Arkiv

Archive for the ‘Arena Vänersborg’ Category

Vänersvallen Syd, fd Isstadion

2 september, 2021 Lämna en kommentar

Som jag skrev i tisdags så besökte Vänsterpartiet i Vänersborg enhetschef Magnus Nordin på Arena Vänersborg. (Se “Arena Vänersborg 2021”.) När vi efter drygt en och en halv timme lämnade arenan så var det, i varje fall för mig, en fråga som hängde kvar i luften. Varför togs isen bort på den gamla anrika Isstadion? 

Isstadion fungerade som hemmaarena för en mängd klubbar under en hel massa år. Ja, till och med innan den blev konstfryst 1964. Det var storlag som IFK Vänersborg, Vänersborgs IF, Blåsut och mitt eget favoritlag Lira som huserade på ispisten. Och det var också ofta som Wargön och Storegården förlade sina hemmamatcher på Isstadion. Publikrekordet låg enligt Wikipedia på 7.515 personer och sattes på annandagen 2001 när IFK tog emot Gripen från Trollhättan. Jag var där då, precis som på publikmatchen Sverige mot Ryssland någon gång på slutet av 60- eller början på 70-talet. Då var det VM. Jag kommer också ihåg en match mot Villa som drog över 6.000 personer, tror jag i varje fall, det var mycket folk… Då lät det som om det var Villa som hade hemmaplan, och det är jag åtminstone helt säker på.

Det var också på Isstadion som jag lärde mig åka skridskor och där jag som 14-15-åring debuterade i Liras B-lag. Det säger i och för sig inte så mycket. Matchen spelades nämligen på nyårsdagen och de ordinarie spelarna hade i god tid lämnat återbud till matchen. De anade väl att de av någon anledning inte skulle vara i form för en bandymatch kl 09.00 på årets första dag…

Isen fanns kvar på Isstadion ända fram till 2011. Det betyder att det fanns två konstfrysta bandyplaner i några år, Isstadion och arenan. Arena Vänersborg invigdes ju som bekant 2009.

Och så var det faktiskt tänkt, det skulle finnas två planer. Redan i en rapport från 2007 om planerna för det kommande arenabygget, “Sportcentrum Arena Vänersborg”, nämndes att isen på Isstadion skulle vara kvar parallellt med isen i arenan. Orsaken var att det skulle finnas möjlighet att flytta bandyn till Isstadion vid evenemang i arenan.

Så här såg planerna för Sportcentrum ut:

Och på Isstadion stod det skrivit på Isstadion (se bild vänster):

Under en kort tid fanns det alltså två planer, när takraset på arenan den 20 februari 2010 omöjliggjorde spel och träningar i bandyhallen. Det var då bara isen på Isstadion som gällde. Men senare under året, säsongen 2010-11, var det återigen två isar. (Fast jag vet inte riktigt när arenan kom igång igen.) IFK:s A-lag flyttade i varje fall till Trollhättan. Det berodde antagligen på att isen var sen den hösten… Det var svårt på grund av vädret att göra is utomhus, på Isstadion – se TTELA “Isen på stadion dröjer”.

Men det var sista säsongen, kommande säsong var isen på Isstadion borta. För alltid. Isstadion förvandlades till en fotbollsplan. Men även det var behäftat med vissa problem. I december 2012 klagades det på att det var oplogat på Isstadion efter snöfall – för fotbollen… (Se “BUN 10 dec (2): Frågor och svar”.)

På sätt och vis hade Isstadion varit en fotbollsplan även innan 2011, men bara under sommarhalvåret. Sedan 2005 hade Isstadion nämligen använts som fotbollsplan tack vare konstgräs. Nu blev det fotboll även under vintern.

Jag har försökt att ta reda på vem som fattade beslutet att ta bort isen för alltid, och varför. Jag var själv ledamot i barn- och ungdomsnämnden, som den hette då, och kan inte minnas något sådant beslut.

Jag frågade på kommunen, kunde de duktiga tjänstepersonerna där hjälpa mig att hitta ett beslut? Jo, det kunde de så klart. Men… Det fanns inga. De letade i alla möjliga och omöjliga protokoll, det fanns inga beslut att ta bort isen.

Jag har ställt frågan till flera som var med på den tiden, politiker i barn- och ungdomsnämnden och flera “gamla” chefer i förvaltningen. Ingen av dem kan dra sig till minnes exakt vad som hände, men  den kollektiva minnesbild som framträder ser ut ungefär som följer.

Det fanns inget behov av någon is på Isstadion. Det blev färre bandylag i kommunen, både Blåsut och Wargön lade t ex ner sin ungdomsverksamhet. Arenan räckte till för samtliga bandylag.

Fotbollen hade behov av fler planer och en längre säsong. När arenan, och även Gymmixhallen, byggdes så gjordes det på befintliga fotbollsplaner. Det försvann därmed tränings- och matchmöjligheter för fotbollen. En av mina källor skriver:

“När konstgräset var utslitet och ideliga översvämningar gjorde att matcher och cuper fick ställas in gjordes i stället en stor investering i Vänersvallen Syd som fotbollsarena och hemmaplan för VFK.”

Och för det tredje, och som jag tror, det viktigaste skälet – pengar. Så klart.

Det blev för stora kostnader med ytterligare en konstfryst bandyplan vid sidan av arenan. Och eftersom arenan blev så dyr så behövdes alla pengar till den. Det är till och med möjligt enligt en av källorna att detta låg i planeringen – att när arenan var klar skulle pengar sparas på Isstadion. Det var dock något som i så fall inte jag kände till. En av källorna menar också att rören, för konstfrysningen, var gamla och uttjänta. Och det skulle bli alltför kostsamt att byta ut dem. Rören plockades för övrigt bort av Fastighetsenheten någon gång efter den 1 januari 2014 när Fastighetsenheten tog över ägandet av anläggningen.

Det kan slutligen konstateras att en del underlag från den här tiden har gallrats, rensats bort, från diarier och arkiv – dock inga protokoll med beslut. Och det var ju ett tag sedan, minnena på de inblandade sviker.

Det var allt som jag har fått fram i faktaväg. Frågan som jag tidigare ställde om vem som fattade beslutet om att ta bort isen för gott har jag inte kunnat besvara. Däremot har väl frågan om ”varför” besvarats på ett ganska nöjaktigt sätt. Men det kanske finns någon som läser detta som kan bidra med mer fakta och fler upplysningar. Skriv i så fall gärna en kommentar här på bloggen.

Kategorier:Arena Vänersborg, is

Arena Vänersborg 2021

31 augusti, 2021 4 kommentarer

Den 24 september 2009 invigdes Arena Vänersborg. Det var under pompa och ståt med bland annat flera musikkårer och en storslagen operaföreställning. Den dåvarande landshövdingen Lars Bäckström höll ett inspirerat tal och kopplade sedan på strömmen som fick reklamen med Länsförsäkringars logga att lysa upp mot den mörka himlen.

Det var en glädjens dag…

I varje fall för alla socialdemokrater, centerpartister, liberaler och kristdemokrater. De hade tillsammans röstat igenom arenabygget några år tidigare. Vänersborgarna i gemen var inte lika glada. För att inte tala om kommunens vänsterpartister, de var inte heller glada. Minst sagt. Vänsterpartiet hade varit notoriska motståndare till Arena Vänersborg, från början till slut. Och det är inte helt osannolikt att landshövding Bäckström var den ende vänsterpartisten på plats vid invigningen.

Vänsterpartiet hade tidigt varnat för att de undermåliga underlagen snabbt skulle leda till fördyringar och att fullmäktigebeslutet fattades mer på förhoppningar och önsketänkanden än på fakta.

De andra partierna insåg snart att Vänsterpartiet hade rätt. Men det erkände de aldrig, åtminstone inte öppet.

Byggkostnaderna skenade iväg på ett totalt okontrollerat sätt. Kommunfullmäktiges beslut att kostnaderna skulle stanna vid 140 milj kr inklusive sponsring överskreds med råge. Slutnotan, som var okänd vid invigningen, visade sig sluta på 286 milj kr. Men då var inte alla kostnader medräknade, som t ex en ny gata förbi arenan, P-platser och rondellen på Gropbrovägen.

Och den 20 februari 2010 rasade taket…

Det tillsattes en takrasutredning, som först hemligstämplades av någon anledning. Men det var mer regel än undantag på den tiden att allt som hade med arenan att göra belades med sekretess. Utredningen menade att det inte säkert gick att bestämma orsaken till raset, men man pekade på mängden snö och att takplåten var underdimensionerad. Av någon anledning gick utredningen inte in på takbågarnas antal. Ritningarna hade ju ändrats under byggets gång och antalet takbågar hade minskats från 18 till 13.

Det hade för övrigt ändrats mycket i ritningarna under byggnationen, ändringar som fördyrade arenan – och som avvek från kommunfullmäktiges beslut. Så byggdes t ex entré- och restaurangdelen på andra våningen till utan beslut i fullmäktige. (Se ”Hur Arena entréns andra plan och restaurang kom till”.)

Ingen ställdes dock till ansvar för de beslut som ledde till fördyringarna. Utom av väljarna. De flydde arenapartierna, framför allt Socialdemokraterna. S minskade i valet hösten 2010 från 23 till 12 mandat, medan Vänsterpartiet ökade från 4 till 8…

Och efter att arenan stod klar fortsatte skandalerna. Det handlade om takläckage, loger, biljettsystem, sponsringavtal, planhyror osv. Det finns mycket att skriva om, om någon i framtiden skulle vilja ta sig an uppgiften att teckna historien om Arena Vänersborg.

Igår besökte 9 vänsterpartister Arena Vänersborg. Det har väl aldrig varit så många vänsterpartister i arenan på en gång. Magnus Nordin, den gamle IFK-tränaren, numera en av enhetscheferna på kultur- och fritidsförvaltningen, tog emot.

Nordin berättade om verksamhet, anläggningar inom kultur- och fritidsnämndens område, men naturligtvis stod arenan i centrum. Han berättade öppet och ärligt om problem/utmaningar med arenan, samtidigt som han framhöll potentialen med anläggningen.

Ritningarna för arenan var på många sätt förhastade och ogenomtänkta. Det ändrades också i dem titt som tätt av politiker och tjänstemän i ledningen. Anläggningen blev inte den evenemangsarena ”som det var tänkt”, den blev helt enkelt till stora delar ”felbyggd”. Det är för högt till tak, 28 meter. Det gör att det inte går att hänga något där, t ex lampor för scenbelysning. Trapporna är mitt i entrén, det borde ha varit en direktingång till restaurangen, avdelningen med loger är i många stycken feltänkt och fyller inte den funktion som t ex företag kräver (alla loger står i stort sett tomma), konferensrummen är dåligt ljudisolerade och ventilationen är inte bra osv. Det är också svårt att hyra ut arenan, eftersom det saknas utrustning, isen gör att det är för kallt och dessutom är isbanan uthyrd mest hela tiden till alla bandylag, curling etc. Det finns ju ingen mer isbana i kommunen som föreningarna kan hålla till på om det arrangeras något i arenan. Det finns inte heller någon säljorganisation eller marknadsföring. Det innebär, menar Nordin, att olika arrangörer väljer andra hallar för sina evenemang. Det finns ju t ex ganska många bandyhallar att välja på nu för tiden.

Det finns stora problem med själva anläggningen, med bandyhallen. Taket läcker fortfarande, vilket det har gjort sedan arenan togs i bruk 2009. Och det blir bara värre och värre. Det är svårt att ta reda på var det läcker och vad det beror på. Antagligen skulle det behövas ett helt nytt tak. Det påminner mig om att jag för drygt 2 år sedan hörde att det skulle behövas bygga på takstolar på de gamla och ny takplåt, som dessutom skulle gå att snöröja. Notan för det skulle uppgå till ca 36-40 miljoner kr.

Det skulle också finnas ett billigare alternativ, men det innebar att samma åtgärder måste vidtas fler gånger under arenans livstid. Det handlade om en ny takduk och isolering. Det är antagligen det som fullmäktige tänkte sig när den i investerings- och exploateringsplanen för 2021-2023 skrev in 22 milj kr till arenan 2023. Pengarna ska då, är det tänkt, användas till:

“Omläggning av takduk inkl. snörasskydd och skärmtak samt invändig belysning.”

Med tanke på hur mycket vatten det måste ha läckt in i arenan under snart 15 års tid, kan man undra hur det ser ut i väggar, golv osv. Det är väl inte helt osannolikt att det finns påväxter av olika slag lite överallt. Och det reser onekligen frågor som t ex “hur länge kommer folk att kunna vistas i arenan?” och “hur länge kan arenan användas?”…

Och inte nog med att det är problem med taket, och antagligen också väggar – hela byggnaden rör på sig. Det är sättningar och sprickor – och det händer att fönster går sönder av spänningarna. Det är till och med så att det låter lite farligt.

Arena Vänersborg är dyr i drift. Arenans bokförda värde är idag 195 milj kr. Avskrivningstiden är 30 år, vilket betyder att det är nästan 20 år kvar. Nettokostnaden för arenan hamnade förra året (2020) på 19.779.537 kr – netto! Det blir nästan 50.000 kronor per dag. Det är bara att inse, hur mycket kommunen än lyckas hyra ut arenan så kommer den aldrig att generera någon vinst, eller ens gå plus-minus-noll.

Tycka vad man vill om arenan och dess historia, och vem som är ansvarig, och vem som är syndabock, nu står arenan där och kommunen måste bestämma vad den vill göra med den. Det måste till en stor diskussion om Arena Vänersborg ska vara kvar eller inte. Ska den rivas så måste isfrågan lösas. Bandy, och även curling, har en lång tradition i Vänersborg. Det finns många aktiva, inte minst ungdomar och tjejer. Det är svårt eller omöjligt att tänka sig ett Vänersborg utan en bandyplan…

Vänsterpartiet har tidigare, fast det är ett antal år sedan nu, tagit flera initiativ om Arena Vänersborg. Det första så tidigt som 2011. Ett förslag var då att utreda en förändring av ägandestrukturen, med tanke på försäljning eller bolagisering, och att också utreda användningen av arenan. Där tänkte vi oss t ex att man kanske kunde ta bort isen och lägga konstgräs. Den blev några utredningar/genomlysningar under de borgerliga partiernas tid vid styret, men inte mer. Även om vi ska glömma det som har varit så är alternativen kvar.

Och ska arenan vara kvar är det bara att “bita i det sura äpplet”, det går inte att sopa problemet under mattan – då måste det investeras. I den genomlysning av kultur- och fritidsnämnden som gjordes tidigare i år skrev utredaren om Arena Vänersborg:

“För att öka antalet nya och stora arrangemang/evenemang krävs investeringar i inventarier, ytterligare personalresurser samt marknadsföring. Arenan bör genomlysas separat av särskild fastighetskompetens och organisationskompetens i samverkan.”

Det finns ju egentligen bara två alternativ. Det försiktiga alternativet med mindre och sparsamma investeringar i syfte att arenan ska fungera som den gör nu ytterligare några år. Men den skulle fortfarande kosta upp mot 20 miljoner kr per år, och vad händer när den måste läggas ner? Eller det andra alternativet med stora och kostsamma investeringar, men som skulle kunna förlänga arenans livstid med åtskilliga år och dessutom göra den attraktiv för andra aktiviteter och evenemang än bandy. Arenan kanske till och med skulle kunna bli den evenemangsarena som den var tänkt från början. Och antagligen också att den blev ännu dyrare varje år…

Behovet av diskussion är akut och måste komma igång snarast. Arena Vänersborgs öde måste avgöras så fort som möjligt. Och som sagt, det är läge att börja om på “noll”. Alla måste glömma det förflutna – och se framåt. Arena Vänersborg har blivit alla vänersborgares problem. Jag tror också att jag som vänsterpartist bara kan beskriva läget och skildra situationen – initiativet till en diskussion måste komma från de styrande i Vänersborg för att det ska hända något. De måste axla denna ansvarsfulla roll.

PS. Läs gärna bloggen som jag publicerade två dagar efter denna, den 2 september – ”Vänersvallen Syd, fd Isstadion”.

Kategorier:Arena Vänersborg, is

KS 3: Slussar, droger, bostäder och arenan

28 februari, 2021 Lämna en kommentar

Tiden går och strax börjar en ny vecka. Och fortfarande har jag inte redovisat mina politiska förehavanden från den gångna veckan.

I två bloggar har jag beskrivit två av de ärenden på kommunstyrelsen som engagerade mig mest, “budgetramarna” (se “KS 1: Budgetramarna fastställda”) och “skolmiljarden” (se “KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?”).

Det var en hel del information på mötet, precis som det brukar. Jag tyckte att informationen från Trafikverket om de planerade, nya slussarna var väldigt intressant. De gamla slussarna i Göta älv kommer som bekant inte att kunna användas efter 2030. Så om inte slussprojektet blir av så kommer inga båtar överhuvudtaget att kunna ta sig upp till Vänern efter detta årtal. Och det kommer inte att bli någon ny kanal till Uddevalla…

Den aktuella frågan just nu för Vänersborgs del handlar om var slussen vid Brinkebergskulle ska anläggas – väster eller öster om den nuvarande.

Trafikverket förordar i nu-läget ett alternativ där den framtida kanalen och slussen går öster om den nuvarande.

Trafikverket räknar med att börja bygga slussen vid Brinkebergskulle 2025. Det kommer att bli enorma schaktmassor under byggtiden, som ska fraktas bort från området. Men detta och mycket mer kommer att tas upp på ett så kallat avgränsningssamråd, som genomförs i mars-april. Allmänheten kommer att få både information och möjlighet att lämna synpunkter. (Du kan läsa mer om slussprojektet på Trafikverkets sida – klicka här.) Kommunstyrelsen fick för övrigt bara information, inga beslut i frågan fattades.

Drogförebyggare Sara Gunnarsson Forsberg berättade om det drogförebyggande arbetet under 2020. Och det var ett mycket imponerande arbete som utfördes, trots att man arbetade i motvind, tänker jag. Typ bristande polisresurser, narkotika som flödar in i landet, sprututdelningar, alltmer tillåtande attityder bland skådespelare, kändisar och allmänhet osv. Tänker jag, igen.

Kommunstyrelsen fick även en gedigen information om bostadsförsörjningen och läget på bostadsmarknaden. En ny bostadsförsörjningsplan ska nämligen antas av kommunfullmäktige.

“Det långsiktiga syftet med bostadsförsörjningsplanen är att skapa förutsättningar för alla i kommunen att bo och leva i goda bostäder. Planen ska visa hur behoven ser ut, vilka mål kommunen har, och vilka åtgärder kommunen ska genomföra när det gäller bostäder.”

Det har byggts alltför få bostäder i Vänersborg de senaste åren. Nu har bostadsbyggandet kommit igång och det byggs i snitt 200 nya bostäder per år.

“Bostadsbyggandet i Vänersborg har tagit fart sedan 2016 och har senaste åren varit uppe i nivåer i närheten av det förra bostadsförsörjningsprogrammets mål. Det är framför allt flerbostadshus i Holmängen, Korseberg och Vänersborgs centrum som står för det ökade bostadsbyggandet sedan 2017.”

Det råder fortfarande brist på alla typer av bostäder. Bland annat är det en kö på 3,5 år till en hyresrätt i Vänersborgsbostäder…

Kommunstyrelsens ledamöter fick också en information om en “genomlysning av kultur- och fritidsförvaltningens verksamhet”. Den hade förhoppningsvis också ledamöterna läst innan sammanträdet.

Det var en mycket omfattande och genomarbetad genomlysning, till och med lite imponerande… Det framfördes en oerhörd kritik mot kultur- och fritidsförvaltningen. En förödande kritik om man ska vara ärlig. Det handlade inte om att personalen gjorde ett dåligt jobb, tvärtom så lovordades personalens insatser på många olika sätt.

Men…

Det handlade om bristande organisation och ledningsstruktur, brister i budgetarbete och ekonomisk uppföljning, saknade avtal, brister i samverkan mellan chefer, otydlig politisk styrning, få styrdokument och otillfredsställande hantering av inkomna och upprättade handlingar etc…

Det finns mycket att ta tag i för nämnden och förvaltningen. Vilket jag är övertygad om att den nye förvaltningschefen kommer att göra. Men för att ta ett exempel på hur det inte får gå till i en kommunal förvaltning, eller kanske förvaltningar:

“Månatligen sänds en excel-fil (samlad hyresfaktura) från SBN (=samhällsbyggnadsnämnden; min anm) till KFN (=kultur- och fritidsnämnden; min anm). I den finns två poster – oidentifierade sporthus och oidentifierade idrottsplatser – till en hyreskostnad om ca 420 tkr. Det har inte varit möjligt för KFN att få klarhet i vilka sporthus och idrottsplatser som avses.”

Och så vill jag avsluta detta ärende med allas vårt “skötebarn” – Arena Vänersborg. Den finns med i genomlysningen, i varje fall till viss del. Om arenan skrivs det i sammanfattningen:

“Vänersborgs Arena är storleksmässigt byggd för bandy (och skrinnande), de enda idrotter som kräver sådan storlek på isbanan. Idrotterna i sig kräver ingen arena, det fungerar med en enklare ishall. Byggnaden är och har varit behäftad med problem från start. Taket läcker och ska bytas ut, en investering på ca 22 mkr. Med is under åtta månader om året begränsas användningen av arenan under en stor del av året. Nyttjandegraden har trots det uppskattats till 61 % i den analys som förvaltningen gjorde 2019. För att öka antalet nya och stora arrangemang/evenemang krävs investeringar i inventarier, ytterligare personalresurser samt marknadsföring. Arenan bör genomlysas separat av särskild fastighetskompetens och organisationskompetens i samverkan.”

Den som vill veta mer om genomlysningen – och kritiken av kultur- och fritidsförvaltningen, kan ladda ner rapporten här.

Jag återkommer imorgon med resten av de ärenden som behandlades på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags.

Brålanda: Ingen GC-väg. Och varumärket.

7 februari, 2021 2 kommentarer

Det såg bra ut i Brålanda inför julen. Tomten levererade den ena julklappen efter den andra. Kollektivtrafiknämnden i Västra Götalandsregionen tog beslutet att Brålanda station skulle öppnas för trafik (se “Nyhet: Tåghållplats i Brålanda!”) och Trafikverket skulle anlägga en gång- och cykelväg på Stenhammarsvägen. Och kommunen beslutade att ställa upp med halva kostnaden för GC-vägen.

Nu har Trafikverket ändrat uppfattning. Och det efter diskussioner med Västra Götalandsregionen (VGR). Det är lite så att man till och med misstänker att VGR har haft mer än ett finger med i spelet, men jag vet inte säkert. Hur som helst, det ska inte bli någon GC-väg i Brålanda, i varje fall inte före år 2025. 

I ett mail till Vänersborgs kommun skriver VGR:

“utgångspunkterna för prioriteringen [har] varit bland annat ekonomi, genomförbarhet, cykelstrategi samt ett rättvise perspektiv där kommunerna som inte fick finansiering från planen 2016-2020 prioriterades nu något högre. Utöver dessa tittades på vägens ÅDT (rsmedelsdygntrafik; min anm) och sträckans mogenhet. Detta har resulterat till att några objekt har fått en högre prioritering än andra.“

Och mer konkret om varför Stenhammarsvägen prioriterades bort:

“Tidplanen för Brålanda station är fortfarande oklart. Vägens ÅDT är relativ låg. Och Vänersborg fick finansiering från cykelpotten för väg 2015 och sträckan byggdes under senaste åren (2017-2018).”

Det är nog så att Trafikverket, och kanske då också VGR, tänker sig att en GC-väg inte behövs förrän det är dags för tågstationen.

Jag antar att varken kommunen eller brålandaborna kommer att acceptera beskedet utan protester. Vänersborgs kommun har redan ställt frågor och framfört sin “besvikelse” och sin kritik. Och jag ser framför mig hur t ex den alltid aktiva företagarföreningen kommer att uppvakta Trafikverket och begära en omprövning av beslutet. Det vore nog bra om så många som möjligt hörde av sig till Trafikverket, även politikerna i kommunen.

Beskedet från Trafikverket är definitivt en stor besvikelse.

Det gäller nog också kommunens varumärkesarbete. Det hörs nämligen kritiska och besvikna röster från Brålanda – ingår inte Brålanda i kommunens arbete med varumärket?

Jo, det är jag säker på. Brålanda ska ingå i varumärket, det är åtminstone avsikten. Brålanda är ju en del av Vänersborgs kommun – och en viktig sådan. Och det betonas på flera ställen att varumärket ska gälla hela kommunen. (Se “Framtagning av varumärkesplattform”.)

Men jag förstår att brålandaborna är lite tveksamma. På kommunens hemsida står det t ex:

“Vill du vara med och påverka framtidens Vänersborg?”

För en brålandabo är denna fråga mycket tveeggad. “Framtidens Vänersborg”? ”Vänersborg”? Uppe i Brålanda, omkring 25 km norr om kommunhuset, betyder Vänersborg oftast bara själva staden. Och den uppfattningen får naturligtvis vatten på sin kvarn när det överallt på kommunens hemsida står:

“Vänersborg – regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets”

Brålanda ligger ju varken vid Vänerns sydspets eller ingår i staden Vänersborg… I kommunen Vänersborg ja, men inte i staden…

Brålandabor är och har alltid varit ett stolt släkte. De är mycket stolta över sin hembygd och sin ort. Kanske är de därför extra känsliga för begreppens betydelse – kanske i ännu högre grad än vad invånarna är i Frändefors, Väne Ryr, Gestad, Västra Tunhem och Grunnebo. Brålandaborna är säkert minst lika stolta över sin ort som vargöborna är över sin. I Vargön kommer som bekant inga, eller väldigt få, från Vänersborg – de kommer självklart från Vargön… Det är nog så i Brålanda också…

Jag tror att många politiker underskattar kommundelarnas betydelse för människornas identitet. Trots att flera politiker kommer från områdena runt centralorten. Ibland tror jag att det är luften i kommunhuset som får politiker att glömma sitt ursprung, och också, om jag ska vara ärlig, varför de överhuvudtaget finns i kommunhuset…

Det finns mycket att säga om varumärkesarbetet… (Se “Behöver Vänersborg ett nytt varumärke?”.) Vi förutsätter emellertid att hela kommunen kommer att ingå i varumärket…

Förra gången, eller ska jag skriva en annan gång, som kommunen skulle ta fram ett varumärke var 2007. Då skrev till och med GP om processen – under rubriken “Vänersborg tar till konsult”. Jo då, det ska tas in en konsult även denna gång. Den totala kostnaden för varumärket kommer att uppgå till runt 300.000 kr. Men då är jag tämligen säker på att de kommunanställdas arbetstimmar inte har räknats med.

GP skrev att konsulten, då förra gången 2007, hade gjort en snabbundersökning som visade att både Trollhättan och Uddevalla fick betydligt mer spaltutrymme i medierna än Vänersborg:

“Trollhättan har Saab, fallen och högskolan. Och Uddevalla har haft sina skandaler, där har Vänersborg en del att lära.”

Och visst lärde sig Vänersborg… Särskilt den socialdemokratiska kommunledningen…

Lars-Göran Ljunggren (S) och S Anders Larsson (S) drog tillsammans med centerpartister, kristdemokrater och liberaler sina egna slutsatser. Tyvärr.

Bara drygt 2 år efter konsultens ord i GP stod arenan klar… Med en kostnad som var mer än dubbelt så hög som den kommunfullmäktige hade beslutat om. Och några månader efter invigningen rasade taket… Ja, i varje fall en del av det – se bilden.

Skandalen var ett faktum.

Ledningen i Vänersborgs kommun lärde sig, tyvärr, allt för mycket av den dåvarande konsulten…

Arbetet med varumärket kan väl i varje fall inte gå sämre än den gången?

Kommunala fastigheter (2): Kommunhuset, sessionssalen och arenan

3 januari, 2021 Lämna en kommentar

Norra skolan, Huvudnässkolans aula och Holmens fd huvudkontor – man kan väl lugnt säga att kommunen inte imponerar som fastighetsägare. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.) Men det tar inte slut där. Kommunen har otaliga historier om onödiga och/eller misslyckade köp av fastigheter. Kommunen har också byggt med mer eller mindre, eller ännu mindre, framgång. Och skötseln av fastigheterna är ett kapitel för sig. Jag tror ofta att kommunen överhuvudtaget inte ska äga och sköta fastigheter. Kanske skulle istället ett kommunalt aktiebolag bildas, som signaturen Ceberg skrev i en kommentar (klicka här):

“Tror även att vi bör ordentligt utreda frågan om det inte vore bäst att tillskapa ett AB där dessa fastigheter placeras/ägs. Kan se många fördelar med en tydlig fördelning av ansvar dvs hyresgäst/fastighetsägare.”

I denna blogg ska jag ta upp några fastigheter eller byggnader som inte finns med i fastighetsutredningen. Det är kommunhuset, sessionssalen och arenan.

Kommunhuset

Som de flesta erinrar sig så fanns det stora problem i kommunhuset med inomhusklimatet. Anställda och besökare fick andningsbesvär, allergiska reaktioner och flera kunde helt enkelt inte vistas i huset. Det sattes igång en renovering, anmärkningsvärt nog utan att varken ett investeringsbeslut hade fattats eller en upphandling hade skett… (Se “Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”.)

Renoveringen och ombyggnaden visade sig bli dyr, den totala kostnaden kom att uppgå till ungefär 130 miljoner kronor. Och för de miljonerna har Vänersborgs kommun egentligen inte fått något nytt. Men blivit av med en sessionssal.

Revisorerna specialstuderade “projektet” och deras ”torra” sammanfattning var kort och koncis:

”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”

På revisorsspråk är det hårda och skarpa ord. Det var också lite överraskande att revisorerna avslutade granskningen med att identifiera ett antal förbättringsområden, bland annat:

”Samhällsbyggnadsnämnden bör initiera en dialog med kommunstyrelsen om förutsättningarna för att anta en rutin för mutor och jäv.”

Sessionssalen

De 130 miljonerna räckte inte till någon sessionssal. Den tidigare sessionssalen hade ju rivits 2018 på grund av mögelangrepp. De styrande partierna (S+C+MP) ville att en ny skulle byggas på samma plats. Det var liksom “bestämt” innan frågan hade diskuterats i kommunens politiska organ, än mindre beslutats. Tvärtom, kommunfullmäktige hade i mars 2018 bifallit en motion från Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) om att utreda en kombinerad sessionssal och ett kongress-/konsert-/kulturhus på Huvudnässkolans tomt. (Se “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”.)

De styrande partiernas uppfattning om sessionssalen baxades fram med olika taktiska överväganden, bland annat genom “förhalning”. Sedan hamnade kommunen i ett läge där “tiden hade runnit iväg” – och ett beslut var tvunget att fattas.

Den 17 juni förra året, alltså 2020, beslutade kommunfullmäktige att uppföra en ny sessionssal där den gamla hade stått – till en kostnad av 40 miljoner kr. De ekonomiska beräkningarna inför projektet var ofullständiga. Moderaterna skrev i en protokollsanteckning (se “KS: Ny sessionssal”):

“Förslaget har inte sin grund i fullmäktiges tidigare beslut om ny sessionssal. Några alternativa förslag till utformning och placering av sessionssal redovisas ej. Underlaget är dessutom bristfälligt, inte minst av de ekonomiska beräkningarna för investering och drift.”

Hittills har väl kommunen aldrig hållit sig inom de uppsatta kostnadsramarna, och det är inte särskilt mycket som talar för att så ska ske denna gång heller. Det tycks inte som om kommunledningen lär sig något av alla misstag som har begåtts i det förgångna, t ex arenan, eller av den kritik som revisorer har framfört vid upprepade tillfällen. Fast det tyckte inte Dan Nyberg (S). I kommunfullmäktige (se KF 17/6 (1): Ny sessionssal klubbad) sa han att han kände tillförsikt till samhällsbyggnadsnämndens beräkningar. Det var andra som räknade:

“än de glada amatörer som räknade på arenan.”

Arena Vänersborg

Arena Vänersborg ja… Den är av någon anledning inte med på fastighetsutredningens lista över kommunala fastigheter som (se “Fastighetsutredningen”):

“inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter”

Bandy är ju inte direkt någon kommunal angelägenhet… Och dyr är arenan för kommunen också – 20 miljoner netto varje år.

Det är inte svårt att hålla med Dan Nyberg (S) om “de glada amatörerna” som räknade på arenan, även om han som dåvarande ordförande i kommunfullmäktige var mycket positiv till arenabygget. Och inte alls delade Vänsterpartiets kritik av “de glada amatörernas” kalkyler. “Amatörerna” beräknade att arenan skulle kosta 140 milj kronor, och då skulle sponsorer stå för 20 milj. Arenan uppvisade en slutnota på närmast ofattbara 286 milj kr – och då syntes inte heller några sponsorer till. (Länsförsäkringar betalade en miljon per år för reklamen.) Gator och rondell var inte medräknade i slutkostnaden.

Och de misstag vi såg på den tiden, de ser vi fortfarande, t ex kommunhuset, sessionssalen, Bergagården… Det tycks även i dagsläget saknas riktlinjer och rutiner för intern kontroll, riskbedömningar och styrning vid renoveringar, tillbyggnationer och fastighetsköp. Och allvarligast av allt, politiska beslut grundas fortfarande ofta på bristfälliga underlag.

Och nu behöver 22 milj kr investeras i ny takduk, snörasskydd och skärmtak på arenan… (Se TTELA “Nu planeras för nytt tak på arenan.) Kommunen borde titta mycket seriöst och med ekonomiskt konstruktiva ögon på sätt att maximera intäkterna och minimera förlusterna för Arena Vänersborg. Finns det möjligheter att hitta nya användningsområden för arenan, som t ex att ta bort isen och lägga konstgräs? Eller ännu hellre med tanke på den diskussion som motionen från Carl-Ewert Berg (KD), Dan Åberg (M) och Gunnar Henriksson (L) initierade och som gav upphov till fastighetsutredningen – borde inte frågan om ägandeförhållandena kring arenan tas upp, som t ex att bjuda ut arenan till försäljning eller bilda någon typ av bolag där även privata intressenter ingår?

 

PS. Fastighetsutredningen har gett upphov och inspiration till följande bloggar:

IFK, hyror och likställighetsprincipen

19 december, 2020 Lämna en kommentar

Det har väl inte undgått någon sportintresserad vänersborgare att det har varit en del turbulens kring IFK Vänersborg och matchhyran för Arena Vänersborg. Just den knuten löstes emellertid upp förra fredagen, den 11 december, på kultur- och fritidsnämndens sammanträde. Och även om det inte var med varken ett Alexander- eller bandyhugg så kommer lösningen att ge upphov till fler utmaningar…

I en blogg för några veckor sedan (se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”) beskrev jag hur ett antal föreningar vände sig till kommunen och bad om stöd i dessa corona-tider. Och det var inte första gången de kontaktade kommunen… Föreningarna ville bland annat få en reducerad hyra:

“ett engångsbidrag och/eller en hyresreduktion vore otroligt välkommet”

Föreningarna fick inte något engångsbidrag eller någon hyressänkning. Med ett undantag då – IFK Vänersborg… (Se TTELA “Nämndens beslut: IFK får sänkt hyra”.)

Det beslutade alltså kultur- och fritidsnämnden för en vecka sedan… Och det var  både en lösning och ett nytt problem.

En kort bakgrund. Kultur- och fritidsnämndens beslut satte punkt på en stormig tid för nämndens ordförande Hans-Peter Norén (S). Nämnden hade ju IFK och arenahyran uppe för behandling den 13 november, men då fattades inget beslut. Nämnden bara noterade den information som meddelades. Knappt en vecka senare, den 18 november, fattade däremot ordförande Norén själv ett så kallat ordförandebeslut. Han sänkte IFK Vänersborgs hyra från 18.458 till 3.903 kr per match. Det var en sänkning med nästan 80%. Beslutet överklagades av kommunalrådet Gunnar Lidell (M) som menade att beslutet var olagligt, eftersom beslutet inte var brådskande. Det är detta begrepp som kommunallagen använder för att ge ordförande möjlighet att fatta beslut helt själv – i nämndens ställe. (Se “Lidell överklagar!”) Förvaltningsrätten höll med Lidell och förklarade beslutet olagligt.

Beslutet förra fredagen i kultur- och fritidsnämnden var däremot både lagligt och en lösning på både ordförande Noréns och IFK:s dilemma.

Nämnden beslutade att IFK Vänersborg skulle få en hyresreduktion:

  1. “För perioden 13/11 – 31/12 2020 justera hyran för IFK Vänersborgs herrars elitseriematcher till 3 903 kr/match.
  2. För perioden 1/1 – 21/3 2021 justera hyran för IFK Vänersborgs herrars elitseriematcher till 4 237 kr/match.
    Beslutet gäller under den tid då restriktionerna begränsar antalet publik till 50 personer.”

Förvaltningen hade inför mötet föreslagit att hyresreduktionen skulle gälla från och med den 12 december, dvs först efter nämndens sammanträde, och beslut. Mathias Olsson (SD) föreslog under sammanträdet att beslutet om den reducerade matchhyran skulle gälla retroaktivt från och med den 13 november.

Det är sannolikt lagligt att fatta retroaktiva beslut på det här sättet, även om det handlar om pengar och ett inkomstbortfall för kommunen. Men det är helt klart ovanligt, kanske till och med sällsynt. Jag kan faktiskt inte erinra mig på rak arm att jag har varit med och fattat ett beslut som gällde retroaktivt.

Kultur- och fritidsnämnden beslutade enligt Sverigedemokraternas förslag, men nämnden var inte enig. Kristina Edvinsson (M), nämndens vice ordförande, föreslog en något annorlunda prissättning. Edvinsson ville att hyran skulle uppgå till 4.640 kr per match fram till årsskiftet, vilket var 737 kr mer än Mathias Olssons förslag och vad som beslutades, och 5.212 kr nästa år, 975 kr mer. Även det beslutet skulle bara gälla under coronarestriktionerna. Och – det skulle också gälla retroaktivt från den 13 november.

Vänsterpartiets Bo Silfverberg begärde återremiss. Han menade att de förslag och frågor som hade framkommit under mötet behövde utredas innan nämnden fattade beslut, liksom hans eget förslag att en reducerad hyra på arenan:

“sätts i paritet med hyra av motsvarande isanläggning i Trollhättan.”

IFK Vänersborg var ju som bekant berett att flytta sina matcher till Trollhättan om klubben inte fick sänkt hyra..

Yrkandet på återremiss avslogs vilket föranledde Vänsterpartiet att rösta på moderaternas förslag. Det blev dock Sverigedemokraternas förslag som vann med 5 röster mot 4. Konstellationen SD+S+C+MP vann således över M+KD+V.

Under den långa debatten betonade tydligen de som yttrade sig hur viktigt det var att alla föreningar behandlades lika. Och även förvaltningen tryckte på detta. Och jag antar att det var denna diskussion som föranledde vice ordförande Edvinsson (M) att väcka ett ärende. Eller “initiativärende” som det kallas i protokollet.

Edvinsson lämnade in en skrivelse om orsaken till sitt “initiativärende”. Skrivelsen finns inte med i protokollet, men det finns en sammanfattning:

“Kultur- och fritidsnämnden har 2020-09-18 fastställt prislista för fritidsverksamhet för år 2021. Det som inte uppmärksammades var nya förutsättningar för hyra vid matcher då man ej har möjlighet att ta in publik. Detta har nu uppmärksammats och diskuterats för en aktuell förening. Det är rimligt att alla föreningar behandlas lika och att eventuella rabatter ges generellt med samma procentuella avdrag under den tid som man ej får ta in publik.”

Kristina Edvinsson ville därför att prislistan skulle revideras och gälla för alla kommunens föreningar.

Beslutet i det väckta ärendet blev att kultur- och fritidsförvaltningen skulle bereda ärendet till nästa sammanträde – och nästa sammanträde är nästa år, 2021.

Och nästa år ser budgetarna, både för kommunen i stort och kultur- och fritidsnämnden, annorlunda ut. Så är t ex, som läget är nu, de flesta extra statsbidragen för coronan borta och kommunen får enligt prognoserna betydligt kärvare ekonomiskt. En hyresreduktion på 80% för alla föreningar, som Edvinsson skriver i sin motivering, innebär ganska mycket pengar för både kultur- och fritidsnämnden och kommunen. Och det i ett läge när både social- och barn- och utbildningsnämnden med sina lagstadgade uppgifter ska spara…

Dessutom har kommunledningen varit mycket restriktiv, eller snarare helt avvisande, till alla ansökningar från föreningarna för ekonomiskt stöd under coronan. Jag har svårt att tro att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) har ändrat eller kommer att ändra uppfattning. (Kommunen har dock vidtagit en del åtgärder, se “Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”.)

Men Kristina Edvinsson (M) tänker naturligtvis rätt, har IFK fått så ska alla andra också få… Alla föreningar ska behandlas lika. Kommunallagens likställighetsprincip lyder, 2 kap 3 §;

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Likställighetsprincipen är tydlig. Tja, eller så tydlig som juridik kan vara… Jag har svårt att se att kommunen skulle strunta i likställighetsprincipen.

Men det kan ju också vara så att IFK Vänersborgs situation är unik. IFK begär ju hyresnedsättning vid tillfällen då det är match, och andra föreningars matcher är inställda…

Kultur- och fritidsförvaltningen skrev så här i underlaget inför fredagens sammanträde:

”Rådande restriktioner rekommenderar att all tränings- och tävlingsaktivitet för lag över 15 år ska ställas in. Undantag gäller elitseriematcher där spelarna har idrotten som huvudförsörjning. I Vänersborg gäller detta undantag endast IFK Vänersborgs herrlag. På grund av restriktionerna har kultur- och fritidsförvaltningen stängt sina anläggningar i enlighet med dessa restriktioner.”

Vi får se vad kultur- och fritidsnämnden kommer fram till på sammanträdet nästa år – och hur kommunledningen reagerar.  Det gäller för föreningarna, och kanske även andra, i kommunen att bevaka frågan.

KS (5): Nordkroken, ismaskiner, SD-motion och en del annat

9 december, 2020 Lämna en kommentar

Kommunstyrelsens sammanträde förra veckan innehöll många skiftande och intressanta ärenden. Jag har redan skrivit om 5 av dem. (Länkar finns i slutet av  denna blogg.) Det fanns ännu fler ärenden på dagordningen.

Information

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) informerade som vanligt om vad han hade gjort sedan sist. Det gjorde för övrigt också Gunnar Lidell (M), för sista gången, medan 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) inte gjorde det. Jag minns inte att Carlsson någonsin har informerat kommunstyrelsens ledamöter om sina aktiviteter som välbetalt kommunalråd – för skattebetalarnas pengar.

Fast Carlsson var med på ett möte med lärarorganisationernas representanter. Det flikade han in i samband med att Augustsson redogjorde för ett sådant möte. Carlsson antydde då att det var, som jag uppfattade det, ganska stora förändringar på gång. Och att fackförbunden var positiva. Vad det handlade om avslöjades dock inte. Bo Carlsson (C) ska som bekant bli ordförande för barn- och utbildningsnämnden efter årsskiftet…

Augustsson berättade också att det hade varit ägarsamråd med Kunskapsförbundet Väst. Ägarsamråd innebär att kommunalråden från Trollhättan och Vänersborg möter Kunskapsförbundets presidium. Gunnar Lidell (M) kompletterade framställningen med att påpeka att ägarkommunerna inte var sådär jättelyckliga över den “bonus” på 5.000 kr som förbundet delade ut till sina anställda. Det framgick av samtalet, sa Lidell lite lurigt. Jag kan tänka mig att det antagligen utbyttes en del hårda ord mellan de tre ordförandena Paul Åkerlund, Benny Augustsson och Maud Bengtsson – alla tre socialdemokrater för övrigt.

Fyrstads Flygplats AB

Kommunstyrelsen beslutade att bevilja nästan en miljon, 945.000 kr, till Fyrstads Flygplats AB. Pengarna ska användas för:

“täckning av förluster under år 2021.”

Fyra ledamöter från V+MP+MBP deltog inte i beslutet. Vi tycker nog att det egentligen kan kvitta med en flygplats… Det är väl inte omöjligt att det vad det lider kan komma en motion från Vänsterpartiet om flygplatsen.

Trollhättan och Nordkroken

Trollhättans Vattenverk AB (TEAB) har sänt ut kompletterande samrådsunderlag för råvattenuttag från Vänern vid Nordkroken. (Se “Nordkrokens pumpstation”.) Kommunstyrelseförvaltningen hade skrivit ett förslag till yttrande. Kommunstyrelsen ställde sig enhälligt bakom detta.

Det tycks mig som om kommunen har tuffat till sig lite gentemot Trollhättan. Och det glädjer mig. Trollhättan har i detta ärende inte skött kontakterna och kommunikationen med Vänersborg som man borde kunnat förvänta sig. Trollhättans planer innebär ju väldigt stora förändringar i ett mycket viktigt rekreationsområde i Vänersborg, badplatsen Nordkroken. Ledningsdragningen från Nordkroken till Överby och sedan vidare till Uddevalla, kommer också att innebära stora ingrepp.

Yttrandet till Trollhättan kan sammanfattas:

“Eftersom åtgärderna berör många boende i Nordkroken och flera olika allmänna intressen bedömer kommunstyrelseförvaltningen att det är viktigt att förslaget prövas i en detaljplaneprocess. Vänersborgs kommun önskar även en mer aktiv roll i lokaliseringsfrågan.”

GC-väg i Brålanda

Trafikverket ska satsa på gång- och cykelvägar de närmaste åren. Och en av de “lyckliga” sträckorna är 1 km på Stenhammarsvägen i Brålanda. Här ska Trafikverket satsa, men det förutsätter att kommunen betalar hälften. Och det är dyrt när staten bygger, Vänersborg ska betala 4.677.500 kr. Men det är inget att välja på, kommunen kan inte själv bygga GC-vägar på det statliga vägnätet.

SD-motion

Sverigedemokraterna genom Lena Mjörnell hade lämnat in en motion, “motion om att redovisa kostnaderna för kommunala verksamheter som styrs av lagkrav”.

Det var ett bra tänk bakom motionen. Det är viktigt att kommunen, och kanske framför allt partierna, håller isär vad som är lagstadgat och inte. Det ska ju fördelas en väldigt massa pengar till de olika verksamheterna. Men motionen var lite tveksamt formulerad, och skulle bland annat innebära en massa merjobb, om det nu var möjligt överhuvudtaget att uppfylla motionens krav. Ekonomikontoret hade lämnat ett yttrande som beskrev detta.

Motionen blev därför avslagen av alla utom SD självt. Men jag tycker nog ändå att kommunen skulle kunna vara tydligare i beslutsunderlag och faktiskt hänvisa till lagar och föreskrifter. I barn- och utbildningsnämnden hänvisas till Barnkonventionen och jag själv hänvisar ofta till t ex Skollagen. Lagparagraferna betyder ju faktiskt något i skolan och i sociala verksamheter – och därför självklart också för kommunala beslut som handlar om pengar.

Vattenpalatset

En av kommunens verksamheter som inte är lagstadgad är Vattenpalatset Vänerparken, även om skolor har simundervisning där.

Vattenpalatset öppnade den 2 maj 1991. Jag har ingen information om de kommunala bidragens storlek de första dryga 10 åren. De senaste 13 åren plus nästa år har Vattenpalatset kostat Vänersborgs skattebetalare ungefär 100 miljoner kronor. Det är en oerhört massa pengar.

Kommunen måste se över alla kostnader och börja prioritera mellan verksamheter och utgifter, även mellan de olika nämnderna. Kommunen måste t ex jämföra Vattenpalatsets kostnader med kostnaderna för lärare för elever i behov av särskilt stöd eller för personal i hemtjänsten. Och i den jämförelsen måste kommunen titta på lagstadgade respektive icke-lagstadgade verksamheter och kostnader.

Kommunstyrelsen beviljade ett förlusttäckningsbidrag till Vattenpalatset för 2021 på 7,8 milj kr.

Fastighetsutredning

Alldeles nyligen redovisades utredningen “Hållbar ekonomi – Fastigheter för avyttring”. TTELA hade en artikel om rapporten med rubriken “Kommunen gör jätteförlust på fastigheter” (se här). Målet för utredningen var att:

“redovisa vilka lokaler som inte nyttjas fullt ut och/eller nyttjas av andra än kommunens egna verksamheter samt att belysa relevanta aspekter av kommunens fastighetsinnehav och eventuella försäljningar”

Kommunstyrelsen beslutade att föreslå fullmäktige att uppdra till samhällsbyggnadsnämnden att:

“ta fram en fastighetsstrategi … i syfte att erhålla ett styrande dokument som klargör på vilka grunder fastigheter ska ägas, hyras eller avyttras.”

I min planering ingår det att så småningom skriva en särskild blogg om denna utredning…

Inköp av ismaskiner

Till sist beslutade kommunstyrelsen att utöka kultur- och fritidsnämndens investeringsbudget för inventarier 2020.

“Härtill är vi nödda och tvungna.”

Travesterade en av ledamöterna den gamle biskopen Hans Brask.

Det handlade om att två ismaskiner hade köpts in för ungefär 2,5 milj kr. Till vissa saker finns det pengar tänkte jag. Det skulle säkert bli annat ljud skällan om en rektor helt på egen hand hade köpt in specialistkompetens till barn i behov av särskilt stöd för 2,5 miljoner…

Det handlade emellertid inte om kostnaderna för ismaskinerna, det handlade om principer. Inköpet av ismaskinerna hade nämligen gjorts av förvaltningen innan ärendet kom upp och beslutades av politikerna i nämnden. Delegeringsordningen följdes alltså inte vid inköpet. Och det protesterade några av ledamöterna i kultur- och fritidsnämnden mot redan då det begav sig. Dock tydligen inte alla…

Kommunstyrelsen smällde kultur- och fritidsnämnden på fingrarna genom att besluta att:

“Kultur- och fritidsnämnden förutsätts se över sina rutiner för investeringar.”

Det betyder typ skärpning, det måste bli rättning i leden. Samtidigt fick kultur- och fritidsnämnden de pengar den begärde…

Avslutning

Det var allt om kommunstyrelsens sista sammanträde för året. I fem bloggar har jag rapporterat och beskrivit de mest betydelsefulla ärendena. Nu tar KS-ledamöterna julledigt, utom de som deltar i det kommande kommunfullmäktige den 16 december. Och det är väl i stort sett allihop. En av moderaternas ledamöter slutade för gott i kommunstyrelsen. Men det återkommer jag till på ett eller annat sätt.

Anm. Detta var den 5:e och sista bloggen om kommunstyrelsens sammanträde onsdag den 2 december.

Olagligt hyresbeslut om IFK!

8 december, 2020 1 kommentar

Den 18 november fattade kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S) ett beslut alldeles på egen hand. Han fattade ett så kallat ordförandebeslut. Det innebar att Norén själv fattade ett beslut i stället för nämnden. Och det är i vissa fall helt på sin plats enligt Kommunallagen 6 kap 39 §:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Noréns (S) ordförandebeslut hade följande lydelse:

“Kultur- och fritidsnämndens ordförande beslutar om en hyresnivå i Arena Vänersborg på 3.903 kr per match vid IFK Vänersborg herrars elitseriematcher i bandy till och med 2020-12-11.”

IFK skulle således betala en matchhyra på 3.903 kr istället för 18.458 kr… Det var en sänkning av hyran med nästan 80%…

Det hör till saken att ett antal föreningar, ganska många, tidigare hade skrivit till kommunen och bett om en tillfällig reduktion av hyrorna så här i coronatider. De fick nej av kommunledningen. Och sedan gick alltså kultur- och fritidsnämndens socialdemokratiske ordförande och beslutade på egen hand om en tillfällig hyressänkning för bara IFK Vänersborg – på nästan 80%… (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)

Wow!

Kommunstyrelsens avgående 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) överklagade Noréns beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Lidell menade att ordförandes beslut om hyressänkningen inte var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande, så var det inte heller lagligt för ordförande Norén att fatta beslutet.

Lidell motiverade i sin överklagan varför beslutet inte var brådskande:

“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”

Det finns lite mer bakgrund och argumentation i Lidells överklagande, men egentligen inte mer som styrkte själva grunden för överklagandet. (Du kan läsa mer om överklagandet här: “Lidell överklagar!”.)

Ibland, men sällan, maler de juridiska kvarnarna snabbt. Idag kom Förvaltningsrättens dom. Det skriver TTELA om på sin hemsida. (Se “IFK får betala full hyra ändå”.)

“Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet.”

Så börjar rättens dom. Det innebär att den förklarar ordförande Noréns beslut som olagligt och därmed ogiltigt. Gunnar Lidell fick alltså rätt.

Efter att domen har förkunnats motiverar Förvaltningsrätten domen. Rätten inleder med att sammanfatta händelseförloppet, därefter återger rätten innehållet i överklagandet. Sedan kommer kommunens yrkande. Kommunen försvarar Hans-Peter Noréns ordförandebeslut. Så klart, det gör “kommunen” alltid.

Kommunen menar att IFK Vänersborg på grund av publikrestriktionerna under coronan inte utnyttjar allt utrymme i arenan under en match. Och att IFK därför inte borde betala hyra för dessa ytor. Det är ju dock inget försvar för att ordförande har tagit ett beslut på egen hand. Det var ju inte själva hyresnivån som Lidell överklagade.

Kommunens andra argument lyder:

“Det stämmer att det inte står något i protokollet om ett mer formellt uppdrag från nämnden.”

Men så menar kommunen att:

“uppmaningen att samråda med kommunstyrelsens presidium gavs muntligt till presidiet av kultur- och fritidsnämndens ledamöter.”

Jag har aldrig varit med om att kommunen fattar muntliga beslut vid sidan av protokollet. Så kan det inte, så får det inte gå till. Ett mycket märkligt försvar av ordförandebeslutet. För övrigt har det inte med motiveringen till Lidells överklagan att göra.

Två argument för Norén som ligger utanför grunden för överklagan, om att beslutet inte var “brådskande”. Ingen bra början på försvaret…

Och så förklarar kommunen hur ordförande Norén såg på samrådet med kommunstyrelsens presidium. Lidell skrev ju faktiskt vad han ansåg om Noréns version:

“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”

Kommunen pratar om muntliga kontakter, telefonkontakter, lite hörsägen och typ förutsätta saker. Men det spelar ingen roll. Det var inte bristen på samråd med kommunalråden som Lidell överklagade. Jag förstår egentligen inte – tre argument framförs av kommunen och inget har med grunden för överklagandet att göra.

Men sedan kommer faktiskt argument för att Noréns beslut var så brådskande att det inte gick att invänta nämndens beslut. Anledningen var, skriver kommunen:

“att fem av IFK Vänersborgs elitseriematcher 2020 skulle hinna genomföras innan kultur- och fritidsnämndens sammanträde i december. Ordförande bedömde att ärendet skulle behandlas som ett brådskande ärende, eftersom föreningen annars skulle försättas i ett läge där den inte hade underlag för att fatta beslut. Att föreningen skulle leva i ekonomisk ovisshet angående en kostnad om 72.745 kronor ansågs inte lämpligt.”

IFK skulle inte ha “underlag för att fatta beslut” och skulle “leva i ekonomisk ovisshet” – det var argumentet.

Ja, en sak kan man ju i varje fall konstatera, Norén hade inte kommunens perspektiv eller likställighetsprincipen (att behandla alla kommuninvånare lika, i detta fall alla föreningar) framför ögonen när han fattade sitt beslut. Och ärligt, är det inte kommuninvånarnas och skattebetalarnas bästa man ska ha framför ögonen som förtroendevald – och inte IFK Vänersborgs…? Fast det är klart, tittar man på socialdemokraternas historia i Vänersborg kan man ju undra…

Förvaltningsrätten anser inte att:

“ärendet varit så brådskande att ordföranden i nämnden varit behörig att fatta det överklagade beslutet. Beslutet har därför inte tillkommit på ett lagligt sätt och ska redan på denna grund upphävas.”

Förvaltningsrätten anger tre skäl till domen:

“Förvaltningsrätten konstaterar att det sedan våren 2020 har funnits restriktioner vad gäller publik vid sportevenemang. Frågan om hur arenan skulle kunna att komma tas i anspråk med hänsyn till gällande restriktioner och en eventuell sänkning av hyran vid bandymatcherna kan således inte anses vara en nyligen och hastigt uppkommen fråga.”

Det är det svårt att argumentera mot…

“Förvaltningsrätten utgår även ifrån att bandymatcherna varit planerade i god tid, eftersom det är fråga om idrottsutövning på elitnivå.”

Och som tredje och sista argument:

“Därtill har kommunen även möjligt att fakturera IFK Vänersborg för hyran efter att kultur- och fritidsnämnden haft sitt ordinarie sammanträde i december.”

TTELA-sporten skriver i eftermiddag om domen. Vad jag förstår så har redaktionen inte alls varit i kontakt med Hans-Peter Norén (S) eller Gunnar Lidell (M), vilket jag kan tycka vara lite märkligt. Däremot intervjuas (som vanligt) IFK:s ordförande Bill-Arne Andersson. Och vad han anser är ganska givet. (Se TTELA “IFK får betala full hyra ändå” och min blogg “Lidell överklagar!”.)

TTELA drar slutsatsen att IFK Vänersborg nu ska betala full hyra för arenan, även för de matcher som redan har spelats. Jag är inte säker på att det blir så, men det är det svårt att uttala sig om. IFK har ju egentligen ingått en överenskommelse, ett avtal i god tro med Vänersborgs kommun. Om det sedan visar sig att kultur- och fritidsnämndens ordförande begick en olaglig handling kan ju inte IFK vara ansvarig eller ta konsekvenserna av det. Det borde ju vara en “inre kommunal angelägenhet”…

På fredag, den 11:e, sammanträder kultur- och fritidsnämnden. Antagligen kommer det att klarna då. Det är väl bara att hoppas att nämnden har kommunallagens likabehandlingsprincip framför ögonen – att alla kommunens medlemmar ska behandlas på samma sätt. Det betyder att om IFK Vänersborg får en sänkt hyra så ska alla andra föreningar också få det.

Och det hade kommunen haft råd med – om den hade använt en del av det stora överskottet på grund av alla oväntade statsbidrag för coronan. 173 miljoner…

Lidell överklagar!

26 november, 2020 5 kommentarer

Igår skrev jag om turerna kring idrottsföreningarna och kommunen. Föreningarna är ju inte särskilt glada eller imponerade över kommunens sätt att hantera effekterna av coronapandemin. De skulle vilja ha stöd i dessa svåra tider med alla restriktioner kring arrangemang, publik etc. De önskar sig aktiva insatser från kommunen i form av t ex ekonomiska bidrag eller hyressänkningar. (Se “Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut”.)

De har fått nej till sådana stöd. Ja, det vill säga – nästan alla idrottsföreningar. Alla föreningar har fått nej utom en – IFK Vänersborg. IFK fick ja från kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén (S). Han sänkte IFK:s hyra i Arena Vänersborg genom ett så kallat ordförandebeslut med nästan 80%, från 18.458 kr per tillfälle till 3.903 kr.

I dagens tidning berättar TTELA att kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten.

Gunnar Lidell ger i sin överklagan en beskrivning av händelseförloppet. Det mest uppseendeväckande är att Lidell skriver att det inte alls har varit något samråd mellan kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande, vilket Norén skrev i sitt ordförandebeslut. Lidell skriver:

“Något sådant samråd med Kommunstyrelsens presidie har inte skett, i alla fall inte med min medverkan.”

Så här gick det till menar Lidell i sin överklagan:

“Kommunstyrelsens ordförande frågade om min inställning till en eventuell sänkning av hyran, och jag svarade ungefär såhär: ‘i första hand är detta en fråga för Kultur-och Fritidsnämnden och dess förvaltning, och då jag inte vet mer exakt om deras delegationsordning, nu gällande hyresavtal och hur detta skulle kunna påverka det marknadsföringsavtal som brukar tecknas mellan bandylaget och Kommunstyrelsen, kan jag inte uttala mig. Gärna mer fakta i ärendet, tack.’”

Lidell dementerar alltså att han skulle ha gett något bifall till hyressänkningen.

Det finns således två versioner av vad som har tilldragit sig i maktens korridorer i kommunhuset, och båda versionerna kan inte vara riktiga…

Lidell är tydlig med vad han anser om Noréns version:

“vilket enligt min mening inte är med sanningen överensstämmande”

Det är emellertid inte sanningshalten i ordförande Noréns beskrivning som Lidell överklagar. Han överklagar rätten för ordförande att överhuvudtaget ta beslutet på egen hand.

Kommunallagen 6 kap 39 § ger en nämndsordförande möjlighet att själv fatta beslut:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det Gunnar Lidell (M) överklagar är följaktligen att beslutet om hyressänkningen var “brådskande”. Och eftersom beslutet inte var brådskande så är det inte lagligt menar Lidell.

Lidell motiverar varför inte beslutet var brådskande:

“Denna brådska framgår dock inte av Kultur-och Fritidsnämndens beslut mindre än en vecka tidigare. Till saken hör också att det finns alternativa bandyhallar att hyra i våra grannkommuner i avvaktan på nästa ordinarie nämnd. Utöver de alternativen hade det också funnits möjlighet för Kultur-och Fritidsförvaltningen att vänta med faktureringen av hyran till bandyklubben i avvaktan på nästa ordinarie sammanträde med nämnden.”

I TTELA förklarar Gunnar Lidell att hans överklagande handlar om respekten för demokratin och inte om IFK Vänersborg. Trots det så väljer TTELA att intervjua IFK Vänersborgs ordförande Bill-Arne Andersson.

Bill-Arne Andersson försvarar inte helt oväntat ordförande Hans-Peter Noréns beslut:

“det är viktigt att poängtera att det inte rör sig om någon hyressänkning, utan vi betalar ju endast för de ytor som vi använder.”

Det ligger väl en del i detta påstående kan jag tänka, även om det får mig att tänka tankar som:

vi vill bara betala halva planhyran – det var ju i praktiken bara spel mot ett mål…

Samtidigt undrar jag om 3.903 kr ersätter elkostnaden för isen och all belysning i arenan, städning och vaktmästarna som kör av och spolar isen osv. Om ordförande Norén hade beslutat om en hyra på t ex 6.200 kronor per match, som Gripen betalar Trollhättans stad för att hyra Slättbergshallen, hade jag kunnat förstå hyressättningen åtminstone något bättre.

Det ska emellertid noteras att IFK:s ordförande och Gunnar Lidell pratar om två olika saker. Lidell överklagar beslutet på den grunden att det inte var brådskande (jämför Kommunallagen) – och där medger också ordförande Andersson att Lidell har rätt, antagligen utan att Andersson är riktigt medveten om det:

“hade vi inte fått det positiva beskedet om hyran hade vi spelat matcherna i Trollhättan.”

Det var alltså helt realistiskt att IFK Vänersborg hade kunnat spela i Trollhättan…

Nu är det upp till Förvaltningsrätten i Göteborg att avgöra ärendet. Hur lång tid det kommer att ta vet ingen. Själv väntar jag sedan 1,5 år tillbaka på en dom i denna rätt… Gunnar Lidell begär att Förvaltningsrätten ska “inhibera” (upphäva) ordförande Hans-Peter Noréns (S) beslut i väntan på rättens slutliga avgörande.

Under tiden kan vi passa på att också vänta på att någon eller några, t ex andra idrottsföreningar, ska överklaga ordförande Noréns beslut på den grunden att det bryter mot likabehandlingsprincipen i kommunallagen. Lidell föregriper på sätt och vis detta i sin överklagan:

“[Noréns beslut: min anm] riskerar att bli prejudicerande i kommande förhandlingar med Vänersborgs kommuns andra föreningar. Med delegeringsbeslutet sätts också likabehandlingsprincipen för kommunens övriga elit-satsande föreningar ur spel.”

Föreningar, IFK, arenahyra och ordförandebeslut

25 november, 2020 1 kommentar

I Vänersborg behöver man inte vara politiker för att vara intresserad av idrott. Idrottsintresset verkar vara något som förenar stora delar av den vänersborgska befolkningen. Och då blir relationen mellan kommunen, idrotten och idrottsföreningarna också mycket viktig.

Jag tänker i denna blogg inte tala om hur viktig idrotten och föreningslivet är för Vänersborgs kommun, hela kommunen. Jag tar för givet att alla känner till den enorma betydelse föreningarna, och kanske i synnerhet idrottsföreningarna, har för kommunens invånare. Bloggen ska handla om något annat. Relationerna mellan idrottsföreningarna och de styrande i Vänersborgs kommun gnisslar. De har inte fungerat under coronapandemin.

I TTELA den 20 november kunde vi läsa om att 17 av kommunens idrottsföreningar återigen har skickat ett öppet brev till kommunstyrelsens presidium. (Se “Idrottsföreningarna söker fortfarande dialog”.) 

Det är inte första gången som idrottsföreningarna skriver till kommunen. Som ersättare i kommunstyrelsen fick jag i april ett mail där föreningarna skrev att de från kommunledningen upplevde:

“En avsaknad av vilja. En avsaknad av dialog. En avsaknad av driv att försöka hitta lösningar.”

I ett senare brev, ett så kallat öppet brev strax före sommaren, skrev föreningarna att de kände sig satta på undantag och att intresset och viljan från kommunen var alltför låg. Och fortsatte:

“Det vi vill åstadkomma är en förbättrad dialog mellan idrottsföreningar och kommunen och att kommunen i förlängningen ska öka det finansiella stödet till idrotten. Vi är medvetna om att förändringar inte kan ske över en natt och att nuvarande situationen med COVID-19 påverkar allt arbete inom kommunen.”

Föreningarna utvecklade sina synpunkter i brevet, som avslutades:

“Vi ställer inga krav, men vi vill få till en konstruktiv dialog kring frågorna ovan.”

Det var onekligen en del turbulens i våras. TTELA hade flera artiklar som visade detta. Och det verkar inte heller som om något har löst sig mellan föreningarna och kommunen under sommaren och hösten, även om en del samtal tydligen har hållits. I varje fall är inte föreningarna nöjda med kommunen. Och i dagarna kom alltså ytterligare ett öppet brev från idrottsföreningarna.

I det senaste brevet berättade föreningarna att de vid ett möte den 24 juni blivit lovade återkoppling med den nya förvaltningschefen för kultur- och fritidsförvaltningen. Och nu är det november och ingen återkoppling har ännu skett. Det bekräftas att föreningarna inte är speciellt nöjda med kommunens och “kultur och fritids” hantering av dem under coronapandemin.

Föreningarna beskriver effekterna av coronan och de ekonomiska påfrestningar detta innebär för flera föreningar – och skriver:

“ett engångsbidrag och/eller en hyresreduktion vore otroligt välkommet”

Hur diskussionerna och “förhandlingarna” fortlöper mellan föreningarna och kommunledningen vet jag inte. Kommunen har ju i ärlighetens namn inte heller varit helt passiv. På kommunens hemsida, se “Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”, står flera åtgärder uppräknade. Kommunen har dubblerat grundbidraget till föreningslivet, förstärkt aktivitetsstödet (med 600.000 kr), utbetalda föreningsbidrag och bidrag till enstaka evenemang krävs inte tillbaka även om evenemangen ställts in och kommunen är enligt hemsidan:

“öppen för en dialog kring betalningsvillkor för kommande fakturor.”

Det verkar dock inte vara några större ekonomiska åtaganden från kommunens sida. Vilket faktiskt är lite svårt att förstå med tanke på de enorma och oväntade statsbidrag som kommunen har fått. Det är ju faktiskt så att kommunen inte har vetat vad den skulle göra med alla pengarna. Kommunen kommer enligt prognoserna därför att gå med ett överskott i år på 173 miljoner kr. Några miljoner till föreningarna hade varit väl investerade pengar. (Det är ju faktiskt inte för sent än…)

Föreningarna har alltså inte fått några engångsbidrag eller hyresreduktioner som de har önskat.

Men så, i förra veckan (17 november), avslöjade TTELA den sensationella nyheten – IFK Vänersborg hotade att lägga sina hemmamatcher i Trollhättan. (Se TTELA “IFK kan flytta till Slättbergshallen”.)

IFK Vänersborg betalar en matchhyra på 18.458 kronor för Arena Vänersborg. Det tyckte IFK var alldeles för mycket under rådande omständigheter. Med coronarestriktionerna kan IFK nämligen bara använda en liten del av de ytor man normalt använder. Tillsammans med kultur- och fritidsnämnden har IFK kommit fram till att “hyresvärdet” på de ytor som IFK använder under en match uppgår till 3.903 kr.

Gripen Trollhättan betalar 6.200 kronor per match i Slättbergshallen. Och om IFK inte fick sänkt hyra skulle klubben, berättar TTELA, kunna hyra hallen i Trollhättan och spela sina matcher där istället. Det skulle bli billigare för IFK än att spela i arenan, även om IFK skulle få betala något mer än Gripen.

Den här frågan var uppe i kultur- och fritidsnämnden (13 november). Ordförande Hans-Peter Norén (S) tog upp det som ett extra ärende vid sammanträdet.

Kultur- och fritidsnämnden fattade inget beslut om att reducera hyran för IFK Vänersborg. I protokollet står det bara att nämnden “noterar informationen”. I sammanfattningen stod det däremot:

“Presidiet följer upp frågan om en eventuell reducering av hyran.”

Det var en ganska luddig och intetsägande formulering, men som dock, som nämnts, inte på något sätt återspeglade sig i nämndens beslut.

Den 19 november gjorde TTELA ett nytt avslöjade. Kommunen hade gått IFK Vänersborg till mötes (se TTELA “IFK stannar i Arena Vänersborg”):

“Men på torsdagen kom ett efterlängtat besked – kommunen går med på en hyressänkning.”

Det visade sig att kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén den 18 november hade fattat ett så kallat ordförandebeslut. Det innebar att Norén fattade ett beslut i stället för nämnden. Och det är i vissa fall helt ok enligt Kommunallagen 6 kap 39 §:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det här beslutet ska sedan anmälas till nämnden på nästa sammanträde. Och när Norén gör det så vet jag inte hur nämnden reagerar, och agerar.

Ordförande får alltså fatta beslut i nämndens ställe om ett ärende är “så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas”. Till TTELA sa ordförande Norén:

“På mötet (kultur och fritidsnämnden) i förra veckan bestämde vi att vi skulle ta upp den frågan på nästa möte. Men så blev det bråttom, och då gick jag in och gjorde ett ordförandebeslut.”

Det är ju emellertid intressant om ärendet faktiskt var att betrakta som brådskande. För Vänersborgs kommun var det ju knappast det. Jag menar, vad gör det kommunen om IFK Vänersborg spelar en hemmamatch i Trollhättan? Och vad gör det IFK, det är ju bara lite drygt 10 km till Slättebergshallen…?

Noréns ordförandebeslut hade följande lydelse:

“Kultur- och fritidsnämndens ordförande beslutar om en hyresnivå i Arena Vänersborg på 3.903 kr per match vid IFK Vänersborg herrars elitseriematcher i bandy till och med 2020-12-11.”

IFK ska således betala en matchhyra på 3.903 kr istället för 18.458 kr… Det är en sänkning av hyran med nästan 80%.

I sitt brev bad föreningarna om en tillfällig reduktion av hyrorna. De fick nej av kommunledningen. Och nu har kultur- och fritidsnämndens socialdemokratiske ordförande på egen hand beslutat om en tillfällig hyressänkning på nästan 80%…

Det är intressant av flera skäl.

Hur ska kultur- och fritidsnämnden, som redan går med underskott, finansiera inkomstbortfallet? Det är en aspekt som hittills inte berörts någonstans. Och ska kultur- och fritidsnämnden med sin ansträngda ekonomi verkligen prioritera IFK Vänersborgs elitserielag framför t ex bibliotek och ungdomsverksamhet…?

En annan aspekt av ordförandebeslutet. I ordförande Noréns beslut står det i “motiveringen”:

“Ärendet behandlades vid kultur- och fritidsnämndens sammanträde 2020-11-13 där nämnden beslutade att notera information samt att presidiet skulle rådgöra med kommunstyrelsens presidium i frågan.”

Nej, så står det inte i kultur- och fritidsnämndens protokoll. Det står inget om att rådgöra med kommunstyrelsens presidium.

Direkt efter ovanstående citat från ordförandebeslutet fortsätter texten:

“Efter samråd konstateras att kommunstyrelsens presidium och kultur- och fritidsnämndens ordförande är eniga om att förvaltningens förslag ska bifallas.”

Det här känner väl ingen mer än de inblandade till. Det finns i varje fall inget protokoll på något bifall från kommunstyrelsens presidium. Eller att frågan överhuvudtaget diskuterats mellan Norén och presidiet. Och jag finner det inte heller helt enkelt att ta till mig… Skulle Benny Augustsson (S) helt plötsligt ge en hyresrabatt till IFK Vänersborg när han sagt nej till andra föreningar? I kommunstyrelsens presidium ingår också Gunnar Lidell (M). Och att han skulle gå med på en rabatt till IFK känns som ännu mer osannolikt…

Jaja, det där får kommunalråden själva göra upp med Norén om…

Den största konsekvensen av ordförande Noréns beslut om hyresrabatt torde väl ändå vara det som Kommunallagen betecknar som likställighetsprincipen:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Likställighetsprincipen betyder att kommuner, alltså även Vänersborgs kommun, inte får särbehandla vissa invånare eller föreningar – alla ska behandlas lika, alla ska få en objektiv och rättvis behandling.

På hemsidan som jag refererade till ovan (“Kommunala föreningslivsfrämjande åtgärder”) säger kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S):

“Vi följer likabehandlingsprincipen i kommunallagen.”

Och vad jag förstår så har flera föreningar redan hört av sig till kommunen. Och de har rätt, får IFK en sänkning av hyran med 80% – då ska alla andra föreningar också få motsvarande sänkning.

Jag har en känsla av att ordförande Noréns beslut kommer att få konsekvenser, både för kultur- och fritidsnämnden och för kommunen. Och kanske även för Norén (S) själv. Beslutet tycks snällt sagt vara – “förhastat”…

Jag tror att den här olyckliga hanteringen, eller snarare olyckliga hanteringar, beror på och visar att kommunens politiker saknar samsyn och en politisk handlingsberedskap. Man vet inte vad som gäller, vad kommunen egentligen vill och arbetar för eller i vilken riktning den vänersborgska bojorten ska styras. Sådana här frågor om kommunen och föreningarna borde diskuteras mellan de politiska partierna, liksom så många andra frågor i Vänersborg. Det borde föras en gemensam diskussion om vad kommunen vill och hur det ska genomföras. Som naturligtvis också måste innefatta fördelningen och prioritering av de ekonomiska resurserna. Kommunstyrelsen vore för övrigt ett utmärkt forum för denna typ av samtal och diskussion.

%d bloggare gillar detta: