Stefan Kärvlings blogg

Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”.

Den 16 juni 2020 sammanträdde samhällsbyggnadsnämnden. Ett av besluten gällde så klart försäljningen av Holmen. Nämndens beslut blev:

1. “Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att ansöka om fastighetsbildning i syfte att stycka av ca 20.000 kvm av Rånnum 6:38 enligt bilaga.”
2. ”Samhällsbyggnadsnämnden uppdrar till förvaltningen att starta arbetet med att försälja styckningslotten och därefter återkomma till samhällsbyggnadsnämnden för slutlig beslut om försäljning.”

Det är uppseendeväckande. De punkter som finns i motiveringarna till kommunfullmäktiges återremisser den 18 mars (2020) börjar verkställas. Men motiveringarna i återremisserna är ju inga beslut, det är motiveringar, eller borde vara, till ytterligare beslutsunderlag. Särskilt den ena motiveringen verkställdes, inte helt oväntat den från Benny Augustsson (S) och de styrande, en motivering som egentligen inte ens borde ha tillåtits. En återremiss betyder, oavsett innehållet i motiveringarna, att ärendet ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut.

Det står inget specifikt om denna hantering i Kommunallagen, jag tror att lagstiftaren har tagit för givet att ett återremitterat ärende ska tillbaka till kommunfullmäktige. Men i förarbetena till den nya Kommunallagen är det desto tydligare, se t ex regeringens remiss (se här) till Lagrådet inför riksdagens beslut om ny Kommunallag:

“Återremiss innebär att ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Ärendet skickas då tillbaka till beredande organ, som kan vara en nämnd, en fullmäktigeberedning eller styrelsen. Det beredande organet ska därefter bereda ärendet på nytt och lämna ett förslag till beslut i ärendet.“

Jag är därför osäker på om samhällsbyggnadsnämndens beslut är lagligt. Återremissen ska tillbaka till kommunfullmäktige för beslut. Jag kan inte se annat.

I protokollet till samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 16 juni står det:

“Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar 2020-05-18 § 68 att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten (…) och sedan gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten (styckningslotten, handläggares edit.)”

Det är alltså kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som har gett samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att gå ut med en ny försäljning…

Men kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) kan aldrig ersätta kommunfullmäktige… Tror ledamöterna i KSAU det? Vilket fel i ordningen kan detta vara? Jag börjar tappa räkningen…

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ – om fullmäktige beslutar om återremiss kan inte KSAU upphäva det genom att fatta något annat beslut. Överhuvudtaget är KSAU:s befogenheter att fatta några som helst beslut, om vad som helst, ytterst begränsade.

Självklart har jag tittat i protokollet från den 18 maj när kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sammanträdde. (Samhällsbyggnadsnämnden hänvisade ju dit.) Även om det “satt hårt inne”. Kommunen ville nämligen inte lämna ut denna del av KSAU:s protokoll…

Jag kan inte se annat än att KSAU:s befogenheter överskreds när det enhälligt beslutade att:

1. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges uppdrag 2019-05-22 (§ 58) och beslut om återremittering 2020-03-18 (§ 25).”
2. “Kommunstyrelsens arbetsutskott konstaterar att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
3. “Kommunstyrelsens arbetsutskott uppmärksammar samhällsbyggnadsnämnden på att ärendet ska återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista när försäljningen är genomförd.”

Fullmäktiges återremittering från den 18 mars nämns i och för sig, men det är allt. Att en återremiss betyder att ärendet ska tillbaka till fullmäktige låtsas man inte om – mer än att en anteckning ska göras på meddelandelistan. Men “redovisning” i form av en anteckning i meddelandelistan måste väl ha beslutats av fullmäktige? Det är makalöst och, som jag ser det, mycket tveksamt om det överhuvudtaget är ett lagligt förfarande. Hur kan KSAU tro att det står över kommunfullmäktige?

Det ska noteras att tre partier röstade för Lidells och moderaternas förslag på återremiss i fullmäktige. Dessa tre oppositionspartier, V-MBP-SD, med tillsammans 16 ledamöter i kommunfullmäktige är inte representerade i KSAU. Det är bara betongpartierna – som nu körde över nästan en tredjedel av det ordinarie fullmäktiges ledamöter. På tal om demokrati och minoritetsskydd alltså…

Jag saknar ord.

I samhällsbyggnadsnämndens underlag till beslut den 16 juni utvecklas också det som hänt sedan fullmäktige återremitterade ärendet:

“Utredning av återremisserna har fallit ut i att samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för den fortsatta hanteringen av ärendet enligt kommunfullmäktiges ursprungliga uppdrag (2019-05-22 § 58) och beslut om återremittering samt att samhällsbyggnadsnämnden har att avstycka fastigheten och gå ut med en ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”

Det är alltså som om inget har hänt i ärendet sedan i maj 2019. Men det har det ju… Det finns inte heller någon utredning av återremisserna i handlingarna och har det gjorts en sådan, vilken det uppenbarligen har, så ska den väl rimligtvis skickas till kommunfullmäktige? Det är ju det som en återremiss handlar om, att:

“ärendet kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas.”

Utredningen har inte skickats till fullmäktige och överhuvudtaget har KSAU, och samhällsbyggnadsnämnden, bara tänkt att fullmäktige ska få ett meddelande om att försäljningen är klappad och klar…

Ja ja…

Men visst, trots att utredningen om återremisserna inte finns med i några underlag och protokoll, åtminstone inte i de som är utlagda på kommunens hemsida, så har jag efter stor möda till slut fått ut utredningen från kommunen, och läst den. (De juridiskt kunniga på kommunen tyckte först inte att utredningen, och delar av KSAU:s protokoll, var offentliga handlingar.)

Utredningen är daterad den 7 maj och underskriven av den dåvarande biträdande kommundirektören, som tillika är jurist.

Det framgår i utredningen att kommunstyrelseförvaltningen omedelbart har börjat verkställa de punkter som räknades upp i återremisserna… Snabbt kommer utredaren till slutsatsen att:

“Det kan därvid konstateras att återremissernas krav om ny försäljning inryms inom fullmäktiges ursprungliga beslut den 2019-05-22 (§ 58) och därmed ska samhällsbyggnadsnämnden vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen.”

Med den innebörd att man kan ignorera fullmäktiges beslut från mars 2020 – och att en återremiss ska tillbaka till fullmäktige. Juristen ger sig inte in i någon diskussion om lagligheten i detta förfarande, inte heller om lagligheten i att det finns två återremisser.

Sedan utvecklar utredningen hur avstyckningen av fastigheten på Holmen ska gå till, dvs det handlar om hur motiveringarna ska verkställas. Slutligen diskuteras frågan om vem i kommunen som egentligen ska besluta, och borde ha beslutat om försäljningen:

“I samband med både samhällsbyggnadsnämndens och kommunstyrelsens behandling av ärendet, har frågans strategiska natur diskuterats utifrån ett beslutsnivåperspektiv. Enligt kommunallagen 5 kap. 1 § ska fullmäktige besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen. Förvaltningen kan konstatera att föreslagen markyta är detaljplanelagd som industrimark. Detaljplanelagd mark för hamn lämnas därför utanför avstyckning, då det kan anses vara av strategisk karaktär beroende på eventuell framtida hamnetablering.”

Med andra ord, Samhällsbyggnadsnämnden borde ha fattat beslutet om försäljning i december 2019 på egen hand. Men varför gjorde den inte det? 

Och därmed är vi tillbaka på ruta 1…

Nästan.

Den 10 juli, mitt under semestertiderna, hade Fastighetsutskottet ett extra sammanträde. Det handlade om försäljningen av Holmens fastighet. Så klart.

Fastighetsutskottet är ett utskott under samhällsbyggnadsnämnden. Jag är inte riktigt säker på utskottets roll i det här sammanhanget och varför det har fått ärendet i sin hand. Det kan ha berott på punkt 2 i utskottets beslut som blev:

1. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att starta en ny försäljningsprocess i egen regi avseende Holmens före detta huvudkontor och portportalen.”
2. “Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott uppdrar till förvaltningen att informera kommunstyrelsens arbetsutskott om att inga mäklaranbud har inkommit och att hantering av ärendet följer i övrigt enligt kommunfullmäktiges beslut att genomföra försäljningen av Holmen Bruk AB:s gamla huvudkontor”

Samhällsbyggnadsförvaltningen gick nämligen ut med en direktupphandling av mäklare – både offentligt och till tre lokala mäklare. Det kom emellertid inte in några anbud. Tydligen ville ingen mäklare åta sig att sälja fastigheten/avstyckningen, som alltså har namnet Bruket 8. Erfarenheterna av allt strul i Vänersborgs kommun när det gäller fastigheter och fastighetsaffärer förskräckte väl… Och när ingen mäklare var intresserad bestämde samhällsbyggnadsförvaltningen att sälja fastigheten på egen hand.

Och om nu kommunfullmäktiges motiveringar till återremissen av politiker och förvaltning uppfattas som beslut som ska verkställas kan jag konstatera att det är tveksamt om försäljningsprocessen borde fortsätta utan mäklare… Eller hur ska man tolka Augustssons motivering:

• “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
• “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”

Det blev en lång blogg, i tre delar. Jag har gått igenom hela processen från 2010 då Vänersborgs kommun köpte det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper – till idag. Jag har försökt att hitta varje beslut som har fattats i ärendet för att få en total och komplett bild av vad som har försiggått. Jag tror inte att jag har missat något protokoll eller någon utredning, men man ska aldrig säga aldrig.

Och nu är Holmens gamla kontorsbyggnad, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm, fastigheten Bruket 8, alltså ute till försäljning. Igen. Jag har genom alla protokoll och utredningar försökt att beskriva vägen dit, en väg som har kantats med märkliga beslutsvägar och informella beslut – och icke-beslut. Och eventuellt innehållande en mängd formella felaktigheter, och kanske till och med olagligheter. Det finns det väl i och för sig olika åsikter om, men jag har försökt att belägga mina åsikter.

Det är med andra ord som vanligt i Vänersborgs kommun. Det tycks gå bra att töja på “formaliteter” när det passar. Och effekterna och resultaten av sådana attityder och handlingar har vi sett många gånger i kommunen. Det har definitivt inte gynnat Vänersborg och dess skattebetalare. Och det tycks inte som om de som styr och har det politiska ansvaret i kommunen lär sig av alla de misstag som har gjorts i det förgångna.

Den här gången tycker jag att de styrande har krånglat till det i onödan. Om man nu kan och får uttrycka det så. Försäljningsprocessen borde inte ha varit något större problem. Jag tror faktiskt att samtliga partier är överens om att sälja mark, och Holmens gamla kontorsbyggnad. Men i Vänersborg tycks allt som har med fastigheter att göra bli fel… Det är nästan så att man misstänker att de styrande helt saknar nödvändig kompetens.

Och hela tiden står oppositionen utanför de avgörande besluten…

==

Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:

• “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
• “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
• “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”