Stefan Kärvlings blogg

“Runt om i landet blir fullmäktigemöten inställda eller uppskjutna.”

Det kan vi idag läsa i “Dagens Samhälle”, SKR:s egen tidning. (SKR=Sveriges Kommuner och Regioner.) I t ex Svenljunga, Borgholm, Bjuv, Hudiksvall, Sölvesborg, Katrineholm och Sollentuna blir det inga KF-sammanträden. I Sölvesborg säger Anders Bogren (M):

“Eftersom det finns en hel del både ledamöter och tjänstemän som åldersmässigt befinner sig i riskzonen blev beslutet att ställa in.”

I Vänersborg genomfördes kommunfullmäktige emellertid som vanligt, dock med några “försiktighetsåtgärder”. Det skulle t ex inte kramas på mötet och mötet skulle brytas efter max 2 timmar. Det sistnämnda skedde dock inte, utan tidsgränsen överskreds med några minuter. Huruvida rekommendationen om kramar följdes vet jag inte, jag lämnade återbud. Jag var inte ensam att göra så.

Av fullmäktiges 51 ledamöter och 29 ersättare (sammanlagt 80 personer alltså) hade 33 personer lämnat återbud. Det betydde att 41% av fullmäktige valde att undvika sammanträdet. Det innebar också att sammanlagt 8 platser var tomma.

Jag undrar var demokratin och solidariteten i Vänersborgs politiska kretsar tog vägen…

Det har lyfts fram att fullmäktige var tvunget att sammanträda för att fatta ett beslut som möjliggör att möten, både i kommunfullmäktige och i nämnderna samt kommunstyrelsen, kan hållas på distans. Och visst, så står det i Kommunallagen, 5 kap 16 §:

“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det.”

Men då borde fullmäktige ha fattat endast detta beslut – och sedan inget mer. Anser jag. Om det nu inte hade gått att kringgå “formalia”, som en del kommuner tycks göra, och typ sanktionera distansdeltagande i efterhand.

Nu fattades beslutet och det var väl gott och väl det, men vid min “radio” (egentligen mobiltelefonen) hade jag en undran, som tydligen ingen annan hade i fullmäktigeförsamlingen. I beslutet står det:

“Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.”

Inga obehöriga… Men kommunfullmäktiges sammanträden är ju offentliga…? Kommunallagen (5 Kap 42 §):

“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”

Juristerna i kommunen har självklart tänkt på något som jag har missat, men är jag den ende i fullmäktige som undrar vilka som i sammanhanget är “obehöriga”…

Självklart har sammanträdet med fullmäktige en ekonomisk aspekt också. Ett KF-sammanträde kostar ju bortåt 100.000 kr (tror jag utan att ha kontrollerat; självklart ”billigare” igår pga stor frånvaro). Men så hade gårdagens sammanträde kostat oavsett om det hade varit 1 ärende eller 40… Närvarande ledamöter och ersättare i fullmäktige får nämligen ersättning för själva inläsningen inför mötena – oavsett hur lång tid sammanträdet sedan tar. Och att skriva fylliga redogörelser i efterhand, i t ex en blogg, ger inga extra pengar…

Nu fattade fullmäktige också några andra, politiska beslut. Och då tänker jag självklart på ärendet “Försäljning av del av fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”.

Jag har tidigare bloggat om ärendet och redogjort för det mesta i faktaväg. (Se “Om KF… Holmen!” och “Resumé KS (26/2)”.) Här tänkte jag “enbart” redogöra för debatten och beslutet. Ärendet tog för övrigt 75 minuter…

Gunnar Lidell (M) startade debatten. Han tog upp de juridiska aspekterna och sa ungefär:

“Det ska ske under lagliga möjligheter. Vi ska få rätt vid en överklagan.”

Lidell undrade också hur många ytterligare som kunde ha varit spekulanter om det hade varit allmänt känt att området kunde ha blivit så mycket större. Och det är onekligen en viktig fråga.

Lidell yrkade återremiss, dvs att inget beslut skulle fattas på sammanträdet, utan att ärendet skulle utredas ytterligare´och komma tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle.

Lidells motivering till återremissen löd:

• “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.”
• “om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
• “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”

Hade jag varit närvarande så hade jag röstat för denna återremiss…

Bo Carlsson (C) var andre person i talarstolen. Han verkade uppgiven på förhand och menade att:

“vi måste hitta en lösning som vi är överens om.”

Anders Strand (SD) kände sig lite lurad. Han ansåg att parametrar förändrats i beredningen utan att samhällsbyggnadsnämnden visste något. (SD reserverade sig, liksom V, redan i samhällsbyggnadsnämnden.) Försäljningspriset hamnade t ex långt under marknadsvärdet. Kommunen hade ju faktiskt köpt området för 16 milj kr år 2010 och sedan lagt ner pengar i vägar, VA osv. Strand och SD stödde Lidells återremissyrkande.

Jag kan väl passa på att flika in några kompletterande sifferuppgifter här. Vänersborgs kommun köpte hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj år 2010. Sedan investerades 22 milj i gator, VA etc och häromåret uppfördes Innovationsbyggnaden för 24,8 milj kr.

Även Lena Eckerbom Wendel (M) yrkade bifall till Lidells återremissyrkande:

“Jag gillar lagligt och vill vara helt säker.”

Eckerbom Wendel menade att budgivningen kan ha varit orättvis. Spekulanterna kan ha bjudit på olika saker. Hon var också orolig för att det bara fanns en intressent kvar i slutet. Eckerbom var tveksam till tidsgränsen och ansåg att den kunde ha förlängts – särskilt eftersom det kom in ett annorlunda bud alldeles i slutet av budgivningen.

Eckerbom Wendel efterlyste också en bilaga som beslutet refererade till. Det fanns ingen sån bilaga i handlingarna till sammanträdet. För tillfället är jag lite osäker på vilken bilaga som åsyftades, det kan vara “köpeavtalet”.

Bo Carlsson replikerade:

“Jag köper allt.”

Va?? Ja, med ett undantag. Carlsson menade att tidsgränsen gäller. Höll Bo Carlsson med om allt annat? Ja, han sa faktiskt så. Och när det gäller tidsgränsen så vet många av läsarna att på auktionssajter så brukar tidsgränsen flyttas om det kommer ett högre bud strax innan innan tidsgränsen löper ut…

James Bucci (V) gillar också lagligt. Bucci undrade om församlingen verkligen var säker på att fastigheten såldes till marknadspris. Var man inte det, så skulle man rösta på Lidells återremiss.

Det blev 15 minuters ajournering. Sedan gick Benny Augustsson (S) fram till talarstolen.

Augustsson menade att i kommunfullmäktiges beslut om försäljning förra året stod det inget om kvadratmeter. Sedan var mäklaren tvungen att “skriva in nåt”.

Vänta lite. “Skriva in nåt”? Ja, Augustsson sa så. Menade han att ingen på kommunen samarbetade med mäklaren om annonsen och att alltihop var mäklarens “fel”? Det verkade så, men det är både orimligt och stämmer inte heller med vad kommunens egna tjänstemän har sagt (i kommunstyrelsen).

Augustsson menade vidare att alla spekulanter till fastigheten har haft samma förutsättningar. Vilket självklart är både tveksamt och svårt att bevisa. Sedan var han ganska frustrerad över moderaternas agerande ifråga. Han uppehöll sig en del vid detta och tyckte att de hade ändrat uppfattning under resans gång.

Slutligen var Benny Augustsson (S) av den bestämda uppfattningen att vi måste lita på våra tjänstemän. Och visst är den övervägande majoriteten av våra tjänstemän mycket duktiga på vad de gör. Men lita på alla tjänstemän? Jag lever efter en aforism formulerad av en gammal fransk tänkare, och som jag alltid lärde ut i mina SO-klasser:

“Tro inte på allt som är sant!”

Jag litar inte på alla tjänstemän.

Magnus Larsson i Sikhall gör inte det heller. Han fick för några år sedan löfte om att köpa lagerhallarna och marken runt omkring på Wargöns hamnområde för 5,2 milj kr (40.000 kvm). Hallarna skulle enligt planerna användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra företag var också intresserade (se t ex vad en företagare skriver här) och kunde tänka sig att etablera sig i området. Framför sig såg Larsson även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn. Men helt plötsligt rev kommunen hallarna, och Larsson fick aldrig reda på varför. Rivningen kostade kommunen  670.600 kr… (Se “Vad händer egentligen i Vargön?” och “Rivningen i Vargöns hamn”.)

Jag tyckte nog inte att Augustssons anförande var speciellt väl underbyggt. Men det ansåg antagligen andra politiker, typ från andra partier…

Benny Augustsson (S) yrkade bifall till förslaget om försäljning. Om det skulle bli återremiss, vilket samtliga i fullmäktige redan nu visste att det skulle bli (det krävs endast 1/3 av rösterna för att det ska bli återremiss), lämnade Augustsson en alternativ motivering till återremissen.

• “Avbryta försäljningen av del av fastigheten Rånnum 6:38.”
• “Göra en avstyckning av fastigheten.”
• “Gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
• ”Uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen och”
• “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Augustsson hänvisade till att kommunfullmäktiges beslut om försäljning den 22 maj 2019. I beslutet stod det bland annat:

• “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
• “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”

Nu äntligen, tyckte jag, hade Augustsson börjat prata fakta. Så här löd faktiskt fullmäktiges beslut. Och det måste man förhålla sig till på något sätt.

Så här var det.

Kommunfullmäktige fattade beslut om försäljning den 22 maj 2019. Ärendet gick till samhällsbyggnadsnämnden som gjorde alla “förberedelser” för en försäljning. När det var dags för beslut den 12 december skrev samhällsbyggnadsnämnden i beslutet:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunstyrelsen besluta att “

Jag kan inte se att nämnden tog ett särskilt beslut att lämna ifrån sig avgörandet, men det gjorde nämnden ändå. Och det trots att kommunfullmäktige hade sagt att ärendet skulle skötas av samhällsbyggnadsnämnden och inte skulle tillbaka till fullmäktige. Borde inte samhällsbyggnadsnämnden ha fattat ett särskilt beslut om att skicka tillbaka ärendet?

Men nu kom ärendet hur som helst till kommunfullmäktige. Och då måste väl kommunfullmäktige fatta ett beslut om vad som ska göras med förslaget från samhällsbyggnadsnämnden? Inte bara utreda det i en återremiss. Kommunfullmäktige måste ju åtminstone besluta om återremissens resultat och förslag när det kommer tillbaka… Fullmäktige beslutade ju inget i sakfrågan igår, en återremiss är ju inget egentligt beslut.

Det måste vara så att när återremissen kommer tillbaka till fullmäktige med ett förslag – då, men först då, kan kommunfullmäktige besluta att skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden. Om det skulle vara aktuellt.

Det blev dock ännu mer komplicerat…

Augustssons motivering gav upphov till flera inlägg. Flera moderater ansåg att det skulle vara fel att frågan skulle tas bort från politikernas och kommunfullmäktiges bord och överlämnas till tjänstemännen. Det tycker jag också. Frågan är politiskt känslig, omdiskuterad och dessutom “strategisk” för kommunen – och det vore helt fel att i det läget lämna över den till en tjänsteperson. Som skulle göra fel hur hen än gjorde. Om det nu skulle bli så…

Mats Andersson (C) tyckte att Lidells yrkande om återremiss var:

“en ren förhalning av processen.”

Jag tycker det är brist på respekt att säga så från talarstolen. Visst måste man väl förutsätta att fullmäktiges ledamöter är seriösa och att de vill kommunens bästa? Hade det inte varit seriösare om Andersson istället hade argumenterat för varför han ansåg att en försäljning skulle vara laglig och ske till marknadspris…?

Tove af Geijerstam (L), som brukar vara seriös och inriktad på kunskap och fakta, menade att kommunen behövde pengarna och att hon litade på tjänstemännen.

Anders Wiklund (MP), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, tyckte att kommunen behövde människor som satsade på cirkulär ekonomi… Det fick mig att tänka på två saker. Ska kommunen strunta i att försäljningen kan vara olaglig för att den “gillar” köparen? Och, hur har den nämnd och förvaltning som Wiklund själv är ordförande för, behandlat familjen Solvarm på Sikhall…

Kl 19.30 var det dags för avgörande. Fullmäktige skulle gå till omröstning. Och det visade sig bli en komplicerad rysare…

Den tjänstgörande kommundirektören och juristen berättade för ledamöterna, och oss radiolyssnare, att det krävdes 1/3 av rösterna för att återremissen skulle vinna bifall. På grund av de tomma platserna betydde det minst 15 röster. Dessutom skulle yrkande och motivering ses som ett “paket”, dvs motiveringen skulle också “bara” behöva 15 röster för att godkännas. Och det även om det fanns två motiveringar till återremiss. I så fall skulle det finnas två motiveringar – och båda skulle behandlas av kommunstyrelsen.

Det blev dags för den första omröstningen – skulle ärendet avgöras idag eller inte? Det blev votering.

S+C+MP+L+KD röstade för att frågan skulle avgöras idag – M+SD+V+MBP röstade för återremiss. 22-21!

Men eftersom det räckte med 1/3, 15 röster, så innebar det att inget beslut skulle fattas denna kväll. Det blev återremiss.

Nästa votering gällde motiveringen. Och här fanns det två förslag till motiveringar. Och båda motiveringarna behövde minst 15 röster… Det fick dom.

Så nu har kommunstyrelsen en återremiss på sitt bord, med två motiveringar. Som utesluter varandra. En unik situation, i varje fall i Vänersborg. Vi får se hur ärendet kommer att hanteras.

Min uppfattning är att, som jag motiverade ovan, att ärendet hur som helst måste tillbaka till kommunfullmäktige.

Men…

Jag har en stor undran. Kommundirektören sa att yrkandet på återremiss och motivering var att betrakta som ett “paket”… Men yrkade verkligen Benny Augustsson (S) på återremiss? Han yrkade på ett ja till försäljning – och på något sätt på återremiss i andra hand om det inte blev ja. Men det visste ju Augustsson och alla andra att frågan om återremiss avgörs i första hand, före frågan om ”ja” eller ”nej”. Därför är ett yrkande om återremiss ”i andra hand” så att säga teoretiskt omöjligt. Och Augustsson, liksom 21 andra, röstade faktiskt för att ärendet skulle avgöras på sittande möte. Han och de andra röstade alltså mot en återremiss.

Så jag undrar, fanns det egentligen något återremissyrkande som Augustsson kunde koppla ihop med sin motivering… Som jag ser det så fanns det inget “paket”, han röstade ju MOT en återremiss…

Eller?

Kommundirektören brukar ha rätt. Och hon har säkert rätt nu också, men ändå. Var ligger mitt tankefel?

Det var en ny erfarenhet att sitta långt ifrån och lyssna på fullmäktigesammanträdet i ”radion”, utan att kunna varken begära ordet eller rösta. Men det var inte ”bortkastat”. Det var annorlunda och intressant, och det gav faktiskt lite andra perspektiv. Jag hoppas dock att det var en engångshändelse…

PS. För en stund sedan publicerade TTELA en artikel om KF-sammanträdet – se ”Inget beslut om försäljning av Holmens kontor”.