Stefan Kärvlings blogg

För två veckor sedan bloggade jag om lagerhallarna på Vargöns hamnområde. (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.)

Det var två stora hallar som stod där alldeles tomma och oanvända. En driftig entreprenör från södra Dalsland ville köpa hallarna och marken för 2,6 milj kr. Köparen var villig att själv säkra kajen för skred och dessutom erbjöd han sig att låta kommunen få ”friskriva sig” från allt ansvar om något oförutsett skulle inträffa. Entreprenören tänkte använda lagerhallarna för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Han hade kontakter med andra båtföretag som också var intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Strandskyddet var ju dessutom borttaget i området vilket hade underlättat både byggnation och småbåtshamn.

Entreprenören hade visioner för hamnområdet.

Kommunen var positiv. Köparen fick ett muntligt besked om att han skulle få köpa marken och hallarna. Det var hösten 2017. Sedan hörde inte entreprenören något förrän en vargöbo meddelade honom att kommunen hade satt igång med att riva lagerhallarna… Det var i år, för en månad sedan.

Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen och frågade om varför. Och fick ett kort svar:

”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”

Det visade sig att denna ”mindre brand” var känd av den presumtive köparen, och var inget som hindrade ett köp. Branden inträffade innan hans kontakter med kommunen. När det gäller skred- och rasrisken var ju köparen villig att bekosta förstärkningar själv. Det var ju en förutsättning i samtalen mellan köparen och kommunen. Dessutom har kommunen tagit bort den avspärrning vid kajen som fanns där tidigare. (Det såg jag vid ett besök efter min blogg.) Varför vet jag inte, men jag antar att risken för skred och ras kanske inte var så akut som man först trodde.

Jag skrev ytterligare ett mail till samhällsbyggnadsnämnden. Jag frågade återigen varför hallarna revs och fick svaret:

”Magasinet rivs för att de bedöms vara i väldigt dåligt skick ( trasiga väggar, trasiga portar ). Ungdomar har haft det som tillhåll och förstört byggnaden ytterligare och bland annat eldat ( stor risk att de skadar sig själva också ). Magasinet ligger delvis på kvicklera  och det finns en rasrisk. Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsfövaltningen har tagit beslut om att riva hallen.
Projektledaren fick uppdraget från tidigare fastighetschef.”

Det är samma argument som upprepas. Och återigen, entreprenören var ju villig att själv vidta alla nödvändiga åtgärder kring hallarna och marken. Om ungdomar hade ”förstört byggnaderna ytterligare”, så kunde väl köparen själv, på plats, fått avgöra om hans anbud kvarstod. Det var ju ett mycket bra anbud för kommunen. Och varför förseglades inte hallarna om det var ett tillhåll för ungdomar? Det kan man väl också fråga sig.

Det verkar inte heller som om det finns några omedelbara planer för området vid ”magasinen”. På en fråga svarar förvaltningen:

”Samhällsbyggnadsnämnden väntar fortfarande på svar från Kommunfullmäktige. Samhällsbyggnadsnämnden har inte har fått svar ifrån KS/KF  om fortsatt arbete i ärendet.”

Det var den 18 juni 2014 som kommunfullmäktige i Vänersborg fattade ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Det var ett principbeslut, inte ett ”riktigt” beslut. Sedan dess har det helt riktigt inte hänt något. Men det var snart 5 år sedan – hur länge ska Samhällsbyggnadsnämnden vänta? Och behövs just detta område till hamnen? Det ligger en bit söderut i området.

Det har inte heller fattats något riktigt beslut om rivningen vad jag förstår. När jag frågade om beslutet så fick jag svaret:

”Detta rör fastighetsförvaltning och betraktas som en ren verkställighet och därför behövs det inte något beslut.”

”Verkställighet” av vad? Undrar jag. Och naturligtvis kan man undra varför inte den tilltänkte köparen kontaktades innan rivningen… Jo, säger förvaltningen:

”I telefonsamtalet hösten 2017 uppfattades inte att det var hallarna den presumtive köparen var intresserade av utan hamnområdet i övrigt. 
Den presumtive köparen skulle kontaktas om hamnområdet blev aktuellt för försäljning. OBS! Fortfarande väntar samhällsbyggnadsnämnden på svar ifrån KF gällande ärendet och därför har inte presumtive köparen kontaktats. se bifogat beslut från samhällsbyggnadsnämnden.”

Det här säger köparen att det inte stämmer. Han var hur tydlig som helst med att det var hallarna som han var intresserad av. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Han hade inte tänkt flytta någon hamn från Vänersborg till Vargön. Han tänkte bara förvara och reparera båtar.

Och igen, varför rivs magasinen om inget svar har kommit från kommunfullmäktige? Om kommunfullmäktige någon gång kommer till skott och röstar nej till en hamn, då har ju kommunen genom rivningen gått miste om några miljoner. Och vargöborna om en utveckling i hamnområdet…

Men ord står mot ord. Och vad som har sagts i samtalen kan ingen bevisa. Däremot står det helt klart att kommunen inte bara går miste om köpepengar utan också förlorar pengar. Det kostar nämligen, enligt det vinnande rivningsanbudet, 670.600 kr att riva hallarna. Och då är inte konsultkostnaderna inräknade. För en konsult har varit inblandad. Han har bland annat konstaterat att det finns asbestskivor i väggar och tak. Det ser jag dock inte i några handlingar som rör upphandlingen. Men jag förutsätter att kostnaderna för sanering, transporter och deponi av asbesten ingår i de 670.600 kronorna. Konstigt vore det väl annars…

Jag ställer mig dock fortfarande frågorna, varför rivs hallarna och varför kommunicerade inte kommunen med den tilltänkte entreprenören och köparen?