Stefan Kärvlings blogg

Det är svårt att skriva en blogg idag som inte uppmärksammar branden i Vargön.

Men först brann det i skogarna kring Skaven. (Se TTELA “Larm om skogbrand”.) Två helikoptrar var involverade i släckningsarbetet. De hämtade skickligt vatten i Vassbotten och till slut släcktes också branden. Efteråt luktade det värre bränt i Nordstan än efter Valborgsbrasan.

Och i fredags brann det alltså på Wargöns industri- och hamnområde…

Det var ingen rolig brand, inte den heller. Bränder är aldrig roliga. Räddningstjänsten gav snabbt upp tankarna på att rädda huset som stod i lågor. (Se TTELA “Brand i gamla bruket”.)

Det var Holmens gamla kontor som brann upp. Den gamla anrika byggnaden från 1888 totalförstördes, endast tegelväggarna står kvar. Som TTELA skriver (se här):

”Det är bara ruiner kvar av bruket i Vargön.”

Det är tragiskt – ett stycke kulturhistoria är sannolikt borta för alltid. Holmen som var så intimt förknippat med Vargön och dess människor. Vad hade Vargön varit utan bruket? (Och smältverket.) 

Efter branden. (Foto: Marcus Pearlfoto Lekberg)

Det har redan hunnit spekuleras mycket kring branden och flera konspirationsteorier såg dagens ljus endast några minuter efter att lågorna syntes på himlen. Jag tror emellertid inte på några av dem. Min uppfattning är att någon eller några “oansvariga personer” (det finns definitivt andra ord…) helt enkelt tyckte att det var kul att elda upp byggnaden.

Eller det som var kvar av den…

Enligt folk som var i närheten startade branden med något som lät som en explosion. En teori är att någon har hällt ut bensin i t ex ett oljefat – och tänt på. Vi får se vad utredningen, som jag förmodar tillsätts, kommer fram till.

Det är kommunen som äger Holmens gamla kontor. Det var meningen att kontoret, och omkringliggande mark, skulle säljas till Hillforth Development AB och Pro Tune AB för 800.000 kr. Men ett decimerat “corona-kommunfullmäktige” beslutade den 18 mars i år att inte sälja. Istället återremitterades ärendet. Försäljningsprocessen hade enligt fullmäktige inte gått rätt till. Markområdet kring kontoret hade nämligen utökats från 3.500 kvm till 20.000 kvm – efter att budgivningen hade avslutats. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning” och “Om KF… Holmen!”) Det betyder att inga avtal eller kontrakt skrevs på, ingen försäljning skedde. Allt förblev som innan. Kommunen äger alltså fortfarande Holmens gamla kontor.

Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret samtidigt som hela hamn- och industriområdet köptes av Holmen Paper år 2010. Köpesumman uppgick till 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 2,6 milj kr. Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.) Och ändå är jag inte säker på att det här är kommunens alla kostnader…

Det finns mycket att säga om köpet och kommunens planer på att flytta hamnen i Vänersborg till Wargön. Men Holmens kontor var enligt uppgift välskött när det övergick i kommunens ägo. Det sägs att allt var snyggt och i ordning, väggar, tak och till och med parkettgolven. (Så här såg den gamla huvudbyggnaden på Vargöns bruk ut 2018 – se Anders Fricks drönarfilm genom att klicka här, “Huvudkontoret för Holmens bruk i Vargön”.)

Kontoret har förfallit sedan kommunens köp 2010. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.

Jag skulle vilja påstå att Vänersborgs kommun har skött byggnaden på ett inkompetent och nästan brottsligt ovarsamt sätt.

Som Micke Eriksson skriver på hemsidan “Tiden är en dröm” (Micke Eriksson är också admin i FB-gruppen ”Wenersborg – Historisk grupp”):

“Efter nedläggningen i december 2008 och brukets jämnande med marken ett par år senare, har det sparade kontoret de senaste åren utsatts för en omfattande vandalisering. Den slutliga dolkstöten kom väl den 22 maj 2020 då någon ur begåvningsreserven tände eld på byggnaden.
Hela affären kring industriområdet och dess plan är så illa skött av kommun och politik så att man skäms att vara en av dess skattebetalare!”

Hemsidan rekommenderas för övrigt. Den innehåller bland annat en intressant historik och flera bilder.

Och nu då? Jag vet inte om byggnaden ens är försäkrad, men är den det så lär väl inte kommunen få ut särskilt mycket pengar, om ens några. Kommunens självrisk brukar ligga på 1-2 miljoner. Och det lär väl kosta åtminstone en miljon att riva det som är kvar. För jag antar att det är svårt att bygga upp något nytt från de tegelväggar som står kvar.

Går det att sälja fastigheten? Det tror jag. Det kanske till och med blir lättare när det inte finns någon byggnad som måste renoveras. Vem vet, kanske blir det billigare att bygga nytt.

Men det fråntar inte kommunen det tunga ansvaret att ha misskött ett stycke kulturhistoria – en historia som inte går att återskapa.