Arkiv
VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling
Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) var inte särskilt imponerad av mitt inlägg. (Se “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”.) Han begärde ordet efter mitt långa anförande. (Vill man själv se och lyssna på debatten för att kontrollera min beskrivning, och citaten, så kan man ta del av dem på kommunens webbplats, klicka här.)
Benny Augustsson började sitt anförande:
“Ja, det är intressant när Stefan tar upp det här med Sikhall som då bygger helt och hållet på den gamla lagstiftningen.”
Med den “gamla lagstiftningen” menar Augustsson Vattentjänstlagen innan den senaste uppdateringen trädde i kraft den 1 januari 2023. Augustsson påstod att med denna nya lagstiftning skulle Solvarms fastighet aldrig ingått i verksamhetsområdet.
“Man får ju liksom titta på vad som gäller idag och vad som gällde då.”
Sa Augustsson, utan att berätta vad som ändrades i lagstiftningen som fick honom att dra denna slutsats. Jag skulle vilja påstå att Augustssons påstående var direkt vilseledande.
Benny Augustsson (S) tog sedan upp 24 § i LAV. Han läste upp hela paragrafen ytterligare en gång, och sa:
“Det är det som gäller när vi väl har inrättat verksamhetsområdet, men vi har möjligheten idag innan vi inrättar verksamhetsområdet och se över de här bitarna och se till att dom fastigheter som är i behov av vattentjänster kommer med i verksamhetsområdet”
Jag har i efterhand lyssnat flera gånger på Augustssons anförande, och jag förstår inte riktigt hur han tänker. Vattentjänstlagen ändrades knappt någonting – med de viktiga undantagen (6 a–6 d §§) som handlade om att kommunen skulle utarbeta och anta en Vattentjänstplan (från och med 1 januari 2024). Men det var ju inte vattentjänstplanen vi diskuterade i onsdags. (Vattentjänstplanen är för övrigt inte juridiskt bindande.) Och det Augustsson sa att kommunen (när Augustsson säger “vi” så menar han kommunen) hade möjlighet att göra idag, det hade kommunen möjlighet att göra även tidigare.
Augustsson fortsatte, och återupptog även sitt bestämda knackande med högerhanden i talarstolen för att riktigt understryka tyngden i sina argument:
“de anläggningar som kan tillgodose folks hälsa och miljön kan undantas från verksamhetsområdet. Det är ju det som är skillnaden i lagstiftningen nu mot den förra lagstiftningen”
Augustsson måste, som jag ser det, ha dålig koll. Det är inte alls något skillnad. Det här regleras i 9 §, som lyder på exakt samma sätt nu som innan uppdateringen av Vattentjänstlagen:
“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Vänsterpartiet har varit aktiva i VA-frågan och i Solvarms naturhus i Sikhall (=Sikhall 1:20) i många år. Den 17 april 2019 lade James Bucci (V) en motion i samhällsbyggnadsnämnden där han enligt 9 § yrkade:
”samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”
Motionen avslogs (naturligtvis). Man kan läsa James Buccis egna tankar kring kommunens hantering av motionen – se Buccis blogginlägg “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.
Jag begärde replik och konstaterade kort att 24 § inte ändrades med en bokstav i den nya lagen. 6 § ändrades på så sätt att de enskilda anläggningarna “lyftes upp” och jag konstaterade också att det står inte att enskilda lösningar 
ska vara “bättre än något annat”, utan att de ska kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Då hördes ett utrop från en av bänkkraderna:
“Herregud!”
Det var självaste KSO (=kommunstyrelsens ordförande) som gav utlopp för sin irritation.
Augustsson begärde genmäle. Jag hade återigen svårt att förstå hur Benny Augustsson (S) tänkte, därför återger jag hela hans inlägg. Någon annan kanske förstår bättre.
“Jo, men paragraf 24 blir ju skillnad utifrån paragraf 6 som är ändrad i lagen nu och då är det klart att den går in där, men i och med att vi har en ny lagstiftning på paragraf 6a så hade den fastigheten redan varit undantagen där, men då såg inte lagstiftningen ut sån. 
Och då var det ju frågan om Solvarms anläggning var bättre eller inte och då gick ju det till domstol och han fick rätt. Men jag menar, det är ju det som är skillnaden nu i den nya. Nu räcker det innan du gör verksamhetsområdet om du uppfyller det mot folks hälsa och miljön och sen om du har fattat det om verksamhetsområdet det är då den paragrafen går in ska tillgodoses på ett bättre sätt. Där är skillnaden.”
6a § handlar alltså om kommunala vattentjänstplaner. Vänersborgs kommun hade en felaktig och missvisande Blåplan tidigare. Med uppdateringen av lagen utarbetades en Vattentjänstplan som blev bra och korrekt. Det var nödvändigt. Men varför Solvarms VA-anläggning skulle behandlas annorlunda nu än tidigare förstår jag inte. Solvarms naturhus skulle inte ha varit med tidigare heller. Det finns ingenting i den nya lagen som ändrar detta förhållande.
Kommunens skyldighet att inspektera enskilda VA-anläggningar blev inte större genom lagändringen i Vattentjänstlagen den 1 januari 2023. Och det är för övrigt inte heller Vattentjänstlagen som reglerar tillsyn av enskilda avlopp – det är Miljöbalken. Det är Miljöbalken som reglerar tillstånd, funktion och tillsyn av enskilda VA-lösningar, inte Vattentjänstlagen. Lagändringen 2023 ändrade inte dessa tillsynsregler. Det infördes ingen ny lagstadgad inspektionsskyldighet.
Det är bra att känna till att Miljöbalken inte kräver att enskilda avlopp ska vara bättre än kommunalt VA, som Benny Augustsson tycktes tro i debatten. Det är helt tillräckligt att avloppsanläggningen ger tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön. Det betyder att enskilda avlopp kan accepteras även om kommunalt VA skulle ge bättre rening,
Benny Augustsson (S) försökte argumentera med att den lilla uppdateringen i 6 § är avgörande. En gång till, ändringen i paragrafen består av att riksdagen lade till följande avsnitt:
“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Ändringen är egentligen bara en “knäpp på näsan” till alla kommuner som inte tolkade vattentjänstlagen på ett riktigt sätt tidigare. Med tillägget betonade och tydliggjorde riksdagen helt enkelt att kommunerna särskilt skulle beakta om enskilda VA-lösningar kan fungera lika bra ur miljö- och hälsosynpunkt som allmänna lösningar. Det visade om inte annat Mark- och miljööverdomstolens dom från den 17 augusti 2020 (dom M4976-19).
Lena Eckerbom Wendel (M) kom med en kort replik till Augustsson. Hon upprepade sin argumentation om att finns det inget behov av avlopp i en fastighet så ska den inte anslutas till kommunalt VA även om den finns med i ett verksamhetsområde. (Se “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.)
Eckerbom Wendel fortsatte:
“Man tog inte bort 24 § när 6 § ändrades. Det finns fortfarande ett behov av att kunna modifiera kraven.”
Från talarstolen avslutade jag debatten med att konstatera att förändringen av Vattentjänstlagen, med undantag av paragraferna om Vattentjänstplanen, var små:
“Det är i stort sett samma lagstiftning som gällde då som nu.”
Benny Augustsson blev upprörd:
“6 § är en betydande förändring i lagstiftningen för nu har vi ju möjlighet innan vi inrättar verksamhetsområde och komma tillrätta med dom här bitarna som förr anledde, gjorde anledning till att vi hamnade i domstol. Så det är en jättestor skillnad i lagstiftningen att nu kan vi arbeta bort det här innan vi inrättar verksamhetsområdena och det kunde vi inte tidigare.”
Augustsson hade missuppfattat. Det lilla tillägget i 6 § var ju innehållsmässigt ingen nyhet eller ”betydande förändring”. Den enda förändringen i paragrafen är, jag repeterar, ett förtydligande om att kommunen ska ta särskild hänsyn till enskilda lösningar. Det är inte en ny princip – det är en markering från lagstiftaren om att kommunerna tidigare inte följt lagen tillräckligt noggrant.
Det framgår av regeringens proposition 2021, ”Vägar till hållbara vattentjänster”. Regeringen skrev (fetstil och understrykning av mig):
”Ett antal remissinstanser, bland annat Boverket, framför att det redan med nuvarande utformning av 6 § lagen om allmänna vattentjänster är möjligt att tillgodose behovet genom enskilda lösningar. Regeringen delar bedömningen att det med nuvarande utformning inte finns något hinder mot att kommunerna beaktar enskilda anläggningar vid bedömningen av det miljö- eller hälsomässiga behovet av en vattentjänst. Som utredningen konstaterar finns det dock en osäkerhet hos många kommuner kring i vilken utsträckning enskilda anläggningar, till exempel gemensamhetsanläggningar, kan beaktas. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör tydliggöras så att det framgår att en enskild anläggning under vissa förutsättningar ska kunna tillgodose behovet av en vattentjänst, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”
Lagstiftaren ville alltså förtydliga att enskilda VA-lösningar ska vägas in tydligare när kommunen bedömer om ett område behöver kommunalt vatten eller avlopp. Det skulle i och för sig innebära en ”betydande förändring” i Vänersborgs kommun…
Det är också tydligt i citatet att regeringen faktiskt anser att det även efter lagändringen kan ingå fastigheter i ett verksamhetsområde som inte behöver en kommunal VA-lösning…
Sedan var det antagligen flera som undrade var Augustsson fick det ifrån att kommunen tidigare var tvungen att inkludera Solvarms fastighet i ett verksamhetsområde? Och att kommunen på något mystiskt sätt var tvungen att tvinga Solvarm att överklaga? 
Det var kommunen inte alls, vilket Mark- och miljödomstolen egentligen indirekt konstaterade trots att målet handlade om anslutningsavgiften. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kunde med stöd av Miljöbalken ha godkänt Solvarms cirkulära VA-lösning direkt och samhällsbyggnadsnämnden kunde ha beslutat att låta Solvarm slippa anslutningsavgiften enligt 24 §. Eller att Solvarms fastighet helt enkelt hade sluppit att ingå i verksamhetsområdet från början enligt 9 §.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) skapade under sammanträdet i kommunfullmäktige en logik som inte hade stöd i varken lagstiftning eller prejudicerande domar. Var det så att Augustsson ville bygga ett försvar i efterhand för sitt agerande som samhällsbyggnadsnämndens ordförande under den tid som just denna nämnd motarbetade och jagade Solvarm?
Under Augustssons tid som ordförande i nämnden drog kommunen även VA-ledningar längs Dalslandskusten. Kommunen kopplade ihop vattenverken på Skräcklan och Rörvik. Många människor, däribland flera av Centerpartiets väljare, tvångsanslöts till kommunens VA-nät. Många kördes i praktiken iväg från hus och hem, och sommarstugor, när de var tvingade att betala höga anslutningsavgifter. 
Nu visar debatten i kommunfullmäktige och de argument som lades fram att dessa människor tvångsanslöts på felaktiga grunder. Denna sanning är kanske politiskt skadlig för de styrande partierna och därför kanske Augustsson försöker gömma kommunens handlande bakom en felaktig utläggning om lagändringens betydelse… Men det är naturligtvis spekulationer från min sida.
Fortsättning följer i inlägget ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet”.
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion” – 3 mars 2026
- ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget” – 4 mars 2026
- ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling” – 6 mars 2026
- ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet” – 8 mars 2026
- ”VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt” – 9 mars 2026
Kommunen delar ut pris till Solvarm
“Sent ska syndaren vakna. Skrattar bäst som skrattar sist.”
Det finns många ordspråk som dyker upp i huvudet. Jag tror dock inte att Anders Solvarm tänker så. Han är nog bara otroligt glad att han äntligen har fått ett 
erkännande av Vänersborgs kommun – ett pris istället för ris…
Byggnadsnämnden har som bekant utsett Solvarms nya hus, som kallas Atri, till vinnare av byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Se “Byggnadsvårds- och arkitekturpriset”.)
Byggnadsnämnden motiverade priset på följande sätt:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett spännande exempel på god arkitektur vid nybyggnation. Atri visar på nytänkande och en medveten och hållbar gestaltningsprocess med smarta tekniska lösningar och ett helhetsperspektiv på rumsligheter och funktion. Huset väcker internationellt intresse och bidrar till dialogen om hur vi kan leva naturnära och mer klimatsmart. Byggnadsnämnden är tacksam att byggherren har valt att satsa i Vänersborgs kommun.”
Det är många som har stått i kö för att gratulera Anders Solvarm och hans kollega, arkitekten Niklas Dahlström, till det mycket välförtjänta priset. (Se “Naturvillan”.) Och ännu fler lär göra det när priset delas ut på Vänersborgs födelsedag, nu på lördag den 25 januari i kommunhuset.
Atri, som huset kallas, är en ordlek med ”atrium” och ”A-frame house”. Atrium är ett romerskt rum i mitten av en byggnad, en innergård, och ”A-frame house” beskriver husets konstruktion/utseende. Atrivillan innehåller ett cirkulärt avloppssystem och bostaden är också ett lågenergihus med integrerade solceller på både fasad och tak, värmeåtervinningssystem och vedeldad kökspanna som eldstad. Huset är inte anslutet till varken avlopp, vatten eller elnät, och får därför inte heller några fakturor. Fast ved och biodiesel till generatorn behöver köpas in vintertid.
Priset, om än oerhört välförtjänt, är mycket överraskande. Solvarm har aldrig varit särskilt väl sedd i Vänersborgs kommunhus. Kommunen har, framför allt genom samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden, motarbetat Solvarm och med alla medel försökt tvinga honom att ansluta sitt bostadshus (inte atrivillan alltså) till det kommunala VA-nätet. Det har varit många tuffa år för familjen Solvarm.
Det började redan den 20 maj 2015 när kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade att:
”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”
Det innebar att Solvarms bostadshus hamnade inom ett verksamhetsområde och därför skulle inordna sig i kommunens VA-nät. (Se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”.) Solvarm överklagade beslutet. Han beskrev naturhuset i Sikhall på bland annat följande sätt:
”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken).”
Solvarm var övertygad om att han tänkte rätt, vilket många sakkunniga runt om i landet höll med om:
“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ‘att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig’.”
Det spelade ingen roll ansåg kommunen och fortsatte striden mot Solvarm och naturhuset. Det slutade i domstol.
Den 2 september 2019 slog Mark- och miljödomstolen fast att Solvarms enskilda VA-system var bättre än kommunens (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och själva domen kan laddas ner här):
“Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Mark- och miljödomstolens dom gällde alltså familjen Solvarms bostadshus. Det positiva domslutet inspirerade däremot Solvarm till att planera för att bygga ett nytt naturhus, Atri. Han hade nämligen utvecklat sitt VA- och miljötänk ytterligare. Men att bygga i Vänersborgs kommun? Efter en fråga från mig en gång i tiden svarade Anders Solvarm på hur han tänkte:
“Inte kan väl kommunen fortsätta att igen påstå samma oriktigheter som saknar både vetenskapligt och juridiskt stöd. 
Därför blir det inga problem att bygga ett nytt, ännu bättre naturhus i Sikhall.”
Trodde Anders Solvarm…
Han trodde fel..
Tjänstepersonerna på miljö och hälsa accepterade inte domen. Det var inte förrän den 19 maj 2021 som oppositionspartierna (V+M+SD) i Miljö- och hälsoskyddsnämnden, mot de styrande partiernas vilja, beslutade att ge Solvarm ett permanent tillstånd för sitt VA-system i bostadshuset. (Se “Solvarm vann!”.)
Det skulle emellertid visa sig att tjänstepersoner på miljö- och hälsa inte hade gett upp. Förvaltningen fortsatte att “strula till det” för Solvarm när han var i färd med att rita och bygga sitt nya Atrihus, det hus som nu har fått pris… Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstepersonerna (se “Kommunens kamp mot Solvarm”):
“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”
Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebar att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterade Mark- och miljödomstolens dom eller Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut. Det planerade Atrihuset hade nämligen samma cirkulära VA-system som bostadshuset, men med ett utvecklat och förbättrat sådant. (Solvarm kallade det System Two+.)
Det har varit en fortsatt kamp kring det nya Atrihuset. Solvarm på ena sidan, kommunens miljöförvaltning på den andra. (Jag har skildrat Solvarms ibland tröstlösa kamp mot Vänersborgs kommun i otaliga blogginlägg genom åren. Klicka här – och sedan är det bara att scrolla…) Det blev till slut en kompromiss kring det nya huset där chefen för miljö- och byggnadsförvaltningen spelade en viktig roll.
Jag har i detta inlägg försökt att kort sammanfatta det “kommunala strul” som varit kring Solvarms båda naturhus. Det är ett under att familjen Solvarm har orkat kämpa under alla dessa år. Men de har haft ett stort stöd inte bara av lokalbefolkningen i Sikhall och södra Dalsland utan också av den massmediala uppbackningen i både Sverige och utomlands. (Se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”, om programmet Grand Design i TV4.) Och nu till sist också från kommunhuset på Sundsgatan…
Den nuvarande byggnadsnämnden, som tillträdde efter valet 2022, avslutade sin motivering för att tilldela Solvarms Atrihus Byggnadsvårds- och arkitekturpriset med orden:
“Byggnadsnämnden är tacksam att byggherren har valt att satsa i Vänersborgs kommun.”
Det är ett modigt beslut av Vänersborgs byggnadsnämnd och innebär en upprättelse för familjen Solvarm.
Anders Solvarm tar alltså emot byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” lördagen den 25 januari i kommunhuset.
PS. Den 27 januari hade TTELA en artikel om priset – ”Naturvillan i Sikhall prisad: ‘Ett slags erkännande’”.
Byggnadsvårds- och arkitekturpriset
En lärdom jag fick som lärare var att omröstningar i klassrummet kunde bli helt fel och missvisande.
Omröstningen som fick mig att “tänka till” handlade om en skolresa. Klassen hade tre förslag. Det var som jag såg det två populära alternativ, Liseberg och Skara Sommarland, och ett som i mina ögon verkade vara mindre populärt, Vattenpalatset. Eleverna fick rösta på ett vanligt ”traditionellt” sätt, dvs var och en hade en röst och den fick de placera på något av alternativen. Röstningen var sluten.
Liseberg och Skara Sommarland fick vardera 8 röster och Vattenpalatset fick 9 röster. Det utbröt ett smärre kaos i klassrummet. Flera elever protesterade och sa att de inte ville åka med till Vattenpalatset. Men herregud, sa jag lite irriterad, vi har ju röstat och Vattenpalatset fick flest röster. Eleverna höll inte med, men hade svårt att motivera varför inte alternativet som fick flest röster skulle vinna.
Jag funderade, det låg mycket i vad eleverna förde fram. Och det var, som jag uppfattade det, antagligen en majoritet av eleverna som inte ville åka till Vattenpalatset. De flesta ville hellre åka till Liseberg eller Skara Sommarland.
Det fanns information på nätet om omröstningar, andra hade långt före mig haft samma funderingar. Det visade sig att det fanns andra sätt att rösta som var betydligt mer rättvisande när det fanns tre eller flera alternativ. Det jag fastnade för var en metod som gick under namnet “Approval Voting” (godkännandevotering). Det var en metod som var lätt att förstå och genomföra.
I Approval Voting får varje väljare rösta på så många alternativ den vill, istället för att bara välja ett. Varje röst räknas som ett ”godkännande”, och alternativet med flest röster (godkännanden) vinner.
Fördelen med detta sätt att rösta är uppenbar. Väljare kan visa sitt stöd för alla alternativ de gillar, vilket minskar risken att ett mindre populärt alternativ vinner på grund av splittrade röster. Det garanterar att det alternativ med bredast stöd vinner.
Jag testade metoden efter att ha fått klassens godkännande, även om några som ville åka till Vattenpalatset muttrade. Omröstningen genomfördes och resultatet blev – en annan vinnare! Liseberg fick 16 röster, Skara Sommarland 14 och Vattenpalatset 12. Och det tyckte klassföreståndaren ifråga var ett bra alternativ. Liseberg var ju inhägnat… ;)
Jag lärde mig något viktigt om omröstningar, och förhoppningsvis gjorde klassen det också. Tyvärr är det alltför många som inte har varit med om omröstningar om skolresor…
Inom parentes kan jag tycka att de länder som har val i två omgångar, t ex presidentvalen i Frankrike, har tänkt lite i Approval Voting-banor. (I första omgången deltar samtliga kandidater, medan i omgång två bara de två kandidater som får flest röster i första omgången.)
I december ska byggnadsnämnden i Vänersborg ha en omröstning om ett pris som är statusfyllt. Nämnden ska utse vem som ska få kommunens nyinrättade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Jag har beskrivit bakgrunden till priset samtidigt som jag motiverade min nominering – se “Sikhalls Magasin nominerat till pris”.)
Det kom, enligt Vänersborgs kommuns hemsida, in 17 förslag från både byggherrar och allmänhet. Fem projekt gick vidare till den slutliga omröstningen. (Fotografierna har jag knyckt från hemsidan.)
- Elisabeths Port i Vänersborg
- Drottninggatan i Vänersborg (är det en byggnad?)
- Atri i Sikhall (Solvarms nybyggda naturhus i Sikhall)
- Sikhalls magasin
- Holmängenskolan i Vänersborg
Omröstningen ska ske i byggnadsnämnden den 9 december. Jag antar att den sker enligt den gamla orättvisa och mindre demokratiska metoden – en person en röst.
Jag fruktar därför att resultatet av omröstningen kan bli densamma som för skolresan. Det skulle kunna bli så att t ex Elisabeths Port får flest röster trots att en majoritet i nämnden vill att ett av de två Sikhallsalternativen, Magasinet eller Atri, är förtjänta av priset. Men de rösterna splittras och Elisabeths Port som tredje populärast alternativ får priset.
Det var alltså ett exempel även om jag inte sticker under stol med att jag själv skulle vilja se att Sikhalls magasin (se ”Magnus räddar Sikhalls magasin!”) eller Atri får priset (se ”Solvarm, pris och uppmärksammat naturhus”). Det är inte bara byggnaderna och arbetet bakom som motiverar priset. Det är två personer, Magnus Larsson och Anders Solvarm, som till stor del drivs av ideella och osjälviska motiv – den ene av kulturhistoriska och den andre av miljömässiga. Det är också två personer som har motarbetats kraftfullt och under lång tid av Vänersborgs kommun. Skulle någon av dem vinna byggnadsvårds- och arkitekturpriset skulle det värma ett oppositionellt
politikerhjärta… (Det är redan ganska varmt, de har ju båda gått till final…)
Egentligen tycker jag att Byggnadsvårds- och arkitekturpriset borde delas upp så att båda fick var sitt pris. Magnus Larsson skulle få Byggnadsvårdspriset för sitt arbete med magasinet och Anders Solvarm Arkitekturpriset för Atri.
Priset består för övrigt av en plakett och ett diplom. Det delas ut till vinnaren i samband med Vänersborgs födelsedagsfirande i början av nästa år. Att dela ut priset till en byggnad i Sikhall vore också ett utmärkt sätt för Vänersborgs kommun att visa att kommunen inte bara består av Vänersborgs stad…
PS. Sent omsider så hade TTELA den 8 december en artikel om ”Byggnadsvårds- och arkitekturpriset” – se ”Här är de nominerade till Vänersborgs arkitekturpris”.
Solvarm, pris och uppmärksammat naturhus
Den 15-16 mars gick den årliga konferensen “Vatten Avlopp Kretslopp” av stapeln. Den arrangerades som vanligt av VA-guiden. Konferensen var välbesökt, omkring 300-400 deltagare närvarade under två dagar. I vimlet syntes bland annat tjänstepersoner från miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.
VA-guiden är en medlemstjänst som arbetar med (se här):
“VA-planering, dagvatten och små avlopp, både inom kommun, myndighet eller privat verksamhet.”
Det innebär att alla som är intresserade av och vill veta mer om VA-frågor eller arbetar med dem på något sätt gärna deltar i de årliga konferenserna. Deltagarna möter de främsta och mest kunniga personerna på området och de har tillfälle att lyssna och ställa frågor på flera olika seminarier eller fördjupa sina kunskaper på olika föreläsningar.
Konferensen hölls i år i Helsingborg, vilket inte var någon slump. Helsingborg är på många sätt en föregångare inom t ex nya kreativa lösningar på området kretslopp och återvinning. Staden bygger en ny stadsdel, Oceanhamnen, med fokus på miljö och hållbarhet. Där utvecklar och bygger Helsingborg ett unikt källsorterande avloppssystem, bland annat återvinns näringsämnen och läkemedelsreningen energieffektiviseras. (Se “Helsingborg: Tre rör ut”.)
VA-guiden delar årligen ut ett Avlopp och Kretsloppspris till någon som på ett:
“betydelsefullt sätt främjat utveckling och nytänkande eller påskyndat införandet av miljö- och kretsloppsanpassade avloppssystem”
I år delades priset av Väddö Golfklubb och Anders Solvarm.
TTELA har skrivit om Solvarm och priset (se TTELA “Kommunen ville stoppa Anders Solvarms avlopp – nu får det pris”), men i veckan som gick delades det ut på konferensen. Och Anders Solvarm var naturligtvis där i egen hög person för att ta emot det.
Juryns motivering till att Anders Solvarm fick det hedervärda priset var (texten om Väddö golfklubb har jag utelämnat):
“Avlopp och Kretsloppspriset delas i år ut till två pristagare, Väddö Golfklubb och Anders Solvarm, som båda resurseffektivt och säkert återvinner vattnet och näringen i avloppsvatten i den nära miljön.
Anders Solvarm har utvecklat ett kretsloppsystem som utnyttjar avloppet för egenproduktion av mat i naturhusets attraktiva boendemiljö. Vattnet, växtnäringen, värmeenergin och det organiska materialet i avloppet och matavfallet bidrar alla till att skapa frodig växtlighet i växthuset som rymmer såväl bostadshus som avloppssystem. Hög grad av självförsörjning och avsaknad av ledningssystem gör Solvarms system väl rustat för såväl torka som översvämning. Att systemet nästan helt saknar miljöstörande vattenutsläpp gör det extra intressant på känsliga platser långt från kommunal service.
Årets Avlopp och Kretsloppspristagare, Anders Solvarm och Väddö Golfklubb, har båda anläggningar som kan fungera som demonstrationsexempel och härigenom bidra till spridning av kunskap om, och ökad acceptans för, avlopp i kretslopp.”
Det är stora men välförtjänta ord om Anders Solvarm och hans egenutvecklade cirkulära VA-system. Det måste vara en fantastisk känsla för Anders Solvarm att få ta emot ett sådant pris med en sådan motivering inför några av de mest kunniga och skickligaste professorerna, vetenskapsmännen, forskarna, ingenjörerna, experterna, rådgivarna,
innovatörerna mfl som finns på området. Och inte minst de nitiska tjänstepersonerna från Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning…
Anders Solvarm sätter onekligen Vänersborgs kommun på kartan. Men egentligen är väl Vänersborg mer känd i VA-kretsar av en helt annan orsak. Det har jag skildrat i en mängd bloggar under åren (se här, man får bläddra länge för att se alla bloggar om Solvarm och hans kamp mot Vänersborgs kommun…). TTELA skrev nyligen också om Solvarm och kommunen – med den talande rubriken “Kommunen ville stoppa Anders Solvarms avlopp – nu får det pris”.
Niklas Johansson på TTELA skrev:
“Vänersborgs kommun ville förbjuda Anders Solvarm att använda avloppssystemet som han själv hade konstruerat och gick, bland annat, till domstol för att få sin vilja igenom. Efter flera års tvister fick familjen Solvarm rätt när mark- och miljödomstolen gjorde bedömningen att deras system var lika bra, och i vissa delar bättre, än kommunens.”
Tjänstepersonerna från Vänersborg som var ansvariga för kommunens bedömning fanns alltså bland publiken i Helsingborg. Jag undrar vad de ansåg om juryns motivering eller att Anders Solvarm överhuvudtaget fick priset? Var de kvar bland åskådarna när Solvarm tog emot det prestigefyllda priset? Klappade de händerna?
Det finns andra som uppmärksammar och uppskattar Solvarms arbete. Han och naturhuset har medverkat i en mängd svenska och internationella TV-produktioner genom åren. Nu senast uppmärksammades Solvarm av Airbnb.
Airbnb är (se Wikipedia):
“en onlinemarknadsplats för uthyrning och bokning av privat boende. Företagsidén har sin utgångspunkt i delningsekonomins principer, där privatpersoner står som både leverantör och kund.”
Anders Solvarm kontaktades av Airbnb och anslöt sig. Det handlar om det nybyggda naturhuset som också finns i Sikhall, inte långt från Solvarms egna bostadshus. (Se TTELA “Andra generationens naturhus klart för inflyttning”.)
Solvarm har haft hyresgäster från flera länder, t ex Norge, Danmark, Tyskland och Frankrike, men också USA, Kanada och Dubai. För inte så länge sedan fick han reda på att hans naturhus var bland de 10 mest populära på Airbnb. Huset i Sikhall hade fått 1,5 miljoner klick. På Airbnb:s hemsida står det (se här):
“Take a look at Airbnb’s 14 most wish-listed new homes, including the 3 most wow-worthy, from a glass cabin in Sweden to a sky-high Canadian treehouse”
Anders Solvarm har definitivt satt Vänersborg på kartan och det på ett mycket positivt och förtjänstfullt sätt. Det har han gjort trots att ett antal politiker och tjänstepersoner i kommunen har gjort sitt bästa för att motarbeta och stoppa honom. Det har i och för sig lett till att kommunen syns ännu tydligare på kartan – fast kanske inte på ett riktigt lika positivt sätt…
Solvarm ska nu sätta igång med att bygga klart det hus, ”Skyhouse”, som ligger på hans fastighet i Sikhall och som han avbröt i samband med rättegången och hans fars bortgång. Det ska bli spännande att se om tjänstepersonerna från Miljö- och byggnadsnämnden tog intryck av konferensen i Helsingborg och framför allt lärde sig något. Om de gjorde det så kanske ärenden med Solvarm kommer att gå enkelt och snabbt framöver.
För en gångs skull.
Hållbarhetsvecka och TTELA:s pris
Den här veckan pågår den så kallade Hållbarhetsveckan. Det är en vecka med huvudtemat, och jag citerar kommunens hemsida:
“Agenda 2030 med fokus på de tre hållbarhetsdimensionerna social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet. Syftet med Hållbarhetsveckan är att visa upp allt fint hållbarhetsarbete som sker i vår kommun av olika aktörer.”
Veckan arrangeras av Vänersborgs kommun tillsammans med civilsamhället och näringslivet.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) invigde veckan i lördags på Nuntorp och Nuntorpsdagarna inledde också hela hållbarhetsveckan.
Tyvärr blev jag i sista stund förhindrad att delta i Nuntorp och därför missade jag också den fantastiskt goda Nuntorpskorven. De som var på Nuntorp rapporterar att det var mycket folk och lika trevligt som vanligt. 
En uppsjö av utställare, företag, organisationer och föreningar, var på plats och det fanns möjlighet att inhandla diverse hantverk, honung, keramik, ost och maskiner mm. Nuntorpsdagarna är en gammal fin tradition i bygden, och kommunen. Många är t ex de föräldrar från Vänersborg som har tagit med sina barn för att titta på riktiga kor och hästar…
Hållbarhetsveckan är fylld av trevliga och lärorika arrangemang. Det ordnas, och har ordnats (veckan började ju redan i lördags), föreläsningar, Nature walk, skapande verkstad, klimatsamtal, klädinsamling, utbytesloppis, ostprovning, filmvisning och mycket annat. (Du kan hämta programmet här.)
Om jag missade invigningen på Nuntorp så hade jag i varje fall turen att få bevista Miljöforum 2022. Det var ett forum som syftade till att lyfta goda exempel på miljöarbete i Vänersborgs kommun. Både tjänstepersoner och politiker var på plats och en av tankarna med arrangemanget var att skapa dialog och samverkan i det fortsatta arbetet.
Det var en fantastisk intressant och givande förmiddag. Moderator var Karin Stenlund som ledde Miljöforum på ett förträffligt sätt. Det var flera kortare föreläsningar/presentationer från alla kommunens olika förvaltningar. Länsstyrelsen, Västra Götalandsregionen och Wargön Innovation var också representerade. Och faktiskt också Trollhättans stad.
Det är nästan synd att nämna några särskilda ämnen, men jag kan inte låta bli att nämna informationerna kring sophantering och vatten och avlopp. Av någon anledning så har jag ju blivit intresserad av sådant på ålderns höst. Kommunen står inför förändringar och stora investeringar på de här områdena de kommande åren. Fast… Det var lika intressant att höra på den förvaltningsövergripande byggprocessen kring Holmängenskolan… För att inte tala om arbetet för att minska matsvinnet i skolmatsalarna, Naturvårdsprogrammet för Vänersborgs kommun, friluftsstrategin, kultur- och fritidsnämndens initiativ till utlåning av pysselpåsar…
Åhörarna fick en samlad och mycket bra bild av det miljöarbete som görs i kommunen. Det blir en grund att stå på för både kommunpolitiker och kommunens tjänstepersoner i de kommande diskussionerna och det fortsatta arbetet med miljö- och hållbarhetsfrågorna. 
Det var synd att inte ännu fler hade möjlighet att delta, men vad jag förstår så spelades programmet in så det kanske går att se forumet i efterhand.
Miljöstrateg Boel Carlsson och hennes kollegor ska ha ett stort tack för dagen.
På kvällen var det också aktiviteter. TTELA delade t ex ut sitt Hållbarhetspris 2022. Syftet med det är, skriver TTELA (se TTELA “Hjälp oss hitta klimatsmarta vinnare”.) :
“Med priset vill vi uppmuntra personer samt lokala företag och verksamheter att arbeta hållbart, visa att många kan bidra på olika sätt och att alla kan göra något för att bidra till ett mer hållbart och klimatsmart samhälle.”
Förra året gick priset till Bilpool i väst. (Se TTELA “Hjälp oss hitta klimatsmarta vinnare”.) I onsdags gick priset till Linda Einarsson, kock på Fridaskolans förskola i Vänersborg. (Se TTELA “Förskolekocken som gräver där hon står”.)
TTELA:s motivering var:
”För att hon med både långsiktigt och kortsiktigt perspektiv arbetar konkret med hållbarhetsfrågorna i köket på Fridaskolans förskola i Vänersborg. Linda inspirerar genom sitt energiska arbete barnen till en mer miljövänlig framtid…”.
Det finns många förskolor och skolor som arbetar med att skapa ett “mer hållbart och klimatsmart samhälle” i Vänersborg, liksom invånare, företag, föreningar och organisationer.
Jag nominerade Anders Solvarm i Sikhall till priset. Tyvärr tycks dock Anders Solvarm av någon anledning vara kontroversiell i Vänersborgs kommun. Istället för att kommunen lyfter upp och erkänner de insatser som han bidrar med till ett hållbart samhälle, så får han strida för sina idéer ända upp i domstol. Och än så länge har han inte fått några priser eller uppskattande ord från kommunhuset. Eller TTELA. Det verkar för övrigt inga få som bor i Sikhall…
Anders Solvarm har, som många känner till, för flera år sedan utvecklat och uppfört ett världsunikt naturhus med ett egenutvecklat kretsloppssystem. Naturhuset har fått uppmärksamhet världen över, bland annat har Netflix och Apple-TV gjort program om naturhuset.
Solvarm har fortsatt att fundera och forska på nya förbättrade lösningar och nu har han utvecklat ett andra generationens naturhus.
Det nya framtidshuset är ett självförsörjande och klimatsmart naturhus med ett eget system för värme, el, vatten och näringsåtervinning. Helt off grid (=huset är inte inkopplat i elnätet) med Medelhavsklimat. Det är byggt i miljövänliga material, producerar egen energi och har nästa generations eget kretsloppssystem. Principen är att näring och vatten i avloppsvattnet återvinns och renas i växthusets växtbäddar där jordens mikroorganismer samverkar med växternas rotsystem. Näringen omvandlas till frukt och grönsaker och kretsloppet sluts med att husägaren får maten på tallriken.
För mig har Anders Solvarm utvecklat ett stycke teknik och framtidsarkitektur som visar vägen in i framtiden.
I nomineringen av Anders Solvarm till TTELA:s Hållbarhetspris 2022 använde jag bland annat ovanstående formuleringar.
Men Anders Solvarm kan kanske få Hållbarhetspriset nästa år…
Jag hoppas att det blir en kommunal tradition att arrangera hållbarhetsveckor.
Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!
Anm. Läs gärna min förra blogg om Solvarm innan du fortsätter att läsa denna – se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.
Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen i spetsen skrev den 20 november 2020 till Solvarm:
“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”
Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd. Det skrev jag om i en blogg den 5 april förra året. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.)
Det var en miss från Solvarm, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen för kommunen. Det hade varit sjukdom (covid-19) i familjen mm… Men Solvarm tog också lagen 
och juridiken till hjälp. Det är ju precis det som invånare i Vänersborg tvingas göra mot en kommun med diffusa och misstänkt illasinnade syften. Och som bortser från fakta, som t ex lagar.
Solvarms utgångspunkt var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.
Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:
“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”
Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämde med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, 
råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”
Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…
Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:
“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön”
Solvarm hade inte släppt ut några ämnen i “mark, vatten eller luft”. Familjen hade bara missat att förlänga sitt tillstånd för VA-systemet. Det var för övrigt inte heller något nytt system, det var det “gamla” som hade varit i bruk i 2 år (med tillstånd). Och detta VA-system (System Two) var i sin tur en utveckling av det system som Solvarm redan hade ett permanent tillstånd för (System One). Det handlar om seriekopplade reningssteg i växtbäddar. (Vill du veta mer om Solvarms VA-system kan du fördjupa dig här: “System One” och “System Two”.)
Det sägs ofta på Miljö- och byggnadsförvaltningen att det är svårt att hinna med alla arbetsuppgifter. Byggnadsnämndens ordförande har nämnt det flera gånger i kommunfullmäktige. Men det är klart, ska tjänstepersonerna lägga ner en massa tid på att inspektera, kontrollera och “bötfälla” Sveriges modernaste och bästa cirkulära avloppssystem så förstår jag att det kan vara svårt att hinna med mer än en “skrivbordstillsyn” av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…
Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 i Miljöbalken som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.
Det hjälpte inte. Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sin “avsikt” och tänkte gå vidare, tidsgränsen hade ju överskridits. Allt annat, som t ex Miljöbalken, var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift.
Miljö- och hälsoskyddschefen fattade den 10 december 2020 följande beslut på delegation:
“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Anders Solvarm med personnummer xx och Rosemary Solvarm med personnummer yy ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”
Det kan hända att jag i tidigare bloggar har hävdat att det var politikerna i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som fattade beslutet. Det var i så fall fel. Det var ett tjänstemannabeslut. Även om det i det formella beslutet står “Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut”. Det är faktiskt inte ens säkert att politikerna i nämnden blev informerade. Däremot är det så att nämnder rutinmässigt godkänner delegeringsbeslut i efterhand. Och på så vis kan man faktiskt hävda att politikerna i nämnden åtminstone har ett visst ansvar.
Familjen Solvarm överklagade beslutet. Det var naturligtvis inte för pengarnas skull, för de 5.000 kr som familjen skulle vara tvungen att betala. Solvarm ville självklart inte ha en svartmålande dom om miljöbrott på sig. Hur skulle det se ut? Det skulle ju Solvarm få leva med resten av 
sitt liv. Då skulle Anders Solvarm betraktas som ”han som inte följer lagar och regler”, ”han som är dömd till miljösanktion” och “en sån kan vi inte ha att göra med” osv. Hade jag varit Solvarm hade jag nog haft svårt att frigöra mig från tanken att detta möjligtvis var miljö- och hälsoskyddschefens avsikt…
Rättsväsendet tar ganska ofta gott om tid på sig innan ett avgörande kommer. Men det är möjligt att det finns rättsfall från fler envisa och enkelriktade kommuner än Vänersborg, även om det är svårt att tro.
Men…
I förra veckan kom domen från Mark- och Miljödomstolen, den 21 februari…
Och det var ett glädjande besked, igen:
“Mark- och miljödomstolen upphäver Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut av den 10 december 2020 (ärende nr 2020.1206-5) om miljösanktionsavgift.”
Mark- och Miljödomstolen upphävde miljösanktionsavgiften. Domen motiverades så här:
“Av handlingarna i målet framgår att Ecocycle System Two har varit i bruk och haft ett tillfälligt tillstånd sedan år 2018. Det framgår vidare att det tillfälliga tillståndet löpte ut den 30 juni 2020 och att Ecocycle System Two fortsatt var i drift efter detta datum. Nämnden har inte gjort gällande att någon förändring i avloppsanläggningen har skett sedan det tillfälliga tillståndet gavs år 2018. Med att ”inrätta en avloppsanordning” kan enligt mark- och miljödomstolens mening inte avses en situation då en redan anlagd och tillståndsgiven avloppsanordning fortsätter att användas efter tillståndstidens utgång. Vidare kan i sammanhanget nämnas att ändringar av en befintlig avloppsanläggning enligt praxis jämställts med en nyanläggning (d.v.s. inrättande) endast när ändringarna avsett de viktigaste 
funktionerna av en avloppsanläggning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09). Detta är det heller inte fråga om här och bestämmelsen i 3 kap. 1 § FMSA omfattar således inte nu aktuell situation. Nämnden bedöms därmed inte ha haft fog för att påföra makarna Solvarm en miljösanktionsavgift med hänvisning till 3 kap. 1 § FMSA. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut om miljösanktion upphävas.
Läs gärna motiveringen en gång till. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden samt Miljö- och Byggnadsförvaltningen hade fel i allt! Det är bara att konstatera. Vänersborgs kommun har återigen fått bakläxa, smäll på fingrarna, av en domstol där experter på den svenska lagstiftningen sitter och dömer.
Det måste vara pinsamt för de inblandade i kommunen… Det ser onekligen ut som om det begås fel efter fel. Som enskilda kommuninvånare drabbas av. Borde inte de ansvariga i Miljö- och byggnadsförvaltningen tänka efter en extra gång? Agerar verkligen förvaltningen som en egen objektiv och ”fristående” tillsynsmyndighet? Eller finns det en annan agenda?
Och återigen funderar jag. Vilka bevekelsegrunder har ledande tjänstepersoner och styrande politiker i Vänersborgs kommun när de agerar mot enskilda vänersborgare? Varför agerar kommunen så här mot familjen Solvarm? Och Magnus Larsson? Och blåbärsodlaren vid Hästefjorden? Och Bengt Davidsson på Juta? Och Ingvar på Österäng? Och Mats på Ekudden? Och fastighetsägarna på 
Vänersnäs? Och, snart, fastighetsägarna på Båberg?
Varför?
Varför söker inte ledande tjänstepersoner och styrande politiker upp de verkliga problemen i Vänersborg? Varför ska de ge sig på kommuninvånare som har rätt, som har lagen på sin sida? Har kommunen en agenda där resultat, t ex kommunalt VA på Vänersnäs, går före opartisk myndighetsutövande?
Vad bor vi i för kommun?
Kommunens kamp mot Solvarm
Efter ett mycket deprimerande sammanträde med kommunstyrelsen så skrev jag två bloggar som var lite av det mer uppgivna och pessimistiska slaget. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)” och “Tragiskt beslut av KS (2/2)”.) Mina funderingar 
kretsade kring varför tjänstepersoner och styrande politiker i betongpartierna inte helt sällan struntar i vänersborgarnas rättigheter och intressen genom att bortse från fakta. Det kan vara så att kommunen tolkar lagar på sitt eget sätt, struntar i domar, utnyttjar föreskrifter på ett felaktigt vis, tolkar paragrafer in absurdum, bortser från den allmänna moralen osv. Kommunens styrande tycks ibland inte sky några medel för att få sin vilja fram.
Det är många kommuninvånare som ställer sig frågan vilka bevekelsegrunder Vänersborgs styrande politiker och ledande tjänstepersoner egentligen har. Jag har stött på frågan åtskilliga gånger, nu för tiden är det faktiskt nästan dagligen. Jag hittar inget svar på frågan, men vem vet – det kanske finns logiska, förståeliga och övertygande förklaringar. Jag ser dom dock inte, men jag skulle väldigt gärna veta vilka de är. Hur tänker de styrande i kommunen, vad vill de uppnå, och varför…?
Flera kommuninvånare ser ibland ingen annan utväg än att vända sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen. Men det är ofta betydligt svårare än det låter. Det kräver både kunskap och tid. Och inte helt sällan behövs hjälp av jurister och experter och då kostar det också pengar. Medan motparten, dvs kommunen, i stort sett kan lägga obegränsat med tid och pengar för att driva ärenden. Kommunen har flera heltidsanställda jurister och vid behov köps ytterligare juridisk expertis in.
Snart kommer invånare och fastighetsägare på Vänersnäs att stå inför den situationen att de måste ta juridiken och rättsväsendet till hjälp för att få rätt. Eller betala ca 200.000 kr för att ansluta sig till kommunens avloppsledningar. Och i fortsättningen årligen betala 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt branschorganisationen Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod.
Två av dem som har vänt sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen bor i Sikhall. Magnus Larssons historia har jag beskrivit utförligt fram till och med 2007. (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Det är några år kvar att beskriva av hans kamp mot kommunen… Några stenkast från “Politikerhyllan”, där Magnus Larsson bor, har familjen Solvarm byggt sitt naturhus. Ja, faktum är att Anders Solvarm också bygger ett nytt hus i samma område, ett naturhus som är utlagt till försäljning.
Familjen Solvarm är, som läsare av denna blogg vet, en föregångare på miljöområdet. Anders Solvarm skapar och utvecklar cirkulära VA-lösningar för framtiden. Hans bedrifter har fått stort genomslag både nationellt och internationellt. Han har figurerat i svensk media, t ex Svt och TV4 (se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”), men också internationellt, t ex på Netflix och Apple-TV.
I programmet “Grand Designs” sa programledare Mark Isitt följande om Solvarms VA-lösning, i huset som programmet handlade om:
“Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur. … Det här är precis vad världen behöver.”
I Vänersborgs kommunhus tycks dock de styrande politikerna och tjänstepersonerna med stort inflytande betrakta Solvarm som en bråkmakare och farlig avvikare. Han verkar utgöra ett hot som riskerar att rubba den kommunala hierarkiska balansen.
Dessa ledande personer i kommunen vill inte erkänna Anders Solvarms insatser på miljöområdet. Kommunen har istället velat tvinga in Solvarms naturhus i det 
kommunala VA-nätet. Familjen Solvarm vände sig till slut till Mark- och Miljödomstolen och överklagade kommunens beslut om tvångsanslutning. Solvarm fick rätt. Den 2 september 2019 meddelade Mark- och Miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:
“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Rättsväsendets dom innebar att Solvarm inte behövde ansluta sig till kommunens VA-nät. Och det beslutet accepterades faktiskt av samhällsbyggnadsförvaltningen i Vänersborg. I underlaget till beslutet om verksamhetsområden, och tvångsanslutning, på Vänersnäs skriver förvaltningen:
“För att inte behöva ansluta till kommunalt spillvatten behöver fastighetsägaren bevisa att fastighetens anläggning är likvärdig eller bättre än den allmänna anläggningen. Det finns en enda fastighet i Sverige som har bevisat detta i mark- och miljödomstolen, fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun.”
Huruvida fastigheter måste vara likvärdiga eller bättre är nog förvaltningens egen tolkning, men domen respekterades i Solvarms fall. Men däremot tyckte inte 
tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att Mark- och Miljödomstolen och alla nationella experter visste vad de talade om… Den lade en uppsjö av villkor, förelägganden och kontroller på Solvarms VA-system. Trots domen! (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Den “konflikten” löstes emellertid när oppositionen, med Vänsterpartiet i spetsen, enade sig i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden mot de styrande partierna(!) och tjänstepersonerna i förvaltningen(!) och gav familjen tillstånd för den cirkulära avloppslösningen i sitt naturhus. (Se “Solvarm vann!”.)
Anders Solvarm började bygga ett nytt hus i Sikhall som han tänkte sälja. Han planerade att installera sitt cirkulära VA-system i huset. Det hade ju äntligen fått tillstånd i Solvarms eget hus. Det borde då vara ett rent rutinärende att få nästa tillstånd – tänkte Solvarm… Det var det inte.
Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Han hade under de senaste tre åren gett avslag varje gång Solvarm hade sökt tillstånd. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen stöd av miljöchefen. Och inofficiellt också ivrigt påhejad av andra tjänstemän på förvaltningen… (Ibland skickas fel mail av misstag till fel mottagare…)
Mailet från tjänstemannen gjorde inte Anders Solvarm särskilt glad. Miljö- och byggnadsförvaltningen ställde detaljerade men irrelevanta frågor, ställde krav, krävde kompletteringar, “utbildade” Solvarm etc. Det var fullt av tvivel och medvetna(?) missuppfattningar – allt hade misstolkats så negativt det bara kunde. Och allt kanske för att Anders Solvarm hade gjort några mindre förbättringar på det “gamla” systemet.
Det var riktigt illa. Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchefen:
”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor. Det skulle i så fall innebära att en kompletterande fosforrening (fosfor filter) även kan komma att krävas vid normal skyddsnivå, om den bedömningen skulle göras.”
Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:
“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”
Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebär att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterar Mark- och miljödomstolens dom.
Anders Solvarm orkade inte mer. Han, och företaget Naturvillan som Anders Solvarm har startat tillsammans med arkitekt och byggnadsingenjör Niklas Dahlström (se “Naturvillan”), accepterade motvilligt alla 26 villkor. Det betydde att ärendet aldrig gick upp till nämnden.
Lärare som jag är, fast pensionerad, tror jag att repetition är kunskapens moder. Allt det som jag har återgett om Solvarm i denna blogg har jag skrivit om tidigare. Men jag ville återigen visa den exempellösa förföljelse som en av kommunens stora innovatörer har blivit utsatt för av Vänersborgs kommun de senaste åren. Och dessutom ge historien bakom 
och en förklaring till vad James Bucci (V) menade när han i sina reservationer i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen skrev (se “KS: Vänsterpartiets VA-reservation”):
“…då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av 
”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”
I veckan som gick kom ytterligare en dom från Mark- och Miljödomstolen angående Solvarm – och Vänersborgs kommun. Den domen handlar nästa blogg om – se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”…
Naturhus i Vadstena och Sikhall
Det går många husprogram på de olika TV-kanalerna nu för tiden. Det lappas och det lagas. Det renoveras och det byggs, i många delar av världen. Det ena projektet är mer imponerande än det andra.
Förra måndagen var det dags igen. Denna gång handlade det om ett par utanför Vadstena som byggde ett naturhus. Det var ett program som hette Grand Designs och gick på TV4. (Man kan se programmet här.) Jag 
hade blivit nyfiken på programmet eftersom jag hade råkat få se en reklamsnutt några dagar tidigare. Det var bilder på ett hus som var mycket likt två hus som jag hade sett på betydligt närmare håll – i Sikhall.
Programledare för Grand Designs är Mark Isitt. På Wikipedia presenteras han på följande sätt:
“Isitt … är en svensk-brittisk arkitekturkritiker, författare och journalist som bland annat är verksam på Göteborgs-Posten. Han är programledare … Han tilldelades Sveriges Arkitekters kritikerpris 2018.”
Det var Johan och Roja som skulle bygga ett naturhus. Det skulle bli deras drömmars hus – ett hus byggt i ett växthus. (Du kan läsa en lång och fyllig artikel här: “Naturhus i Vadstena – Grand designs”.) Och efter många vedermödor, med en pengakassa som sinade och oerhört mycket eget arbete, lyckades paret till slut att färdigställa sitt naturhus.
Isitt var lyrisk till naturhuset, och inte minst till naturhusets VA-lösning… Han använde stora ord när han beskrev det, t ex uttrycken “världsförbättrande” och “framtidsarkitektur”.
“…ett system av tankar som renar husets avloppsvatten. Den renade vätskan pumpas ut härifrån vidare ut till växtbäddarna där den ger växterna all näring och bevattning de behöver. Den vätska som återstår efter att avloppsvattnet har runnit
igenom jordlagren är så pass rent att det kan pumpas ut i en närliggande damm. … Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur.”
Sa Isitt och förklarade lite noggrannare:
“När de spolar i toaletten, tvättar sina kläder, när dom diskar i köket, sköljs allt detta ner genom ett rör till deras källare till tre tankar. … Det är här vattnet renas. Och det sker helt på naturligt väg. Det är inga kemiska tillsatser överhuvudtaget. Vattnet är rent nog att pumpa upp till växtbäddarna.”
Programledaren sa också:
“Det här är precis vad världen behöver.”
Isitt avslutade programmet med att konstatera:
“Detta är ett ekologiskt experimenthus som visar vägen in i framtiden.”
Det vara stora ord, och det kan vara värt att se programmet för att själv lyssna till de fina orden om avloppslösningen och naturhuset. (Se länken ovan.)
I programmet besökte Isitt också ett naturhus utanför Gränna, Uppgrenna naturhus. (Du kan läsa om naturhuset här.)
Mina trogna, och kanske också mindre trogna, bloggläsare har säkerligen gissat vem som har varit inblandad i naturhusen i Vadstena och Gränna… Och det är en helt korrekt gissning – Anders Solvarm från Sikhall. Hans naturhus var både en inspiration för Roja och Johan, och han byggde deras kretsloppssystem.
Solvarm, eller hans företag Ecorelief, nämndes inte i programmet, men på Instagram framgick det – se bild till höger.
Och ännu tydligare stod det i Expressen. Roja berättade (se Expressen “Roja och Johan byggde hus i ett växthus: ”Vår lilla oas””):
“Vi hade börjat tänka på om vi skulle köpa hus, och så såg vi ett program med Anders Solvarm och hans naturhus. Vi fick hälsa på honom för att känna av det.”
Anders Solvarm har väl inte direkt fått samma förståelse i Vänersborg för sitt naturhus och sin kretsloppslösning för avloppsvattnet som han fick av TV4… Nä, tjänstepersonerna i Vänersborgs miljöförvaltning och på Kretslopp & Vatten kan inte beskyllas för att se att Solvarm:
“visar vägen in i framtiden.”
Som Isitt konstaterade.
Kommunens tjänstepersoner ansåg, och anser fortfarande, att kommunens VA-nät är mycket bättre än Solvarms. De har under alla år velat tvinga in Solvarms naturhus i det kommunala VA-nätet. Det var som bekant Mark- och Miljödomstolen som i en dom den 2 september 2019 slog fast att Solvarms VA-system var överlägset kommunens (se “Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund”):
“Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Kommunens miljötjänstemän vägrade att acceptera domen. De ville inte godkänna Solvarms VA-system. Det var först när oppositionens politiker i Miljö- och hälsoskyddsnämnden, med Göran Stenman (V) i spetsen, talade klartext som VA-systemet godkändes. Det var den 19 maj tidigare i år. De styrande politikerna i socialdemokraterna och centerpartiet var emot beslutet. (Se “Solvarm vann!”.)
På kommunfullmäktige i april hade Miljö- och Hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) sagt:
“Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”
Jag undrar hur Jonasson nu skulle förklara att nämnden fattade ett beslut som hon var emot – var det ledamot Stenman (V) och oppositionen eller ordförande Jonasson (S) som följde lagen?
Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut gällde VA-systemet i familjens bostadshus i Sikhall. Men Anders Solvarm bygger ytterligare ett naturhus i Sikhall, ett hus som ska säljas. Detta hus har samma cirkulära VA-system som det andra.
Solvarm lämnade in en ansökan till Miljö och Hälsa om att få använda samma godkända system även i det naturhus som höll på att byggas. Och det borde ju ha varit ett rent rutinärende kan man tycka, eftersom systemet hade blivit godkänt av både Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och Mark- och Miljödomstolen.
Men vi är i Vänersborg och i Vänersborg vet tjänstepersonerna på miljöförvaltningen bäst. Den 22 juni fick Solvarm ett mail från en av 
tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen, som skulle följa, stöd av sin chef.
Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchef David Tengberg:
”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”
Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:
“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”
Det här är ett uppseendeväckande påstående.
“Enligt våran bedömning…”
Det är precis det här som ett antal mycket välrenommerade experter har uttalat sig om. Det var det här Mark- och miljödomstolen hade dömt om och det var det här som miljö- och byggnadsnämnden hade beslutat om. Och TV4 hade så höga tankar om. Men enligt “våran bedömning” på miljöförvaltningen hade alla andra fel.
Familjen Solvarm orkade inte mer. Familjen accepterade alla 26 villkor, plus 5 “konkretiseringar” under ett av villkoren, som förvaltningen ställde upp den 9 juli 2021 för att Solvarm skulle få tillstånd att:
“installera avloppsanläggningen System Two +, till vilket WC och BDT ansluts från bostadshus på fastigheten Gestads-XXX x:xxx. Utgående vatten från System Two + ska ledas till en resorptionsbädd och därefter vidare till omgivande mark.”
Eftersom Anders Solvarm inte ville ägna en massa tid, igen, till att strida med miljöförvaltningen så accepterade han motvilligt villkoren. Det innebar att ärendet aldrig gick upp till nämnden. Det var lite synd för det hade varit intressant att veta hur ordförande Ann-Marie Jonasson (S) hade fått beslutet att gå ihop med att miljö och hälsa:
“följer den lagstiftning vi har”
Jag tror precis som Isitt på TV4 att det som Anders Solvarm arbetar med att utveckla, ett cirkulärt VA-system, är “vägen in i framtiden” och “precis vad världen behöver”. Med ett undantag naturligtvis, Vänersborgs kommun. I Vänersborg behöver vi inga nya cirkulära VA-lösningar. I Vänersborg har vi ett kommunalt VA-system som är överlägset allt
annat. I varje fall enligt kommunen självt…
Konstigt att inte världens vetenskapspersoner kommer till Vänersborg för att lära sig och världens TV-team för att dokumentera Vänersborgs geniala linjära avloppssystem…
Tillägg 6 dec kl 19.20:
Jag sitter och läser underlaget till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde på torsdag. Det gäller ärendena om verksamhetsområden på Vänersnäs. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver att det finns en enda fastighet i Sverige, som i Mark- och miljödomstolen har bevisat att den enskilda VA-anläggningen är bättre än den kommunala. Och det är:
”fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun”.
Med andra ord, Solvarms bostadshus.
Det är trevligt att i varje fall några tjänstepersoner i kommunen respekterar och accepterar domen i Mark- och miljödomstolen.
Tillägg 7 dec kl 12.30:
Miljöförvaltningarna i Vadstena och Gränna har sett positivt på avloppssystemen – och godkänt dem. Uppgrenna naturhus har till och med fått Jönköpings kommuns miljöpris.
Solvarm i Kammarrätten
Solvarms långa och segdragna kamp mot Vänersborgs kommun har skildrats tämligen utförligt i min blogg under åren. Det har varit strider mot Miljö- och byggnadsförvaltningen och Miljö- och hälsoskyddsnämnden, men också mot 
samhällsbyggnadsförvaltningen och politikerna i samhällsbyggnadsnämnden. Tjänstemännen i Kretslopp och vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) var till och med beredda att i domstol försvara att de hade lagen på sin sida mot Solvarm.
Det är många både inom och utom Vänersborgs kommun som frågar sig varför. Jag är en av dom, och jag tror att Solvarm är en annan. Det är en gåta varför Solvarm är så utsatt och i det närmaste förföljd. Anders Solvarm är ju en stor kämpe för miljön och har ambitionen att bygga världens smartaste miljövänliga kretsloppshus. Han vill inte bråka, han vill utveckla sitt cirkulära avloppssystem. Ett system som för övrigt uppmärksammas både internationellt och i resten av Sverige
Så det är väldigt svårt att förstå varför ordförande Ann-Marie Jonasson (S), som i kommunfullmäktige betonade sin lojalitet mot Sveriges lagar, hellre lyssnar på sina egna tjänstemän än de som är experter på lagar och miljöfrågor, nämligen domarna i Mark- och miljödomstolen… Som den 2 september 2019 slog fast att Solvarms VA-system sammantaget var bättre än kommunens.
Som ”tur” var hade oppositionens ledamöter i miljö- och hälsoskyddsnämnden samma uppfattning som domstolen. De röstade för att Solvarm skulle få sitt tillstånd, och de fick majoritet i nämnden. (Se “Solvarm vann!”.)
Detta var den 19 maj och slutet på en lång process under våren. Den 3 mars 2021 hade miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutat att återremittera ärendet (se ”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen”) och på det följande sammanträdet den 7 april lyftes ärendet helt sonika bort från dagordningen.
Till sammanträdet den 7 april hade tjänstemännen i förvaltningen utarbetat ett nytt förslag enligt riktlinjerna i nämndens återremiss från den 3 mars. Tjänstemännens förslag var inte offentligt. Inte ens för familjen Solvarm själv… Miljö- och hälsoskyddsnämnden, liksom byggnadsnämnden, har nämligen sina egna regler om vad som är offentligt och inte. I kommunens övriga nämnder, inklusive kommunstyrelsen, offentliggörs allt underlag inför sammanträdena. Det kan tyckas vara en grundläggande demokratisk princip…
Miljö- och hälsoskyddsnämnden motiverade sitt beslut att inte lämna ut handlingarna inför det kommande sammanträdet på följande sätt:
“Vid tidpunkten för begäran om att få del av aktuella uppgifter har handlingen inte expedierats och ärendet som den hänför sig till är inte slutbehandlat, varför den begärda handlingen inte är upprättad i lagens mening. Handlingen är således inte en allmän handling.”
Det är faktiskt samma motivering som jag har fått, och säkert många andra, när handlingar har begärts ut.
Förvaltningen sammanfattade:
“Anders Solvarm har begärt att få ut en handling avseende arbetsmaterial som är under bearbetning inför beslut för Miljö- och hälsoskyddsnämnden den 7 april 2021 gällande ansökan om avlopp på fastigheten Sikhall 1:20. … Miljö- och byggnadsförvaltningen har genom e-post kommunicerat till sökande om att handlingen inte är en allmän handling. Dokumentet är i dagsläget ett arbetsdokument som ska skickas till Miljö- och hälsoskyddsnämnden inför beslut den 7 april 2021. Förvaltningen anger att dokumentet blir allmän handling efter att nämndens protokoll har justerats.”
Solvarm accepterade inte det här utan överklagade förvaltningens beslut till Kammarrätten. Kammarrättens dom avkunnades i tisdags, den 29 juni:
“Kammarrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun för handläggning i enlighet med det som anges i skälen för kammarrättens avgörande.”
Kammarrätten motiverade sin dom med att återge paragrafer i Tryckfrihetsförordningen, Förvaltningslagen och Offentlighets- och sekretesslagen. Sedan skrev Kammarrätten:
“I målet är upplyst att det ärende till vilket den begärda handlingen hör numera är avslutat, varför handlingen är allmän. Det finns därmed inte skäl för att avslå Anders Solvarms begäran på den grunden att handlingen inte är allmän.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör som första instans pröva dels om det finns hinder på grund av sekretess mot att lämna ut handlingen, dels – för det fall det finns sådant hinder – om utlämnande ändå ska ske på grund av reglerna om rätt till partsinsyn.”
Solvarm fick rätt.
Men ändå är inte domen helt solklar tycker jag. I och för sig är det solklart att Kammarrätten anser att Solvarm skulle ha fått handlingarna innan sammanträdet. Det står ju i Förvaltningslagen 10 §:
“Den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet.”
Det får bara göras undantag om handlingarna är att betrakta som sekretessbelagda. Men det kan de svårligen betraktas som. De handlade ju om Solvarm själv och hans avloppssystem. Jag tror att miljö- och byggnadsförvaltningen helt enkelt hade missat den här lagen…
Det som inte är klarlagt är vad Kammarrätten anser om handlingarna i sig – var de allmänna eller inte. Det har betydelse för alla oss andra som vill ha ut handlingar från Miljö- och byggnadsförvaltningen.
Tyvärr blir det nog så att Miljö- och byggnadsförvaltningen kommer att fortsätta betrakta handlingar inför nämndens sammanträden som att de inte är allmänna – och därför inte offentliga.
Men spelar det egentligen någon roll vad lagen (eventuellt) medger för tolkningar? Vänersborgs kommun säger sig arbeta för offentlighet och öppenhet – och ett av kommunens övergripande inriktningsmål lyder:
“I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”
Det innebär bland annat, står det i Mål- och resursplanen, att alla invånare kan påverka och delta i samhället oavsett bakgrund. Och hur ska invånarna kunna göra det utan information?
Vi får se om kommundirektören går in och ändrar rutinerna, och attityderna, i Miljö- och byggnadsförvaltningen. Eller möjligtvis politikerna i Miljö- och hälsoskyddsnämnden själva. Eller kanske de styrande politikerna i kommunen? Det har ju lagts flera motioner som yrkar på större öppenhet och demokrati, och flera av dem har kommunfullmäktige antagit. (Se ”Motioner om ökad demokrati”.)
Anm. Du kan ladda ner domen från Kammarrätten här.
Solvarm vann!
Det är en glädjens dag på Sikhall!
Familjen Solvarm fick idag ett permanent tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden för sitt cirkulära och mycket omtalade VA-system, det så kallade “System Two”.
Det var oppositionens ledamöter som röstade för Göran Stenmans (V) yrkande på ett permanent tillstånd. De fyra som röstade för detta beslutsförslag var förutom Stenman (V) själv, Piotr Gabrys (M), Lennart Bergh (M) och Mathias Olsson (SD).
Underbart!
Tyvärr var det tre ledamöter som fortfarande höll fast vid förvaltningens (tjänstemännens) förslag. Det förslaget handlade som bekant om ett förlängt tidsbegränsat tillstånd med mängder av villkor och krav. Jag skrev om detta förslag i en tidigare blogg “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”. Om förslaget hade antagits hade det inneburit att Vänersborgs kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd hade gått emot domen från Mark- och miljödomstolen från den 2 september 2019. Domen slog ju fast att Solvarms VA-system sammantaget var bättre än kommunens.
De tre politiker som INTE ville ge familjen Solvarm ett permanent tillstånd för sitt unika VA-system var ledamöterna från de styrande partierna – Ann-Marie Jonasson (S), Anneli Guilotte (S) och Johan Andersson (C). Kom ihåg dessa partier i valet nästa år. Och alla ni centerpartister i Gestad- och Sikhallsområdet, notera hur centern röstade…
Varför röstade de emot? Ja faktum är att det är svårt att veta. Det framfördes nämligen inga argument från deras sida – varken för tjänstemännens förslag eller mot Göran Stenmans (V) förslag. Det var en stor tystnad. Och varför ordförande Ann-Marie Jonasson (S), som i kommunfullmäktige betonade sin lojalitet mot Sveriges lagar, hellre lyssnade på sina egna tjänstemän än de som är experter på lagarna, och miljöfrågor, domarna i Mark- och miljödomstolen, är det många som nu frågar sig.
Dessa ledamöters ställningstagande gör mig faktiskt bedrövad. Och särskilt för att de inte ens framförde några argument för sitt ställningstagande.
Jag avslutar bloggen med att helt enkelt återge det beslut som Miljö- och hälsoskyddsnämnden fattade med röstsiffrorna 4-3 på Göran Stenmans (V) förslag.
“Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnar Anders Solvarm tillstånd till avloppsanläggningen System Two på fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20. Till anläggningen får anslutas spillvatten från WC samt BDT. Även matavfall från matavfallskvarn får anslutas.
Villkor/försiktighetsmått
- Avloppsanläggningen ska uppnå minst 90 % reduktion av organiska ämnen mätt som BOD7 (mått på mängden syreförbrukande ämnen i avloppsvattnet) och anges som utgående halt mg/l.
- Avloppsanläggningen ska uppnå minst 90 % reduktion av fosfor (totalmängd fosfor) och anges som utgående halt mg/l.
- Avloppsanläggningen ska uppnå minst 50 % reduktion av kväve (totalmängd kväve) och anges som utgående halt mg/l.
- Avloppsanläggningen ska kontrolleras regelbundet. Kontrollerna ska dokumenteras och på begäran tillhandahållas tillsynsmyndigheten.
- Provtagning avseende BOD7, totalfosfor, totalkväve, intestinala entrokocker och escherichia coli ska genomföras vid ett tillfälle under januari månad varje år vid punkt Ö. Proverna ska analyseras av ett oberoende laboratorium som är ackrediterad av Swedac. Analysresultaten ska tillställas tillsynsmyndigheten.
- Avvikelser och driftstörningar ska skyndsamt meddelas tillsynsmyndigheten. Vid behov ska fastighetsägaren skyndsamt upprätta en åtgärdsplan.
För handläggning av ärendet tas ut en avgift om 8 400 kr /8 x 1 050 kr).”
Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut är inte bara en seger för familjen Solvarm, utan också för rättvisa och sunt förnuft! Och miljön!
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer