KS 27/1: Motion om ökad demokrati (2/3)
Kommunstyrelsen sammanträder på onsdag. Utskicket, som kom mycket sent på torsdag eftermiddag, består av 418 sidor. Det ska läsas, det ska analyseras, information ska kontrolleras, det ska ställas frågor till mer insatta personer, det ska skickas mail osv. Om man hinner… Den förra bloggen (se “KS 27/1: Motioner om ökad demokrati (1/3)”) och denna, och nästa, ägnas åt ärende nr 25 på dagordningen – av 28 ärenden…
På kommunstyrelsens sammanträde kommande onsdag ska Lutz Rininslands, Marianne Ramms och min motion “Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier” behandlas. Motionen är från maj 2017, och har ett mycket brokigt förflutet…
Du kan läsa om innehållet i motionen här, “Informationsmotion”. Motionen sammanfattas på detta sättet av kommunstyrelseförvaltningen (underlag från 2018):
“De förändringar motionärerna pekar på är att webbdiariet inte är tillgängligt som tidigare och att man som förtroendevald i stället måste vända sig till respektive nämnds registrator. Vidare pekar motionärerna på att kallelsen och handlingarna till kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) inte längre publiceras på kommunens hemsida. I motionen påpekar motionärerna att det inte är rimligt att man som förtroendevald endast har från fredag till onsdag att läsa in sig på ärenden till kommunstyrelsen, vilka kan omfatta flera hundra sidor.”
Den 12 april 2018 var motionen för första gången uppe för politisk behandling. Det var kommunstyrelsen som skulle besluta om ett beslutsförslag till kommunfullmäktige. Kommunstyrelseförvaltningen hade föreslagit att motionen skulle anses:
“besvarad genom bilagd utredning.”
Och det innebar egentligen ett avslag, eftersom utredningen hade visat att:
“…förändringarna har sin grund i regelverk som kommunen inte kan ändra. Däremot har kommunen tillgängliggjort publiceringsbara handlingar och kan förändra hanteringen av omfångsrika inkomna handlingar, så att dessa görs tillgängliga för de förtroendevalda redan på beredningsstadiet.”
Kommunen gjorde några mindre förbättringar utifrån motionens intentioner, vilket var helt OK, men i huvudsak kunde inget förändras eller förbättras.
Kommunstyrelsen gick emellertid emot tjänstemännen och de styrande partierna i S+C+MP. Med röstsiffrorna 8-7 beslutade “storoppositionen” att föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen. Sedan gick tiden och ärendet dök inte upp på fullmäktiges dagordning. Varför har jag ingen aning om. Men ett halvår senare var det i varje fall dags.
Den 21 november 2018 biföll fullmäktige motionen. De styrande partierna begärde inte ens votering… De insåg under debatten att oppositionspartierna hade bestämt sig.
Kommunfullmäktige gav alltså ett uppdrag åt kommunledningen att nu skulle motionens intentioner och att-satser verkställas. Men det kan än en gång påminnas om moderaten Dan Åbergs ord från fullmäktige 2020:
“Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”
Det hände inget med motionen…
Ett år senare, i november 2019, skulle kommunfullmäktige återigen behandla motionen. I kommunstyrelsen några veckor tidigare hade det inte varit någon diskussion om motionen, utan de styrande partiernas (S+C+MP) beslutsförslag, som var detsamma som kommunstyrelseförvaltningens (som vanligt), följde automatiskt med till fullmäktige:
“Kommunstyrelsen föreslår att kommunfullmäktige förklarar uppdraget fullgjort med hänvisning till redovisade åtgärder för att förbättra de förtroendevaldas åtkomst och möjlighet att tillgodogöra sig beslutsunderlag.”
De menade alltså att kommunfullmäktiges uppdrag, dvs fullmäktiges bifall till motionen ett år tidigare, var “fullgjort”. Det skulle ha skett i och med två demokratiska förbättringar. Det första var att:
“valet av och mängden handlingar ses över, så att inte kallelsen tyngs onödigt.”
Vilket förvaltningen sa redan i april 2018… Dessutom var utskicken fortfarande mycket omfattande, så rent spontant så såg det inte ut som om någon förändring hade skett. Men det var svårt att uttala sig om.
“I syfte att utöka inläsningstiden kommer en föredragningslista över de ärenden som behandlas på KSAU att publiceras i Netpublicator för kommunstyrelsens ledamöter.”
Det var nytt. Men notera – inga andra än kommunstyrelsens ledamöter skulle få se dagordningen från KSAU. Men för ledamöterna i kommunstyrelsen var det bra, de kunde därmed räkna ut vilka ärenden som skulle komma upp i kommunstyrelsen 8 veckodagar senare. Handlingarna i de olika ärendena fick ledamöterna däremot begära ut själva, om möjligt. Handlingarna fick inte heller spridas, de var inte offentliga:
“Det bör dock betonas att föredragningslistan i sig inte kan betraktas som en allmän handling, den är inte expedierad utan är endast tillgängliggjord för förtroendevalda som representerar/är en del av myndigheten. Innehållet ska därför inte lämnas ut, publiceras på internet eller liknande.”
OK, det genomfördes, och det var en förbättring – inte stor, men en förbättring.
Och det lutade åt att så skulle också fullmäktige besluta. Men Lutz Rininsland bromsade och yrkade från fullmäktiges talarstol:
“Kommunfullmäktige anser däremot inte att fullmäktiges förväntningar från november 2018, när den ursprungliga motionens yrkande blev bifallen, är tillgodosedda.”
Det var att uppfatta som ett avslagsyrkande på kommunstyrelsens förslag om att “begrava motionen” genom att besluta att “uppdraget vat fullgjort”. Och då var frågan, hur skulle resten av oppositionen ställa sig.
Tove af Geijerstam (L) gick också upp i talarstolen, för den borgerliga oppositionen, och framförde följande motivering – till en återremiss:
“Kommunfullmäktige beslutar att, på grund av att de vidtagna åtgärderna är otillräckliga, återremittera ärendet med uppdrag till förvaltningen att utforma ett arbetssätt där de handlingar och delar av handlingar som är allmänna, offentliga och inte sekretessbelagda tillgängliggörs för samtliga kommunens förtroendevalda.”
Och nu ska motionen från vänsterpartisterna Rininsland, Ramm och Kärvling upp till behandling i kommunstyrelsen – igen… Drygt ytterligare ett år senare.
Jag vet inte hur vänersborgarna uppfattar kommunens politiska arbete med en motion som syftar till att utöka de demokratiska förutsättningarna för oppositionspartierna. Som en fars? Komedi? Tragedi? Och allt alltså för att några vänsterpartister vill ha större möjligheter att hålla sig informerade om de ärenden som ska beslutas i kommunen. Och som de stora betongpartierna har bra koll på för att de alla har avlönade och arvoderade politiker som sitter i de olika nämndernas och styrelsernas presidier.
Representanterna från de styrande partierna, S+C+MP, tycks, tillsammans med tjänstemännen, ropa i en mycket högljudd kör:
“Vi vill inte! Vi vill inte!”
Jag förstår inte vad som är problemet för socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister? Vad är det som är så farligt med att ge V, MBP och SD tillgång till de handlingar som de själva får ta del av i ett tidigt skede?
Nästa blogg handlar om orsakerna till att de styrande partierna, S+C+MP, och förvaltningen vill avslå motionen.
Anm. Denna blogg är del 2 i en serie om 3. Det första bloggen är: ”KS 27/1: Motioner om ökad demokrati (1/3)” och den tredje och sista ”KS 27/1: Motion om ökad demokrati (3/3)”.
Både majoritet och opposition är folkvalda. Det innebär att invånarna förväntar sig få del av ärende och beslutsprocessen genom sina folkvalda, på ett rättvist och jämlikt sätt. Det ska ske med mycket god framförhållning och i rimlig mängd, som möjliggör det uppdrag som det innebär att vara folkvald, oavsett livssituation, oavsett politisk tillhörighet. Sedan är det upp till varje folkvald, oavsett opposition eller majoritet, att visa den kompetens och noggrannhet som varje ärende och beslut kräver. Genom lika förutsättningar blir dessa delar mer transparenta, tex som underlag för väljare i kommande val.
Om ärenden är beredda med noggrannhet, opartiskhet, och hög kompetens för respektive ärende, så är den delen klar, resten handlar om att tillföra olika åsikter utifrån olika grunder. Även det som upplevs som negativt, måste kunna hanteras på ett sakligt sätt. Nya generationer kommer ställa andra krav på delaktighet och möjlighet att verka som folkvalda, än tidigare generationer. Om inte lika förutsättningar ges, kommer det inverka negativt på framtida varumärke.