Arkiv

Archive for 8 mars, 2020

Bergen och Bergagården mm

Idag är det den internationella kvinnodagen.

Den internationella kvinnodagen har gamla anor i den socialistiska arbetarrörelsen. På initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetkin bestämde Andra internationalen redan 1910 att en särskild kvinnodag skulle firas den 8 mars. Dagen är dock inte särskilt socialistisk längre. Idag finns kvinnodagen med i FN:s lista över högtidsdagar, och den har därmed också blivit en mer “opolitisk” högtidsdag.

Den internationella kvinnodagen firas världen över och i vissa länder är den en nationell helgdag. I Sverige hade förr i tiden “Filippa” namnsdag denna dag och det fanns föräldrar som namngav sina döttrar efter, bland annat, kvinnodagen… 1994, möjligtvis 1993, flyttades emellertid namnet av någon obegriplig anledning till den 2 maj. Den 8 mars blev istället Sivs dag.

Det sägs att “Siv” betyder brud eller hustru, och det kanske inte är ett särskilt lämpligt namn på den internationella kvinnodagen… Däremot har namnet mycket gamla anor, asaguden Tors fru hette Siv…

Och då är det naturligt för vänersborgare i allmänhet och kanske vargöbor i synnerhet att tänka på Halle- och Hunneberg…

“Vänersborgaren Lennart Hansson säger sig ha hittat bevis på att asagudarnas Valhall var belägen på Halle- och Hunneberg. I ättestupan, säger han sig ha sett Odens ansikte.”

Hansson tog foton på Odens ansikte. (Se TTELA “En fantasi som hjälper oss förstå verkligheten”.) Ett av dem hänger i Kungajaktsmuseet, på Hunneberg. (Och jag antar att det hänger där än, även om det var några år sedan jag var inne på museet.) Det är några förunnat att ha haft den stora äran att höra en mycket engagerad och kunnig Lennart Hansson själv berätta om fotot och visa alla detaljer. Han övertygade i varje fall mig om att det var Odens ansikte som fanns på bergväggen vid Ättestupan… (Där också den mäktiga domarringen återfinns förutom gravhögar, och tidigare också källan Odens Damm – se ”Halleberg – Skandinaviens största fornborg”.)

Vänersborg kommun äger Kungajaktsmuseet och marken runt byggnaden. Och det är klart att det kostar med ett museum. Jag är dock inte riktigt uppdaterad på kommunens kostnad, men för två år sedan var siffran drygt 3 milj kr. (Det sägs att museet senast fick 3,4 milj kr av kommunen.) Och då förmodar jag att underhållet har en del i övrigt att önska. Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB ansökte nämligen 2018 om investeringsmedel, 180.000 kr:

“för underhåll och förnyelse av muséets fasta utställning.”

Det blev avslag. Muséet sökte återigen pengarna, för 2019. Och i oktober blev det avslag – igen… Vad jag förstår så behöver muséets fasta utställning fräschas upp. “Dammar det igen” så lär väl museibesökarna kräva entrépengarna tillbaka…

I fredags föreslog också kultur- och fritidsnämnden med stor majoritet att kommunfullmäktige ska avslå min motion om fisket i Hallsjön. Hallsjön lockar som bekant till sig tämligen många besökare varje år, även turister. I motionen yrkade jag att fisket skulle räddas genom att kultur- och fritidsnämnden tilldelades de pengar som krävdes för att fisket vid Hallsjön skulle kunna drivas vidare. Det ville inte inte nämnden. Den menade att fisket redan var nedlagt…

Det var bara vänsterpartiet, och SD, som ville behålla, eller återuppta, fisket. Vilket torde vara tämligen enkelt om viljan hade funnits… Vi får se om kommunfullmäktige delar kultur- och fritidsnämndens uppfattning…

Om eventuella besökare och turister istället för att besöka museet skulle vilja fiska vid Hallsjön så är det alltså inte möjligt längre.

Det kan tyckas lite underligt att kommunen inte bevarar och underhåller besöksmålen om besökare och turister ska lockas till bergen. Det kommer näppeligen några turister eller andra besökare på sikt om det inte satsas. Å andra sidan vet jag inte om kommunen vill att bergen ska fortsätta förbli ett besöks- och turistmål eller inte. Kanske vet inte kommunen det själv… Det tycks i varje fall som om Vänersborgs kommun just nu jobbar aktivt för att minska bergens attraktionskraft.

Eller också vet inte den ena handen vad den andra gör.

I höstas anslog kommunstyrelsen 450.000 kr för år 2019 till ett projektgruppsarbete som var ett led i:

“fullgörandet av Vänersborgs kommuns åtaganden enligt avsiktsförklaringen ”Halle- & Hunneberg, en hållbar reseanledning av internationell standard””

Kommunens agerande är både förvirrande och motsägelsefullt, men det ska tydligen ske ett utvecklingsarbete på bergen. Trots allt. Så sägs det i varje fall. Projektet är ett samarbete mellan Vänersborgs, Trollhättans och Grästorps kommuner. Kommunerna ska försöka att tillsammans skapa förutsättningar för en hållbar reseanledning, med internationell standard, till ekoparken Halle- och Hunneberg. Dock då utan fiske i Hallsjön eller ett uppfräschat museum… Måste jag väl tillägga… (Det kanske helt enkelt är så att tanken med utvecklingsarbetet är att producera några program, planer eller policies…)

Vänersborg bidrar också med pengar till Stiftelsen Bergagården. (Förutom utvecklingsarbetet där stiftelsen alltså också är inblandad.) Stiftelsen Bergagården:

“bildades 1982 och finansieras av Vänersborgs, Trollhättans och Grästorps kommuner. I styrelsen för Stiftelsen Bergagården är kommunerna representerade samt Sveaskog och Länsstyrelsen.”

Syftet med Stiftelsen är att:

“Stiftelsen skall ha till ändamål att på ett av Sveaskog arrenderat område vid Bergagården på Hunneberg bedriva informationsverksamhet om natur och naturvård, kultur och kulturminnesvård, skog och skogsbruk, växtliv och djurliv samt där främja allmänhetens möjligheter till motion och rekreation.”

Jag har dålig koll på vad verksamheten kostar Vänersborgs kommun. När jag tittar på årsredovisningar gissar jag att Vänersborg årligen bidrar med uppemot 1 miljon.

Vänersborg ska inte längre arrendera Bergagården och området runt omkring. Kommunen ska genom det kommunala aktiebolaget Fastighets AB Vänersborg istället köpa Bergagården av Sveaskog… Ja, det sägs att det blev klart i fredags. (Läser i TTELA nu efter att jag har publicerat bloggen att det är klart – se ”Kontraktet för Bergagården påskrivet”.)

Ryktena, som tycks välgrundade, säger att köpesumman uppgår till 4.820.000 kr. Sedan tillkommer eventuella lagfartskostnader på 4,5%, eller är det 1,5%… (Såvida inte fastigheten slås ihop med museet.) Det är något över den värdering som gjordes i december 2018. Fastigheten värderades då till 4,5 milj kr. Men då ingick också vad jag förstår OK Skogsvargarnas föreningslokaler (som föreningen nu har fått köpa av Sveaskog).

I värderingen står det om byggnaden där restaurangen ligger:

“Enligt uppgift vid besiktningen är det mindre läckage i taket och mindre fuktproblem i vindsutrymmen. Avloppsanläggningen är också enligt uppgift dålig med bågnad tank samt en markbädd som behöver göras om. Fettavskiljaren behöver också ses över. Varmvattenberedare och fettavskiljaren strular enligt uppgift ibland. Skicket är annars normalt och standarden relativt enkel. Avloppet som bedöms behöva renoveras/bytas ut…”

Om byggnaden med naturskolan skriver värderaren:

”Synliga skador från fukt finns på fasad, där delar ruttnat.”

Är det något mer än undertecknad som ser ytterligare sjusiffriga kommunala kostnader framför sig…? Det kan vara de här kostnaderna som avskräckte andra spekulanter tror jag…

Jag vet inte om Fastighets AB, där styrelsen består av ordförande Bo Carlsson (C), Tommy Christensson (M) och Jan Carlstein (L), har tänkt att Stiftelsen Bergagården ska arrendera Bergagården i fortsättningen. Min uppfattning är nog att det är svårt för Stiftelsen att betala hyran med tanke på stiftelsens ekonomiska resultat. År 2018 gjorde Stiftelsen ett underskott på nästan 300.000 kr.

Det ligger eventuellt utanför ämnet för denna blogg, men när jag läser Stiftelsen Bergagårdens årsredovisning för år 2018 så anser jag att det ändå är på sin plats att redovisa två anmärkningar från revisorerna:

“Utan att det påverkar våra uttalanden vill vi anmärka på att avdragen skatt och sociala avgifter vid flera tillfällen inte betalats i rätt tid.”

Och:

“Årsredovisningen har inte upprättats i sådan tid att det varit möjligt att … hålla årsstämma inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.”

Skriver revisorerna den 18 november 2019 – i årsredovisningen för räkenskapsåret 2018…

Jag vill minnas att kommunen är tuff med bidrag till bland annat föreningar som missköter skatter och inte följer lagar. Det handlar ju faktiskt om skattepengar…

Till sist.

Jag förstår inte hur de styrande och de oppositionella betongpartierna tänker i den här kommunen. För det verkar som om S+C+MP+M+L+KD är överens. De säger nej till “småpengar” som ökar bergens attraktionskraft för kommunens invånare och turister, men satsar samtidigt utan att blinka miljoner på byggnader och verksamheter. Med tvivelaktiga syften – och resultat.

Och så vet vi dessutom hur kommunen sköter sina fastigheter. Eller inte sköter sina fastigheter…

Man kan undra om Vänersborgs kommun satsar på bergen eller inte. Jag vet inte. Och ska kommunen göra det överhuvudtaget? Hur bör i så fall en sådan satsning ske? Genom att lägga ner miljontals kronor i byggnader? Det måste naturligtvis också diskuteras om Vänersborgs kommun verkligen ska satsa miljoner på verksamheter som inte är lagbundna. Kommunen har en påse pengar och stora satsningar på bergen dränerar naturligtvis kommunkassan på pengar som i första hand borde gå till utbildning, vård och omsorg.

Det finns onekligen mycket att diskutera kring bergen.

%d bloggare gillar detta: