Arkiv

Archive for the ‘resursfördelning’ Category

Morgondagens BUN (18/6)

Barn- och utbildningsnämndens möten innan sommaruppehållet brukar vara typ en transportsträcka, få ärenden och av rutinkaraktär. Ibland har juni-sammanträdena till och med ställts in på grund av brist på ärenden. Dock inte denna gång. Dagordningen är lång och innehåller dessutom en rad tunga ärenden. Det finns en uppenbar risk att ledamöterna inte kommer hem i tid till Sveriges premiärmatch i fotbolls-VM…

rapport2cMötet börjar med en månadsuppföljning.

Budgetmässigt ser det just nu bra ut. Nämndens ”överskott” i maj är drygt 14 milj kr, varav 10 milj på grundskolan. Men det är en medveten planerad användning av pengarna från förvaltningens sida:

”Grundskolans överskott består främst av avsatt elevpeng för fler elever från höstterminen.”

Pengarna ska räcka till fler elever nästa läsår. Dessutom kostar ju de allt talrikare modulerna mer och mer pengar… Det är bara att hoppas att pengarna kan användas effektivt till hösten och att kommunen kan locka legitimerade pedagoger till skolorna.

Fast jag har nog ett problem med ”överskottet”…

tired13Det skulle ha behövts mer personal och mer resurser på en mängd skolor i kommunen under den gångna terminen – till olika klasser, till enskilda elever etc. Och så har inte skolorna fått dessa resurser, denna personal, fast det har funnits pengar… För att dessa 10 miljoner kr till grundskolan skulle sparas till hösten…?

Jag får inte detta riktigt att gå ihop. Fast det finns kanske någon enkel förklaring. Den vill åtminstone en nämndsledamot höra.

tacklaSedan har jag en annan undring. Hur tänker nämnden och tjänstemännen tackla situationen om (när?) BUN får mindre pengar nästa år än nämnden har innevarande år? Socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet har ju fått majoritet i kommunstyrelsen för sitt förslag om att spara 6,5 miljoner på BUN år 2019. Och eftersom kommande läsår, som börjar nu i höst, sträcker sig in på nästa budgetår, jag pratar alltså om vårterminen 2019, så undrar jag – de pengar som kan användas nu till hösten, 10 milj kr i ”avsatt elevpeng”, de finns ju inte till våren om S+C+MP får som de vill, hur gör BUN då? Kör BUN med samma organisation på våren 2019 som på hösten 2018, så kommer nämnden att spränga alla budgetramar. Såvida inte nämnden sparar alltihop på höstterminen 2019… Men sanningen är att det inte går att spara så mycket under en hösttermin…

Kanske får nämnden svar på dessa funderingar under ärende 4. Ärendet är en informationspunkt, där förvaltningen helt enkelt ska informera nämnden om kommunstyrelsens beslut nu i maj att barn- och utbildningsnämnden har fått i uppdrag:

”att komplettera inlämnat material med konkreta åtgärdsprogram för att uppnå budgetbalans mot anvisad driftbudget. Dessa ska innehålla tydliga konsekvensbeskrivningar kopplade till respektive åtgärd och vara förhandlade enligtsparkad MBL § 11.”

S+C+MP i kommunstyrelsen menar allvar med kommande besparingar på 6,5 milj nästa år, trots att partiernas ledamöter i BUN och socialnämnden inte vill spara… Det ska bli intressant att få höra om förvaltningen ser någon möjlighet att spara någonting överhuvudtaget. I varje fall om Vänersborg ska ha kvar en någorlunda fungerande förskole- och skolverksamhet. Ordförande Mats Andersson (C) har ju dessutom gett ett löfte om att inga neddragningar ska ske bland den pedagogiska personalen.

voteTänk om förvaltningen meddelar att väljarna borde rösta på några av de andra partierna än de som styr Vänersborg just nu…

Det har ju varit en del strul med antagandet av en ny resursfördelningsmodell. När modellen var uppe för beslut i mars så slutade det med en återremiss. Förvirringen var nämligen ganska stor om vad som ingick i modellen och inte. (Se ”Smärre kaos på BUN”.) För att råda bot på detta så hade nämnden senare också ett särskilt dialogmöte kring resursfördelningen. Imorgon är det tänkt att nämnden ska vara redo att ta den nya modellen…

Är jag redo? Jag vet inte, jag är inte helt säker på det.

cirkel95Som jag uppfattar det så är det precis samma resursfördelningsmodell som läggs fram till nämnden som tidigare. Dock med ett viktigt undantag. Förra gången skulle modellen ersätta den tidigare fördelningsmodellen i sin helhet, nu ska den nya modellen bara ersätta strukturbidraget, eller den så kallade ”sociala resursen”. Och den utgör endast 5% av de totala verksamhetspengarna.

Det är således en tämligen liten del som ska fördelas något annorlunda än tidigare. Och då kan man ju undra om det är mycket till en ny fördelningsmodell… Det är det ju i ärlighetens namn inte, och det är väl kanske det som gör att många av politikerna antagligen kommer att tycka att förslaget kan passera. Fast det är samtidigt det som är problemet. De andra 95%-en då? Det sägs att diskussionen om denna del av verksamhetspengarna ska fortsätta till hösten. Men då kan man undra varför inte även diskussionen om de 5%-en också kan fortsätta. Ska nämnden besluta om en ny resursfördelningsmodell eller inte?

Och så här lät beslutet om återremiss den mars:

”Barn- och utbildningsnämnden återremitterar ärendet till förvaltningen med motiveringen att tydliggöra hela resursfördelningsmodellen samt att redovisa källhänvisningar samt redogöra skriftligt vilka faktorer som man har tagit hänsyn till i det sociala strukturbidraget, med belysning av hur dessa påverkar fördelning.”

Det kanske inte riktigt är i överensstämmelse med återremissen att bara besluta om 5%…

Jag tycker nog att BUN borde ta ett beslut som gäller alla verksamhetspengar. Det borde vara ett tydligt och klart helhetsgrepp! Och klarar man inte av att ta ett sådant beslut nu, så är det bättre att vänta och ta det senare.

resursfordelningOm man tittar på förvaltningens förslag kring de 5 %-en, så framgår det att fördelningen är exakt densamma som i mars. Den enda faktor som ska tas med vid fördelningen av strukturbidraget (”den sociala resursen”) är fortfarande föräldrarnas utbildningsbakgrund. Förvaltningen menar att denna räcker. Skolverket skrev emellertid alldeles nyligen, utifrån en aktuell analys (”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor”):

”Däremot har föräldrarnas inkomst blivit allt viktigare, och framstår som den centrala förklaringen till den ökade betydelsen av socioekonomisk bakgrund för betygsresultaten.”

student7Men framför allt saknar jag ett perspektiv som utgår från eleven ”här och nu”. Som Skolverket skriver:

”resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”

Som jag ser det så måste en resursfördelningsmodell självklart utgå från hur eleverna faktiskt presterar i skolan. Och det är något som Skolverket betonar liksom kommunens revisorer och PWC. PWC skrev i januari 2015 att BUN ska:

”överväga att få med enheternas resultat i modellen.”

Det är vad jag förstår detta perspektiv som bland annat krävs i en resursfördelningsmodell för att kommunen ska kunna lyfta skolresultaten och öka likvärdigheten.

Vi får se hur ledamöterna ställer sig i frågan.

bralanda_skola

TTELA har skrivit om två av nämndens ärenden, Brålanda skola och förskola på Nuntorp. (Se ”Brålanda skola kan byggas ut”.) Förvaltningens beslutsförslag till nämnden lyder:

”Barn- och utbildningsnämnden överlämnar till Samhällsbyggnadsnämnden begäran om att samhällsbyggnadsförvaltningen i samråd med Barn- och utbildningsförvaltningen bralanda_skola2projekterar samt verkställer utbyggnad av Brålanda skola … med byggstart år 2020 under förutsättning att tillräckliga investeringsmedel finns.”

Det är redan idag trångt på Brålanda skola. Det finns en modul och det projekteras för ytterligare en. Dessutom kommer elevökningen att fortsätta. Brålanda skola måste anpassas till två paralleller och inte bara för en, som idag. Det måste också byggas grupprum och ämnessalar.

Det är vad jag förstår inte mycket att diskutera.

Vilket nog inte nästa ärende är heller. Som lite överraskande är ett informationsärende. Det betyder att nämnden inte ska fatta något beslut om att inte starta någon förskola på Nuntorp, utan bara notera att förvaltningen redan har kommit fram till detta. Nu tror jag att det är helt i sin ordning. Det är inte läge för BUN att starta en förskola på Nuntorp.

pwcKommunens revisorer har med hjälp av PWC granskat rektorerna. Den styrande frågan har varit:

”Säkerställer barn- och utbildningsnämnden att varje enskild rektor har förutsättningar, uppdrag och möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett ändamålsenligt sätt?”

revisor4Och revisorernas svar är:

”Vi bedömer att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att varje enskild rektor har förutsättningar, uppdrag och möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett ändamålsenligt sätt.”

Förvaltningen har skrivit ett yttrande till revisorerna. Det är den som nämnden ska besluta om. Och det i sig är inga större problem, att ställa sig bakom menar jag.

Förvaltningen skriver:

”Barn- och utbildningsförvaltningen ser positivt på den granskning som har gjorts och har tagit till sig kritiken. I stort handlar kritiken om att det i den nuvarande organisationen är svårt för rektor att få tid för att bedriva det pedagogiska ledarskapet.
Förvaltningsledningen har påbörjat arbetet med en omorganisering av rektorer i syfte att minska rektors personalansvar och på så sätt ge mer tid för det pedagogiska ledarskapet i enlighet med Skollagens krav. Omorganiseringen är omfattande och har påbörjats och beräknas vara klart 2021 om tillräckliga medel finns.”

motion3Förvaltningen har alltså börjat att göra en omorganisation. Jag kan tycka att det är lite konstigt att inte förvaltningsledningen gör förändringarna först efter det att min motion om rektorers och pedagogers arbetsbelastning och arbetsmiljö har utretts. (Se ”Skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö”.) Nu föregår förvaltningsledningen utredningen på ett sätt som jag inte förstår orsaken till och som jag dessutom tyvärr tror kan bli fel. Det handlar inte i första hand, som jag ser det, om att minska rektors personalansvar genom att inrätta fler rektorstjänster. Det handlar om att låta rektorerna göra det jobb de är tänkta att göra…

Rektor är en titel och en tjänst som är skapad av staten. Och rektorn har ett tydligt statligt uppdrag.

skollagenI 2 kap 9 § i Skollagen slås det fast att det:

pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”

I Läroplanen står det:

”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”

rektorska2I Vänersborg, liksom i många andra kommuner, betraktas rektorn istället som en ”vanlig” kommunal chef. Rektorn får därmed en mängd kommunala uppdrag och uppgifter. Det kan handla om att rektorn ska syssla med budgetansvar med rapporter och uppföljning, rehabplaner samt uppföljningsarbete, upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan. Bara för att nämna några saker…

I en årsrapport från Skolinspektionen till regeringen för några år sedan beskrevs det på följande sätt.

skolinspektion”Vi ser i våra granskningar att många huvudmän skapar egna visioner och mål som ligger utanför de nationella uppdraget för skolan. I praktisk handling innebär det att de statliga kraven underordnas den kommunala prioriteringen, vilket får till följd att vissa statliga mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”

Men frågan om rektorernas roll och arbetsuppgifter tycks ligga utanför de kommunala politikernas ansvar. Förändringen av rektorsorganisationen görs nämligen utan beslut i fotbollVM2018nämnden. Men det är väl antagligen delegerat som så mycket annat…

Faktum är att barn- och utbildningsnämnden har fler ärenden på sitt bord. Men de ovan beskrivna ärendena är, om inte de viktigaste, så i varje fall de som engagerar undertecknad bloggare mest.

Det blir nog till att se Sverige mot Sydkorea i efterhand…

Nya fakta om resursfördelning

resursfordelningDen här bloggen är nog bara till för dom som är väldigt intresserade av skolors resursfördelning…

Barn- och utbildningsnämnden (BUN) skulle ju ta beslut om en ny resursfördelningsmodell på det senaste sammanträdet. Jag framförde då en ganska omfattande kritik av den föreslagna modellen. BUN-mötet slutade, under ett visst kaos, med att hela förslaget om en ny resursfördelningsmodell återremitterades för ytterligare utredning. Det var väl egentligen mest på grund av ett inlägg från Christin Slättmyr (S)… (Se ”BUN 19/3 (2): Resursfördelning” och ”Smärre kaos på BUN”.)

skolverket_logga2Skolverket har alldeles nyligen kommit ut med en publikation, ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor”. (Den kan laddas ner här.) Rapporten innehåller en omfattande genomgång av hur likvärdigheten, sett till resultaten i slutet av grundskolan, förändras över tid. Skolverket analyserar bland annat i vilken utsträckning utbildningen kompenserar för elevernas olika förutsättningar. Det gör rapporten genom att undersöka resultaten i slutet av grundskolan i förhållande till elevernas socioekonomiska bakgrund.

Det sammanfattade resultatet av Skolverkets analys är att elevernas socioekonomiska bakgrund har fått en allt större betydelse för elevernas betygsresultat.

  • ”För utlandsfödda elever har den socioekonomiska bakgrunden fått en kraftigt ökad betydelse, samtidigt som den gruppen har vuxit genom ökad invandring. Detta är viktiga förklaringar till den ökade betydelsen för samtliga elever. Utlandsfödda elever har under senare år fått svårare förutsättningar att nå goda skolresultat genom att invandringsåldern stigit (från i genomsnitt 7 till 9 år; min anm) och föräldrarnas socioekonomiska status försämrats.”
  • ”För elever födda i Sverige, både elever med svensk bakgrund och elever med utländsk bakgrund, har den socioekonomiska bakgrunden också fått en ökad betydelse. Men ökningen är betydligt mindre än för utlandsfödda elever.”
  • ”Av de socioekonomiska bakgrundsfaktorerna är det föräldrarnas utbildningsnivå som har den största betydelsen för betygsresultaten, men utbildningsnivåns betydelse har inte ökat över tid. Däremot har föräldrarnas inkomst blivit allt viktigare, och framstår som den centrala förklaringen till den ökade betydelsen av socioekonomisk bakgrund för betygsresultaten. För utlandsfödda elever har även föräldrarnas utbildningsnivå och grad av bidragstagande bidragit till den ökande betydelsen av socioekonomisk bakgrund för skolresultaten.”

Jag tycker att det är viktiga resultat som bör hållas i minnet när Vänersborg utarbetar en ny resursfördelningsmodell.

invandringMan kan naturligtvis också fråga sig om resultaten innebär att svensk skola har blivit sämre på sitt kompensatoriska uppdrag, att skolan inte förmår att stödja elever med sämre förutsättningar lika bra som tidigare. Eller att elevernas förutsättningar, som de har med sig hemifrån, har blivit mer olikartade och gjort det kompensatoriska uppdraget svårare. Skolverket anser att:

”När resultaten delas upp efter elevernas migrationsbakgrund ser vi tydliga tecken på att det senare orsaksförhållandet sannolikt har haft en betydelse.”

Det är antagligen så att de elever och föräldrar som kommer till Sverige idag i högre grad än tidigare kommer från länder med sämre utbildningssystem.

profil2Skolverket ser också att elever i Sverige har blivit alltmer uppdelade mellan skolor utifrån socioekonomisk bakgrund. Verket menar att detta har fått en större betydelse för elevers resultat:

”Elever med samma socioekonomiska bakgrund får i ökande grad högre betyg om de går i en skola med gynnsam socioekonomisk sammansättning jämfört med om de gått i en skola med ogynnsam socioekonomisk sammansättning. Det gäller särskilt för elever med låg socioekonomisk bakgrund.”

Det här sista har kanske inget direkt med en resursfördelningsmodell att göra, men det kanske har en bäring på profilklassers vara eller inte vara…

Skolverket ger för övrigt ut många bra rapporter.

Kategorier:resursfördelning

Smärre kaos på BUN

sammantrade7Jodå, barn- och utbildningsnämnden (BUN) genomförde sitt sammanträde helt enligt planerna. Men de ledamöter som trodde att mötet bara skulle ta två timmar bedrog sig. Sammanträdet slutade inte förrän efter 5 timmar och då var det ändå bara en rast på ynka 20 min…

hangmattaDe flesta ärenden löpte utan några större diskussioner. BUN:s berättelse till personalekonomisk redovisning, budgetuppföljning för februari, plan för intern kontroll 2018, redovisning av nyckeltal, uppsägning av hyreskontrakt (Kumlienskolan) och ett extra ärende om ett tilläggsavtal på de fd BUP-lokalerna på Vänerparken avhandlades i relativt rask takt. (Du kan läsa om de flesta ärendena på bloggen ”BUN 19/3”.)

Ja, till och med punkten ”Information om Budget 2019” gick förhållandevis fort. Här fick ledamöterna dock reda på att förvaltningen har börjat titta på pengapase2besparingar och nedskärningar. Och det beror ju på, som alla vet, att den styrande trojkan bestående av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister (S+C+MP) har röstat igenom budgetramar i kommunstyrelsen som innebär att BUN ska leta besparingar på 6,5 miljoner kr till nästa år.

sparkadDet fanns tre sätt att spara menade förvaltningen, varav de två första i bästa fall ger tillbaka ”lite småpengar”. Och det var att försöka minska kostnaderna för köpta tjänster och minska driftskostnaderna genom effektiviserad organisation. (Hur många gånger har inte organisationen effektiviserats genom åren?) Nä, beskedet från förvaltningen var tydligt – ska BUN spara över 6 miljoner kr så måste personalkostnaderna minska… Med andra ord, personal måste sägas upp.

Ordförande Mats Andersson (C) försäkrade att han inte skulle acceptera några personalnedskärningar. Jag vet inte om ens hans egna ”styressystrar och -bröder” trodde honom. Jag tror inte det. Oppositionens ledamöter gjorde det i varje fall inte…

”Ramarna är förfärliga!”

Sa t ex Tove af Geijerstam (L).

lasar_htvtFörvaltningschefen menade också, efter en fråga av undertecknad, att stora förändringar, som att spara 6,5 milj, måste göras i ett läsårsskifte. En organisation, ex tjänstefördelning, scheman, klassindelningar osv, kan inte ändras mitt under ett läsår. Förvaltningen måste därför noggrant fundera ut hur en besparing på vårterminen 2019 ska kunna genomföras. Det blir otvivelaktigt så, tror jag, att organisationen måste anpassas, krympas, redan under höstterminen 2018… Förvaltningen håller dock på att fundera över frågan. (Se ett vidare resonemang ”Interpellation till Marie Dahlin”.)

Förvaltningen visade hur omöjlig en besparingsuppgift är för nämnden. BUN står inför ökade kostnader nästa år:kostnader

  • ”Fortsatt barn- och elevökning: Fler barn och elever kostar mer; personal, kost, läromedel, skolskjutsar, elevhälsa mm”
  • ”Digitaliseringen”
  • ”Ändrade arbetstidsavtal för lärare”
  • ”Ökad chefstäthet”
  • ”Ökade personal- och hyreskostnader från SBN (samhällsbyggnadsnämnden; min anm) för ‘Framtida kök'”
  • ”Ökade driftskostnader tillfälliga lokalkostnader”

Det kan väl nämnas att av BUN:s totala budget på 760 miljoner kr så går direkt 39% av pengarna till samhällsbyggnadsnämnden för hyror, skolmat etc.

Vi får hoppas att budgetförslaget från S+C+MP röstas ner av kommunfullmäktige i juni. Det blir mer eller mindre katastrof för BUN:s verksamheter annars…

kramarDagens verksamhetsuppföljning handlade om ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”. Den tog en väldig tid. Det haglade frågor till den föredragande tjänstemannen från morgonpigga politiker. Den här verksamhetsuppföljningen ska jag dock inte orda om mer här, den kan eventuellt bli föremål för en egen blogg så småningom. Noteras kan att det var en informationspunkt, det fattades alltså inga beslut.

Och så var det då dagens stora ärende, ett ärende som slutade i ett smärre kaos. Eller rättare sagt, slutet blev nog gott, men det föregicks av ett smärre kaos.

resursfordelningDet handlade om ”ny resursfördelningsmodell”.

Jag skrev i lördags en tämligen lång blogg (se ”Resursfördelning”) där jag utvecklade min syn på resursfördelning och vilka variabler en resursfördelningsmodell borde innehålla. Jag hänvisade till olika skrifter i ämnet och betonade hur viktig frågan är för oss politiker som huvudman för skolan. Utifrån mina tankar hade jag också skrivit ett yrkande på att ärendet skulle återremitteras för att utredas ytterligare. Min bestämda uppfattning var att underlaget till nämnden var alldeles för tunt och otydligt. Modellen saknade också en del, i mitt tycke, viktiga fördelningsgrunder.

Det här kommunicerade jag också på sammanträdet.

Med ”sådär” framgång…

Vilket jag inte riktigt förstår. Tjänstemännen föredrog i och för sig ärendet och svarade på frågor. Och visst kom en del fakta fram som inte fanns med i underlaget. Men det var egentligen inte riktigt bra det heller. Sådana fakta borde ha funnits med från början. (Det fick Ola Wesley (SD) att senare yrka på bordläggning av ärendet.) Och det fanns fortfarande, efter föredragningen, en hel del frågetecken. Men de övriga ledamöterna, i varje fall de flesta, sa sig vara nöjda både med underlag och förslag. Fast det fanns några som var lite tveksamma… Innerst inne typ…

cirkel95Diskussionen kom i mångt och mycket att fokuseras på det så kallade strukturbidraget. Strukturbidraget skulle enligt förslaget vara på 5% av de totala verksamhetspengarna (ungefär 38 milj kr) och användas till en slags ”social resurs” som skulle delas ut till förskolorna och skolorna utifrån föräldrarnas utbildningsbakgrund.

Så långt var det i och för sig oenighet men ändå en viss röd tråd i diskussionerna… Det verkade i varje fall så. Men det var något som inte stämde…

Det blev ajournering. Jag ställde några frågor till några av tjänstemännen. Vad var det som inte stämde med nämndens diskussioner…? Skulle t ex de tidigare extra pengarna till landsbygdsskolorna vara kvar? Nej, fick jag till svar. Det här var ju en ny fördelningsmodell som ersatte den gamla. Hmmm… En facklig representant undrade hur resursfördelningen såg ut i den del av cirkeln (se ovan) som var blå. Hmmm…

Jag framförde naturligtvis detta när sammanträdet återupptogs.

ear2Ordförande Andersson försäkrade mig och nämndens ledamöter om att jag hade fel och hört fel – nämnden skulle bara fatta beslut om de 5%-en, dvs den röda tårtbiten i cirkeldiagrammet. Presidiet, dvs Tove af Geijerstam (L) och Joakim Sjöling (S), höll med Mats Andersson. Den informationen hade presidiet fått på sina träffar. (Varför ska nämndens presidium sitta inne med mer information än nämndens ledamöter?) Därför menade ordförande att mitt yrkande om återremiss inte var korrekt. Skulle jag yrka något, så var det för ett annat förslag, en annan resursfördelningsmodell. Något förvirrad så skrev jag ett sådant yrkande.

Redan nu började ett smärre kaos att utkristallisera sig… Det var något som inte stämde. Och det egna yrkandet kändes inte heller riktigt rätt…

questionChristin Slättmyr (S) kom med en fråga – en fråga som i och för sig utlöste det smärre kaos som hade legat i luften. Men inte desto mindre var helt förlösande.

Slättmyr läste högt ur handlingarna (understrykningen i citatet är min):

”Beslutet om att fastställa ny resursfördelningsmodell ersätter Barn- och ungdomsutskottets beslut 2010-12-13 § 62 samt Barn- och ungdomsnämndens beslut 2011-04-18 § 53.”

Slättmyr undrade om den förra resursfördelningsmodellen, som skulle ersättas, bara var en fördelningsmodell för strukturbidraget…

Och det var den ju inte. Den gamla resursfördelningsmodellen var en modell för hela cirkeln ovan – både detkaos blå och det röda fältet…

Vem hade rätt? Vad gällde? Vad skulle nämnden besluta om? Hela modellen? Bara en del av modellen? Vad pratade nämnden om egentligen?

Smärre kaos…

Bara detta att ingen visste vad som gällde var ju egentligen ett skäl till återremiss…

Ny ajournering.

Förvaltningschefen och ordförande lämnade sammanträdet för att reda ut kaos2vad ärendet egentligen handlade om…

Det smärre kaoset eskalerade…

Efter en stund kom de med svaret…

Svaret var – det handlade om precis det som stod i beslutsförslaget och som Christin Slättmyr hade läst högt. Det handlade om hela resursfördelningsmodellen…

Säga vad man vill om ordförande Mats Andersson, men i vissa lägen är han prestigelös. Han sa direkt att i detta läge, med den nya kunskapen, så var han inte beredd att idag fatta ett beslut om en ny resursfördelningsmodell.

Andersson föreslog en återremiss.

fox_happyOch det var bra. Men några ledamöter blev nog besvikna, de hade ju varit så säkra på sin uppfattning. Andra blev glada, de hade nog varit lite tveksamma hela tiden… Ola Wesley blev glad, det blev ju lite åt bordläggningshållet. Men gladast var nog jag…

Och motiveringen till den av ordförande och sekreterare ganska hastigt ihopskrivna återremissen lyder:

”BUN återremitterar ärendet till FÖRVALTNINGEN med motiveringen att tydliggöra HELA RESURSFÖRDELNINGSMODELLEN SAMT ATT REDOVISA KÄLLHÄNVISNINGAR SAMT REDOGÖRA SKRIFTLIGT VILKA FAKTORER SOM  MAN HAR TAGIT HÄNSYN TILL I DET SOCIAL STRUKTURBIDAGET, MED BELYSNING AV HUR DESSA PÅVERKAR FÖRDELNING.”

Så trots det smärre kaoset så blev slutet gott. Det är värt att lägga ner ordentligt med tid, möda och tankekraft på en bra resursfördelningsmodell.

Och innan nämnden åtskildes så föreslog också förvaltningschefen att nämnden skulle avsätta en dialogdag för att få tillfälle att diskutera resursfördelningsmodellen ordentligt…

BUN 19/3 (2): Resursfördelning

På måndag har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det skrev jag om i torsdags. (Se ”BUN 19/3”.) Jag sparade ett ärende, nämligen ”Ny resursfördelningsmodell från 2019”.

resursfordelningResursfördelning handlar om hur ekonomiska resurser fördelas till förskolor och grundskolor. Det är en oerhört väsentlig fråga för huvudmannen, dvs politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Men det är inte så enkelt, det är inte bara att dividera summan pengar med antalet elever.

Skolverket skriver:

”Kommunernas resursfördelning till skolan är ett medel för att nå målet att alla elever ska få tillgång till en likvärdig utbildning av god kvalitet. Det betyder attelever_many resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”

Olika elever har olika behov och förutsättningar. Och man skulle också kunna säga att olika skolor har olika förutsättningar.

BUN:s nuvarande resursfördelningsmodell har varit i bruk sedan 2011 och det är av naturliga skäl läge att titta på den igen. Tyvärr framgår det inte av handlingarna hur modellen har fungerat, vad som ha varit bra och vad som har varit mindre bra. Om man studerar kunskapsresultaten så ser man emellertid att kommunen har misslyckats med likvärdigheten. Det råder stora skillnader mellan skolor och inom skolor. Dessutom är ju kunskapsresultaten oerhört låga i Vänersborgs kommunala skolor jämfört med skolor i andra kommuner.

no_money3Det är naturligtvis svårt med en bra resursfördelningsmodell om den totala summan pengar som avsätts till förskolor och grundskolor är för liten från början. Då blir ju en fördelning fel hur man än gör. Och frågan är om inte det är på det viset i Vänersborg…

skollagenSkollagen är tydlig. Så här står det om elevernas olika förutsättningar och behov (3 kap 3 §):

”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”

Eller (3 kap 5a §):

”…[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”

Och till sist, om det ändå befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (8 §):

”ska detta anmälas till rektorn. … Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.”

orderDenna paragraf avslutas med ett ytterst kraftfullt krav:

”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Och Skollagen är en lag, och ingen rekommendation…

”Ska han eller hon…”

Det står inte ”om kommunen har pengar så ska han eller hon…”

Jag undrar om alla rektorer och pedagoger anser att dessa paragrafer i Skollagen följs av Vänersborgs kommun… Jag tror inte att många av dem anser att de har tillräckligt med ekonomiska resurser…

vbg_loggaDet är nog så i Vänersborg, precis som i många andra kommuner, att (som Ernst & Young skriver):

”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”

Resursfördelningen i landets kommuner ser ut på olika sätt. Det finns ingen ”perfekt mall” som kan tillämpas överallt. Däremot har Skolverket gett ut en skrift med tankar om resursfördelning (se här). Det har också SKL (Sveriges kommuner och landsting) gjort (se här) och även revisionsföretaget Ernst & Young (se här). (När jag citerar så är dessa skrifter mina källor.) Det kan väl också nämnas att kommunens revisorer, med hjälp av PWC, det andra revisionsföretaget, har tittat på resursfördelningen i Vänersborg.

Det finns en del att lära sig av dessa rapporter.

revrappBUN15PWC skrev i januari 2015 följande om Vänersborg i sin granskningsrapport:

”Vår samlade bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att resursfördelningssystemet är ändamålsenligt.”

PWC grundade sig på att granskningen:

”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”

teacher_mathResursfördelning handlar alltså om att alla elever ska ha lika tillgång till utbildning och dels om lika kvalitet på utbildningen.

Det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till när kommunen ska fördela resurserna mellan förskolor och, i synnerhet, skolor.

För det första måste en resursfördelning naturligtvis utgå från antalet elever på varje skola. Och grunden är att det måste finnas resurser till en organisation där en lärare har en klass, på exempelvis 25 elever. Om det är färre i en årskurs på en skola, t ex 20 elever, så måste ändå skolan få så mycket pengar att en lärare kan ha denna klass. Redan här så ser man att det inte går att ”dela lika” enbart genom att varje elev får en peng. Det måste också utgå resurser utifrån antalet klasser. Det här är särskilt viktigt för små skolor på landsbygden. De har oftast fördyrande förutsättningar som måste ingå i en resursfördelningsmodell.

Sedan kommer ytterligare aspekter på resursfördelning och likvärdighet.

skl_loggaSKL skriver:

”utbildningen ska vara kompenserande och uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Skolverket skriver:

”resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”

Det behövs med andra ord en socioekonomisk fördelning. Och det ingår flera variabler i denna socioekonomiska resursfördelning.

parents2Föräldrarnas utbildning är den första. Föräldrarnas utbildningsbakgrund har ett mycket starkt samband med elevernas resultat. Till och med starkare än elevernas migrationsbakgrund. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju större sannolikhet (rent statistiskt) är det för att eleverna ska få bra skolresultat.

flyktingbarnMigrationsbakgrunden är den andra viktiga variabeln. Givetvis har det med språket att göra. Och då är det naturligtvis så att det är svårare med det svenska språket om man kommer från t ex Somalia än från Norge. Men forskningen har också visat att det inte är svårare för elever med utländsk bakgrund att klara skolan när de har bott i Sverige i minst sju år, i varje fall inte om de för övrigt har samma förutsättningar som elever med svensk bakgrund. Det är följaktligen viktigt att ta hänsyn till hur nyligen eleven kommit tillflicka_pojke Sverige – och vid vilken ålder.

Den tredje variabeln är kön. Det är helt enkelt på det sättet att det är fler pojkar än flickor som inte uppnår kunskapskraven.

pengar40Den fjärde variabeln är förekomsten av försörjningsstöd i familjen. Det kan låta kontroversiellt men SKL skriver att det i denna grupp ofta finns elever som upplevt krig och flykt och som har en ofullständig skolgång bakom sig. I denna grupp finns också elever som på andra sätt upplever stora påfrestningar i sina familjer.

Det finns ännu fler variabler, t ex familjesammansättning och hur socioekonomiskt homogen elevsammansättningen är på en skola, men de ovanstående punkterna är de viktigaste.

betyg3Till sist måste kommunen naturligtvis se till resultaten på nationella prov och betygsresultaten. Självklart. I slutbetygen ges ju en total information, ett verkligt slutomdöme, på en skolas framgångar respektive misslyckanden.

Ernst & Young, SKL och andra anser att en skolas kunskapsresultat ska vara med som en variabel i resursfördelningen, dvs en skola med sämre resultat ska få mer resurser än en med bättre. Det tycker jag också, det är självklart. Och jag tror att det också är detta som revisorerna i Vänersborg menar, fast det inte uttrycks helt klart i rapporten (se ovan).

pwcRevisorerna och PWC skrev att BUN:

”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”

Och ska:

”överväga att få med enheternas resultat i modellen.”

skolverket_logga2Även Skolverket 2009 tar upp detta och Skolverket ser det lite som den centrala ”missen” i kommunernas resursfördelning:

”Många kommuner har inte tagit reda på hur resurserna används och man har inte en modell för resursfördelningen grundad i uppföljnings- ochutropstecken_tva utvärderingsresultat.”

Kunskapsresultaten måste vara med i en resursfördelningsmodell.

Det här med resursfördelning är inte helt enkelt. Och det är naturligtvis därför som det skrivs och granskas så mycket… Men en sak som jag noterar i samtliga granskningar, tips, riktlinjer och förslag om resursfördelning – det är hur lite man litar på professionen…

Jag har i denna blogg utvecklat vad en resursfördelningsmodell måste beakta – och finna bra lösningar på. Det förslag till resursfördelningsmodell som BUN har på sitt bord på måndag uppfyller inte detta. Jag kommer därför att begära en återremiss. Det är bättre att låta den nuvarande modellen gälla i ett år till och arbeta fram en riktigt bra modell än anta en modell som är mindre bra…

BUN: Öppettider och resursfördelning

7 oktober, 2015 Lämna en kommentar

Kommande måndag, den 12 oktober, har barn- och utbildningsnämnden sammanträde. Jag har beskrivit ett antal ärenden tidigare (se ”Ny förskola – eller Vänerparken?” och ”BUN 12 okt”) och nu tänkte jag redogöra för de övriga – om öppettider och resursfördelning.

open2Öppettiderna i förskola och fritidshem har diskuterats en del de senaste åren. Och det är ett stort tryck på BUN och dess förvaltning att utöka öppettiderna i förskola och fritidshem. I kommunens mål- och resursplan står det också att öppettider i förskola och fritidshem i större utsträckning ska möta vårdnadshavares önskemål.

Många föräldrar har annorlunda arbetstider än tidigare och många reser dessutom allt längre till och från sitt arbete, eller sina studier. Dessutom hoppas ju Vänersborgs kommun att fler som till exempel arbetar på annan ort, som Göteborg, ska flytta till Vänersborg. En förutsättning för att människor ska kunna bo i Vänersborg och arbeta i Göteborg är att förskola och fritidshem har längre öppettider.

paragraphe2I Skollagen står det (8 kap, 5§), och det är ganska ”raka rör”:

”Barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.”

Motsvarande paragraf finns också för fritidshem. (Se Skollagen 14 kap, 5§.)

Förvaltningen föreslår att öppettiderna i förskola och fritidshem utökas till 06.00-17.30, dvs 11 timmar och 30 minuter.

fundersamDet här är dock inte oproblematiskt. Jag citerar från nämndens underlag:

”En utökad service till vårdnadshavare får som konsekvens att personaltätheten under dagen då flest antal barn är i verksamheten blir lägre.”

Eftersom barn och elever inte ska ställas mot varandra, dvs andra barn och elever ska inte behöva betala för de andra barnen och eleverna med lägre service, så kostar detta förslag enligt beräkningarna 1 miljon kronor extra.

För Vänsterpartiet är detta en självklar ståndpunkt och därmed bör också beslutet om att utöka öppettiderna också följas av en begäran om mer pengar. Det här är en angelägenhet för hela Vänersborg och inte bara för BUN. Man skulle också kunna se det som att utökade öppettider förmodligen innebär att vårdnadshavare med långa resor kan behålla sina arbeten och att skatteintäkterna till kommunen därmed kan komma att öka.

Det är ett bra beslutsförslag som ligger framlagt för nämnden.

resursfordelningFrågan om hur ekonomiska resurser fördelas till förskolor och grundskolor är en oerhört väsentlig fråga för huvudmannen, dvs politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige.

Det handlar alltså om resursfördelning.

Skollagen förutsätter att grundskolan och förskolan får de ekonomiska förutsättningar som krävs för att undervisningen kan organiseras och genomföras på ett sådant sätt så att varje elev får möjlighet att utvecklas så långt som möjligt.

Skollagen (2 kap 8a §):

”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Det är i det här sammanhanget viktigt för huvudmannen att veta att eleverna har ”olika förutsättningar och behov” och att det därför är omöjligt att utgå från att varje elev, och därmed skola, ska få exakt lika mycket resurser. Det här är både en svårighet och en utmaning för huvudmannen.

pwcI våras granskade PWC, på uppdrag av de kommunala revisorerna, resursfördelningen inom grundskolan i Vänersborg. Nämnden behandlade granskningsrapporten i april.

Innan jag går vidare vill jag nämna att jag tidigare har skrivit en särskild blogg om PWC:s granskning (se ”Tankar om resursfördelning”). Då noterade jag att PWC inte hade med en studie av revisionsföretaget Ernst & Young om den kommunala resursfördelningen till grundskolan, ”Kan resursfördelningen lösa skolkrisen?”, i sin källförteckning. Vilket antydde att PWC inte hade läst denna. Det hade jag gjort och jag hade också redogjort för den i en blogg på hösten 2014 (se ”Resursfördelningen i grundskolan”).

Nog om det.

Revisorerna i PWC kom i sin granskningsrapport fram till att:

”Vår samlade bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att resursfördelningssystemet är ändamålsenligt.”

PWC grundade sig på att granskningen:

”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”

revisor2Jag vet inte riktigt vad revisorerna menade i det här fallet. Det är ju faktiskt så att Vänersborg fördelar den ”sociala resursen” utifrån just socioekonomiska faktorer. Kanske tyckte revisorerna att det ”saknades” vissa faktorer i beräkningen. Kanske tyckte revisorerna att den sociala resursen helt enkelt var för liten. Revisorerna skrev:

”Det belopp som kommunen omfördelar via den socioekonomiska tilldelningen ligger runt ca 6 %, vilket är relativt lågt sett till ett nationellt perspektiv.”

Hur som helst så mynnade revisorsrapporten ut i två rekommendationer till kommunen:

  • ”Fortsätta att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet för att starkare kunna koppla resurserna till de mål som kommunen vill uppnå.”
  • ”Kontinuerligt utvärdera och vid behov justera resursfördelningsmodellen för att på ett effektivt sätt rikta insatser för att stärka likvärdigheten”

Det sistnämnda kan naturligtvis tolkas som att likvärdigheten inte var typ optimal.

handslagNär barn- och utbildningsnämnden behandlade granskningsrapporten så sa nämnden att den:

”instämmer i allt väsentligt som framförs i rapporten.”

Och sedan skulle också en arbetsgrupp tillsättas:

”för att göra en genomlysning av innevarande resursfördelningsmodell.”

På måndag ska BUN få en redovisning av denna genomlysning. Ärendet heter ”utvärdering av resursfördelningsmodell inom grundskolan åk 1-9”. (Hela underlaget för BUN:s sammanträde kan laddas ner här.)

En arbetsgrupp inom förvaltningen har alltså utvärderat resursfördelningsmodellen. Gruppen har också haft i uppdrag att titta på resurstilldelningen. Vilket är bra, eftersom det är en intressant fråga hur man fördelar resurser på ett bra sätt, särskilt om de är för små från början…

teacher_bunJag reagerar dock direkt på att arbetsgruppen ”bara” har bestått av förvaltningschef, verksamhetschef, utvecklingsledare samt ekonomer. Jag saknar naturligtvis rektorer i gruppen. Och kanske till och med folk från ”golvet”, dvs pedagoger.

När jag läser arbetsgruppens utvärdering, så måste jag säga att jag inte riktigt känner igen mig i frågeställningarna. Jag ser inte att utvärderingen tittar på det som PWC och revisorerna ville. Som jag ser det är inte heller utvärderingen någon egentlig genomlysning av resursfördelningsmodellen.

Det kan möjligtvis bero på att nämnden inte verkar ha fått allt det material som arbetsgruppen har arbetat fram. Jag vet inte säkert. Å andra sidan är ju resursfördelningen något som verkligen angår huvudmannen, dvs nämnden, och kommunfullmäktige, så det vore konstigt om inte allt fanns med.

genomlysaJag skrev till förvaltningen och frågade. Jag fick svaret att syftet med denna utvärdering är att genomlysa innevarande resursfördelningsmodell och att det är en första del i arbetet med översyn av resursfördelningsmodellen.

OK, då förstår jag. Men jag förstår ändå inte. Varför denna uppdelning?

I föreliggande genomlysning står det knappt ett ord om resurstilldelningen, som ju var ett av uppdragen. När det gäller det systematiska kvalitetsarbetet som enligt revisorerna skulle utvecklas skriver arbetsgruppen bara:

”Genom det systematiska kvalitetsarbetet bör det vara möjligt att identifiera skolor, ämnen och kanske till och med lärare som behöver extra stöd för att eleverna ska få möjlighet att uppnå målen.”

Arbetsgruppen tar inte alls upp hur denna identifiering ska gå till eller hur resurserna kan kopplas till de mål som kommunen vill uppnå. Som revisorerna efterlyste. Eller till de statliga styrdokumenten…

Men detta kan ju i och för sig komma i nästa del.

När det gäller revisorernas önskan att ”justera resursfördelningsmodellen för att på ett effektivt sätt rikta insatser för att stärka likvärdigheten” så skriver arbetsgruppen endast:

”Arbetsgruppen har även belyst att man borde väga in mer analys av nuvarande resursfördelningsmodell innan förändringar genomförs”

Det låter nästan på skrivningen att det kanske kommer en del 1B… Innan del 2. Jag tror dock inte att revisorerna, eller nämnden, är helt tillfreds med detta ”svar”.

utvarderaMen visst tar utvärderingen upp en del viktiga aspekter. Även om det kanske inte var det som revisorerna efterlyste i sin granskning. Det står till exempel, och detta är den enda gång resurstilldelning nämns:

”Vänersborgs kommun har en budgettilldelning som avser kalenderår medan grundskolan organiserar sig och planerar utifrån läsåret, höstterminen och vårterminen.”

Det är naturligtvis en självklarhet, som kanske tål att upprepas. Dock inte för nämndens ledamöter som jag tror inser detta, men för kommunfullmäktiges. Det verkar ofta som att det är ett oöverstigligt problem för många i fullmäktige att förstå.

organisationI utvärderingen står det vidare:

”Organisationen på skolenheten är en avgörande faktor. Med organisation menas hur enheten har möjlighet att dela in sig i klasstorlekar, hur många paralleller skolenheten kan ha, d.v.s. antal klasser i samma årskurs.”

Utvärderingen ger några exempel på det här sistnämnda:

”Antal paralleller påverkar hur skolenheten kan organisera olika ämnen, som slöjd, hemkunskap o.d. Skolor som enbart har en klass per årskurs kostar mer att driva än de skolor som har 2-3 årskurser per klass. Likaså uppstår skillnad i kostnader för en enparallellig skolenhet med många elever i den enda klassen jämfört med den med få elever i den enda klassen.”

Det här är väl också tämligen självklart. Men vad leder detta till? Vad blir slutsatsen när det gäller Vänersborgs resursfördelningsmodell? Det svarar inte utvärderingen på.

reageraJag reagerar också för en liten detalj, när olika ämnen i skolan nämns i ett sådant här formellt sammanhang, så bör dessa ämnen benämnas med sina riktiga och fullständiga namn…

Resten av utvärderingen beskriver i stort sett hur det fungerar i Vänersborg. Den enda ”analysen” är väl egentligen bara när utvärderingen hänvisar till två rapporter om nödvändigheten i en resursfördelningsmodell att ta reda på vad ökade resurser resulterar i.

En rapport från Skolverket 2009 (se här) tar upp en annan aspekt, som Skolverket ser lite som den centrala ”missen” i kommunernas resursfördelning:

”Många kommuner har inte tagit reda på hur resurserna används och man har inte en modell för resursfördelningen grundad i uppföljnings- och utvärderingsresultat.”

Detta följs inte upp i analysen. Genomlysningen behandlar inte frågor som, hur ska resurserna användas effektivt?, hur ska elevresultat kontra tilldelade resurser utvärderas? eller hur ska elevresultaten infogas i Vänersborgs resursfördelningsmodell?1

Men så var det detta med att föreliggande utvärdering bara är första delen. Mina funderingar kanske besvaras i kommande del.

Sedan tycker jag att det är ganska anmärkningsvärt att det inte finns några referenser till Skollagen i arbetsgruppens utvärdering. Redan i denna del. Skollagen är ju den lag som ligger till grund för hela grundskolans verksamhet. Och det finns mängder av paragrafer som är av stor betydelse i en resursfördelningsmodell. Och då tänker jag inte bara på det som anfördes tidigare, att

”kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

skollagenJag tänker också på vad Skollagen säger om elevernas olika förutsättningar och behov (3 kap 3 §):

”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”

Eller (3 kap 5a §):

”…[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”

Och till sist, om det ändå befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (8 §):

”ska detta anmälas till rektorn. … Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.”

duDenna paragraf avslutas med ett ytterst kraftfullt krav:

”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Skollagen är ju som bekant en lag som ska följas. Och därför anser jag nog att den borde utgöra en utgångspunkt för en analys och diskussion kring resursfördelningen.

Resursfördelning är en oerhört viktig uppgift för barn- och utbildningsnämnden. Nämnden måste säkerställa att ”resursfördelningssystemet är ändamålsenligt” (för att citera revisorerna) och att det följer Skollagen. Resursfördelningen är ju också, faktiskt, det viktigaste instrumentet för huvudmannen att politiskt styra skolan.

Det är min bestämda övertygelse att resursfördelningsmodellen i Vänersborg är i behov av en översyn – och en ”uppdatering”. Resurserna måste kopplas starkare till målen och insatserna måste på ett effektivt sätt stärka likvärdigheten. Precis som revisorerna har påpekat.

Det är grannlaga uppgift att konstruera en bra resursfördelningsmodell. Men det finns inga genvägar. Jag väntar med spänning på fortsättningen.

Tankar om resursfördelning

22 mars, 2015 2 kommentarer

osakerFör varje vecka som rullar på utan att det händer något, så ökar osäkerheten på kommunens skolor och förskolor. Hur många tjänster blir det på vår enhet? Hur stora klasser blir det? Hur stora blir barngrupperna? Hur många speciallärare kan vi anställa? Vad ska vi planera och organisera för? Vad tänker politikerna hitta på? Hur tänker politikerna?

Tänker politikerna…??

ttela21mars_2

Osäkerheten tycks vara stor också på politiskt håll. Det visas bland annat i den artikel som TTELA hade igår lördag (se här).

Det tycks som att inga politiker vill ta i resursfrågan. Barn- och Utbildningsnämnden sa i januari att den ville ha mer pengar för att klara verksamheten 2015 – och skickade sin begäran uppåt i hierarkin. Ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) fick stora skälvan när de fick BUN:s krav på mer pengar och bollade tillbaka frågan till BUN – med ett knippe helt meningslösa frågor. Då fick en majoritet i BUN (inte alla) i sin tur en ännu större skälva – och vågade varken fatta ett eget beslut eller skicka tillbaka frågan till KSAU med ett bestämt krav på svarte_pettermer pengar. Alltså bollade nämnden frågan vidare till sina tjänstemän. Som, så att säga, får sitta med ”Svarte Petter”. (Se ”Spara? Spara! Spara?”.)

Och tiden går. Och höstterminen närmar sig. Med ett nytt läsår.

Fast jag vet inte om långbänken beror på osäkerhet egentligen. Det är nog så att många tongivande krafter i de styrande betongpartierna helt enkelt inte vill ge skolan mer pengar. Vad det beror på, det vet jag inte riktigt. Kanske okunskap?

För att belysa skolfrågan ytterligare (i onsdags redogjorde jag för skolresultaten, se här) tänkte jag idag redovisa vad kommunens revisorer har skrivit om Barn- och Utbildningsnämndens resursfördelningssystem. Även om det inte är särskilt mycket ”matnyttigt”… (Jag bör kanske tillägga, det är nog viktigt, att kommunens förtroendevalda revisorer anlitade professionella revisorer som skrev rapporten nedan. De litar på inköpt kompetens från PriceWaterhouseCooper (PWC).)

revrappBUN15Revisorerna lämnade i januari i år en rapport som heter ”Granskning av resursfördelning”. Den ska Barn- och Utbildningsnämnden svara på senast den 12 maj, men rapporten har ännu inte behandlats.

Resursfördelning handlar om hur kommunen fördelar de ekonomiska resurserna till de olika skolorna. Och här hittar vi direkt en avgörande svaghet i revisorernas granskning. Revisorerna tittar nämligen inte på den totala summa pengar som kommunen avsätter till grundskolan – revisorerna tittar bara på fördelningen av de pengar som finns. Men hur fördelar man resurserna på ett bra sätt, om resurserna är för små från början?

Det står ju faktiskt i Skollagen (2 kap 8a §):behov2

”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Och jag vill återigen betona, precis som jag har gjort så många gånger förr, att Skollagen är en lag – och lagar väljer man inte om man vill följa eller inte…

”…efter barnens och elevernas … behov.”

Och revisorerna skriver faktiskt själva i rapporten, dock utan att då gå vidare i resonemanget, att kommunen ansvarar för att målen kan nås:

”genom att tillföra de organisatoriska och ekonomiska resurser som krävs.”

eyrapportRevisionsföretaget Ernst & Young publicerade förra året en studie om den kommunala resursfördelningen till grundskolan, ”Kan resursfördelningen lösa skolkrisen?”. (Kan laddas ner här.) Den här har tyvärr inte Vänersborgs revisorer med i sin källförteckning, vilket väl tyder på att de inte har läst den.

Ernst & Young är kritiska till kommunernas sätt att hantera resursfördelningen. Ernst & Young skriver:

”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”

Det är bara att konstatera, det här känner vi igen från Vänersborg… Ekonomin först, eleverna sedan.

Ernst & Young är kritiska också mot de ansvariga skolnämnderna:

”först beräknas den tillgängliga resursramen och därefter fastställs vilka behov som kan hanteras inom den givna ramen. … nämnden utgår också från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”

revisor2Vänersborgs revisorer borde nog ha kollat upp den totala resurstilldelningen i sin rapport om resursfördelning tycker jag. Särskilt som det på ett ställe står i rapporten att:

”Under intervjuerna framkommer att behoven av resurspersoner och specialpedagoger är större än de resurser som fördelas centralt.”

Som sagt, Vänersborgs revisorer har bara studerat resursfördelningen utifrån de resurser som BUN är tilldelade. Men även i detta arbete så tycker jag inte riktigt att revisorerna når ”ända fram”. Revisorerna tycks inte riktigt ha Skollagen klar för sig.

Skollagens 3:e kapitel handlar om barns och elevers utveckling mot målen. Här står det tydligt vad som gäller – och som kan kopplas direkt till resurser och resursfördelning.

”3 § Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”lagbok2

Det här är också lag! Det är Skollagen som citeras. Även om Skolverket i rapporter har visat att de flesta kommunpolitiker uppfattar paragrafen som en önskan, en vision… Men det är fel. Det är, som sagt, en lag!

Vad denna lagparagraf har för återverkningar och konsekvenser på resurserna och resursfördelningen tar inte revisorerna upp.

kunskap2Det kan på olika sätt framkomma, för att använda Skollagens formuleringar, att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås… (31,7% på Dalboskolan och 28,8% på den Centrala skolenheten hade inte betyg i alla ämnen när de gick ur 9:an våren 2014.) Då säger Skollagen följande:

”5 a § …ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”

Det här är ”steg 1” och det ska elevens lärare göra inom ramen för sin ordinarie undervisning. Det kostar således inte kommunen något. Å andra sidan, om det går 26-30 elever i en klass så är det kanske inte så svårt att föreställa sig att detta inte är helt enkelt för den enskilde läraren. Om lärarnas arbetstid dessutom ska användas till rastvakter, föräldrakontakter, dokumentation, möten etc så ökar ju inte direkt förutsättningarna för lärarna att göra ett så bra arbete som Skollagen kräver.

StampelklockaOch när lärarna i Vänersborg i stället har en arbetsgivare som överhuvudtaget inte litar på att de lägger ner tid på sitt arbete utan måste kontrollera det med en stämpelklocka så blir naturligtvis förutsättningarna än sämre…

Det finns emellertid många kommuner i Sverige som är välvilliga och positiva och som ger pedagogerna så bra förutsättningar som möjligt för att klara denna uppgift. Det vore kanske något att tänka på i Vänersborg också…

Men. Om det ändå befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, trots att stöd har getts i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, så (8 §)

”ska detta anmälas till rektorn. … Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.”

orderNotera att paragrafen också talar om ”andra svårigheter” än i lärandet. Paragrafen avslutas med ett ytterst kraftfullt krav:

”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Det här är Skollagen – fortfarande en lag! Det står inte typ ”om kommunen har råd”… Det står:

”… ska han eller hon ges sådant stöd.”

I paragrafen som följer (9 §) står det att ett åtgärdsprogram ska utarbetas för varje elev som ska ges särskilt stöd.

Revisorerna för inga resonemang kring ovanstående.

slutsatsVad skriver kommunens revisorer om då? När revisorerna granskar resursfördelningen i Vänersborg så kommer de till slutsatsen att:

”Vår samlade bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att resursfördelningssystemet är ändamålsenligt.”

Det är ju en intressant slutsats. Revisorerna grundar sig på att granskningen:

”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”

Jag vet inte riktigt hur revisorerna tänker. Det är ju faktiskt så att Vänersborg fördelar den ”sociala resursen” utifrån just socioekonomiska faktorer. Det beskriver ju revisorerna själva i sin rapport. De skriver:

”Grunderna för resursfördelningen bedöms vara rimliga.”

Kanske tycker revisorerna att den sociala resursen helt enkelt är för liten. Revisorerna skriver:

”Det belopp som kommunen omfördelar via den socioekonomiska tilldelningen ligger runt ca 6 %, vilket är relativt lågt sett till ett nationellt perspektiv.”

Hur som helst, hela revisorsrapporten mynnar ut i två rekommendationer till kommunen:

  • ”Fortsätta att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet för att starkare kunna koppla resurserna till de mål som kommunen vill uppnå.
  • Kontinuerligt utvärdera och vid behov justera resursfördelningsmodellen för att på ett effektivt sätt rikta insatser för att stärka likvärdigheten”

”Mål som kommunen vill uppnå”? Kommunen? Det handlar ju om att uppfylla Skollagen!

Och detta är väl lättare sagt än gjort… Revisorerna ger inga exempel på konkreta metoder eller modeller varken på hur resurserna ska kopplas till målen eller hur insatserna ska bli effektivare.

skl_rapportDet har dock Sveriges Kommuner och Landsting (=SKL) gjort. SKL har gett ut en skrift om hur kommunerna, som alltså är skolans huvudmän, kan tackla problemet med resursfördelningen. Skriften heter ”Socioekonomisk resursfördelning till skolor” och kom ut i juni 2014. (Du kan hämta skriften här.) (Den finns inte heller med i revisorernas källförteckning.)

Det är en intressant och lärorik läsning om hur huvudmannen kan och bör tänka för att förbättra resursfördelningen och likvärdigheten mellan skolorna. Jag refererade till skriften i en blogg förra året (”Resursfördelningen i grundskolan”).

En resursfördelning måste naturligtvis utgå från antalet elever på varje skola. Och grunden är att det måste finnas resurser till en organisation där en lärare har en klass, på exempelvis max 25 elever. Om det är färre i en årskurs på en skola, t ex 20 elever, så måste ändå skolan få så mycket pengar att en lärare kan ha denna klass. Redan här så ser man att det inte går att ”dela lika” enbart genom att varje elev får en peng. Det måste också utgå resurser utifrån antalet klasser. Här bör nämnden, tycker jag, besluta om ett delningstal.

Och naturligtvis måste det finnas en social resurs på det sätt som Vänersborg redan har.

”Social resurs fördelas efter andel föräldrar som inte har eftergymnasial utbildning och andel föräldrar där bägge föräldrarna har utomnordisk bakgrund eller elever är födda utomlands.”

slacka_brandDet är nödvändigt med en social resurs. Elever med utländsk bakgrund eller med föräldrar med låg utbildningsbakgrund har genomsnittligt sämre studieresultat i den svenska skolan. För dessa måste skolan fungera kompensatorisk. Det handlar om att förebygga istället för att släcka bränder.

Skolinspektionen, E&Y, SKL och andra anser också att en skolas kunskapsresultat ska vara med som en variabel i resursfördelningen, dvs en skola med sämre resultat får mer resurs än en med bättre. Det tycker jag också, det är självklart. Och jag tror att det också är detta som revisorerna i Vänersborg menar, fast det inte uttrycks helt klart i rapporten. Revisorerna skriver att BUN ska:

”överväga att få med enheternas resultat i modellen.”

Det här med resursfördelning är således inte helt enkelt. Det finns massor med variabler. Och det är väl därför som det skrivs och granskas så mycket… Men det som jag saknar i samtliga granskningar, tips, riktlinjer och förslag om resursfördelningen – det är att ingen litar på professionen!

Men det kanske beror på att pedagogerna ser alla behov, och det blir dyrt för kommunerna. Alltför dyrt. De vill ju ibland använda pengarna till att sätta typ sin kommun på kartan. Genom att t ex bygga arenor…

teacherMin bestämda uppfattning är att det är pedagogerna själva som kan dessa frågor bäst.

Jag har en idé om att antalet åtgärdsprogram på varje skola skulle kunna vara den viktigaste variabeln vid resursfördelningen. Åtgärdsprogram upprättas ju, av professionen, om en elev är i behov av särskilt stöd – när extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen inte räcker till. Det är ju då skolan behöver sätta in särskilda åtgärder – som kostar ”extra” pengar. En skola som har många åtgärdsprogram behöver mer resurser än en skola med färre.

Sedan borde det naturligtvis finns en del pengar kvar för att ha till det särskilda stöd som beslutas under pågående läsår.

Tillsammans med en social resurs skulle detta bli som att både förebygga och släcka bränder.

Det här med resursfördelning är alltså både en komplicerad och svårlöst fråga, men jag tror att när man väl har upprättat en fungerande modell så går den att använda i ganska många år. Men som sagt, revisorsrapporten har fortfarande inte behandlats av nämnden, trots att rapporten kom i januari. Och det innebär att inga förändringar sker av resursfördelningsmodellen inför kommande läsår. Eller inom överskådlig tid.

Som det ser ut nu, så lär det inte heller finnas speciellt mycket resurser att fördela för Barn- och Utbildningsnämnden…

Resursfördelningen i grundskolan

25 september, 2014 1 kommentar

pengar4De flesta skolor i Vänersborg fungerar bra. Det är i varje fall det intryck som en ledamot i Barn- och Ungdomsnämnden får efter information från tjänstemännen i förvaltningen. Och det har jag ingen som helst anledning att betvivla. Däremot har skolorna olika bra resultat och skillnaderna mellan skolorna tenderar dessutom att öka. Det är framför allt några skolor som sticker ut i negativ mening.

Det här är egentligen inget specifikt ”vänersborgsproblem”, utan något som kan ses över hela landet. Olika skolor i samma kommun har olika bra resultat.

Revisionsföretaget Ernst & Young publicerade tidigare i år en studie om den kommunala resursfördelningen till grundskolan, ”Kan resursfördelningen lösa skolkrisen?”. (Kan laddas ner här.) Bakgrunden till undersökningen var inte bara de sjunkande resultaten i skolan jämfört med andra länder, utan framför allt en ändring och ett förtydligande i Skollagen (2 kap 8a§) som har med denna utveckling att göra:

”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Ernst & Young är kritiska till kommunernas sätt att hantera resursfördelningen. Ernst & Young skriver:

Untitled, 5/5/05, 2:49 PM,  8C, 3508x4428 (432+1053), 75%, Better Push 6,  1/20 s, R72.4, G64.4, B85.9”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”

Det är bara att konstatera, det här känner vi igen från Vänersborg… Ekonomin först, eleverna sedan. Under socialdemokraternas och centerpartiets styre 2006-2010 gick kommunfullmäktige faktiskt ännu ett steg längre – när kommunen behövde pengar till annat, som ansågs viktigare, typ arena och sånt, skar man helt enkelt ned på resurserna till grundskolan. Bortåt 40 milj kr.

Ernst & Young är kritiska också mot de ansvariga skolnämnderna:

”först beräknas den tillgängliga resursramen och därefter fastställs vilka behov som kan hanteras inom den givna ramen. … nämnden utgår också från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”

Och så är det. Även om nämnden har svårt att göra annorlunda – den har ju de pengar den har. Å andra sidan så finns Skollagen (3 kap 8§)…

resursperson”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Och Skollagen är en lag, och ingen rekommendation…

”Ska han eller hon…”

Det står inte ”om kommunen har pengar så ska han eller hon…”

Ernst & Young drar en tredje slutsats utifrån sin undersökning:

”De skolor som har stora behov får ofta ett tillägg utifrån socioekonomiska faktorer, men rektorns dilemma är att tillägget inte upplevs som tillräckligt.”

Finns det någon rektor i Vänersborg som inte håller med?

Ernst & Young avslutar med att framhålla skolans betydelse och vikten av resursfördelningen:

”Om kommunernas resursfördelning ska kunna bidra till att lösa skolkrisen ser vi behov av att lyfta diskussionen till kommunfullmäktigenivå. Här finns möjligheter till att se satsningar på skolan som en form av social investering. En fullgången skolgång är den vaccination som samhället kan ge en individ mot framtida utslagning, vilket bör betänkas när prioriteringar görs.”

Det är egentligen ord och inga visor från revisionsföretaget. Och skolans problem är politikernas problem. Och i första hand kommunpolitikernas problem. Fast det visste vi väl… Det är ju kommunen som är huvudman för grundskolan.

skl_loggaMed anledning av förändringen av Skollagen, och kanske också rapporten från Ernst & Young, så har Sveriges Kommuner och Landsting (=SKL) gett ut en skrift om hur kommunerna, som alltså är skolans huvudmän, kan tackla problemet med resursfördelningen. Skriften heter ”Socioekonomisk resursfördelning till skolor” och kom ut i juni i år. (Du kan hämta skriften här.)

Det är en intressant och lärorik läsning om hur huvudmannen kan och bör tänka för att förbättra resursfördelningen och likvärdigheten mellan skolorna.

Barn- och Ungdomsnämnden har vid flera tillfällen diskuterat resursfördelningen mellan skolorna i kommunen, bland annat efter att ha fått kritik från Skolinspektionen. Det nuvarande resursfördelningssystemet, som är oerhört luddigt, snällt sagt, antogs av nämnden den 18 april 2011 (se här) efter en ganska omfattande diskussion, där jag inte var helt tillfreds… (När är jag det?) Det är nog läge att förnya denna diskussion… (Jag har bloggat om ämnet vid minst två tillfällen tidigare, se här och här.)

En av grundbultarna i det svenska skolsystemet är alltså likvärdighetsprincipen – både för att få upp de svenska skolresultaten och för att det nu står tydligt i Skollagen… Och självklart av rättviseskäl.

SKL skriver:

”[Likvärdighetsprincipen] handlar dels om lika tillgång till utbildning och dels om lika kvalitet på utbildningen. Ytterligare en aspekt av likvärdighetsprincipen är att utbildningen ska vara kompenserande och uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

SKL:s råd för att öka likvärdigheten i skolorna i en kommun är helt enkelt att differentiera ersättningen eller pengen som skolorna får att röra sig med.

SKL räknar upp ett antal variabler som kommunen borde, och måste, ta hänsyn till vid resursfördelningen.

skolaDet kan t ex vara att kommunen behöver jämna ut skolornas lokalkostnader. Det här har Vänersborg dock löst. Lokalkostnaderna dras ifrån den totala summan innan elevpengen fördelas. Däremot tas enligt min mening inte tillräcklig hänsyn till kvaliteten och utrustningen på de olika skolorna. En ”gammal” skola med ”gamla” inventarier har ibland inte tillräckligt med pengar för att reparera och förnya. Det är stora skillnader på exempelvis IT-utrustning mellan nybyggda skolor och ”gamla” skolor. Det här är en tydlig brist i likvärdigheten.

Och ska något göras åt fastigheterna blir Samhällsbyggnadsförvaltningen inkopplad (den ”äger” ju skolfastigheterna) och åtgärderna ska då betalas av Barn och Ungdom. Och då får pengar tas från verksamheten, dvs eleverna… Eller också blir det hyreshöjande, och även då får Barn och Ungdom ta pengar från verksamheten. Och det blir mindre kvar till eleverna.

Det här är i och för sig ett annat, och också mycket stort, problem som egentligen är värt ganska många bloggar…

cowSKL nämner också i sin skrift att små skolor på landsbygden ofta har fördyrande förutsättningar. För att ta ett exempel. Elevpengen (de pengar som skolan tilldelas) grundas på antalet elever som går på skolan. Den kan slå väldigt fel. Tänk att två skolor har vardera 25 elever. I den ena skolan är alla de 25 eleverna lika gamla och går i samma årskurs. I den andra går 12 elever i åk 4 och de andra 13 i åk 6. I det första fallet räcker det med en lärare i ”grundorganisationen”, medan det i den andra behövs två lärare. Det här är ett problem som Vänersborg inte har löst på ett tillfredsställande sätt.

Sedan får man ju inte glömma att skolorna i en kommun kan ha olika förutsättningar på ett helt annat sätt. SKL skriver:

”Till exempel har de [olika skolorna] olika förmåga att göra ett bra jobb för de pengar de får, beroende på exempelvis organisation, förhållningssätt och skickligheten hos såväl skolledningen som lärarna och övrig personal.”

Sådana här skillnader är det svårt för huvudmannen att komma till rätta med via resursfördelningen. Här krävs det andra åtgärder. Hur bra Vänersborg är på sådana åtgärder kan diskuteras… Däremot får man lätt intrycket, när man läser SKL:s skrift, att detta problem angår politikerna och inte bara tjänstemännen, rektorerna och lärarna.

politiker2SKL skriver:

”Om en kommunal skola inte fungerar tillfredsställande är det kommunens ansvar att komma tillrätta med situationen.”huvud

Frågan är ändå vart gränsen går för vad politikerna ska lägga sig i.

Huvudsyftet med skriften från SKL är att komma till rätta med alla problem kring resursfördelningen och den bristande likvärdigheten. SKL förespråkar en så kallad “socioekonomisk resursfördelning” för att komma till rätta med problemen.

Socioekonomisk resursfördelning innebär att:

”pengar styrs till skolorna utifrån skolornas elevsammansättning. Fördelningen, eller omfördelningen om man så vill, ska kompensera för att behoven är olika stora hos eleverna på olika skolor beroende på elevernas bakgrund.”

SKL anser att det är motiverat att ha en socioekonomisk resursfördelning om det finns påtagliga resultatskillnader mellan skolorna och om det kan antas bero på att eleverna har olika socioekonomiska bakgrund på de olika skolorna. Och de villkoren uppfyller Vänersborg.

SKL skriver:

”Då behöver kommunen fördela resurserna mellan skolorna med hänsyn till dessa skillnader. Enkelt uttryckt kan man säga att en socioekonomisk fördelning behövs när det systematiskt samlas fler elever med större behov på vissa skolor.”

Det ingår flera variabler i den socioekonomiska resursfördelningen.

utbildning_hattFöräldrarnas utbildning är den första. Föräldrarnas utbildningsbakgrund har ett mycket starkt samband med elevernas resultat. Till och med starkare än elevernas migrationsbakgrund. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju större sannolikhet (rent statistiskt) är det för att eleverna ska få bra skolresultat.

jordglobMigrationsbakgrunden är den andra viktiga variabeln. Givetvis har det med språket att göra. Och då är det naturligtvis så att det är svårare med det svenska språket om man kommer från t ex Somalia än från Norge. Men forskningen har också visat att det inte är svårare för elever med utländsk bakgrund att klara skolan när de har bott i Sverige i minst sju år, i varje fall inte om de för övrigt har samma förutsättningar som elever med svensk bakgrund. Det är följaktligen viktigt att ta hänsyn till hur nyligen eleven kommit till Sverige – och vid vilken ålder.

boygirlDen tredje variabeln är kön. Det är helt enkelt på det sättet att det är fler pojkar än flickor som inte uppnår kunskapskraven.

Den fjärde variabeln är förekomsten av försörjningsstöd i familjen. Det kan låta kontroversiellt men SKL skriver att det i denna grupp ofta finns elever som upplevt krig och flykt och som har en ofullständig skolgång bakom sig. I denna grupp finns också elever som på andra sätt upplever stora påfrestningar i sina familjer.

SKL fortsätter:

”Eftersom det inte finns statistik över sådana omständigheter kan faktorn försörjningsstöd bidra till att fånga in detta.”

familjDen femte variabeln är familjesammansättning. SKL konstaterar att det är större risk att de elever som bor med en vårdnadshavare inte uppnår målen än för de elever som bor med båda sina vårdnadshavare.

Det finns fler socioekonomiska variabler…

SKL:

”Om [en elev] går på en skola som har många elever som riskerar att inte uppnå målen – ju mer socioekonomiskt homogen elevsammansättningen på en skola är, desto starkare blir sambandet mellan elevgruppens sociala bakgrund och skolans resultat. Denna effekt på skolans resultat beror dels på den så kallade kamrateffekten, dels på att studiemotiverade elever tenderar att söka sig till vissa skolor.”

Eleverna kan liksom vara både varandras resurser och hinder. De kan både stimulera eller störa varandra. Dessutom finns det en kamrateffekt, som påverkar eleverna indirekt. Elevsammansättningen på en skola har nämligen också betydelse för vilket skolklimat som råder på en skola. Sedan finns det en tendens att skolor som har en socioekonomiskt gynnsam elevsammansättning attraherar studiemotiverade elever från alla socioekonomiska grupper. Och det är en konsekvens av det fria skolvalet…

provTill sist måste kommunen naturligtvis se till resultaten på nationella prov och betygsresultaten. Självklart. I slutbetygen ges ju en total information, ett verkligt slutomdöme, på en skolas framgångar respektive misslyckanden.

Det är en grannlaga uppgift att väga samman alla dessa variabler till en rättvisande och effektiv modell för fördelning av resurser. Men enligt SKL är det inte bara möjligt, det är också nödvändigt för att uppnå en likvärdig skola.

En stor del av skriften handlar om hur själva resursfördelningsmodellen ska utarbetas, hur olika variabler ska viktas, hur den ska kommuniceras, hur den ska få legitimitet, dvs accepteras av alla, och hur den ska utvärderas och eventuellt förändras. Det är dock inget jag ska utveckla vidare i denna blogg.

Till sist.

Jag anser att det är viktigt för politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden, och även i fullmäktige, att studera skriften från SKL och ha den framför ögonen när de senare i höst ska utvärdera skolornas resultat och föreslå lämpliga åtgärder för att öka likvärdigheten och skolresultaten.

Resursfördelningen är i högsta grad en politisk fråga. Och den nuvarande fördelningsmodellen måste omarbetas.

%d bloggare gillar detta: