Stefan Kärvlings blogg

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på gårdagens blogg “Barn- och utbildningsnämnden 17/5 (1)”.

Delårsrapporten innehåller inte bara en resultatavstämning med en massa olikfärgade ploppar. Den innehåller också mycket fakta, jag tänker då framför allt på den ekonomiska “presentationen”.

Det ekonomiska resultatet för BUN var den 30 april ett överskott på 4,9 milj kr. Överskottet beror på, skriver förvaltningen:

“till viss del [på] erhållet och ännu inte förbrukat statsbidrag för skolmiljarden och mindre barngrupper i förskolan. En annan del av överskottet består av ännu inte utbetalt semesterdagstillägg som kommer att betalas ut till personalen under sommaren. Det finns även kvar budgetmedel för läromedel som kommer att tas i anspråk till höstterminens start.”

BUN har också fått ett statligt sjuklönebidrag för perioden januari-april.

Prognosen för hela året 2021 ligger på plus/minus noll. Prognosen förutsätter emellertid att nämnden beviljas 2,6 milj kr för “produktion av kost” och 3,0 milj kr för “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. Nämnden ska söka dessa pengar av kommunstyrelsen. (Se nedan.)

Alla verksamheter går inte plus/minus noll… Prognosen för “grundskola, fritidshem, pedagogisk omsorg 6-13 år och grundsärskola” är ett underskott på -3,5 milj kr.

“Ökade kostnader avser fler placeringar i grundsärskola samt elevers behov av särskilt stöd, främst avseende psykosociala och språkliga behov. Flera skolenheter har kostnader som är större än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd.”

Kommunfullmäktige avsatte 3 milj kr till kommunstyrelsen som barn- och utbildningsnämnden kunde ansöka om under året. Pengarna var avsedda för “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. (Jag anser att det här är i det närmaste ett skamligt upplägg – se “Budget 2021 (1/2): BUN”.)

Ett villkor för att få pengarna är att:

“resultatet av insatserna ska fortlöpande utvärderas och återrapportering ska ske till kommunstyrelsen i samband med delårsrapporter och bokslut.”

BUN tänker återrapportera i samband med delårsrapport augusti 2021 samt bokslut 2021.

Det sista ärendet av vikt på måndag är ett förslag på hur BUN ska fördela pengarna från det statliga corona-bidraget till landets elever.

Beslutsförslaget har följande lydelse:

“Barn- och utbildningsnämnden beslutar att fördela erhållen tilläggsbudget 2021 om 2.880 tkr avseende skolmiljarden enligt följande; verksamhet förskoleklass med 178 tkr, grundskola och grundsärskola årskurs 1-6 med 1.693 tkr samt grundskola och grundsärskola årskurs 7-9 med 1.009 tkr.”

Motiveringen till denna fördelning av “skolmiljarden” är enligt underlaget:

“Barn- och utbildningsförvaltningen föreslår en fördelning av skolmiljarden som beräknas utifrån antal elever i respektive verksamhet förskoleklass samt årskurs 1-9 med viktning utifrån kommunal resursfördelningsmodell.”

Det finns alltså ingen analys av pandemins konsekvenser för utbildningen eller de uppkomna behoven. Fördelningen tycks helt enkelt vara en allmän ekonomiska förstärkning till de olika stadierna. Och det är som jag ser det inte så som staten hade avsett med statsbidraget.

Syftet med “skolmiljarden” är nämligen mycket tydligt. Pengarna ska:

“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin”.

Pengarna ska alltså användas till att betala för de extra åtgärder som krävs för att kompensera eleverna för att de har gått miste om den undervisning som sker fysiskt i klassrummen. (Klassrumsundervisning anses nästan undantagslöst ha högre kvalitet än den som kan ges på distans.) Statens pengar ska alltså användas för att bekosta extra åtgärder, sådana åtgärder som kostar pengar som inte var avsatta i budgeten innan pandemin. Statsbidraget är inte tänkt för att täcka underskott och ”svarta hål”.

Och det är ju faktiskt bara högstadieeleverna som inte har fått “den utbildning de har rätt till”. Det är nämligen bara eleverna i högstadiet som har haft distansundervisning. Det har inte några elever i 0-6 haft. Eleverna i förskoleklassen, låg- och mellanstadierna har varit i klassrummen under hela pandemin. Visst har en del elever stannat hemma, framför allt i början av pandemin, men det är alltid elever frånvarande. Och visst har fler pedagoger än vanligt varit sjuka, men det är alltid ett antal pedagoger som är sjukskrivna (precis som på andra arbetsplatser). Så det är ingen kvalitativ skillnad, “bara” en kvantitativ. Men. Det görs aldrig några särskilda ekonomiska insatser om någon lärare är sjuk. Tvärtom, det ska ju sparas in så mycket som möjligt på vikarier. Nämndens majoritet har beslutat:

“Restriktivitet vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Dessutom har alla elever i låg- och mellanstadiet, och även elever i åk 7, ganska mycket tid kvar av sin skolgång för att ta igen förlorad undervisning. Det har inte eleverna i högstadiet och framför allt inte eleverna i åk 9, i avgångsklasserna. Det är många elever i de senare årskurserna som är i stort behov av extra resurser för att kompensera för distansundervisningens följder under coronan.

Utbildningsdepartementet skrev den 14 april (se här):

”Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de som redan innan pandemin behövde olika former av stöd, men även för många andra elever som nu inte kan nå sin fulla potential. Många elever i gymnasieskolan och högstadiet i grundskolan som haft distansundervisning under en längre tid har påverkats negativt och vissa inslag i undervisningen har varit svåra att genomföra.”

Jag skulle vilja använda statsbidraget uteslutande till högstadieskolorna.

Hur pengarna från “skolmiljarden” sedan ska användas konkret i verksamheten är dock ingen fråga för politikerna. Och det står inte heller något om detta i underlaget.

Ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg ska också hinna med att informera nämnden om vad de har gjort sedan det förra sammanträdet.