KF (2): På lösan Sanden
I onsdags var det alltså kommunfullmäktige. Rent beslutsmässigt var det inga större överraskningar. Däremot var den låga nivån på debatterna det. Eller om det nu var någon nivå överhuvudtaget. Förutom att det till stor del rådde tystnad, så bemödade sig inte majoriteten med att framföra några argument eller motargument. Och då blir det inte mycket till debatt. Men så är det inte helt sällan i Vänersborgs fullmäktige, till skillnad från i t ex Trollhättan.
Och då tänker några kanske – ja ja, men debatterna har väl redan hållits i typ kommunstyrelsen… Men det har de inte. I kommunstyrelsen är tystnaden om möjligt ännu större och kompaktare än i fullmäktige. Jag vet ärligt talat inte om det diskuteras politik någonstans. Kanske i korridorerna på kommunhuset. Det finns ju många betongpolitiker som tillbringar mycket tid där, som heltidsanställda och arvoderade politiker…
Jag har till del gett uttryck för min besvikelse och frustration över fullmäktige i min förra blogg om hanteringen av tilläggsanslaget som barn- och utbildningsnämnden begärde. (Se “Byråkratiskt beslut om BUN”.) Frustrationen var inte mindre i ärendet “Detaljplan för Galeasen 1, med flera i Vänersborgs kommun”. Det handlade alltså om Sanden.
Kommunen vill på sikt bygga en ny stadsdel på Sanden. Denna mindre detaljplan för Galeasen 1 är bara början:
“Syftet med detaljplanen är att möjliggöra första steget i omvandlingen av Sanden från nuvarande industri m.m. till en ny levande stadsdel med bostäder och verksamheter”
Som framgår av artikeln i TTELA så var undertecknad vänsterpartist först framme i talarstolen. (Se TTELA: “Kan bli Sveriges bästa stadsdel”.) Mitt anförande började ungefär så här:
“Kommunen tar nu första steget på en resa – en resa som kan bli väldigt lång. Vart resan kommer att sluta vet ingen riktigt. Jag tror att det finns flera visioner och önsketänkanden om resmålet. Och det är inte bra. Man bör vara överens om resans mål redan när man startar. Det har vi egentligen aldrig ens diskuterat…
Det är ingen som riktigt heller vet hur resan ska utformas, vilken väg resan ska ta och vilka stopp vi ska göra på vägen, eller var. Vad biljetten till slut kostar vet vi inte heller. Den första etappen är nog relativt billig, men resten av resan? Ja, det får vi se när vi ska åka vidare… Men, kan vi avsluta resan när vi väl har satt igång? Kan vi avsluta efter en etapp? Kanske. Men var har vi då kommit? Och är vi i så fall nöjda med vart vi har kommit?
Det är lite så som det brukar vara i Vänersborgs kommun – och det slutar inte helt sällan i dyra resor. För mig känns inte heller denna resa helt bekväm.
Det finns flera frågor som borde få svar innan den långa resan börjar på Lilla Vassbotten, nu för tiden kallad Sanden södra.”
Jag redogjorde för flera frågetecken med en ny stadsdel på Sanden. (Se “KS till KF”.) Det handlade om hamnen och framtiden för den, översvämningsskydd och höjning av marknivå, föroreningarna i marken, skred och sättningar – bara för att nämna de viktigaste problemen. Och allt det som jag räknade upp återfinns i handlingarna. Det är inget som jag hittade på själv.
Och visst, innan denna detaljplan sätts i verket behöver kanske inte alla dessa problem vara lösta. Men man borde ha tittat på dem, diskuterat lösningar och kostnader, redan nu… Och definitivt försökt komma överens om vart kommunen är på väg… Jag tror nämligen inte att kommunfullmäktige visste, eller vet, det.
I handlingarna betonas att följande problem måste lösas snabbast, definitivt senast innan steg 2 (jag citerar från mitt anförande, där alla uppgifter är hämtade från detaljplanen):
“Vassbottenleden bör förändras från en trafikled till en stadsgata med en mer stadsmässig utformning. Rondellen i korsningen mellan Vassbottenleden och Brogatan behöver göras om och korsningar bör få en utformning som ger en trafiksäkrare miljö. Det pratas om planskilda korsningar. Det pratas också om att träd bör placeras längs med Vassbottenleden. Dessutom ska gång- och cykeltrafik prioriteras och gator utformas så att kvarter blir lätta att nå.”
Är det någon av mina läsare som anar att det ligger tämligen höga kostnader “dolda” i dessa problem? I så fall är ni mer framsynta än ledamöterna i fullmäktige…
Notera att kostnaderna är kommunens… Det finns kostnader för höghusen (TTELA:s beteckning) på Galeasen 1 som det privata byggföretaget, Peab Markutveckling AB, får stå för. Som t ex att bygga för framtida översvämningar, efterbehandla förorenad mark, följa ev nya skyddsföreskrifter för Vänern från Länsstyrelsen, hitta hållbara lösningar på dagvattenhanteringen och utföra radonskyddade byggnader.
Niklas Johansson på TTELA fångade med ett citat själva poängen i mitt långa anförande:
“Jag säger inte nej till Sanden. Men jag vill veta var resan slutar och vad den kommer att kosta.”
Det var bara en person i kommunfullmäktige som bemötte min argumentation. Det var Dan Nyberg (S).
Nyberg ägnade en stor del av sitt anförande med att förringa farorna för framtida översvämningar. Det skulle liksom ordna sig – Vattenfall skulle bara släppa ut mer vatten i Trollhättan när det behövdes. Och kanske det, det är möjligt att Nyberg vet mer om det här än t ex Länsstyrelsen. Sedan tog Nyberg till storsläggan (Nyberg vände sig till både undertecknad och Morgan Larsson, MBP):
“Vad har ni för framtid med Sanden? Ska det se ut som det gör idag? Eller vad har ni för vision? Eller är det bara att säga nej? Nej, jag tycker att man ska stå för att man vill ha en framtid och inte en baktid. Det känns att bara vara emot och inte ha någonting annat att erbjuda, det är bara baktid.”
Jag har svårt att se vad Nyberg säger i sak. “Framtid och baktid” – möjligtvis är det vitsigt, men knappast relevant. För inte kan väl Dan Nyberg (S) mena att hans framtid är helt beroende av en detaljplan för Galeasen 1, ett litet område på Sanden…? Och att jag saknar framtid för att jag ställer frågor…
Det blev några replikskiften. I ett liknade jag stämningen i fullmäktige med den stämning som rådde när fullmäktige beslutade om att bygga arenan. Då var det glädje och inga bekymmer. Allt var så bra, inget kunde gå fel, människor från hela Sverige skulle vilja flytta till Vänersborg och pengarna var inga som helst problem. Ledamöter formligen tävlade i optimism och framtidstro… De som inte ställde upp på arenabygget var bakåtsträvare och nej-sägare…
Det var samma i onsdags. Talare efter talare gick upp i talarstolen och berömde planernas och visionernas förträfflighet. Sanden var kanon, det skulle bli så vackert och fantastiskt. Tänk vad härligt att sitta där på en balkong och dricka kaffe… Och framför allt, det fanns inga som helst olösta problem. Och inga som helst kommunala kostnader… (Även Lutz Rininsland, V, reagerade på den upptrissade och okritiska stämningen – se “Ska vi ha kommunpolitiker som skämmer ut sig?”.)
Dan Nyberg (S) hade ytterligare ett inlägg i ärendet:
“Jag tycker att det är ok att du ställer en massa frågor och det är viktigt att göra detta. Men det hade varit klädsamt också att ha någon egen tanke över vad som skulle kunna ske med det här området, men det finns inte. Utan då är det så lätt att återfalla till detta med arenan. Och då är det som att Vänsterpartiet har inte någon annan politik för Vänersborg än att upprepa arenan. Men det finns ju så mycket annat att tänka på som rör framtiden.”
Vill Dan Nyberg inte förstå, så vill han inte.
Det är alltså ok att ställa frågor tyckte Nyberg, men att begära svar kan man tydligen inte räkna med…. Eller? Nyberg svarade i varje fall inte och hade tydligen inte heller några problem för egen del att frågorna förblev obesvarade…
Nyberg har också en tendens att ibland bli både personlig och ringaktande. Åtminstone tycker jag att det är både tråkigt och onödigt, och knappast värdigt varken Vänersborgs kommunfullmäktige eller Dan Nyberg själv. Och jag kan inte låta bli att tänka på att vänsterpartiet för två år sedan kom överens med socialdemokraterna om en budget för hela Vänersborg, en budget som för övrigt var en kopia på vänsterpartiets budget. Det hade Nyberg tydligen helt glömt bort… (Dan Nyberg kan bättre, det visade han t ex senare på kvällen när han besvarade en interpellation från Lutz Rininsland.)
Vänersborgs kommunfullmäktige hade inga problem med att fatta beslut om att börja exploateringen av Sanden utan svar på alla viktiga frågor. Majoritetens mening var att det bara var att köra på. Kanske tänkte alla som Carl-Ewert Berg (KD):
“Vi kan omöjligtvis ta beslutet och se en helhet av Sanden idag. Utan det här måste ske etappvis. Och glädjande nog är det ju så att de flesta exploatörer får betala för sin del. Så det är inte så här att kommunen måste ta det här som helhet. … Etapp 2, så får naturligt dom betala rondeller och liknande satsningar där va. Så det är ju inte så att kommunen får stå för alla kostnader.”
Är det så här kommunfullmäktige tror – att de privata exploatörerna ska stå för alla eller en stor del av kostnaderna på Sanden?
Det tror inte jag.
PS. För övrigt anser jag att fullmäktige snart måste webbsändas. Det är viktigt att vänersborgarna får se hur det går till – hur viktiga beslut fattas på lösan sand och utan att viktiga frågor reds ut eller besvaras. Och hur majoriteten hela tiden håller ihop. Som betong…
PPS. Fast du kan höra hela fullmäktige på Radio Trollhättans hemsida (klicka här). Det är numera enkelt, det är bara att klicka på det ärende som du är intresserad av.
Fascinerande att partier/politiker kör med ”antingen så är du för mig eller så är du mot mig”. För dem finns alltså bara två möjligheter: antingen nickar och samtycker man, eller så är man nejsägare, destruktiv, framtidsfientlig, vänersborgsfientlig, utvecklingsfientlig, har inget att komma med … Men denna argumentationsmetod kan man driva igenom vad som helst.
Metoden är känd från t ex George W. Bush: ”Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna”.
För övrigt är det väl den som lägger fram ett förslag som skall bevisas att det är nödvändigt, har fler positiva än negativa konsekvenser, och att alla antaganden (t ex vem som betalar, Vänerns vattenstånd) är bevisade? Inte tvärtom?
Även den här argumentationsormen är populär, och kallas för ”Russels tekanna”. Russel menade att man kan/bör inte säga ”det finns en tekanna i rymden som är så liten att den inte syns i teleskop, och du kan inte bevisa att den inte finns – alltså är det sant”. Den som hävdar något måste visa att det är sant – sedan kan andra pröva argumenten. Men politiken tycks ha sina egna spelregler …
Med tanke på hur S och KD i ”baktiden” agerat så undrar man hur de kan vara så sturska. Brist på självkänndeom kanske?