BUN 15 mars 2021
Tillbaka i vardagen igen. Efter ett tämligen intensivt och koncentrerat arbete med bloggarna om David på Juta (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”) så är det dags att bläddra i underlaget till morgondagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN).
Inte för att jag lämnar skandalen på Juta för gott, det återkommer jag nog tämligen snart till. Det händer mycket och det finns också många diskussioner att ta upp och slutsatser att dra kring behandlingen av ärendet inom byggnadsförvaltningen. Och visst, även i miljödelen av densamma. De båda förvaltningarna är ju nu för tiden sammanslagna under en förvaltningschef till en miljö- och byggnadsförvaltning. Och som många känner till så har miljödelen av förvaltningen tagit som en prioriterad uppgift att försvåra livet för familjen Solvarm på Sikhall. (Se “Kommunen vill stoppa Solvarm”.) Men det återkommer jag till. Under
tiden kan den intresserade läsa en artikel om familjen och naturhuset i dagens GP. Tyvärr är dock artikeln gömd bakom en betalvägg, men prenumererar du på TTELA kan du ju läsa GP på söndagar. (Se “De odlar i medelhavsklimat – i Vänersborg”.)
Sammanträdet med BUN under Bo Carlssons (C) ledning börjar med tre informationsärenden.
Under ärende 2, verksamhetsuppföljning, presenteras denna gång ”Aktuellt förskoleklass, fritidshem, grundsärskola och grundskola F-6”. Syftet är att vi politiker ska få en inblick i de olika verksamheterna. Sedan följer en lokalinformation. Jag kan tänka mig att det avtal om sex olika skolbyggnationer som Vänersborgs kommun har tecknat med byggföretaget Serneke tas upp. Det är enligt TTELA värt 475 miljoner kronor. (Se “Avtal som sex skolprojekt i Vänersborg”.)
En presentation om månadsuppföljningen kommer som ärende 4. Den skiljer sig från de två första punkterna, eftersom underlaget är utskickat. Det är ju tidigt på året, uppföljningen redovisar bara januari-februari, så det går inte att dra några direkta slutsatser av den. Samtidigt är det ju inte heller som vanligt under dessa coronatider.
Budgetdifferensen efter årets två första månader låg på +2,7 milj kr. Det betyder alltså ett överskott. Förskolans överskott är nästan +1,8 milj kr och grundskolans något blygsammare, +876.000 kr.
En slutsats kan man i varje fall dra av siffrorna – de visar att de mycket stora besparingarna med personalneddragningar under förra året har gett “resultat”. Det var i grundskolan 63 färre anställda år 2020 än 2019. BUN minskade sina personalkostnader med 29,2 milj kr förra året. Och det trots att lönerna ökade. (Så var det, även om kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) målar upp en annan bild i en insändare i TTELA den 5 mars – se “Det som nämns om överdödlighet är ett rent falsarium”.) Vi får se om besparingarna ger “resultat” också på kunskapsresultat och meritvärden till våren…
Antal elever med mer än 25% frånvaro i åk 7-9 ökade stort förra året. Och det var väl i och för sig inte så konstigt. Under andra halvan av vårterminen handlade det om ungefär drygt 160 elever. Vilket gör det svårt att tro att behörigheten till gymnasiet ökade, vilket den dock gjorde… Under höstens tre första månader var antalet elever med mer än 25% frånvaro i åk 7-9 uppe i ungefär 200 elever.
Antalet budgeterade barnomsorgsplatser “finansierade av kommunen” liksom dito skolbarnsomsorgsplatser minskade jämfört med förra året. Och prognosen har hittills varit riktig. Dock så ökade antalet barn i barnomsorgen under februari så att det var fler än budgeterat. Barnen i skolbarnsomsorgen har minskat betydligt mer än till och med budgeterat – över 50 färre barn (nästan 80 i februari) färre än budget.
Det budgeterades att elevantalet i förskoleklass, grundskola och särskola finansierade av Vänersborgs kommun skulle öka med ca 25 jämfört med förra året. Det har under årets första månader i stället minskat med ungefär 60 elever jämfört med budget.
Nämnden ska anta en internkontrollplan för året. Områdena “ökad frånvaro av personal” och “säkerhet i specialsalar” ska granskas. När det gäller det förstnämnda så har jag fått lära mig ett nytt ord, “omfallsplan”. Jag trodde att jag hade hört talas om alla planer redan, men uppenbarligen inte. En googling lärde mig att omfallsplanering är att:
“planera och ha beredskap för olika händelser som kan inträffa.”
Och tack vare denna fantastiska plan så lär man kunna:
“säkerställa att verksamheten kan utföra sitt uppdrag även vid minskad personalstyrka”
Är det inte otroligt vad en bra plan kan åstadkomma? Men för att omfallsplanerna ska fungera så måste de vara “aktuella och kompletta”.
Det kanske är omfallsplanerna som har gjort att det blev fler behöriga till gymnasiet i avgångsklasserna förra läsåret än tidigare, trots att:
“verksamheten sett en större sjukfrånvaro än vanligt.”
Det ska bli en dialog om förväntade resultat imorgon. Nämnden ska utgå från kommunfullmäktiges inriktningsmål och, efter dialog, komma fram till vilka förväntade resultat som ska gälla för 2022.
Det här med inriktningsmål, förväntade resultat mm är en del av den målstyrning som gäller i den offentliga världen. Det är ärligt talat inte “min grej”. Jag har inga höga tankar kring NPM och målstyrning. (Se t ex “Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.) Målstyrningen innebär, anser jag, att politikerna abdikerar från sitt ansvar. De ger inte verksamheterna tillräckligt med resurser, samtidigt som målen är desamma eller ännu högre än tidigare. Det råder helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser – och de som får sitta emellan är personalen. Personalen får ansvaret om inte målen uppfylls, trots att de gör sitt yttersta för att allt ska fungera så bra som möjligt. Vilket gör att ohälsan ökar… Vi politiker borde bli ärliga, vi borde typ säga:
“Vi har inte råd – vi måste skära ner – vi tar ansvar genom att sänka krav.”
Eller tilldela mer resurser…
Den här dialogen lär ta tid…
BUN ska besluta att godkänna ett reviderat dokument, ”Riktlinjer och regler för plats i förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg”, som ska träda i kraft redan den 1 april. Det handlar enligt förvaltningen om i huvudsak redaktionella ändringar, uppdaterade begrepp mm. Det är dock svårt för oss politiker att se, eftersom ändringarna inte har markerats i dokumentet.
Inför nämndens verksamhetsuppföljning i april vill förvaltningen genomföra en enkät bland oss politiker. Vi ska svara på frågan:
”Vad skulle ni vilja fråga våra elever?”
Jag vet inte hur förvaltningen har tänkt, men det låter onekligen både spännande och intressant. Om du som bloggläsare kommer på några bra frågor så är det bara att skicka dom till mig.
Nämnden ska få information om distansundervisning på kommunens högstadier. Jag tror dock inte att den information som ledamöterna har fått i utskicket är helt aktuell. Imorgon återgår vad jag förstår högstadieskolorna till att (se kommunens hemsida):
“bedriva närundervisning i ordinarie undervisningsform på plats i skolorna”
Jag vet att det har mullrat, och fortfarande mullrar, i personalleden. (Se TTELA 9 mars, “Mer press med distansundervisning”.) Det har varit otroligt krävande för skolpersonalen, särskilt lärarna, att ha både distansundervisning och närundervisning samtidigt. (En del klasser och elever har distansundervisning, medan andra är i skolan.) Det har varit tämligen förödande för arbetsmiljö och arbetsbelastning. (Säger lärarna, själv är jag ju numera pensionär.) Det som många i skolpersonalen också kritiserar, vilket blir ännu aktuellare imorgon, är att arbetsgivaren, dvs kommunen, inte köper in covidskydd.
Som en högstadielärare skrev, mycket ironiskt:
“Covid är alltså ett virus som föredrar gymnasieskolor och ratar i större utsträckning högstadieskolor.”
Den kritiken riktade sig nog dock mer till Folkhälsomyndigheten och Smittskydd Västra Götaland. Men vi politiker som är arbetsgivare måste hela tiden ha Arbetsmiljölagens allra första paragraf i minnet:
“Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.”
Kort sagt, ingen ska bli sjuk på jobbet.
Under denna information ska jag också passa på att ställa någon fråga om “skolmiljarden”, dvs den extra miljard som staten betalar ut till kommunerna under pandemin. Pengarna är ju till för att:
“bidra till goda förutsättningar för kommunerna att kunna säkerställa att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till, trots pandemin.”
Min uppfattning är att pengarna ska gå till de elever och studerande som har drabbats allra hårdast av pandemin. Och det är i första hand de som har haft distansundervisning. Det är dessa elever som inte har fått den undervisning “de har rätt till”. Och de som har haft i särklass mest distansundervisning är gymnasie- och vuxenutbildningseleverna. I andra hand är det högstadieeleverna. Och särskilt hårt drabbade är självklart de som ska ta examen nu i vår, dvs de elever/studerande som får sina slutliga betyg nu i vår och med dom ska de söka till gymnasiet respektive högskola eller jobb i arbetslivet.
Det jag ska fråga om är i vilket avseende låg- och mellanstadieleverna har drabbats av coronapandemin.
Nämnden avslutar sitt sammanträde med några mindre, men viktiga, revideringar av delegeringsordningen samt information från förvaltningschefen och nämndens ordförande.
Och på onsdag är det sammanträde med kommunfullmäktige.
Som gymnasielärare sedan drygt 12 år tillbaka så kan jag bara konstatera att det alltid kommer elever till oss med de godkända betyg som krävs för att vara behörig för gymnasiestudier men som inte kan uppvisa de kunskaper som dessa betyg borde borga för. I flera fall är det långt därifrån men likaväl har de fått godkända betyg. De har många gånger inte heller fått med sig de verktyg som krävs – förutom kunskaperna – för att bedriva goda gymnasiestudier. Exempelvis studieteknik är inte sällan ett helt obekant begrepp. Sen förväntas gymnasieskolan ”lösa detta” på tre år så att de ska få minst grundläggande behörighet för eftergymnasiala studier, dvs klarar en gymnasieexamen. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop men ändå försöker vi lösa det på bästa möjliga sätt. Det innebär tyvärr inte sällan att enorma resurser knyts till att få dessa elever att klara gymnasieexamen på bekostnad av att arbeta utvecklande med de elever som faktiskt har kunskaper, intresse och förutsättningar från början. Vilket bl.a. syns i PISA-undersökningar.
Under mina verksamma år så är min upplevelse att detta har blivit värre och Covidsituationen är ju i detta sammanhang inte något som gör det hela bättre även om vi i alla fall på vår skola har hittat bra lösningar och till och med ser bättre resultat för vissa. Men när elever inte ens från grundskolan får med sig kunskaper på grund av – som jag tolkar det, och som väl du också är inne på – politiska beslut som baseras mer på budget och ekonomi snarare än att vi ska få dugliga och kunniga samhällsmedborgare med framtidsvisioner, ja då är det risk för att bristen på att ha fått med sig motivation, studieteknik och ansvarstagande för sina studier blir än mer kännbar under fjärr-/distansundervisning.
Är djupt orolig för vårt skolsystem så som det hanteras och det politiska spel som pågår bakom kulisserna. De som får betala priset är våra ungdomar som är det viktigaste vi har. De är vår framtid men hur ska de kunna möta den om inte skolan får de resurser som krävs på alla nivåer.