Arkiv

Archive for 4 september, 2026

Historien om Sörbygården (6): Styret ger sig inte

4 september, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Historien om Sörbygården (5): KF dec & feb”.

Efter kommunfullmäktiges sammanträde den 18 februari såg det ut som om Sörbygårdens öde var på väg att beseglas. De styrande partierna (S+C+KD+MP) hade föreslagit att socialnämnden inte skulle kunna räkna med ytterligare pengar till brandskyddsåtgärder på Sörbygården. Socialnämnden skulle i stället uppmanas att:

”omgående och tills vidare tömma Sörbygården på boende.”

Men oppositionspartierna i kommunfullmäktige (M+V+MBP+L+SD) återremitterade ärendet. Det krävdes bara 1/3 av rösterna. Det innebar att ärendet sköts fram. Det kom tillbaka till fullmäktige i april. Under tiden hade socialnämnden ett sammanträde där nämnden behandlade återremissen.

I socialnämnden har oppositionspartierna majoritet. Den 26 mars 2026 beslutade de om svaret på återremissen. Nämnden beslutade att det enligt förvaltningens underlag fanns:

“ett faktiskt behov av nuvarande antal säbo-platser fram till år 2029, då nytt boende beräknas kunna tas i drift.”

Det innebar att Sörbygården måste vara kvar som boende åtminstone tills det nya äldreboendet på Kalkonen (fd Östra skolan) stod klart. Platserna skulle annars inte räcka till för behoven med ökade köer, eventuella viten etc som följd. Men det var ändå den andra beslutspunkten som var viktigast:

“Socialnämnden bedömer mot bakgrund av ovanstående att det är nödvändigt att erforderliga brandskyddsåtgärder verkställs utan dröjsmål. För detta ändamål ska medel äskas alternativt omfördelas inom socialnämndens budget, i syfte att säkerställa både rättssäkerhet och trygghet för de boende.”

Det behöver kanske inte påpekas att ordförande Nyberg (S) och de andra ledamöterna från de styrande partierna röstade nej. De var alltså emot att brandskyddsåtgärder skulle genomföras på Sörbygården. De följde därmed den linje som de hade drivit sedan hösten: Sörbygården skulle tomställas. 

Oppositionspartierna var som vanligt tydliga. Sörbygården skulle vara kvar.

Det återremitterade ärendet återkom till kommunfullmäktige den 23 april. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) lade även denna gång ett tilläggsförslag.

“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”

Alltså, inga pengar till brandskyddsåtgärder på Sörbygården. Fastigheten var ju “externt förhyrd och privatägd” samt hade “omfattande underhållsbehov i närtid”.

De styrande politikernas beskrivning av Sörbygården var mycket negativ. Det började faktiskt redan i en reservation från S+KD i socialnämnden den 25 september 2025. Då skrev Nyberg (S) och Ekström (KD) varför det just var Sörbygården som var aktuell för “vakanshållning”:

”De huvudsakliga skälen var undermåliga boenden, arbetsmiljöproblem för personalen, brandskyddsföreläggande och att fastigheten inte ägs av kommunen men kräver betydande investeringar som kommunen får svara för. Sörbygården har inte varit fullbelagd på många år och mer än hälften av de som bor där kommer från Vänersborg. Flera av dessa har redan tackat ja till att få flytta till boenden i Vänersborg. Att nu avbryta dessa processer är inte värdigt varken för de boende eller deras anhöriga.”

Dan Nyberg (S) gick ännu längre. Socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M) berättade i fullmäktige att Nyberg den 17 februari på socialnämndens presidiemöte hade sagt att Sörbygården var:

“det farligaste boendet vi har i dagsläget”

Och så hade Nyberg otvivelaktigt uttryckt sig. Redan dagen efter fullmäktigesammanträdet skickade nämligen ordförande Dan Nyberg (S) ut ett mycket märkligt mejl till bland annat alla gruppledare, däribland Kärvling (V):

“så citerade Robin Skenhede (M) inlägg som gjorts på presidiet … Det är ett mycket anmärkningsvärt beteende … Det påverkar dessutom starkt det politiska klimatet såväl i presidiet som i socialnämnden.”

Jag vet inte om “det politiska klimatet” kunde bli så mycket sämre i socialnämnden efter att Nyberg hade sagt:

“Skit ner dig!”

… till nämndsledamoten Göran Svensson (MBP) under ett pågående sammanträde i december.

Det är svårt att förstå att de styrande hade tillåtit människor att bo och arbeta i Sörbygårdens lokaler… Lokalerna borde ha blivit utdömda för länge sedan – om beskrivningarna hade varit korrekta…

Det var de inte.

Det fanns många i Brålanda, boende, anhöriga och andra, som inte höll med om beskrivningar från de styrande. Inte heller personalen, det vet jag genom både platsbesök och flera samtal. En person skrev t ex på Facebook till Dan Nyberg:

“Du pratar om modernt boende med pentry på alla rum, men vad Brålanda har som inte de andra boendena i Vänersborg inte har det är egen uteplats med egen täppa att plantera i och det är mer uppskattat än ett pentry som ett fåtal av de gamla senila förstår att använda. Jag besöker lite olika boende i kommunen eftersom jag har flera huvudmän, och när jag kommer till Brålanda så sitter de flesta boende ute i allrummet tillsammans med personalen ”

Benny Augustssons (S) förslag på kommunfullmäktige den 23 april blev också beslutet. Samtliga ledamöter i S+C+KD+MP röstade för att äldreboendet i Brålanda skulle läggas ner. Det tycktes vara dödsstöten för Sörbygården.

Det märkliga var att det inte verkade som om de styrande partierna hade läst vad socialförvaltningen hade skrivit. I utredningen om Kalkonen (det nya äldreboendet som ska byggas vid fd Östra skolan) framgick det tydligt att platserna på Sörbygården behövdes fram tills dess att det nya boendet förhoppningsvis stod klart 2029. (Se “Utredningar visar att Sörbygården behövs”.) 

De styrande partierna visade att de inte accepterade oppositionspartiernas beslut i socialnämnden. I stället använde de majoriteten i kommunfullmäktige för att driva igenom en annan linje. De rörde sig definitivt i Kommunallagens gråzoner och använde enligt min mening demokratiskt tvivelaktiga metoder för att få sin vilja igenom.

Flera i oppositionspartierna ifrågasatte lagligheten i fullmäktiges beslut. Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. Vi ifrågasatte om tilläggsförslaget överhuvudtaget tillhörde ärendet. Det fanns en del som talade för att tilläggsförslaget faktiskt var ett nytt ärende. Och var det ett nytt ärende så skulle det dels ha funnits med i fullmäktiges utskickade dagordning och dels skulle det ha varit berett. (Se Kommunallagen 5 kap. 26 §.)

Det största frågetecknet var dock om beslutet var en angelägenhet för fullmäktige. Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt, att fullmäktige överskred sin kompetens genom att besluta att specifika verksamhetsåtgärder ”ska verkställas”. Det innebar ett operativt ingripande i socialnämndens ansvar som knappast är förenligt med 6 kap. 6 § kommunallagen. (Det går att ladda ner Harlitz och Kärvlings överklagande här. I dokumentet är argumenten utvecklade.)

Beslutet är naturligtvis allra mest respektlöst mot de som direkt drabbades av beslutet, oavsett om det genomfördes eller inte. Beslutet spred oro och ångest bland de boende på Sörbygården, deras anhöriga och vänner och inte minst bland personalen.

Harlitz (M) och jag (V) begärde inhibition av fullmäktiges beslut. Inhibition betyder att verkställandet inte ska ske förrän Förvaltningsrätten avkunnar en slutlig dom. Förvaltningsrätten avslog dock yrkandet om inhibition. Däremot väntar vi fortfarande på den slutliga domen. Den lär inte komma före valet.

Men det dröjde inte mer än 10 dagar så hände det saker som gjorde fullmäktiges beslut och därmed överklagan överspelad…

===

Blogginlägg i denna serie: