Arkiv

Archive for the ‘Solvarm’ Category

Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion

23 september, 2019 1 kommentar

(Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.)

James Bucci sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden. Han var inte nöjd med kommunens hantering av ärendet om Solvarm. Bucci väckte därför, med en motion, helt enkelt det ärende som Solvarm som enskild fastighetsägare inte fick väcka…

Buccis motion behandlades den 12 september, efter en del strul. (Se Buccis blogg: “Sikhall 1:20 – att inskränka eller inte inskränka? That is the question!”.)

Bucci formulerade sitt yrkande på detta sätt:

“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Motionen handlade på sätt och vis om två saker. Det handlade dels om det konkreta fallet – ska kommunens verksamhetsområde för VA inskränkas så att naturhuset i Sikhall inte omfattades? Och dels, om det blev ja/ok från nämnden, skulle beslutet även gälla alla andra fastigheter med samma ”problematik”. Det skulle bli en princip.

Tjänstemännen som beredde ärendet var VA-chefen och en av kommunens jurister. Och som alltid skriver förvaltningschefen under tjänsteskrivelsen. Skrivelsen kom inte helt oväntat fram till slutsatsen, vilket också blev förslaget till nämnden:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslås avslå förslagsställarens yrkan.”

I skrivelsen motiverades avslagsyrkandet. Och då är det brukligt att fakta redovisas, att hänvisningar sker till lagparagrafer och att det resoneras och dras slutsatser. Så var också fallet i denna skrivelse. Även om det var mycket kortfattat.

Det jag däremot ofta saknar i kommunala tjänsteskrivelser och underlag är något som jag som lärare har velat få mina elever till att göra, och tänka (se läroplanen för grundskolan) – att redovisa argument som talar för ett påstående och att redovisa argument som talar mot. Sedan ska varje argument analyseras och vägas mot argument för och emot. Viktigt i det analytiska och resonerande arbetet är att se saken från olika vinklar, att anlägga olika perspektiv. Först när denna process är klar så kan slutsatser dras. Och då är det viktigt att redovisa vilka argument som väger tyngst och varför.

Min åsikt är att tjänsteskrivelsen bara anlade kommunens perspektiv, dvs kommunen i den meningen av de politiker och tjänstemän som bestämmer – inte kommuninvånarna. Det fördes bara fram argument och resonemang som talade för kommunens intressen.

Så här stod det i tjänsteskrivelsen:

“En enskild fastighetsägare är inte behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning.”

Det redovisades faktiskt inga argument för eller mot detta påstående. Såvida det inte ska betraktas som ett argument att kommunfullmäktige har beslutat om det verksamhetsområde där Solvarms naturhus ingår. Det redovisades sedan bara när kommunen, utifrån sitt perspektiv, skulle kunna tänka sig att inskränka ett verksamhetsområde. Det handlade då om kostnader och tekniska problem. För kommunen alltså.

Men så skrev tjänstemännen lite överraskande:

“frågan om inskränkning enligt § 9 har ännu inte prövats av domstol.”

Oops.

Har inte lagparagrafen prövats av domstol? Då borde det väl, kan man tycka, vara ännu viktigare att anföra argument för och emot, motivera, förklara och analysera… Men det gjorde inte tjänstemännen.

Jag återger lagparagrafen ytterligare en gång, så kan läsaren själv göra sin tolkning (Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 §):

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Tjänsteskrivelsen fortsatte med att redovisa domen i Mark- och miljödomstolen (MMD) som gav Solvarm rätt att slippa betala anslutningsavgift till kommunens VA-nät. En stor del av hela tjänsteskrivelsen handlade om detta, och jag är inte säker på varför. Det handlade ju faktiskt inte om det aktuella ärendet, Buccis motion. Och jag blir inte heller klok på slutsatsens relevans:

“Domens effekt bedöms som mycket begränsad på Vänersborg och andra kommuner då uppfattningen är att MMD ansett att det är en mycket speciell anläggning.”

Jaha, och? Om det betydde något i sammanhanget så torde väl det faktum att det handlade om “en mycket speciell anläggning” innebära att naturhuset borde kunna undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Fast “en mycket speciell anläggning”… Tycker verkligen samhällsbyggnadsnämnden det? Vad bråkar nämnden i så fall om?

Att domens effekt bedömdes vara mycket begränsad är inget annat än att förringa frågans betydelse. Hela VA-Sverige jublar. Det är första gången som en domstol har förkunnat en dom som låter en fastighet slippa att ansluta sig och betala avgift till det kommunala VA-nätet. Det kan öppna dörrarna till fler fastigheter, vilket i sin tur kan vidga och fördjupa hela diskussionen om hur vi ska ta hand om vårt avloppsvatten. En synnerligen viktig miljöfråga.

Tjänsteskrivelsen avslutades med en redovisning av kommunens ståndpunkt:

“Domen (i MMD; min anm) ska inte påverka kommunens ställningstagande vad gäller verksamhetsområdets omfattning då det relateras till det större sammanhanget. Fastigheten kan ingå i ett verksamhetsområde utan att vara avgiftsskyldig. § 9 bedöms inte tillämpbar i detta fall.“

Det är nog så att Solvarms fastighet kan ingå i verksamhetsområdet utan att vara avgiftsskyldigt och utan att vara anslutet till VA-nätet. Det är ju antagligen så det kommer att fungera i praktiken i fortsättningen.

Det sista påståendet, att § 9 inte är tillämpbar, förstår jag mig inte riktigt på. Inte det heller… Det var ju den paragrafen som hela ärendet handlade om och den paragraf som faktisk ger fastigheter rätt att undantas från ett verksamhetsområde.

Det har skrivits en hel del om detta ärende i TTELA den senaste tiden. Vi läste bland annat om hur samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) försvarade nämndens beslut. (Se TTELA “Oklart om kommunen överklagar domen om Solvarms avlopp”.) Det blev nämligen 9-2 för att avslå motionen. (Endast medborgarpartiet stödde James Bucci, V.)

I artikeln säger Wiklund också om § 9 i LAV:

“Den paragrafen syftar inte till enskilda fastigheter.”

Vilket naturligtvis är helt fel. Det är ju precis det den gör. Men kanske har TTELA citerat ordförande Wiklund felaktigt.

Det är svårt att förstå betongpolitiker och hur de tänker. I det här ärendet är det extra svårt. Och särskilt svårt har jag att förstå ordförande Anders Wiklund som är miljöpartist.

Hur kan kommunen under alla dessa år, och nu under Wiklunds ledning, bråka och ta kamp mot Solvarm när alla vet att naturhuset är överlägset kommunens VA-system? När Solvarm ser och använder avloppsvattnet som en resurs, där näringsämnen återförs till jorden – ett kretslopp för en hållbar miljö och en hållbar framtid. Samtidigt som kommunens eget system årligen släpper ut orenat avloppsvatten i både Vänern och Frändeforsån, när kväve och fosfor inte återvinns till jordbruksmarken, när mikroorganismer, läkemedelsrester och mikroplaster släpps ut i åar och sjöar…

Mark- och miljödomstolen har i sin dom kommit fram till att Solvarms naturhus är bättre än kommunens VA-system och att Solvarm inte behöver ansluta sig eller betala anslutningsavgift. Domen kan överklagas. Vänersborgs kommun har fram till och med idag måndag att göra det. Den som beslutar om kommunen ska överklaga eller inte är förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen, inte politikerna i nämnden.

Det betyder att senast ikväll kl 23.59,59 får vi se vilket beslut förvaltningschefen har fattat.

==

Anm. Det här är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick”.

Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick

22 september, 2019 1 kommentar

Det är inte bra att bli frustrerad skrev Lutz Rininsland (V) i en blogg häromsistens. Men det var precis vad han upplevde – frustration. Trots alla år av politiskt engagemang. (Se “Besviken på mig själv”.) Det var sammanträdet med Kunskapsförbundet Väst som gav upphov till hans känsla. Och jag förstår Lutz, jag kände till viss del den också. Både av samma skäl som Lutz, men framför allt på grund av kommunalrådens ageranden. (Se min blogg “Dagens sammanträde med KFV”.)

James Bucci, en annan vänsterpartistisk profil, kände sig “flushed” efter mötet med samhällsbyggnadsnämnden den 12 september. Det skriver James om i sin blogg efter sammanträdet. (Se “Flushed”.) Och jag förstår honom också. När jag läser James blogg så blir jag också både frustrerad och – flushed.

Det tycks vara vänsterpartisters lott i den här kommunen. Och då är det inte utan att man undrar vad vi vänsterpartister egentligen håller på med. Håller vi på att tappa fotfästet, verklighetsförankringen? Inser vi inte hur fel vi har? Inser vi inte hur smarta, logiska och ansvarstagande alla andra politiker är? Inser vi inte vilken tur det är att vänersborgarna har röstat fram alla betongpolitiker som kan lotsa Vänersborg på ett bra sätt in i framtiden?

Jag vet inte. Det händer ofta att jag försöker jag anamma betongpolitikernas syn och se problemen och lösningarna i Vänersborg ur deras perspektiv. Men det fungerar sällan. Jag kan helt enkelt inte förstå hur de tänker.

Samhällsbyggnadsnämnden hanterade torsdagen den 12 september en motion från James Buccis tangentbord. Den handlade om att undanta Solvarms naturhus från att ingå i kommunens verksamhetsområde för VA-tjänster. Bucci uttryckte det så här i sin motion:

“samhällsbyggnadsnämnden prövar frågan om befintligt verksamhetsområde för VA som omfattar fastighet Sikhall 1:20 kan inskränkas på så sätt att fastigheten Sikhall 1:20 inte skall omfattas.”

Samhällsbyggnadsnämnden hade nämligen den 22 mars 2018 avvisat en ansökan från Solvarm om att kommunen skulle inskränka verksamhetsområdet, dvs att Solvarms naturhus inte skulle behöva ansluta sig till det kommunala VA-nätet. I beslutet skrev samhällsbyggnadsnämnden:

“Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”

Det är intressant att notera att nämnden alltså inte behandlade Solvarms begäran i sak, dvs att undantas från att ingå i verksamhetsområdet. Nämnden avslog Solvarms möjlighet att ens få saken prövad. Som privatperson och enskild fastighetsägare hade han inte den rättigheten. Enligt samhällsbyggnadsnämnden…

Det låter i mina öron precis som när en enväldig härskare dikterar vad undersåtarna får och inte får göra. De får inte ens ifrågasätta, än mindre “klaga” på besluten…

Solvarm överklagade kommunens beslut till Förvaltningsrätten. Solvarm menade att fastighetens/naturhusets VA-system var överlägset kommunens eget. Dessutom hade ju också kommunens egen miljö- och hälsoskyddsnämnd i ett tidigare beslut konstaterat att Solvarms system skulle få tillstånd att användas. (Se ”Nyhet: Solvarm får tillstånd!”.) Solvarm ville därför att verksamhetsområdet skulle inskränkas, dvs naturhuset skulle få ett undantag – det skulle inte tvingas in i det kommunala VA-nätet.

Förvaltningsrätten prövade inte sakfrågan, inte den heller. Rätten skrev i domen:

”Enligt förvaltningsrättens bedömning är lagstiftarens avsikt med prövningen och överprövningen av va-frågor därmed klar såtillvida att kommunens beslut om va-anläggningars verksamhetsområden inte ska bli föremål för prövning eller överprövning i sak och att enskilda fastighetsägare som vill undgå avgiftsskyldighet därför istället är hänvisade till att i särskild ordning visa att deras fastighets va-behov kan klaras på ett bättre sätt.”

Kommunens beslut att inte pröva sakfrågan hade inte föregåtts av några fel enligt Kommunallagen och inte varit olaglig. Solvarm förlorade. (Se “Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten”.) Solvarm överklagade Förvaltningsrättens beslut, men Kammarrätten beviljade i veckan som gick inte ens prövningstillstånd. Även om Förvaltningsrätten undvek sakfrågan, så måste man ändå tolka domen som att en inskränkning av ett verksamhetsområde för en enskild fastighetsägare måste väckas av kommunen själv, och inte den enskilde.

Moment 22 på sin spets. Makten, dvs kommunen, vill inte pröva en invånares sakskäl. Den förnekar till och med invånaren möjligheten att ens bli lyssnad på. Och domstolen lyssnar inte heller. Den bara konstaterar att makten/kommunen inte behöver lyssna…

Det är lagtexten som gäller. Det är den som kommunen ska gå efter, det är den som de juridiska instanser ska döma efter. Och så här lyder lagtexten.

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 9 § :

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Säger denna lagtext att en enskild inte får initiera ett ärende om att inskränka ett verksamhetsområde?

Tolkningar är en sak, lagtexten en annan. Vad säger du? Men innan du tycker något och oavsett vad du anser kanske vi kan vara överens om att det faktiskt går att tolka ovanstående lagtext på olika sätt. Och när kommunen då tolkar lagen på ett av sätten och inte på ett annat – då handlar det enligt min mening om politik…

James Bucci gick ett steg vidare. Han sitter som vänsterpartiets representant i samhällsbyggnadsnämnden och tänkte inte låta saken bero. Bucci väckte som politiker helt enkelt det ärende som inte Solvarm som enskild fastighetsägare fick väcka…

James Bucci skrev sin motion innan förvaltningsrätten hade kommit med sitt beslut och också innan domen från Mark- och miljödomstolen. För som läsare av denna blogg vet ansåg ju Mark- och miljödomstolen i en dom nyligen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Men naturhuset ska, enligt samhällsbyggnadsnämnden och förvaltningsrätten, ändå ingå i verksamhetsområdet för VA-tjänster…

Det måste väl tilläggas att samhällsbyggnadsnämnden var Solvarms motpart i rättegången i Mark- och miljödomstolen. Kommunen ville att Solvarm skulle betala nästan 200.000 kr för VA-tjänster som inte behövdes.

Mark- och miljödomstolens dom var oväntad, men inte desto mindre tämligen fantastisk. Den gav Solvarm rätt. Solvarm fick rätt att fortsätta använda sitt egenbyggda system och det viktigaste, det som domen egentligen handlade om, rätt att slippa betala en anslutningsavgift på nästan 200.000 kr till kommunen. Domstolen ansåg att Solvarms naturhus var bättre än kommunens VA-lösning. Domen torde vara den första i sitt slag i Sverige.

Anm. Andra delen av den här bloggen hittar du här, ”Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion”.

Solvarm fick rätt mot kommunen!! 

3 september, 2019 8 kommentarer

Det hände massor den första dagen som pensionär. (Se “Nytt skede i livet”.) Först blev Vänersborgs kommundirektör avskedad (se “Nyhet: Kommundirektören uppsagd”), sedan invigdes den nya förskolan på Belfragegatan och under invigningen fick jag ett mail med en bifogad dom från Mark- och miljödomstolen!

Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!

Det tål att upprepas:

Familjen Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen!

Det är en mycket välkommen och välförtjänt seger för familjen, men också för alla i Sverige som är i en liknande situation. Rättegången har uppmärksammats i hela landet och faktiskt också utanför våra gränser.

Striden gällde om familjen Solvarm var tvungen att betala anslutningsavgiften på 194.935 kr till Vänersborgs kommuns VA-nät. Det ansåg kommunen – och det trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tyckte att det behövdes (beslut den 11 juni 2018). (Jag har beskrivit omständigheterna tämligen noggrant i ett antal bloggar, se framför allt “Solvarm i Mark- och miljödomstolen” från den 30 juni.)

Mark- och miljödomstolen avkunnade följande dom:

“Mark- och miljödomstolen fastställer att Anders och Rosemary Solvarm för deras fastighet Vänersborg Sikhall 1:20 inte ska vara avgiftsskyldiga för vatten och avlopp.”

Otroligt! Fantastiskt!

Domstolen redogör i sin dom på sedvanligt sätt vad tvisten handlar. Den återger både Solvarms och kommunens synpunkter. Domstolen beskriver också Solvarms återvinningssystem på ett utförligt och tämligen lättförståeligt sätt. I den beskrivningen finns en formulering som jag tycker är slående för hur Solvarm tänker och hur systemet fungerar:

“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ”att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig”.”

Även kommunens synpunkter beskrivs utförligt. Jag bifogar en länk till domen nedan, så kan var och en själva bedöma relevansen och styrkan i kommunens argument.

Jag tycker att man slås av kommunens oerhört negativa inställning både till naturhuset i Sikhall och allt nytt… Kommunen ser inte “det nya” och visar brist på “utvecklingstänk”… Det är nästan så att man även får uppfattningen att kommunen försöker misstänkliggöra Solvarms intentioner och familjens vilja till en miljömässigt hållbar utveckling av VA-systemet. Jag tror att domstolens beskrivning av kommunens synpunkter kan bli ett intressant dokument för framtidens människor som exempel på en konservativ och utvecklingsfientlig inställning.

Det skulle för övrigt vara intressant att höra kommunens två förvaltningar, dvs samhällsbyggnadsförvaltningen och miljö- och byggnadsförvaltningen, diskutera Solvarms VA-system. De skulle knappast bli överens…

Mark- och miljödomstolen redogör och motiverar utförligt sin dom. Den menar inledningsvis att:

“Behovet av anslutning till den allmänna va-anläggningen ska vara grundat på skyddet för människors hälsa och miljön och prövas från objektiva utgångspunkter.”

Och fortsätter lite senare:

“I förarbetena anges att ett enskilt alternativ till va-lösning som är överlägset i fråga om återföring av viktiga näringsämnen till det naturliga kretsloppet samtidigt som det enskilda alternativet från övriga relevanta synpunkter håller någorlunda jämna steg med det allmänna alternativet är ett exempel på ”god hushållning med naturresurser” som innebär att avgifter för va-anläggningen inte ska utgå (prop. 2005/06:78 s. 81).”

Mark- och miljödomstolen tar sedan upp punkt för punkt vad parterna var oense om och hur domstolen resonerar. Som tur är så avslutar domstolen med en sammanfattning:

“Domstolen har funnit att de enskilda avloppsanläggningarna (Solvarm har två olika system; min anm) är likvärdiga med det allmänna systemet vad avser hälso- och miljöskydd. När det gäller god hushållning med naturresurser har domstolen konstaterat att den enskilda avloppsanläggningen är bättre än det kommunala alternativet. Beträffande den hänsyn som ska tas till möjliga framtida förändringar i fråga om fastighetens användning och ägarförhållanden har makarna Solvarm visat att den enskilda avloppsanläggningen håller måttet i jämförelse med det allmänna alternativet samt att det ekonomiskt utfallet är positivt i detta fall. Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen. Detta förutsätter dock att den enskilda avloppsanläggningen System Two är i drift samt att riktlinjerna för avloppsanläggningens hygien, skötsel och underhåll upprätthålls. Makarna Solvarms talan ska därför bifallas.”

Med andra ord, naturhusets VA-system är minst lika bra eller bättre än kommunens.

Tvisten gällde också “V:et” i VA – dricksvattentjänsterna.

Domstolen skriver i domen:

“Fastighetens behov av dricksvattentjänster kan tillgodoses minst lika bra genom den egna vattentäkten.”

Jag tror att familjen Solvarm känner en stor lättnad idag. De vill syssla med att utveckla sitt system, inte delta i tidsödande tvister med kommunen.

Anders Solvarm skriver till mig:

“Det finns rättssäkerhet som bygger på lyhördhet för vetenskap och teknisk utveckling för vår naturs skull.”

Tyvärr tror jag inte att sista ordet är sagt. Kommunens tjänstemän har säkert andra planer… De vill med all sannolikhet överklaga domen. Vi får se vad politikerna vill – ärendet lär komma upp på samhällsbyggnadsnämndens bord den 12 september… Det nämndsmötet är öppet för allmänheten, men tyvärr krockar det för min del med ett annat sammanträde.

Det är läge att avsluta denna blogg med denna mening från Mark- och miljödomstolens dom, den säger nämligen allt:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Grattis alla i naturhuset i Sikhall!

Anm. Du kan ladda ner domen från Mark- och miljödomstolen här.

PS. Du kan läsa mina bloggar om Solvarm och naturhuset i Sikhall genom att klicka här.

PPS. TTELA skriver tyvärr inte särskilt ofta om familjen Solvarm och naturhuset i Sikhall, men i dagens tidningen återfinner vi en mycket bra artikel – se ”Tvisten om Solvarms avlopp avgjord” (tyvärr betalvägg).

Vatten vatten… Och avlopp.

9 augusti, 2019 Lämna en kommentar

I veckan släpptes en skakande rapport från World Resources Institute. Den visade att 25% av världens befolkning hotas av vattenbrist. 17 av världens länder kan snart stå helt utan vatten. New York Times skrev i sin sammanfattning av rapporten (se “A Quarter of Humanity Faces Looming Water Crises”):

“From India to Iran to Botswana, 17 countries around the world are currently under extremely high water stress, meaning they are using almost all the water they have.”

I Sverige är vattenproblemet något annorlunda även om delar av landet, särskilt under den torra sommaren förra året, också hade brist på vatten. I Sverige är inte det stora problemet att dricksvattnet tar slut, i Sverige är problemet att vi förstör det. Vi använder det ovärderliga dricksvattnet i avloppen…

Det skriver Ulf Svensson i en debattartikel i GP den 15 maj (se ”Sluta spola bort våra avlopp med dricksvatten”):

”dricksvattnet … [används] till att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar. Därefter blanda[s] detta orenade vatten med allt annat avlopp från industrier och dagvatten inklusive gifter, försöka rena denna blandsoppa och lägga en stor del av det giftiga slammet från reningsverken på vår bästa åkermark och släppa ut resten av vattnet i olika recipienter som sjöar och hav.”

På detta sätt hotas dricksvattenförsörjningen menar Ulf Svensson:

”Dels har utsläppen från reningsverken en negativ påverkan på råvattnet som är råvaran till vattenverken där rent dricksvatten framställs, dels hotas grundvattnet och vattentäkter via slamspridningen på vår åkermark.”

En genomsnittlig människa i Sverige förbrukar ungefär 160 liter vatten per dygn. Den största delen går åt till personlig hygien och toalettspolning och endast en liten del till dryck och mat. Tidningen Proletären(!) (se ”Vattenlobbyn håller oss kvar i 1800-talet”) har räknat ut att om det går åt 30 liter vatten per person och dygn för toalettspolning (vilket med all sannolikhet är en underdrift), så innebär det att:

”runt 110 miljarder liter rent dricksvatten varje år används som ett dyrbart transportmedel för avföring, urin och toalettpapper plus en hel del annat – antibiotika och andra medicinrester, tungmetaller, kända och okända kemikalier samt mikroplaster – och sedan behöver renas igen.”

Och som jag har skrivit om i tidigare bloggar finns det stora brister i de kommunala reningsverkens rening av avloppsvattnet. Det är inte bara fosfor och kväve som ”rinner genom” avloppsreningsverken utan också, som Proletären skriver, medicinrester, tungmetaller och kemikalier. Och mikroplaster:

“Genom vanlig mat och dryck kan en person få i sig så mycket som fem gram plast i veckan, vilket motsvarar vikten på ett vanligt kreditkort. Det mesta av plasten kommer från vattnet vi dricker.”

Siffran på fem gram är dock ett globalt snitt. Det har tagits fram University of Newcastle i Australien. (Se ”Forskare: Vi får i oss mikroplast motsvarande ett kreditkort i veckan”.) I Europa räknar man med att vi ”bara” får i oss hälften så mycket mikroplaster, dvs ett vanligt kreditkort varannan vecka…

Sverige och Vänersborg behöver ta krafttag. VA-lösningarna har hamnat fel och utvecklingen går dessutom åt fel håll. Den utbyggnad av det traditionella VA-systemet som sker i t ex Vänersborg är antagligen en gigantisk ekologisk felsatsning. Det är inte riktigt att använda rent dricksvatten till att transportera en annan bristvara, växtnäring av bästa kvalitet. Det förstör båda resurserna.

Tidningen Proletären skriver så här om de kommunala reningsverken:

”[de släpper] ut avloppsvattnet direkt till ytvattnet med såväl fosfor som giftiga kemikalier, vilket skadar vattenlevande organismer.
En kubikmeter jord har samma förmåga till rening som en miljard kubikmeter havsvatten!
Och för att driva detta ohållbara VA-system använder vi dessutom enorma mängder material typ stål, plast och betong. Ingen vet hur stor mängd växthusgaser som genereras i detta system.
Förutom materialen tillkommer alla kemikalier för att hantera föroreningarna, elenergin till alla pumpstationer, energi för att driva reningsverken, frakterna av allt slam till platser som kan vara åkermark där vi odlar vår mat.”

Det måste istället till en kretsloppslösning, där det värdefulla innehållet i livsmedlen återförs till jorden. Forskning visar t ex att skog och mark (markretention) binder fosfor och gör att markbakterierna sätts i arbete. Det är det här som sker när enskilda avlopp har sina utsläppspunkter i skog och mark. Det betyder att små enskilda avloppslösningar, som finns på landsbygden fungerar alldeles utmärkt.

Framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering, måste bygga på, och jag citerar återigen Ulf Svensson:

”hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp.”

Och vattnet måste återlämnas till naturen i bra skick.

En som vet och som aktivt arbetar med dessa utmaningar finns i Vänersborgs kommun, närmare bestämt i Sikhall. Många i Sverige och andra länder lyssnar och är nyfikna på vad som händer i Solvarms naturhus. (Du kan t ex få reda på mer om naturhuset i Sikhall genom att titta på avsnitt 12 i serien ”Amazing Interiors” på Netflix.) Vänersborgs kommun vill emellertid få Solvarm att lägga ner sin utveckling och istället ansluta sig till kommunens VA-nät. Samma VA-ledningar som leder till Brålandas avloppsreningsverk som bräddade 2.730 kbm i Frändeforsån förra året. Vilket för övrigt betecknades som ”försumbart” av kommunen…

VA – ur tiden

24 juli, 2019 2 kommentarer

Det är sommar och sol. Det är semestrar! Många ger sig ut på ”landet” – och landsbygden befolkas av stadsbor som vill uppleva vatten och natur. Och kanske leva lite primitivt. En del semesterfirare har sommarstugor, andra lever hos släktingar.

Och med tanke på den propaganda som förs från bland annat kommuner mot enskilda avloppsanläggningar på landsbygden så borde somrarna innebära en miljökatastrof. Det borde vara en period då vatten och mark förorenas och förgiftas så till den milda grad att det egentligen blir omöjligt att vistas där…

Är det så? Är alla de enskilda avloppsanläggningarna i vårt land ett hot mot vår natur och miljö? Är t ex Solvarms naturhus ett hot mot naturen i Sikhall och vattnet i Vänern?

Självklart inte.

När man hör kommuner hetsa mot enskilda avloppsanläggningar får man lätt uppfattningen att avföring från toaletterna rinner orenat ut i våra vattendrag. Så är det inte. Däremot släpper kommunala reningsverk rutinmässigt ut orenat avloppsvatten, dvs avföring från framför allt tätorternas toaletter, när kapaciteten inte räcker, exempelvis vid regnskurar… Som när Holmängens reningsverk för några år sedan bräddade 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv.

Men inte ens det renade avloppsvattnet från kommunala reningsverk är rent. Lars Hylander, docent i miljöanalys, skrev i Bohusläningen den 3 juli:

”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark. I marken är det vanligen stor brist på fosfor, som är livsnödvändigt för både växter, djur och oss. Marken är även effektiv på att filtrera bort och oskadliggöra smittämnen.”

Det är till och med så skriver docent Hylander:

”att en korrekt skött torrtoalett kompletterad med markfilter för bad-, disk- och tvättvatten är det absolut bästa för både resurshushållning, minimerad miljöbelastning och smittrisk.”

Hylander menar att (se ”Jakten på enskilda avlopp är en felsatsning”):

”Det effektivaste sättet att ta hand om avloppsvattnet är att leda ner det i mark.”

Naturen mår många gånger bra av avloppsvattnets fosforhalter (bara det inte släpps ut i sjöarnas ytvatten) och marken har en fantastisk förmåga att ta bort bakterier och virus. Så är det något som är dåligt för miljön så är det att tvinga bort fastighetsägare från fungerande enskilda anläggningar – och kräva (se ”Tvångsanslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA är inte bra för miljön”):

”tvångsanslutning av enskilda avlopp med fullgod rening till kommunala reningsverk. Härvid ökar utsläppen till ytvatten av både fosfor och gifter.”

Docent Hylander pratar om ”vanliga” enskilda avloppsanläggningar. I Vänersborg har vi en ”ovanlig” enskild anläggning. Jag tänker naturligtvis på familjens Solvarms naturhus. Solvarm har, kan man väl säga utan att överdriva, gått några steg längre… Naturhuset har till och med en kretsloppsanpassad lösning.

Kommunen gör allt för att stoppa Solvarm och naturhuset. Just nu väntar Solvarm och kommunen, och vi andra intresserade runtom i Vänersborg och Sverige, på en dom från Mark- och miljödomstolen. Vänersborgs kommun vill tvinga in Solvarm i kommunens VA-nät – och kan inte samhällsbyggnadsförvaltningen det, så ska Solvarm åtminstone betala anslutningsavgiften på 194.935 kr. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.)

Samhällsbyggnadsförvaltningen har nyligen fått ett mail från Norge. Det är en engagerad och upprörd kvinna som tycker att kommunen borde skämmas djupt och innerligt för behandlingen av de kommuninvånare som gör en hjälteinsats för att bevara vår jord. Ungefär så uttrycker hon det i mailet.

Kommunen borde hellre, skriver hon vidare:

”gi folk økonomisk støtte for å bygge naturhus og andre miljøhus med biologiske kretsløp!”

(Min översättning: ge folk ekonomiskt stöd för att bygga naturhus och andra miljöhus med biologiskt kretslopp.)

Mailskrivaren skriver inte rakt ut vem eller vilket naturhus hon menar, men eftersom det bara finns ett så är det inte så svårt att gissa vem hon menar och vilket hus som åsyftas – självklart Solvarms naturhus i Sikhall. Och den slutsatsen drog också den chef som besvarade mailet.

Svaret lyder i sin helhet:

”Samhällsbyggnadsförvaltningen på Vänersborgs kommun väljer att avböja att närmare kommentera detta enskilda fall.
Just nu pågår en juridisk prövning av Solvarms eventuella betalningsskyldighet för avgifter för vatten och/eller avlopp enligt bestämmelserna i lag (2006:412) om allmänna vattentjänster i Mark- och miljödomstolen.
Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna. Domstolen dom kommer senast augusti 2019.”

Nä, i Vänersborg går vi mot alla miljöexperter. Här hugger vi ner våra skogar, här vill vi inte se några kretslopp, här motarbetar vi alla naturhus…

Läsare av denna blogg är sedan en lång tid tillbaka bekanta med Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun, jag ska inte upprepa mig. Jag vill dock att svaret från chefen i samhällsbyggnadsförvaltningen uppmärksammas. Chefen skriver alltså:

Där görs bedömningar huruvida behoven av vattentjänsterna bättre kan tillgodoses genom Solvarms enskilda anläggningar med hänsyn till människors hälsa och miljön jämfört med de allmänna va-anläggningarna.”

Och det är enligt vad jag kan förstå ett sakfel. Men tydligen är det denna missuppfattning som ligger till grund för kommunens behandling av Solvarm – och alla andra som har enskilda avloppslösningar.

I 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster står det:

”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
   1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
   2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”

I lagen står det alltså inte ”bättre kan tillgodoses” än den kommunala anslutningen. Det står:

”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”

Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet.

För övrigt är Solvarms VA-lösning betydligt bättre än kommunens…

Solvarm/KFV: Det mullrar

Det mullrar bland invånarna i Vänersborg.

Kunskapsförbundets beslut i tisdags (se ”Det stormar kring KFV”) att lägga ner det estetiska programmet och orkesterutbildningen i Vänersborg, det industritekniska programmet i Trollhättan och idrottsutbildningarna bandy och badminton i Vänersborg respektive Trollhättan har gett upphov till flera protester. Det pågår bland annat en namninsamling för att rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet. (Se ”Rädda estetprogrammet på Birger Sjöberggymnasiet!”.) Insamlingen är i detta nu uppe i över 1.000 underskrifter. Även i Trollhättan är protesterna stora kring nedläggningen av det industritekniska programmet. Förvåningen är t ex stor i företaget GKN, som genom åren har investerat mycket i programmet.

I dagens TTELA finns två artiklar i ämnet. I den ena uttalar sig ordförande i Kunskapsförbudet Maud Bengtsson (S, Thn). Bengtsson tycks enligt TTELA enbart skylla situationen på Vänersborgs kommun. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande…

Det handlar i dagsläget om två ekonomiska frågor. Den första var att Kunskapsförbundet begärde extra tillskott av pengar för att klara underskottet i sin budget för detta år. Trollhättans kommunfullmäktige röstade nej. I Vänersborg återremitterades frågan, dvs inget beslut togs överhuvudtaget. Den andra framställningen från Kunskapsförbundet handlade om tillskott för att kunna genomföra den grundläggande vuxenutbildningen under 2019. Här sa Trollhättans kommunfullmäktige återigen nej, medan ärendet överhuvudtaget inte har behandlats politiskt i Vänersborg. Detta vet naturligtvis Maud Bengtson. Och som förbundsordningen ser ut är det inte möjligt för Vänersborg att ensam betala för en utbildning, som t ex estet, i Vänersborg. Det vet naturligtvis Maud Bengtson också. Moderaterna har för övrigt lagt en motion i fullmäktige i Vänersborg som tar upp denna sistnämnda fråga.

Det framkommer dock inte någonstans, varken i dagens TTELA eller tidigare, att Vänsterpartiet i Vänersborg som enda parti röstade mot nedläggningsbeslutet i Kunskapsförbundet. Vänsterpartiet var också det enda parti i Vänersborgs kommunfullmäktige som yrkade ja till förbundets begäran om extra pengar. För övrigt röstade Maud Bengtsson som lojal socialdemokrat nej till Kunskapsförbundets begäran om pengar i Trollhättans fullmäktige – båda gångerna…

And now for something completely different…

På Facebook protesteras det vilt mot kommunens nesliga behandling av familjen Solvarm och kommunens beslut att driva frågan rättsligt. (Se ”Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.) Och det förstår jag.

Signaturen Rune skriver t ex, som kommentar på min förra blogg (se här):

”Helt otroligt att kommunen över huvud taget vill lägga tid, resurser och enorma kostnader på att fälla en enskild fastighetsägare. … Att bygga kommunal verksamhet på inkompetens, översitteri och förakt gör att kommunen i mångas ögon hamnar i fritt fall.”

Rune nämner även att kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd har slutat att dela ut miljöpris. Och det ser jag i nämndens protokoll från den 13 maj i år:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden upphäver stadgarna för Vänersborgs kommuns miljöpris och därmed fortsatt utnämnande av priset.”

Så när nämndens ordförande Per Sjödahl (MP) delade ut priset på Aqua Blå förra året till Naturskyddsföreningen så var det sista gången som detta miljöpris delades ut.

Miljöpriset har annars delats ut sedan 1994. Det instiftades i syfte att uppmuntra goda miljöinitiativ samt att bidra till att sprida goda exempel. Precis som i så många andra kommuner i landet. Nu är alltså priset borta. Beslutet motiverades i miljö- och hälsoskyddsnämnden med:

”De nominerade och även pristagarna innefattar årligen ett antal av de verksamheter som nämnden utövar tillsyn över. Risken att nämndens uppdrag kan missuppfattas är betydande då man delar ut ett pris med syftet goda miljöinitiativ samtidigt som man ska granska samma verksamhet utifrån lagstiftningen.”

Det kan tyckas vara mycket förvånande att priset har delats ut i 25 år utan att någon har reflekterat över det här tidigare. Och som utomstående kan man kanske undra om inte nämnden i sin granskning ”utifrån lagstiftningen” har hittat åtminstone några exempel på ”goda miljöinitiativ”… I motiveringen låter det som om det inte finns några sådana i Vänersborg… Inte ens Eventorps Gård eller Gällenäs Grönsaker…?

Eller också har kanske beslutet något att göra med det strul som utspelade sig ”bakom kulisserna” förra året. Den som fick flest nomineringar förra året var nämligen Solvarm. Väldigt många vänersborgare ansåg att Solvarm skulle få priset för sitt fantastiska arbete med naturhuset i Sikhall. Och det passade ju liksom inte nämnden och förvaltningen då…

Jag borde i gårdagens blogg ha nämnt rätt lagparagraf i den tredje striden mellan Solvarm och kommunen. Vilket har påpekats för mig. Det som parterna nu strider om, det är 24§ i Lagen om allmänna vattentjänster:

”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
   1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
   2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”

I lagen står det alltså varken ”bättre än den kommunala anslutningen” (som Vänersborgs kommun hävdade i domstolsförhandlingarna) eller ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” (som i 9 § samma lag). Det står:

”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”

Det torde väl vara tämligen självklart att Solvarms avloppsrenings- och återvinningsteknik uppfyller lagkravet. Med råge…

Det tycks åtminstone ett av Nederländernas största månadsmagasin också anse. I sitt sommarnummer har magasinet ”Seasons” ett stort reportage från Solvarm i Sikhall…

Solvarms hus är tydligen av långt större internationellt intresse än t ex arenan…

Det är inte så ofta det mullrar i Vänersborg. Men nu gör det det. Det är bara synd att de flesta politiker går på semester, och kanske inte hör mullret. Vi hoppas emellertid att det fortsätter mullra när semestrarna är slut…

Solvarm i Mark- och miljödomstolen

30 juni, 2019 2 kommentarer

Så var familjen Solvarms tredje strid mot Vänersborgs kommun på sätt och vis till ända. Ja, i varje fall för den här gången. Det finns ju alltid möjlighet för parterna att överklaga en kommande dom… (Se vidare ”Solvarm förlorade i Förvaltningsrätten” och ”Solvarms tre strider med kommunen”.)

Den 10-11 juni hölls förhandlingar i Mark- och miljödomstolen här i Vänersborg. På ena sidan stod Solvarm och Solvarms advokat Agnes Larfeldt Alvén och bitr jurist Kajsa Tiderman och på den andra Vänersborgs kommun. Kommunen representerades av VA-chef Daniel Larsson samt advokat Johan Rappmann och bitr jurist Viktor Möller från Advokatfirman Glimstedt.

Det är den tidigare tf förvaltningschefen i samhällsbyggnadsförvaltningen som formellt fattade beslutet att anlita utomstående jurister genom att ge Advokatfirman Glimstedt AB fullmakt att företräda Vänersborgs kommun:

”Härmed ger Samhällsbyggnadsnämnden angivet ombud fullmakt att på Samhällsbyggnadsnämndens vägnar föra talan i mål Akt.nr Mål … hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt avseende fastställande gällande avgiftsskyldighet för vatten och avlopp för fastigheten Sikhall …”

Glimstedt tar 1.446 kr per timme för sina juridiska tjänster och det torde vara ett tämligen lågt belopp i de här sammanhangen. Timpriset är för övrigt exklusive moms, men inkluderar samtliga andra kostnader – dock inte kostnadsersättningar som milersättning, traktamente och hotellkostnader.

Hur mycket Glimstedts inblandning i kommunens tvist med Solvarm slutligen kommer att kosta går inte att säga. Vänersborgs kretslopp och vatten har ingen tidsplan för ärendet och därför, vad jag förstår, inte heller någon budget för Glimstedts arbete. Det får uppenbarligen kosta vad det kosta vill när kommunen ska trycka ner och köra över sina invånare…

Och det av en samhällsbyggnadsförvaltning som är ytterst ansvarig för en mängd underlåtenheter och oegentligheter när det gäller renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset… Bland annat utfördes renoveringsarbeten för drygt 31 milj kr utan att varken upphandling skett eller investeringsbeslut fattats. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)

Vad var det Jesus sa…? (Matt 7:3)

”Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?”

Det har inte avkunnats någon dom efter förhandlingarna i denna tredje strid, domen kommer senast i slutet av augusti. Så familjen Solvarm går i väntans tider. Det gör säkert inte kommunen. Den har ju liksom inget att förlora. Och pengar finns självklart för en eventuell överklagan…

Striden som familjen Solvarm just nu utkämpar mot kommunen handlar alltså om anslutningsavgiften för kommunens VA. Trots att Solvarm inte vill ansluta sig till kommunens VA-nät och trots att Vänersborgs egen miljö- och hälsoskyddsnämnd inte tycker att det behövs, så kräver samhällsbyggnadsnämnden ändå att Solvarm ska betala 194.935 kr för anslutningspunkten. För något som Solvarm varken behöver eller vill ha…

Jag var inte på plats under förhandlingarna i tingsrättens lokaler på Hamngatan. Jag har dock haft kontakter med Anders Solvarm själv och även en person som var åhörare på rättegångens båda dagar. Jag har naturligtvis också läst Niklas Johanssons artikel i TTELA – ”Rätten synade Solvarms avlopp”. TTELA var emellertid inte på plats under den andra rättegångsdagen.

I TTELA:s refererat från förhandlingarnas första dag framgår det, vilket stämmer överens med andra uppgifter, att kommunens ombud Johan Rappmann från Glimstedts egentligen bara framförde tre argument mot Solvarms VA-lösning.

Kommunens ombud ifrågasatte de mätmetoder som Solvarm använder för att se vad naturhuset släpper ut. Som jag uppfattar det så innebär detta inget mindre än att kommunen insinuerade att Solvarm är intresserad av att lura kommunen. Man kan undra om samhällsbyggnadsförvaltningen menar att familjen skulle ha ett undermåligt reningssystem och bara vill smita från fakturan? Eller misstänker samhällsbyggnadsförvaltningen att Solvarm till och med manipulerar mätresultaten? Solvarms avsikter med sitt naturhus ifrågasattes således. Jag häpnar. Kommunen drar sig alltså inte ens för att smutskasta enskilda vänersborgares motiv och avsikter för att få sin vilja genom…

Kommunens ombud ansåg också att risken för bräddning, dvs ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten, är stor hos Solvarm.

Det är faktiskt totalt taget ur luften. Det framgår av både mätningar och inte minst av alla experter. Alla experterna, även kommunens externa expertvittne, vittnade till Solvarms fördel.

Det är intressant att just Vänersborgs samhällsbyggnadsförvaltning tar upp risken för bräddning. Det har ju titt som tätt bräddats från VA-ledningarna och reningsverken i kommunen de senaste åren. Under 20 timmar år 2016 bräddade Holmängens reningsverk 8.000 kbm orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern och Göta älv. Det kallar kommunen försumbart. (Det står faktiskt så i miljörapporten 2016.) Sådana mängder skulle inte familjen Solvarm kunna ”producera” under 100 år, även om de enbart använde Vänern som toalett…

Som sagt, det är pinsamt. Det tycks också som om Glimstedts glömde att Solvarms VA-system har tillstånd av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd att vara i drift.

Det tredje argumentet som framfördes av kommunens juridiska ombud handlade om ett obebott hus på Solvarms tomt.

TTELA skriver (se ”Rätten synade Solvarms avlopp”):

”En detalj som kan bli avgörande är det som Solvarm kallar rivningshuset och kommunen kallar bostadshuset. Det alltså ett hus på fastigheten som inte är naturhuset och som inte varit bebott på många år. Det finns ett rivningslov på bygganden och Solvarm säger att planen är att ta bort det senast nästa sommar.”

Jag kan inte hjälpa att jag blir beklämd. I sin jakt på argument så handlar det för kommunen inte längre om Solvarms VA-lösning. Det handlar till varje pris om att ”vinna rättegången”. Alltså struntar kommunen i VA-systemet och tar upp rivningshuset på Solvarms tomt i stället. ”Vi vet att Solvarm tänker riva huset, vi vet att det egentligen inte har med VA-ärendet att göra. Men huset står där, och det är inte rivet än…”

Kommunen vill vinna med alla till buds stående medel…

I TTELA står det att kommunens ombud sa under förhandlingarna:

”Solvarm måste visa att även BDT-anslutningen är bättre än den kommunala anslutningen.”

Det här är förvisso en tolkning som är populär hos kommunerna, för att tvinga in sina invånare i det kommunala VA-nätet. Det är bara en liten detalj, det står inte så i lagen.

I lagen om allmänna vattentjänster står det i 9 §:

”En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Det står ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön” – ingenting annat.

Det står inget i TTELA om att Solvarms sakbiträde, teknisk doktor i vatten och avloppsteknik Hamse Kjerstadius, presenterade Solvarms hus och framför allt mätresultaten. Det var enligt uppgift en saklig och lättbegriplig ”föreläsning” om reningsprocesser i Solvarms naturhus och hur de i allt väsentligt fysikaliskt, kemiskt och även biologiskt mycket är desamma som i kommunala reningsverk, men att Solvarm har återvinning av näring, vatten och energi utan kemikalier. Kjerstadius gick också igenom mätmetoder och deras relevans ur vetenskaplig synvinkel, mätdata och resultat.

Besynnerligt nog hade kommunens ombud inga som helst invändningar. Det borde de ha haft, eftersom de ju ifrågasatte mätningarna – och här fanns personen, Kjerstadius, som gick i god för att Solvarms mätresultat var både korrekta och vetenskapliga.

Under den andra dagen var inte TTELA på plats.

Solvarm hade kallat fler vittnen (sakkunniga). Peter Ridderstolpe, tekn lic i ekologi, tidigare kommunekolog och lärare på KTH i resursfrågor, expert på kommunernas VA-guide, lång internationell erfarenhet, nu senior konsult hos Water Revival System AB med runt 16 anställda experter, var först ut.

Ridderstolpe gick igenom Solvarms anläggning ur alla, även internationella, erkända och relevanta bedömningsgrunder. Han menade att det i EU-kommissionens direktiv till medlemsländerna kring avlopp finns beskrivningar som liknar Solvarms ”System Two” (slamintegrerat system). (Klicka här för att läsa mer om ”System Two”.)

Kommunen accepterade tydligen allt som Ridderstolpe anförde. På annat sätt kan man väl inte tolka Glimstedts agerande? Kommunens ombud hade nämligen bara en liten fråga. Och har man inga fler frågor till en sådan här auktoritet på området, som dessutom försvarar Solvarm, och argumenterar för hans VA-lösning, så torde det rimligen betyda att det som sägs inte kan ifrågasättas…

Det var likadant med Solvarms tredje vittne/sakkunnig. Professor Håkan Jönsson, som i decennier har lett arbetet med forskning och undervisning på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala) inom kretsloppsteknik, näringsåtervinning från avloppsvatten och matavfall, sammanfattade utifrån sin bedömning och sina uträkningar av Solvarms VA-system. Han menade bland annat att det som Solvarm sysslade med var av stort forskningsvärde. Prof Jönsson berömde också Kjerstadius för hans mycket väl utförda studier på Solvarms fastighet. Enligt prof Jönsson är Solvarms system bättre än Brålandas reningsverk på alla punkter.

Prof Jönsson fick en fråga, från Solvarms juridiska ombud, om han hade sett något bättre system än Solvarms. Då svarade han först nej. Sedan sa han:

”Jo, förresten. Det finns ett hus i Bangalor byggt av en FN-tjänsteman … som har liknade rening med växter … där är det så varmt att där behövs inget växthus…”

Kommunens juridiska ombud från Glimstedts hade ingen invändning och inte en endaste fråga… Det kanske var signifikativt.

Sedan var det kommunens tur. De ”förhörde” tekn dr i VA Christian Baresel på IVL Swedish Environmental Research Institute på telefonlänk från Stockholm. Baresel och två andra experter hade också skrivit en rapport, beställd av kommunen, som jämförde Solvarms hus med Brålandas reningsverk. Slutsatsen var att både Solvarms naturhus och Brålandas reningsverk uppfyllde kraven på miljöskydd. Solvarms naturhus var dock överlägset i fråga om hushållning av naturresurser (vatten, näring).

Det Baresel och experterna satte frågetecken kring var hälsoskydd (smittrisker) och robusthet. De skrev att Solvarms anläggning inte följer allmänna råd för placering av tankar och uppbyggnad av markbäddar. I Sverige ska allt förläggas utomhus, hos Solvarm är allt integrerat i källare och växthus. De gällande råden ställer i slutändan dock endast krav på funktion. Och de kraven uppfylls i naturhuset i Sikhall…

Baresel ansattes ganska hårt av kommunens ombud. Men Baresel, som inte hade besökt Solvarms hus, hävdade ändå att Solvarms system verkade säkert med flera säkerhetsteg och liten risk för smittspridning. Solvarm fick nog några poäng, fast det var kommunens eget vittne/sakkunnig. Solvarms VA-system är minst lika bra eller bättre på alla parametrar.

Kommunens andra och sista expert var Brålandas VA-chef. I mina ögon var det nog ett alltför jävigt vittne som kommunen kallade. Vad ska, och kan, denne VA-chef egentligen säga i ett sådant här sammanhang? Att Solvarms hus har ett bättre system…? Enligt Anders Solvarm tillförde i varje fall inte VA-chefen något som talade mot, eller för, hans VA-system.

I slutpläderingarna återkom kommunens ombud till osäkra mätvärden. Trots alla experters rapporter och bedömningar och trots att han inte hade en enda invändning om detta när de vittnade.

Juristen från Glimstedt återkom naturligtvis också till rivningsfastigheten på Solvarms tomt. Jag undrar vad som skulle hända, om Solvarm förlorar målet, om denna fastighet rivs – och Solvarm överklagar…Enligt kommunens ombud är det dock ögonblicket då Solvarm mottog räkningen, på nästan 200.000 kr, som gäller. I Vänersborg letas alla argument upp som kan ”bevisa” att en kommuninvånare kan ha fel…

Glimstedt tog också upp att kommunens vatten är bättre än Solvarms. Solvarm använder naturligt brunnsvatten. Och det vattnet är godkänt. Naturhuset har också en högkvalitativ UV-ljusanläggning som kan kopplas in vid behov. Det nämnde dock inte kommunens ombud…

Självklart gick Glimstedt igenom en rad domar, så kallad ”juridisk praxis”, som visade att Vänersborgs kommun har rätt… Och så är det nog. Kommuner brukar vinna mot enskilda kommuninvånare. Det är därför som denna rättegång har fått sådan uppmärksamhet i Sverige, och även internationellt.

Men…

Hos Solvarm i Sikhall finns ett VA-system som är överlägset kommunens. Och nu är det dags för rättsväsendet att bevisa att de undantag som står i lagen om allmänna vattentjänster faktiskt är ”på riktigt” och att också vanliga invånare kan hänvisa till denna lagtext. Och inte bara kommunerna själva…

Nu måste Solvarm och alla vi andra som är intresserade vänta tills efter sommaren för att få reda på domen från Mark- och miljödomstolen.

%d bloggare gillar detta: