Stefan Kärvlings blogg

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Stränder växer igen (2/3)”.

För många kommuninvånare är Vänern, och flera av de mindre sjöarna i kommunen, en central del av vardagen. Skräcklan, Ursand, Sikhall, Nordkroken och Gaddesanna, men också Botered, Ryrsjön, Hästefjorden, Bollungen osv ger möjligheter till strandpromenader, bad, båtliv, fiske, paddling och naturupplevelser. Vänern och de andra sjöarna fungerar på sätt och vis som kommunens stora “vardagsrum”.

Kommunens badplatser missköts tyvärr. Vänersborgs kommun måste därför ta över ansvaret för och skötseln av åtminstone de större och/eller de mest besökta badplatserna. Och naturligtvis inte bara det, kommunen måste arbeta för att utveckla badplatserna, tillsammans med t ex fastighetsägare och samfällighetsföreningar.

Men kommunen vill alltså inte sköta eller ha något att göra med badplatser som ligger på privatägd mark. Jag vet inte var och vem som har beslutat detta eller om det har beslutats. Jag vet bara att det har använts som ett argument för nuvarande ordning.

Det finns dock inget som förbjuder en kommun att sköta om privatägd mark t ex en badplats. I Kommunallagen 2 kap. 1 § står det:

“Kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar.”

Paragrafen innebär enligt min bedömning att det ligger inom den kommunala kompetensen att handha skötseln av en privatägd badplats om den är öppen för allmänheten, används av kommuninvånarna och kommunen bedömer att den är viktig för friluftsliv och rekreation, samt marknadsföring av kommunen. Skötseln kan gälla exempelvis gräsklippning, rensning av sly, sophämtning och underhåll av bryggor.

Sedan får ju kommunen naturligtvis inte gynna en enskild fastighetsägare. Åtgärderna måste ha ett tydligt allmänintresse, inte vara ett privat stöd. Det är också viktigt att kommunen har ett avtal med markägaren som reglerar rätten att utföra skötseln och vem som ansvarar för vad. Det finns exempel från många kommuner där kommunala badplatser ligger på privat mark men sköts av kommunen genom arrende- eller nyttjanderättsavtal.

Förhållandena på Ursand är annorlunda. Hela Ursand är kommunalt ägd mark, men Vänersborgs kommun har genom avtal kommit överens med Bert Karlsson om hur verksamhet och ansvar mm ska se ut. Exemplet Ursand visar att kommunen redan använder avtal med privata aktörer när man bedömer att det är motiverat. Samma princip skulle kunna användas även för andra badplatser. 

Vänersborgs kommuns badplatser har diskuterats tidigare. Faktum är att undertecknad bloggare lämnade en motion i maj 2015, som hela Vänsterpartiet stod bakom. Motionen handlade om att kommunfullmäktige skulle ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att sköta badplatsen i Väne-Ryr. Kommunen tog nämligen ett ensidigt beslut 2014 om att sluta sköta badplatsen efter nästan 50 år. Motionen avslogs av fullmäktige den 23 november 2016. (Det tog redan då tid att utreda och “processa” motioner…)

Samhällsbyggnadsnämnden skrev:

”Det är inte i enlighet med vårt uppdrag att använda kommunens resurser till att sköta områden på privat mark.”

I kommunfullmäktige var huvudargumentet istället att kommunen inte kunde gynna en enda enskild badplats som inte låg på kommunal mark. I så fall skulle alla sådana badplatser behandlas lika.

Beslutet fick Vänsterpartiets bloggare att snabbt skriva en ny motion som handlade om samtliga kommunens badplatser. Den lämnades till fullmäktige den 14 december 2016. (Se “Ny motion: Kommunal skötsel av allmänna badplatser”.) 

I motionen stod det bland annat:

“Vi menar att det är viktigt att kommunen ställer upp med service också för de invånare som inte bor i centralorten. Alla invånare betalar skatt och måste i gengäld få en rimlig service av kommunen. Som t ex kommunal skötsel av vissa badplatser. Kommunen skulle kunna åta sig att grovstäda, tömma papperskorgar, ställa upp och tömma bajamajor, besiktiga och vid behov komplettera utrustning för livräddning osv på utvalda badplatser. Det skulle framför allt gynna de invånare som bor på landsbygden.”

Och mitt och Vänsterpartiets yrkande var:

• “att kommunen utreder vilka badplatser det kan bli aktuellt att sköta om och vilka kostnader som är förknippade med en sådan skötsel”
• “att utredningen föreläggs kommunfullmäktige som därefter beslutar sig för vilka slutsatser dessa underlag leder fram till.”

Motionen gick samma öde till mötes som den första. Den 21 juni 2017 avslogs motionen av kommunfullmäktige med 38 röster mot 8 nej och 4 som avstod. Det var bara Vänsterpartiet och Välfärdspartiet (nuvarande Medborgarpartiet) som röstade för motionen. Fullmäktiges beslut innebar att frågan om kommunal skötsel av badplatser inte ens skulle utredas. (Se “Inga fler kommunalt skötta bad!”.)

Skälen till avslaget var:

1. Kommunen ska inte sköta områden på privat mark.

Det var samma argument som tidigare. Kommunen skulle bara sköta badplatserna om:

”Kommunen antingen är ensam fastighetsägare eller delägare i marksamfällighet (bl.a. Nordkroken s:1).” 

Det angavs inga egentliga skäl för detta. Men det är intressant att notera att kommunen tydligen har ändrat uppfattning sedan 2017. Att vara “delägare i marksamfällighet” i t ex Nordkroken är inte längre något skäl för att åta sig skötselansvaret. Jag undrar vem som bestämde det…

2. ”Det kan konstateras att skötsel och renhållning av en badplats dit allmänheten äger tillträde är förenat med icke försumbara kostnader.” 

Det kostade enligt underlaget 200.000 kr att sköta varje badplats. Det framgick dock av handlingarna att de mindre badplatserna inte skulle kosta så mycket. Kostnaderna var också uppskattade, de var inte utredda. För övrigt var kostnaderna något som motionärerna i Vänsterpartiet ville skulle utredas. Det är aldrig bra att gissningar ligger till grund för kommunala beslut.

3. ”nuvarande utbud av kommunalt skötta badplatser får anses tillräckligt” 

Det var kanske det mest uppseende argumentet. Majoriteten i fullmäktige ansåg att:

“kommunmedlemmar i tätorterna och stora delar av landsbygden [har] tillgång till bad inom skäligt avstånd”

Bedömningen väckte frågor och det var antagligen flera kommuninvånare som undrade med vilken rätt fullmäktige tyckte det. Alla invånare t ex ungdomar hade ju varken bil eller körkort. Fullmäktige redovisade inte någon djupare analys för att det nuvarande utbudet var tillräckligt. 

Sedan de här besluten fattades har flera badplatser fortsatt att växa igen. Samtidigt använder kommunen fortfarande Vänern och badplatserna i sin marknadsföring. Frågan är därför om det inte är dags att ompröva den politik som beslutades för snart tio år sedan.

Är det kanske dags att damma av den gamla motionen?  Är det fler som tycker att kommunen ska ta ansvar för att sköta och utveckla kommunens badplatser? Har några partier ändrat uppfattning?

PS. Jag fick en kommentar på mitt förra blogginlägg. Det stod bland annat:

”Konstaterar att bloggen om Sikhall du skrev för 13 år sedan, den 7 april 2013, fortfarande är högst aktuell.”

Blogginlägget kan du läsa om du klickar här: ”Sikhall – en pärla vid Vänern”.

PPS. Fick igår onsdag höra talas om en turist som kom till Sikhalls badplats i sommar. Turisten tittade sig omkring och trodde att hen kommit fel. Här fanns ju ingen badplats…

==

Blogginlägg i denna serie:

• ”Kommunens badplatser (1/3)” – 2 augusti 2026
• ”Stränder växer igen (2/3)” – 4 augusti 2026
• ”Badplatserna bör vara ett kommunalt ansvar (3/3)” – 6 augusti 2026