Stefan Kärvlings blogg

Jag har i ett flertal bloggar försökt visa Vänersborgs kommuns stelbenta och diskriminerande “lösningar” under Corona-pandemin. “Lösningar” som i praktiken har uteslutit varje riskgrupp från att delta i de kommunala demokratiska processerna. De styrande partierna har krävt, och kräver, att samtliga deltagare ska infinna sig fysiskt i ett av rummen i kommunhuset.

Jag ställde ett antal interpellationer till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och barn- och utbildningsnämnden ordförande Mats Andersson (C). Avsikten var att “gå på djupet” och få motiven till kommunens “lösningar” förklarade. Naturligtvis hoppades jag också att genom ifrågasättande och dialog få en ändring till stånd. 

Interpellationssvaren var en stor besvikelse. Augustsson och Andersson visade inget som helst intresse av att utveckla demokratin och de politiska processerna genom att förbättra de digitala sammanträdena och möjliggöra verkligt deltagande på distans under Corona-pandemin. Vänersborg lösning var tydligen den enda tänkbara, alla andra kommuner och regioner gjorde uppenbarligen fel. (Se “Politik på distans”, del 1, del 2, del 3 och del 4.)

Efter att jag hade skrivit bloggarna om ”politik på distans” så har Mats Andersson (C) agerat och satt Vänersborg på kartan. Det var i sin roll som ersättare i Kunskapsförbundet Väst (KFV).

Den 23 juni hade KFV sammanträde. Sammanträdet genomfördes med digitalt deltagande på distans. Det betydde att ledamöterna kunde befinna sig t ex hemma. (Vilket undertecknad bloggare gjorde.)

I torsdags i förra veckan hamnade ett överklagande från Mats Andersson (C) på Kunskapsförbundets bord. Andersson ansåg att förbundets möte inte uppfyllde lagens krav. (Du kan ladda ner Anderssons överklagande här.) Vi var flera som reagerade på Anderssons argumentation och jag skrev om Andersson och de synpunkter han framförde redan samma dag som mötet med KFV:s direktion hölls. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.)

I Kunskapsförbundets protokoll står det om de synpunkter som Andersson framförde under mötet:

“Mats Andersson (C) begärde ordet omedelbart efter sammanträdets öppnande och framförde reflektion över hur ordföranden säkerställer att sammanträdet sker med endast behöriga deltagare.
Kommentaren antecknas till protokollet.”

Jag minns att Andersson var mycket noga med att hans synpunkter antecknades till protokollet. Redan då anade jag att Andersson hade ett överklagande i tankarna…

Mats Andersson (C) vill att Förvaltningsrätten ska förklara att Kunskapsförbundets sammanträde var ogiltigt.

För min del tror jag att det är ett sätt för Andersson att visa att det inte finns några andra “Corona-lösningar” än de som Vänersborgs kommun har kommit fram till. Skulle Andersson acceptera KFV:s lösning med digitalt möte på distans där deltagarna kan befinna sig på annan plats, t ex hemma, så skulle ju Vänersborgs kommun göra fel.

Överklagandet ska nu hanteras av Förvaltningsrätten i Göteborg. Hur rätten kommer att resonera har jag naturligtvis inte en aning om. Men i vanlig ordning tänkte jag spekulera lite kring överklagandet och lämna mina egna synpunkter i frågan.

Anderssons rubrik på överklagandet till Förvaltningsrätten är:

“Överklagande av sammanträde med digitalt deltagande via länk på obestämd fysisk plats”

Det är en intressant rubrik på överklagandet. Den säger, eller i varje fall antyder, att överklagandet vilar på en enda grund. Men så är det inte. Andersson räknar i överklagandet upp fler grunder för sin överklagan.

Andersson uppger följande skäl för att mötet ska betraktas som ogiltigt:

• “Ordförande hade inte angett fysisk plats för sammanträdet.”
• “Enligt egen utsago kunde ordförande inte säkerställa om det var någon som p.g.a. tekniken föll ifrån på sammanträdet och om så skedde under sammanträdet skulle man ansluta igen.”

Här utvecklar Andersson resonemanget. Han skriver att ett flertal ledamöter under sammanträdets gång tappade kontakten från och till:

“Så även justerande person, Lutz Rininsland(V), under pågående beslutsärende. Justerande person meddelade inte detta när han åter anslöt till sammanträdet varför beslutsomgång ej togs om.”

• “Ordförande kunde inte heller säkerställa att sammanträdet genomfördes i exakt realtid.”
• “Mötesorganisatör hade inte säkerställt inställningar i Microsoft teams vilket innebar att vem som helst kunde koppla ner andra mötesdeltagare från sammanträdet.”
• “ordförande eller någon annan inte kunde säkerställa att ingen obehörig person deltog på sammanträdet”
• “inte heller kunde säkerställa att någon otillbörlig påverkan skett under sammanträdets gång.”

Jag har lite svårt att kommentera alla sakuppgifter i Mats Anderssons överklagan. Jag själv blev t ex aldrig bortkopplad någon gång under sammanträdet och jag satt inte heller och kollade om alla andra var uppkopplade hela tiden. Det var knappt att jag visste att det ens var möjligt.

Mats Andersson nämner Lutz Rininsland (V) i sin överklagan. Som jag uppfattade det, så begärde Rininsland ordet. Han upplystes då om att han inte hördes, att mikrofonen inte fungerade. Vad jag förstår så kopplade Rininsland då ner sig och startade om sin uppkoppling. Sedan så ställde Rininsland några frågor till förbundsdirektören…

Jag kände inte heller till att en deltagare kunde koppla bort andra deltagare som Andersson skriver. Fast å andra sidan, hade jag blivit bortkopplad i ett “strategiskt läge” eller under en längre period eller vid upprepade tillfällen så hade jag naturligtvis protesterat. Och det är jag säker på att övriga ledamöter också hade gjort. 

Jag kan inte låta bli att i det här sammanhanget dra en parallell. Anderssons argumentation får mig nämligen att tänka på alla de tillfällen då ledamöter i olika politiska församlingar har tappat koncentrationen, eller “somnat till”. Ja, det har till och med funnits tillfällen då ledamöter faktiskt har somnat på riktigt under ett sammanträde – eller tittat på fotbollsmatcher på sina iPads. Ska sådana möten då betraktas som ogiltiga om detta påtalas…? Är det inte så att det finns ett personligt ansvar – som t ex att vara vaken och koncentrerad, och att tala om för ordförande om det uppstår något strul med uppkopplingen?

Sedan anser jag att Andersson ägnar sig åt byråkratiska hårklyverier när han påstår att ordförande inte “angett fysisk plats för sammanträdet”. Alla såg ju på sina skärmar att presidiet satt i det “gamla vanliga” sammanträdesrummet under mötet. Och om presidiet nu hade suttit i ett annat, okänt rum…? So what, samtliga i presidiet syntes ju på skärmen. Här blir Andersson lite väl mycket “klassens ordningsman” anser jag. Precis som med argumentet att mötet inte skulle ha genomförts i realtid… Vad då? Hur då? Jag förstår nog inte vad Andersson menar. Hur skulle det gå till rent tekniskt och vem skulle ha denna möjlighet (eller intresse) av att “fördröja” utsändningen? Och vore detta möjligt när ledamöter sitter hemma, så torde det vara lika möjligt när ledamöter sitter i ett rum i Vänersborgs kommunhus…

Och det här med “obehörig person” och “otillbörlig påverkan”…. Det har jag kommenterat i en tidigare blogg. (Se “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.) Då skrev jag:

“Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.”

Det här är också två tämligen “uppseendeväckande” kommentarer från Anderssons sida. Dels så måste man ju förutsätta att ledamöter har, och tar, ett personligt ansvar och dels kan ju “otillbörlig påverkan” ske när som helst, genom t ex mutor eller utpressning, även vid fysiska möten. Hur skulle en ordförande någonsin kunna säkerställa att så inte sker?

Kontentan av Mats Anderssons överklagan är enligt min mening att han inte har helt fel i alla argument, men att han går in för att “stjälpa istället för att hjälpa”. Andersson är som utgångspunkt negativ. Alla som inte gör som han, och Vänersborgs kommun – de gör fel. Han letar fel, och hittar han inga, så konstruerar han dem.

Det är även noterbart, och förefaller åtminstone mig väldigt underligt, att Andersson inte anför några av dessa argument (från sin överklagan) som skäl till att inte själv genomföra digitala sammanträden i Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd. (Se “Politik på distans 4: Mothugg från Andersson och medhåll från Borgmalm”.)

Mats Andersson (C) spelar ett “högt spel” med sin överklagan. Om Förvaltningsrätten avslår Anderssons begäran om att ogiltigförklara mötet, så är det ju fritt fram för digitala politiska sammanträden där ledamöterna deltar på distans, t ex hemifrån. Då har Mats Andersson och Vänersborgs kommun gjort fel som kräver fysisk närvaro i ett rum i Kommunhuset.

Men frågan är om inte en dom från Förvaltningsrätten som innebär att Mats Anderssons överklagan godkänns också öppnar vägen för digitala möten. De grunder som Andersson lämnar i sin överklagan är ju vad jag förstår inte principiella mot digitala möten i sig, utan åsyftar det praktiska genomförandet av just detta sammanträde med Kunskapsförbundet. Och i så fall går det ju att rätta till eventuella brister.

Och om Förvaltningsrätten går helt på Anderssons linje och ser principiellt på överklagan, så kommer det att få stora återverkningar i hela det politiska Sverige…

Det ska bli mycket intressant att följa processen. Domen kan som sagt få stor betydelse för hela frågan om digitala möten på distans. Anderssons överklagan lär gå vidare till högre instanser. Därför tror jag också att en slutlig dom kommer att dröja.

Det som händer närmast är att Kunskapsförbundets ordförande Maud Bengtsson (S) kommer att avge ett yttrande till Förvaltningsrätten på Anderssons överklagande. Sedan får Andersson möjlighet att yttra sig över detta yttrande, varpå Bengtsson i sin tur får yttra sig…