Stefan Kärvlings blogg

I en tyvärr låst artikel i Dagens Nyheter den 2 juli (se “Pandemin gör myndigheterna flexibla – men inte Migrationsverket”) skriver Maciej Zaremba om hur han ser en byråkrati som under Corona-pandemin korrumperar sina representanter.

Zaremba börjar sin artikel:

 “Det händer att jag testar nya bekantskaper. ”Vad säger du, när det står Hundar förbjudna – får man gå in med en tiger?” Och om hen svarar att står det ”hundar” så menas hundar och inget annat, avstår jag från vidare umgänge. Det händer litet oftare än man kunde tro. Ofta är det jurister som svarar på det viset.
Då brukar det heta att en regel måste vara entydig, annars blir folk förvirrade. Börjar man tolka avsikten med en bestämmelse, kan man hamna i rent godtycke. Det är bara bokstavstolkningen som garanterar rättvisa och rätt.
Jag tänker att det måste vara deras sinnelag som producerat de sällsamma skyltarna: ”Stopp. Färja. Gäller ej vid ombordkörning.” Eller: ”Varning. Svag is. Gäller vintertid.” Jag har för mig att dessa människor kan bli farliga i skarpt läge. Tillmäter man inte andra ett omdöme kan det vara för att man saknar det själv.”

Jag kan inte låta bli att tänka på Vänersborgs kommun. Jag tänker på kommunens sätt att “lösa” de praktiska och tekniska konsekvenserna av corona-krisen. Jag tänker på den strikta, fyrkantiga, stelbenta och diskriminerande tolkning som i praktiken utestänger riskgrupperna från politiken. Jag tänker på ledande politiker som Benny Augustsson (S), Annalena Levin (C) och Mats Andersson (C)…

Efter att jag den 3 juni hade läst en artikel i Dagens Samhälle, tidningen från och för Sveriges Kommuner och Regioner (se “Så ska digitala möten genomföras säkrare”), så skrev jag till Karlskrona kommun och frågade om digitala möten på distans. Artikeln handlade nämligen om Karlskrona – och hade slutat med orden:

“Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”

Det måste vara fel… “Delta hemifrån”? När jag ställde frågan till en av de ledande tjänstemännen i Karlskrona om detta stämde, så fattade hen inte vad jag menade. Det var så självklart att ledamöterna fick delta på sammanträden i kommunfullmäktige och i nämnder och styrelser hemifrån, eller från annan plats. Som t ex från en traktor läste jag i mailsvaret.

Jag frågade också några partikamrater i Karlskrona om hur de såg på att delta på distans från exempelvis det egna hemmet. En av dem svarade:

“Enligt min mening är det helt galet av Vänersborgs politiska ledning att kräva fysisk närvaro på politiska möten när läget är som det är. I Karlskrona hade inget av de politiska partierna i KF accepterat detta.”

Karlskrona är inte ensam om att ha sammanträden där digitalt deltagande på distans innebär att politikerna ifråga kan sitta var de vill. Västra Götalandsregionen har t ex sådana möten, och det är flera av regionpolitikerna från Vänersborg som har skrivit till mig och vittnat om detta. Kunskapsförbundet Väst hade ett sådant möte strax efter midsommar, men det överklagades som bekant till Förvaltningsrätten av Mats Andersson (C) i förra veckan. (Se “Nyhet: Andersson överklagar KFV-möte!”.)

Vänersborgs kommun har en egen tolkning av deltagande på distans. Och kommunen hävdar att denna tolkning är den enda riktiga. Som argument citeras långa avsnitt av SKR:s promemoria ”Deltagande på distans och begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”. Vad passade då bättre än att fråga just SKR om vad ”deltagande på distans” innebar. Jag beskrev också Vänersborgs “lösning” genom att citera följande:

”… har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. … I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans”

Jag fick svar från SKR:s avdelning för juridik. Det löd:

“Förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 16 § kommunallagen finns i proposition 2013/14:5, s. 33 – 37. Man utvecklar inte närmare vad som menas med distans, men man får intrycket när man läser texterna att man tänkt sig att distansdeltagande ska kunna ske när ledamöter inte kan eller har tid att ta sig till centralorten.

Å andra sidan anses man inte som närvarande vid ett fullmäktigesammanträde om man inte fysiskt sitter i lokalen. Det är också fullmäktige som beslutar om deltagande på distans ska få ske. Det som hänt i din kommun är att fullmäktige medgett att man inte behöver vara fysiskt närvarande i lokalen, utan kan anses närvarande även om man befinner sig i annan, anvisad, lokal i kommunhuset. Fullmäktige har alltså beslutat om en mycket snäv definition av ”på distans”. Men eftersom det är fullmäktige som enväldigt bestämmer om närvaro över huvud taget ska få ske på distans bedömer jag att lösningen är förenlig med kommunallagen. Men från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”

Juristen på SKR anser alltså att Vänersborg har “en mycket snäv definition” av begreppet ”på distans”. Juristen skriver också att texterna i förarbetena ger intrycket att det handlar om ledamöter “som inte kan eller har tid att ta sig till centralorten”. Och avslutar med anledning av Vänersborgs “lösning”:

“från smittskyddssynpunkt är den förstås inte bra.”

Råder det någon tvekan om att SKR:s juridiska avdelning inte direkt ställer sig bakom Vänersborgs kommuns tolkning av SKR:s promemoria? Så alla citat, som upprepas i varenda anvisning i Vänersborgs kommun och vartenda interpellationssvar som jag fick, faller platt till marken. SKR:s jurist håller knappast med Vänersborgs “mycket snäva definition”.

Vänersborg går som vanligt sin egen väg, en väg som inte alltför sällan leder alldeles fel. Denna gång till diskriminering av de riskgrupper och andra som inte vill sätta sin hälsa på spel för att fysisk närvara i kommunhuset.

Kommunens argument håller inte. Kommunens “lösning” är inte ens demokratiskt förankrad. Jag undrar vad Maciej Zaremba på DN skulle säga om byråkraterna i Vänersborg?

Juristen på SKR har nämligen tagit en sak för givet, en sak som inte stämmer. Det är inte Vänersborgs kommunfullmäktige som har beslutat om fysisk närvaro i en anvisad lokal i kommunhuset – det är kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Det är anledningen till att jag påstår att Vänersborgs “lösning” inte är demokratiskt förankrad.

Av denna anledning, och på begäran av några politiker, tänkte jag avsluta denna blogg med att repetera hur det gick till när Vänersborgs kommun fick sina regler och bestämmelser om hur digitala sammanträden på distans ska gå till. Jag har i tidigare bloggar skrivit om detta så det blir en sammanfattning.

Den 18 mars beslutade ett “corona-sargat” kommunfullmäktige i Vänersborg om att revidera, göra ett tillägg till, kommunfullmäktiges arbetsordning och också till föreskrifterna om styrelsernas och nämndernas arbetsformer. Förändringarna och ordalydelserna i de två revideringarna var identiska. (Beslutet kan laddas ner här: “Revidering av kommunfullmäktiges arbetsordning samt av reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer”.)

Tilläggen löd:

“Kommunfullmäktige får, om särskilda skäl föreligger, sammanträda med ledamöter närvarande på distans. Sådant sammanträde får endast äga rum om ljud- och bildöverföring sker i realtid och på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra på lika villkor. Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud.
Ledamot som önskar delta på distans ska senast 3 dagar i förväg anmäla detta till ordföranden och sekreteraren. Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”

Detta är kommunfullmäktiges beslut och det är detta som gäller för digitalt deltagande på distans. Det är viktigt att notera att det inte står något om att det inte skulle bli tillåtet att deltaga digitalt t ex hemifrån. Jag tolkade det i ärlighetens namn precis så, dvs att distans betydde deltagande hemifrån eller annan plats. Alla politiska ledamöter, även de i riskgrupperna, skulle få möjlighet att delta i de politiska processerna.

Den 2 april kom partiernas gruppledare överens om ”annorlunda “arbetsformer för kommunfullmäktige under corona-pandemin. Det handlade t ex om att fullmäktige skulle gå ner till 26 ledamöter, att begränsad talartid infördes och att interpellationer och frågor enbart skulle hanteras skriftligt. (Du kan ladda ner “Överenskommelse gällande kommunfullmäktige” här.) Inte heller denna gång fattades något beslut om att politiker var tvungna att fysiskt närvara i kommunhuset vid möten.

Den bestämmelsen hade kommit två dagar tidigare, i en tolkning från kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).

Skrivelsen från Levin och Augustsson kom den 31 mars och den innehöll långa citerade avsnitt från SKR:s ”Promemoria om Deltagande på distans, begränsning av antalet deltagare/ledamöter vid fullmäktige- och nämndsammanträden med anledning av risk för smittspridning”, dvs den promemoria jag tidigare har talat om. Skrivelsen innehöll Levins och Augustssons helt personliga tolkningar av promemorian. Det var utifrån dessa tolkningar som jag, bland annat, utgick från i mina fyra interpellationer och som jag har utvecklat tämligen mycket i mina senare bloggar. Här skulle jag återigen bara vilja citera avsnittet om att ledamöter fysiskt ska närvara i ett anvisat rum i Kommunhuset vid digitala sammanträden på distans.

“För att kunna tillgodose samtliga kriterier har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. Dessa fem rum kommer att vara kopplade till ett mötesverktyg där samtliga rum kommer kunna överföra bild och ljud till samtliga andra rum. I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans, beroende på rummets storlek, med en placering långt isär.
Rummen kommer vara direkt anslutna till kommunhusets datanätverk för att säkerställa att uppkopplingen i samtliga rum håller den kvaliten som krävs.
I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet, detta möjliggör även sluten omröstning om det skulle begäras.”

Och så slår Levin och Augustsson mycket bestämt fast:

“Det kommer alltså inte vara möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.”

Det var alltså inte kommunfullmäktige som beslutade om den praktiska tillämpningen av fullmäktiges beslut om digitala sammanträden på distans – det var kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Därefter har nämndordförande, som t ex Mats Andersson (C), följt dessa anvisningar till punkt och pricka.

Vänersborgs kommuns tolkning, eller rättare sagt Augustssons, Levins och Anderssons tolkning, skiljer sig inte bara från den tolkning som görs i de flesta kommuner och regioner i Sverige, den skiljer sig också från den tolkning som SKR:s jurist gör – av SKR:s egen promemoria…