Stefan Kärvlings blogg

Visst gick det!!

  .

Möte på distans

Det gick alldeles utmärkt att sitta hemma vid sin dator med Microsoft Teams och via länk delta i ett politiskt sammanträde med direktionen i Kunskapsförbundet Väst. Och vad jag kan se fungerade allt – det gick att se ledamöterna i presidiet, de deltagare som begärde ordet, tjänstemännens presentationer och deltagarna kunde ställa frågor, diskutera osv. Det var bara synd att alla ledamöter var överens om allt så att det inte blev någon votering. Det hade varit kul med en omröstning via skärmarna.

Och jag är helt övertygad om att säkerheten var lika bra som på ett fysiskt sammanträde. Även om ersättaren Mats Andersson (C) inte var överens, han var istället mycket kritisk.

Mats Andersson är som bekant också ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Som ordförande har han inte tillåtit möten och deltagande på distans, dvs deltagande från t ex hemmet. Vilket inte heller andra ordförande i de styrande partierna, S+C+MP, har gjort i Vänersborg. I stället har man i Vänersborg omdefinierat ordet “distans” till att betyda – “ett annat rum i kommunhuset än det vanliga mötesrummet”.

I Vänersborgs kommun sitter därför de olika partigrupperna i 4 eller 5 olika rum bredvid varandra, endast åtskilda av vanliga väggar, och har möten via dator eller platta.

Att vara kritisk till Kunskapsförbundets sammanträde och deltagande på distans var med all sannolikhet tvunget för Mats Andersson. Det var ju ett sätt att försvara Vänersborgs kommuns säregna sätt att hantera de politiska sammanträdena under coronan…

Mats Andersson var så kritisk så att han till och med ifrågasatte om förbundsdirektionens möte skulle betraktas som ett riktigt möte… Andersson ville på sin höjd att mötet skulle vara ett rent informationsmöte, ett möte helt utan beslut. Och denna ståndpunkt ville han även ha förd till protokollet…

Ordförande Maud Bengtsson (S, Trollhättan) tycktes helt oförberedd på denna kritik och många, inklusive undertecknad, var nog också mycket förundrade. En ledamot i direktionen framförde t ex att regionen har sådana här digitala möten och länken till mötet hade bara skickats till direktionens ledamöter och ersättare. Det var ingen som höll med Andersson.

Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det var nämligen ingen enskild ledamots ansvar menade Andersson.

Det var inte helt lätt att förstå vad Andersson menade. När Andersson utvecklade sina tvivel så framgick det att det inte var dataintrång som det handlade om. Nä, det handlade om att det kunde finnas obehöriga personer hemma hos mötesdeltagarna…

Det är alltså så de styrande i Vänersborg resonerar och det de befarar – att det finns risk för att enskilda ledamöter bjuder in obehöriga för att lyssna på sammanträdena.

I vilket syfte, kan man undra… För att få råd och stöd under sammanträdet? Men vad är i så fall skillnaden med att tala med sådana “obehöriga” personer, t ex en ”vanlig” kommuninvånare, strax före ett möte?

Eller är det kanske så att Andersson, och de styrande i Vänersborg, tror att det finns obehöriga personer som tvingar sig in hos ledamöter för att lyssna på mötet? Kanske för att påverka ledamoten att rösta på ett visst sätt mot sin vilja? Eller att framföra vissa åsikter?

Anderssons, och de styrandes i Vänersborg, sätt att angripa frågan om möten och deltagande på distans låter för mig som ett trotsigt “jag vill inte, så det så!”… 

Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.

Alla ropade “Ja. Ja” vid uppropet. Ingen markerade missnöje eller någon avvikande mening på något sätt. Jag tyckte mig dock höra endast ett “jodå” från Mats Andersson (C)…

Information från ordförande

Det var länge sedan Kunskapsförbundet hade sammanträde, den 25 februari var senaste gången. Av respekt för Covid-19 ställde ordförande Maud Bengtsson (S) in två möten och sköt på en del ärenden, samtidigt som hon tog nödvändiga ordförandebeslut för att saker och ting skulle flyta på i förbundet.

Men idag tisdagen den 23 juni, en dag där den föregående dagen var längre och natten kortare, var det alltså dags.

Det var en diger dagordning, det var en hel del information. Faktiskt väldigt mycket information – men både viktig och intressant.

Ordförande Bengtsson inledde som vanligt med att berätta lite om vad som hade hänt sedan sist. Det var naturligtvis en del om konsekvenserna av Covid-19. Hon berättade också vilka ordförandebeslut som hade fattats.

Det hade också varit ägarråd. (På riktig distans!) Ägarråd kallas det när de tre ordförande i Kunskapsförbundet, Maud Bengtsson (S), Madelaine Karlsson (S) och Henrik Josten (M), möter de olika ordförandena från ägarkommunerna Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Denna gång blev Kunskapsförbundet lovade mer pengar, men mer om det senare.

Ledamöterna fick också reda på att man i Fyrbodal, på initiativ från Uddevalla, hade lyft frågan om ett nytt samverkansavtal mellan kommunerna och gymnasieskolorna. Ägarsamrådet visade sig emellertid inte vara helt positivt till detta. Parterna ville avvakta statens steg och var förslagen från den nyligen presenterade gymnasieutredningen skulle landa innan något samverkansavtal kunde diskuteras. Det kan noteras att utredningen skickades ut på remiss just idag och att utbildningsministern har satt den 30 november som deadline för alla yttranden.

KFV och coronan

Direktionen fick självklart en rapport om läget och konsekvenserna av Coronapandemin. Det var utvecklingschef Maria Hildefors som på ett som vanligt mycket kunnigt och engagerat sätt redogjorde för övergången till distansundervisning i förbundets skolor.

Övergången skedde över en natt, den 18 mars. Då började förbundet att följa rekommendationerna från regeringen och både gymnasiet och vuxenutbildningen övergick till distansundervisning. 6.000 elever berördes. (Och för att vara tydlig, särskilt gentemot styrande politiker från Vänersborg, distansundervisning innebär inte i skolans och utbildningens värld att eleverna är i en annan lokal på skolan – utan t ex hemma.)

Direktionen fick veta att det hade varit en del mindre strul i början. Förbundet hade fått göra vissa inköp, som headset och annan utrustning som behövdes för att elever skulle kunna jobba hemifrån. Elever kunde få denna utrustning, men förvånansvärt många hade redan all teknik hemma. Det fanns även elever på framför allt vuxenutbildningen som fick extra undervisning i att använda tekniken.

Hildefors berättade att eleverna till en början tyckte att distansundervisning var spännande. Elevernas närvaron var också hög. Men med tiden falnade elevernas motivation och några “kroknade”. Det visade sig även att eleverna saknade sina kompisar, och sina lärare. De sociala aspekterna (kollegiala lärandet, kamratlärandet etc) blev lidande.

Det har under denna tid fallit mer ansvar på eleverna, det har krävts god disciplin och egen planering från deras sida. Det har varit en del problem med likvärdigheten. Vissa elever har inga bra studiemiljöer hemma. Det har även varit en del utmaningar kring elever i behov av särskilt stöd. 

Personalen skulle till en början komma till jobbet som vanligt och utföra arbetet på skolan. Tanken från ledningen var att lärarna skulle lära varandra, och av varandra, om distansundervisning. Efter påsk fick däremot personalen möjlighet att bedriva undervisningen hemifrån, vilket 30-40% gjorde. Det visade sig dock att efter någon vecka så kom fler lärare tillbaka till skolan. Då var det bara ca 15% som arbetade hemifrån.

För lärarna har corona-tiden inneburit en mer noggrann planering och mer förarbete. Det har även blivit färre praktiska moment. Lärare uppger också att det blev osäkrare runt bedömningar.

Lärarna har också sett vissa fördelar med distansundervisningen, som t ex större ordning och reda. Undervisningen har även blivit mer effektiv.

Utvecklingschef Maria Hildefors var helt övertygad att Kunskapsförbundet inte kommer att “backa” och gå tillbaka till det som var innan pandemin. Hon är säker på att det blir mer distansundervisning från början i höst. Hon anser att det bästa från både det “analoga” och det “digitala” spåret kommer att behållas.

Hildefors avslutade med att:

“Skolan kommer aldrig att bli sig lik.”

Jag måste väl ändå flika in att jag själv inte är lika positiv. Undersökningar från både Skolverket och Lärarförbundet har visat på många brister med distansundervisningen. Men visst, tar man det bästa från de båda spåren…

Ekonomi

De ekonomiska rapporterna är alltid viktiga, i synnerhet i dessa tider när Coronan har “skakat om” alla planeringar och förändrat förutsättningarna. Direktionen fick inte en fullständig delårsrapport, men lite mer än en “vanlig” månadsrapport.

Följande beslut i Stockholm har påverkat Kunskapsförbundet:

• “Nedsättning av arbetsgivaravgifter från mars till juni”
• “Ersättning för sjuklönekostnader upp till dag 14 från april till september”
• “Kravet på att kommunerna finansierar lika många platser som staten finansierar inom yrkesvux tas bort för att öka antalet platser”
• “Utökat antal platser inom yrkeshögskolan”
• ”Äldreomsorgslyftet”

I grunden fem positiva besked för förbundet, men för vuxenutbildningen är det svårt att snabbt ställa om verksamheten till de nya förutsättningarna. Det råder även stor osäkerhet kring vilka regler som gäller:

“En utbildning inom yrkesvux är vanligtvis längre än en termin och om antalet platser snabbt ska utökas, hur påverkar detta 2021 om den slopade medfinansieringen inte fortsätter?”

Det är också svårt att göra prognoser, men som det ser ut nu så kommer Kunskapsförbundet att göra ett överskott år 2020 på 9 milj kr. Pandemin har minskat förbundets kostnader – “ersättning för arbetsgivaravgifter och sjuklönekostnader” minskar med 2,0 milj, kostnaderna för skolmat med 2,5 milj och kostnaderna för läromedel med 2,0 milj. Kostnaderna minskar alltså med sammanlagt 6,5 milj kr.

Allt är dock inte riktigt “frid och fröjd” ur ekonomisk synvinkel. Gymnasieverksamheten redovisar ett underskott den 30 april på 802.000 kr. Personalkostnaderna överstiger budget med nästan 4 milj kr.

“Inför 2020 minskades personalbudgeten med 10.200 tkr eftersom fler elever väljer att studera på friskolor eller i andra kommuner som leder till högre kostnader. Det minskade budgeten har medfört att gymnasieverksamheten inte längre är i balans…”

Gymnasiets prognos för året är ett underskott på 2 milj kr.

Den 27 maj var det ägarsamråd. Då lämnade Trollhättan och Vänersborg ett förslag på förbundsbidrag för 2021. Och glädjande nog hade de båda ägarkommunerna kommit överens om att öka bidraget med 35 milj kr.

Nu är inte alltihop “rena vinsten”. Den obligatoriska justeringen för ett ökande antal ungdomar i åldrarna 16-18 år är på 8,6 milj kr och lön- och inflationsuppräkningen (=2,4%) på 11,6 milj kr. Själva det extra tillskottet är på 15 miljoner kr. Och det tackar och bugar vi alla i Kunskapsförbundet för. Det är helt nödvändigt för förbundet att få mer pengar för att kunna finansiera undervisningen för alla dom som väljer andra skolor än Kunskapsförbundets. Och äntligen inser kommunledningarna det. Vi får se om pengarna räcker.

De här pengarna är tills vidare förslag. Förbundsbidraget fastställs inte förrän i oktober (Vänersborg) och i november (Trollhättan), då respektive kommunfullmäktige beslutar om budgeten. Trollhättan ska, om förslaget godkänns, betala 297,9 milj kr (60,03%) och Vänersborg 198,4 milj kr (39,97%).

Det var mycket mer information under sammanträdet. Jag tänkte skriva åtminstone en blogg till, kanske två, för att berätta för alla intresserade om läget i Kunskapsförbundet.

PS. Lutz Rininsland (V) bloggade innan sammanträdet – se “Det går om man vill”.