Arkiv

Archive for april, 2020

Valborg – dödens högtid

30 april, 2020 2 kommentarer

Idag är det Valborgsmässoafton.

Valborg, denna urgamla högtid med anor betydligt längre bak i tiden än till den medeltid då kyrkan försökte kristna det hedniska firandet. Det gjorde kyrkan genom att ”importera” det katolska helgonet Valborg (Walpurgis). Kyrkan lyckades väl i och för sig ganska bra. Många tror faktiskt att vi i det, sedan Gustav Vasas tid, protestantiska Sverige fortfarande firar ett katolskt helgon. Ja, egentligen två, om vi också räknar Lucia. Fast, å andra sidan, hur många skänker egentligen en tanke till helgonet Valborg på Valborgsmässoafton…?

Det finns de som menar att Valborgsmässoafton infaller mitt emellan vårdagjämning och midsommar, två ”fenomen” som har med solens rörelse över himlen att göra. I så fall hade det inte varit någon slump att Valborg hade firats just idag, sådant brukade folk ha koll på ”förr i tiden”. Det är emellertid inte riktigt korrekt. Det är faktiskt en vecka längre till midsommar och sommarsolståndet än det är till vårdagjämningen, om man ”räknar bakåt”.

Firandet av Valborgsmässoafton är ändå långt äldre än tiden för kristendomens ankomst till Sverige. På ”hednatiden” firades en högtid vid Valborg där döden stod i centrum. Och det gör ju årets Valborg aktuellare än någonsin. Tyvärr.

Ofta hör eld ihop med den mystiska döden. Elden bränner det gamla och ger plats för det nya… Döden och livet hörde ihop.

Livet efter detta, det var (bland annat) Odens område. För hade man tur så kom man efter jordelivet till Odens boning Valhall, paradiset. Val-hall var som bekant Odens stora borg… Val-borg… Där val-kyriorna serverade mjöd till alla djärva kämpar och krigare. Valkyrior som ursprungligen, i den nordiska mytologin, förde de som dödats på slagfältet till gudarnas värld. Val betyder krigare som stupat på slagfältet.

Idag får vi skänka en tanke till de gamla vikingarna och hur de på sitt sätt visade vördnad för den gåtfulla och mystiska döden när vi själva, på vårt sätt, sitter och funderar på de existentiella frågorna framför TV:n eller datorn.

Kategorier:högtid, helgläsning

Grinnsjötorp, Hunneberg

29 april, 2020 4 kommentarer

På Hunneberg mellan Bergsjön och Grinnsjön ligger Grinnsjötorp. 

Torpet har anor från 1300-talet. Och bara en sådan historia gör att en gammal SO-lärare ryser…

På 1600-talet fanns sju hus på Grinnsjö och till en av dessa stugor kom fattighjonet Anders Eriksson år 1813. Anders fick arrendera marken och han började bruka den magra jorden, i sitt anletes svett får man förmoda. Jordbruket övertogs sedan av hans efterkommande. Den sista att bruka torpet var Anders sondotter Ida. Hon levde sparsamt, och med en ko, fram till sin död 1955, 83 år gammal. Sedan började det växa igen runt torpet och skog planterades efter några år på markerna.

“Historien begravdes under kvävande granar och de artrika ängsmarkerna försvann.”

Allt det här kan vi läsa på Naturskyddsföreningens hemsida. (Se “Torpet Grinnsjö”.)

Sedan början på 1990-talet arrenderas Grinnsjötorp av naturskyddsföreningarna i Vänersborg, Trollhättan och Grästorp. Ett restaureringsarbete påbörjades, på initiativ av Göran Söderström, tämligen direkt med målet att:

“återställa till ett ursprungligt ängsbruk, som så nära som möjligt, ansluter till läget 1720 då det skrevs att ”Grinnsjö har ingen åker”. Skogen togs bort i omgångar för att successivt öka ljusinsläppet och låta fröbanken i marken gro.”

Det är många frivilliga armar och händer som genom åren har hjälpt till med arbetet att återställa markerna till de ängar och jordbruksmiljöer som försvann. Men det är ännu fler som besöker natur­reservatet Grinnsjö, njuter av utsikten och omgivningarna och kanske grillar vid eldplatsen. Det arrangeras också diverse aktiviteter under året.

Det kan även nämnas att 2018 fick Naturskyddsföreningen Vänersborg kommunens miljöpris för det mångåriga naturvårdsarbetet vid Grinnsjö. (Se TTELA “Stor artrikedom vid Grinnsjö”.)

Sveaskog, som äger torpet och marken, har nu beslutat att avveckla alla byggnader som inte behövs för bolagets verksamhet. (Vilket man naturligtvis kan ha åsikter om, men så är det.) Det har vi förstått sedan debatten om Vänersborgs kommuns köp (via Fastighets AB Vänersborg) av Bergagården. På Sveaskogs hemsida (se “Till salu just nu”) kan vi se att t ex Ekebacken och Björndalen på Halleberg och Bomstugan på Hunneberg är till salu. (Det finns även annonser på Instagram.)

Det råder inga större tvivel om att de här torpen kommer att köpas av privata aktörer, möjligtvis företag. Det kan bli fina fritidsstugor. Det är som vi alla vet helt fantastiska och många stycken unika omgivningar.

Även Grinnsjötorp på fastigheten Hunneberg 1:5 är till salu…

Grinnsjö kommer sannolikt också att säljas till en hugad privat spekulant. Och det medför med lika stor säkerhet att torpområdets miljö inte kommer att bevaras. Och med privatiseringen kommer antagligen också områdets tillgänglighet för allmänheten att begränsas eller helt försvinna.

Naturskyddsföreningen har emellertid blivit erbjuden att friköpa torpet för 450.000 kr. Det tycks dock inte som Naturskyddsföreningen har dessa pengar. Kanske kan kommunen ställa upp?

När Vänersborgs kommun (Fastighets AB Vänersborg) köpte Bergagården framförde FABV:s ordförande Bo Carlsson i TTELA (se “Kontraktet för Bergagården påskrivet”) fyra argument för köp av Bergagården:

  • Fastigheten är värd pengarna.
  • Fem miljoner är inte mycket pengar för kommunen.
  • Ge allmänheten fortsatt bra tillgång till området.
  • Utveckla tillgängligheten för människor med funktionsnedsättningar.

FABV:s styrelse kom med ett annat argument:

  • “…fastigheten har ett betydande värde som markreserv åt Vänersborgs kommun där allmänheten har möjligheter till motion och rekreation.”

Kommunstyrelsen gav ytterligare två argument i fullmäktiges underlag för köpbeslutet:

  • “strategiskt intresse för kommunens behov av tillgång natur- och friluftsliv för sina medborgare”
  • “fortsätta utveckla besöksnäringen på Hunneberg”

Självklart kan man ha invändningar mot alla dessa argument, och det har jag. Men om nu FABV och kommunen använde dessa argument för att köpa Bergagården – varför använder de inte samma argument för att köpa Grinnsjötorpet?

Jag har svårt att se logiken i kommunstyrets och den borgerliga oppositionens argumentation och handlande. Det tycks inte vara fakta eller rationella skäl som ligger bakom olika beslut – det tycks vara något annat. Vad vet jag dock inte…

Vi får se om ärendet Grinnsjötorp kommer upp på den kommunala dagordningen.

KS: Skulder, översvämning och resultat

28 april, 2020 Lämna en kommentar

Kommunstyrelsen sammanträder imorgon onsdag. I söndags skrev jag om de ärenden som handlade om vatten och avlopp och idag tar jag upp de flesta av de ärenden som är kvar. (Se “KS: Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna”.)

Responsen på söndagens blogg har varit stor. Reaktionerna var enbart negativa, eller mycket negativa, till Trollhättans planer på att uppföra en pumpstation i stort sett på badstranden i Nordkroken och sedan dra vattenledningar därifrån till Överby. Och ju mer jag läser kommentarerna, ju mer negativ blir jag också. Trollhättan, och tydligen Uddevalla också, måste väl kunna ta vatten någon annanstans ifrån än från Nordkroken? Däremot har ingen respons kommit från Gardesanna och den planerade VA-utbyggnaden där. Men det kanske beror på att invånarna och “sommargästerna” är nöjda med att ingå i ett verksamhetsområde.

Men jag var inte helt ärlig i gårdagens blogg. Det finns faktiskt ett ärende till som handlar om vatten – mycket vatten om det vill sig illa. Ärende 17 har rubriken “Revidering av översvämningsprogram för Vänersborgs kommun”.

Det nuvarande översvämningsprogrammet togs fram 2014. Jag vet inte vilken roll det har spelat i praktiken. Det verkar som det har ”kringgåtts” på olika sätt där kommunen har haft intresse av byggnation tex vid Holmängs hage och Sanden. Medan det har satt käppar i hjulet för enskilda personer, som t ex “Arne” (se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”).

I det nu gällande översvämningsprogrammet angav kommunen:

“+47,16 (RH 2000) som högsta dimensionerade nivån för Vänern i kommunen vilket skilde sig från länsstyrelsens handbok Stigande vatten, där +47,31 angavs som högsta nivå.”

Jag vågar mig inte på att förklara varför kommunens bedömning skilde sig från Länsstyrelsens. Men sedan uppdaterade SMHI sina prognoser 2017 och då reviderade Länsstyrelsen sin bedömning och angav:

“ny högsta nivå till +47,81, totalt 3,17 meter över nuvarande medelvattenstånd.”

Det är av detta skäl som kommunstyrelsen nu vill ge tjänstemännen i uppdrag att revidera översvämningsprogrammet.

Det kan för övrigt konstateras att det finns många områden i kommunen som ligger i områden som riskerar att översvämmas. Revideringen av programmet bör vara klar i slutet av 2021.

Vi får se om Vänersborg klarar en stor översvämning. Den kommer med all sannolikhet inte nästa år i varje fall. För 2021 kommer att bli ett bra år. Det märks på de förväntade resultat som det är tänkt att kommunstyrelsen ska ställa sig bakom på onsdag. Det är förväntade resultat för kommunstyrelsens egen verksamhet.

Så här ser förslaget ut:

  • “Andelen invånare som når egen försörjning ska öka.”
  • “Barn och elevers upplevda trygghet i skolan ska öka.”
  • “Förvaltningarna upplever en ökad samordning och styrning i arbetet med barnperspektivet/barnkonventionen.”
  • “Återanvändning av kommunala möbler ökar.”
  • “Kommunanställdas medvetenhet kring miljöfrågor ska öka.”
  • “Invånarnas medvetenhet kring miljöfrågor ska öka.”
  • “Näringslivet upplever ett förbättrat samarbetsklimat och service från kommunen.”
  • “Nöjd kund-index (INSIKT) ska öka.”
  • “Styrning och samordning av det kommunövergripande digitaliseringsarbetet ska öka.”
  • “Ökad digitalisering av manuella arbetsmoment.”
  • “Nöjd medborgar-index kring bemötande och tillgänglighet ska öka.”
  • “Sjukfrånvaron ska minska till nivå med rikssnitt för kommunalt anställda.”
  • “Andelen anställda som rekommenderar sin arbetsplats ska öka.”

Dessa 13 förväntade resultat kommer säkerligen att göra Vänersborg till en ännu bättre kommun att bo, leva och verka i nästa år… Vi hoppas bara att ingen ny Corona eller översvämning kommer att sätta käppar i hjulet.

Det finns en del ärenden som ska avhandlas som jag har skrivit om tidigare i andra sammanhang, t ex Kunskapsförbundet Västs årsredovisning för 2019. (Se “Snart KFV igen”.)

Kommunstyrelsen ska besluta att:

“Kommunfullmäktige godkänner årsredovisningen för 2019 års förvaltning. … Kommunfullmäktige beslutar vidare att Kunskapsförbundet Västs negativa balanskravsresultat om 5 011 tkr för 2019 inte behöver återställas med hänvisning till synnerliga skäl, eftersom underskottet kan täckas inom ramen för eget kapital i förbundet.”

Vi som är ledamöter och ersättare föreslås också beviljas ansvarsfrihet.

Även årsredovisningen och verksamhetsberättelsen för Samordningsförbundet Vänersborg/Mellerud ska godkännas. Liksom årsrapporten från Konsument Vänersborg.

Jag vet inte hur känt Konsument Vänersborg är bland vänersborgarna, men det är viktigt att veta att det finns och att det kan hjälpa till i olika situationer. Så här beskriver Konsument Vänersborg sig självt på kommunens hemsida (se här):

“Hos konsumentkontoret arbetar det en konsumentvägledare och två budget- och skuldrådgivare. Konsumentvägledaren ger råd kring konsumentrelaterade frågor. Budget- och skuldrådgivarna ger råd kring privatekonomiska frågor. Konsument Vänersborg arbetar mycket utåtriktat med förebyggande information till allmänheten.”

Det finns mycket intressant och tankeväckande att hämta i årsrapporten. Jag fastnade t ex för en tabell från Kronofogden som återges i rapporten:

Jag tror att många glömmer att det finns invånare i kommunen som inte har det så lätt. Och att de mest utsatta ofta är barn:

“Av de som är skuldsatta hos Kronofogden i kommunen är det 823 barn som lever i hushåll med skulder och/eller skuldsanering vilket motsvarar 9,7% av alla barn i Vänersborgs kommun. Dessa barn lever med existensminimum där det inte finns ekonomiskt utrymme för fritidsaktiviteter och nöjen.”

En av tio… Vart tionde barn… Det är fler än jag anade…

Jag hoppas verkligen att kommunstyrelsens förväntade resultat: 

  • “Andelen invånare som når egen försörjning ska öka.”

… inte bara är en fin formulering utan tas på yttersta allvar.

Kommunstyrelsen ska anta en Pandemiplan. Det kanske tycks vara i senaste laget, men det är nog så att Coronan inte är den sista pandemin som kommer att drabba oss. I framtiden får vi väl emellertid hoppas att inte bara Vänersborg och Sverige utan hela världen är mer förberedda på vad som kan hända.

Till sist kan jag berätta att kommunen ska införa en avgift vid användning av externa laddpunkter. Det finns nio laddpunkter i kommunen, sex är placerade vid kommunhusets parkering och tre på pendelparkeringen vid Öxnereds station. Det kommer att kosta 1,60 kr/kWh exkl moms att ladda sin bil. (Min partikamrat James Bucci skrev en blogg om bakgrunden till detta ärende – se “What? Inga fler gratis watt!”.)

Det var nästan alla ärenden som kommunstyrelsen, eller delar av den, ska behandla på onsdag. Som vanligt i dessa Corona-tider avvaktar jag utvecklingen hemmavid. Om du vill studera handlingarna i “original”, så går det att ladda ner hela underlaget till kommunstyrelsens sammanträde här.

Kategorier:konsument, KS 2020, styrning

KS: Vatten i Nordkroken och avlopp i Gardesanna

26 april, 2020 Lämna en kommentar

Coronatider eller inte, politiken i Vänersborg rullar vidare. På onsdag sammanträder kommunstyrelsen.

Dagordningen är som vanligt diger. 21 ärenden och handlingar på 438 sidor. Däremot är det bara 5 informationspunkter. Därför räknar ordförande Benny Augustsson (S) med att sammanträdet kan vara klart vid lunch. Det är ju nästan aldrig några politiska diskussioner i kommunstyrelsen…

Så här ser onsdagens dagordning ut:

Ibland undrar jag om det är tänkt att de som inte kan närvara på sammanträdet ska läsa igenom handlingarna. Ja, kanske de som är invalda som ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen. De får ju ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån). (Det här var 2019, arvodet är uppräknat nu “utifrån en sammanvägning av de kommunanställdas löneutveckling”.) Enligt reglerna, “Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda”, ska årsarvodet ersätta för bland annat inläsning av handlingar. Vi som är ersättare får inte detta arvode. Inte heller om vi ersätter en ordinarie ledamot som t ex har blivit sjuk.

Jag undrar förresten hur kommunen tänker agera i Coronans tidevarv. Ledamöter är sällan sjuka i dessa tider, det är nog snarare så att de är rädda för att bli det. I reglerna står det nämligen:

“Om förtroendevald med årsarvode inte kan utföra sitt uppdrag på grund av annan anledning än sjukdom, under en sammanhängande tid som överstiger två månader, ska avdrag ske från arvodet.”

Det är hur som helst tydligen inte meningen att ersättare i kommunstyrelsen som inte kan närvara på ett sammanträde ska läsa handlingarna. Och med de orden skulle denna blogg kunna sluta här… Men jag är som alltid oppositionell och olydig. Jag har läst handlingarna ändå!

Fem ärenden på onsdagens sammanträde har med vatten och avlopp att göra. De två första med bara vatten.

Gunnar Lidell (M) har upptäckt att det finns ett vattenskyddsområde vid Elgärde i Frändefors. Trots att vattentäkten är “både avslutad och borttagen”. Skyddsområdet har alltså inte längre någon funktion. Lidells yrkande i motionen är därför att vattenskyddsområdet vid Elgärde upphävs.

Det tycker alla andra i kommunen också. Förslaget är därför att kommunfullmäktige ska skicka en begäran till Länsstyrelsen om att fixa detta.

Trollhättans Energi AB (TEAB) vill bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Trollhättan tänker nämligen söka tillstånd för uttag av vatten i Vänern för stadens dricksvattenproduktion. Trollhättan behöver det. Det är viktigt för stadens framtida vattenförsörjning, särskilt när Trollhättan ska växa.

Flera stråkval för vattenledningen har undersökts – se bild nedan.

Den lämpligaste ledningssträckningen anser Trollhättan vara från Nordkroken. Vattenledningen ska då dras härifrån ända till Trollhättans vattenverk i Överby. Ledningen kommer att passera en del känsliga områden, både när det gäller natur- och kulturmiljöer.

I underlaget står det också, vilket låter lite oroväckande:

“Platsen som pekats ut för pumpstationen ligger centralt i området, i anslutning till badplatsen och bebyggelse.”

Pumpstationen föreslås ligga i den röda cirkeln på bilden, alldeles nedanför vändplatsen. Och när man ser ett exempel från underlaget när en sjöförlagd ledning kommer upp på land så blir i varje fall jag tämligen skeptisk, eller snarare avskräckt. (Det finns kanske andra tekniska lösningar än det som visas på bilden, jag vet inte.)

Det finns överlag en mängd frågor kring hela projektet. I det digra underlaget finns det mesta redovisat och här finns också utredningen från Trollhättan. (Du kan hämta hela underlaget till kommunstyrelsens sammanträde här.)

Det finns säkerligen anledning att återkomma till denna fråga senare. (Nu skrevs det ju att också Uddevalla kommun är intresserad av vatten från Vänern via Trollhättans vattenledning. Se TTELA “Grönt ljus för miljardprojekt om framtidens vatten”.) Jag har en känsla av att hela projektet inte är helt okontroversiellt… Här avslutar jag med att återge förslaget till beslut i kommunstyrelsen:

“Kommunstyrelsen
1. anmodar Trollhättans Energi AB (TEAB) att hos Vänersborgs kommun ansöka om planbesked för området som är tänkt för anläggningen på Nordkroken samt marken i anslutning till området.
2. Begär att TEAB till Vänersborgs kommun kommer in med en mer detaljerad redovisning av den tänkta dragningen av vattenledningen till Trollhättans vattenverk då det grova förslag som redovisas passerar känsliga områden samt inte ger möjlighet att utläsa eventuell samdragning av ledningar för Vänersborgs kommun.”

Tre ärenden på sammanträdet handlar om att utöka eller införa verksamhetsområden. Det handlar om att kommunen ska anlägga VA-ledningar mm och att fastigheterna i verksamhetsområdet ska, och måste, ansluta sig. De tre områden som det gäller denna gång är utökat verksamhetsområde i Källeberg 1:6 i Brålanda och i Dyrehög, Källeberg och Tån, också i Brålanda, samt införande av verksamhetsområde i Gaddesanna på Vänersnäs. (Ja, jag vet att det heter Gardesanna, men detta är numera den officiella stavningen – se “Gardesanna: Namnfrågan avgjord!”.)

Det är med andra ord den traditionella kommunala VA-lösningen som gäller och fastigheter kommer inte att få några andra val än att ansluta sig. Det spelar ingen roll om det finns andra alternativa lösningar som är lika bra eller bättre än kommunens. Alla ska med i det kommunala VA-nätet. De flesta fastighetsägare vill emellertid, och det är naturligtvis viktigt att komma ihåg, att kommunen ska upprätta verksamhetsområden och de vill ansluta sina fastigheter till det kommunala VA-nätet. Men, och det är naturligtvis också viktigt att komma ihåg, det finns de som varken vill eller behöver. Se bara på Solvarm i Sikhall.

Det är två av fastigheterna, Dyrehög och Tån, som har ansökt om enskild avloppsanläggning. Det har miljö- och hälsoskyddsnämnden avslagit. Efter överklagan från fastighetsägarna har även Länsstyrelsen avslagit ansökningarna.

Länsstyrelsen skrev att de sökta avloppsanläggningarna:

“inte uppfyller hög skyddsnivå för hälsoskydd med hänsyn till närheten till grundvattentäkten.”

Det kan jag inte uttala mig om, men det stämmer säkert. Däremot skrev Länsstyrelsen också:

“Anslutning till en kommunal va-anläggning utgör som regel den miljömässigt mest lämpliga lösningen för att undvika olägenheter från utsläpp av avloppsvatten.”

Och det kan man diskutera… (Jag har skrivit en hel del de senaste åren om VA – se här eller här.)

Det hela är även intressant utifrån kommunfullmäktiges senaste beslut angående Bergagården… 

“fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”

Var finns den kommunala logiken?

Fastighetsägarna på Gardesanna, och i de flesta fall handlar det om sommarstugeägare, har haft problem med kommunen och VA-frågan i många, många år. Kommunen har ansett att VA-frågan inte har varit några problem, och därför inte velat inrätta något verksamhetsområde. Samtidigt som kommunen har nekat fastighetsägare att ordna vettiga enskilda lösningar. Fastighetsägarna har varit i något slags moment 22.

Jag har faktiskt skrivit två bloggar om VA-frågan på Gardesanna. Det var på våren 2014. Då krävde Länsstyrelsen att Gardesanna skulle bli ett verksamhetsområde, men kommunen “stretade emot”. Det är faktiskt intressant att läsa kommunens negativa inställning till verksamhetsområde. Kommunen hade väldigt många argument för att inte bygga ut det kommunala VA-nätet på Gardesanna. (Även undertecknad hade en något annorlunda på den tiden än nu.) (Se “Gardesanna – också en del? (1/2)” och “Gardesanna – också en del! (2/2)”.)

Länsstyrelsen förelade till slut, den 25 juni 2015, Vänersborgs kommun att för en del fastigheter:

“bestämma verksamhetsområde för spillvatten och tillse att behovet senast den 31 december 2021 tillgodoses genom en allmän va-anläggning.”

Förslaget till det kommunala verksamhetsområdet Gaddesanna-Anundstorp ser ut så här:

Hur stämningarna är ute på Vänersnäs återstår att se. Min känsla är att allt inte kommer att löpa helt smärtfritt. Det gäller både VA-nätet och att fastighetsägare vill bygga och bygga ut på sina tomter. Men än syns inga sådana problem, eller utmaningar, i underlaget. Det står istället:

“Projektering av båda nyttigheter är till viss del klar, vissa markupplåtelseavtal är tecknade och kontakt med markägare pågår. … I nuläget finns inte heller några omständigheter som ger anledning att befara att utbyggnaden av den allmänna va-anläggningen inte ska vara klar inom förelagd tid, d.v.s. den 31 december 2021.”

Kommunstyrelsen har många fler ärenden på sitt bord på onsdag. Men det återkommer jag till.

Nytt från Vänersborg: Siverby, Alfredsson och Solvarm

24 april, 2020 1 kommentar

Vänersborgs kommun har fått en ny kommundirektör. Lena Tegenfeldt heter hon. Kommundirektör Tegenfeldt tillträdde sin tjänst alldeles nyligen, men hon har redan hunnit med att presentera sig för kommunfullmäktige. Eller vad man ska kalla det mindre “corona-fullmäktige” som träffades på distans i kommunhuset häromsistens.

Och knappt har Tegenfeldt kommit tillrätta på sitt kontor i kommunhuset förrän den tidigare biträdande och, i väntan på en ny, tillförordnade kommundirektören Katrin Siverby aviserade sin avgång. Siverby har nämligen också blivit kommundirektör, fast i Färgelanda kallas tjänsten fortfarande kommunchef. Katrin Siverby tillträder sin nya tjänst den 1 augusti. (Se Färgelandas hemsida.)

Tegenfeldt har jag inte haft nöjet att träffa än, men Siverby har jag stött på ett flertal gånger. Det är tråkigt att hon lämnar kommunen, hennes integritet och kunnighet är mycket stor. Tyvärr blev aldrig hennes utlovade juridiska diskussioner med politiker på fredagskvällar av, men det blev ändå en del diskussioner under flera av hennes uppskattade genomgångar och föreläsningar i olika kommunala församlingar. Jag vet inte hur många mail hon har tagit sig tid att svara på när undertecknad har haft diverse juridiska grubblerier.

Jag ser också att kommunen annonserar efter en ny förvaltningschef på kultur och fritid. (Se “Förvaltningschef kultur och fritid“.) Det måste rimligen betyda att Håkan Alfredsson tänker gå i pension. Han har nog haft åldern inne ganska länge nu. Håkan Alfredssons betydelse för Vänersborg i allmänhet och dess kultur- och musikliv i synnerhet kan inte nog underskattas. Till skillnad från många politiker så har Alfredsson satt Vänersborg på kartan på ett positivt sätt.

Och det har också en entreprenör på cirkulärt VA-system gjort. Det handlar självklart om Anders Solvarm i Sikhall. Apple TV+ har gjort en dokumentärserie om naturhus kallad “Home”. Det finns en trailer på YouTube om serien, se “Home — Official Trailer | Apple TV+”.

Avsnitt 1 i serien handlar, uteslutande, om familjen Solvarm. Det går att se programmet gratis. Det är ett måste för alla intresserade av vad som händer i Sikhall.

Efter själva programmet kommer en eftertext, som får en gammal vänersborgare att faktiskt skämmas över den kommun han lever och verkar i:

“After four years, Anders won his court case against the municipality. The Swedish courts declared his wastewater system better than or equivalent to the municipal standard. The decision is a landmark in the Naturhus movement.”

(Översättning: “Efter fyra år vann Anders sitt rättsfall mot kommunen. De svenska domstolarna förklarade att hans avloppssystem var bättre än eller likvärdig den kommunala standarden. Beslutet är ett landmärke för Naturhus-rörelsen.”)

Tänk, detta kommer att ses och läsas av hundratusentals tittare. För “rättsfallet mot kommunen” är som alla vet mot Vänersborgs kommun. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.) Tänk om kommunen istället lyfte upp och tog vara på de kunskaper som Solvarm har. Nu finns alltså Solvarm att beskåda både på Apple TV+ och Netflix. (Netflix: Avsnitt 12 i serien ”Amazing Interiors”.)

Och på tal om filmer, så måste jag nämna en annan film där också vänersborgare står i centrum. Det är några elever på Öxnereds skola som spelar byggare på sin egen skola. Det är en underbar film på 2,5 min som man bara måste se. Du hittar den på YouTube – “Öxnered Skola 7 april 2020”.

Ha en så bra helg som ni kan.

PS. Även SVT har varit hemma hos familjen Solvarm och filmat. Det var Emma Hamberg som i maj 2014 besökte Solvarm i sin programserie ”Emma hittar hem” – klicka här. (25/4)

Vad hände på BUN?

23 april, 2020 Lämna en kommentar

I måndags hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde – utan undertecknad vänsterpartist. Men partiet var ändå representerat, Vänsterpartiet har nämligen två ordinarie ledamöter och en ersättare i nämnden. Magnus Lilja var närvarande och har rapporterat om mötet. Dessutom justerades protokollet redan idag.

Det var sammanlagt 11 ledamöter på plats. Det betyder också att 11 personer var frånvarande. Och det trots att ordförande Mats Andersson (C) och förvaltningen hade ordnat med distansdeltagande. Eller vad man ska kalla det när de “närvarande” måste befinna sig i ett av fyra rum i kommunhuset… Sammanträdet slutade redan kl 10.10, men det var inte teknikens fel. Den hade enligt rapporterna fungerat fint. 

BUN:s justerade resultat för mars visar ett underskott på drygt 2 milj kr. Det är egentligen inget katastrofalt eller särskilt uppseendeväckande underskott, även om det självklart kommer att fortsätta öka om det får fortgå i samma takt. Vilket det antagligen kommer att göra. Det sparas och dras ner överallt, men Skollagen måste också följas… Självklart blir inte kommunledningen särskilt glad över underskottet – för Benny Augustsson (S) och de andra är det följsamheten till budgeten som ska prioriteras till varje pris.

I månadsuppföljningen redovisas också antal elever i åk 7-9 med mer än 25% frånvaro. Och antalet elever med denna höga frånvaro ökade dramatiskt i mars och var högre än någonsin – från 110 elever till 147 elever. Men det ska nog inte dras för stora växlar på dessa siffror. De kan sannolikt helt förklaras med covid-19…

Även barn- och elevutvecklingen redovisas i uppföljningen nu för tiden. Antal barnomsorgsplatser “finansierade av Vänersborgs kommun”, som det officiellt heter, låg i mars över det beräknade/budgeterade antalet. Budget låg på 2.170 platser, medan det verkliga antalet i mars var 2.224 platser. Men så brukar det vara, det är högre efterfrågan på barnomsorgsplatser på våren än det är på hösten. Det är till och med så att förvaltningen hade räknat med ännu fler barn nu på våren. Därför stängs Björkholmsgatan från och med vecka 28. De barn som går på Björkholmsgatan just nu har fått erbjudande om plats på annan förskola. Och pedagogerna erbjuds arbete på någon annan förskola i kommunen.

Skolbarnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun ligger på det budgeterade antalet. Grundskolan, inkl förskoleklass och särskolan, däremot har 21 elever färre än beräknat.

Projekteringen kring Holmängenskolan fortsätter. Det fick nämnden reda på under ärendet lokalinformation. Gångtunneln under järnvägen skall förhoppningsvis börja byggas redan i höst. Det blir sannolikt också en cirkulationsplats på Östra vägen. Det är viktigt att eleverna kan ta sig till och från den framtida skolan på ett säkert sätt.

Det informerades och diskuterades som väntat en del om Ströms Slott. (Se “Inför BUN 20/4”.) Även kommunens jurister har varit inblandade i hanteringen av ärendet. Det är tydligen så att kommunen inte kan återkalla tillståndet att bedriva enskild pedagogisk omsorg. Ströms Slott måste få fler chanser att rätta till de brister i verksamheten som kommunen har påtalat. I varje fall fram till den 10 juni 2020…

Vi får se vad som händer med Ströms Slott AB. Det är vad jag förstår en helt enig nämnd som är mycket kritisk till det sätt som Ströms Slott bedriver sin verksamhet.

Detta var vad som enligt rapport och protokoll hände på BUN-sammanträdet i måndags. Det känns konstigt att skriva om det – jag var ju inte där. Vi får se hur det blir nästa gång, nästa sammanträde är den 18 maj.

Kategorier:BUN 2020, corona

Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?

21 april, 2020 Lämna en kommentar

Den 14 april skrev TTELA på sin hemsida (se “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Artikeln handlade om Vänersborgs kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C). Carlsson åtalades som de flesta vänersborgare vet för fornminnesbrott. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Och det var inte heller första gången som Bo Carlsson var i klammeri med rättvisan.

Jag hade önskat att TTELA med sina resurser hade grävt lite djupare i fallet. Det är sannolikt så att många vänersborgare hade velat veta mer om vad som hade hänt kring en av kommunens mäktigaste personer. De undrar säkert varför Bo Carlsson inte fick stå till svars i en rättegång (huvudförhandling) när “vanliga människor” som misstänks bryta mot lagen får det. Behandlas inte alla invånare lika i Vänersborg?

I brist på information slog jag några nummer på telefonen, skickade några mail och begärde ut några handlingar – några frågetecken skulle väl ändå en pensionerad lärare kunna räta ut…

Historien om Bo Carlssons fornminnesbrott har pågått i ett antal år. Redan i slutet av 2016 hade Carlsson grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det var en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. (Se bild nedan.)

I november 2016 hade Bo Carlsson ”förändrat” fornminnet (se bild):

Ett drygt halvår senare, i maj 2017, syntes inte ”fornminnet” längre:

Fornminnet var inte längre ”bara” förstört – det var borta. Fornminnet fanns inte mer – det var utplånat.

Den 7 december 2017 blev det officiellt att Carlsson hade fällts för brott mot kulturmiljölagen. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det gjorde Bo Carlsson också, han betalade sina böter. Det betydde samtidigt att han erkände brottet och därmed slapp rättegång.

Man trodde väl lite till mans att Carlsson nu hade besinnat sig och tänkte respektera Sveriges lagar i fortsättningen. Det var en felaktig uppfattning, i varje fall enligt åklagarmyndigheten i Uddevalla.

På sommaren 2019, den 21 juni, vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott.”

Det var alltså dags igen. Bo Carlsson misstänktes för att återigen ha struntat i lagen och fortsatt förstöra fornminnen på sin mark. Det var i varje fall det som åklagaren trodde sig kunna bevisa.

Åklagaren beskrev i sin stämningsansökan (20 juni) gärningen på följande sätt:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Carlsson misstänktes ha skadat andra fornlämningar på sin mark, det som på kartan nedan till höger kallas Stora respektive Lilla impedimentet. Skogsdungen som syns på bilden ovan är det Stora impedimentet. (”Impedimentet vid landsvägen” var det som Carlsson utplånade 2016.)

Åtalet väckte nationell uppmärksamhet. Igen.

I stämningsansökan skrev åklagarmyndigheten att Bo Carlsson:

“vitsordar omständigheterna men förnekar brott.”

Åklagaren åtalade Bo Carlsson för fornminnesbrott, och denna gång skulle det bli rättegång. Trodde alla.

I åklagarens stämningsansökan till Tingsrätten, den 20 juni förra året, stod det också:

“Skyndsam delgivning krävs på grund av risk för preskription.”

Åklagaren hade alltså klart för sig, självklart, att det var bråttom…

Uppgifterna i det följande är hämtade från den dagbok som Tingsrätten upprättade i ärendet. I dagboken står det att den 24 juni, fyra dagar efter stämningsansökan, skickades stämningen till Bo Carlsson. Carlsson uppmärksammade tydligen inte brevet han fick hemskickat eller meddelade i varje fall inte Tingsrätten att han hade gjort det. Den 31 juli skickades därför en påminnelse. Inte heller denna gång hände något. Carlsson visade inga livstecken gentemot Tingsrätten. På grund av Carlssons ”tystnad” skickade Tingsrätten delgivningen till Delgivningscentralen på Polisen. Och den 30 augusti fick Tingsrätten till slut meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan. Polisen hade således fått tag i Carlsson och hade kunnat överlämna stämningen personligen.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till att Carlsson blev delgiven den. Det tycks vara en orimligt lång tid. Minuterna tickade således iväg…

Den 15 november skickades en kallelse ut från Tingsrätten till Bo Carlsson att det var dags för huvudförhandling (rättegång) den 12 december. Tre dagar senare skickades en “förenklad delgivning” till Carlsson, vilket är vad jag förstår ett kontrollmeddelande om att handlingen hade mottagits.

Den 4 december kom emellertid ett nytt besked från Tingsrätten. Huvudförhandlingen ställdes in. Orsaken formulerades så här i Tingsrättens dagbok:

“På grund av ett förtursmål och att huvudförhandling i det måste prioriteras (sals- och domarbrist) så ställs huf (=huvudförhandling; min anm) den 12 dec i detta mål in.”

Det var tydligen så att det var ett mål där ungdomar var inblandade som fick förtur framför Bo Carlssons fornminnesbrott. Och minuterna fortsatte att ticka iväg…

Huvudförhandlingen flyttades till i början av februari.

När det var dags var Bo Carlsson på plats i tingsrätten i Vänersborg. Jag är tämligen säker på att det var den 5 februari, möjligtvis den 6 februari. (Jag var också där, fast det såg inte Carlsson.) Carlsson såg villrådig ut och frågade på expeditionen varför han inte såg någon information om “sin” rättegång. Han fick meddelandet att huvudförhandlingen var inställd.

Det var lite förvånande att Bo Carlsson inte visste att huvudförhandlingen var inställd. I Tingsrättens dagbok är det nämligen noterat att Tingsrätten har haft ett telefonsamtal den 4 februari med Carlsson. Tingsrätten borde ju ha pratat med Carlsson om rättegången kan man tycka. Å andra sidan finns det ju en möjlighet att Carlsson tillfrågades om något annat. Den 5 februari, dagen efter telefonsamtalet, fattades beslutet att:

“Huvudförhandlingen ställs in med hänsyn till att målet inte är berett för huvudförhandling.”

Det här beslutet var svårförståeligt. Processen hade ju pågått under lång tid. Vad hade tingsrätten, eller åklagaren, missat?

I ett mail från Tingsrätten den 17 april fick jag följande förklaring:

“Det återstod två frågor som behövde hanteras innan huvudförhandling. Dels frågan om brottet var preskriberat, dels frågan om Bo Carlsson hade rätt till offentlig försvarare eller inte. Domaren gjorde därför bedömningen att målet inte var berett för huvudförhandling och ställde in den.”

Och det här kom tydligen domaren på strax före huvudförhandlingen skulle hållas. Otroligt kan jag tycka. Särskilt som det redan i åklagarens stämningsansökan från den 20 juni 2019 stod att det fanns “risk för preskription.” Och, det stod faktiskt en sak till i denna stämningsansökan i rutan “Offentlig försvarare/ombud”:

“Begärd och önskar den som rätten utser.”

Det tycks med andra ord som om frågan om offentlig försvarare kunde och borde ha varit löst för länge sedan. Carlsson ville ha en offentlig försvarare.

Det verkar som om någon har slarvat riktigt ordentligt. Det är dock lite svårt att svara på vem, även om de flesta säkert skulle tippa på Tingsrätten.

Det kan väl tilläggas att när jag kontaktade Tingsrätten i Vänersborg den 9 mars fick jag en något annorlunda förklaring till att förhandlingen var inställd. Då sade man på Tingsrätten att Bo Carlsson inte hade blivit delgiven handlingar på ett korrekt sätt. (Det bloggade jag kort om den 10 mars, se “Bo, Bergagården och en nyhet”.) 

Det här versionen bekräftades också av åklagarmyndigheten i Uddevalla, även om jag tror att uppgiften till myndigheten kom från Tingsrätten. Det besked som gavs från åklagaren kunde tolkas (jag skriver så eftersom beskedet inte var helt tydligt) som att preskriptionstiden hade passerats på grund av att Bo Carlsson inte hade gått att nå med delgivningen. Det skulle enligt åklagarmyndigheten vara orsaken till att två huvudförhandlingar hade skjutits upp. Vilket i så fall betydde att ”dålig postgång” gjorde att Carlsson slapp rättegång…

Det finns uppenbarligen flera förklaringar. Jag blir lite fundersam när det inte finns någon tydlig och formell motivering, som både åklagare och tingsrätt kan hänvisa till. I varje fall har jag inte sett någon sådan.

Tiden gick.

Det var lite skriftväxling dagarna efter att, den andra, rättegången blivit inställd. Jag vet inte riktigt vad den betydde, om skriftväxlingen betydde något överhuvudtaget. Det står t ex i dagboken att Bo Carlsson meddelade att han inte hittat kuvertet som skickades i juni 2019, att föreläggande skickades från tingsrätten till åklagaren, att åklagaren begärde anstånd och att åklagaren beviljades det. Jag hittar ingen notering som tyder på att det är Bo Carlsson som i det här läget t ex “slarvar med posten”. Och jag kan inte dra några slutsatser om att det som händer efter den inställda rättegången hade någon betydelse för det som hände den 20 februari.

Den 20 februari fattade nämligen åklagaren ett beslut:

“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”

Åklagarens beslut följdes av det slutliga beslutet av Tingsrätten den 9 april:

“Målet skrivs av”

Skälet angavs vara:

”Eftersom åklagaren beslutat att lägga ned åtalet ska målet skrivas av från vidare handläggning.”

Själv tycker jag att det verkar vara sanslöst illa skött. Och någonstans har det brustit, på Tingsrätten i Vänersborg eller på Åklagarmyndigheten i Uddevalla. Och man frågar sig – vad var det som hände?

Kanske fick jag det slutliga svaret sent igår eftermiddag, trodde jag (när jag egentligen hade skrivit klart denna blogg). Det kom nämligen ett viktigt mail från Tingsrätten:

”Bo Carlsson delgavs inte stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts, därför inträdde preskription. Handlingarna tillsändes Bo Carlsson men tingsrätten hade inte bevis för att han mottagit stämningsansökan inom rätt tid.”

Jag blev lite trött. Innebar detta att det misstänkta brottet var preskriberat från början, att stämningsansökan helt enkelt lämnades in för sent?

Nej. Slutsatsen kan utifrån det sista (senaste) beskedet från Tingsrätten nämligen bara bli en. Och det är följande.

Den 20 juni förra året lämnade åklagaren in en stämningsansökan till Tingsrätten i Vänersborg. Fyra dagar senare, den 24 juni, skickades stämningen till Bo Carlsson. Om nu Carlsson öppnade kuvertet med stämningen så bekräftade han i varje fall inte att han hade fått stämningen. För att kontrollera att Carlsson hade fått den blev han därför personligt delgiven stämningen. Men det var inte förrän den 30 augusti som Tingsrätten fick meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till delgivningen av densamma till Bo Carlsson. Dessa två månaders ”försening” räckte för att åtalet skulle preskriberas.

Enligt åklagaren och/eller Tingsrätten.

Vad kan vänersborgarna dra för slutsats?

Jo, om du är misstänkt för brott – öppna aldrig kuvert från någon domstol. Det spelar ingen roll om det kommer påminnelser, låtsas aldrig om att det kommer några brev. Spela ovetande. Om det går tillräcklig lång tid innan t ex polisen kan nå dig med delgivning så finns möjligheten att du slipper åtal och rättegång.

Var Bo Carlsson medveten om att han kunde slippa rättegång genom att spela ovetande och låtsas som ingenting? Jag vet inte, och det kommer jag förmodligen aldrig heller att få reda på. Men jag tror faktiskt inte det – och det beror på att jag är övertygad om att Carlsson kan räkna…

För det är en sak i den förklaring som jag fick från Tingsrätten igår som gör mig mycket fundersam..

Preskriptionstiden på fornminnesbrott är två år, det är helt riktigt. Det är också riktigt att Bo Carlsson blev delgiven åklagarens stämningsansökan den 30 augusti 2019. Det står i Tingsrättens dagboksanteckningar.

När begicks då det misstänkta brottet? I stämningsansökan står det:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018…”

Oktober 2017… Plus 2 år… 3 januari 2018… Plus 2 år…

Med andra ord. Min slutsats kan bara bli en – Bo Carlsson delgavs visst stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts.

Naturligtvis frågade jag Tingsrätten om detta. Jag fick följande svar, idag:

”…det blev ett fel i utskicket av handlingarna till polisen och vi inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.”

Va’?? ”…inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.” Vad då?

En gång till. Det var Delgivningscentralen på Polisen som lämnade över åklagarens stämningsansökan personligen till Bo Carlsson den 30 augusti 2019. Polisen hade fått stämningen från Tingsrätten i ett email, vilket framgår av en dagboksanteckning. Om Polisen inte hade fått åklagarens stämningsansökan, vad skulle Polisen i så fall ha överlämnat till Carlsson? Polisen hade väl aldrig ”tagit kontakt” med Carlsson om den inte hade något att lämna över? Det är tämligen självklart att Delgivningscentralen på Polisen hade fått stämningen, annars hade ju Polisen lika självklart vänt sig till Tingsrätten och frågat var stämningsansökan hade blivit av.

I Tingsrättens dagbok står det dessutom att:

”delgivningscentralen … meddelar att Bo Karlsson är delgiven. Delgivningskvitto kommer att översändas till Tingsrätten.”

Den här anteckningen i dagboken torde väl bevisa att Bo Carlsson har fått åklagarens stämningsansökan. Det finns till och med ett delgivningskvitto, dvs ett kvitto där mottagaren (Bo Carlsson) har skrivit på att han har fått delgivningen.

Vanliga människor blir åtalade och dömda för brott de begått, precis som det ska vara. Men en av Vänersborg högste politiker, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, kommunalrådet Bo Carlsson (C), ställs alltså inte till svars i en rättegång. Det leder till en intressant och viktig diskussion om vad detta kan leda till när det gäller allmänhetens förtroende för de rättsvårdande instanserna. Och även hur allmänhetens respekt för lagar och regler ska kunna upprätthållas – när vissa människor inte behöver förklara och försvara sig för sina misstänkta lagöverträdelser i en rättegång.

Naturligtvis kan man också vända på det. En person är oskyldig tills motsatsen bevisas. I en rättegång skulle Bo Carlsson ha kunnat visa det. Nu får han inte möjligheten.

Men… Jag saknar ord. Jag fattar inte hur sådant här kan vara möjligt.

Jag har ställt fler frågor till både åklagarämbetet och Tingsrätten men jag kommer inte längre. Det skulle kanske kunna vara en uppgift för en journalist att ta reda på hur och varför ärendet har “sjabblats bort”. Jag kan inte låta bli att tänka på TTELA:s slogan:

”Riktig journalistik gör skillnad”

För någon på åklagarmyndigheten eller tingsrätten måste ha gjort fel. För så här får det inte gå till… Någon borde ställas till svars för tjänstefel. Kanske skulle åklagaren åtala Tingsrätten. Det tycks väl vara där som det har fallerat.

Lagen måste vara lika för alla.

PS. Här kan du ladda ner:
* Åklagarens stämningsansökan och
* Tingsrättens dagbok.

%d bloggare gillar detta: