Stefan Kärvlings blogg

Jag har fått både frågor och synpunkter på gårdagens bloggfråga – ”ansvarsfrihet?”. (Se ”KF 24/4: Ansvarsfrihet?”.) Bland annat fick jag kommentaren:

”Frågan är vad revisorn förordar?”

Det var en berättigad kommentar/fråga. Den fick mig att dyka lite djupare i det här med revisorer och ansvarsfrihet.

Det handlar alltså om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden för hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset.

Kommunens revisorer skrev till kommunfullmäktige den 2 april, och denna ”skrivelse” utgör underlag till fullmäktiges ställningstagande nästa onsdag i ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”:

”Vi bedömer att kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt samt att den interna kontrollen är tillräcklig. Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”

Och så tillstyrker de 6 revisorerna att ansvarsfrihet beviljas samtliga nämnder och ledamöter. Även samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande.

Ibland blir jag inte riktigt klok på revisorerna. Den 28 mars, alltså bara några dagar före den ovanstående rekommendationen om ansvarsfrihet, skrev nämligen revisorerna följande om samhällsbyggnadsnämndens hantering av renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (även denna text finns med i revisorernas skrivelse till fullmäktige):

• ”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
• ”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
• ”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
• ”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”

Det här är en del av den sammanfattning och de slutsatser som revisorerna drar efter granskningen av kommunhuset. I själva rapporten, från PwC, kan vi faktiskt se ännu fler brister…

Jag måste säga att jag inte får denna massiva och närmast förödande kritik att gå ihop med revisorernas utlåtande att ”nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt”. Vilket alltså gällde även samhällsbyggnadsnämnden.

Hur tänker revisorerna? De två ”utlåtandena” går helt enkelt inte ihop.

Har samhällsbyggnadsnämnden styrt ”ändamålsenligt” eller inte? Finns det inte skäl till anmärkning när ”varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats”? Är det inte lag på att t ex upphandling ska ske? Sköttes en av upphandlingarna på ett ”från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt” när den utgjorde ”en stor risk för kommunen”? Var det ”ekonomiskt tillfredsställande” att ändrings- och tilläggsarbeten var ”vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits”? Har den interna kontrollen varit tillräcklig, som revisorerna skriver i sin rekommendation till fullmäktige, när de i sin rapport om kommunhuset skriver att det förekom ”bristande kontroll”?

Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är en mycket stor investering. Som fortfarande pågår. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr…

Jag kan inte förstå annat än att revisorernas egen slutsats av sitt arbete och sitt granskande är att det nu för tiden aldrig finns någon som är ansvarig för de fel, brister och lagbrott (jfr upphandlingen) som görs i en kommun. Det spelar liksom ingen roll att samma misstag upprepas (jfr arenabyggen och kommunhuset) eller att kostnaderna för kommunen ökar med ett antal miljoner. Och då kan man undra vilken uppgift som revisorerna egentligen har.

Eller resonerar revisorerna så här:

”Vi vet att ni politiker inte kan eller vill, men om ni får några råd av oss revisorer så gör ni nog rätt nästa gång. Då blir allt bättre. Och blir det inte det, så får ni en chans till. Det viktiga är att ni gör ert bästa.”

Det känns lite grann som om revisorerna undergräver sin egen auktoritet. Och det är synd. För det är väl ändå inte så, som t ex Inga-Britt Ahlenius säger, att det är fel att det kommunala revisionsuppdraget är ett politiskt uppdrag, dvs att det är politiker som är revisorer. Ahlenius anser att revisorerna istället borde vara oberoende och professionella…

Vänersborgs revisorer gör bra granskningar. Det är konsekvenserna som jag inte tycker är rimliga. Det måste helt enkelt vara någon i kommunen som är ansvarig för vad som händer.

Inför onsdagens behandling av ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” tillstyrker alltså revisorerna att ansvarsfrihet beviljas. Det hindrar emellertid inte att kommunfullmäktige fattar ett annat beslut. Det gäller bara att någon yrkar detta från talarstolen. Så att en votering får fälla avgörandet.