Arkiv

Archive for the ‘Wargön Innovation’ Category

KS (27/1): Besluten

28 januari, 2021 1 kommentar

Det blev en snabb blogg igår om ett av ärendena på på gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen. (Se “Bifall till V-yrkande!”.) Jag var liksom bara tvungen att berätta. Det var ju en stor politisk händelse, i varje fall för Vänsterpartiet – och för mig. Utgången gav nämligen en viss personlig tillfredsställelse…

Själva beslutet, då alla partier utom de styrande i S+C+MP biföll mitt yrkande, hade föregåtts dels av en längre föredragning av tjänstemännen och dels en diskussion. Tjänstemännen på kommunstyrelseförvaltningen var inte bara emot både motionen och mitt yrkande, jag upplevde att de faktiskt även argumenterade emot yrkandet. Det blev lite så att oppositionen framförde frågor och åsikter och fick svar, inte av de styrande politikerna, utan av tjänstemännen.

De som ställde flest frågor, fler än jag, var moderaterna Lena Eckerbom Wendel och Dan Åberg. Det handlade till stor del om vi politiker i kommunstyrelsen tillhörde allmänheten eller myndigheten.

Lena Eckerbom Wendel (M) frågade:

“Är jag som är med i kommunstyrelsen på insidan eller på utsidan av myndigheten?”

Dan Åberg hade sin åsikt helt klar:

“Vi förtroendevalda ingår i myndigheten.”

Och det var nog så att tjänstemännen fick medge att politikerna i kommunstyrelsen ingick i myndigheten. Och Eckerbom Wendel frågade när hon då fick se handlingar, medan Åberg, som också sitter i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU), sa:

“Jag anser att jag inte gör fel om jag skickar handlingar från KSAU till andra.”

Det kom ingen kommentar till påståendet, förrän jag upprepade det som en fråga. Då sa en av juristerna att Åberg som ledamot i KSAU får dela handlingarna med sina partikamrater.

Det fick Eckerbom Wendel att utbrista:

“Nu blir jag förvirrad. Till partikamrat utanför myndigheten?”

Och då blev slutsatsen att en ledamot i KSAU fick det – och också till politiker i andra partier… Det var egentligen i detta läge som jag bestämde mig för att förtydliga mitt yrkande. För nu stod det helt klart att det inte fanns några juridiska hinder från att ledamöterna i kommunstyrelsen kunde få alla handlingar samtidigt som ledamöterna i KSAU.

“VSB”, som mattelärarna säger. “Vilket skulle bevisas.”

Fast kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C), som båda sitter i KSAU, stretade emot. De tyckte att oppositionen borde förstå att det är så här den parlamentariska demokratin fungerar. KSAU var valt av kommunstyrelsen som i sin tur var vald av kommunfullmäktige. Och då fick t ex Vänsterpartiet inse att partiet inte fick all information samtidigt som betongpartierna (ordet betong använde de dock inte) eftersom ingen valde oss till att sitta med i KSAU. Skulle V få handlingarna samtidigt, så sattes tydligen den representativa demokratin ur spel.

Det kanske mest var det nyblivna kommunalrådet Mats Andersson (C) som stod för den här åsikten. Han drog slutsatsen att om mitt yrkande gick igenom så kunde vi lika gärna avskaffa KSAU. Det var nog inte många som begrep sig på den slutledningen. Inte jag i varje fall. Det kändes lite som att Andersson som nyblivet kommunalråd ville ha något slags kunskapsmonopol gentemot oppositionen i allmänhet och Vänsterpartiet i synnerhet.

Det här var väl egentligen den enda gången under sammanträdet som det strömmade lite adrenalin i kretskort och nätverkskablar. Ja, kanske vid ett tillfälle till. Men då handlade det inte om något beslut. Det var Harlitz som blev något upprörd över kunskapsresultaten på gymnasiet. Men det ska jag ta i en senare blogg.

Ok, hittills har det i stort sett bara varit en slags repetition av det beslut som jag redogjorde för igår. Och som har framgått tidigare ska detta ärende till kommunfullmäktige för ett slutligt ställningstagande…

Det fattades också en del andra beslut av KS.

Kommunstyrelsen föreslog fullmäktige att medge en:

“tillfällig avgiftsfrihet under 2021 för markupplåtelse gällande uteserveringar och butiker som önskar flytta ut varor under kontrollerade former, samt för de avgifter som socialnämnden tar ut för tillsyn enligt alkohollagen av restauranger.”

Det hoppas vi att fullmäktige medger. Det är ett litet men kanske viktigt stöd. För kommunen handlar det om en dryg halvmiljon kr.

Kommunstyrelsen beslutade om en ny “Pensionspolicy” och en ny “Policy för reducering av personal i samband med verksamhetsförändringar”. Det handlade egentligen enbart om redaktionella ändringar, förenklade och tydligare skrivningar samt uppdateringar på grund av att lagar förändrats. Det fanns knappast några innehållsmässiga förändringar. Det sa i varje fall förhandlingschef Kent Johansson som gjorde sitt sista framträdande inför kommunstyrelsen igår. Vad jag förstår så är det en pensionering som hägrar för Johansson. Hans efterträdare heter för övrigt Ronja Morales Nilsson, och hon passade på att presentera sig för kommunstyrelsens ledamöter. 

Kommunstyrelsen öppnade också plånboken, dvs förfogandeanslaget, för en del utgifter. Så avsattes 4 milj kr för IT-säkerhet/IT-informationssäkerhet. Innan beslutet så fick kommunstyrelsen en väl förberedd föredragning. Jag vet inte om KS förstod allt, eller något. Men det lät förtroendeingivande och mycket kunnigt. Jag tror att vänersborgarna kan vara ganska säkra på att IT-enheten verkligen har behov av pengarna.

Kommunstyrelsen beslutade också om projektpengar till “Leader Längs Göta Älv”, “Leader Framtidsbygder” och “Stiftelsen för Dalslands kanals framtida bestånd”. Det handlade bara om sammanlagt 606.284 kr. Besluten togs utan diskussion. Som är det gängse tillvägagångssättet i kommunstyrelsen…

Vidare beslutade KS som väntat att ställa sig positiv till att Byggnadsnämnden ger planbesked för ändring av del av detaljplan för Hamnen och Ronnums herrgård i Vargön. Det är som bekant samhällsbyggnadsförvaltningen, Fastighet och service, som har inkommit med en planansökan till byggnadsnämnden. Syftet med den är att en ny detaljplan ska utarbetas som ska göra det möjligt att det riva Holmens gamla huvudkontor. I nuvarande plan är det rivningsförbud. Mitt samvete hindrade mig från att ställa mig bakom beslutet. Därför anmälde jag att jag inte deltog. Fegt? Ja kanske. Nu ligger bollen hos byggnadsnämnden.

Det var också en del ärenden, mestadels typ information och delårsrapporter (Fyrbodals kommunalförbund och Kunskapsförbundet Väst) mm, där kommunstyrelsen endast noterade informationen. Som det heter. Eller föreslog kommunfullmäktige att notera informationen när ärendet kommer dit… KS ställde sig också bakom uppföljningen av internkontroll samt fastställde kommunstyrelseförvaltningens verksamhetsplan för 2021.

Förutom besluten så var det som jag har nämnt tidigare en oerhörd mängd information under sammanträdet. Jag tänkte komma till en del av denna senare.

PS. Jag noterar att Lutz Rininsland har kommit igång med bloggandet igen efter några veckors uppehåll – se ”En viktig markering”.

KS (27/1) Mål, Holmens kontor, Malöga mm

26 januari, 2021 Lämna en kommentar

Imorgon sammanträder kommunstyrelsen (KS) för första gången år 2021. Mötet hålls återigen på “riktig” distans. Det betyder att personer som undertecknad kan delta hemifrån. Det tackar jag ordförande Benny Augustsson (S) för.

Det blir ett mycket långt sammanträde, antagligen fram till åtminstone 4-5-tiden på eftermiddagen. Ärendelistan är lång och det är framför allt alla informationspunkter som kommer att dra ut på tiden.

Morgondagens dagordning ser ut så här:

I tre tidigare bloggar (se “Motioner om ökad demokrati” del 1, del 2 och del 3) har jag utförligt beskrivit ärende 25, ”Uppdrag – lika villkor till allmänna handlingar för förtroendevalda”.

Som sagt, det är en hel massa information. Och så ska kommunstyrelsen, precis som barn- och utbildningsnämnden och de andra nämnderna, ha en workshop. Det handlar naturligtvis om framtagande om kommunens nya varumärkesplattform – vem som nu har bestämt att kommunen behöver det… (Se “Behöver Vänersborg ett nytt varumärke?”.) Workshopen lär ta mellan 60-90 minuter…

Informationen återfinns under ärende 3:

Några informationpunkter tycker jag är lite extra intressanta.

Det blir information om “Kommunstyrelsens verksamhetsplan och detaljbudget 2020”. Det är också ett ärende som ska beslutas senare på dagen. I mål- och resursplanen (budget 2021) beslutade kommunfullmäktige om nya inriktningsmål samt nya förväntade resultat för kommunstyrelsen. Det är alltså ett resultat av den överenskommelse som de 6 betongpartierna (S+C+MP+M+L+KD) kom överens om i november förra året. (Se “Budget 2021” – 1 “BUN” och 2 “Övriga nämnder”.)

Enligt min mening är målen och de förväntade inriktningsmålen enbart pappersprodukter – till intet förpliktigande. Eller vad sägs om kommunstyrelsens inriktningsmål:

“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier.”

Samtidigt som budgeten innehöll ytterligare besparingar för barn- och utbildningsnämnden… Som dessutom hade tvingats att reducera antalet anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen med 40 personer förra året (2020) jämfört med året innan. Nä, tydligen kan detta göras med färre personal. Aktiviteten för att nå målet är nämligen:

“Föreslå och stödja arbetsstrategier utifrån forskningen om trygghet i skolan för att nå fullföljda studier.”

Ja, ja… Det inger nog respekt ute på förskolor och skolor runt om i kommunen… (Någon kanske hävdar att bygget av t ex nya förskoleavdelningar i Brålanda är ett resultat av inriktningsmålet. Jag tvivlar dock på det.) Det går att ta betydligt fler exempel på att de olika målen och förväntade resultaten är pappersprodukter för att ha “ryggen fri”, och visa att man gör något. Typ…

Kommunledningen ställer stora förhoppningar på Fyrstads Flygplats. Men i Trafikverkets rapport, som kom i mitten av 2020, föreslogs en utökning från nuvarande 10 beredskapsflygplatser. Det visade sig emellertid att flygplatsen i Trollhättan-Vänersborg inte fanns med varken bland “original-10” eller i förslaget om utökning. Ja, flygplatsen nämns inte överhuvudtaget. Efter påstötning från SKR går statliga medel dock till Trollhättans flygplats under innevarande månad och till slutet av februari, i pandemin tecken.

Vi får höra vad informationen ger. Jag tror inte framtiden är särskilt ljus för flygplatsen ute vid Malöga.

Informationen om “Lokalförsörjningsunderlaget” ska bli intressant liksom ekonomichefens information om det preliminära bokslutet. Hur stort överskott blev det egentligen förra året med alla oväntade statsbidrag? Jag ser också fram emot att få veta mer om pensionspolicyn och “Policy för reducering av personal i samband med verksamhetsförändringar”. Jag kan alldeles för lite om de här frågorna. Och eftersom vi med dagens rutiner får handlingarna så sent (sent i torsdags), så har jag inte heller hunnit med att få information från de i Vänsterpartiet som kan sådana här saker på riksnivå.

Det finns säkert mycket att lära sig av all information. Jag hade egentligen önskat att alla politiskt förtroendevalda i hela kommunen, och även intresserade invånare, hade fått möjlighet att lyssna på föredragningarna. Som det nu är ska ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen lyssna och lära – för att sedan förmedla lärdomarna vidare. Det hade varit bättre att alla intresserade hade fått informationen direkt, utan ”mellanhand”.

Och så hade kommunstyrelsen kunnat diskutera politik istället…

Några beslut ska fattas av kommunstyrelsen framåt sena eftermiddagen. I flera ärenden ska KS också rösta fram beslutsförslag till kommunfullmäktige, som då har det slutliga avgörandet.

KS ska besluta att 4 milj kr ska avsättas för IT-säkerhet/ IT-informationssäkerhet. Med tanke på pandemin och att allt fler anställda, och politiker, tvingas arbeta på distans så kan de pengarna tyckas vara befogade.

Och så var det då Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888. Byggnaden gömmer sig under ärendet “Planuppdrag för ändring av del av detaljplan för Hamnen och Ronnums herrgård i Vargön”. Det är samhällsbyggnadsförvaltningen, Fastighet och service, som har inkommit med en planansökan. Syftet med en ny detaljplan är att det ska bli möjligt att riva gamla huvudkontoret. I nuvarande plan är det rivningsförbud.

Jag har skrivit om kontorsbyggnadens öde i ett flertal bloggar, nu senast i “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen” (i bloggen finns länkar till andra bloggar om Holmen).

Det är stor synd och skam hur kommunen har misskött byggnaden. Den har förfallit i många år, nästan så att man kan misstänka att det har skett medvetet. Byggnaden blev efterhand sönderslagen och vandaliserad. Och den 22 maj förra året brann kontoret slutligen upp. Den gamla anrika byggnaden totalförstördes, endast tegelväggarna blev kvar. En återuppbyggnad skulle enligt en utredning uppgå till ca 30 milj kr. Det är mycket pengar, är det för mycket pengar? Det tycker samhällsbyggnadsförvaltningen och det verkar också vara de styrandes åsikt. Med all sannolikhet kommer kommunstyrelsen imorgon att ge grönt ljus för en rivning.

Det kan man kan fundera på är hur kommunen skulle ha ställt sig till förslaget om det hade varit en privat fastighetsägare som hade misskött byggnaden på detta viset. Skulle kommunstyrelsen då bara acceptera det och låta ägaren riva den? Jag tvivlar. Man kan också fråga sig om kommunen har uttömt alla möjligheter – har kommunen t ex försökt att sälja byggnaden? Det kanske vore någon som för en billig penning skulle vilja överta och renovera kontoret? Det finns ju faktiskt exempel på att det finns företag som kan tänka sig sådana projekt. I Trollhättan hände det med en gammal kraftstation kallad “Rucklet”. (Se “Den provisoriska kraftstationen”.) Försöka duger, kan man tycka, innan man river kontorsbyggnaden – som är ett monument över en tidsepok och som har betytt så mycket för Vargön.

Kommunstyrelsen ska också “dela ut” lite projektpengar till “Leader Längs Göta Älv”, “Leader Framtidsbygder” och “Stiftelsen för Dalslands kanals framtida bestånd”. Det handlar dock bara om “småpengar”, sammanlagt 606.284 kr. Förhoppningsvis kan satsningen på sikt ge mångdubbelt tillbaka till kommunen.

Ja, det var de flesta ärenden som ska avgöras på morgondagens KS. Det finns säkerligen anledning att återkomma med mer information om både vad ledamöterna fick lära sig och vilka beslut som fattades.

Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen

29 december, 2020 7 kommentarer

I höstas lades utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” fram. Jag har skrivit om den i två bloggar. (Se “Fastighetsutredningen (1/2)” och “Fastighetsutredningen (2/2)”.) 

Utredningen innehåller mycket fakta och är som jag ser det väldigt uttömmande, kanske en av de bästa och mest intressanta kommunala utredningar som jag har läst. Den tar också upp ett stort antal enskilda fastigheter, där det under varje objekt beskrivs byggår, yta, fastighetsbeteckning, nuvarande hyresgäster, underhållsplan, övrig information som är relevant samt objektets resultat under 2018 och 2019. Det finns mycket intressant att läsa kring enskilda objekt och också flera ganska häpnadsväckande omständigheter. Så beskrivs t ex att inga skriftliga hyresavtal för Rösebo bygdegård har hittats och på Viksängen vet man inte vilken fastighet kommunen egentligen äger. Bara för att nämna två saker.

TTELA har tagit upp utredningen (se “Nu börjar upprensningen i fastighetsträsket”) och i artikeln “Kommunen gör jätteförlust på fastigheter” har tidningen listat de enskilda fastigheterna. TTELA:s artiklar utgör en givande och lärorik läsning. Och det är inte utan att det är svårt att låta bli att fundera kring vissa av fastigheterna, även några som inte tas upp i utredningen.

I denna blogg vill jag fördjupa mig i tre av de fastigheter som beskrivs i utredningen. Jag gör dock en fördjupning utifrån utredningen, eftersom dessa fastigheters öde borde avgöras inom en inte alltför avlägsen framtid.

Norra skolan

Norra skolan tas upp i utredningen trots att det pågår kommunal verksamhet i byggnaderna – i form av grundskola. Skolan behandlas eftersom bristande och eftersatt underhåll har medfört att stora delar av byggnaden är obrukbar och att skolverksamheten därför ska läggas ner. Eleverna ska flytta till den nya skolan på Holmängen. År 2023 kommer Norra att stå tom.

Norra skolan har tillåtits förfalla under S+C+MP-styret. Den borgerliga oppositionen liksom Vänsterpartiet har förespråkat att Norra skolan måste vara kvar och även vid flera tillfällen argumenterat för investeringspengar och till och med en utbyggnad. (Även om ingen kunde föreställa sig de brister som sedan uppenbarade sig.) Det känns lite som om de styrande partierna medvetet har lämnat Norra skolan till sitt öde – för att sedan kunna lägga ner den. Och sälja den?

Kommunens skötsel av fastigheten har varit under all kritik. Det är stor skam hur de fina skolbyggnaderna med högt kulturhistoriskt värde från 1900 respektive 1916 har misskötts. Samtidigt som barn- och utbildningsnämnden har betalat en hyra för byggnaden i alla dessa år – och i den hyran ska pengar för underhåll ha ingått…

Kommunfullmäktige har i den senaste budgeten inte avsatt några pengar för en renovering, en renovering som beräknas uppgå till minst 60 milj. Det är nog tveksamt om det är värt de pengarna, skolan rymmer ju faktiskt förhållandevis få elever. De krafter som har velat lägga ner Norra skolan är på väg att lyckas.

Men eftersom skolverksamheten ska vara kvar de närmaste åren ska taken på fastigheterna bytas nu i början av 2021. Problemet med pågående läckage måste nämligen åtgärdas. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver (i ett mail till mig):

“I arbetet inför projektet så kom man fram till att oavsett om skolan kommer fortsätta drivas där den är idag eller om fastigheten säljs så är ett nytt tak en investering som höjer värdet. Det gjordes även bedömningen att det vid en eventuell försäljning inte skulle vara troligt att en ny ägare får bygga på befintliga byggnader då dessa är kulturminnesmärkta.”

Takrenoveringen beräknas kosta 5,5 milj kr.

Att lägga ner skolor är ett ärende för kommunfullmäktige men något sådant nedläggningsbeslut har inte fattats. Vi får se vad som händer med Norra skolan… (Se “BUN: Norra skolan”.)

Huvudnässkolans aula

Norra skolan har tillåtits förfalla under S+C+MP-styret. Det går att dra vissa paralleller till en byggnad inte långt därifrån. Huvudnässkolan lades ner och revs under vänersborgarnas starka motstånd – och kvar blev bara aulan. (Se “Nu går Huvudnässkolan i himlen in”.) Som förresten alldeles nyligen blev framröstad som Sveriges 15:e fulaste byggnad. (Se “Arkitekturupproret”.)

Huvudnässkolans aula har ett högt kulturhistoriskt värde men är hopplöst omodern. Den kan inte fungera som en ändamålsenlig mötesplats för t ex musik och scenkonst. Därför står den för det mesta tom och oanvänd. Vilket torde vara en typisk början på förfall. Fram till och med 2023 beräknas aulan behöva underhållsåtgärder på upp mot 800.000 kr. Kultur- och fritidsnämnden har inte heller sökt några investeringsmedel eftersom nämnden saknar möjlighet att finansiera den hyreshöjning som en modernisering och upprustning skulle innebära…

Även Huvudnässkolans aula har, liksom Norra skolan, på grund av de styrande partiernas tystnad och passivitet förpassats till glömskan. Och därifrån till, ja till vad, rivning?, är inte vägen lång… Den 5 oktober 2016 lämnade nämligen de två moderaterna Dan Åberg och Henrik Josten in en motion om aulan. I motionen anförde Åberg och Josten, och jag citerar kommunstyrelsens handlingar från februari 2018:

”att processen med utformning av kv. Läroverket och handlingsplanen för sessionssalen bör samordnas. Fler alternativ för kv. Läroverket vore därför lämpliga att ta fram. Till utredningen bör läggas ett alternativ med en modern sessionssal som även ger möjlighet till konserter, teater, utövande av kulturverksamhet i övrigt och skola.”

Det har inte hänt något. Det politiska styret, S+C+MP, har inte brytt sig om motionen, trots att kommunfullmäktige biföll den i mars 2018. (Se “KF (3): Cyklar, Huvudnäs och frikadeller”.) Oppositionen, inklusive Vänsterpartiet, hade förhoppningar om att det verkligen skulle bli en samordning mellan en ny sessionssal och ett konsert-/kulturhus, eller åtminstone en seriös utredning.

Vad som ska hända med Huvudnässkolans aula står skrivet i stjärnorna.

Holmens fd huvudkontor

En annan byggnad som Vänersborgs kommun har skött på ett inkompetent och nästan brottsligt ovarsamt sätt är Holmens fd huvudkontor i Vargön.

Kommunen köpte det gamla kontoret samtidigt som hela hamn- och industriområdet köptes av Holmen Paper år 2010. Holmens kontor var enligt uppgift välskött när det övergick i kommunens ägo. Det sägs att allt var snyggt och i ordning, väggar, tak och till och med parkettgolven. (Så här såg den gamla huvudbyggnaden på Vargöns bruk ut 2018 – se Anders Fricks drönarfilm genom att klicka här, “Huvudkontoret för Holmens bruk i Vargön”.)

Kontoret förföll sedan det hamnade i kommunens ägo. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat. Den 22 maj i år brann kontoret slutligen upp. Den gamla anrika byggnaden från 1888 totalförstördes, endast tegelväggarna blev kvar. (Se “Branden på Holmen”.)

Vad som ska hända med Holmens fd huvudkontor är det ingen som riktigt vet i dagsläget. En återuppbyggnad skulle enligt en utredning uppgå till ca 30 milj kr. Samhällsbyggnadsförvaltningen vill riva byggnaden, men byggnadsnämnden “stretar mot”. (Se “Holmen – att vara eller inte vara“.) Den menar att (ur tjänsteskrivelse den 15 december 2020):

“det kulturhistoriska intresset behöver bedömas gentemot det ekonomiska intresset vad gäller återuppbyggnad och rivning.”

Det verkar som om byggnadsnämnden vill överlåta åt kommunstyrelsen att göra denna bedömning.

Norra skolan, Huvudnässkolans aula och Holmens fd huvudkontor – man kan väl lugnt säga att kommunen inte imponerar som fastighetsägare. Objekten utgör tydliga exempel på kommunens bristande kompetens på fastighetsområdet. Fina anrika byggnader som på grund av bristande underhåll behöver renoveras för tiotals miljoner kronor – eller rivas. Norra skolan kan antagligen säljas, men finns det någon som vill köpa Huvudnässkolans aula eller Holmens gamla kontor?

Kostnaderna för skattebetalarna riskerar att bli betydligt större än de prognoser som utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring” kalkylerar med. Vi får se.

Och fortfarande finns det ytterligare några fastigheter som jag skulle vilja ta upp…

 

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

Holmen – att vara eller inte vara

4 oktober, 2020 2 kommentarer

“Att vara eller inte vara, det är frågan.”

William Shakespeares bevingade ord från Hamlet passar bra som rubrik till denna blogg. Frågan handlar om Holmens gamla huvudkontor i Vargön ska vara kvar eller inte.

För ungefär en vecka sedan skrev jag en blogg om kontorsbyggnaden. (Se “Holmen, Vargön”.) Jag var nämligen och hälsade på i Vargön och passade då på att också besöka hamn- och industriområdet. Och framför allt då det gamla förnämliga huvudkontoret. Denna ståtliga och präktiga byggnad som står där som en symbol och ett monument för Vargöns industriella epok. Och det gör byggnaden fortfarande trots att kommunen har låtit den förfalla – och eldhärjas av huliganer utan känsla för historien. Ja, den bristen på känsla verkar i och för sig också delas av flera i kommunen.

Byggnadsförvaltningen skrev om kontorsbyggnaden:

“Kontorsbyggnaden och den intilliggande porten har ett stort kulturhistoriskt värde då det är de enda kvarvarande delarna av Wargöns bruk, som var grunden för framväxten av Vargöns samhälle och utgör en viktig länk till historien.”

I bloggen förra veckan avslöjade jag också nyheten att byggnadsnämnden vägrade låta samhällsbyggnadsnämndens riva byggnaden.

Så här ligger det till.

Vänersborgs kommun genom samhällsbyggnadsnämnden planerar att riva Holmens gamla kontorsbyggnad. Men eftersom en rivning avviker från detaljplanen så måste den prövas och beslutas av byggnadsnämnden. Därför lämnade samhällsbyggnadsförvaltningen/Vänersborgs kommun in en ansökan den 24 maj till byggnadsnämnden om rivningslov.

Jag har inte läst själva ansökan, jag vet inte varför den inte är med i byggnadsnämndens handlingar. Däremot finns det en sammanfattning av historien kring Holmen i underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 17 september. Där står det:

“Verksamheten Fastighet och service bedömer nu att kostnaderna som väderskyddet utgör inte kan motiveras om inga beslut att bygga upp byggnaden tas, samt att kostnaden för att återuppbygga byggnaden utan att det finns någon hyresgäst inte är försvarbara enligt de ekonomiska direktiv som Fastighet och Service har att följa. Väderskyddet är kostsamt och kommer tas ned, och detta i kombination med att byggnaden är i mycket dåligt skick och utgör en risk för allmänheten föranleder verksamheten Fastighet och service att föreslå att byggnaden ska rivas. Förslaget om rivning motiveras även av den försäljningsprocess som genomförts utan resultat.”

Man känner nästan desperationen i formuleringarna…

Inte heller denna text finns i byggnadsnämndens handlingar. Däremot ingår en annan skrivelse från samhällsbyggnadsförvaltningen, daterad den 21 september. Den har rubriken “Grunder för önskan att riva byggnaden på Bruket 8”. Det kanske bara är i denna skrivelse som “kommunen”/samhällsbyggnads motiverar sin ansökan till byggnadsnämnden, jag vet inte.

Jag citerar ur skrivelsen:

“Byggnaden på fastigheten Bruket 8 har eldhärjats och är i mycket dåligt skick. Innan branden har byggnaden stått tom och var redan innan i dåligt skick med betydande skador.”

Den fortsätter:

“Rivningsförbudet är en stark belastning för Vänersborgs kommun då en återuppbyggnad skulle uppgå till ca 30 milj enligt utförd utredning. Det som är kvar av byggnaden utgör en fara för allmänheten i sitt nuvarande skick då det finns en påtaglig rasrisk som ökar allteftersom väder och vind påverkar kvarvarande konstruktion.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser inte att det finns kvar mycket av de bevarandevärden som en gång utgjorde motiv för q-märkningen. Men förvaltningen inser också att det inte finns särskilt stora utsikter till rivning, i varje fall inte:

“om byggnaden fortfarande kan betecknas som byggnad.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen ger sig därför in i en argumentation kring Plan- och bygglagen (PBL). Den menar att kontorsbyggnaden inte längre kan definieras som byggnad:

“det som står kvar på fastigheten Bruket 8 (dvs Holmens kontorsbyggnad; min anm) inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 4 § st 4.”

Ansökan från samhällsbyggnadsförvaltningen/kommunen behandlades som ett extra ärende på byggnadsnämndens sammanträde i förra veckan, den 22 september, dvs redan dagen efter att skrivelsen med motiveringen var daterad.

En enig byggnadsnämnd beslutade:

“Byggnadsnämnden ger inte rivningslov.
Beslutet fattas med stöd av 9 kap 34 § plan- och bygglagen, PBL (2010:900).”

I underlaget till byggnadsnämndens beslut motiveras beslutet.

Byggnadsnämnden är väl medveten om branden och de skador den orsakat, och skriver:

“Den aktuella byggnaden brandhärjades i maj 2020. Enligt den tekniska rapporten är takkonstruktionen helt utplånad, byggtekniska installationer, såsom el, ventilation och rör, bedöms vara totalförstörda. I den ursprungliga byggnadsdelen från 1888, är de båda våningsplanen av trä helt utplånade, i den tillbyggda huskroppen från 1942 uppvisar stommen av betong ringa skador från branden. Utvändigt murverk bedöms vara i mycket god kondition. Brandpåverkan är obefintlig och endast lokala frostsprängningar finns i teglet. Murverksfogar är generellt också i mycket god kondition. Rapportens bedömning är att det är ett välgjort och robust hus.”

Den tekniska rapporten, som det hänvisas till, är en skadeinventering och utredning om tekniska och ekonomiska förutsättningar för att återställa kontoret. Den utfördes under våren av PE Teknik och Arkitektur. Rapporten finns med i byggnadsnämndens underlag.

Trots branden anser byggnadsnämnden att kontorsbyggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde. Nämnden menar att:

“De kulturhistoriska värdena i byggnadens exteriör är till stora delar opåverkade av branden. Tak, fönster och dörrar bedöms kunna återställas på ett sätt som överensstämmer med dess karaktärsdrag.”

Med andra ord menar byggnadsnämnden att en renovering av huset är fullt möjlig.

Det som definitivt avgjorde byggnadsnämndens ställningstagande är dock av formell karaktär och följer lagstiftningen:

“I 9 kap 34 §, PBL, finns inget utrymme för några avvikelser, rivningslov kan enbart beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan.”

Det är nämligen så att i de planbestämmelser som trädde i kraft 8 juli 2013 omfattas kontorsbyggnaden:

“av ett rivningsförbud (q1), byggnad får ej rivas och en varsamhetsbestämmelse (k), byggnadens exteriör ska underhållas så att dess karaktärsdrag beaktas.”

Rivningsförbudet kan endast tas bort om detaljplanen ändras. Och det kan samhällsbyggnadsnämnden/kommunen ansöka hos byggnadsnämnden om. Och det råder ingen som helst tvekan, inom en snar framtid kommer en sådan ansökan. Det finns redan ett beslut på det…

På sammanträdet den 17 september garderade sig nämligen samhällsbyggnadsnämnden. Nämnden räknade väl kallt med att få nej av byggnadsnämnden. I ärendet “Rivning Bruket 8, Holmens gamla huvudkontor” fattade nämndens ledamöter bland annat följande beslut:

“Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar åt Fastighet och service om att ansöka planändring gällande detaljplan (501 för hamnen och Rånnums herrgård i Vargön) för fastigheten Bruket 8 under förutsättning att byggnadsnämnden inte medger rivningsbeslut, i syfte att få rivningslov för byggnaden på fastigheten Bruket 8 (tidigare del av Rånnum 6:38).”

Notera “under förutsättning att byggnadsnämnden inte medger rivningsbeslut”…

Vem vet, det kanske redan har kommit in en ansökan om planändring till byggnadsnämnden… När Holmens gamla huvudkontor väl är rivet, vilket torde vara en tidsfråga, ämnar samhällsbyggnadsnämnden gå vidare med försäljningen av fastigheten – denna gång utan kontorsbyggnaden. Och då räknar nämnden med att det finns spekulanter.

Under tiden står de gamla anrika och traditionstyngda ruinerna helt öppna, exponerade för direkt nederbörd. Husdelar kommer att skadas allt mer, särskilt som regnvatten kan tränga ner i murverket ovanifrån så att frysskador kan uppstå. Det skriver PE Teknik och Arkitektur i sin rapport. Men samhällsbyggnadsnämndens uppfattning är alltså:

“Verksamheten Fastighet och service bedömer nu att kostnaderna som väderskyddet utgör inte kan motiveras om inga beslut att bygga upp byggnaden tas, samt att kostnaden för att återuppbygga byggnaden utan att det finns någon hyresgäst inte är försvarbara enligt de ekonomiska direktiv som Fastighet och Service har att följa.”

Det finns krafter i kommunens organisation som vill renovera Holmens gamla huvudkontor och det finns krafter som vill riva. För tydlighetens skull – alla, så vitt jag vet, är överens om att Vargporten ska bevaras. Om den ska stå kvar på samma ställe där den står nu och alltid har stått eller flyttas, det har man dock olika åsikter om.

Så frågan är följaktligen:

“Att vara eller inte vara.”

Är det värt att lägga ca 30 miljoner på en återuppbyggnad eller ska byggnaden rivas? Personligen lutar jag åt att det är för mycket pengar för att bevara ett monument från en industriepok. Men kanske skulle ruinerna få finnas kvar som ett monument över hur Vänersborgs kommun missköter sina fastigheter…

Holmen, Vargön

26 september, 2020 2 kommentarer

Så var det då tänkt att också Vänsterpartiet skulle dra igång höstens utåtriktade politiska verksamhet. Det skulle vara nypremiär för det som vi lite modernt kallar Facebook Live, förkortat “FB Live”. Det gamla namnet Röd Lördag har tydligen känts lite för gammalmodigt för några av de yngre i partiföreningen…

Tyvärr kom sjukdom på flera fronter i vägen så att det blev inget möte utanför Älgen i Vargön. Så vad göra när man hade förberett sig och laddat inför att möta upprörda vargöbor…? Jag åkte till industri- och hamnområdet istället.

Det är ingen trevlig syn som man möter i det område som förr var fullt av industriella byggnader och framför allt – liv. Nu är det bara ruiner. Som kröns av en nedbrunnen och förstörd gammal kontorsbyggnad… (Se ”Branden på Holmen”.)

Det är tragiskt. Holmen och det gamla huvudkontoret har betytt så oerhört mycket för det gamla brukssamhället och för vargöborna. Det är många i flera generationer som har fått sin utkomst från Holmens bruk. Och nu är det egentligen bara Vargporten kvar. Fast frågan är hur länge, tiden börjar nöta även på den.

Jag var inte ensam om att beskåda tegelväggarna på det som en gång var kontoret. Ett medelålders par stammande från Vargön tyckte att det var stor skam att kommunen dels lät huvudkontoret förfalla och dels inte vidtog tillräckliga åtgärder för att motverka “huliganer” från att sätta eld på byggnaden. Men så är det, och Vänersborgs kommun är väl inte direkt känd för att sköta sitt fastighetsbestånd så där jättebra… Och nu står bara de gamla väggarna kvar och minner om Holmens storhetstid.

Vänersborgs kommun drömmer likväl om att hela området ska omvandlas, leva upp och bli ett industriområde, igen, precis som förr. Kommunen köpte ju det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper år 2010 med de ambitionerna. Det kostade kommunen 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Och som grädde på moset är vissa partier så desperata på att det ska hända något i området att de är beredda att investera hundratals miljoner på en ny hamn…

I somras försökte kommunen att sälja det som återstår av kontorsbyggnaden och fastigheten den står på. Det fanns dock inga intresserade spekulanter. Det var en stor besvikelse. Samhällsbyggnadsnämnden bestämde sig därför att riva kontorsbyggnaden. Nämnden menade väl att fastigheten kanske skulle gå att sälja då. Nämnden sökte därför rivningslov.

I veckan som gick röstade emellertid byggnadsnämnden enligt mycket tillförlitliga källor (det finns fortfarande inget protokoll från mötet) enhälligt nej till samhällsbyggnadsnämndens rivningsansökan. 

Det gjorde vargöborna, som jag diskuterade med, glada. De tyckte att kommunen skulle satsa det som behövdes för att återställa byggnaden. Men de insåg också att det skulle bli dyrt för kommunen…

Men jag tror att många utanför själva tätorten Vänersborg tycker att kommunen borde lägga betydligt mer pengar på “ytterområdena”. Det har jag hört i varenda kommundel tror jag – Vargön, Brålanda, Frändefors, Väne Ryr, Grunnebo, Gestad, Sikhall, Västra Tunhem och Vänersnäs.

“Vi betalar också skatt, men vad får vi för pengarna här ute?” 

Det är en vanlig fråga, som också paret från Vargön antydde. Även om de förstod att kommunen har lagt ner åtskilliga miljoner kronor i hamnområdet. Men visst kan jag förstå att inte alla kommuninvånare alltid upplever att kommunen lever upp till sin vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Resultatet av det senaste valet kanske man kan se i detta ljus – allt fler människor protesterar med röstsedlarna mot politikerna och de etablerade partierna. Och då tänker jag naturligtvis på Sverigedemokraternas frammarsch i “ytterområdena”, dvs områdena utanför den största tätorten.

Det är nog läge att politikerna tar Vänersborgs vision på större allvar än tidigare och inser att det bor många människor utanför kommunens största tätort som också vill ha valuta för sina skattepengar. Men självklart måste politikerna samtidigt vara realister och inte lägga miljontals kronor på drömmar och rena önsketänkanden. Det vore nog bäst att riva Holmens gamla kontor, tror jag, och försöka sälja så mycket av marken som möjligt. Till vilket företag som än vill köpa…

Eller?

För övrigt anser jag att Vargporten måste bevaras.

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”.

Den 16 juni 2020 sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Ett av besluten gällde så klart försäljningen av Holmen. Nämndens beslut blev:

  1. “Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att ansöka om fastighetsbildning i syfte att stycka av ca 20.000 kvm av Rånnum 6:38 enligt bilaga.”
  2. ”Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att starta arbetet med att försälja styckningslotten och därefter återkomma till samhällsbyggnadsnämnden för slutlig beslut om försäljning.”

Det är uppseendeväckande. De punkter som finns i motiveringarna till kommunfullmäktiges återremisser den 18 mars (2020) börjar verkställas. Men motiveringarna i återremisserna är ju inga beslut, det är motiveringar, eller borde vara, till ytterligare beslutsunderlag. Särskilt den ena motiveringen verkställdes, inte helt oväntat den från Benny Augustsson (S) och de styrande, en motivering som egentligen inte ens borde ha tillåtits. En återremiss betyder, oavsett innehållet i motiveringarna, att ärendet ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut.

Det står inget specifikt om denna hantering i Kommunallagen, jag tror att lagstiftaren har tagit för givet att ett återremitterat ärende ska tillbaka till kommunfullmäktige. Men i förarbetena till den nya Kommunallagen är det desto tydligare, se t ex regeringens remiss (se här) till Lagrådet inför riksdagens beslut om ny Kommunallag:

“Återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen. Det beredande organet ska därefter bereda ärendet på nytt och lämna ett förslag till beslut i ärendet.“

Jag är därför osäker på om samhällsbyggnadsnämndens beslut är lagligt. Återremissen ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut. Jag kan inte se annat.

I protokollet till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 16 juni står det:

“Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar 2020-05-18 § 68 att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten (…) och sedan gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten (styckningslotten, handläggares edit.)”

Det är alltså kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som har gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att gå ut med en ny försäljning…

Men kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) kan aldrig ersätta kommunfullmäktige… Tror ledamöterna i KSAU det? Vilket fel i ordningen kan detta vara? Jag börjar tappa räkningen…

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ – om fullmäktige beslutar om återremiss kan inte KSAU upphäva det genom att fatta något annat beslut. Överhuvudtaget är KSAU:s befogenheter att fatta några som helst beslut, om vad som helst, ytterst begränsade.

Självklart har jag tittat i protokollet från den 18 maj när kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde. (Samhällsbyggnadsnämnden hänvisade ju dit.) Även om det “satt hårt inne”. Kommunen ville nämligen inte lämna ut denna del av KSAU:s protokoll…

Jag kan inte se annat än att KSAU:s befogenheter överskreds när det enhälligt beslutade att:

  1. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges uppdrag 2019-05-22 (§ 58) och beslut om återremittering 2020-03-18 (§ 25).”
  2. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  3. “Kommunstyrelsens arbetsutskott uppmärksammar samhällsbyggnadsnämnden på att ärendet ska återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista när försäljningen är genomförd.”

Fullmäktiges återremittering från den 18 mars nämns i och för sig, men det är allt. Att en återremiss betyder att ärendet ska tillbaka till fullmäktige låtsas man inte om – mer än att en anteckning ska göras på meddelandelistan. Men “redovisning” i form av en anteckning i meddelandelistan måste väl ha beslutats av fullmäktige? Det är makalöst och, som jag ser det, mycket tveksamt om det överhuvudtaget är ett lagligt förfarande. Hur kan KSAU tro att det står över kommunfullmäktige?

Det ska noteras att tre partier röstade för Lidells och moderaternas förslag på återremiss i fullmäktige. Dessa tre oppositionspartier, V-MBP-SD, med tillsammans 16 ledamöter i kommunfullmäktige är inte representerade i KSAU. Det är bara betongpartierna – som nu körde över nästan en tredjedel av det ordinarie fullmäktiges ledamöter. På tal om demokrati och minoritetsskydd alltså…

Jag saknar ord.

I samhällsbyggnadsnämndens underlag till beslut den 16 juni utvecklas också det som hänt sedan fullmäktige återremitterade ärendet:

“Utredning av återremisserna har fallit ut i att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges ursprungliga uppdrag (2019-05-22 § 58) och beslut om återremittering samt att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”

Det är alltså som om inget har hänt i ärendet sedan i maj 2019. Men det har det ju… Det finns inte heller någon utredning av återremisserna i handlingarna och har det gjorts en sådan, vilken det uppenbarligen har, så ska den väl rimligtvis skickas till kommunfullmäktige? Det är ju det som en återremiss handlar om, att:

“ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas.”

Utredningen har inte skickats till fullmäktige och överhuvudtaget har KSAU, och samhällsbyggnadsnämnden, bara tänkt att fullmäktige ska få ett meddelande om att försäljningen är klappad och klar…

Ja ja…

Men visst, trots att utredningen om återremisserna inte finns med i några underlag och protokoll, åtminstone inte i de som är utlagda på kommunens hemsida, så har jag efter stor möda till slut fått ut utredningen från kommunen, och läst den. (De juridiskt kunniga på kommunen tyckte först inte att utredningen, och delar av KSAU:s protokoll, var offentliga handlingar.)

Utredningen är daterad den 7 maj och underskriven av den dåvarande biträdande kommundirektören, som tillika är jurist.

Det framgår i utredningen att kommunstyrelseförvaltningen omedelbart har börjat verkställa de punkter som räknades upp i återremisserna… Snabbt kommer utredaren till slutsatsen att:

“Det kan därvid konstateras att återremissernas krav om ny försäljning inryms inom fullmäktiges ursprungliga beslut den 2019-05-22 (§ 58) och därmed ska samhällsbyggnadsnämnden vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen.”

Med den innebörd att man kan ignorera fullmäktiges beslut från mars 2020 – och att en återremiss ska tillbaka till fullmäktige. Juristen ger sig inte in i någon diskussion om lagligheten i detta förfarande, inte heller om lagligheten i att det finns två återremisser.

Sedan utvecklar utredningen hur avstyckningen av fastigheten på Holmen ska gå till, dvs det handlar om hur motiveringarna ska verkställas. Slutligen diskuteras frågan om vem i kommunen som egentligen ska besluta, och borde ha beslutat om försäljningen:

“I samband med både samhällsbyggnadsnämndens och kommunstyrelsens behandling av ärendet, har frågans strategiska natur diskuterats utifrån ett beslutsnivåperspektiv. Enligt kommunallagen 5 kap. 1 § ska fullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. Förvaltningen kan konstatera att föreslagen markyta är detaljplanelagd som industrimark. Detaljplanelagd mark för hamn lämnas därför utanför avstyckning, då det kan anses vara av strategisk karaktär beroende på eventuell framtida hamnetablering.”

Med andra ord, Samhällsbyggnadsnämnden borde ha fattat beslutet om försäljning i december 2019 på egen hand. Men varför gjorde den inte det? 

Och därmed är vi tillbaka på ruta 1…

Nästan.

Den 10 juli, mitt under semestertiderna, hade Fastighetsutskottet ett extra sammanträde. Det handlade om försäljningen av Holmens fastighet. Så klart.

Fastighetsutskottet är ett utskott under samhällsbyggnadsnämnden. Jag är inte riktigt säker på utskottets roll i det här sammanhanget och varför det har fått ärendet i sin hand. Det kan ha berott på punkt 2 i utskottets beslut som blev:

  1. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att starta en ny försäljningsprocess i egen regi avseende Holmens före detta huvudkontor och portportalen.”
  2. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att informera kommunstyrelsens arbetsutskott om att inga mäklaranbud har inkommit och att hantering av ärendet följer i övrigt enligt kommunfullmäktiges beslut att genomföra försäljningen av Holmen Bruk AB:s gamla huvudkontor”

Samhällsbyggnadsförvaltningen gick nämligen ut med en direktupphandling av mäklare – både offentligt och till tre lokala mäklare. Det kom emellertid inte in några anbud. Tydligen ville ingen mäklare åta sig att sälja fastigheten/avstyckningen, som alltså har namnet Bruket 8. Erfarenheterna av allt strul i Vänersborgs kommun när det gäller fastigheter och fastighetsaffärer förskräckte väl… Och när ingen mäklare var intresserad bestämde samhällsbyggnadsförvaltningen att sälja fastigheten på egen hand.

Och om nu kommunfullmäktiges motiveringar till återremissen av politiker och förvaltning uppfattas som beslut som ska verkställas kan jag konstatera att det är tveksamt om försäljningsprocessen borde fortsätta utan mäklare… Eller hur ska man tolka Augustssons motivering:

  • “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”

Det blev en lång blogg, i tre delar. Jag har gått igenom hela processen från 2010 då Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper – till idag. Jag har försökt att hitta varje beslut som har fattats i ärendet för att få en total och komplett bild av vad som har försiggått. Jag tror inte att jag har missat något protokoll eller någon utredning, men man ska aldrig säga aldrig.

Och nu är Holmens gamla kontorsbyggnad, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm, fastigheten Bruket 8, alltså ute till försäljning. Igen. Jag har genom alla protokoll och utredningar försökt att beskriva vägen dit, en väg som har kantats med märkliga beslutsvägar och informella beslut – och icke-beslut. Och eventuellt innehållande en mängd formella felaktigheter, och kanske till och med olagligheter. Det finns det väl i och för sig olika åsikter om, men jag har försökt att belägga mina åsikter.

Det är med andra ord som vanligt i Vänersborgs kommun. Det tycks gå bra att töja på “formaliteter” när det passar. Och effekterna och resultaten av sådana attityder och handlingar har vi sett många gånger i kommunen. Det har definitivt inte gynnat Vänersborg och dess skattebetalare. Och det tycks inte som om de som styr och har det politiska ansvaret i kommunen lär sig av alla de misstag som har gjorts i det förgångna.

Den här gången tycker jag att de styrande har krånglat till det i onödan. Om man nu kan och får uttrycka det så. Försäljningsprocessen borde inte ha varit något större problem. Jag tror faktiskt att samtliga partier är överens om att sälja mark, och Holmens gamla kontorsbyggnad. Men i Vänersborg tycks allt som har med fastigheter att göra bli fel… Det är nästan så att man misstänker att de styrande helt saknar nödvändig kompetens.

Och hela tiden står oppositionen utanför de avgörande besluten…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)

29 juli, 2020 4 kommentarer

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”.

Den 18 mars 2020 var ärendet om en försäljning av Holmens gamla huvudkontor återigen uppe i kommunfullmäktige, om än i ett decimerat “coronafullmäktige”. Det blev inte helt oväntat en del diskussion i ärendet (se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”), och det stod tidigt klart att ärendet skulle återremitteras. Det krävs nämligen bara 1/3 av de närvarandes röster för att ett ärende ska återremitteras.

Det blev dock en del “kalabalik” vid avgörandet. Det märks även i protokollet, som inte kan ha varit lätt att skriva för sekreteraren. (Du kan ladda ner protokollet här.)

Gunnar Lidell (M) yrkade tidigt under ärendets behandling på en återremiss. Yrkandet fick stöd av flera ledamöter från M, V och SD – tillsammans fler än en tredjedel. Det var inget konstigt. Så går det till i politiken. Men när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) begärde ordet så tog ärendet en annorlunda och mycket underlig vändning. Augustsson yrkade, enligt protokollet:

“i första hand bifall till kommunstyrelsens förslag och i andra hand yrkade han enligt följande återremissyrkande”

Ett yrkande om återremiss ställs alltid mot alternativet att ärendet ska avgöras direkt. Och det görs alltid först. Därför blev Augustssons yrkande mycket förvirrande.

Eller vad sägs om denna hantering av ärendet i kommunfullmäktige?

Ordförande Annalena Levin (C) börjar med att först pröva om ärendet ska avgöras under dagens sammanträde eller återremitteras. Helt enligt regelboken.

Då blev det inte helt oväntat votering i frågan. Gunnar Lidell (M) och samtliga ledamöter från M, V, SD och MBP röstade för en återremiss. Resten av fullmäktige, dvs Benny Augustsson (S), resten av S, C, MP, L och KD röstade för att ärendet skulle avgöras under sammanträdet. (Här kan du ladda ner hur ledamöterna röstade, ”Voteringslista”. De som röstade för återremiss röstade “nej”!)

Det blev återremiss, det räckte ju med en tredjedel av ledamöterna. Men det kan inte nog understrykas – Augustsson och de styrande begärde alltså ingen återremittering av ärendet. De röstade klart och tydligt mot en återremiss! De röstade otvetydigt för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet!

Som jag ser det så är Augustssons yrkande om återremiss helt meningslöst och till intet förpliktigande. Man kan inte yrka på återremiss i “i andra hand” när frågan om återremiss alltid avgörs “i första hand”. Det finns inte en chans att Augustsson kan sägas ha begärt en återremiss. Aldrig! Ordförande Levin och kommunens jurister har gjort en logisk och juridisk kullerbytta anser jag.

Och det är viktigt. Både Gunnar Lidell (M) och Benny Augustsson (S) lämnade nämligen in en skriftlig motivering till varför de begärde en återremiss. Vilket Augustsson alltså inte begärde, eftersom han röstade mot en återremiss. Och båda motiveringarna godkändes av ordförande. Det var ytterligare ett misstag och ett fel, som en följd av det första.

En återremittering av ett ärende betyder alltså att inget beslut fattas, utan ärendet utreds ytterligare och kommer tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”

Det är alltså bara de ledamöter som begär återremiss som får lämna in en motivering. Det är följaktligen bara Lidells motivering som är giltig och som borde ha följt med fullmäktiges “beslut”. Benny Augustssons motivering skulle aldrig ha godkänts.

Som jag ser det så har Benny Augustsson (S) också missbrukat “instrumentet” återremiss. Han har använt ”instrumentet” på ett sätt som lagstiftarna inte har tänkt, och faktiskt också har avsett att förhindra. Regeringskansliet skriver i “Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting” (2007, se här) om återremiss i den gamla Kommunallagen från 1991. (Det var mycket diskussion om och ändringar i Kommunallagen från 1991 innan vi fick en helt “ny” 2017.)

“I ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2005/06:KU26 och rskr. 2005/06:283) anförs att bestämmelsen om återremiss i kommunallagen är utformad på så sätt att den återremiss som minoriteten får till stånd kan göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut om enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett. Enligt riksdagen bör motiveringen som åtföljer en återremiss formuleras av den som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när det är fråga om en minoritetsåterremiss. Regeringen gavs därför i tillkännagivandet i uppdrag att utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.”

En gång till:

“…driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett…”

Det var ju precis det som skedde i Vänersborg kommunfullmäktige, genom att ordförande godkände ytterligare en motivering, trots att den nya Kommunallagen från 2017 uttryckligen ville förhindra sådana här manövrar.

För fullständighetens skull – Lidells (M) motivering till återremissen löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:”

  • “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.
  • ”om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
  • “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Och Augustssons (S) motivering till återremissen löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:

  • “Avbryta försäljningen av del av fastighet Rånnum 6:38”
  • “Göra en avstyckning av fastigheten.”
  • “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
  • “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
  • “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
  • “När försäljningen är genomförs ska detta återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista”

Det är två rätt speciella motiveringar. Det handlar som jag ser det egentligen inte alls om att ärendet ska kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Det handlar om att en mängd beslut ska fattas, dock oklart vem som ska fatta dessa. Jag är inte säker på att någon av de här motiveringarna skulle ha godkänts rent innehållsmässigt. Det kan vara det tredje felet.

Men det är inte slut på eländet än…

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)

28 juli, 2020 1 kommentar

Det var lätt att tro att Holmens gamla huvudkontor var totalförstört efter branden i maj (se “Branden på Holmen”). Det visade sig att så inte riktigt var fallet. Kommunen skriver på hemsidan (se här):

“Den tekniska undersökningen visar att byggnaden går att bygga upp igen…”

Försäljningen av Holmen annonseras på bland annat kommunens hemsida. (Se “Säljes – Kontorsbyggnad med anor från sent 1800-tal”. Se bild nedan.)

Kontorsbyggnaden, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm har styckats av och bildar nu fastigheten Bruket 8. Vänersborgs kommun vill sälja denna fastighet, dock inte till högstbjudande. Men det återkommer jag till en annan gång.

Vänersborgs kommun har alltså bestämt sig att göra ett sista försök att sälja Holmens gamla kontor. Men “problemen” har som bekant egentligen inte berott på brist på köpare – utan på oenigheter inom kommunen… Politikerna har helt enkelt inte varit överens.

Nu tycks någon eller några strunta i oenigheterna i kommunen, och också de formella beslutsvägarna. Det är i varje fall mitt intryck. Som vanligt tycks emellertid de gamla vanliga betongpartierna hitta varandra i slutändan. 

Historien började år 2010. Då köpte Vänersborgs kommun det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 5,2 milj kr.) Och ändå tror jag inte att det här är kommunens alla kostnader…

Delar av Holmens gamla kontorsbyggnad hyrdes ut under en kortare period. Sedan stod den tom. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.

Den 15 november 2018 reagerade Samhällsbyggnadsnämnden. Det var tvunget att hända något med byggnaden innan det var för sent. Och eftersom kommunen inte hade någon användning av byggnaden så beslutade nämnden att föreslå en försäljning:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige besluta att sälja Holmens gamla huvudkontor i Vargön via mäklare.”

Den 22 maj 2019 hamnade ärendet i kommunfullmäktige. Fullmäktige beslutade:

  • “att Holmens Bruk AB:s gamla huvudkontor, inom fastigheten Rånnum 6:38 i Vargön, tillsammans med ett markområde runt byggnaden ska säljas via mäklare,”
  • “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
  • “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör”

Så långt var det inga problem. Processen som skulle leda till en försäljning fortlöpte precis enligt regelboken.

Den 12 december 2019 behandlade Samhällsbyggnadsnämnden ärendet. Då ”beslöts” att Hillforth Development AB och Pro Tune AB skulle få köpa fastigheten till ett pris av 800.000 kr. Det ”beslöts” också att köpeavtalet skulle godkännas, att mark- och exploateringsingenjören skulle få uppdraget att underteckna föreslaget nyttjanderättsavtal och att samme person undertecknade föreslagen avsiktsförklaring. (Se Buccis blogg, “En vanlig fastighetsaffär”.)

Det intressanta var att Samhällsbyggnadsnämnden faktiskt inte beslutade detta, utan föreslog att kommunstyrelsen skulle fatta dessa beslut. Liksom att kommunstyrelsen skulle:

“ta ställning till av köparen önskat markförvärv med hänsyn till prissättning och framtida markanvändning.”

Nämnden “avsade” sig alltså ärendet och överlämnade beslutanderätten till kommunstyrelsen. Samhällsbyggnadsnämnden ansåg att markförsäljningen kring byggnaden var en strategisk fråga.

Och det var den helt klart, om inte annat för att förutsättningarna hade ändrats jämfört med fullmäktiges beslut. Markområdet runt byggnaden hade ökat från 3.500 kvm till 35.000 kvm… Till samma pris… Och dessutom skulle köparna få ett nyttjanderättsavtal för ett markområde om ytterligare ca 6.100 kvm…

Den 26 februari 2020 behandlades försäljningen i kommunstyrelsen. Då blev det en ordentlig diskussion. Gunnar Lidell (M) ansåg att fastigheten såldes för billigt och James Bucci (V) ansåg att samhällsbyggnadsnämnden inte följde kommunfullmäktiges beslut (Bucci hade reserverat sig redan i SHB) och att beslutet även skulle strida mot EU:s regler.

Kommunstyrelsen röstade emellertid för en försäljning med röstsiffrorna 8-7. Det var i stort sett samhällsbyggnadsnämndens förslag som också blev kommunstyrelsens beslut. Dock skulle kommunstyrelsens ordförande underteckna köpehandlingar och nyttjanderättsavtal, och ingen annan.

Men. Det var inte riktigt så enkelt. Kommunstyrelsen skickade detta beslut som ett förslag till kommunfullmäktige… Det var fullmäktige som skulle fatta det avgörande beslutet. Kommunstyrelsen förklarade inte varför den skickade frågan vidare till kommunfullmäktige, men jag antar att det var på grund av att beslutet hade en strategisk och principiell karaktär. Kommunstyrelsen skulle som jag ser det ha kunnat skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden för beslut.

Sedan började det bli riktigt “krångligt”. Och kanske till och med olagligt.

Anm. Fortsättning följer…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)

Avsiktsförklaringar Wargöns hamnområde

6 september, 2019 1 kommentar

På kommunstyrelsens sammanträde i onsdags så blev det en del frågor kring ärendet “Etablering på området Wargön Innovation – Vargöns industriområde” (se “Idag var det KS igen”). Det var inte så att någon hade synpunkter på etableringen av Invotech AB på Wargöns industriområde. Tvärtom, alla som yttrade sig var mycket positiva. Men det restes en del frågetecken kring den så kallade avsiktsförklaringen för området. Någon uttryckte till och med efter mötet att det inte ens fanns någon beslutad avsiktsförklaring.

Och även tjänstemännen var tveksamma. Det var därför som ärendet överhuvudtaget kom upp på kommunstyrelsens bord. I beslutsunderlaget stod det:

“Anledningen till att ärendet skickas för beslut i kommunstyrelsen, beror på ett otydligt arbetssätt och mandat för att bedöma lämplig verksamhet på Wargön innovations- och industripark, enligt beslutad avsiktsförklaring till området.”

Det rådde alltså en viss förvirring i de styrande leden… Fast det inte lät så i beslutet… Det kom att lyda:

“Kommunstyrelsen godkänner etablering av Invotech AB på Wargöns industriområde; med motiveringen att företagets verksamhet är förenligt med § 2 i avsiktsförklaringen (KS 2014/450), energi, miljö och innovation.”

Hur tydligt som helst. Det är till och med en noggrann hänvisning till ett diarienummer och en paragraf i avsiktsförklaringen. Det var ingen tvekan när kommunstyrelsens ledamöter enhälligt fattade beslutet. Och varför inte, man måste väl kunna lita på underlaget…

Jag har med hjälp av kommunstyrelseförvaltningen och näringslivsavdelningen fått fram de aktuella dokumenten. (Tack!) Jag ska i denna blogg försöka reda ut vad som gäller och inte. Ämnet kan tyckas lite torrt och tråkigt, men resultatet av kommunens “tolkningar” har fått negativa konsekvenser för kommunen. Anser i varje fall jag.

Det finns en avsiktsförklaring. Helt klart. Det fullständiga namnet på avsiktsförklaringen är:

“Avsiktsförklaring – samverkan för att skapa förutsättningar för utveckling av Wargön till centrum för textilåtervinning”

”Textilåtervinning”? Bara textilåtervinning? Redan här kan man konstatera att Invotech AB, som ärendet gällde i onsdags, inte sysslar med textilåtervinning. Företaget erbjuder enligt handlingarna:

“nya innovationer och hållbara material inom till exempel energioptimering och solceller. Man vill också erbjuda säkerhet och digitala framtida tjänster”

Avsiktsförklaringens rubrik tycktes således inte vara tillämplig på gårdagens ärende… (Det ska för övrigt bli intressant att se vilka innovationer som Invotech arbetar med och som de har för avsikt att utveckla…)

Avsiktsförklaringen är på fem sidor, inklusive en karta. Den är underskriven den 13 maj 2015 av tre parter, Ove Thörnkvist, kommundirektör Vänersborgs kommun, Henrik Norlin, VD Re:newcell AB, och Peter Zienau, VD Innovatum AB. Det ska noteras att det alltså är en avsiktsförklaring av tre parter tillsammans. Förklaringen gäller dessa tre parter och deras förhållande till varandra, ingen annan och inget annat.

Avsiktsförklaringen har (hade) ingen bindande juridisk status. Det stod tydligt i överenskommelsen:

“Parterna är överens om att denna avsiktsförklaring inte innehåller juridiskt bindande åtaganden annat än beträffande sekretess nedan.”

Och det var tämligen självklart. Det var ju kommunen som ägde, och äger, marken i området och skulle avsiktsförklaringen ha någon bäring och vara bindande för nya, i framtiden tillkommande företag, så borde ju kommunen ensam stå för den. Kan jag tycka.

Men avsiktsförklaringen handlar alltså bara om de tre parterna och de “förväntningar” som de hade på varandra…

Förklaringen börjar med en bakgrund – och denna bakgrund utgör paragraf 2, dvs den paragraf som kommunstyrelsen hänvisar till i onsdagens beslut.

Paragraf 2 börjar:

“Kommunen har förvärvat markområdet Wargön och arbetar med områdets utveckling med målet att skapa ett nytt verksamhetsområde med profilen energi, miljö och innovation.”

Det är alltså denna mening som allt handlar om.

När man läser meningen så får i varje fall jag uppfattningen att den egentligen hänvisar till något annat dokument. Typ något som har beslutats, överenskommits, när kommunen t ex köpte marken. För just detta dokument handlar ju om något annat, med tre parter inblandade. Det handlar inte om kommunens avsikter för andra företag – än möjligtvis de som sysslar med textilåtervinning.

Men det är till detta dokument och inget annat som beslutet i kommunstyrelsen hänvisade till. Hade det funnits något särskilt beslut om kommunens avsikter med området så hade det naturligtvis hänvisats till det.

Det skrivs “med profilen” i förklaringen. Det kan enligt min mening inte innebära att all annan verksamhet utesluts. Och det tror jag inte heller att någon kan tolka in i formuleringen.

Jag kan förstå att tjänstemännen har svårt med politikernas formuleringar. Och det kommer de att ha fortsättningsvis också. De fick inga riktlinjer eller definitioner nu heller…

Den avsiktsförklaring som kommunen, Innovatum och Re:newcell har enats om fortsätter sedan med § 4 “Mål och åtaganden”:

“Parternas gemensamma mål är att etableringar som ger en komplett värdekedja för textilåtervinning ska ske på Wargön.”

Det märks återigen att dokumentet inte handlar om något annat än samarbetet mellan de tre parterna – om textilåtervinning och inget annat. Det handlar inte om Vänersborgs avsiktsförklaring med området i stort…

Och allt inriktas på att Re:newcell AB ska etablera sig i Wargön… Vilket de aldrig gjorde…

En av de tre parterna, Re:newcell, hoppade alltså av hela “projektet”. Företaget etablerade sig istället i Kristinehamn. På det sättet fullföljde aldrig företaget överenskommelsen och då kan man väl anse att hela avsiktsförklaringen förlorade sin giltighet. Ett avtal, om än inte juridiskt bindande, torde väl ha upphört den dag en av parterna drog sig ur…

Å andra sidan gällde inte avsiktsförklaringen mellan de tre parterna särskilt länge. I § 5 anges tiden för överenskommelsen:

“Denna avsiktsförklaring … är gällande fr o m undertecknandet och fram till och med 2015-12-31”.

Överenskommelsen gällde bara 7,5 månader… Den gäller inte nu. Det är ytterligare ett skäl till att det borde finnas ett särskilt dokument om en avsiktsförklaring för området som Vänersborgs kommun har beslutat.

Det finns faktiskt en annan avsiktsförklaring, en till. Den avsiktsförklaringen är från 24 mars 2010 och godkändes av kommunstyrelsen den 7 april 2010. Det var faktiskt i samband med att kommunen köpte marken i Vargön. Avsiktsförklaringen slöts mellan Lars Winter, VD Holmen Paper AB, och Lars-Göran Ljunggren, kommunstyrelsens ordförande.

Här kanske det står vad Vänersborg vill med markområdet? Jo då, det gör det:

“Kommunen planerar att bedriva industri- och hamnverksamhet på Fastigheten.”

No more, no less.

Som jag ser det, så är det alltså mycket tveksamt om kommunen på något sätt har beslutat om hur hamnområdet i Wargön ska användas. (Jag kan i varje fall inte hitta något och har någon annan person någon annan handling så hoppas jag att personen hör av sig.)

Det går följaktligen inte att i beslut som kommunen tar, som KS-beslutet i onsdags, att hänvisa till skrivningar i dokument som inte gäller och som överhuvudtaget inte har den status av beslut som krävs. Jag undrar till och med om KS beslut i onsdags är riktigt lagligt…

Och för fullständighetens skull.

Avsiktsförklaringen mellan kommunen, Innovatum och Re:newcell behandlades och beslutades i kommunstyrelsen den 29 april 2015. I stort sett alla ordinarie ledamöter och ersättare var på plats. I närvarolistan återfinns t ex Benny Augustsson (S), Gunnar Lidell (M) och Bo Carlsson (C). En av de få som inte var närvarande var kommunstyrelsens dåvarande ordförande Marie Dahlin (S).

Kommunstyrelsens beslut hade då följande lydelse:

“Kommunstyrelsen beslutar ställa sig bakom upprättad avsiktsförklaring och uppdrar åt kommundirektören att underteckna denna. Kommundirektören ges också i uppdrag att underteckna ett blivande sekretessavtal.”

Det var liksom inte meningen i § 2 som KS ställde sig bakom, det var hela dokumentet. Det var hela det dokument som handlade om hur tre parter i samverkan skulle arbeta för att skapa förutsättningar för en utveckling av Wargön till centrum för textilåtervinning…

Alltså.

Det här den här formuleringen i Avsiktsförklaringens § 2 som det handlar om:

“Kommunen har förvärvat markområdet Wargön och arbetar med områdets utveckling med målet att skapa ett nytt verksamhetsområde med profilen energi, miljö och innovation.”

Både politiker och tjänstemän har arbetat efter den här formuleringen i flera år. Det har lett till att Vänersborgs kommun har sagt nej till etableringar av företag i området. 

Senast i fredags, under ett möte mellan kommunen och företagare i Vargön, vittnade flera företagare om att de hade nekats köpa mark i området. Kommunen hade hänvisat till ovanstående formulering i avsiktsförklaringen. Det har även skett tidigare – med större företag…

Jag har för övrigt skrivit några bloggar om en av de företagare som ville köpa mark och hallarna i hamnområdet för 2,6 milj kr. Köparen var villig att själv säkra kajen för skred och dessutom erbjöd han sig att låta kommunen få ”friskriva sig” från allt ansvar om något oförutsett skulle inträffa. Entreprenören tänkte använda lagerhallarna för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Han hade kontakter med andra företag som också var intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Jag har själv pratat med en av dessa företagare så sent som igår. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna.

Kommunen sålde inte, den anförde inte heller någon motivering – kommunen rev hallarna utan förklaring till en kostnad av 670.600 kr. (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)

Det är många som undrar vad kommunen sysslar med. De flesta vänersborgare och vargöbor torde ha den åsikten att kommunen ska välkomna alla företag (inom rimliga gränser), som vill etablera sig i kommunen och i Wargön. Är det något som kommunen behöver så är det definitivt fler företagare och fler arbetstillfällen.

Och detta särskilt med tanke på alla de miljoner som kommunen har lagt ner i området. Kommunen köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010, sedan investerades 22 miljoner i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 miljoner kr. Och ändå är jag inte säker på att det här är kommunens alla kostnader…

Ärligt talat så tvivlar jag ibland på hur Vänersborgs kommun styrs…

Vad händer egentligen med Wargön Innovation?

10 mars, 2019 3 kommentarer

Det ena ger det andra.

Bloggen i fredags om vad som egentligen händer på hamnområdet i Vargön (se ”Vad händer egentligen i Vargön?”) gav funderingar om vad som egentligen händer med Wargön Innovation.

Det var den 22 februari 2017 som kommunfullmäktige, efter en nästan två timmar lång debatt, beslutade att uppföra en byggnad för 24,8 miljoner kr ett stenkast från hamnområdet. (Se ”KF röstar ja till Wargön Innovation”.) Det första spadtaget togs den 17 augusti 2017 och byggnaden är nu på plats. Huruvida kostnaderna har hållit sig inom ramen vet jag emellertid inte. Det finns säkert en slutredovisning, men den har jag inte sett. I anslaget från fullmäktige ingick nämligen inte riktigt alla kostnader. Det var kostnader för bergschakt, pålning, produktionsutrustning och lös inredning. Sedan ska vi komma ihåg att kommunen också har investerat 22 miljoner i gator, VA etc i området, förutom att kommunen även köpte hamn- och industriområdet för 16 milj år 2010…

Fullmäktiges beslut om att uppföra en byggnad till projektet Wargön Innovation överklagades av Gunnar Lidell (M). (Se ”Lidell överklagar KF-beslut”.) Lidell och moderaterna ansåg att beslutet stred mot både EU:s regler kring otillåtet statsstöd och kommunallagen om den kommunala kompetensen. Det tyckte inte förvaltningsrätten, och inte heller kommunens dåvarande jurist, men jag tror att det var ”på gränsen”…

Projektet Wargön Innovation arbetar mot målet att Vargön ska bli ett centrum för hållbara materialinnovationer, så att entreprenörer kan växa och nya industrier utvecklas. På hemsidan står det (se ”Så jobbar Wargön Innovation”):

”Wargön Innovations målsättning är att skapa innovativa system och affärsmodeller för att ta hand om alla sorters textilier i ett cirkulärt flöde. Därför arbetar vi med att bygga upp ett system för både manuell och automatisk sortering av textilier. Vi arbetar också för att tillsammans med entreprenörer, innovatörer och andra aktörer av olika slag skapa projekt för att ta fram nya produkter av uttjänta textiler.”

Det handlar, kan man säga, om återvinning och hållbar produktion. Och inte minst, utsikten om framtida arbetstillfällen i Vargön.

Innovatum har varit huvudman för projekt Wargön Innovation de senaste åren. Projektet har drivits med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (via Tillväxtverket), Västra Götalandsregionen och Vänersborgs kommun:

”Europeiska regionala utvecklingsfonden svarar för 40 % av grundfinansieringen på totalt ca 22 Mkr för de tre åren och Västra Götalandsregionen samt Vänersborgs kommun för 30 % vardera.”

Det finns dock ett stort frågetecken kring hela projektet. Innovatum upphör att vara huvudman för projektet den 1 juli i år (2019). I år! Om knappt 4 månader!

Och vad händer då? Finns det någon projektägare längre? Ska Vänersborgs kommun vara projektägare? Har kommunen ens någon hyresgäst i byggnaden efter 1 juli? Kommer kommunen att vara ensam ansvarig för projektet? Och ensam med kostnaderna…?

På Wargön Innovations hemsida står det (se ”Wargön Innovation möjliggör produktion av framtidens material”):

”Wargön Innovation stöttar entreprenörer, företag och offentliga aktörer i att utveckla och kommersialisera nya hållbara material. Vi erbjuder tekniska resurser, kompetens och de nätverk som behövs för att lotsa en materialinnovation från idé-stadie till färdig produkt.”

Ska Vänersborgs kommun erbjuda dessa resurser och denna stöttning efter den 1 juli? Och är sådana här uppgifter i så fall förenliga med EU:s regler och kommunallagen?

Och vad jag förstår så finns det fortfarande inte ens en sorteringsmaskin för de insamlade kläderna på plats…

Det finns lika många frågor kring Wargön Innovation som när det gäller hamnområdet… (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.) Och varför denna tystnad ”i kommunhuset” kring Wargön Innovation? Före den 1 juli 2019 krävs det ju någon form av politiskt beslut. Borde det åtminstone inte finnas underlag för hur man kan/bör gå vidare?

När jag försöker leta uppgifter och fakta i diariet så hittar jag inget om hur framtiden för Wargön Innovation ska se ut. Däremot hittar jag två andra dokument om Wargön Innovation.

Det första dokumentet är ett uppdrag från kommundirektören, från november 2017. Där ger kommundirektören ett uppdrag till kommunens näringslivsutvecklare att:

”se över och ge förslag på hur en framtida organisation som ska arbeta med att få företag att etablera sig på Wargön Innovation- och industriområde skulle kunna se ut. Förslaget ska inkludera roller och budget.”

Det var förutseende. Precis som det borde vara. Problemet är emellertid att jag inte ser någon redovisning eller skriftlig rapport. Rann uppdraget ut i sanden?

Jag hittar också ett dokument som är något förbryllande. Det är en mailväxling från mars 2018 som blev diariefört först för knappt två veckor sedan. Det var ett mail från en av näringslivsutvecklarna till dåvarande kommunalrådet Marie Dahlin (S) och nuvarande kommunalrådet Benny Augustsson (S), som då var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden:

”Vi behöver stämma av med er om hur ni tänker kring Vargön Industri- och Innovationspark vad gäller elintensiva företag som till exempel ett datacenter. Kan det ens vara aktuellt på detta område som ska ha inriktning mot innovativa företag (prägeln ska ju vara skog och återvinning)? Vi har sent i eftermiddag fått en förfrågan från Business Sweden/Position Väst om vi vill ta emot ett amerikanskt företag för visning på tisdag.”

Wow! Amerikanskt företag? Datacenter?

Svaret från Marie Dahlin och Benny Augustsson:

”Elintensiva företag är inte målgruppen som vi vill ha på Vargönområdet. Men vi lyssnar gärna och är inte ointresserade av företagsetableringar i kommunen. Men just på området i Vargön är det miljö och innovation med inriktning textil, skog och jordbruk som är sagt därute.”

Va??????

Inte nog med att entreprenören från Dalsland (se ”Vad händer egentligen i Vargön?”) inte fick köpa lagerhallarna i hamnområdet och starta upp verksamhet i ”Vargön Industri- och Innovationspark” (vet inte om jag har hört just det här namnet förut) – inte heller ett datacenter var intressant… (Vem tog förresten beslutet att elintensiva företag inte tillhörde ”målgruppen”?)

Det är nog inte bara jag som har vissa betänkligheter inför Vargöns framtid… Och kanske även kommunens framtid…

%d bloggare gillar detta: