Hem > BUN 2020, Skola och utbildning > BUN 1: Läget på högstadierna

BUN 1: Läget på högstadierna

Det var med tungt hjärta som jag lämnade återbud till kvällens sammanträde med kommunfullmäktige. Men tillhör man en riskgrupp så gör man. Och när ingen större hänsyn tas av de som bestämmer… Då är valet enkelt. (Se “Ställ in fullmäktige!”.)

Medkänsla och solidaritet är oftare lättare att visa om avståndet till de berörda ökar… 

Återbudet gav i varje fall lite extra tid till att “komma ikapp” med bloggandet. Jag har ju inte informerat om vad som tilldrog sig på måndagens sammanträde (16/3) med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Inte för att det var något anmärkningsvärt som hände utan just för att jag tycker att det är min plikt som politiker att berätta vad jag sysslar med. Det är ju ändå vänersborgarna som har valt mig…

Min ambition idag var att bloggen skulle bli kort, trots att sammanträdet var långt. Vi höll på mellan kl 08.30-12.45 och kl 13.30-16.00. Det är dock svårt att omsätta lärdomarna från kommuninformatörernas presentation häromsistens i kommunstyrelsen – använd bra rubriker, ta det viktigaste först, var tydlig och enkel, använd korta meningar och försök undvika att bli fackidiot…

Det var som vanligt mycket information på sammanträdet, och den har jag egentligen redan skrivit om – se “BUN (2): Ärendena”. Det var också två pass med gruppdiskussioner – först om de förväntade resultaten och sedan under ärendet verksamhetsuppföljning.

Verksamhetsuppföljningen hade underrubriken ”Aktuellt grundskola 7-9”. Uppföljningen började med att nämnden fick en gemensam information i “storgrupp”.

Lite av den information som nämnden fick:

  • I nu-läget saknar 126 elever behörighet till gymnasiet (av knappt 400 elever)
  • Elever har rätt till det stöd de behöver för att bli godkända.
  • En resurspedagog kan ha 8-10 elever i en klass. Det finns dock inte en resurspedagog i varje klass…
  • Elever i behov av särskilda enskilda lösningar ökar för varje år.
  • Ungefär 25% av eleverna i åk 9 har SVA (svenska som andraspråk).
  • Till gruppen “nyanlända” räknas alla elever som har varit i Sverige i högst 4 år, eller mindre. Dessa elever finns i alla  på alla högstadier: Dalboskolan 9, Silvertärnan 22, Vänerparken 29 och Torpaskolan 25. De statliga bidragen minskar markant – en jätteutmaning för enheterna.
  • 67% av lärarna på högstadierna är legitimerade (i riket 69%). Det är framför allt brist i matematik och NO-ämnen samt teknik.
  • Det handlar inte bara om att rekrytera legitimerade lärare, det gäller också att få dessa lärare att stanna.

Vid de efterföljande gruppsamtalen berättade rektorerna om olika aspekter av skolsituationen. Nämnden fick höra om hur undervisningen organiseras, projektet “Plug innan” (för information, se “Dalboskolan och Frändeskolan”), hur elever motiveras till skolarbete, studie- och handlingsplaner samt skolornas samarbete med socialförvaltningen. För att nämna några saker.

Jag noterade några synpunkter som jag tycker är värda att delge.

  • Profilklassernas försvinnande har lett till en “bättre” elevsammansättning, i synnerhet på de skolor som inte hade några profilklasser. Det har gjort dessa klasser lugnare och mer “harmoniska”. Jag gissar att de fd profilskolorna inte riktigt har samma erfarenhet…
  • Eleverna i åk 6 har nyss gjort sitt skolval. Det är högt söktryck till Vänerparkens skola och Silvertärnan.
  • Medelmeritvärdena för årets 9:or riskerar att bli sämre än förra året. I åk 7 ser det ut att kunna bli högre på flera skolor.
  • Måluppfyllelsen på Dalboskolan tycks vara på väg att öka, även bland pojkarna.
  • Eleverna nu för tiden har ett allt större behov av att ha relationer med de vuxna i skolan. Väldigt många elever har också behov av individuella lösningar. Det är behov som har ökat markant de senaste åren.
  • Den tilldelade budgeten räcker inte till för de behov som eleverna har.
  • På en av skolorna har rektor bara i år skrivit 46 orosanmälningar till socialförvaltningen.
  • De nyanlända eleverna, särskilt de med dålig eller ingen skolbakgrund, har svårt att hinna med alla ämnen på bara 3 år, även om de individuella förutsättningarna finns.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen på högstadierna nu när profilklasserna är avskaffade. Årets 9:or är de sista med profiklasser, på Silvertärnan och Vänerparksskolan.

Det är helt uppenbart att rektorerna har ett stort dilemma. De måste handskas med motsättningen mellan krav och resurser. Det krockar mellan kommunallagens och det kommunala styrsystemets krav, som säger att “budgeten ska följas”. Och skollagen som föreskriver att:

“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Det är helt uppenbart att Skollagen står över Kommunallagen – och de flesta rektorer tycks lösa motsättningen genom att följa Skollagen, i varje fall till viss del. Det skulle helt klart behövas ännu mer resurser till eleverna… Som oppositionell politiker anser jag att det är ansvarslöst att vi politiker överlåter åt rektorerna att lösa denna konflikt mellan krav och resurser. Det borde vi politiker göra.

Det kan konstateras att rektorerna fick så många frågor så att de inte hann berätta allt vad de hade på hjärtat. Det skulle ha behövts betydligt mer tid för samtalen. Samtalen är nämligen oerhört viktiga för nämndens politiker. Vi måste få träffa personalen “på golvet”. Så nästa gång hoppas jag att vi får mer tid på oss. Och kanske också att pedagoger och representanter för lärarfacken bjuds in.

Jag tänkte återkomma med lite mer information om måndagens sammanträde.

PS. Precis när jag skrev denna blogg hörde jag kungen på TV. Han sa bland annat två viktiga saker:
* ”Ta gemensamt ansvar!”
* ”Undvik möten som var planerade.”

  1. JODO
    5 maj, 2020 kl. 21:38

    Väl talat!

  2. EBM
    5 maj, 2020 kl. 21:18

    Det är så mycket som skrämmer mig och troligtvis alla som får höra om vissa saker här i kommunen och hur man resonerar kring skolan.

    – I nu-läget saknar 126 elever behörighet till gymnasiet (av knappt 400 elever)
    Det här om något visar väl att vi inte kan spara och dra in på verksamheten? Det uppstår hela iden en paradox i att man ovanifrån klagar på resultat och vill veta varför de ser ut som de ger och samtidigt bara ska spara, spara, spara.

    – Elever har rätt till det stöd de behöver för att bli godkända.
    Men det får de inte. Resurserna saknas. Skollag ska gå före kommunallag, men det gäller sällan i praktiken. I nuläget finns det flertalet frågor kring Corona där kommunen skulle behöva gå in och ge tydligare direktiv, men man försvarar sig med att man inte får lov att gå in och göra det pga. regelverk som då bryts. Men när det gäller pengarna kan man spara in.

    – En resurspedagog kan ha 8-10 elever i en klass. Det finns dock inte en resurspedagog i varje klass…
    Detta säger väl också en del om att vi inte kan dra in på resurserna, utan snarare borde omfördela pengar och skjuta in mer i skolan? Detta kommer bli ännu värre kommande läsår pga. den stora varselvågen som nu sköljer genom skolorna där närvarokoordinatorer, resurspersoner och obehöriga men duktiga lärare inte får jobba kvar och man istället ska trycka ihop elever till ännu större klasser.

    – Elever i behov av särskilda enskilda lösningar ökar för varje år.
    Det här kommer inte minska, och kommunen ser till att det blir ännu svårare att hjälpa eleverna.

    Ungefär 25% av eleverna i åk 9 har SVA (svenska som andraspråk).
    – Ytterligare något som visar på att mer stöd och resurser behövs.

    Till gruppen “nyanlända” räknas alla elever som har varit i Sverige i högst 4 år, eller mindre. Dessa elever finns i alla på alla högstadier: Dalboskolan 9, Silvertärnan 22, Vänerparken 29 och Torpaskolan 25. De statliga bidragen minskar markant – en jätteutmaning för enheterna.
    – Ytterligare något som visar på att mer stöd och resurser behövs.

    67% av lärarna på högstadierna är legitimerade (i riket 69%). Det är framför allt brist i matematik och NO-ämnen samt teknik.
    – Och så otroligt många av dessa tjänster fylls av olegitimerade som är otroligt duktiga, i vissa fall bättre än legitimerade. Det behöver från statligt håll ordnas något som kan hjälpa dessa att kunna bevisa sin kompetens och snabbare bli behöriga. Det projekt Högskolan Väst nu inlett är ett steg på vägen, men det är för långt och gäller dessvärre endast upp till årskurs 6.

    Det handlar inte bara om att rekrytera legitimerade lärare, det gäller också att få dessa lärare att stanna.
    – Man kommer inte göra fler nöjda eller få dem att stanna när de vet att kommunen enbart tänker på siffror ett år i taget, sätter för liten budget och tror att man kan spara sig fram till en god utbildning. Vem vill ensam ha en klass på 30 elever där flertalet struntar i skolan och hellre stör undervisningen, minst hälften behöver ha en specialanpassning och inte hinns med av ens lärare och specialpedagog och där man sakta drivs mot sjukskrivning?

    Sammanfattningsvis: Finns det någon som helst långsiktig tanke med det man gör gällande skola och utbildning i Vänersborg? Vad blir kostnaderna för samhället i flera generationer när vi inte lyckas ge ungdomar den utbildning de förtjänar och enligt lagen har rätt till? Vad kostar sjukskrivna lärare, sjukskriven personal på socialförvaltningen, bidrag till arbetslösa och outbildade i ett halvt liv eller mer, vandalisering och andra brott som följer med det utanförskap en misslyckad utbildning kan leda till?

    • JODO
      5 maj, 2020 kl. 21:38

      Väl talat!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: