Arkiv

Archive for 21 april, 2020

Varför lades åtalet mot Bo Carlsson ner?

21 april, 2020 Lämna en kommentar

Den 14 april skrev TTELA på sin hemsida (se “Tingsrättsmål mot Bo Carlsson läggs ned”):

“Nu ändrar åklagaren sig och lägger ner hela åtalet, vilket gör att målet skrivs av. Anledningen är enligt Vänersborgs tingsrätt att brottet preskriberats.”

Artikeln handlade om Vänersborgs kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C). Carlsson åtalades som de flesta vänersborgare vet för fornminnesbrott. (Se “Bo Carlssons politiska historia”.) Och det var inte heller första gången som Bo Carlsson var i klammeri med rättvisan.

Jag hade önskat att TTELA med sina resurser hade grävt lite djupare i fallet. Det är sannolikt så att många vänersborgare hade velat veta mer om vad som hade hänt kring en av kommunens mäktigaste personer. De undrar säkert varför Bo Carlsson inte fick stå till svars i en rättegång (huvudförhandling) när “vanliga människor” som misstänks bryta mot lagen får det. Behandlas inte alla invånare lika i Vänersborg?

I brist på information slog jag några nummer på telefonen, skickade några mail och begärde ut några handlingar – några frågetecken skulle väl ändå en pensionerad lärare kunna räta ut…

Historien om Bo Carlssons fornminnesbrott har pågått i ett antal år. Redan i slutet av 2016 hade Carlsson grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det var en gammal bytomt, som övergavs i samband med laga skifte år 1844. (Se bild nedan.)

I november 2016 hade Bo Carlsson ”förändrat” fornminnet (se bild):

Ett drygt halvår senare, i maj 2017, syntes inte ”fornminnet” längre:

Fornminnet var inte längre ”bara” förstört – det var borta. Fornminnet fanns inte mer – det var utplånat.

Den 7 december 2017 blev det officiellt att Carlsson hade fällts för brott mot kulturmiljölagen. I TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så sa Carlsson:

”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter.”

Det gjorde Bo Carlsson också, han betalade sina böter. Det betydde samtidigt att han erkände brottet och därmed slapp rättegång.

Man trodde väl lite till mans att Carlsson nu hade besinnat sig och tänkte respektera Sveriges lagar i fortsättningen. Det var en felaktig uppfattning, i varje fall enligt åklagarmyndigheten i Uddevalla.

På sommaren 2019, den 21 juni, vaknade vänersborgarna upp till följande rubrik i TTELA, ”Fornminne ännu mer förstört – politiker åtalas”. TTELA skrev:

”Vänersborgs kommunalråd Bo Carlsson (C) har åtalats misstänkt för fornminnesbrott.”

Det var alltså dags igen. Bo Carlsson misstänktes för att återigen ha struntat i lagen och fortsatt förstöra fornminnen på sin mark. Det var i varje fall det som åklagaren trodde sig kunna bevisa.

Åklagaren beskrev i sin stämningsansökan (20 juni) gärningen på följande sätt:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018 såsom lagfaren ägare … uppsåtligen eller av oaktsamhet själv eller tillsammans med annan olovligen rubbat, tagit bort, grävt ur, täckt över eller på annat sätt ändrat eller skadat delar av den på fastigheten belägna fornlämningen RAÄ Gestad 105:1.”

Carlsson misstänktes ha skadat andra fornlämningar på sin mark, det som på kartan nedan till höger kallas Stora respektive Lilla impedimentet. Skogsdungen som syns på bilden ovan är det Stora impedimentet. (”Impedimentet vid landsvägen” var det som Carlsson utplånade 2016.)

Åtalet väckte nationell uppmärksamhet. Igen.

I stämningsansökan skrev åklagarmyndigheten att Bo Carlsson:

“vitsordar omständigheterna men förnekar brott.”

Åklagaren åtalade Bo Carlsson för fornminnesbrott, och denna gång skulle det bli rättegång. Trodde alla.

I åklagarens stämningsansökan till Tingsrätten, den 20 juni förra året, stod det också:

“Skyndsam delgivning krävs på grund av risk för preskription.”

Åklagaren hade alltså klart för sig, självklart, att det var bråttom…

Uppgifterna i det följande är hämtade från den dagbok som Tingsrätten upprättade i ärendet. I dagboken står det att den 24 juni, fyra dagar efter stämningsansökan, skickades stämningen till Bo Carlsson. Carlsson uppmärksammade tydligen inte brevet han fick hemskickat eller meddelade i varje fall inte Tingsrätten att han hade gjort det. Den 31 juli skickades därför en påminnelse. Inte heller denna gång hände något. Carlsson visade inga livstecken gentemot Tingsrätten. På grund av Carlssons ”tystnad” skickade Tingsrätten delgivningen till Delgivningscentralen på Polisen. Och den 30 augusti fick Tingsrätten till slut meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan. Polisen hade således fått tag i Carlsson och hade kunnat överlämna stämningen personligen.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till att Carlsson blev delgiven den. Det tycks vara en orimligt lång tid. Minuterna tickade således iväg…

Den 15 november skickades en kallelse ut från Tingsrätten till Bo Carlsson att det var dags för huvudförhandling (rättegång) den 12 december. Tre dagar senare skickades en “förenklad delgivning” till Carlsson, vilket är vad jag förstår ett kontrollmeddelande om att handlingen hade mottagits.

Den 4 december kom emellertid ett nytt besked från Tingsrätten. Huvudförhandlingen ställdes in. Orsaken formulerades så här i Tingsrättens dagbok:

“På grund av ett förtursmål och att huvudförhandling i det måste prioriteras (sals- och domarbrist) så ställs huf (=huvudförhandling; min anm) den 12 dec i detta mål in.”

Det var tydligen så att det var ett mål där ungdomar var inblandade som fick förtur framför Bo Carlssons fornminnesbrott. Och minuterna fortsatte att ticka iväg…

Huvudförhandlingen flyttades till i början av februari.

När det var dags var Bo Carlsson på plats i tingsrätten i Vänersborg. Jag är tämligen säker på att det var den 5 februari, möjligtvis den 6 februari. (Jag var också där, fast det såg inte Carlsson.) Carlsson såg villrådig ut och frågade på expeditionen varför han inte såg någon information om “sin” rättegång. Han fick meddelandet att huvudförhandlingen var inställd.

Det var lite förvånande att Bo Carlsson inte visste att huvudförhandlingen var inställd. I Tingsrättens dagbok är det nämligen noterat att Tingsrätten har haft ett telefonsamtal den 4 februari med Carlsson. Tingsrätten borde ju ha pratat med Carlsson om rättegången kan man tycka. Å andra sidan finns det ju en möjlighet att Carlsson tillfrågades om något annat. Den 5 februari, dagen efter telefonsamtalet, fattades beslutet att:

“Huvudförhandlingen ställs in med hänsyn till att målet inte är berett för huvudförhandling.”

Det här beslutet var svårförståeligt. Processen hade ju pågått under lång tid. Vad hade tingsrätten, eller åklagaren, missat?

I ett mail från Tingsrätten den 17 april fick jag följande förklaring:

“Det återstod två frågor som behövde hanteras innan huvudförhandling. Dels frågan om brottet var preskriberat, dels frågan om Bo Carlsson hade rätt till offentlig försvarare eller inte. Domaren gjorde därför bedömningen att målet inte var berett för huvudförhandling och ställde in den.”

Och det här kom tydligen domaren på strax före huvudförhandlingen skulle hållas. Otroligt kan jag tycka. Särskilt som det redan i åklagarens stämningsansökan från den 20 juni 2019 stod att det fanns “risk för preskription.” Och, det stod faktiskt en sak till i denna stämningsansökan i rutan “Offentlig försvarare/ombud”:

“Begärd och önskar den som rätten utser.”

Det tycks med andra ord som om frågan om offentlig försvarare kunde och borde ha varit löst för länge sedan. Carlsson ville ha en offentlig försvarare.

Det verkar som om någon har slarvat riktigt ordentligt. Det är dock lite svårt att svara på vem, även om de flesta säkert skulle tippa på Tingsrätten.

Det kan väl tilläggas att när jag kontaktade Tingsrätten i Vänersborg den 9 mars fick jag en något annorlunda förklaring till att förhandlingen var inställd. Då sade man på Tingsrätten att Bo Carlsson inte hade blivit delgiven handlingar på ett korrekt sätt. (Det bloggade jag kort om den 10 mars, se “Bo, Bergagården och en nyhet”.) 

Det här versionen bekräftades också av åklagarmyndigheten i Uddevalla, även om jag tror att uppgiften till myndigheten kom från Tingsrätten. Det besked som gavs från åklagaren kunde tolkas (jag skriver så eftersom beskedet inte var helt tydligt) som att preskriptionstiden hade passerats på grund av att Bo Carlsson inte hade gått att nå med delgivningen. Det skulle enligt åklagarmyndigheten vara orsaken till att två huvudförhandlingar hade skjutits upp. Vilket i så fall betydde att ”dålig postgång” gjorde att Carlsson slapp rättegång…

Det finns uppenbarligen flera förklaringar. Jag blir lite fundersam när det inte finns någon tydlig och formell motivering, som både åklagare och tingsrätt kan hänvisa till. I varje fall har jag inte sett någon sådan.

Tiden gick.

Det var lite skriftväxling dagarna efter att, den andra, rättegången blivit inställd. Jag vet inte riktigt vad den betydde, om skriftväxlingen betydde något överhuvudtaget. Det står t ex i dagboken att Bo Carlsson meddelade att han inte hittat kuvertet som skickades i juni 2019, att föreläggande skickades från tingsrätten till åklagaren, att åklagaren begärde anstånd och att åklagaren beviljades det. Jag hittar ingen notering som tyder på att det är Bo Carlsson som i det här läget t ex “slarvar med posten”. Och jag kan inte dra några slutsatser om att det som händer efter den inställda rättegången hade någon betydelse för det som hände den 20 februari.

Den 20 februari fattade nämligen åklagaren ett beslut:

“Åtalet läggs ned
Det föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte.
20 kap 9 § rättegångsbalken
Brottet är preskriberat.”

Åklagarens beslut följdes av det slutliga beslutet av Tingsrätten den 9 april:

“Målet skrivs av”

Skälet angavs vara:

”Eftersom åklagaren beslutat att lägga ned åtalet ska målet skrivas av från vidare handläggning.”

Själv tycker jag att det verkar vara sanslöst illa skött. Och någonstans har det brustit, på Tingsrätten i Vänersborg eller på Åklagarmyndigheten i Uddevalla. Och man frågar sig – vad var det som hände?

Kanske fick jag det slutliga svaret sent igår eftermiddag, trodde jag (när jag egentligen hade skrivit klart denna blogg). Det kom nämligen ett viktigt mail från Tingsrätten:

”Bo Carlsson delgavs inte stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts, därför inträdde preskription. Handlingarna tillsändes Bo Carlsson men tingsrätten hade inte bevis för att han mottagit stämningsansökan inom rätt tid.”

Jag blev lite trött. Innebar detta att det misstänkta brottet var preskriberat från början, att stämningsansökan helt enkelt lämnades in för sent?

Nej. Slutsatsen kan utifrån det sista (senaste) beskedet från Tingsrätten nämligen bara bli en. Och det är följande.

Den 20 juni förra året lämnade åklagaren in en stämningsansökan till Tingsrätten i Vänersborg. Fyra dagar senare, den 24 juni, skickades stämningen till Bo Carlsson. Om nu Carlsson öppnade kuvertet med stämningen så bekräftade han i varje fall inte att han hade fått stämningen. För att kontrollera att Carlsson hade fått den blev han därför personligt delgiven stämningen. Men det var inte förrän den 30 augusti som Tingsrätten fick meddelandet att Bo Carlsson var delgiven åklagarens stämningsansökan.

Det tog alltså drygt två månader från åklagarens stämningsansökan till delgivningen av densamma till Bo Carlsson. Dessa två månaders ”försening” räckte för att åtalet skulle preskriberas.

Enligt åklagaren och/eller Tingsrätten.

Vad kan vänersborgarna dra för slutsats?

Jo, om du är misstänkt för brott – öppna aldrig kuvert från någon domstol. Det spelar ingen roll om det kommer påminnelser, låtsas aldrig om att det kommer några brev. Spela ovetande. Om det går tillräcklig lång tid innan t ex polisen kan nå dig med delgivning så finns möjligheten att du slipper åtal och rättegång.

Var Bo Carlsson medveten om att han kunde slippa rättegång genom att spela ovetande och låtsas som ingenting? Jag vet inte, och det kommer jag förmodligen aldrig heller att få reda på. Men jag tror faktiskt inte det – och det beror på att jag är övertygad om att Carlsson kan räkna…

För det är en sak i den förklaring som jag fick från Tingsrätten igår som gör mig mycket fundersam..

Preskriptionstiden på fornminnesbrott är två år, det är helt riktigt. Det är också riktigt att Bo Carlsson blev delgiven åklagarens stämningsansökan den 30 augusti 2019. Det står i Tingsrättens dagboksanteckningar.

När begicks då det misstänkta brottet? I stämningsansökan står det:

”Bo Karlsson har under tiden oktober 2017 till och med den 3 januari 2018…”

Oktober 2017… Plus 2 år… 3 januari 2018… Plus 2 år…

Med andra ord. Min slutsats kan bara bli en – Bo Carlsson delgavs visst stämningsansökan formellt inom två år från det att brottet påstås ha begåtts.

Naturligtvis frågade jag Tingsrätten om detta. Jag fick följande svar, idag:

”…det blev ett fel i utskicket av handlingarna till polisen och vi inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.”

Va’?? ”…inte kan säkerställa att stämningsansökan bifogades.” Vad då?

En gång till. Det var Delgivningscentralen på Polisen som lämnade över åklagarens stämningsansökan personligen till Bo Carlsson den 30 augusti 2019. Polisen hade fått stämningen från Tingsrätten i ett email, vilket framgår av en dagboksanteckning. Om Polisen inte hade fått åklagarens stämningsansökan, vad skulle Polisen i så fall ha överlämnat till Carlsson? Polisen hade väl aldrig ”tagit kontakt” med Carlsson om den inte hade något att lämna över? Det är tämligen självklart att Delgivningscentralen på Polisen hade fått stämningen, annars hade ju Polisen lika självklart vänt sig till Tingsrätten och frågat var stämningsansökan hade blivit av.

I Tingsrättens dagbok står det dessutom att:

”delgivningscentralen … meddelar att Bo Karlsson är delgiven. Delgivningskvitto kommer att översändas till Tingsrätten.”

Den här anteckningen i dagboken torde väl bevisa att Bo Carlsson har fått åklagarens stämningsansökan. Det finns till och med ett delgivningskvitto, dvs ett kvitto där mottagaren (Bo Carlsson) har skrivit på att han har fått delgivningen.

Vanliga människor blir åtalade och dömda för brott de begått, precis som det ska vara. Men en av Vänersborg högste politiker, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, kommunalrådet Bo Carlsson (C), ställs alltså inte till svars i en rättegång. Det leder till en intressant och viktig diskussion om vad detta kan leda till när det gäller allmänhetens förtroende för de rättsvårdande instanserna. Och även hur allmänhetens respekt för lagar och regler ska kunna upprätthållas – när vissa människor inte behöver förklara och försvara sig för sina misstänkta lagöverträdelser i en rättegång.

Naturligtvis kan man också vända på det. En person är oskyldig tills motsatsen bevisas. I en rättegång skulle Bo Carlsson ha kunnat visa det. Nu får han inte möjligheten.

Men… Jag saknar ord. Jag fattar inte hur sådant här kan vara möjligt.

Jag har ställt fler frågor till både åklagarämbetet och Tingsrätten men jag kommer inte längre. Det skulle kanske kunna vara en uppgift för en journalist att ta reda på hur och varför ärendet har “sjabblats bort”. Jag kan inte låta bli att tänka på TTELA:s slogan:

”Riktig journalistik gör skillnad”

För någon på åklagarmyndigheten eller tingsrätten måste ha gjort fel. För så här får det inte gå till… Någon borde ställas till svars för tjänstefel. Kanske skulle åklagaren åtala Tingsrätten. Det tycks väl vara där som det har fallerat.

Lagen måste vara lika för alla.

PS. Här kan du ladda ner:
* Åklagarens stämningsansökan och
* Tingsrättens dagbok.

%d bloggare gillar detta: