Stefan Kärvlings blogg

Imorgon måndag har barn- och utbildningsnämnden sammanträde och på onsdag är det dags för kommunfullmäktige. Det tycks som om båda mötena blir av, trots att vi lever i Corona-tider. Trollhättan däremot har redan beslutat att ställa in sitt kommande fullmäktigesammanträde.

Dagordningen på fullmäktiges sammanträde är liksom BUN:s tämligen kort. (Se “BUN (2): Ärendena”.)

Det är som jag ser det i huvudsak ett ärende som tilldrar sig särskild uppmärksamhet. Det är ärende 8 “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”. Jag skrev en del om ärendet när det var uppe för behandling i kommunstyrelsen i februari. (Se “Resumé KS”.) 

Försäljningen av Rånnum 6:38 är en fastighetsaffär med många aspekter och infallsvinklar. Igen får man väl tillägga. Det är ju inte första gången som Vänersborgs kommun sysslar med fastighetsaffärer – och det har inte alltid gått så bra. Om man typ säger så. Toppaffären är ett bra exempel. Kommunen köpte dyrt och sålde sedan billigt till ett privat företag. Det visade sig inte vara ok. EU-kommissionen olagligförklarade affären. Kommunens agerande betraktades som ett olagligt statligt stöd till ett privat företag och därmed oförenligt med EU:s inre marknad. (Se t ex ”JULKLAPP från Vänsterpartiet!”.)

Försäljningen i Wargön har en del likheter med Toppaffären. Det har påpekats av oppositionen och framför allt av James Bucci (V), men varningarna ignoreras av de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna. De har inte, och vill inte, lära sig något av historien. De kanske anser att det är tvärtom – historien lär sig inte av Vänersborg…?

En ledande socialdemokrat skrev häromsistens:

“jag för egen del inte är orolig för en granskning från EU”

Det är inte mycket till argument. Det grundar sig inte på fakta, utan bara på känsla. Kan man som kommun besluta utifrån känslor?

Jag hörde faktiskt någon som tyckte att kommunen inte skulle vara ”fyrkantig” – det handlade ju om Vargön. Och Vargön behövde arbetstillfällen. Jag hoppas verkligen att ingen i kommunfullmäktige anser att lokalpatriotism ska gå före juridiska och lagliga överväganden.

Kommunstyrelsens ordförande argumenterade i kommunstyrelsen för att affären måste gå snabbt. Det är bråttom för företagen. Vi på kommunen har därför inte tid, menade han, med att titta djupare på t ex juridiken eller något annat. Hur fort en process ska gå kan inte heller vara ett argument för att bortse från de lagliga och juridiska aspekterna.

Det är samma med ett annat argument som har förts fram. Det är ett argument som som så att säga ger en moralisk dimension till försäljningen. Och som också uttrycktes av bland annat KS ordförande. Det handlar om att de två företagen som tillsammans ska köpa fastigheten är bra företag, företag som dessutom arbetar inom miljöområdet.

Självklart finns det tillfällen då moral kan bli lika viktig eller viktigare än lagen. Ett traditionellt exempel, som används i skolor inom arbetsområdet “etik och moral”, är problemet om det är rätt att stjäla mat om du inte har några pengar och dina barn är hungriga.

Det är ett individuellt moraliskt dilemma som tål att diskuteras. Men kan Vänersborgs kommun använda ett liknande etiskt argument i en fastighetsförsäljning? Skulle en subjektiv moralisk värdering gå före lagen?

Knappast. Kommunen ska följa lagar. Och i detta fall, när kommunen ska sälja en fastighet till Hillforth Development AB och Pro Tune AB, kan det inte råda någon tvekan. Kommunen kan inte och ska inte fatta beslut “med hjärtat”. Kommunen måste fatta beslut med hjärnan – och följa lagen. Min åsikt är att det inte ens får råda några tveksamheter eller gråzoner i detta.

Huruvida kommunens försäljning verkligen strider mot lagen eller ej kan egentligen inte avgöras förrän i efterhand. Kommunfullmäktige fattar ett beslut om försäljning, kommunen genomför den, någon överklagar (det kan vara vilken vänersborgare eller företag som helst) till Förvaltningsrätten eller till EU och domstolen avkunnar slutligen en dom. Då får man svart på vitt om lagligheten. Det var så det gick till med Toppaffären.

Jag har beskrivit bakgrunden tämligen utförligt i en tidigare blogg (se “Resumé KS (26/2)”) och min vänsterpartikollega James Bucci har skrivit ännu tydligare i sin blogg (se “En vanlig fastighetsaffär”). Ta gärna en koll på dessa bloggar för mer fakta.

Det som är tveksamt ur laglighetssynvinkel är att det bevisligen fanns åtminstone en intressent som hade bjudit 650.000 kr på precis det som kommunfullmäktige hade bestämt skulle säljas, dvs kontorsbyggnaden och “ett markområde runt byggnaden”. Och som i mäklarens underlag till försäljning fastställdes till 3.500 kvm.

 En liten parentes. I underlaget till onsdagens kommunfullmäktige står det att “omkringliggande mark” ska ingå i försäljningen. Det är inte riktigt sant, i beslutet stod det “ett markområde runt byggnaden”. Det är inte riktigt samma sak. I underlaget till kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019 stod det också (i ett mail från samhällsbyggnadsförvaltningens fastighetsenhet till kommunstyrelseförvaltningen):

“Vår uppfattning är den nya fastigheten ska vara lämplig för sitt ändamål men med en begränsad omfattning kring byggnaden.”

I onsdagens beslut har markområdet utökats från 3.500 kvm till 20.000 kvm… Köparna, dvs företagen Hillforth Development AB och Pro Tune AB, vann budgivningen med ett bud på 800.000 kr. Men ökningen av markområdet har alltså förhandlats fram efter att budgivningen har avslutats.

Dessutom ska de båda företagen få skriva ett tidsbundet nyttjanderättsavtal på 10 år med möjlighet till förlängning 5 år i taget. Det innebär att företagen även ska få tillgång till älven och kajen. I förslaget till nyttjanderättsavtal står det:

“så som exempelvis för förtöjning av fartyg i samband med lastning och lossning av gods, persontransporter med anknytning till nyttjanderättshavarens verksamhet samt för utveckling av marin teknik”

Det markområde som nyttjanderättsavtalet omfattar är på ytterligare ca 6.200 kvm… (Se det blåstreckade området på bilden till vänster.) Och avtalet ska kosta 13.400 kr per år. 

Notera alltså att även nyttjanderättsavtalet har tillkommit och förhandlats fram efter att budgivningen på Holmens gamla kontor hade avslutas.

Jag har överhuvudtaget svårt att se att hela försäljningsprocessen har varit i överensstämmelse med fullmäktiges beslut förra året att sälja kontorsbyggnaden och “ett markområde runt byggnaden”…

Den stora juridiska “knuten” är således att markområdet förändrades från 3.500 till 20.000 kvm (plus ett nyttjanderättsavtal) efter att budgivningen var slut. De andra företagen bjöd ju egentligen bara på kontorsbyggnaden och marken runt byggnaden, dvs 3.500 kvm. Det var också det markområde som tydligt angavs i mäklarens annons. 

Även om det i mäklarens försäljningsannons stod på ett annat ställe:

“Den föreslagna markarealen kan komma att ändras i samförstånd mellan köpare och säljare.”

Det framhåller också några av de styrande som ett argument för att det är ok att utöka markarealen i efterhand.

Men hur uppfattar en budgivare och presumtiv köpare formuleringen i annonsen? Att förändringen kommer att innebära att köparen får ytterligare hela 16.500 fler kvadratmeter på köpet och ett nyttjanderättsavtal på 6.200 kvm….? Definitivt inte, antagligen uppfattas formuleringen som att det skulle kunna bli justeringar på några hundra kvadratmeter för typ parkeringar, vändzon etc.

Vänersborgs kommun förlorade i Toppaffären. EU-kommissionen menade att försäljning ska ske till marknadsvärden. Och den mark som har tillkommit i denna “Holmen-affär” utöver kontorsbyggnaden och ett område runt denna byggnad har också ett marknadsvärde. Som inga andra intressenter har fått lägga bud på… 

Jag har svårt att bedöma marknadsvärdet på marken, vilket i och för sig inte spelar någon större roll (det gäller ju principer). Men TTELA (se “Politisk strid om Holmen-affär”) skrev så här i samband med en intervju av Gunnar Lidell (M):

“Den extra mark det handlar om är där ruinerna efter själva bruket finns i dag. Enligt Gunnar Lidell har den värderats till 150 kronor kvadratmetern om området varit helt iordninggjort för att bygga på och runt 75 kronor per kvadrat i befintlig skick. Om affären går igenom som den är utformad nu handlar det om cirka 40 kronor per kvadrat, inklusive kontorsbyggnaden.”

Och eftersom det inte har skett någon budgivning på detta markområde så är det alltså stor risk att detta beslut, liksom Topp-beslutet, strider mot EU:s regler. Marken har inte sålts till marknadsvärde. Det har “sålts”, eller snarare, getts bort, billigare. Och kan därmed räknas som otillåtet statsstöd. (Statsstöd får som regel bara lämnas om det är godkänt på förhand av Europeiska kommissionen – se “Hur undviker kommuner statsstöds­problem i exploateringsprocessen?”. Se gärna på videofilmen.)

Med andra ord, att fatta ett beslut, som de styrande partierna vill att fullmäktige ska göra på onsdag, och som ska ge en köpare av en fastighet 16.500 fler kvadratmeter och ett nyttjanderättsavtal i efterhand gratis, utan att andra budgivare har haft kännedom om detta, kan svårligen överleva en process i en domstol.

Jag anser för min del att kommunen överhuvudtaget inte ska riskera att hamna på Sveriges karta på grund av ytterligare en olaglig fastighetsaffär.