar som “personer med problematisk funktionsnedsättning”. Det är viktigt att komma ihåg det. Det var emellertid inte detta faktum som företagarna argumenterade mot. De var motståndare till att boendet var planerat till just Elgärde, ett (förhoppningsvis) expansivt bostadsområde i Frändefors.

De fyra moderaterna förklarar i artikeln varför Elgärde är den bästa lokaliseringen för boendet:

“Elgärde i Frändefors är det område som i dagsläget ger bäst förutsättningar med sitt lugna läge i utkanten av samhället, men med närhet till allmänna kommunikationer.”

Det var hela motiveringen och den är faktiskt både vag och ensidig. Motiveringen kan gälla stora områden i kommunen. Den kan också ifrågasättas av andra orsaker

Huruvida boendet ligger “i utkanten av samhället” är t ex en definitionssak. Om Elgärdeområdet byggs ut enligt den nyligen uppdaterade detaljplanen hamnar socialnämndens boende mitt i ett stort bostadsområde. Även “närhet till allmänna kommunikationer” är en definitionsfråga. De “allmänna kommunikationerna” går inte direkt förbi det planerade boendet, även om det inte är särskilt långt att gå eller cykla mellan de redan befintliga bostäderna till busshållplatserna.

Men är det ändå “bäst förutsättningar” i Elgärde?

I socialförvaltningens förstudie/utredning inför beslutet om boendets placering så fanns det ytterligare tre alternativ på lokalisering av socialnämndens boende, Väne-Ryr, Holmängshage och Östra Mariedal.

Om en placering av boendet i Väne-Ryr skriver förstudien:

“Tomterna i Frändefors och Väne-ryr har samma fördelar, de ligger avskilt men i närheten av annan bebyggelse och kollektivtrafik finns i närheten. … Nackdel med placeringen i Väne-ryr är att mark- och exploateringsingenjörerna behöver ett svar relativt snabbt angående om tomten är aktuell för boendet för att kunna meddela om tomterna är till salu eller ej till intressenter. Väljs ett lantligt läge är det således ur ett kommunperspektiv lämpligare att välja Elgärde där det inte finns andra intressenter.”

Även Väne-Ryr ligger alltså, som moderaterna skriver, i ett “lugnt läge i utkanten av samhället, men med närhet till allmänna kommunikationer”. Hur tungt argumentet mot en placering av boendet i Väne-Ryr sedan är låter jag andra avgöra… Och som jag har skrivit förut – det verkar som om utredarna, författarna till förstudien, har missat att det finns en uppdaterad detaljplan på Elgärde och att det redan har börjat byggas bostäder i området. Det finns med andra ord “andra intressenter” på Elgärde.

Så här skriver förstudien om Holmängshage och Östra Mariedal:

“Fördel med placering på Holmängshage eller Östra Mariedal är att tomterna ligger nära centrum och kollektivtrafik. Nackdel för bägge placeringarna är att de kan vara för nära lockelser och ej lämpliga sociala kontakter. Tomten på Holmängshage ligger också i ett rekreationsområde och många kan vara i rörelse i området då det ska byggas ut ytterligare. Nackdel med östra Mariedal är att bostäderna i kvarteret får ligga relativt tätt enligt detaljplan. Mark- och exploateringsingenjör behöver även få ett relativt snabbt svar på om marken på Mariedal är intressant för ändamålet då VA- anslutningar projekteras nu.”

Det verkar som om Holmängshage och Östra Mariedal har valts bort ganska “snabbt och lätt”, egentligen alldeles för enkelt. Utgjorde dessa områden ens några verkliga alternativ…? Som när förstudien avfärdar Mariedal Östra med att “bostäderna i kvarteret får ligga relativt tätt”. Det är ju precis vad som gäller på Elgärde. Och där talar detaljplanen om 40-80 bostäder – på Mariedal Östra handlar det om 40 tomter… (Se “Mariedal, östra”.)

Jag är också lite undrande över vad utredarna menar med argumentet “ej lämpliga sociala kontakter” i dessa två områden. Menar utredarna verkligen att t ex barn eller ungdomar på Elgärde skulle vara “lämpligare sociala kontakter”? Från vems perspektiv då? Sedan är det väl troligt att dessa “ej lämpliga sociala kontakter”, som socialnämnden antagligen avser, ganska lätt med både bilar och “allmänna kommunikationer” kan ta sig till och från Elgärde tämligen enkelt. Det vet alla i Frändefors hur det var med socialnämndens tidigare boende på Elgärde… Det fungerade inte utan socialförvaltningen avvecklade det. Boendet låg för övrigt på samma gata som det nu tilltänkta boendet.

I utredningen finns två kartor över en eventuell placering på Holmängshage och i Östra Mariedal. Ett planerat nytt boende kan faktiskt placeras en bit ifrån andra bostäder, både på Holmängshage och i Östra Mariedal. (Se kartorna med cirklarna.) Till skillnad från Elgärde där boendet är tänkt att ligga mitt bland de andra husen

Det här är för övrigt allt som står om alternativen i socialförvaltningens förstudie. Det känns inte riktigt som om alternativen har utretts ordentligt. Och, som jag har skrivit, det verkar som om Elgärde har valts på felaktiga premisser.

Moderaternas argument i debattartikeln gällande lokaliseringen vilar alltså på “lösan sand”. Men moderaterna vill också försvara, eller förringa betydelsen av, beslutet genom att definiera målgruppen för boendet på ett annat sätt än vad som görs i socialförvaltningens underlag.

När företagarna i sin debattartikel beskrev målgruppen, dvs de boende med “problematisk funktionsnedsättning”, så var samtliga begrepp hämtade direkt från socialförvaltningens egna underlag. Utan undantag. I moderaternas debattartikel är det tvärtom – inga av beskrivningarna av målgruppen återfinns i socialförvaltningens underlag

De fyra moderaterna beskriver målgruppen med följande ord:

“…personer med olika typer av neuropsykiatriska diagnoser som till exempel autism, OCD, psykisk utvecklingsstörning eller liknande…”

Inget av dessa begrepp återfinns i den utredning, förstudie, som låg till grund för nämndens beslut om placering av boendet. Varken “neuropsykiatriska diagnos”, “autism”, “OCD” eller “psykisk utvecklingsstörning” återfinns i utredningen! (Inte heller “tvångssyndrom” som är ett annat ord för “OCD”.) Det finns i och för sig andra begrepp i förstudien, som t ex “psykisk funktionsnedsättning”, som kan ha liknande betydelse som något av de begrepp moderaterna använder. Men jag tycker ändå att det är beklämmande att moderaterna genom att använda “nya” ord och begrepp omdefinierar den målgrupp som boendet är tänkt för. Och hade det stämt, det som moderaterna skriver i debattartikeln, är jag övertygad om att detta också hade stått i förstudien/utredningen.

Moderaterna skriver vidare:

“Det är inte tänkt att det ska vara ett boende för människor med missbruksproblematik”

Redan i sammanfattningen av utredningen står det:

“Det kan handla om svårigheter att hantera impulskontroll, missbruk, droger i kombination med kognitiv och psykisk funktionsnedsättning.”

Det moderaterna anför i debattartikeln stämmer inte. Det står om målgruppens missbruk på många ställen i underlaget…

Moderaterna fortsätter faktiskt att beskriva situationen och målgruppen med egna ord – ord som inte återfinns i socialförvaltningens underlag. Moderaterna skriver:

“…de har ett större behov av stöd och kontinuitet i vardagen. Det kan också betyda att de har ett större behov av enskildhet under vissa perioder.”

Det här står alltså inte heller i förstudien/utredningen. Under rubriken “Beskrivning av behovet” står det bara:

“Det är inte ovanligt att gruppen har svårt med sociala kontakter och att ingå i sociala sammanhang.”

Moderaterna har således “utvecklat” socialförvaltningens skrivning på sitt eget sätt. Det betyder inte att de har fel, men moderaternas skrivning kan faktiskt gälla väldigt många. Om beskrivningen hade varit specifik för målgruppen så hade den med all sannolikhet återgetts av socialförvaltningen.

Däremot har de rätt när de skriver att målgruppen inte har behov av gemensamhetsutrymmen. Förstudien förklarar varför, vilket inte moderaterna gör:

“Det behöver till exempel inte finnas stora gemensamhetsutrymmen för samvaro då det ofta leder till konflikter”

Jag vet inte varför moderaterna försöker mörka verkligheten och socialförvaltningens egen utredning.

Jag avslutar med att citera den formulering i förstudien/utredningen som kanske är själva grundorsaken till hela ifrågasättandet av socialnämndens beslut:

“På grund av att boendets målgrupp är personer med samsjuklighet är det önskvärt om lägenheterna inte är placerade i direkt anslutning till andra bostäder och varje lägenhet ska innehålla det som den boende behöver för att minska kontaktytorna mellan de boende.”

En gång till:

”…önskvärt om lägenheterna inte är placerade i direkt anslutning till andra bostäder…”

Det finns stora brister i den utredning/förstudie som låg till grund för beslutet i socialnämnden. Och jag har svårt att tro att företagarna i Frändefors accepterar eller övertygas av moderaternas svepande sätt att glida över frågeställningarna. Moderaterna borde nog inse detta.

==

Tidigare bloggar om Elgärde:

Företagare mot M vädjar till S

20 februari, 2021 1 kommentar

Den 27 augusti 2020 beslutade socialnämnden:

“Socialnämnden föreslår samhällsbyggnadsnämnden att starta lokalplanering för ett nytt boende för personer med problematisk funktionsnedsättning på Elgärde 1:39 och 1:40 i enlighet med förstudien daterad 2020-08-05.”

Elgärde är det nya framväxande bostadsområdet i Frändefors. Detaljplanen för området uppdaterades 2017 och avsåg att lägga en grund för ett framtida stationssamhälle i Frändefors. Elgärde beräknas fullt utbyggt kunna få uppskattningsvis 40-80 nya bostäder. Dessutom bor det redan nu mycket folk alldeles i närheten av den föreslagna placeringen av boendet för personer med problematisk funktionsnedsättning. Det har nyligen också byggts fem hus på tomter precis bredvid det tilltänkta boendet.

Beslutet att placera ett boende i Elgärde för personer med problematisk funktionsnedsättning hade inte föregåtts av varken information, dialog eller diskussion – i varje fall inte med de som berördes av beslutet. Däremot tog debatten fart och blev desto intensivare efter beslutet. Det fick till och med socialnämnden att ompröva det.

Ordförande Dan Nyberg (S) föreslog i oktober att nämnden skulle upphäva beslutet från i augusti. Förslaget röstades ner efter att en socialdemokrat var frånvarande och ersattes av en moderat. Och en annan socialdemokrat inte följde partilinjen utan röstade med moderaterna. (Se “Beslut: Elgärde!”.)

Det innebar att beslutet inte följde de majoritetsförhållanden som råder i kommunen och i socialnämnden. Socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet skulle i “normala fall” tillsammans med sverigedemokraterna och medborgarpartiet haft majoritet och därmed upphävt beslutet.

Nu borde kanske inte denna typ av ärende ha varit en partifråga, i varje fall inte som den utvecklades. Istället borde kanske enskilda ledamöter ha tagit så att säga personlig ställning och motiverat sitt sätt att rösta. (Så kanske det skulle vara i betydligt fler politiska ärenden…) Det handlade ju om en på många sätt “känslig” fråga, där så att säga rättmätiga intressen stod mot varandra. Och då gäller det att som enskild ledamot vara lyhörd, “open-minded” och väga argumenten mot varandra.

Debatten om Elgärde fortsätter i media. Dock inte i TTELA utan i Melleruds Nyheter. I förra veckans nummer hade 10 företagare från Frändefors skrivit på en debattartikel – “Öppet brev till politiker i Vänersborg”. (Se Melleruds Nyheter.)

Debattartikeln börjar:

“Bästa kommunpolitiker, det är med oro vi företagare ser utvecklingen för det boende socialförvaltningen planerar på Elgärde i Frändefors. Målgruppen beskrivs i underlagen som personer med komplex beteendeproblematik och utmanande beteenden. Diagnoserna kan ändras över tid beroende på medicinering och missbruk. Målgruppen beskrivs också som den tyngsta och svår att placera. Traditionella gruppbostäder fungerar inte då de stör grannar och personal samt att det kan förekomma våld.””

Om det är någon som anser att företagarna “målar fan på väggen” så kan jag konstatera att samtliga de beskrivningar som företagarna använder om målgruppen, dvs de boende med “problematisk funktionsnedsättning”, är hämtade direkt från socialförvaltningens egna underlag. Utan undantag.

Jag vill passa på att nämna detta för att jag själv har fått en viss kritik för ordvalen kring målgruppen. Jag kommenterade då så här:

“Allt jag skriver om målgruppen är taget direkt från socialförvaltningens egna underlag, oftast är det ju till och med rena citat. För att återigen ta ett exempel. Det är i förvaltningens egen förstudie/utredning som det står: “På grund av att boendets målgrupp är personer med samsjuklighet är det önskvärt om lägenheterna inte är placerade i direkt anslutning till andra bostäder.””

Jag kan väl ibland tycka att det vore bra om man läste på innan man kritiserade.

Företagarna skriver vidare i debattartikeln:

“Som företagare har vi haft tillräckligt av elände med inbrott och annat och behöver inte mer. Vi vill hellre ägna oss åt vår verksamhet och utveckla samhället.”

De 10 företagarna är inte helt obekanta med skeendet i socialnämnden… Det är också anledningen till att jag skriver denna blogg. De avslutar debattartikeln:

“Beslutet drevs igenom i socialnämnden av oppositionen med Moderaterna i spetsen tack vare en röra av ersättare då manfallet var stort den aktuella dagen. Vi ber därför den styrande majoriteten med Socialdemokraterna i spetsen att samla leden och stoppa beslutet om boendet på Elgärde. Om närvaron är bättre fixar ni det. Tack från några företagare i Frändefors.”

Det är inte ofta man ser företagare rikta en sådan här tung kritik mot moderaterna, samtidigt som de vädjar till socialdemokraterna… Det har nog aldrig hänt i kommunen – inte i Frändefors i varje fall.

Det blev en tuff början för det nya kommunalrådet Henrik Harlitz (M). Han tillträdde ju kommunalrådstjänsten vid årsskiftet, då han efterträdde frändeforsbon Gunnar Lidell (M). Harlitz var ju som bekant 1:e vice ordförande i socialnämnden när besluten om Elgärde fattades i höstas.

Det måste vara en mardröm för ett moderat kommunalråd att ha ortens företagare mot sig.

 

PS. Den 27 februari svarade moderaterna på denna debattartikel – ”M svarar företagarna i Frändefors”.

Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)

13 februari, 2021 1 kommentar

Igår fredag lämnade Pontus Gläntegård (V) och jag (V) in en motion till onsdagens kommunfullmäktige. Motionen, som har rubriken “Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts” (och kan läsas på gårdagens blogg; se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”), syftar naturligtvis till att blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand ska slippa att betala tillsynsavgiften i strandskyddsärendet. Byggnadsnämnden ansåg ju att Jonas ska betala 18.000 kr – trots att han inte hade gjort något fel.

Döm sedan av min förvåning när jag fick se att Gunnar Lidell (M) också hade lämnat in en motion i precis samma ärende – och i samma syfte! (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Men det är bra, tre personer, två motioner, två olika partier med ett syfte kan väl ha stora chanser att så småningom få reglerna ändrade.

Om det nu behövs ändras på regler kring tillsynsavgifter i strandskyddsärenden…

Låt mig förklara.

Pontus Gläntegård började redan vid arbetet med motionen att fundera på om det ens var möjligt för kommunen att tvinga en oskyldig person att betala 18.000 kr i böter – utifrån kommunens egna regler. Han började titta i olika kommunala dokument. Och hittade faktiskt en intressant paragraf i ett av dem. Och jag började kolla vidare med att bland annat granska de hänvisningar som byggnadsnämnden hade gjort när den motiverade beslutet. (Som Gläntegård reserverade sig mot i byggnadsnämnden.)

Vi har kanske inte kommit fram till något hundra procent säkert svar och därför tänker vi inte heller återkalla motionen. Men det vi har kommit fram till är, tycker jag, tämligen uppseendeväckande.

Byggnadsnämndens beslut i januari om blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjordens strand lydde i sin helhet (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (4/4)”):

“* Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.
* Nämnden beslutar att fastighetsägaren ska betala en avgift på 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Storleken på avgiften bestäms enligt taxa fastställd av Kommunfullmäktige 2019-10-23 § 128.
* Beslutet fattas med stöd av 26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Den andra punkten handlade om taxan. Det hänvisas till den Plan- och bygglovstaxa som kommunfullmäktige antog den 23 oktober 2019. Beslutet i fullmäktige var “enkelt”, det löd nämligen, kort och gott:

“Kommunfullmäktige antar den reviderade plan- och bygglovstaxan.”

En av anledningarna till revideringen var enligt underlaget att:

“de inledande bestämmelserna i taxan är otydlig eftersom den inte hänvisar  till prövning och tillsyn i enlighet med miljöbalkens bestämmelser.”

Visst, är något otydligt så är det bra att det ändras och blir tydligare. I de inledande bestämmelserna i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan står det sedan:

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB [=miljöbalken; min anm] 27 kap 1 § för Strandskyddsdispens samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Det här är det enda som står i dokumentet om strandskydd, förutom att avgiften för strandskyddsdispens finns med i en tabell (se bild).

Men det var alltså ytterligare en hänvisning, till miljöbalkens 27 kap 1 §. Där står det:

“Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för
1. prövning och tillsyn enligt denna balk…”

Kommunfullmäktige är en av de myndigheter som får meddela föreskrifter. Vi är alltså tillbaka i kommunen igen. Men då är frågan, och det är en viktig fråga – vilket dokument som kommunfullmäktige har beslutat om ska vi då titta i? Det finns nämligen två dokument, den tidigare nämnda – reviderade plan- och bygglovstaxan. Och ett helt annat dokument – ”Taxa Enligt miljöbalken”.

”Taxa Enligt miljöbalken” antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 22 november 2017 – och har inte ändrats sedan dess. Det låter väl rent spontant som om denna taxa är ett direkt resultat av miljöbalkens 27 kap 1 §, som det hänvisas till ovan:

föreskrifter om avgift för … prövning och tillsyn enligt denna balk”

Och Jonas ärende har ju prövats enligt miljöbalken. Det framgick ju av beslutet i byggnadsnämnden. Beslutet (se citat ovan) fattades ju med stöd av:

“26 kap 1 § miljöbalken (MB) och hänvisning till strandskyddsbestämmelserna i 7 kap. MB.”

Miljöbalken alltså… 

Och tittar man rent formellt på det hela så stod det ju i själva den reviderade plan- och bygglovstaxan (se citat ovan):

“Enligt denna taxa erläggs avgift enligt MB…”

Miljöbalken, igen…

Som jag ser det så måste det vara ”Taxa Enligt miljöbalken” som gäller. Hela begreppet strandskydd behandlas ju i miljöbalken och inte i t ex Plan- och bygglagen. Och denna lag, PBL, har ju för övrigt inte alls använts i ärendet Jonas.

Som jag ser det – strandskydd=miljöbalken.

Är det någon som ser det på något annat sätt? Ja, förutom byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg då… Men jag är alltså inte hundra procent säker, jag vill slå fast det. Men om det finns två olika dokument, som så att säga skulle kunna gälla, borde ju byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden nämna detta någonstans i underlaget – och berätta varför de har valt det ena dokumentet framför det andra. Det har ingen av dem gjort.

Frågan om vilket dokument som gäller och vilket vi ska titta i när det gäller Jonas ärende är nämligen avgörande.

Så här står det i § 3 av den av kommunfullmäktige den 22 november 2017 beslutade ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Öhhh….?

Det var ju precis det som Länsstyrelsen skrev när de avskrev strandskyddsärendet mot Jonas den 27 oktober 2020:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

Det står alltså precis detsamma i Vänersborg kommuns ”Taxa Enligt miljöbalken”, som kommunfullmäktige har antagit:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Som jag ser det talar detta starkt för att byggnadsnämnden faktiskt har fattat ett felaktigt beslut. Och i så fall skulle byggnadsnämnden aldrig ha krävt att Jonas skulle betala 18.000 kr. För mig står det därför klart att nämnden snarast måste återkalla beslutet.

Jag menar, står det så i ett av fullmäktige antaget dokument så är ju det minsta man kan begära att förvaltningen upplyser “den anklagade” Jonas om detta! Och sen naturligtvis också, att nämnd och förvaltning följer fullmäktiges beslut.

Och har jag rätt i mitt resonemang, jag är ju amatör på området som bara läser formella dokument, så borde den eller de på byggnadsförvaltningen som inte tillhandahåller riktiga underlag till nämndens politiker ta konsekvenserna av sin okunskap…

Fast innan jag avslutar bloggen, det är faktiskt en sak till som inte stämmer…

Så sent som den 18 november förra året, 2020, beslutade kommunfullmäktige  om ytterligare en revidering av plan- och bygglovstaxan. Dock utan att samtidigt upphäva den gamla. Som är brukligt vid sådana här beslut. Det betyder egentligen, som jag ser det, att kommunen har två plan- och bygglovstaxor…

Det som naturligtvis är extra pinsamt, eller borde vara, för byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen, är att nämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till den äldre versionen av plan- och bygglovstaxan… Och det här beslutet av fullmäktige har för övrigt inte heller den paragrafbeteckning som byggnadsnämnden hänvisar till… Detta fullmäktigebeslut har § 158…

Därför undrar jag, när jag konstaterar att byggnadsnämnden i sitt beslut om Jonas hänvisar till en taxa som inte antogs vid det datum som anges i beslutet, om beslutet att Jonas ska betala 18.000 kr ens är giltigt. Eller lagligt…

Det här med datum och paragrafer, som myndighetsbeslut hänvisar till, är viktiga för rättssäkerheten. Om personer t ex vill överklaga beslut, vilket är en laglig rättighet, så måste de veta vilka föreskrifter och paragrafer som ligger till grund för besluten. Om dessa då är felaktiga… Jag har svårt att tro att sådana här beslut kan vara lagliga. Men det borde vara en fråga för kommunens jurister.

I den senaste versionen av revideringen, som tydligen inte byggnadsnämnd eller -förvaltning har läst, fast den gäller från den 1 januari år, har det för övrigt ändrats i de “Inledande bestämmelser” som jag citerade ovan. Nu står det:

“Avgift erläggs enligt 27 kap. 1 § MB för: Prövning samt tillsyn enligt miljöbalken.”

Ordet “prövning” har lagts till och ordet “strandskyddsdispens” har strukits. Som jag ser det, så har dessa ändringar emellertid ingen betydelse för det resonemang som förs ovan.

Beslutet att tvinga Jonas att betala en avgift för tillsyn i strandskyddsärende trots att han inte har gjort något fel är häpnadsväckande. Det strider mot människors moral och rättsmedvetande. Och mycket tyder alltså också på att byggnadsnämnden inte har följt de regler som fullmäktige har beslutat och kanske inte ens de lagar som är aktuella.

Jag påminner igen om § 3 i ”Taxa Enligt miljöbalken”:

“Avgift enligt denna taxa tas inte ut för: 1. Tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig obefogat.”

Det ser ut som om byggnadsnämnden och dess förvaltning har gjort många fel på en och samma gång. Och hade det inte varit för att en pensionär i Hästefjorden måste betala 18.000 kr på grund av alla fel så hade man kunnat skratta åt eländet…

Slutsatsen kan bara bli en:

Byggnadsnämnden måste snarast återkalla beslutet om avgiften!

===

KF: V-motion om strandskyddsavgift

12 februari, 2021 2 kommentarer

Det kan väl knappast ha undgått någon bloggläsare att jag har skrivit fyra längre bloggar om ”Jonas” och hans blåbärsodling vid Hästefjordens strand. Och om hur byggnadsförvaltningen gjorde livet mycket surt för Jonas i över ett års tid… (Se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Byggnadsnämnden avskrev slutligen ärendet i januari i år:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att byggnadsnämnden inte ansåg att Jonas hade gjort något fel, så beslutade samma nämnd att Jonas skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet. Det strider mot all logik och förnuft att en oskyldig person ska tvingas betala ”böter”. Ja kanske inte byggnadsnämndens då… Fast två ledamöter i nämnden reserverade sig mot beslutet att Jonas skulle betala. En av dem var Vänsterpartiets ledamot Pontus Gläntegård.

Utifrån Gläntegårds reservation, och till viss del mina bloggar, har Gläntegård och jag skrivit en motion. Motionen har rubriken ”Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts”.

Motionen lämnades in idag. På onsdag ska kommunfullmäktige ”behandla” den. I det här skedet innebär det att motionen bara kommer att remitteras till kommunstyrelsen och antagligen också byggnadsnämnden. I dessa corona-tider med specialregler i fullmäktige så kommer jag (Gläntegård sitter inte i fullmäktige) inte ens att få presentera motionen, som annars är praxis. Däremot lär det bli debatt när motionen så småningom har blivit utredd av kommunens tjänstemän och så att säga kommer tillbaka till politikerna.

Här nedan följer motionen. (Du kan också ladda ner motionen i pdf-format här.)

(OBS! Kolla också mitt PS!)

===

Motion till kommunfullmäktige

Avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts

I slutet av 2019 tipsade en anonym person Länsstyrelsen om att en kommuninvånare i Vänersborg hade brutit mot strandskyddslagstiftningen. Länsstyrelsen vidarebefordrade tipset till Vänersborgs kommun. Knappt ett år senare beslutade Länsstyrelsen för egen del att:

“inte vidta någon ytterligare tillsynsåtgärd med anledning av inkommet klagomål.”

Och eftersom klagomålet avskrevs så beslutade Länsstyrelsen:

“Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.”

I januari i år gick byggnadsnämnden på samma linje i strandskyddsärendet som Länsstyrelsen och beslutade att:

“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Trots att ärendet avskrevs så beslutade en oenig byggnadsnämnd att den anmälde personen skulle betala 18.000 kr för tillsyn i strandskyddsärendet.

En kommuninvånare hade alltså blivit anmäld av en anonym person. När det sedan visade sig att den anmälde inte hade gjort något fel, så fick han ändå betala 18.000 kr… Det lär strida mot de flestas rättsuppfattning.

Kommunens beslut innebär att den anonyme personen kan tipsa byggnadsnämnden direkt eller via Länsstyrelsen ytterligare en gång, om att samma person har brutit mot strandskyddslagstiftningen. Och även om kommunen efter tillsyn konstaterar att inget fel har begåtts, kan kommunen ännu en gång ta ut en tillsynsavgift. Den oskyldigt anmälde kan alltså återigen få betala 18.000 kr… Det här kan man med nuvarande taxeregler upprepa hur många gånger som helst.

Det finns således inget som hindrar att Vänersborgs kommun används som slagträ när t ex grannar eller andra anmäler varandra av okynne bara för att de vet att myndigheten då tar ut en avgift av den anmälde.

Det kan inte vara rimligt att ta ut avgift av dem som inte har gjort något fel. Precis som polisen vid en trafikkontroll inte tar ut avgift om man inte kört för fort eller inte är onykter när man kör. Givetvis kan man ta ut en avgift av dom som har gjort fel. I de fall där någon gjort fel men hinner rätta innan tillsynen är utförd i ärendet bör en skälighetsbedömning göras om avgift ska utgå.

Vi tycker att kommunen bör initiera ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen. Vänersborgs kommun borde se och lära av hur Länsstyrelsen resonerar när det gäller hur avgifter för tillsyn ska hanteras när klagomål visar sig vara obefogade.

Kommunen bör avskaffa taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen om inget fel har begåtts.

Vi yrkar att:

  • kommunen initierar ett arbete med att ändra taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen.
  • ändringar i taxan ska gälla från och med 1 januari 2021.

Vänersborg 2021-02-11

Stefan Kärvling och Pontus Gläntegård
Vänsterpartiet

===

PS. OBS! När jag precis skulle publicera den här bloggen så tog jag en koll i diariet för att se om motionen hade blivit diarieförd. Och vad får jag se? I diariet fanns ytterligare en motion om precis samma sak! Den motionen var skriven av det fd kommunalrådet Gunnar Lidell (M). Motionen yrkar:

”Kommunfullmäktige beslutar att ge Byggnadsnämnden i uppdrag att snarast revidera Plan-och bygglovstaxa med inriktningen:
– att anonyma anmälningar gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner ska anses vara obefogade och därmed skall ingen tillsynsavgift belasta aktuell verksamhetsutövare.
– att anmälningar från identifierad tredje part gällande MB och PBL vilka avskrives och inte föranleder föreläggande om vite eller andra sanktioner skall anses vara obefogade, men då skall den anmälande parten faktureras tillsynsavgiften för ärendet.
– att revideringen av regelverk och taxa skall gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021.”

Du kan ladda ner Gunnar Lidells motion här.

===

%d bloggare gillar detta: