Arkiv

Archive for 3 mars, 2020

Beslut om Dahlbergs Slakteri!

3 mars, 2020 1 kommentar

“Det luktar i Brålanda. Och det luktar illa. Stundtals mycket illa.”

Så började jag en blogg för drygt ett år sedan. (Se “Lukten från Dahlbergs Slakteri”.)

Det luktar fortfarande illa…

Först trodde jag att det var lukten som var orsaken till att miljö- och hälsoskyddsnämnden förlade veckans sammanträde till just Brålanda. Men så är det inte. Det finns inget ärende om Dahlbergs Slakteri på morgondagens dagordning.

Men vem vet, imorgon kanske det blåser från Dahlbergs Slakteri rätt i ansiktena på ledamöter och ersättare i nämnden. (OBS! Fick ett snabbt påpekande, ca 10 min efter att bloggen publicerats, att sammanträdet som vanligt hålls på Kommunhuset i Vänersborg! Men i mötesrummet ”Brålanda”!!  :-)  Tack Mathias!) Det hade nog varit en erfarenhet. Då hade alla politiker med egna näsor fått uppleva vad många brålandabor har upplevt sedan Dahlbergs sålde Dahlbergs till Bo Rydlinger och de andra ägarna för 6-7 år sedan. Ägarbytet betydde för övrigt att en epok gick i graven. Företaget hade varit familjeägt sedan det startade 1888.

Det händer att jag får påringningar från Brålanda. Det är ortsbor som vill berätta att det fortfarande stinker. Förr var de arga när de ringde, nu har de blivit allt mer resignerade…

Det tycks råda en uppgiven stämning i Brålanda… Särskilt bland de som bor i slakteriets närhet. Och det är många. Det finns många bostäder bara ett stenkast från Dahlbergs.

Det är svårt att vistas i närheten av slakteriet. Det är ibland faktiskt helt omöjligt att vara utomhus, t ex i trädgårdar. Att hänga tvätt ute är inte att tänka på. En del säger sig också bli sjuka av stanken. Men det är nog svårt att påvisa…

Människor försöker fly området. Det är emellertid svårt eller omöjligt att sälja sina villor. Det berättas att vid en av försäljningarna luktade det så illa vid två av tre visningar att de som var spekulanter helt enkelt vände när de steg ur bilen. Andra som bor i området har skaffat sig dubbelt boende. Eftersom de inte kan bo i området eller sälja villan så skaffar de en “övernattningslägenhet” någon annanstans. Och den som lyckas sälja sitt hus får göra det till ett lägre pris än taxeringsvärdet. 

I en av de officiella handlingarna, som jag strax återkommer till, skrev Möbelhörnan i Brålanda AB att lukten har mycket negativ inverkan på verksamheten.

“Kunder har åkt därifrån p.g.a. lukten, när det varit som värst.”

Kanske en orsak till att den gamla anrika Möbelhörnan är till salu. (Om den nu är det fortfarande.)

Det är inte heller så roligt när portarna in till Dahlbergs avfallshantering råkar stå öppna och fåglar hittar dit – och sedan sprider slaktrester i området…

De som köper bostäder i närheten av slakteriet kanske gör det i spekulation, de kanske tror att lukten snart ska upphöra. Och faktiskt, jag tror att det finns hopp om att stanken snart ska vara ett minne blott…

Det har varit många turer kring Dahlbergs Slakteri genom åren. Jag ska inte upprepa det jag har skrivit, men rekommenderar en liten repetition om man vill sätta sig in i ämnet ordentligt – om man vill läsa om alla beslut, tillstånd, förelägganden, prövotider, ja till och med polisanmälningar. Polisärendet är för övrigt inte avgjort än.(Se “Sista versen för Dahlbergs Slakteri?” och “Lukten från Dahlbergs Slakteri”.)

Det har hänt saker på sistone. Den 14 januari i år (2020) har ett kapitel avslutats. Miljöprövningsdelegationen har fattat ett beslut.

Miljöprövningsdelegationen är en självständig del av Länsstyrelsen. Delegationen prövar och fattar beslut om miljöfarlig verksamhet. Dahlbergs Slakteri hade beviljats en prövotid under ett antal år, men nu avslutade Miljöprövningsdelegationen denna prövotid. Och beslutade att flera “slutliga villkor” ska uppfyllas om verksamheten ska fortsätta.

Dahlbergs har släppt ut för stora mängder zink och koppar (kommer från djurens blod) i det kommunala VA-systemet. Delegationen har satt gränsvärden på dessa utsläpp som inte får överskridas. Det är ett av villkoren för fortsatt verksamhet.

Det andra villkoret, som kallas “7 a”, lyder:

“Lukt från verksamheten får inte överstiga 1 luktenhet/m3 luft vid omkringliggande bostäder eller verksamheter, räknat som 99-percentil för minutmedelvärden.”

Exakt vad det betyder kan jag inte uttala mig om, jag får helt enkelt återge vad det står senare i Miljöprövningsdelegationens beslut:

“En luktenhet per kubikmeter (1 l.e/m3) definieras som den halt där 50 % av befolkningen kan förnimma lukt. Då luktupplevelsen är en momentan reaktion väljer man ofta att bedöma minutmedelvärden av luktförhållanden kring en anläggning och ansätter då acceptabla nivåer till mellan 2 och 10 l.e/m3 som maximala tolererbara nivåer.”

Om lukten klarar kravet, vilket det enligt Miljöprövningsdelegationen måste, så tror jag att luften och lukten i grannskapet blir helt acceptabla.

Det tredje villkoret:

“Samtliga åtgärder enligt tabell 2 på s. 7-8 i detta beslut ska vara installerade och igångsatta senast den 31 mars 2020. En uppföljande luktmätning, motsvarande den som utförts inom ramen för den tidigare utredningsföreskriften U2, ska genomföras senast den 31 maj 2020.”

I tabell 2, som i och för sig finns på sid 8-9, står det:

* “Säkerställa att inget läckage sker diffust från lagringstankar för avfall.”

* “Frånluft från lagringstankar behandlas i en effektivare avskiljningsutrustning för lukt, exempelvis katalytisk rening.”

* “Vid fyllning av bilar ska återföring av luften från tankbilen ledas till denna reningsutrustning.”

* “Verksamheten i processhallen bör ventileras via ett fungerande ventilationssystem för frånluften. Detta betyder att hanteringen bör ske inomhus med stängda dörrar i så stor omfattning som möjligt.”

* “Frånluften från processhallen bör behandlas i egen luktreducerande utrustning.”

* “Den luktreducerade luften från processhall och avfallstankar bör ledas till skorsten.”

Det är inte längre någon diskussion, prövotiden är slut – samtliga åtgärder “ska vara installerade och igångsatta senast den 31 mars 2020”.

Miljöprövningsdelegationens fjärde villkor:

“Hygienisering av slaktavfall får inte återupptas vid anläggningen utan tillsynsmyndighetens godkännande.”

Äntligen! utropar säkerligen grannarna. Det blir mycket lukt/stank av hygieniseringen, och det är nog till och med så att den dag det började lukta från Dahlbergs Slakteri var, när man började med hygienisering. (Hygienisering innebär att avfallsprodukter från slakteriet mals ner och värmebehandlas.)

Nu är det alltså stopp för hygienisering, och bryter slakteriet mot detta så antar jag att det omedelbart kommer att polisanmälas. Igen…

Om tillsynsmyndigheten, dvs Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg, godkänner att hygienisering får återupptas vid anläggningen ska en

“luktutredning genomföras för att kartlägga vilka åtgärder som krävs för att uppfylla begränsningsvärdet i villkor 7 a.”

Villkor “7 a” innebar alltså att lukten inte får överstiga 1 luktenhet/m3 etc – se ovan.

Den sista delen i beslutet är också viktigt. Det innebär en slags “gardering”:

“Miljöprövningsdelegationen överlåter åt tillsynsmyndigheten att besluta om ytterligare villkor enligt följande. Detta görs med stöd av 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken.”

Miljö- och Hälsoskyddsnämnden får så att säga “fria händer” för att vidta:

“Åtgärder för att förhindra luktolägenheter från verksamheten.”

Om det typ händer något vid anläggningen eller med produktionen som Miljöprövningsdelegationen inte har kunnat förutse.

Som jag ser det så kommer nu lukten/stanken från Dahlbergs Slakteri att försvinna inom en månad. Det kommer Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg att se till. Även om ärendet tydligen inte tas upp på sammanträdet imorgon. Men jag tror i och för sig att en stor del av arbetet är delegerat till förvaltningen. Som vad jag förstår har lagt ner mängder av tid på ärendet genom åren och som gör en stor och utmärkt insats.

Det kan slutligen nämnas att Miljöprövningsdelegationen avslutar beslutet med en ganska omfattande motivering. Det man slås av i motiveringen är att det mellan raderna framkommer en viss “misstänksamhet” mot Dahlbergs agerande.

Delegationen skriver t ex:

“Under prövotidens gång har sökanden (=Dahlbergs Slakteri; min anm) vid flera tillfällen bedömt att man då vidtagit de åtgärder som ska råda bot på luktolägenheterna, vilket senare visat sig inte stämma.”

Nu finns det egentligen bara en sak att hoppas på för framtiden. Och det är att Dahlbergs Slakteri snarast kan få bukt med luktolägenheterna, innan denna månads utgång – samtidigt som företaget kan fortsätta sin verksamhet.

Ett luktfritt slakteri är en tillgång för både Brålanda och Vänersborgs kommun.

PS. Här kan du ladda ner Miljöprövningsdelegationens beslut.

%d bloggare gillar detta: